Winter yahoos i maj

Som man kunde ana på SMHI-appen så blev det nästan vinter här igen. Igår yrde snön i luften när jag red! 

Från 23 grader och t-shirtritt i helgen till fyra grader, långkalsonger och isande vind dagen efter… Och en tokpigg häst. Vilket också var väntat. Han var så snäll i helgen och gick först på uteritterna utan problem till och med. Sånt händer bara med hjälp av den naturliga drogen sol och värme. Haha! Nu fick vi istället hjälp åt andra hållet. Om jag hade haft en slö häst hade jag väl varit glad för det… 😉

IMG_2989

Banan är så himla fin nu med sitt nya underlag, väldigt jämn och lagom stuns. Så härligt! Jag har ju knappt ridit på banan på länge men nu får vi ju ta oss samman och hitta ridningen lite mer. Tycker framför allt det är svårt att lösgöra honom i sidorna ute i skogen (även om jag flyttar honom lite sidvärts och tänker svag öppna, osv).

Som sagt så krävdes det ju igen Einstein för att fatta att Tell skulle vara jetepigg och jeteglad nu med väderomslaget och allt, och det var han. Han är svår att rida när han är så pigg, men också väldigt rolig. Man får träna på ryttarkänslan! Jag är glad för att jag har ganska lätt att ställa om och ändra plan om det behövs. Och det fick jag göra massor med gånger igår… ähum.

Min plan var att rida stora vägar, ta med yttersidan och rida många övergångar. Få honom mjuk, gymnastiserad och glad. Vi rider ju lättare pass nu i några veckor, så man får hitta en balans där i att inte bli för överambitiös och sätta sig i för svåra grejor, men inte heller mes-fjesa och låta det ta 20 minuter innan man hittar till nån vettig kommunikation. Inte så lätt det där.

Efter framskrittningen började jag jobba honom lite i skritt. ”Hej, är du med mig, nu svänger vi in ytterbogen, här är mitt inre sittben, kan du följa med här”?, osv. Det gick bra till en viss gräns, sen tyckte Tell det var SÅ tråkigt att hålla på och svänga bogar!! Jag gillar inte alls att behöva säga åt hästen, det kan jag väl göra om jag måste, men jag vill inte rida så. Jag vill mycket hellre hitta ett sätt att ”lura honom med mig” och prova på ett annat sätt. Det är ju mitt ansvar att göra ridningen till något roligt, och något som hästen förstår och känner sig duktig av. Nåt gör jag ju fel om han stampar i marken, bockar och håller på och kastar sig åt olika håll. Även om han frustar jättemycket samtidigt och är så pigg så han inte vet var han ska göra av all energi. Jag tolkade det här som att vi fick strunta i skrittarbete ett tag och komma fram i trav. Much better. ”Wohoooo”!!! sa Tell och blev genast på jättebra humör. Han kan växla väldigt snabbt i humör den lille sprätten, nu var allt underbart igen!

Till och med övergångar till skritt och sen upp i trav igen var roligt. (Han fattade ju snabbt att han skulle få trava igen, väldigt bra sätt att få honom att skritta fint när han visste vad som skulle komma!) Jag vill inte att han ska lägga sig i handen så jag har väldigt lätt kontakt och går framåt med handen då och då för att kolla att han bär sig själv och att det inte är jag som bär honom. Eftersom han var så elektrisk så försökte jag vara lugn i min sits och inte ge honom onödiga signaler. Men ändå ge honom uppgifter. Skritt, trav, sväng, rakt fram. Fram några steg, vänta några steg, putta fram lite igen. In på volten, sväng. Skritt. Mjuka bakben och trav. Rak häst. Det är jättesvårt att ge så lite hjälper som det precis behövs och att hålla sin position mitt över hästen och ha mjuk sits utan att bli lealös. Och inte får man koncentrera sig för mycket heller, då glömmer man att rida MED hästen, haha!

Bitvis var han jättefin. Han sätter iväg rätt ofta, och jag får jobba med att vara ännu kvickare än vad han är, ge nya småsmå uppgifter och förslag men inte ”överrida”. Skitsvårt! Gå med jättesnabbt direkt han skrittar. Försöka rida med så lite hand som möjligt men ändå mjuk kontakt, och att han ska lyssna på min sits och vikthjälperna. Det gör han jättefint, problemet är väl snarare att jag gör saker med min sits som jag inte vet om. Ibland gör jag för lite, ibland för mycket. Och han är extremt rymningsbenägen av sig. 😉 Damn it!! Men har man en sån här peppad och busig racerlama så lär man sig… hehe! Det räcker liksom med att jag råkar klämma litelite med benen av misstag så sätter han av! Men då gör han ju rätt. Lille pellen.

Sen är han ju pigg, rak, lite ogymnasiserad och halvt olydig också, men han är känslig för hjälperna. Jag tycker det är väldigt viktigt att berömma allt som de gör rätt, även om det är tusen missförstånd och olydigheter där emellan. Och han ger verkligen världens härligaste känsla när man har honom med sig! De där glada öronen framåt och man känner fina mjuka spänstiga bakben under sig. Vilken känsla. Gud så roligt det är att rida, även fast det är SÅ svårt! 😀 De där öronen och de mjuka bakbenen förresten, det var därför jag köpte honom! Han är så himla häftig att rida.

Det är som att man måste hitta ett sätt att ha andra ambitioner när man rider i 15-20 minuter istället för längre pass. Inte lägre ambitioner kanske, men andra. Det kan vara rätt svårt att hitta en bra nivå där. För min del är det bra att jag inte känner att jag behöver ta till nån envishet alls, det har jag liksom inget för. Föreslå nåt annat för hästen istället för att vara envis. Gå tillbaka till det som kändes svårt senare istället. Även om det var typ ”svänga vänster”… ”Okej, nu blev han arg när jag försökte ta med högerbogen här, hur kan jag fråga om det fast på ett annat sätt”? Det ska jag ta med mig i ridningen framåt, generellt tror jag det är en bättre melodi. Jag gillar sättet att rida när man har en plan, men att man kan ändra vägen dit för att ha en så glad häst som möjligt både i början, i mitten och i slutet. Jag rider inte för att hästen ska göra exakt som jag säger i alla lägen, jag vill att hästen ska vilja vara med mig och nyfiket fråga ”vad ska vi göra för roligt nu”? ”Jag är med”! med spetsade öron. Och jag vill vara glad själv när jag rider! Det glömmer man ju ibland. Men det är viktigt. ❤

Jag tror jag ska ringa proffs-lamatränaren Anna och kolla om hon har möjlighet att hjälpa mig lite, vore så bra med ett par till ögon! Och det spelar ju ingen roll om man rider lektion i 15 minuter eller en timme, det är lika kul ändå! Att hitta den där fina kommunikationen med hästen, det är ju bara helt underbart. Svårt beroendeframkallande.. 😉

IMG_2988.JPG
Nöjd racerlama i sin fina mörka sommarkostym som börjar titta fram under mammutpälsen!
Annonser

Jag uppskattar kommentarer!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s