This time…

… ska jag inte plåga er genom att upprepa mig själv igen om min tokiga och vårpigga häst med högsta krisberedskap och radarhaveri. Jag får vara nöjd att han var så fin och snäll på lång-uteritten istället. Och det blev ändå okej till sist igår. Vi kan nöja oss så. Imorgon onsdag är det hoppträning (vår första på länge) och hittar ni mig inte efter den så hänger jag nog i en trädtopp i grannsocknen. Wish me luck. Det positiva är att Tell är extremt fräsch och pigg och inte verkar ha det minsta ont nånstans…

Lyssnade på ridpodden-avsnittet med John Ricketts igår kväll, väldigt bra! För att citera honom ur programmet:

”Mustn’t get killed when I’m with the horse, mustn’t kill the horse.”

”Horses are born scared to death”.

Tell och jag kommer inte tävla i helgen, inte bara för att jag inte vill skämma ut mig offentligt, det hade varit roligt att rida WE, utan för att jag hade lovat att köra mopperally runt sjön Rottnen med Matias och Patrik. Så nu ska jag laga upp lite av mitt skrot så jag har nåt att köra. Sen blir det åka av! Man får jobba lite på sina icke-hästiga poäng ibland. Och jag tycker faktiskt att det ska bli skönt att göra nåt helt utan prestation inblandat. Lite o-hästiga saker känns ju bra ibland så man inte bara känner sig som en fattig trashank-hästtjej som aldrig gör nåt annat än jobbar och är i stallet.

Hade vi tävlat dressyr i helgen hade det här varit det ultimata programmet för oss. 😉

18622256_10213133323146780_7801166944597007901_n

 

 

Jag uppskattar kommentarer!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s