Fantastiskt bra träning!

Ibland hoppas man på det bästa men vågar inte riktigt tro på det… lite så kändes det idag. 

Jag erkände direkt för Alette att Tell och jag har våra duster, att han är till salu till närmsta cirkus ungefär varannan dag och de andra dagarna går han super. Hon hummade lite, och satte oss i arbete direkt. Med bommar! Woho! sa Tell och blev genast på gott humör. ”Han behöver komma upp med sin rygg, det är därför ni hamnar i trubbel” sa Alette. Jag fick trava över tre-fyra cavaletti på en liten åttvolt och böja honom runt innerskänkeln och svänga ytterbogen. Mjuk kontakt på tygeln, sväng istället för att försöka bromsa om han ville försöka ge sig i väg. Bommarna bromsade ju också upp honom, och Alette hade lagt dem närmare varann än vad vi normalt har. Han fick verkligen se var han satte fötterna. Efter en stund mjuknade den stela laman och jag verkligen kände hur han kom loss i ryggen av att trava över bommarna och svänga samtidigt. Att jag inte kommit på detta själv!! 😀 Bästa Alette. Hon kan många lur hon. Så himla bra! Rider över bommar gör jag ju, men jag svänger ju inte så ofta samtidigt. Det här ska jag verkligen göra oftare!

När Tellepelle väl kommit loss i sin rygg var han en dröm att rida jämfört med det arga lamahoppandet igår. Nu var istället problemet att jag skulle rida lätt mycket långsammare än vad hans tempo var. Verkligen min akilleshäl. Jag har sån jäkla bra taktkänsla att jag har oerhört svårt att rida i otakt! Det här vet jag, för tränar-Anna har försökt lära mig det i flera år. ”Rid lätt långsammare än vad han travar” tjatar hon. Alette sa samma sak, fast hon sa ”du måste rida lätt som en nybörjare. Du gör rätt om du får en dubbelknuff i rumpan”! Då fattade jag exakt hur långsamt hon menade. Jag hamnade i otakt ibland men det var ta mig tusan bara bra! Tell liksom höjde ryggen och spetsade öronen och väntade lite. Vilken succé! Jag trodde aldrig det skulle funka, jag var helt säker på att han skulle ge sig iväg som ett skott nu när jag var helt i otakt. Sen gick resten av passet åt till att komma ihåg att fortsätta rida lätt så långsamt, hösäckigt och fult jag bara kunde. Små små tempoväxlingar framåt, men utan att jag fick öka tempot i lättridningen, jag skulle bara be honom lätt med skänkeln. Utan att ändra nåt annat. SÅ svårt! Men åh vad nyttigt.

När vi väl kom till galoppen satt jag bara och njöt. Så fin så fin! Då blev utmaningen istället att inte börja mickla med nåt. Bara sitta där. Känna hästen med skänkeln men utan att klämma, vara följsam, mjuk kontakt på tygeln, men han ska gå själv och ta mig med. Helt underbar känsla.

Efter detta känner jag att jag MÅSTE åka till Alette på dressyrcamp i sommar. Rida några pass för henne, bada i havet, hänga med lite vänner, kanske ta nåt pass på terrängbanan, åka hem. Ha det bra. Uppenbarligen kan jag inte rida så värst bra när jag inte får hjälp, men åh vad underbart det är att komma på rätt spår igen med rätt hjälp! Tydligen är jag ändå inte helt värdelös eftersom jag gör som tränaren säger och så går hästen som en miljon. Jag tolkar det som att jag iallafall inte är ett helt hopplöst fall. 😉 Jag har inte varit ett dugg sugen på att tävla för jag känner att jag inte ens fixar grundarbetet. Men nu vill jag anmäla mig till vad som helst bums! Och framför allt vill jag träna mer. Vill att det ska kännas såhär bra helst varje gång jag rider. Det är målet! 🙂

Efter vårt pass satt Alette upp och red Saras häst, åh vad spännande att se! Jag älskar att se bra ridning. Det ser iofs alltid så lätt ut när proffs rider. Men å så lärorikt! Saras sto och Tell har vissa likheter, till exempel att de är starka och lite stela i ryggen (hoppehästar) och att de gärna vill räta ut sig lite när som helst. Särskilt i alla övergångar kan man passa på. Det ser verkligen enkelt ut när Alette rider. Lugn, konsekvent. Och hon är verkligen en mästare på att lösgöra hästar och sen dansar de bara fram och bär sig så himla fint, och ibland ser det liksom ut som en helt annan häst med ”nya” gångarter. Helt avspända. Wow. Och att se hur nöjda hästarna ser ut. Det är förbaske mig rätt coolt det här med ridning. ❤

IMG_3181
Här är vi på avskrittning i grannskapet, Tell spanade in en ardennerrumpa. Sen gick vi hem och åt bananer. Vi har fått en hel låda med eko-bananer från Mias jobb som annars skulle slängas! Mmm.. bananer.. och gräs. Nomnomnom sa den duktiga hesten.
Annonser

7 reaktioner på ”Fantastiskt bra träning!

    1. Ja, det är det! Plötsligt är all skit glömd och allt känns underbart! Det är fantastiskt med ridning.. 😉 Nu är bara utmaningen att jag inte kan rida för tränare varje dag. Tyvärr…

  1. Så duktiga ni är! Det är så underbart att verkligen få till det, speciellt om hästen har varit lite sprallig ett tag och man känner sig allmänt sääämst! 🙂 Jag känner igen det där att man inte vet hur man rider om inte någon tittar på hela tiden 😉 Det här med att återskapa träningskänslan sen när man är ”ensam hemma” är det svåraste!

Jag uppskattar kommentarer!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s