Gökotta, rävjakt och lamarally i Gärds!

Snart kommer jag somna, så jag skriver det här nu, det är lika bra. Jag steg upp den underbara tiden 03.45 imorse och åkte till stallet och hämtade in Tell från hagen. Med pannlampa. Det har varit en lång dag!

Jag kan ju inte säga att det har gått bra, för det har det inte. Inte resultatmässigt iallafall. Tror vi kom 9:a på 66 straff. Men jag är väldigt glad och stolt över att vi ändå har tagit oss igenom det här, Telleman och jag! 🙂

Om man inte rider fälttävlan på ett tag (alltså tävlar) så kan jag tala om att man glömmer bort exakt HUR krävande det är både mentalt som fysiskt. Och logistikmässigt… Herregud vilken actionsport det är. Så jävla hardcore!! Men allt har gått prima, även fast jag var helt själv med Tell. Det är klart att det hade gått smidigare, varit mindre jobbigt, och varit roligt att ha med sig någon, det är det ju alltid. Men vi fixar det här super själva också, bara det är ju rätt coolt. 🙂

I dressyren fick Telleman ett svårt anfall av the yahoos precis innan vi skulle in på banan och hoppade omkring i nån slags sprattelcirkus i fullständigt obestämbara gångarter så jag bara ville sjunka genom jorden. Men jag tröck in min cirkuslama på dressyrbanan (vi hade ju fått startsignal) och väl innanför staketen gick det ändå bättre än kaoset utanför. Så det var verkligen ett fall framåt. Jag var ändå jättebesviken, han har varit så fin på sistone hemma och jag hade verkligen hoppats kunna visa upp det även på tävling. Men nej. Inte idag. Det kändes som 52 procent så jag var ändå glad att det tydligen blev 62. Men det där var en av våra sämsta dressyrrundor ever, jag lovar. Jag är revanschsugen redan nu, men hur ska jag nånsin kunna rida dressyr på vettiga procent när det alltid blir pannkaka på tävling? Ja ja. Jag får fundera på saken.

I hoppningen var han jättefin. ”Woho, hoppa kan jag”!! Det var en bra bana de hade byggt på Gärds stora gräsbana (vet inte vem som var banbyggare, men bra gjort vem det nu än var!), men det blir väldigt mycket svårare med en 95-bana när det är fälttävlan än annars! Roligt! 🙂 Svårare linjer, oxrar som är väldigt mycket bredare än man nånsin ser på lokala hopptävlingar.. och så lutar det ju upp och ner så man måste tänka på det när man går banan. Jag trodde vi var nolla, men tydligen fick vi nån nätrullare som jag inte märkte för de sa fyra fel. Ja ja, jag var ändå nöjd. Jag red bra på en del linjer, andra lite mindre bra, men då hjälpte Tell till. Duktiga fina kloka hoppepålle! ❤

I terrängen visste jag att jag skulle få rida som att det gällde livet. Han var skitfjantig redan när vi skrittade banan och kastade sig på några ställen och reste sig. Jag drämde till honom varje gång och vände tillbaka. Nolltolerans mot sånt! Det där är INTE okej. Men han fattade grejen, han är ju inte dum, och även om han var spänd så gick han. Då fick han klapp och beröm. Sen var han ju jättetaggad samtidigt, man märkte direkt vi kom till tävlingen att han förstod att det var fälttävlan! 🙂 Jag förklarade för honom att han måste lita på mig, det blir inte alls bra om han tvärslänger sig och jag åker av, då får vi inte rida klart banan. Han nickade och såg ut att förstå. 😉

När starten väl gick hade han redan rest sig en gång (ähum) och försökt springa hem redan innan, men jag fick honom åt rätt håll och stod bara helt stilla i startboxen för att inte stressa upp oss ännu mer. Ettan och tvåan hoppade han fint, men jag red på järnet ändå för att han inte skulle ha nån chans att vända. Sen skulle man ut på ett annat fält (som vi inte hade varit på på träningen, hade ingen aning om att det ens fanns). Där sparkade jag på och han skuttade upp där som en glad kanin, sen bjöd han på en enstjärnig oxer som stod där mitt i vägen men jag lyckades få honom runt den istället och hoppade en fjesig minioxer som var med på vår runda. Han hoppade som om det var enstjärnigt ändå för säkerhets skull. 😀

Sen var det en passage genom skogen, och ett tag undrade jag om jag verkligen ridit rätt för det finns flera vägar där! Men som tur var kom hindret jag letade efter och det fick vi till en riktig lyra på. Sen ner ut på det stora fältet igen, och så en sväng bortåt upp på en kulle med en liten stock på. Där mosade jag om ytterskänkeln för jag kände att han stod emot och hellre ville springa hem, men det fick han inte. Efter stocken smackade jag på så jag fick fram honom mot en pallisad ut på ytterligare ett nytt fält, den hoppade han fint på. Efter den var det en raksträcka fram mot ett stenhinder ut i skogen, det hade vi hoppat på träningen. Han stack nästan när jag lade på benen mot det, drog som bara den, men det kan inte ha varit nån ärlig bjudning för plötsligt lurade han mig och kastade sig i 190 åt höger och ställde sig rakt upp. Jag höll fast mig runt hans hals med vänsterarmen och med den högra drog jag till honom med spöet på högerbogen. Det enda jag tänkte på var ”FRAM”!!! ”Vi ska i MÅL. Jag vägrar låta det ta slut här”! Jag smackade allt jag orkade fast jag hängde minst sagt löst, drämde till högerbogen igen med spöt och skrek ”GÅ MED DIG”!! Som väl var vann jag striden och fick fram honom igen, sen gick resten av banan som tåget. Vi fick några ynka tidsfel, men inte var det många. Hade inte varit några som helst problem att klara tiden om bara hästrackan hade GÅTT och inte stått där och fjantat. Sista hindret hoppade han superfint på.

Jag är såklart glad att jag redde ut det, och att vi kom i mål! Hurra! Och väldigt mycket hoppade han ju superfint. Nemas problemas. Men jag är sur över att han överhuvudtaget gör såhär. När vi gick banan kollade jag ju på 100-klass och de enstjärniga hindrena, och de såg SÅ roliga ut! Men hur sjutton ska jag nånsin kunna rida de klasserna om jag knappt kommer runt en 90-bana? Usch, det känns som att vi bara gått bakåt i vår utveckling. 😦 90-banan var ändå jättefin får jag ju säga, det var den, och den var lång! 16 hinder tror jag. Rolig att rida och väldigt varierad.

Men okej. Jag ska inte vara så himla deppig. Att tävla är färskvara, och att rida fälttävlan på tävling är VERKLIGEN färskvara. Satan vad man måste vara bra på att rida, och snabb i sina hjälper! Det där är väldigt lätt att tappa. Jag kanske inte ska vara alltför sur över det här, det var ju ändå ett år sen sist. Visst, då skuttade vi runt en 100-bana som ingenting, men så är det ju med hästar. Och det är ingen lätt häst jag har, även om jag älskar honom över allt i hela världen. Det är bara tråkigt att han börjat med de här dumheterna igen, det var ju flera år sen sist nu. Men men, Gärds är ju en helt ny bana för oss båda. Och det ÄR svårt att rida terräng.

Han är verkligen en gök. En spelevink. En racerlama utan dess like. Och en räv!!! Det är tur han är så rolig och charmig också, och han har verkligen varit en pärla att åka själv med. Fina häst. Nu ska bara den arma matten bli bättre på att rida också. Jag VILL ju inte skrika på honom och drämma till honom med spöt. Det är inte så jag vill rida. Inte alls.

Hur som helst så var det såååå roligt att äntligen vara på fälttävlan igen, Gärds är så trevligt och vi hade strålande sol och 23 grader varmt. Jag har bränt mig lite här och var tror jag, inte tänkte väl jag på att man behövde solkräm i september!! Gärds är en sån där gammal hederlig fin anläggning med terrängbana och utebanor en bit bort från själva ridhuset. Ett militärt område (var det förut iallafall, vet inte riktigt hur det är nu) och det finns artillerimuseum i närheten och lite sånt. Jag ser verkligen framför mig att Bodens ridklubb hade kunnat vara precis såhär fint om man bara rustar upp terrängbanan igen! De två ställena påminner verkligen om varandra. 🙂

Jag träffade massor av vänner, hejade på flera som red, och så var det såklart kul att se så många duktiga ryttare rida. Linda var där med Aramis, och många fler landslagsryttare red också unga fina hästar, det var final i R&B Eventer med fina priser för de bästa unghästarna.

Nu ska jag äta MAT, dricka en öl och sen somnar jag nog på soffan… Tell går i hagen och myser med Tim. Äntligen återförenade. ❤  Over and out! 🙂

Annonser

6 reaktioner på ”Gökotta, rävjakt och lamarally i Gärds!

  1. Synd att jag missade dig och Tell! Kom inte tillGärds förrän till den enstjärniga terrängen. Min dotter var där och tog några fina bilder på dig och Tell i vattenhindret. Ska se om hon kan få över dem till dig på något sätt.

    1. Ja jag hade tänkt stanna längre också men var så trött så jag fick börja fara hemåt, så då åkte vi nog om varandra. Hoppas det gick bra för er häst! Åh, jag blir SÅ glad om din dotter kan skicka över bilderna, vilken glad överraskning! 😊 ida.qvarnstrom@gmail.com är min mailadress om hon vill skicka dit? Hälsa och tacka så jättemycket! 😃🙏🏻

      1. Vår häst kom femma i enstjärniga, det är vi stolta över. Jag ska be dottern skicka, fotona är dock på en kamera så hon får klura ut hur hon ska få ut dem i cyberrymden, kan ta ett tag.

      2. Vad roligt, grattis! 😀 Åh vad snällt, önskar jag kunde hjälpa till! Det är ju nästan sånt jag jobbar med. 😉 Men det brukar finnas antingen en sladd till datorn eller så får man ta ut minneskortet och sätta in det i datorns minneskortläsare. Håller tummarna! 🙂

    1. Å, tack bästa du! Det där behövde jag höra! ❤ Jag har verkligen sämst minne, jag hade faktiskt glömt att vi inte har tränat för fullt i sommar. Jag har ju mest oroat mig och pussat min häst på nosen. Man blir tydligen inte automatiskt en jättesäker fälttävlansryttare av det. 😉 Stor kram! ❤

Jag uppskattar kommentarer!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s