Lamagympa

Hallå! I´m back! Tillfälligt iallafall. Imorgon åker jag tillbaka till Karlskrona och jobbar lite till, men det är ju inte varje dag det är internationell filmfestival i vår region. Det blir nog lugnare igen snart hoppas jag. 

Idag har jag iallafall varit ledig, det firade jag genom att hoppa upp med tuppen och sprattla iväg på dressyrträning! En ny tränare (ny för oss) som heter Camilla Fredin skulle komma, och Tell och jag var anmälda såklart. Alette kommer ju tyvärr så sällan, så vi behöver en till bra mänska att rida för.

Camilla var jättegullig, och Tell den räven charmar ju ALLA. Varenda kotte han möter. Det tog inte lång stund så älskade hon honom. ”Vilken häftig häst du har”! (Han började iofs med att överraskningspussa henne mitt på munnen, så det var väl hans sätt att ge fröken ett äpple).

Jag var lite nervös eftersom jag inte ridit ordentligt på hela veckan, vi har ju mest varit ute och valsat runt i skogen. På grund av allt det här jobbandet i Blekinge har jag ju inte heller ridit honom nu på två dagar. Det märktes. Han var så pigg och laddad så jag vet inte vad, men han var faktiskt lydig trots detta och det var ju för väl. Det är alltid lite småskämmigt att börja med att visa upp ALLA våra konster, man vill ju gärna börja lite försiktigt så att mänskan liksom har lust att fortsätta hjälpa oss. Så det var ju för väl att det inte blev nån cirkusuppvisning iallafall. 😛 😉

Nu har vi ju som sagt ridit för jympafröken Alette de senaste åren, men den här jympafröken hade väldigt lika idéer, så man kände helt igen sig, och så vi fick många nya knep med oss. Eller nya och nya, så är det ju med ridning, inget är väl nytt egentligen men ÅH så bra det är att bli påmind! Dels om lite nya/andra övningar, och dels om småsaker, ähum, som både häst och pilot lägger sig till med när ingen tittar på.

Nu ska vi träna vidare på att öka och minska bara för sätet, bara pyttelite i taget så han är kvar hos mig! Matten får inte trycka på med skänkeln hela tiden, tydligen är det hästen som ska gå av sig själv och matten ska vara stilla. Jaha ja. 😉 Efter galoppen så går ju tåget, och då måste han fortsätta vänta på sin matte. Lägg små volter och tänk ”ponnytrav” och var väldigt snabb själv, men mjuk. Inte det lättaste när hästen känns laddad som en låda dynamit. Men det är ju precis det här jag måste lära mig, han måste vara kvar hos mig oavsett hur mycket han tänker på Jägersro galopp!! Och det är han ju när jag gör rätt. 🙂

Dessutom har jag lärt mig en ny teknik. När Camilla sa ”runda honom lite med inner vad” så fick jag ett mycket bättre resultat än när jag själv tänker ”innerskänkel”. Wow! Gud så märkligt, hur gör jag egentligen när jag tänker innerskänkel? Spettar på med hela benet?? Hahaha.. ja jisses. Som sagt, det är väldigt fascinerande vad bara ord kan göra! Förmodligen gjorde väl detta att jag satt kvar mitt över hästen och fortfarande höll om yttersidan och bara just ”rundade honom lite” med ena vaden, utan att tappa allt det andra eller klämma nånstans. Hurra för bra instruktioner!

Woho så himla roligt det är att träna, det är verkligen det bästa man kan göra med sitt djur!! 😀 Förresten måste jag nog klippa honom nu. Han blir alldeles för blöt i svett i sin tjocka päls den kära racerlaman. Hej hösten…

 

Annonser

Jag uppskattar kommentarer!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s