En slagen hjälte

OJoj, lång dag idag. Började jättetidigt imorse med att köra upp till Mariannelund på möte med jobbet, och först nu (23.06) är jag hemma efter en hel dags jobb, en massa bilkörande över hela Småland, och så stallet och hoppträning för Jens efter det.

Jag känner mig något mör nu kan jag tala om. Men glad! Det har gått bra på jobbet, även om det är lite väl intensivt att göra tre personers jobb under två veckors tid. Dessutom ganska oförberett. Men det mesta har gått bra tycker jag, så jag är nöjd med min insats. Det är bara min chef som ska få höra ett och annat om att han åker på militärövning i två veckor och vi andra får göra hans jobb utan att han sagt något. Speciellt som en TILL kollega också skulle vara ledig, och sen nu ytterligare en. Varför känns det som att jag är den enda som jobbar?? 😛 Jag har ju ett jätteroligt jobb, men det innebär ändå inte att man orkar hur mycket som helst.

Nu till något mycket roligare – hoppning!! Det är livet, säger Tell. För mig är det väl lite mer so-so. Jag har nån slags hatkärlek till hoppning. Fast just nu mest kärlek! OJ vad han hoppar min fina lama, så glad hoppehest ikväll! ❤

Jens hade förberett en ganska svår övning med aktiv galopp och bra tryck men ändå mycket lydnad. Vi fick rida en teknisk bana med rätt stora hinder på slutet, om och om igen. Som en slags evighetsbana tills han var nöjd. Då var jag så trött så jag nästan ramlade av hästen. Och jag fick en liten blackout i mitten när jag inte visste vad jag skulle göra eller vart jag skulle, det var nog att jag är lite överarbetad. Allt var bara helt blankt. Men det är inget att gräva ner sig för, det är bara att komma tillbaka på spåret och rida vidare och rida bättre! Vilket jag också gjorde, och fick beröm för av Jens. Han verkar glad för att jag inte gjorde om samma misstag igen, och det var ju jag också. Believe me. 🙂

Jag vet inte riktigt hur högt vi hoppade, men det var ju högre än 1,10 iallafall. Gissar på kanske 1,20-1,30 och då måste man ju rida. Då går det inte att åka häst! Jag var som sagt helt färdig, men Tell hoppade superfint och hoppade mig ur sadeln flera gånger fast jag var beredd! Det var inte alls några konstiga språng eller att vi kom fel, han bara hoppade SÅ stort och fint! Jisses. Det kändes som att jag såg hela ridhuset från ovan och hörde själv nån slags tant-”oooooo”! som jag själv tydligen pep där uppe i luften. Hahaha! Kan inte ens tänka mig hur det måste vara att rida en hel bana med 1,60-hinder… Fast de ryttarna är väl vana vid den känslan iofs. Önskar att jag hade kommit ihåg att be någon att filma. Nu var det ju ändå lite folk där som jag kände. Jag måste bli bättre på sånt! Filmbevis hade ju varit kul att ha.

Nu är jag väldigt peppad på att hoppa mer. Kanske följer jag med mina vänner Anna och Elin och rider hopptävling i Älmhult nästa helg. Jag ska fundera på saken. Då rider jag 1,10 i så fall. Egentligen har vi dressyrträning då men jag kanske kan åka och hopptävla istället. Får se. Tell vill hoppa och äta äpplen säger han. 😉 Som tur är får han ju göra båda så han har det bra den göken! 🙂

Skärmavbild 2017-09-27 kl. 23.19.39.png
Carro har plockat määääängder med äpplen till hästarna, nomnomnom säger de! 😀

På lördag (eller möjligen söndag) blir det äntligen lite terräng på Udden! Längtar!! Jag har ju inte varit där på hela säsongen, vilket känns jättemärkligt. Så nu är det min själ hög tid att vi styr kosan mot Rockneby!! Jippie! ❤

Annonser

Jag uppskattar kommentarer!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s