Operation på Jägersro

Nu mina vänner har racerlaman fått en skruv i höger bakknä, ni kan härmed kalla honom racerskruven! 

Jag sov inte en blund på hela (den korta) natten, kändes det som iallafall. Vaknade en gång i halvtimmen tills jag slutligen skulle stiga upp kl 03. Hua. Det gjorde ont i varenda cell i hela kroppen och jag var dessutom dunderförkyld. Åkte ut till stallet och gav hästarna mat, de trodde ju det var morgon när jag kom. Lastade Tell och körde och hämtade upp Mia i stan.

(En rolig parentes här är är att jag alltid brukar ge Tell nåt gott när jag lastar själv, annars kan det hända att han tycker det är meningslöst att stå kvar. Nu skulle han ju fasta i 12 timmar, så jag hade köpt en ”slickburk” som jag har förstått att hästar brukar gilla. Visade slickburken för honom dagen före, men den var tydligen hästätande. Han pep iväg i hagen och ville inte komma i närheten av den. Fjant!! 😛 Sen fick jag SJÄLV slicka i den och då till sist tyckte han den var okej. Men tror ni den behövdes på morgonen kl 04? Nej. Min kloka häst går lugnt och snällt in själv och står stilla utan någon muta så jag kan stänga. Han förstår när det är allvar och när han ska få hjälp, det har jag sagt förr!)

Det gick bra att köra ner till Malmö och 7.15 checkade vi in på Jägersro hästklinik. Jag fyllde i papper, sen trodde vi att vi skulle ställa in Tell i en box och få prata med veterinären eller nåt sånt. Istället kom en snäll dansk sköterska och tog honom direkt från mig där i ”hallen” och sa ”ja då tar jag in honom nu och så ringer vi efter lunch när han har vaknat”. Jag var helt i chock och där stod Mia och jag fem i halv åtta helt förvirrade i Malmö och hade precis lämnat in min häst på lagning, som om han var en klocka som det skulle bytas batteri på eller nåt!

Det var nog ganska bra ändå att det där gick så fort, jag hade ju pratat med dem väldigt mycket i telefon och de frågor jag egentligen hade kvar var ju inte lönt att ställa före operationen ändå. Nu var det ju liksom bestämt att han skulle opereras, lika bra att lämna in honom då!

Vi åt lite medhavd frukost och drack kaffe, sen promenerade vi bort till Malmö Civila Ryttarförening och Polisrytteriet som ligger precis vägg i vägg granne med Jägersro trav och galopp. (Och väldigt nära hästkliniken). Där fick vi ett otroligt fint bemötande och fick träffa lillebror Tom (som numera heter Charlie hos polisen). Så fin han blivit!! Jättefint musklad och jag tror att han kände igen oss.. vi fick klia honom i pannan och på hans stora mjuka långa öron. Ett mycket kärt återseende! ❤

Polisen hade miljöträning när vi var där, det visste vi, men vi var inte säkra på om just Charlie skulle vara med. Det skulle han! Och han var SÅ duktig. Vi fick se hela baletten med stora bollar, polisbilar som kör omkring bland hästarna, formationsridning, hur de red över presenningar, förbi betongblandare, de slängde smällskott och slog på trummor och allt möjligt. De var så lugna och duktiga. Kul att se hur de gjorde när vissa hästar reagerade på nåt, för det gör ju alla, även de väldigt rutinerade. De ställer alltid bort från faran, lutar sig REJÄLT åt det hållet där faran är, och har alltid tygeln mot det ”farliga” helt löst hängande. När de står stilla och hästarna började titta på nåt så gungade polisryttarna ofta i sadeln och plockade lite med bettet för att hästarna skulle behålla uppmärksamheten på ryttaren. SKITCOOLT att få se! Mycket imponerande.

IMG_5049

Tiden bara gick, och vi var kvar där jättelänge. Vi fick komma in i stallet igen och träffa fler hästar, hon som rider Charlie nu är ju unghästutbildare så hon har just nu fyra hästar i träning som vi fick hälsa på. De var jättegosiga och sociala allihopa. De har bara valacker på Malmös polisrytteri, det är vanligast, men vi fick höra att de tydligen har ett sto i Göteborg och det funkar fint. Vi fick även se utbildningspärmen där allting står i hästarnas utbildningsplan, jättespännande att se allt de ska gå igenom och träna på! Det var en väldigt lång lista. Allt från enkla basicsaker som att åka släp och lastbil och gå på uteritt själv och ihop med andra, till att träna på patrullering osv.

IMG_5029.JPG

Jag är evigt tacksam för att vi fick komma dit och hälsa på för att ha nåt att göra, jag glömde nästan bort all min oro, och det var så himla mysigt att träffa duktiga lillebror Tom/Charlie igen! ❤ Vi hade med oss massor med äpplen från Småland och hälsade från alla hans gamla människor och hästsläktingar. 🙂

Efter det gick vi och kollade lite i några hästaffärer där på Jägersro. Det kändes lite som att vi var i nån annan värld (eller lite som på en ö kanske) och inte i Malmö. Eller så var det bara för att jag var så fruktansvärt trött?? 😉 Vi gick och åt lunch också. Det var länge sen jag var i Malmö, och jag har ju varit på Jägersro tidigare såklart. Men kanske inte som enda stopp på hela Malmövistelsen… Allt var sig väldigt likt iallafall från tiden när jag bodde där, till och med ekohallen finns kvar. Inne i Malmö har ju väldigt mycket förändrats på 10 år, det är knappt att jag känner igen mig ibland.

IMG_5058

När vi precis promenerat tillbaka till bilen och lagt oss med två varma filtar över oss för att vila lite, så ringde de från kliniken och sa att allt hade gått bra och att min lille gosse stod på benen igen. Tack gode gud! Sååå skönt att få det beskedet! 😀 Han behövde vakna till lite mer innan hemfärd, så jag sa till sköterskan på telefon att det behövde vi med. Hon skrattade när jag berättade att vi låg i bilen utanför och sov. Vi nickade till en stund till under de varma ullfiltarna, men det var svårt att sova nu också för tårarna bara rann på mig. Men sen efter ett tag var det iallafall äntligen dags att gå in och hämta min älskade Telleman.

IMG_5059
utmattad hästägare som ligger och grinar och försöker sova

Palle Brink, veterinären, kom ut i gröna operationskläder och hälsade och frågade om jag ville se på röntgenbilderna hur de gjort. OM jag ville! Palle var nöjd med operationen och sa att han hade fått dit skruven precis där han ville. Cortison har också sprutats in i cystan för att ge läkningen ännu en skjuts. Jag såg ju på röntgen hur stor cystan är, och jag blev ännu mer säker på att det här hade ju inte gått till av sig själv. Palle sa också att det här inte hade gått att göra med den gamla tekniken, hade man gröpt ur den här cystan så hade ju inte mycket av benet blivit kvar. Nej, det kunde jag ju se själv. Herregud. Jag hoppas även att det var rätt beslut att operera honom nu och inte i januari som vi först funderade på när den här cystan dök upp på röntgen. Då hade Palle inte alls gjort så här många operationer av den här typen, och inte heller varit på fortbildning i USA som han har nu. Jag håller alla tummar för att vi tänkt rätt.

Detta är ju en titthålsoperation så Tell har bara två små stygn på insidan av bakknäet, och inget stort bandage heller för det går ju inte så högt upp. Han har fått ett slags stort plåster på som de har klistrat dit. Jag ska inte tvätta såret eller nånting, bara vänta tills det där plåstret ramlar av om förhoppningsvis 4-5 dagar. Nu får han först stå 4 veckor på box så får vi höras av sen om vad vi gör, när han ska börja skritta osv. Det är tydligen lite olika för olika hästar. Jag ska på återbesök hos Staffan om sex veckor, hoppas man ser då att cystan har börjat läka och det bildas hårt ben igen.

Jag har aldrig varit så glad över att träffa nån som när de kom med Tell! ❤ När han hörde min röst svarade han med ett trött ”höhöhö”-gnägg. ❤ Jag var förberedd på att han skulle se helt sönderslagen ut, det blir de ju ibland när de ska försöka resa sig efter narkosen. (Minns bilderna på Tibelle t ex, Sara!!) Men han såg ut precis som vanligt, förutom lite medtagen och tilltufsad. En lurvig lama körd i tvättmaskinen ungefär. ❤ Han kände sig nog som det också, för sen gick han på släpet lika snällt som imorse och stod blick stilla hela vägen hem.

Väl hemma hade han piggat på sig lite och blev oerhört glad över hösilaget som äntligen serverades. Då hade han ju fastat i nästan ett dygn, stackarn!

De brukar ju ofta ha gett hästarna all medicin de ska ha för dagen på kliniken, men som tur var läste jag pappret som följde med och där stod att jag skulle ge Tell butta och penicillin på kvällen när vi kom hem. Så det gjorde jag. Jag hatar pulver-grejor, det är mycket smidigare med t ex Rheumocam som redan är en honungssmakande sörja som är lätt att fylla på i sprutan, och Tell suger ju in det själv i munnen, så gott tycker han det är! Butta-pulver med vatten såg inte alls ut att vara lika populärt. Stackarn. (Nu har vi uppgraderat till buttapulver blandat med aprikosmarmelad och äppelmos). Som tur är så är han jättesnäll att sticka i, så kanylen var inga problem att sticka honom i halsen med. Han står blick stilla. Världens klokaste lilla häst. Det är ju skönt att han är så bra att medicinera, för jag kommer ju få göra det nu både morgon och kväll ett tag framöver.

Behöver jag säga att jag stupade i säng kl 20 på kvällen efter denna dag?! Nu hoppas vi på god läkning och att allt går som det ska. Det är mycket oro kvar, men nu har vi iallafall klarat av det här steget. Och det är helt obeskrivligt skönt. Älskade lilla häst, jag gör vad som helst för dig! ❤ Vi ska fixa det här. ❤

IMG_3687

 

Annonser

7 reaktioner på ”Operation på Jägersro

    1. Ja det är ju en proffsverksamhet med hästar som jag inte visste så mycket om, superkul att vara där! Sen att de galopptränar hästarna på Jägersro samt rider på stranden nere i Skanör/Falsterbo blir man ju lätt avundsjuk av.. men det är ett hårt och ganska slitsamt jobb också, inte bara glassigt direkt. Det förstod man.

Jag uppskattar kommentarer!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s