Tacksamhet och höstpyssel

Det är lite konstigt att veta att jag inte kommer kunna rida på länge, eller släppa ut Tell i stor hage. Hästlivet blir liksom lite annorlunda. 

Tell är fortsatt mestadels snäll att ha på boxvila, men häromdagen när jag hade öppnat fönstret åt honom på morgonen (det var för en gångs skull fint och lugnt väder ute) så blev han nog lite väl glad för sen när jag kom ut igen senare på dagen hade någon stängt det. Ögontjänare! 😉

Spanaren ❤️

A post shared by Ida Q (@iqpic) on

Veckan före jul ska vi till Löberöd på ett första återbesök. Då ska knät röntgas så vi får se hur det går med läkningen. Jag längtar så tills vi får börja komma ut och skritta, jag ska ringa och höra med Palle (eller Staffan) vad de tycker vi ska göra efter de här fyra veckorna i boxen. Hoppas vi kan slå på skorna då och få börja gå ut lite på promenad.

Jag är faktiskt inte särskilt orolig alls, jag bara vet att det här kommer bli bra! På nåt konstigt sätt känns det bara så. Jag känner mest en otrolig tacksamhet över att Tell inte är ett dugg halt och verkar rätt oberörd av att numera ha en skruv i benet. Han har börjat bli lite less på att få butta med äppelmos i truten morgon och kväll, men det är ju bara till tisdag morgon som jag ska ge det. Puh. Jag är så less på att blanda den där äckliga sörjan nu!

Men det där med tacksamheten återigen, jag är bara glad över att jag har min fina häst hos mig, att han har det bra och står där varje dag och gnäggar och ser överlycklig ut när jag kommer. Det finns ingen som har en sån härlig uppsyn som Tell. Det är så hjärtat smälter. ❤

Ibland tänker jag att jag skiter i om det aldrig går att rida på honom mer, bara jag har min fina vän kvar och att han inte har ont! Det är klart att jag (och han också tror jag nog) längtar ut på fälttävlansbanorna igen, och det skulle banne mig inte förvåna mig om han blir den första hästen med en skruv i benet som går fälttävlan. Jag ska fråga Staffan och Palle om de vet någon annan häst som gör det, skulle tro att Tell blir den första, den här tekniken har ju inte funnits så länge i Sverige. Det hade varit lite coolt ändå. 😉

Om ridabstinensen blir för svår så får jag väl hitta någon annan pålle att rida, får se hur jag gör. Det går lite upp och ner. Det är ganska skönt också att ha tid att laga grejor med symaskinen, impregnera jackor som inte fått nån omvårdnad sen 90-talet, skörda grönsaker i trädgården, sjunga med min sånggrupp och lära mig ett notskrivningsprogram.

Hoppas ni alla har en fin helg! 🙂

Annonser

2 reaktioner på ”Tacksamhet och höstpyssel

Jag uppskattar kommentarer!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s