A long december – året som gått

Jag känner för att sammanfatta året som gått redan. Det är väl lika bra! Så får det bli lite variation här på bloggen också och inte bara bilder på en gullig nos i en box eller en lurvig lama i trädgården. Roligare än så blir det ju inte nu på ett tag. 😉

Jag lyssnade nyss på en gammal fin Counting Crows-låt som heter ”A Long December”, den har en textrad som går ungefär ”it´s been a long december, and there is reason to believe maybe this year will be better than the last”. Nu har ju december precis börjat visserligen, men ändå. Vi får verkligen hoppas att nästa år blir bättre än det här. SATAN vilket tufft år det här har varit, jag vill gärna lägga 2017 till handlingarna redan nu och satsa på 2018!

Vad har hänt 2017 egentligen? Här kommer en liten årskrönika!

Januari
Året började i värdelös stil med att jag hade ångest hela jul och nyår pga halt häst. Ringde Löberöd och Helsingborg om vartannat, det var ju nu som Tells nya cysta upptäcktes och vi tänkte operera i Hbg. Nu blev det ju inte så ändå, han behandlades istället och vi väntade med operationsplanerna. Januari fortsatte skitkasst i och med att vi fick säga hejdå till fina Thelma, Agnetas fina avelssto, som fick åka till Trappalanda. Jag har för mig att jag åkte ner på Kyra-clinic i Flyinge iallafall, och Tell piggade på sig ganska snabbt som tur var.

Februari
Här blev det mer clinics, denna gång Eamon Hickey i Ronneby. Kul! Dessutom åkte vi ner till Flyinge igen, denna gång på clinic med Chris Burton. Vilken fälttävlansPEPP efter det alltså! 😀 Jag red nån hoppträning för Jens, och så började Mia rida den gula ponnyrumpan. Fortsättningen på det blev ju en fin gemenskap, så kul att jag lärt känna Mia och ridit med henne så mycket i år! ❤ Störst framgångar tillsammans har vi ju haft med Tim och Tell, brorsorna brun som älskar varann över allt annat. Tell och den gula ponnyrumpan ihop får man ju mest skratta åt! Två fega, bestämda fjantar som prövat vårt tålamod många gånger, hahaha!

Mars
Februari/mars grät jag en hel del både av oro för min häst, och för att få säga hejdå till hästar som inte ens är mina. 😉 Dock var det ju även lite lyckotårar över att jag lyckats tussa ihop Sara och Tibelle! ❤ Nu flyttade Tibelle upp till Boden. A match made in heaven. Min första och kanske sista häst- och ryttar-matchmaking, bättre än såhär tror jag är svårt att få till så jag drar mig lite för att prova igen! 😉 Tom flyttade ner till Malmö och blev polishäst, så nog blev det tomt i stallet utan mormor häst Thelma, lillasyster häst Tibelle och lillebror långben häst Tom! Det gick iallafall bra för mig och Tell på både hopp- och dressyrträningar, och så kom vi äntligen ut på terrängbanan i slutet av mars. Tänk att kunna åka och träna terräng den 17:e mars! Det ni! Södra Sverige har sina fördelar. 🙂

April
Dressyr och hoppning gick finfint, vi åkte även till Hoby och red terrängkurs för Magnus Gällerdahl. Bästa Ida och Karin var nere från Gävle och hälsade på, en av årets absoluta höjdpunkter! ❤ Sen skulle jag ridit fälttävlan på Udden som tyvärr STÄLLDE IN, så himla himla tråkigt!! Jag var och hoppade en 1,05-klass i Lenhovda och sen blev Tell halt. Ner till Löberöd igen och behandlade. Då kändes allt skit. Dock var vi på trevlig hingstvisning på Hästak iallafall, och jag fick träffa Sara och Beata! Det var roligt!

Maj
Jag hängde med ett gäng tjejkompisar och red en dagstur på islandshäst, superkul! Och så var jag på fälttävlan i Vinslöv som fotograf då Tell inte var tillräckligt igång för att vara med. Mia och jag red på härliga långritter i underbar vårvärme, och så fick Tell och jag till en riktig kanonträning för Alette. En dressyrträning fast med bommar. Yeiy! 🙂

Juni/Juni
I juni tränade vi terräng i Hoby, det gick superbra. Meningen var att vi skulle rida fälttävlan där sen i juli, men min gamla faster gick tyvärr bort och jag fick åka på begravning istället i Boden. OCH träffa Sara och Tibelle förstås, och rida ut i mina gamla hemtrakter! Hurra! Min snälla terrängtränare ordnade så jag ändå fick komma och hoppa en blandad 100-klass och 1* bana i Eringsboda vilket Tell gjorde som en riktig stjärna. Allt var frid och fröjd! Sen några veckor efter det blev han plötsligt halt igen, och jag tänkte att nä NU blir det operation. Fixade och grejade med försäkringen och fick reda på att de skulle ta den kostnaden. Under tiden gick Tells hälta bort helt, så jag satte igång honom igen i samråd med vet. Inte varje dag hästen lagar sig själv! 😉

Augusti
Tell var SÅ fin att rida. Hoppträningarna gick super (vi tränar varannan onsdag) och Jens sa att Tell såg ut att vara i sitt livs form. Vi var ett gäng som åkte ner till Hovdala och hejade på våra kompisar som red fälttävlan, en mycket härlig utflykt!Tell och jag åkte till Gärds och tränade terräng för Anna Hassö och fick veta att vi levde, och så drog jag till Göteborg och hängde på EM med en massa fina vänner! ❤

September
Jahapp, då blev det trots allt ändå en fälttävlansstart 2017! Tell och jag red 90-klass i Gärds. Det gick kanske inte skitkasst, men ganska kasst. Vi kom runt iallafall, och det var fint att få RIDA en fälttävlan! Det var ju väldigt länge sen. Man fick mersmak. Igen. Som väntat! 😉 I september började vi också träna för en ny dressyrtränare som vi gillar mycket både Tell och jag. Camilla heter hon. Alette kan ju inte komma lika ofta numera så det är skönt att vi har hittat Camilla! Hoppträningarna gick också bra den här månaden. På tal om Alette förresten så fyllde hon 60 och vi var ett stort gäng som grattade och överraskade henne med speglar till ridhuset! Mia och jag red på en jättehärlig långritt också som vi pratat om hela sommaren. Check! ❤

Oktober
Jag tränade terräng på Udden för Linda, en rolig träning där vi fick ordning på torpet till slut och red en 100-bana lätt som en plätt. Tell var superfin i dressyren för Camilla, men tyvärr blev han halt igen och operation bokades på Jägersro. Det var det. Jag var på en Albert Voorn-clinic också. Och så har jag ju suttit på läktaren och kollat när folk ridit för Bo Jenå.. det har blivit en hel del sånt det här året faktiskt!

November
Så blev det då operation på Jägersro som ni vet, och nu håller vi alla tummar för att det här ska gå bra! Så här långt ser det ju ut att gå prima, vi får verkligen hoppas att det fortsätter i den riktningen så vi kan se fram emot ett fint 2018 utan skador. Det vet man ju aldrig med hästar, men ändå! Vi ska på återbesök 20 dec, så då får vi väl se lite mer inifrån hur det ser ut med läkningen av cystan.

December
Det är ju nu. 🙂 Tell får börja komma ut på skrittpromenader, hur det går kommer ni kunna följa här. Hehe. Men det går säkert bra. Nu ser jag fram emot lite jullov och sen Ingrid Klimke-clinic i januari med fina vänner på Flyinge! Gott nytt år känns väl lite tidigt att säga redan nu, men ni ANAR inte hur mycket jag hoppas att det blir just det!!

Annonser

2 reaktioner på ”A long december – året som gått

  1. Så kul att läsa vad ni gjort 😊
    Har ju trots Tells skada blivit en hel del.
    Håller tummarna att 2018 blur ett år med friska hästar ✊

Jag uppskattar kommentarer!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s