En onsdag i december som tydligen var lucia

Undrar hur många luciatåg jag har gått i mitt liv? Säkert flera tusen. Flera hundra måste det vara iallafall. 

I år såg jag bara ett luciatåg, och det var inte ens idag. Det var goa Wilma som bjöd mig till Risingegården häromdagen så där satt jag med hennes mamma, pappa, mormor, morfar och farmor och var stolt som en tupp i grupp över världens finaste lucia som sjöng bäst av alla. 🙂 Sen vann jag en stor korg med godis på byaföreningens lotteri, nice! Som att man inte redan äter asmycket socker hela december med all glögg och lussekatter och allt vad det är.. hm, men jag tror nog den där godiskorgen kommer tömmas inom kort ändå. Märkligt nog!

Idag har jag vandrat runt på skogsvägarna i snön med Telleman två gånger, i morse höll han på att somna såg det ut som och jag fick nästan dra runt honom. Haha! Och ikväll var han pigg som en mört och bjöd på ett litet lyckligt sprattel och pip i snöre, men mest var han snäll och lunkade efter mig med nosen i min nacke. Han är faktiskt en ängel i allmänhet att ha att göra med. Så skönt. ❤

Jag råkade köpa en till bok. Som jag nu har läst. Den var bra! Såhär ser den ut:

ridamedklicker.png

Den var spännande och intressant på många sätt, rekommenderar den verkligen! Dock var det lite roligt att det inte nånstans stod HUR man gör när man rider med klicker. Det fattar jag fortfarande inte. Jag förstår hela teorin och grejen med belöningsbaserad träning, jag har ju en klicker som jag provat lite med Tell från marken och det funkar fint. Men hur sjutton gör man det när man rider? Klickar man, stannar och sträcker sig ner och ger godis? Hur ska hästen förstå att den får godiset för det man klickade för och inte för att man stannade? Jag har svårt att tro att man ska ge godiset i galopp eller precis i början av en bakdelsvändning för att belöna att hästen gjorde rätt? Jag får väl prova mig fram.

Jag gillar ju att läsa som ni vet, även om jag tycker att jag läser ungefär lika lite nuförtiden som jag går luciatåg. Det är som att mitt luciatågsjag och mitt bokslukarjag fanns före jag skaffade häst.. nu orkar jag ingenting, haha! 😉 Men jo, jag sjunger ju (och läser) en hel del ändå och ärligt talat är jag ganska tacksam över att slippa alla luciatåg. Allt har sin tid!

Jag skulle säga att ALLA bra hästböcker jag läst de senaste åren, oavsett om det handlat om fälttävlan på hög nivå, dressyr, klickerträning, frihetsdressyr eller vad det nu kan vara (jag är ju intresserad av allt)! så har de gemensamt att de förespråkar gott horsemanship och kommunikation. Att lära känna sin häst, att känna att man är ett team som vill vara med varandra och har roligt, att man lär sig saker av varandra hela tiden, att ha en glad häst som är motiverad och har kul med dig. Det vill väl alla uppnå? Jag kan inte tänka mig någon som VILL ha en dålig relation med sin häst där man inte alls förstår varann, eller måste tvinga hästen till något, eller använda grova hjälper. I många av böckerna refererar författarna till andra ”läror”, inte alltid på nåt negativt sätt, men det är intressant att fundera över hur man gör och varför tycker jag. Det är också väldigt intressant att sätta sig in i hur olika metoder fungerar, och hur just DEN varianten av god kommunikation med hästen ser ut. Jag tycker jag lärt mig nåt vettigt av alla böcker jag läst, så även denna om att rida med klicker. 🙂

Däremot är det ju så att man måste träna också, inte bara läsa böcker. Och det saknar jag verkligen just nu. Att träna! Åååå vad jag ska bli bra på kommunikation med min häst sen, vänta ni bara! 😉 ❤ Men det är en tröst att jag kan träna på andra saker med Tell så länge utom just ridning, och det gör jag så gärna! Idag tränade jag mig lite extra på mitt kroppspråk och var uppmärksam på hur Tell läste av det. Detta resulterade direkt i att han stod blick stilla på gången, och lyfte upp precis den hoven jag ville. Hästar är så coola alltså! Det har jag alltid tyckt, men ju mer man lär sig, och ju mer man umgås med dem, desto coolare blir det. Det tar aldrig slut! Och det är SÅ fascinerande. Och det är väl det som gör att man alltid vill lära sig mer! 🙂

Och på tal om kroppsspråk. Tell VILL verkligen inte att jag ska karda hans långa toviga päls (som jag nån gång i veckan gör ett försök att borsta), helst före han har förvandlats till en lama med dreads tänker jag. Detta är dock INTE populärt som sagt. Han vill bli kliad i pannan och borstad på huvudet med en mjuk borste. Bara. Jaha. Jag tänker att det är ju inte som att han plötsligt inte vill gå in i stallet mer eller nåt annat väldigt opraktiskt i vardagen, det är bara att han hatar när jag borstar hans långa päls. Så då borstar vi den väl inte då. Ingen dör av det, och jag har en glad häst som är nöjd med livet och slipper bli ”plågad” med en borste! Där kanske vi har nåt att träna på med klickern, jag lovar att om han fattar att han får godis när jag får karda pälsen, då kommer det gå undan med kardandet… han är inte den som är den!  😀

Jag uppskattar kommentarer!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s