Vårkänslor i februari

Min häst är jättepigg och jag är jättetrött. Så kan vi sammanfatta detta. 😂

De senaste dagarna har varit lite väl spännande. Det går inte riktigt bara att skylla på skymningen, halv storm, snö som piskar en som is och lösa hundar som ägarna inte har koll på. (Även om jag HATAR lösa hundar som folk inte har koll på. Ha dem inte lösa då!!!) Men. Jag tror nog Tell har lite vårkänslor också. Utöver allt det andra alltså. 😜

Igår kväll var det väldigt blåsigt och han var så vild och tossig så jag blev helt arg. Det ska man inte bli, jag vet. (Förutom att det ibland kan vara bra med ilska för att man blir väldigt tydlig med sina signaler, citat Agneta. 😉 ) Jag var helt blöt i svett av att försöka hantera en sprattlande lax på 580 kilo som drog i snöret och levde om som jag vet inte vad. Droppen var när han försökte dra HEM i full galopp. Fast jag gick bredvid och höll i honom. Ska man behöva ha kedja på djuret?? (Jag leder honom i träns tack gode gud). Som väl var lyckades jag få in en snärt med grimskaftet mitt i nyllet på honom, det var ändå lite oklart om han förstod att det var det här med att rejsa förbi matte som var big no-no. Shit vad han är störig när han kommer in i ”humla i papperspåse”-läget (Annas beskrivning.. haha)! Tur att han kan vara världens lugnaste och mysigaste också.

Idag på morgonen fick jag ändå lite respons på att han nog förstod det där jag sa till om igår, oftast är han ju väldigt lugn på morgonpromenaden och nu sen ett par dar tillbaka sjövild på kvällen. Men nu på morgonen fick han feeling helt otippat och drog på en brall-kavalkad helt out of nowhere. Då höjde jag vänsterarmen med grimskaftet mot nosen och då gick sprattlandet plötsligt över och han sprang INTE förbi mig. Han är ändå söt ibland när han busar, och nån liten bock och glädjepip ibland bjuder jag gärna på. Jag tycker det är roligt att han är glad och pigg och trivs med livet. 😅 Men steget till att sprattla helt hejvilt åt alla håll och framförallt att försöka slita sig och galoppera hem, det sätter den här matten p för! Stark är jag, men man har ändå inte så mycket att sätta emot när en 600 kilos lurvig kluns får spel.

Mitt bästa tips om ni har vilda pållar är att de måste få springa av sig under kontrollerade former. Men har man en konvalescent som absolut inte FÅR springa är det ju värre. Hur förbannad man än är på hästkräket så är det enda som hjälper att få deras uppmärksamhet igen. De får inte vända bort huvudet, köra in bogen mot dig och bara dra (eller tränga ut dig i diket). Vad som än händer är jag väldigt noga med att Tell måste respektera mitt space, och inte gå förbi mig. När jag har klargjort detta brukar det bli mycket lugnare för oss båda.

För att lugna ner mitt tossiga djur och få honom att ha uppmärksamhet på mig igen så brukar jag försöka att inte ha så kort grimskaft och ”hålla i honom” även om det känns som att han ska explodera när som helst. Jag försöker ha honom ganska nära mig men inte hålla fast honom. Sen ändrar jag på min steglängd, går långsammare, snabbare, stannar, går fram igen osv. Det tar inte lång stund så lyssnar han på mig igen. Jag brukar gå ganska snabbt när han är vild men jag försöker ändra steglängden ändå så det inte ska bli värsta ”tåget” hemåt bara. Och han får aldrig aldrig dra eller gå före mig. Det är viktigt att man är lugn själv, och ibland blir man ju stressad själv eller arg,  det känner hästen. Då brukar jag prata högt om vad som helst, eller sjunga. Det hjälper nog mest för att lugna sig själv, men Tell brukar spela med öronen och undra vad jag håller på med. Detta gör jag ju när jag rider ibland också. 🙂 Med honom brukar det också hjälpa att han får ta ner huvudet och nosa på saker. Då brukar han börja frusta efter en stund.

De här sprattlerierna börjar oftast när vi är ganska långt bort ut i skogen, men annars kan man ju också göra så att man går in igen och ställer in hästen i boxen om de inte kan hålla sig i skinnet. En gång åkte Tell in igen sex gånger när han var konvalescent i unghäståren nere i Skåne har Bibbi berättat, men sen var han så snäll så! 😉 Och så är det viktigt att man själv vet vad man ska göra och har en plan. Är man osäker eller rädd så kan det bli farligt. Både du och hästen kan skada er. Då är det bättre att tänka ut en annan lösning. Led hästen i ridhus eller annat ”instängt område”, ha med en annan häst som sällskap, låt någon annan hantera hästen om du är rädd, vad som nu funkar. Träna tricks funkar ju ofta bra med min pålle som ni vet, för att aktivera honom på annat sätt, men inte samtidigt som vi går. Vi får dela upp aktiviteterna, det är nog spännande som det är.. hehe. 😉

Det är inte alla hästar som fortsätter slita sig om de väl kommer loss, men en del lär sig ju det tyvärr (plus att de kan skada sig såklart). Jag vill ju verkligen inte tappa Tell men jag är heller inte så orolig för att jag ska göra det. Annars hade jag också hittat på nån annan lösning än att gå med honom själv på skogsvägar. Han ska ju inte röra sig i nån annan gångart än skritt just nu. Klart man inte vill tappa dem annars heller, men tänk på att det inte får bli farligt. Ha ett grimskaft med rejäl längd, och håll det aldrig så du kan fastna i det själv om hästen drar iväg. Jag tycker inte om nylongrejor, nu har jag visserligen ett långt grimskaft i bomull/syntet-kombination men jag har på honom ett läderträns. Det är viktigt att utrustningen inte blir farlig OM olyckan skulle vara framme.

Idag efter jobbet ska jag åka och hälsa på Ulrika och kolla in hennes anläggning, hoppas jag kan hjälpa henne med några hästar framöver! Vore så himla kul att få rida lite igen. Håll tummarna för att jag får ihop detta på nåt bra sätt, och be gärna en bön att min vårspralliga lax lugnar sig åtminstone litegrann. 😛 😀

Åh vad jag längtar till det här!! Det tror jag Tell också gör.

Så vill jag också passa på och säga stort GRATTIS till vår grymma hopptränare Jens Wickström som kommer få rida de internationella klasserna i Scandinavium! Det går ju helt sjukt bra för honom just nu och det är han väl värd. Jag kommer inte ha råd att åka till GHS i år, men kommer hålla tummarna hemifrån såklart! 🙂

2 thoughts on “Vårkänslor i februari

  1. Sara Palmman skriver:

    Bra tips om att variera hastigheten när man går! Har inte tänkt på det tidigare, men det verkar smart!
    Du är då himla tapper som pallar att gå med honom fastän han är så vild. Jag hade nog hållit mig på ridbanan och förmodligen dött av uttråkning 😱

    • Ida Qvarnström skriver:

      Problemet är att vi ofta är långt bort från stallet när jag kommer på att vi borde hållit oss på ridbanan 😆😅 Och så är jag rätt lat. Jag måste ju pulsa i djupsnö om vi ska gå på banan! Jag hanterar hellre en sprattlande lax. Nästan iallafall. Får kanske bli nåt pulspass på banan i värsta fall. Men ikväll var han snäll! 🙃😁🙏🏻 Ja man dör nästan av uttråkning i vilket fall kan jag säga. 👵🏻👻🙈

Jag uppskattar kommentarer!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s