Uppfostran av vild lama i grupp

Hallå hallå! Idag spruttade jag ut till Ulrika efter jobbet med min trogna gamla saab. Jag fick rida den enorma hästen igen, roligt! Trodde det skulle ta ett tag nu igen att hitta knapparna, men det gick riktigt bra och vi kom fint överens idag, jättehästen och jag. Oj vad det är roligt att rida!! 🙂

Sen var jag så hungrig så jag fick stanna hemma hos oss på vägen mot nästa stall och äta några mackor. Sen iväg för att rida Tell. Gick ner till ridhuset med honom, där tänkte jag hoppa upp och skritta honom uppsuttet men jag ändrade mig raskt. Den vilda laman var rätt vild igår i ridhuset också men det trodde jag berodde på tre galopperande ponnyer med tillhörande små ryttare. Nu insåg jag att tre galopperande storhästar och bommar tydligen hade samma effekt. Igår bad jag ponnybarnen att skritta en stund så jag kunde lugna ner min häst och sen gick vi ut i någon form av värdighet innan vi eventuellt hade orsakat tre skenande ponnyer och tre avramlade barn med hjärnskakning.

Idag däremot var det tre vuxna ryttare och ingen av dem hade någon rädd häst, hästarna var helt obrydda om att Tell for runt som i en torktumlare och tränade på caprioler i sin bästa crazy llama-stil. Jag höll på att skämmas ögonen ur mig, gick ut ur ridhuset efter ett tag och skrittade honom ute i en halvtimme, då var han lugn. Sen gick vi tillbaka dit igen för lite mer träning ihop med andra hästar, och då sprattlade han hejvilt igen åt alla håll samtidigt och jag skämdes IGEN för att jag kom in med cirkusen. Men nu jävlar blev han uppfostrad iallafall. Jag gick med honom tills han (till slut) lugnade sig, lyssnade fint på mig och frustade och slappande av. Tackade alla så mycket för hjälpen. Det där kan han ju inte komma undan med, även fast jag förstår att han är pigg och glad den räven. Men det där är inte bara att han är pigg, han är också en lurig rackare.

Jag förstår om folk tycker jag är tokig som inte ger min häst lugnande varje dag, det hade kanske andra gjort. Det är inte så lätt att hitta en balans. Det bästa för mig (och honom) är ju om han kan få jobba tillräckligt med både huvudet och kroppen så han håller sig tillräckligt lugn och avrastad av det. Det är det jag försöker få till. (Och när det inte räcker är det bra att vi ändå har lite lugnande att ta till i vissa lägen). Jag förstår att han har mycket energi. Det har han i vanliga fall också, och det får ju inte bli farligt. Jag sätter mig inte i situationer jag inte tror att jag reder ut. Och jag vill inte sätta andra i farliga situationer heller. Idag var ett bra läge att visa honom att fast man är tokpigg och busig så är det inte okej att fara runt hur som helst. Jag var aldrig arg på honom, och inte rädd heller. Jag bara gick med honom framåt vad som än hände. Sånt är jättesvårt att göra om man tror att man skrämmer andra, och är i vägen och förstör. Så det var jättebra att de andra var helt coola med detta.

Liknande situationer har jag ju varit med om förr med Tell, och han ger sig efter ett tag och förstår vad som gäller. Det får man visa om och om igen, med lugn och trygg hand, fast hästrackan är 16 år… Men det är väl därför jag ändå tror vi passar ganska bra ihop. Min häst är vild och galen, och jag är lugn och galen. 😉

Jag red hela vägen hem från ridhuset, det gick hur bra som helst. Han såg trött och nöjd ut när vi kom hem igen. Jag var också ganska trött kan jag säga.

Den dagen jag får släppa ut honom i hagen igen kommer jag gråta av lycka. Jag skojar inte!

img_3219

Kom igen nu då våren!!! (Det är fortfarande mycket snö här. Tyvärr).

En reaktion på ”Uppfostran av vild lama i grupp

Jag uppskattar kommentarer!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s