Crazy horsewoman

Det här har verkligen varit en intensiv vecka. Jag blev chef, möblerade om på kontoret, körde till Räppe och fick äntligen tag på en skiva så jag kan laga mitt släp, skickade Tells hästliniment med posten till mamma i Piteå som har ont i ryggen.. med mera med mera. Mitt liv är en komedi. 😛

Och så blev jag tillfrågad om att rida nån annans häst. I fälttävlan. Alltså tävla. Vad ska jag göra, jag kommer knappt ihåg hur man rider ens? Och jag som har sån tävlingsångest. Jag hatar att tävla, att uppträda, vill aldrig stå på scen. Jag vill bara träna, hela livet. Fast ändå så är jag ju sjukt stolt när jag väl vågat. Jag har aldrig tänkt bli chef heller i hela mitt liv, och ändå är jag tydligen det nu.

Det är väldigt svårt att veta vad man vill. Jag önskar ibland att jag inte tänkte så mycket. Det hade varit skönt. Den här veckan har också varit väldigt mycket tänkande kring hästars välfärd, Equiethics,  Anna Hassös kloka inlägg, med mera. Det är klart jag håller med om allt, men ändå står jag här med en stackars häst som inte får gå ut i hagen på ett halvår. För att han är opererad, men ändå. Ni fattar. Det har ju inte han valt, det är jag som har det.

Jag hade iallafall en väldigt fin dag med min älskade häst. Han buffade mig i mössan med mulen, och jag kliade honom på manken. Båda turerna vi var ute gick bra, han lyssnade fint på mig och skötte sig fint fast han var taggad. Bästa lilla häst. Och nu smälter snön sakta sakta bort. Om några veckor kanske det är vår.

Jag uppskattar kommentarer!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s