Hästen stack – i trav. Och jag red med lasso.

Hej gott folk! Ojoj, hur har en helg till kunnat ta slut? Ja det är väl bra att tiden går så vi kommer närmare våren (förhoppningsvis). Inatt blev det sommartid, och nu är det ljusare på kvällen! Woho! 😀

Just nu ser det ut i Småland som jag minns att valborg brukade vara när jag växte upp i Norrbotten. Snön har smält från vägarna men det är fortfarande snö och is kvar, det luktar lite lera och åker, nån stackars förfrusen trana sjunger hest i panik och fåglarna kvittrar lite halvt förvirrat ur en buske i en snödriva. Men man känner att LJUSET är på väg! 😀 Nu till veckan ska vi få mer snö och åtta minusgrader. Ja ja. Det är som det är.

Tell och jag var ute på en skön promenad i morse, sen åkte jag tillbaka dit på eftermiddagen och tog mig en ridtur. Det gick bra förutom att ta sig förbi en granne som var ute i trädgården och höll på med nåt byggprojekt med en cirkelsåg. Tror dock inte sågen var det värsta för Tell, det var att han hade parkerat bil och släp precis vid vägen, sånt man får göra på sin egen tomt liksom. Men när det är ett täckt släp med öppen lucka, då dör man nästan om man är en liten fjantig häst. Det var ju liksom DÖDENS KÄFTAR som stod där parkerade, och det där skulle man minsann förbi! Icke sa nicke sa Tell. Den arma matten pratade överdrivet högt och artigt med såg-mänskan, hoppade av hästen och ledde förbi det sprattlande djuret samtidigt som jag önskade att sågmannen inte skulle få en hjärtattack och såga sig i armen. Han log och såg trevlig ut. Det verkade gå bra med alla inblandade som tur var.

Sen jobbade vi på i skritt i ridhuset Tell och jag, mycket nöjd häst som klev på så fint och kändes mjuk och spänstig. Han missförstod mig när jag ville att han skulle ta i ÄNNU mer i skritten, och började trava. Jag blev lite överraskad och råkade rida lätt i rena instinkten. Då sätter han fart och typ STICKER! I TRAV. Hahahaha.. det tog en hel långsida innan jag fick stopp. Så glad häst! Han passade väl på, stackarn tror väl att han aldrig mer kommer få trava i hela sitt liv. Men det var den mjukaste och luftigaste traven jag känt kan jag säga, det här bådar nog gott. 🙂 Men jisses vad paff jag blev att det inte gick att stanna, haha! Ni vet jag hann liksom tänka ”men gör jag FEL? Är det inte såhär man gör när man bromsar??! Ptrooo”! Det kommer bli kul när vi väl ska ut och galoppa på grusvägarna. Hehe. Tror jag ska installera en nödbroms i form av stor Tim-rumpa. Tydligen kan en sån broms behövas även i ridhuset.. får se om han tror att vi ska trava hela tiden nu hädanefter. Det hoppas jag visserligen att vi ska. Snart. 🙂

På vägen hem från ridhuset var vi ju tvungna att ta oss förbi såg-mannen med släpet igen. Jag hoppade av, och ledde Tell förbi eländet (en gång till, lika hemskt denna gång…) och då har jag en lina kopplad till bettet så jag inte ska tappa honom om han far iväg. Sen hoppade jag upp igen när vi var förbi och då glömde jag koppla av linan. Så jag hade både tyglar, och så på ena sidan en lång lina i bettet. Orkade inte hoppa av igen så jag red hem så. Kände mig som en cowboy som red med lasso, hahaha!

 

 

Jag uppskattar kommentarer!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s