Neverending horse story

Hej på er! Solen skiner och fåglarna kvittrar. Det är äntligen vår. Det trodde man nästan inte i år…

Det har verkligen varit en intensiv vecka. Nu är det söndag, och imorgon bitti åker jag till Stockholm med fakirtåget. (Alltså kl 05 på morgonen). Tell får gå en längre skrittrunda på kvällen när jag kommer hem, jag tänker INTE tänker åka och ta ut honom kl 04.

I torsdags förlorade vi tyvärr ett föl, det enda som skulle fötts på gården i år. Veterinären kom snabbt och de fick ut fölet som satt fast, men de fick bara igång henne en kort stund dessvärre. Tyvärr klarade hon sig inte. Det var ett stort och välskapt stoföl, hon var så fin så fin. 😦 Hon låg rätt och satt inte fast jättelänge egentligen, men ibland går det bara fel ändå. Så otroligt tråkigt. Alla hästarna gnäggade och människorna grät. Jag var i stallet i flera timmar och hjälpte till med stoet, som fortfarande inte är riktigt bra även fast det är söndag idag. Det var strul med att få ut efterbörden och veterinär fick tillkallas igen. Hoppas nu att det ordnar sig, hon är under behandling och febern har gått ner. Håller alla tummar. Jag tog med lökar till påskliljor till stallet idag, de ska vi sätta på lilla fölis grav. Hon föddes på vårens varmaste dag och påskliljorna och vitsipporna blommade så fint. Nu får några växa hos henne så vi kan minnas henne. ❤

I fredags red jag hos Ulrika, det gick superbra! Red ”Jan”, den jättestora hästen (egentligen döpt till Check Me) som jag oftast kommer bra överens med, men jag tycker han är lite svår. Svårare än Charizma som är så bussig! Men han gillade ”bikramyoga-ridning” i ridhuset (med öppen långsida, men ändå).. och kändes väldigt mjuk och fin. Det var 24 grader ute och garanterat mer där inne. Skönt att det gick bra iallafall! Det är så roligt att rida! 🙂 Kunde typ vrida ur mina kläder sen efteråt. Kändes som att man var på sommar-ridläger!

Muppar oss i solen. Skön morgon-ridtur idag. 🌞💕

A post shared by Ida Q (@iqpic) on

Tell och jag har knatat omkring morgon och kväll som vanligt, ibland går jag med honom och ibland rider jag. Det beror lite på vilket humör jag är på, och vilket humör Tell är på. 😉 Han har varit snäll iallafall och snällhetsgelén har inte behövts nu på ett tag. Vi har dock fått mer utskrivet så vi har ifall ifall. Värmen hjälper säkert också till att han håller sig lite lugnare. Igår kunde han till och med vara ute i liten hage i sex timmar. Vi ställde dit snälla storebror bredvid som barnvakt.

Jag ska göra en liten hage till Tell nu på gräs. Han har liksom en skylt framför ögonen som blinkar dygnet runt nu när gräset börja växa. ”GRÄS” ”GRÄS” ”GRÄS” blinkar det. 🙂 Så jag tror han kommer hålla sig lugn bara han kan beta. Som det är nu har jag betat honom för hand två gånger om dagen. Han har lärt sig rutinen snabbt. Först är det skrittpromenad 30-40 minuter, sen går vi hem och betar. Idag ställde jag in honom i boxen emellan och tog ut honom för att beta sen, var tvungen att ta en teknisk paus. GUD vad han gnäggade!! Jag höll på att bli döv inne på toa men var ändå tvungen att skratta åt honom. Han kan sina rutiner den räven. Och han tänkte min själ inte vara utan gräs-mumsandet! 🙂 Sen efteråt var han så lugn och nöjd så. Då var allt som det skulle.

💕💕💕

A post shared by Ida Q (@iqpic) on

På tisdag eller onsdag har jag tänkt springa upp honom på asfalt och filma så vi kan skicka till veterinären. Vi får se då hur det ser ut. Har inte travat honom alls nu så jag har verkligen ingen aning. Men han skrittar fint iallafall. De andra åkte på terrängträning idag i det fina vädret, ibland undrar jag om jag nånsin kommer ut på sånt igen med Tell. 😦 Det går lite upp och ner med hur det känns kring detta, men än får jag väl inte ge upp även om det känns sjukt motigt och segt ibland. Jag åkte hem och pysslade i trädgården hela dagen istället, så nu är jag helt solbränd och mör. Det är ju också fint faktiskt.

Egentligen borde jag ta tag i att byta ut baklämmen på mitt släp, det blir alldeles för dyrt att göra det på verkstad så för att undvika personlig konkurs är det bara att kavla upp ärmarna och ta fram svetsen, vinkelslipen och cirkelsågen. Ser inte direkt fram emot det, men det måste ju göras. Men just idag behövde jag vila mig och gräva i jorden istället. 🙂

Hoppas ni haft en fin helg, ta hand om er allihopa!

One thought on “Neverending horse story

  1. dressyrbitchen skriver:

    Det är det absolut jobbigaste med våren… alla föl som mister mina mammor och ston som blir utan föl. 😢 Tack och lov så paras det ihop föl och ammor , vilket är helt underbart när det lyckas. ❤️ Håller tummarna för att Tell blir bra så att ni kan komma igång igen!

Jag uppskattar kommentarer!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s