Värmebölja och skrämselhicka

Den bästa tid är nu. Mellan hägg och syrén. Men GEEZUZ vad varmt det är.

Det har blivit riktig värmebölja här och idag var det 29 grader. Man får ju inte klaga, men det är lite väl varmt faktiskt. Vi har ingen AC på kontoret, så där är det tusen grader. Tell har betat och betat, han har fått gå ute hela dan även fast vi nu är på jobbet och i skolan allihopa. Det verkar ha gått bra. Inga spår alls av nåt fuffens i den lilla hagen. Sen hade jag tur så igår var det folk där nästan hela dan ändå i olika omgångar fast det var vardag, så han fick tillsyn, och idag åkte jag ut och kollade till honom på lunchen.

Han har ju fått jobba lite mer i skogen ett par dagar nu och jag har ridit på honom och inte gått bredvid, även om det verkligen inte är något jobb att tala om. Pyttelite trav och mest skritt, men litelite längre rundor än de senaste veckorna har det ju blivit. Igår var han för rolig, vi skrittade i skogen med Mia och Tim på en stig vi inte ridit på länge och där är en liten stock över stigen som hästarna alltid brukar klivar över. Tell har väl gått där sjuhundra tusen gånger eller nåt sånt. Men igår. Vid blotta åsynen av denna lilla stock så körde han upp nosen och gnägg-pep i högan sky och jag kände hur hela han laddade på för kung och fosterland som om han skulle klippa av på Vicarage Vee i Badminton. Jag hann inte ens be en stilla bön, jag blundade och höll mig hårt i manen. (I dressyrsadel, i skritt på lång tygel). Som väl var ändrade han sig plötsligt och klev istället snällt över stocken. Och då började jag gapskratta. När jag insåg att vi båda överlevt. Lille älskade terränghäst!! ❤ ❤ ❤

Idag däremot var det ju 29 grader varmt och då ställde jag faktiskt in honom tidigare i stallet. Han har ingen skugga alls i den lilla hagen så jag tyckte han kunde få komma in och vila sig. Han hade ändå varit ute i några timmar. Han verkade så nöjd med det så. Sen när jag kom tillbaka senare (när det inte var lika varmt) och tog ut honom för en liten kvällstur så såg hela han halt ut. Liksom överallt! Vi skrittade på och som tur var gick han normalt efter en stund. Provade trava och det var inga problem. Alltså jag undrar om han inte är lite ”leabröten” både av att gå ute så mycket och av att gå omkring på stenhårda grusvägar med mig på ryggen? (Den lilla traven vi har tagit har jag naturligtvis valt ut bra underlag för, men det är ju ändå mycket hårdare överlag än det brukar ute nu när det är så varmt). Det är det enda jag kan komma på. Så idag skrittade vi bara och mjukade upp oss båda två. Skönt. Hoppas det bara var det. Man blir ju helt nipprig. Skickade en film till veterinären igår, vi får se vad han säger. Jag tycker nog jag ser en liten hälta på den filmen, men det är möjligt att Staffan fortfarande tycker att detta är inom det normala. Vi får se. Håller i vilket fall tummarna för att Tell bara är lite medtagen av allt just nu. Lite insektsbiten och svullen här och där är han också stackarn. Fast han är i allmänhet mycket nöjd med livet nu när han får gå ute. 🙂 Får se hur det verkar imorgon. Vi tar det lugnt. Det här får ta den tid det tar. Det är mycket man ska anpassa sig till! 🙂

Hej hopp!

Jag uppskattar kommentarer!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s