Jag bröt ihop

Hej i värmeböljan! Jag har varit helt utmattad. Inte av värmen egentligen, utan av oro för min häst.

Jag har varit så glad att han har kunnat gå ute och beta i liten hage och varit så snäll. Det är klart jag vet att man måste vänja hästar, han har ju fått beta både morgon och kväll ända sen gräset började växa och det var bra länge sen. Och jag har inte ställt ut honom i flera timmar utan att först vänja honom. Trodde jag. Men det räckte nog inte.

Igår var han halt fram i trav och gick stelt även i skritt. Tyckte han stod och avlastade höger fram. FÅNG-skräcken. Helvetes helvetes skit!! Här har jag varit så glad för att han varit så snäll. Mest tänkt på hans opererade bakben och att han ska ha tillräckligt att äta så han håller sig lugn (trots liten hage så betar han ju nåt så jävulskt, jag VET ju det). Har vi gått igenom allt detta sen i höstas med operation och hela faderittan och allt blod svett och tårar och sen får han FÅNG på det???!!! Jag ville bara dö. Det ville jag verkligen. Grät hela natten och kunde inte sova, det kändes som att hela hans (och mitt) liv kanske var förstört. Jag bröt fullständigt ihop. Men det hjälper ju inte att klanka ner på sig själv och känna sig som jordens sämsta hästägare. Jag är ju omgiven av massor av kloka kunniga hästmänniskor och ingen av dem hade tänkt på nån risk för fång heller. Och som sagt, det hjälper inte att tänka på vad man skulle gjort istället. Nu måste jag hjälpa min häst.

Som väl var fick vi fatt i både hovslagare och veterinär och kunde rådgöra på telefon. (Sånt här ska ju alltid hända på röda dagar dessutom). Så nu får Tell stå inne och jag kyler framben och hovar både morgon och kväll, och så får han äta en kur anti-inflammatoriskt. Han är inte varm i hovarna, och redan efter en dag skrittade han normalt igen och är pigg och glad. Stackarn, han fattar ju ingenting! Han gnäggar så alla tappar hörseln. Han vill UT. Och äta gräs. Tyvärr blir det inget med det just för tillfället. 😦

 

 

6 thoughts on “Jag bröt ihop

  1. Beata skriver:

    Förstår att du bröt ihop 😥 Det hade jag också gjort. Låter ju som om det bara var en varning eftersom Tell redan verkar bättre. Håller tummarna att det inte blir nåt mer.

    • Ida Qvarnström skriver:

      Ja det ser lovande ut tack gode gud. Han är redan mycket bättre. Men jisses vad jag blev (är) rädd. Råkade läsa i en veterinärspalt på internet (som jag vet att man inte ska) att någon veterinär hade förklarat att det inte finns ”varningar” eller ”fångkänning”. Det är fång, rätt och slätt sa den veterinären, bara olika grader på anfallen. Och har en häst väl fått fång så har den det. Då grät jag hela natten. Men jag förstår nu att vi absolut kan ha kommit undan med blotta förskräckelsen, och att det inte alls behöver betyda att han aldrig mer kan gå på bete och inte kan ha ett normalt hästliv. Det hoppas jag verkligen att han (och jag) kan. 🙂

  2. Sara Palmman skriver:

    Du gjorde allt rätt, både med att vänja in honom på gräs och sedan när du upptäckte. Men jag vet hur det känns, man förbannar sig själv. Många kramar! 🌸

    • Ida Qvarnström skriver:

      Tack fina du! Jo, förbannar sig själv var ordet. Om man kunde skulle man ju lätt ta över hela eländet själv, bara hästen får vara frisk och kry! Men det går ju inte. Och det är bara att lära sig av detta. Nu verkar han ju redan bättre tack och LOV men jag är fortfarande helt darrig av blotta förskräckelsen. Huga ligen. Många kramar till er med! ❤

Jag uppskattar kommentarer!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s