Inte som alla andra

Fan vad svårt det är att följa sitt hjärta. Ibland vet man varken ut eller in!

Jag har haft mer eller mindre ångest sen februari när jag råkade bli chef av en slump och tillfällighet på mitt jobb. Sen dess har jag funderat på om jag vill fortsätta med det eller inte. Jag har egentligen inte haft ångest över själva jobbet, det fixar jag, men varje gång jag tänker på vad jag ska göra i framtiden så känns det inte bra alls. Det har väl iofs gått både upp och ner, och helt klart är det väl inte vad jag vill, det är det väl aldrig. Men mitt hjärta säger nej. Jag vill inte vara chef. Då ska jag nog lyssna på det.

Problemet är bara att alla andra tycker att jag är så himla bra som chef. Även folk som inte känner mig, haha! Och det får jag väl vara glad över. Klart jag gör det här bra, hästtjejer är väl sällan dåliga på att hugga i. Men det är en annan sak vad jag VILL. Och jag vill faktiskt inte. Jag är inte rädd, jag tjänar visserligen gärna mera pengar (det är väl aldrig fel när man har häst), men jag vill helt enkelt inte. Så jag kommer inte söka tjänsten. Jag skiter i-att! Ha! 😉 Sen kanske jag kommer bli chef förr eller senare ändå, men då får det väl bli så. Det får tiden utvisa. Men ska jag bestämma själv (och göra det nu) så – nej. Tack men nej tack.

Det förväntas av duktiga flickor att man ska vilja vara ännu duktigare, tjäna mer pengar, komma upp i karriären. Jag skiter i allt sånt. Jag vill inte. Nu följer jag mitt hjärta, tar min häst och sticker ut och rider. Yihaa! 😀

För övrigt skickade jag en film till veterinären för ett tag sen, fick tag på veterinären häromdagen och han var inte alls orolig, han tycker att jag ska fortsätta ut och rida i skritt och trav – och släppa ut Tell på gräs dessutom. (Det sistnämna tar jag det lilla lugna med ändå, för säkerhets skull). Så detta firade vi med en härlig uteritt idag med Mia och Tim. Varje gång jag sa trav sa Tell galopp. 🙂 Det känns att han inte riktigt tar i lika mycket med höger bak som med vänster, men han travar glatt och rakt, och det syns på filmen också som jag skickade. Vi kör på ändå och hoppas att herr häst kommer igång i sin kropp och kan hålla länge till för roliga äventyr. Han är iallafall väldigt glad, och håller sig i skinnet i sin lilla ”grushage” (för det mesta). Duktig och glad (men något vild) hest = glad matte.

Den arma matten har för övrigt börjat rida med stigläder runt halsen på hästrackan som bockar och busar av glädje varje ridtur sen flera veckor tillbaka. Jag var ytterst nära att åka av på ridbanan häromdagen, sen dess blev det feghandtag att hålla i! 🙂

IMG_6714

Tell lycklig ute i hage med minimalt med gräs

En reaktion på ”Inte som alla andra

Jag uppskattar kommentarer!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s