Klickerträning i regn och rusk

I torsdags hade vi besök av Susanne Åkesson som kom till oss för att träna mig och Tell och några av våra vänner. Så roligt! 🙂 Vädret var skitkasst men humöret var iallafall på topp. Som tur var. 🙂

Vi började med fika och teori med Susanne, och sen körde vi igång träning för fyra ekipage. Alla deltagare var nya på det här med belöningsbaserad träning, så det var superbra att Susanne erbjöd sig att ha en genomgång med oss innan. Tell och jag har ju tränat en gång för henne, och är ju rätt så självlärda på det här med klicker, men jag skulle ändå kalla oss nybörjare.

Det är nåt visst med duktiga hästmänniskor. De har som en särskild utstrålning och ett lugn omkring sig. För mig spelar det liksom ingen roll om det är i form av galopptränare, nån gammal dressyrräv, eller klickertränare. Man ser lång väg om det är en ”riktig” hästmänniska, och Susanne är verkligen en sån. Det kände jag direkt när jag träffade henne. Såna ska man ta vara på, och är man en riktig hästnörd som jag så kan man lära sig otroligt mycket av de här personerna! De smittar liksom av sig på både hästar och människor.

Med belöningsbaserad träning märker man rätt snart att det är en stor lärprocess, och har man lärt sig rida och träna hästar ”traditionellt” kan det bli lite märkligt ibland att göra på ett annat sätt. Men samtidigt inte. Till exempel får hästen säga nej, då funderar man istället på varför, istället för att säga till på skarpen eller förstärka hjälperna. (Men det är inte ”mesigt” för det, Susanne är väldigt tydlig. Och ibland måste man såklart ”akuthantera” en häst för att man måste, pga säkerhet eller så). Det här att inte rida (eller hantera hästen) med tryck och eftergift alls, det förstår jag nog inte fullt ut hur man gör. Men jag tror inte jag behöver fokusera så mycket på det. Grunderna i belöningsbaserad träning och det man strävar efter är ju att ha ett fint samspel mellan häst och människa. Att man utgår från glädje, kommunikation, och att hästen är nyfiken och gärna vill vara med en. Att man ska kunna rida med hjälperna som signaler istället för att gå på hårt, men det tycker jag ju är målet även i ”traditionell” ridning och träning. Det är bara ett annat sätt att förklara det på.

Som sagt, med kloka hästmänniskor tycker jag verkligen man ser samma logik i allt. Även om det är ”olika discipliner”. Jag har lärt mig så mycket redan, och Tell tycker det här är SÅ kul. Han är så glad och peppad för närvarande (och lite vild och oberäknerlig) att jag bestämde mig för att inte rida på min träning (som jag först hade tänkt) utan vi jobbade från marken. Alltså med lös häst på ridbanan.

Även om man inte har tänkt bli nåt proffs på frihetsdressyr eller klickerträning så kan jag säga att det är SÅ roligt (och avslöjande!) att träna hästen lös nån gång då och då. Alla borde prova det, särskilt med en sån duktig guide som Susanne!

Tell var ju tokpeppad och ”på tårna” den här gången i kylan och vinden. När man tränar (vad man än tränar) vill man ju såklart att hästen ska vara lugn och avspänd, annars kommer den inte lära sig nånting. Han var pigg, men inte stressad. Han var ju lugn och snäll som en gammal ko sist vi var hos Susanne (i sol och värme). Så nu fick hon se den lite mer peppade sidan av honom också! Han var så positiv och ambitiös och gnäggade och sprang fram till mig hela tiden, sötisen!! Det var en riktig utmaning att få honom att stå stilla, att vänta på mina signaler, osv. Men jättenyttigt!

Jag fick träna på att ge honom feedback och uppgifter ofta när vi tränade. Det tar jag verkligen med mig även till ridningen! När han blir lite spänd och tossig så blir jag själv extremt långsam och sävlig och tror väl att det ska lugna ner honom, och det är ju bra på vissa sätt, men på den här träningen blev det jättetydligt hur bra det är att jag kvickar upp mig och blir snabb i det jag gör, även om jag såklart fortfarande ska vara lugn. Då är Tell med på noterna och blir inte alls stressad av det. Superintressant! Det ska jag verkligen ta med mig.

Alla fyra hästarna var väldigt olika, och deras respektive mattar fick träna på lite olika saker för Susanne. Så himla kul att se! Alla var jättenöjda (och lite blöta) och jag hoppas vi får hit henne snart igen. Nu ska vi träna på hemma allihopa på våra respektive uppgifter! Det är så himla roligt att få fler verktyg för att hitta glädje och tydlighet i träningen och umgänget med våra hästar! ❤

 

2 reaktioner på ”Klickerträning i regn och rusk

  1. dressyrbitchen skriver:

    Nu måste jag verkligen ta tag i det här också! Så många gånger som jag har påbörjat något men så kommer det något annat i vägen. Får se om jag kan boka tid med en tränare för att komplettera den uppsuttna träningen med något annat. Det finns mycket kul man kan göra! 😃

    • Ida Qvarnström skriver:

      Ja verkligen! Gör det 😊 Trodde aldrig att detta skulle vara så kul och användbart som det visat sig vara! Och att man möts varje dag av en glad gnäggande häst värmer ju verkligen ens hjärta! 😍❤️

Lämna ett svar till dressyrbitchen Avbryt svar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s