Försiktig optimism… eller yahoooo!???!!

Igår åkte Tellepelle och jag på återbesök på Ramkvilla hästklinik. (Efter att han först pipit och kört några ärevarv i vild morgongalopp med tillhörande kaninhopp i hagen innan han behagade komma. Puh.) Jag var försiktigt optimistisk när vi åkte dit, eftersom han sett rätt fin och fräsch ut på sistone. Men man vet ju aldrig. Grund-utgångsläget är ju ändå nån slags ”jag får ställa in mig på det värsta”, så får man bli positivt överraskad istället… det känner nog många hästägare igen som är/har varit i samma situation.

Hur som helst. Jag berättade för veterinär Håkan att Tell varit en riktigt glad jöns på sistone och att han fått motion i alla gångarter samt även motionerat sig själv en hel del i hagen, ähum.. (inklusive ponnyer och unghästar i hagarna bredvid som han satt fart på mer än en gång). ”Vad roligt att höra!”, sa Håkan. Sen fick vi skritta en vända i ”gången” på kliniken, sen sa Håkan ”Okej upp till bevis nu då, ta en vända i trav”! Så då gjorde jag det, och Håkan bara stod och gapade. ”Ja, du har rätt, det här ser mycket MYCKET bättre ut! Det trodde jag VERKLIGEN inte”. ”Nej inte jag heller”.. sa jag.

Eftersom Tell var såhär pass mycket bättre (men inte helt 100% bra fortfarande), och vi ändå var på hästkliniken, så tyckte Håkan att vi skulle ge honom en liten kortisonspruta till i knät. ”Sen tror jag inte ni behöver komma hit mer, men du får gärna skicka en film så jag får se hur han rör sig och berätta hur det går. Det vill jag väldigt gärna veta. Grattis, vad roligt”!

Jag var tvungen att gå in till Håkan en extra gång innan vi körde hem, bara för att försäkra mig om att jag hört rätt. Det hade jag. Nu får vi se om det verkligen kan vara sant att vi inte behöver åka på veterinärbesök mer på ett bra tag. Jag känner mig ganska luttrad vid det här laget. Men Tell känner sig iallafall hur fin och fräsch som helst, tydligen har han tänkt vara med länge än den förbaskade racerlaman!!! 😉 ❤ Han upphör aldrig att förvåna. Det är lite av hans grej. Levnadsglädje och humor, och tusen rävar bakom öronen. Det har nog räddat honom alla gånger hittills som han varit nära pärleporten (eller det VET jag faktiskt att det har), och kanske även denna gång. Håll alla tummar och tår nu att det fortsätter såhär bra! 🙂

NjSVKJDHQGGv5IFexEuozw.jpg

Jag har bett snälla Agneta att gå ner med honom i hagen imorgon bitti så han kommer ner till det färska gräset innan hon släpper honom, han har nämligen bjudit på otroliga uppvisningar och akrobatsika konster i ljusets hastighet de senaste veckorna när han fått komma ut på morgnarna! Och just imorgon skulle jag verkligen VERKLIGEN uppskatta om det går lugnt och fint till. Jag sa att jag kan köra till stallet på morgonen och gå ner med honom själv om hon hade bråttom till jobbet, men SJÄLVKLART ville hon promenera ner med honom längst ner i hagen så han inte skulle toka till det. Tusen tusen tack världens bästa Agneta!! Jag (och Tell) har världens bästa stallfamilj! ❤

 

 

Jag uppskattar kommentarer!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s