Angående debatten om det svenska djurskyddet

Nu tänkte jag skriva lite om mina tankar utifrån att ha läst debatten i Ridsport angående djursjukvård och djurskydd i hela landet.

Det började med att Agnes Fabricius, vd, Agria Djurförsäkring, Karin Mattsson Weibjer, ordförande, Riksanläggningarna RS Strömsholm Flyinge, och Håkan Karlsson, vd, Wången AB skrev ett debattinlägg: https://www.tidningenridsport.se/nu-ar-det-dags-att-sta-upp-for-det-svenska-djurskyddet/

Sen svarade Håkan Henrikson, chefsveterinär och näringslivschef på Jordbruksverket
och Helena Elofsson, djurskyddschef på Jordbruksverket: https://www.tidningenridsport.se/jordbruksverket-svarar-vi-star-upp-for-djurskyddet/

Sen skrev förstnämnda debattörer igen: https://www.tidningenridsport.se/svar-till-jordbruksverket-dags-att-modernisera-djurskyddet/

Först och främst: Det här är en viktig debatt, och jag är så glad över att läsa om den! Det är en fråga som är väldigt viktig. Den har sopats under mattan länge, som så ofta när det gäller frågor om landsbygd/glesbygd i Sverige. Det tror jag har att göra med många olika saker.

Det genomgående budskapet från både de flesta (riks)medier och politiker är:
”Ni får skylla er själva om ni har valt att bo på ställen där det inte finns en hästklinik/sjukhus/BB/you name it. Då får ni faktiskt flytta. Skyll er själva att ni har trettio mil till närmsta vårdinstans. Det är erat eget problem”.

Det är det argumentet, plus ”Vi har inte råd, det måste ni ju förstå. Ni är ju alldeles för få som bor där uppe” som de vill att alla ska köpa rakt av. (Jojo, men låt då pengarna för malmen, skogen och vattenkraften stanna i norrlandslänen istället så ska ni får se på rik landsdel! Vem är det då som inte har råd?)

När jag var liten och växte upp i Norrbotten minns jag att vi hade en dekal på vår telefon i hallen. ”VI FLYTT INT” stod det på den. (Det var från början en kampanj från Norrlandsförbundet på 60-talet som riktade sig mot den då kraftiga utflyttningen från Norrland.)

Det där är aktuellt fortfarande. Och det vittnar om något viktigt. Ja, det är klart att man har ett eget ansvar. Vet man OM när man flyttar till exempelvis Boden, Kalmar eller Östersund att Evidensia precis tänkt lägga ner den enda hästkliniken, så kanske man tänker om. Är det verkligen vettigt att flytta hit och ha häst här? Om man kan välja alltså. Det går inte alltid. Och vad gör man om man redan BOR där??! Då får man väl plötsligt gå en kurs i barnafödande i bilen, som politikerna tyckte att folk i Västerbotten skulle göra när de lade ner BB i Sollefteå.

Men för hästar finns det inte ens en kurs, då får man avliva djuret istället. Och så får man höra att ”djurägare ställer allt högre krav på avancerad djursjukvård”. Känner ni igen argumentet? ”Det är dig det är fel på, du har själv valt att bo här, du får ta ansvar för att ta bort din häst för att det är för långt till hästkliniken. Det är DU som ställer för höga krav på att din häst ska kunna överleva kolik”. Jag vet INGEN grupp som hästägare som tar så stort ansvar själva. Vi kör tusentals mil med våra hästar för att de ska få den bästa hjälpen. Om vi bara kan. Vi gör ALLT vi kan. Men det gör inte staten.

Jag tycker att i debatten jag länkar till ovan (läs den!) så har både Jordbruksverket och ”motdebattörerna” rätt. Och fel. Jordbruksverket ska se till att distriksveterinärerna täcker upp hela landet vad gäller djurskydd och akut djursjukvård, främst för lantbrukets djur men även hästar. Där vet vi alla att det inte funkar så bra. De behöver helt klart mer resurser! Så stärk upp det för sjutton. Det är en bra grund och det är rimligt att staten tar ansvar för det DIREKT.

I frågan om det här med hästkliniker, som ju behövs och verkligen kan rädda hästars liv, är det lite svårare. Nu är det ju så i Sverige att väldigt mycket har avreglerats och sålts ut till privata företag, även inom humanvården, äldrevården etc. Och vår landsbygds/glesbygdspolitik ska vi inte prata om, det är klart att även det spelar in här. (Kolla på Norge tex, och nej det har inte att göra med oljepengarna. Det har att göra med landsbygdspolitik). Se gärna den utmärkta SVT-serien ”Resten av Sverige” med Po Tidholm om ni vill fördjupa er i den här frågan. https://www.svtplay.se/resten-av-sverige

Min poäng är att det är politik, och politik går att ändra på. Om man vill. Där tror jag problemet är att INGEN av de som bestämmer vill. Privata aktörer vill såklart inte driva hästklinik eller veterinärvård överhuvudtaget där det inte går att tjäna pengar. Så de kan man inte ställa ”krav” på i hänseendet att täcka upp hela landet. Det är för mig en självklarhet att det inte går. Det som däremot INTE är en självklarhet för mig, är att staten också ser på sin egen verksamhet utifrån vinstsyfte.

Jag vet att det är ett problem att skatteintäkter inte täcker upp behovet av samhällsstruktur och tillgång till vård (eller vettiga vägar ens) i alla delar av landet. ”Det kommer in för lite pengar för att det bor för lite folk här” får vi höra. För kommunerna är det så, ja. Men köp inte det argumentet när det gäller allt! Politik handlar om prioriteringar. Det går att jämna ut skillnader över landet med hjälp av politik, det går att göra omprioriteringar. Jag själv skulle tex HEMSKT gärna vilja ha fungerande djursjukvård över hela landet istället för det sjuttielfte jobbskatteavdraget. Som sagt, politik.

Om vi har en djurskyddslag i Sverige (som är jättebra), vad har staten då för ansvar för att se till att den kan efterlevas genom en vettig infrastruktur över hela landet? Jag ser bara ett alternativ. På samma sätt som det finns offentligt finansierade sjukhus för människor, tycker jag att det även borde finnas för djur. Särskilt där det INTE finns privata aktörer som kan tänka sig att driva detta. Varför skulle det inte gå? Det går ju när det gäller människor.

Det andra alternativet jag kan se är att vi djurägare själva går ihop och skapar ett eget system där vi själva äger hästklinikerna, typ som Arla eller nåt annat företag/kooperativ och betalar våra premier direkt till dem istället för till försäkringsbolagen. Och även om jag bor på ett ställe som har tillgång till både ambulerande veterinärer och hästkliniker inom vettigt avstånd, så skulle jag gladeligen betala en sån premie iallafall. För att hästägare även i Jämtland, på Gotland och i Norrbotten (exempelvis) ska kunna ha det lika bra.

Men just det ja, det gör jag ju redan. Jag betalar skatt.

Nu kan man ju säga att skattepengar kanske inte ska gå till hästkliniker, alla har ju inte häst. Vägar, sjukvård etc behöver vi ju alla som lever i Sverige. Jo, men jag betalar gladeligen skatt som går till skolor och barnbidrag även om just jag inte har barn. Det handlar om vilket samhälle vi vill ha.

 

/Ida

 

 

 

Jag uppskattar kommentarer!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s