Tell har varit så himla fin och glad på sistone. Men igår kändes han inte riktigt som sig själv, kunde inte riktigt sätta fingret på det men han kändes trött på nåt vis. Man känner ju sitt djur. Idag var han mer sig själv och kom och gnäggade som vanligt och såg pigg och glad ut. Men han var halt.
Fy faan i helvetes skit vad ledsen jag är. Som väl är har jag varit glad och så tacksam för varje dag han varit fin och fräsch nu sen i början på september när vi sist var hos veterinären. Men nu är det som att luften gått ur mig.
Jag vill inte att Tell ska behöva åka till veterinären mer. JAG vill aldrig mer heller se en veterinär!! Jag kanske får sätta stopp nu. Jag har ju varit beredd i flera år på att få skicka honom genom pärleporten men han har överlevt allt den rackarns hästen. ❤️ Det är så jävla hårt att deras liv ligger i våra händer. Vi har ett ansvar att inte utsätta dem för lidande. Det vet jag, men ändå är det svårt att veta när det är dags att sluta kämpa. 😢💔
Att försöka bli bra på fälttävlan 
Finaste Ida. Vet inte vad jag ska skriva men skickar oändligt med kärlek och omtanke till både dig och Tell.
Livet är orättvist och ni, om några, är värda ett bättre öde.
Många många kramar Lotta
Tack fina du ❤️❤️❤️
Fy så trist! 😢 Det har ju verkat så lovande… Blir det en vända till veterinären för att göra en koll trots allt?
Ja jag ska ringa veterinären imorgon och höra vad han säger.
Åh Ida 😥 Så tråkigt att höra. Du har kämpat så.
Jag är säker på att du kommer fatta de bästa beslut för Tell. Du har alltid satt hans bästa först.
Kramar Beata
Tack snälla Beata för dina fina ord, kramar!
Nej! Så jäkla trist 😔 Tänker på dig och skickar massor av kramar 🌸
Tack snälla du! De kramarna behövdes verkligen! ❤
❤️