Lurat himlen igen

Ja jisses alltså. Detta hästliv. Igår morse åkte Tell och jag till Ramkvilla hästklinik igen, vi som aldrig mer tänkt sätta vår fot på någon klinik. Eller iallafall inte på mycket länge. Så gick det med det. Nu var han inte lika halt som i förra veckan men jag ville ju åka ändå så Håkan skulle få titta på honom.

Väl på plats kollade Håkan noga igenom honom och han är ju jättefin i kroppen och inte ett dugg omusklad eller ojämn nånstans. Snarare tvärt om! Håkan böjde höger bak på lite olika ställen för att kolla så det inte var nåt annat än det dåliga knät som strulade. Det kunde vi ganska snabbt konstatera att det inte var troligt. Fick springa upp och ner i gången ett par vändor, och det syntes bara en ytterst liten hälta. Tell tyckte det var jätteroligt att springa och satte full fart. Fick knappt stopp på honom. Sen gick vi ut i ridhuset och longerade och då syntes hältan lite mer. Men ändå var det här mycket mindre än vad Håkan förväntat sig när jag ringde, sa han.

Veterinär Håkan tyckte inte alls att det var aktuellt att börja tänka i banorna av himlen och Sankte Per (eller om det nu är sankt Hubertus). Inte när man har en häst som är såhär pigg och glad och mår så gott. Han tyckte att vi skulle behandla den här hältan och helt enkelt utgå från att Tell tokat till det för mycket i hagen, eller överansträngt sig på annat vis och fått ont i sitt gamla knä.

Håkan tyckte inte det var lönt att röntga eller kolla med ultraljud, det fanns helt enkelt ingen anledning att tro att något dramatiskt hänt i leden och det skulle bara vara pengarna i sjön sa han. Så Tell fick en spruta kortison (av den absolut bästa sort de har på kliniken, sa Håkan..) i bakknät och så får han äta en kur Metacam. Vi ska dit på återbesök om två veckor så får vi se då hur det ser ut då.

Nu står han hemma i stallet på boxvila idag och gnäggar och gal som en tupp och tigger till sig godis direkt nån är i närheten, och imorgon får han gå ut i hagen igen. Sen ska vi skritta (försöka iallafall) ett tag framöver och sen börja jogga igång lite smått. Det går liksom inte göra annat än att bara hålla tummarna, och vara glad för att jag har en sån levnadsglad häst. ❤

QaKpQX%TQSOmt7ruMiN5qgcbcShDnLTr2ctaLW9GkoMQ

 

 

2 reaktioner på ”Lurat himlen igen

Jag uppskattar kommentarer!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s