Kalle Anka-avfallning med huvudet före

Hej på er! Gott nytt och god fortsättning! Jag har haft jullov och inte skrivit här på ett tag, så typiskt att det senaste inlägget också var på crazy llama-Tell-tema! Hahaha! Han har faktiskt varit snäll också, och vi har haft många lugna sköna dagar kring jul och nyår. Så skönt att komma ut i dagsljus för en gångs skull! 🙂

Jag var uppe i Umeå i fem dagar och firade jul med min familj. Så mysigt! Fick rapport om att Tell varit snäll och lugn, förutom på själva JULAFTON! Då fick han fullständigt fnatt när grannarna i vanlig ordning hade spänt för sin ardenner och nordsvensk och kom åkandes i stilla julefrid och bjällerklang. Tell har absolut inget sinne för julefrid, hahaha!

Det kunde man ju skratta åt. Däremot skrattar jag inte lika mycket nu när jag varit sängliggandes med ena benet i högläge i några dagar. Fick nämligen för mig att jag skulle RIDA på min ridhäst. Jag vet ju att han är sjukt pigg, men jag hade både tömkört och gått långa promenader med honom, och nu hade jag tänkt mig en lugn skrittrunda på min numera 18-åriga pålle. Jojo. Först fick han fnatt ute i kanten av en åker, men han brukar bralla rätt så ”snällt” ändå så jag tyckte jag satt rätt säkert ändå. Men då gjorde han en ”Tell special” alltså fällde ut frambenen och bara försvann under en och tvärvände. Då åkte jag av, men landade på fötterna i gräset och ramlade sen i backen av själva farten. Höll kvar i tyglarna och arg som ett bi hoppade jag upp igen när jag kommit på fötter. Det skulle jag inte ha gjort. Det gick iofs bra några hundra meter, men sen när vi kom fram till sista sträckan med grusväg och en lång backe upp mot stallet bara tok-satte han igång igen. Sju resor värre. Tror inte att han blev skrämd av nåt, han var nog bara så pigg. Sen galopperade han det snabbaste han kunde samtidigt som han bockade som en gnu. Jävla häst alltså!! Jag hamnade mer och mer ur balans och försökte för mitt liv klamra mig fast och få stopp på vilddjuret. Men jag insåg att det inte skulle gå. Flög av med huvudet före rätt ner i ett dike med stora stenar och träd, minns att jag fällde in huvudet och hoppades på att inte pricka just en stor sten eller ett träd. Det var en riktig ”Kalle Anka”-avflygning, mitt spö låg 50 meter åt ena hållet och min ena sko flög av i fallet och hittades sen på en åker i närheten säkert 50 meter ut!

Som tur var åkte jag av mitt utanför ett hus och de som bodde där kom utspringande och ville ringa ambulans. De hade sett alltihop från fönstret. Jisses vilken föreställning… 😛 Men jag var mest förbannad och ändå glad att inget verkade av, så tjejen som bodde där skjutsade upp mig till gården och där stod Tell mycket riktigt och betade. Så glad att jag slapp gå, det var ju ändå några kilometer.

Jag hade verkligen en himla änglavakt och bröt ingenting. Det där hade kunnat gå precis hur som helst. Men jag har slagit ena vaden nåt fruktansvärt så jag kan inte gå. Typ lårkaka fast i vaden. Men det är ju muskulärt, så det är väl bara att vänta.

Hästar är bara hästar, de gör ju inte sånt här med ont uppsåt. Man måste ligga steget före, och jag ska sluta vara så himla envis. Ibland är det bra, men ibland bara dumt. Riktigt dumt. Visst, det är lätt att vara efterklok, men jag ska verkligen försöka bli mer för-klok! Det är inte värt det, tänk om jag brutit nacken eller benet eller vad som helst. Nu måste jag bara komma på hur jag ska 1. bli bra i benet igen så jag kan gå, 2. komma på ett bra sätt att motionera min häst utan att nästan dö på kuppen! Har ni några tips så hojta gärna till.

Jag försöker få tag på en egen bra tömkörningsutrustning till ett vettigt pris. Tänker gå nån kurs i vår så jag lär mig det bättre! Har sett att Anders Eriksson ska komma hit tex. 🙂 Vill gärna tömköra mer. Det är roligt och bra! Tell vill jag ju helst bygga upp i skritt under vintern, och såklart vill jag ju kunna växla mellan att gå med honom och rida. Men jag måste välja ridtillfällen bättre. (Uppenbarligen). Eller så får jag väl sätta igång honom i trav och galopp, svårt med såhär pigga hästar hur man ska göra. Han mår finfint trots tokiga galoppryck-bus i hagen och när jag trillade av brände han ju hem i full galopp på grusväg i några kilometer. Har inte en skråma, och han är inte det minsta halt heller. Han kanske försöker säga mig nåt??! 😉

EADE7B89-B05E-4F21-984D-95F1F4ADEE52

 

4 reaktioner på ”Kalle Anka-avfallning med huvudet före

  1. Beata Ekman skriver:

    Det där låter inte bra 😥 Gör ont att trilla av. En lårkaka på vaden tar nog sin tid att läka.
    Du är väl medlem i nån ridklubb? Anmäl till Folksam via ridsportförbundets försäkring. Nån liten slant för sveda o värk kan du säkert få. Hjälmen skall dessutom bytas ut.
    Krya på dig och var rädd om dig.

  2. Sara P skriver:

    Strunta i skrittandet! Förutom att det uppenbarligen är livsfarligt för dig är det väl bättre att han går kontrollerat med dig på ryggen än härjar runt på egen hand.
    Alla hästar funkar inte att sätta igång på ett optimalt sätt , Tell verkar definitivt vara en av dem 🙈
    Tusen kramar! 🌸

Lämna ett svar till Beata Ekman Avbryt svar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s