Långsamt långsamt

Fan vad det går långsamt att bli bättre!! Men jag ska väl vara glad att jag inte brutit nåt. Kunde ju legat på sjukhus nu.

Fingrarna, axeln med mera har hämtat sig men benet är det värre med. Kan fortfarande inte gå ordentligt, det gör för ont (och så har jag överansträngt mig för jag har varit ute och gått med Tell iallafall) och det är blått och ser för jävligt ut. Både på framsidan, baksidan och ner över foten. Blir det inte bättre nästa vecka heller får jag väl uppsöka vården. Jag besparar er bilder på hur benet ser ut, istället får ni se mina nya randiga stödstrumpor!

Jag känner mig som en riktig tant, dels för att det gör så innihelvetteont att ramla av när man är gammal tant, och så sitter jag och stickar och har på mig STÖDSTRUMPOR. Hahaha! De är väldigt snygga, finns många roliga färgglada modeller faktiskt! 🙂 Och det är skönt att ha på mitt dåliga ben. Har ju fått linda det varje dag annars. Nu slipper jag det! Kanske.

Ceu%RBoPQAG4mi0nNZk2+A

Jag har skrivit ihop en träningsplan för Tell för de närmsta veckorna, men än kan jag ju inte direkt genomföra den. Men förhoppningsvis snart. Planen går i stort sett ut på att jag ska gå, rida och tömköra, att han ska få gå kontrollerat även i trav och galopp (stegvis) för att få ut lite mer energi, och att hjälpmedel mot vild tokig häst kommer bli en liten dos plegicil vid behov samt att jag ska prova öronproppar och luva på honom. Wish me luck! 😉

En reaktion på ”Långsamt långsamt

Jag uppskattar kommentarer!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s