Försiktig optimism… eller yahoooo!???!!

Igår åkte Tellepelle och jag på återbesök på Ramkvilla hästklinik. (Efter att han först pipit och kört några ärevarv i vild morgongalopp med tillhörande kaninhopp i hagen innan han behagade komma. Puh.) Jag var försiktigt optimistisk när vi åkte dit, eftersom han sett rätt fin och fräsch ut på sistone. Men man vet ju aldrig. Grund-utgångsläget är ju ändå nån slags ”jag får ställa in mig på det värsta”, så får man bli positivt överraskad istället… det känner nog många hästägare igen som är/har varit i samma situation.

Hur som helst. Jag berättade för veterinär Håkan att Tell varit en riktigt glad jöns på sistone och att han fått motion i alla gångarter samt även motionerat sig själv en hel del i hagen, ähum.. (inklusive ponnyer och unghästar i hagarna bredvid som han satt fart på mer än en gång). ”Vad roligt att höra!”, sa Håkan. Sen fick vi skritta en vända i ”gången” på kliniken, sen sa Håkan ”Okej upp till bevis nu då, ta en vända i trav”! Så då gjorde jag det, och Håkan bara stod och gapade. ”Ja, du har rätt, det här ser mycket MYCKET bättre ut! Det trodde jag VERKLIGEN inte”. ”Nej inte jag heller”.. sa jag.

Eftersom Tell var såhär pass mycket bättre (men inte helt 100% bra fortfarande), och vi ändå var på hästkliniken, så tyckte Håkan att vi skulle ge honom en liten kortisonspruta till i knät. ”Sen tror jag inte ni behöver komma hit mer, men du får gärna skicka en film så jag får se hur han rör sig och berätta hur det går. Det vill jag väldigt gärna veta. Grattis, vad roligt”!

Jag var tvungen att gå in till Håkan en extra gång innan vi körde hem, bara för att försäkra mig om att jag hört rätt. Det hade jag. Nu får vi se om det verkligen kan vara sant att vi inte behöver åka på veterinärbesök mer på ett bra tag. Jag känner mig ganska luttrad vid det här laget. Men Tell känner sig iallafall hur fin och fräsch som helst, tydligen har han tänkt vara med länge än den förbaskade racerlaman!!! 😉 ❤ Han upphör aldrig att förvåna. Det är lite av hans grej. Levnadsglädje och humor, och tusen rävar bakom öronen. Det har nog räddat honom alla gånger hittills som han varit nära pärleporten (eller det VET jag faktiskt att det har), och kanske även denna gång. Håll alla tummar och tår nu att det fortsätter såhär bra! 🙂

NjSVKJDHQGGv5IFexEuozw.jpg

Jag har bett snälla Agneta att gå ner med honom i hagen imorgon bitti så han kommer ner till det färska gräset innan hon släpper honom, han har nämligen bjudit på otroliga uppvisningar och akrobatsika konster i ljusets hastighet de senaste veckorna när han fått komma ut på morgnarna! Och just imorgon skulle jag verkligen VERKLIGEN uppskatta om det går lugnt och fint till. Jag sa att jag kan köra till stallet på morgonen och gå ner med honom själv om hon hade bråttom till jobbet, men SJÄLVKLART ville hon promenera ner med honom längst ner i hagen så han inte skulle toka till det. Tusen tusen tack världens bästa Agneta!! Jag (och Tell) har världens bästa stallfamilj! ❤

 

 

Första kursen på evigheter

Förra helgen var lite intensiv, jag körde typ 100 mil. Om det ens räcker. Hehe…

Grejen var att jag hade anmält mig till en kurs för Angelica Hesselius hemma hos Susanne (min klickertränare) för aslänge sen och glömt bort det. Och sen visade det sig vara samma helg som när jag skulle ut i skogen på exkursion osv med Linnéuniversitetet. (Jag läser en kurs på 25% som heter Hållbart familjeskogsbruk).

Så det blev lite körande, ja. Typ över hela Småland och Blekinge. Men åh så roligt!! Alltihopa!

Tell var jätteduktig på kursen och jag lärde mig dessutom tömköra/långtygla rätt mycket bättre än jag kunde förut. Så roligt!

Nu på måndag är det återbesök igen hos veterinären. Jag har varit lite lat den här veckan och inte orkat rida så mycket. Idag red jag och jag tycker tyvärr inte han känns lika fin i traven som tidigare. Vi får se på måndag helt enkelt. Det går upp och det går ner! Min älskade Tellepelle är iallafall världens finaste och står alltid i givakt vid grinden och gnäggar högt när jag kommer till stallet! Det värmer ju mattehjärtat! ❤

Ha en fin helg hörrni!

IMG_0486

 

Galopp i Luhmühlen och i Södra Åreda!

Förra helgen var det ju EM i fälttävlan i Tyskland, så himla roligt att Sverige tog ett lag-Brons och kvalade till OS! Hurra hurra! Min vän och terrängtränare Philippa red sin 9-åriga fina egna uppfödning (individuell start för Sverige) och de kom i mål! Så himla häftigt att se dem på TV! Philippa var nog inte så nöjd med tävlingen, men nöjd med sin fina häst! ❤ Jag är i vilket fall extremt imponerad!

69220509_10157413524260505_3444559558029082624_n

Blekinges stoltheter i EM-terrängen! Philippa och Cesar. Foto Victoria Johansson

Jag var väldigt imponerad över många ryttare, fälttävlan är ju som bäst när det ser lätt ut och är ett sånt underbart samspel mellan ryttare och häst! Louise Romeike och Waikiki t ex. Man bara ryser! Så underbart att se.

Mästainnan Ingrid Klimke var en värdig segrare av hela baletten, här kommenterar hon sin terrängrunda! Visst verkar det lätt.. det är det inte!! 😉

Större delen av stallfamiljen var nere i Luhmühlen och hejade, jag var hemma och passade hästarna. Tell och jag skrittade i skogen och klev över stock och sten, och nån liten galopp här och där tog vi också.

Igår när jag kom till stallet gav han upp ett gällt skri och kom galopperandes fram till mig i hagen! Älskade fina häst! Det blev lite galopp på den ridturen, dagen före skrittade vi bara. Försöker ta det lite lugnt ändå trots att han känns jättefin. Men pigg som bara den. Får knappt stopp på honom, och jag har liksom glömt hur man rider i alla andra gångarter än skritt. Suck. Men men, det blir nog ett rätt så angenämt problem att lära mig rida igen. Ikväll efter jobbet ska Hannah och jag rida lektion på VFK igen. Håller detta i sig med Telleman så kan jag ju snart ta med honom till lektionerna på ridklubben! Hoppas hoppas! 🙂

RwIF%ZiiR6aUXTXazkyefA

Å, en borste! Sniff sniff mys mys. Fippel-goshäst som man blir tokig på ibland, men han är så söt!

Hästfotografen i Skutskär

Har ju glömt lägga upp bilder från när jag åkte upp och hälsade på mina fina vänner Ida och Karin i Gävle/Skutskär häromsistens! Idas fölunge är ju bara GUDOMLIG. Ja de andra hästarna också förstås. 🙂 Men föl är det ju nåt alldeles särskilt med! ❤ Så glad för Idas skull att hon fått en sån underbar fölunge efter sitt fina sto! ❤

Fölis heter Spotless och kallas för Totte. 🙂 Han är efter Gido och mamma Pantomin är efter Parodist II.  Farmor heter Guchi (e Chico´s Boy), och den lille sprätten Totte har en hel del fina fullblod och fina hopphästar längre bak i sin stam! Som Caretino och Cor De la Bryere till exempel. Men viktigast är såklart att Ida är så glad åt sin fina fölunge och att han är både snygg och har ett helt underbart temperament! ❤ Har seriöst aldrig träffat en så mysig och charmig liten hingst. 🙂

DSC_0066

DSC_0295DSC_0234DSC_0220

DSC_0296DSC_0196

DSC_0174-Enhanced

Gosar med ”moster” Karin

DSC_0368

Mamma Pantomin som Ida tävlat fälttävlan på, så klok och härlig häst!

DSC_0168-Enhanced

Karins fina häst, 21-åriga Vlam!

Nu är det fredag och det ska bli såååå skönt med helg! Jag har varit i Malmö och jobbat i 32 graders värme. Rena tropiska hettan. Helt galet. Skrittade ut barbacka på Tell härom kvällen och han var så snäll och duktig. (Hade glömt mina ridbyxor så jag fick helt enkelt sitta upp i shorts och gympaskor, därav barbackaritten). Det gick utmärkt och jag kände mig som en glad och visslande Pippi Långstrump, tills vi var hemma på stallplan! Då blev han rädd för något (högst oklart vad) och gjorde ett jättehopp flera meter åt sidan rakt ut i buskaget i Henrik och Agnetas trädgård! Jag var ytterst nära att trilla av mitt utanför deras köksfönster. Men jag satt kvar mirakulöst, skrattade åt min knäppa häst, fick ut honom ur buskarna och red fram de ca 20 metrarna till stallet! Hahaha. Han har ju humor iallafall den jönsen! (Och vilken jäkla tur att de inte gjort iordning den delen av trädgården, så vi förstörde ju igen fin rabatt eller gräsmatta iallafall)!

Mera motion – hurra!

Det är nästan så jag tror det är för bra för att vara sant, men Tell känns så himla fin och fräsch! Rör sig jättefint i alla gångarter. 😀

Nu har jag ju skrittat honom i tre veckor (med lite inslag av andra gångarter som han hittat på själv visserligen), och jag har kravlat mig upp i sadeln nästan varje gång och ridit istället för att gå med honom. Ibland går jag med honom en bit och sitter upp efter ett tag så vi inte hamnar i klinch med varann. Igår tänkte jag att ”vad tusan, han kommer inte dö av lite galopp”. Vi skrittade först en mysig lång runda i skogen och på vägen hem sa jag varsågod. Hej vad det gick.. Men OJ så glad häst! Sen tog vi lite joggingtrav på en fin gräsväg en liten bit och han jobbade på så fint och frustade och frustade. Älskade, älskade häst!! ❤ Lyckliga och svettiga kom vi hem igen. En helt underbar kväll. (Man blev för övrigt svettig bara av att skritta, det har blivit värmerekord här igen…).

Jag tror vi ska fortsätta variera oss mellan mycket skritt (över stock och sten, i backar, över cavaletti osv för att träna smidighet och styrka i långsamt tempo), lite galopp här och där ute i skogen för att träna flåset och för att livsglädje är viktigt, 😉 och så lite joggingtrav ibland för att bygga styrka och träna på lite mer belastning. Det är ingen vits att sätta igång honom i trav före galoppen egentligen, för han bara sprätter iväg med lama-huvudet rätt upp och benen åt alla håll. Har han fått galoppsa lite däremot är det en helt annan sak och han kan jobba lugnt och avspänt i trav sen. Jag känner ju min racerlama. 🙂

Jag är inte på något vis säker på att ”nu kommer det här hålla”, men jag så glad just nu (det är viktigt att passa på) och njuter av varje minut med min älskade Tell som känns sååå fin och glad! ❤

6G5HvQNUR3KNmJOXdKJJRQE7AS7zczTnCbKkFk3wjEFQhxnRDrB6SI+wfeuBPCLUUQ

 

Den förbaskade laman

Jag försöker vara duktig med Tells motion och har tagit mig i kragen nu och rider så ofta jag orkar. Han får kliva över bommar, cavaletti eller stockar i skogen också varje dag. Dessvärre har jag ju blivit lat i sommar och har mest gått med honom, det är ju liksom enklast på alla vis. Då är han väldigt snäll och lugn. Men jag inser att han jobbar på mycket bättre om jag sitter på. Det är bara den lilla detaljen att det är halvt livsfarligt. 😉 Förbaskade tok-lama!!

ruTpRAAqSd+fVDsviGiqTg

Han är snäll och relativt lugn när vi har sällskap. Skrittade ut i skogen med Wilma och ponny-Don häromdagen och det gick hur bra som helst. Igår red jag ut själv, det gick bra till en början innan fan flög i honom och han bockade och brallade och skulle sätta iväg i galopp åt precis alla håll som jag INTE ville åt. Försökte hålla mig lugn och ryggade honom, men direkt jag försökte vända honom åt rätt håll bockade han och kastade sig åt alla håll. Vi fick rygga säkert 200 meter. Det ingick inte direkt i planen… sen när jag väl fick honom åt rätt håll så satte han av i full galopp! Skritt hade ju jag tänkt mig, men jag lät honom gå lite i galopp bara för att vi skulle komma på rätt spår. Det var ju iallafall bättre än att hoppa omkring, frusta och bocka och resa sig som värsta galenpannan. Sen fick jag inte stopp förrän efter ca 500 meter. Bromsen var totalt ur funktion. Ähum. Så var det med det. Pigg och glad hästracka full av energi! På vägen hem ville han trava hela tiden, hade fullt sjå med att hålla honom i skritt. Men VILKEN trav hörrni! Helt ren. Så där bra har han inte travat sen jag vet inte när. Oktober 2017 kanske? Jag lovar att om jag travat upp honom för en tävlingsveterinär så hade vi lätt fått starta. 😀

7XV0YrbbTKubd5M+FxmR8w

Så fastän jag får klamra mig fast för glatta livet på min pigga häst så är jag SÅ glad för att han känns så fin och fräsch! Nu ber jag till alla högre makter att detta ska hålla i sig. Då ska det bli riktigt kul att visa upp honom för veterinären om några veckor på återbesöket! 😀

Idag får jag antagligen limma fast mig i sadeln igen, eller så är han supersnäll. Det kan man ju aldrig veta. Men imorgon får vi tack och lov skritt-sällskap av Wilma eftersom hon rider fälttävlan idag.

Jag måste verkligen komma i form själv också, inte bara Tell! Idag har jag varit duktig och varit ute och sprungit 5 km. Helvete vad jobbigt det var. Men det är bara att kämpa på, även om detta bara är andra gången jag fått på mig träningsskorna i sommar får jag ju vara glad och stolt för det! Man får berömma sig själv när man är duktig och inte vara så hård mot sig själv. Det hjälper ju inte. Med träning är det ju alltid så att man får börja om igen, hela tiden! Och jag tränar ju bara för att jag vill bli en så bra ryttare jag bara kan (och inte ramla av min häst. It takes quite an athlete for that, I tell ya)! 😉

 

Fälttävlansfamiljen

Idag gick jag frivilligt (nåja) upp kl 05 och åkte till stallet och släppte ut hästarna som jag tagit in igår kväll (det ösregnade hela dagen igår så de fick komma in och torka).

Sen åkte jag raka vägen ner till Bräkne-Hoby och satt hinderdomare i terrängen hela dagen. (Det var lag-SM och jättemånga tävlande och mkt publik). Underbart att få vara en hel dag i fälttävlanslivet! ❤ Som jag har saknat det! Hade verkligen en toppendag. Lilla stallungen (som inte är så liten numera) tog en andraplats individuellt och även en andraplats med Ekenässjöns HSK-laget. Det gick bra för hemmalaget Sporren också, så kul!! ❤

Som tur var hade jag läst på alla nyheter i fälttävlans-TR och min hinderdomarkompis hade gått på briefingen med överdomare och controller igår som jag missade. Så vi var ett bra team! Kände att jag hade rätt bra koll ändå av att ha ridit en hel del fälttävlan själv, men man ska ju vara uppdaterad på aktuella nyheter också såklart. Som det här med straffpoäng för rivning av flaggor under vissa omständigheter, och att man blir utesluten efter tre stopp och inte fyra om det är tvåstjärnig klass häst eller enstjärnig ponny (och tvåstjärnig kort nationell klass – CNC2**-S hette tidigare enstjärnig.. ja jisses). 😉

aBUgZn7EQFey0fHcHNysBg

kMlbYeWXRtCa8XOKf5Q

De hade byggt fantastiskt fina nya hinder till lag-SM! Här är ett!

I övrigt inser jag att jag glömt berätta om förra veckan, då var jag och Tell på återbesök i Ramkvilla. Han var fortfarande halt tyvärr även om det var bättre än sist. Behandling igen och sen dit om sex veckor. Suck. Jag var så sjukt less och modstulen. Men nu känns det lite bättre igen och det är ju bara att kämpa på. Veterinären tyckte att jag kunde skritta honom fram till nästa återbesök och om han kändes fin får jag gärna öka på hans motion. Så nu går vi upp och ner i backar nästan varje dag och går över bommar på banan, rötter och stockar i skogen för att han ska bygga upp muskler kring det dåliga bakknät. Får se hur det här går. Men man kan bara göra sitt bästa. ❤

C13C75BF-DE2F-4B97-8535-35E48262925B

Tell mår i vilket fall prima och mitt arma hjärta har stannat flera gånger av att han busar och brallar i hagen.. tror det är ett gott tecken. Men han får gärna hålla sig i skinnet den tossiga laman!!

S8z%zEQmRDeMtsvcwrNYrw

Nom nom nom. Gres är det besta.

 

Var även förbi Sara en sväng utanför Höör och hälsade på henne och Palle, vovvarna och pållarna. Jag tror Tibelle kände igen mig, så roligt! Hon gnäggade så gulligt när hon hörde min röst. Sötare häst får man verkligen leta efter!! ❤ Och vilken underbar gård de har med fantastisk utsikt, inte utan att man blir avundsjuk! Och jag kan säga att efter att ha spenderat dagen på terrängbanan i Blekinge så tänker jag ännu mer på mitt life goal att ha en hästgård vid havet i Blekinge när jag blir gammal tant. (Eller halvgammal/ung tant kan också gå bra). 😀

nLdwvmcbT3ersinmfZRsOw

SUvU%tUBQuKpo%%H03pwyw