Alla inlägg av Ida Qvarnström

Hoppet är väl sådär

Tyvärr verkar det som att det är knäet ändå, Tell är fortsatt halt i trav. Bläh. 

Dock är han pigg som en mört och har humorn i behåll, idag när jag tänkte trava honom några steg för att se hur han rör sig så pep han högt av lycka och satte av i bockar och brallar som bara den. Hej och hå. Man måste ju skratta åt honom, han är för rolig den göken. Men tyvärr som sagt inte ren i trav. 😦

Nåväl. Jag har hängt med min syster i två dagar, så underbart att hon kom hit! Nu måste jag bara få till en dejt med den ANDRA systern på nåt sätt. Saknar ihjäl mig ibland efter min familj, så det var ju toppen att familjemedlemmen som bor närmast (Köpenhamn)  kom hit! ❤

Gullesyster och gullehäst 😍😍😍

A post shared by Ida Q (@iqpic) on

Vi har haft superfint väder och mys och gos. Tell skrittar ju så fint så, så han har fått komma ut på promenad. Det tyckte han var en utmärkt aktivitet. Och jag har planterat ett nytt äppelträd och en ros som var på rea på handelsträdgården. Fint så. ❤

Men snart måste jag hitta på vad jag ska göra med min halta lurviga bus-lama. Ska jag åka ner till Staffan och be honom trycka in en till spruta i knät som han mest troligt blir bra av iallafall ett par månader, eller ska jag ta tjuren vid hornen och åka till Jägersro och operera? Nåt av det får det ju bli. Dessvärre har Staffan kommit på nån slags oklar strategi som går ut på att berätta för mig om alla gånger de här operationerna INTE har gått bra. 😦 Sånt vill jag ju inte höra. Alltså, jag fattar att det inte garanterat går bra. Garantier går ju aldrig att ge. Hästar kan ju kolavippa i släpet dit, eller under narkosen, eller så går skruvjäveln av mitt i benet och det blir skit av alltihopa. Jag förstår att det KAN hända. Jag vill bara göra det rätta för min häst. Kan nån säga vad det är????

Jag dricker vin, äter chips och kollar på mina tränare Philippa och Linda i terrängen i Strzegom. Allt jag vill här i världen är att rida fälttävlan. Ska jag köpa ett föl? En unghäst? Hehe. Visserligen har jag inte råd, särskilt inte om jag ska operera Telleman. Men man måste ju försöka att hålla drömmen vid liv på nåt sätt. Ett föl känns just nu som en oerhört bra idé. Jag får nog ta lite vin till. 😉 😉

http://www.tidningenridsport.se/Tavling/Falttavlan/2017/10/Fina-svenskrundor-i-Strzegom/

http://international.stragona.pl/pl/sof-live-2017.html

Annonser

Fan fan fan

Det verkar som att det är var tredje månad som Tell får ont i knät. Det var ju i juli som han kände av sitt bakknä förra gången.

I söndags när jag skulle rida dressyrträning var han jättefin i skritten hela vägen till ridhuset, så jag anade ingenting. Sen var han skithalt i traven visade det sig, så det var bara att hoppa av och gå hem igen. Så tråkigt!! Man har väl inte tur hur länge som helst. Så är det bara. Jag visste ju att han troligtvis skulle få ont igen av cystan, och nu var det väl dags.

Nu har jag haft lite ångest och varit ledsen i några dagar, men det känns bättre nu när jag pratat med veterinären. Jag ska vänta i ett par dagar till och se om det här går till sig (om man nu kan ha sån tur igen som vi hade i somras. Det återstår ju att se). Skritta kan vi ju göra under tiden, han är ju inte ett dugg halt förutom i traven. Det känns ändå bra att de går ute hela dygnet fortfarande och äter gräs, så Tell går det egentligen ingen nöd på.

Jag kanske bara borde åka och operera honom, jag vet inte. Jag är medveten om att det inte finns några garantier för att han blir bra av det. Det kan han ju bli, eller så blir det värre. Jag väntar i några dagar med att bestämma vad jag ska göra. Och då har jag ju vår kloka veterinär jag kan ringa och konferera med. Vår hovis Johan kommer imorgon och skor Tell runt om, han drog av sig en framsko igår i hagen och då när jag ringde hovis visade det sig att han tydligen gått med dessa i 8 veckor. Kanske inte så konstigt att den åkte av. Jag försökte hitta den i hagen igår och gick där med pannlampan fram och tillbaka, det var som fördömt. Ingen sko. Men Tell skrittade glatt efter mig hela tiden och nosade mig i nacken. Gullehäst. ”Hjälp till då, var ÄR skon”?? sa jag. Tell sa att han inte hade nån aning. 😉

Bo Jenå är här idag och håller träning för duktiga ekipage. I vanliga fall gillar jag ju att kolla när duktiga ryttare rider för bra instruktörer, jag får se om jag åker dit. Det kanske är roligt och inspirerande, men också jobbigt när man inte själv kan rida och är orolig för sin häst. Men jag kan ju få nåt annat att tänka på iallafall.

Höst och häst

Nu är det verkligen höst. Löven från vår fina lönn i trädgården har ramlat ner nästan alltihopa, väldigt fina färger! Man plöjer sig fram i löv när man går ut nu.

Hösten är ju sådär uuuuuunderbar när det är fint väder, och rätt pissig när det typ regnar och blåser i sidled. Vi har lite av varje just nu kan man säga. I fredags blev det en underbart solig dag, denna bild tog jag tidigt på morgonen vid sjön här i Åryd. 🙂

Dimma på sjön

A post shared by Ida Q (@iqpic) on

Tell har gått superfint sen den där något vilda ponnygaloppen i skogen på hackamore. Man måste låta vilda racerlamor springa av sig. 🙂 Och så måste de mjuka upp sig och träna sina bakben. Lite av varje. Och få hoppa. 🙂

Vi har verkligen tagit det där ”lite av varje” på orden, idag t ex red jag först ut, sen dressyrtrimmade jag lite på banan men mitt i allt började jag hoppa hinder snett i värsta fälttävlansstil. Sjukt kul! Och bra för att känna om man har hästen framför sig och i bra galopp. Lätt att sitta och mesrida annars med handbromsen i. Men har man ping i dressyrgaloppen är det inga problem att studsa över en oxer på snedden. ”Wiho”!! sa fälttävlanshästen och spetsade öronen. ❤ Här är vi i fredags. Då var det fint väder. Tack snälla Ida Sjöö för fint foto! ❤

Tack snälla @idasjoo för den fina bilden! ❤️💖❤️

A post shared by Ida Q (@iqpic) on

Idag regnade det åt alla håll samtidigt, men vad gör väl det när hästen går som en miljon! Jag är stolt över att jag tog mig iväg till stallet trots allt, vi hade rensat ut i förråd och garage i flera timmar och kört många vändor till återvinningen… och jag somnade på soffan efter lunchen… Men väl i stallet piggnar man ju nästan alltid till. 🙂

På tal om att piggna till, i fredags kväll när jag körde hem med släpet inför förrådsrensningen så hoppade det ut ett rådjur MITT framör bilen. Jaiks!! Jag stampade på bromsen och kände hur släpet tvärnitade det med så däcken bara tjöt, jag var ändå rätt säker på att jag skulle träffa rådjuret så jag bara höll i ratten och blundade. Men det klarade sig som tur var. Jag körde inte fort, men ändå. Jäklar vad de är snabba de där självmordsbenägna hoppetossorna!! De bara kastar sig ut. Jag brukar ju tvärnita rätt ofta ändå när jag kör tomt släp för att motionera bromsarna, denna gång blev det i skarpt läge. Bromsarna tog bra kan jag konstatera. Puh.

Ska bli riktigt roligt att rida dressyrträning imorgon för Camilla. Jag lyckades byta til en tidig tid. Sen drar vi till Malmö efter det, Matias föräldrar har kommit på att de ska åka till Argentina i ett halvår nu igen. Förbenade lyxpensionärer, det är därför vi åker ner nu i lite halvpanik så vi hinner träffa dem, de åker på onsdag.

Önskar att jag hade haft tid och råd att åka ner på Breeders, men det har fått bli att följa det lite på equisport TV istället i år. Hoppas jag kan åka dit igen nästa år, helst i sällskap med andra fina hästtjejer och bo på mysigt bed and breakfast igen! ❤

Till och med regn och rusk är fint tillsammans med min bästa vän ❤️

A post shared by Ida Q (@iqpic) on

Hej svejs! Trevlig söndagskväll!

Ponnybus

Igår red vi ut med två stora bruna och en liten vit. Grusvägarna är nyharvade och har fått nytt underlag, superhärliga att rida på! Som en nyharvad ridbana nästan fast ute i skogen! 🙂

Jag orkade inte rida dagen före detta, så Tell var taggad till tusen. Ska inte djuret kunna vila EN dag utan att man får häcken full sen?? Hehe.. Sen vet jag inte riktigt vad jag tänkte som tog på hackamore, men jag gillar att rida med det ibland så han inte alltid måste ha bett i munnen. Nu var det jättelänge sen sist. Han brukar vara snäll, men kan bli lite stark på ponnyhack (det är det enda jag har). Man får vara noga med att inte själv hänga i det.

Det gick ju bra och så, men efter att vi galopperat på och låtit dem sträcka ut i en rejäl lång backe så var ponnysarna Tell (den mentala ponnyn) och Sonic (den riktiga ponnyn) minst sagt lite glada och busiga. Vi hade tänkt oss en till liten galopp i mer ordnad form, men se de var inte the ponys inställda på alls. Ähum. Tell sprattlade och bockade i ren pepp som en vild lax, och ponnyrumpan brände om oss i full karriär… Ähum. Vi styrde upp ordningen igen och tvingade de peppade djuren till lite övergångar mellan skritt och trav. Och Tim där fram märkte inget alls av det bakomvarande ponnykaoset. Fina snälla professorn! ❤ Alla djuren skötte sig iallafall utmärkt efter detta lilla haveri, så vi kom hem glada och nöjda och avrastade allihopa.

Tell var så trött i måndags så jag blev lite orolig att den här terrängträningen i helgen kanske varit lite mastig för honom. Men uppenbarligen har han piggat på sig, och nu behöver han snanare mer motion. 😉 Det får bli ett lösgörande arbete på banan idag, tycker jag nästan aldrig rider på banan nuförtiden. Det är ju så skönt att komma ut i skogen och vi rider ju mycket övergångar där, öppna och sluta osv. Men ibland är det ju bra att göra sånt arbete lite mer ordentligt på banan.

IMG_6491
räv med hackamore
img_9538
Vid min SVANS!! Ponnyrumpan ska INTE vinna!!!

 

Äventyrligt en söndag

Jag som hade en så lugn och skön helg. Vad hände?? Fast ja, det återgick till lugnt igen som tur var. Såhär var det igår: 

Jag och Mia kom till stallet strax efter varann i det härliga solskenet. Jag såg att Amazon, fullblods-avelsstoet som är inlånat till gården, låg ner i hagen men jag tänkte att hon bara låg och gottade sig. De ligger ju och vilar lite ibland. Sen kom Mia och såg att hon fortfarande låg ner, och dessutom högg mot magen. Jaiks, inte bra! Vi gick ut i hagen och mycket riktigt så ville hon inte alls gå upp, hon låg och vred sig på rygg och sida till sida, och verkade inte alls må bra. Jag bad Mia springa och hämta en grimma och så ringde jag Agneta under tiden.

img_2509
Här har vi damen i fråga när hon kom till oss

Under tiden som jag pratade i telefon kom unghästarna som går i samma hage fram. Såklart. De vill ju se vad som var på gång. De är ganska väluppfostrade i vanliga fall men jag var väl lite ouppmärksam och plötsligt bet nån nån annan i rumpan och for framåt som ett skott och vips var jag översprungen och låg i gräset bredvid Amazon, fortfarande hållandes i telefonen. Jisses. Jag kom upp på benen iallafall, landade ju mjukt som tur var. Tackade min lyckliga stjärna att jag inte blev sparkad eller trampad av den där smällen. Mia kom med grimman och vi lyckades få upp Amazon. Tog ner henne på ridbanan och tvingade henne att trava, stackarn, hon ville verkligen inte. Ville knappt gå överhuvudtaget. Men de måste ju röra på sig för att få igång magen.

Efter en stund på linan så bajsade hon två gånger, och sen såg hon mycket piggare ut. Vi höll på ett tag och gick med henne och longerade, sen mådde hon mycket bättre och då ställde vi in henne i boxen så hade vi henne under uppsikt. Allt verkade normalt och hon bajsade igen, så då fick hon gå ut i hagen och vi red ut en sväng. Hon mådde fint både när vi red iväg och även när vi kom tillbaka. Puh!

Agneta som var i fel län när det här hände var evigt tacksam över att vi fanns till hands och kunde rycka in. Det är väl klart vi gör det, så skönt att det gick bra. Men nu ska veterinär kontaktas ändå, sånt där är ju läskigt med ett dräktigt sto. Ja med alla hästar iofs. Det visade sig att detta tydligen hänt en gång tidigare också med Amazon, så nu vaktar vi henne noga. Fina gumman, hon är så klok. Hon förstod att vi ville hjälpa henne.

Nu ösregnar det så tyvärr försvann det fina vädret. Tell ska ändå få ta det lite lugnt, så jag får väl se om jag går med honom eller om jag drar på mig hela regnmunderingen ikväll.

Bästhäst 😍😍😍

A post shared by Ida Q (@iqpic) on

 

Terrängdag – och bloggar från trädgården

GUD vad jag behövde en sån här helg!! Underbart väder, terrängträning på Udden, härligt umgänge med vänner, och så vila mig och skrota runt i solen i trädgården. Precis min melodi!

Nu sitter jag i t-shirt i trädgården med datorn. Det gäller att passa på, hösten är ju bara helt underbar när det är sånt här väder!! Jag håller på att pyssla och röja i landen egentligen men det är ju kul att berätta om våra roliga äventyr också. Så nu tar jag en liten paus, snart ska jag bort till stallet och skritta ut med Mia och Tim. 🙂

Igår var det lite segt att stiga upp i ottan och åka och lasta Tell, men det var det värt! Strålande sol när vi kom fram till Udden. Jag var oerhört nöjd med att jag hade bett om att få rida ihop med min hoppträningskompis Elin, även om det bara var hennes andra terrängträning. Terräng är ju lättare att rida ihop även på lite olika nivåer, och Linda Algotsson är ju ett superproffs på att coacha alla utifrån där man är. Vi hade sååååå roligt, och inte blev det ju sämre av att Elin hade med sig två vänner och tre hundar, hahaha! Vilket gäng! ❤ ❤ ❤

Detta innebar också att jag för första gången på mycket länge fick nånting filmat, oerhört värdefullt!! Stoooort tack till världens härligaste och bästa supporterteam! ❤

Wiho!! 😍🦄🌟☀️🐬🐳💨💨💨

A post shared by Ida Q (@iqpic) on

Detta är ett litet filmklipp på när vi tränade på vattenhindret och olika kombinationer. Jag tyckte det där sista nerhoppet (som ser ganska stort ut när man rider mot det) var lite läskigt så jag hann inte riktigt släppa tyglarna i rena koncentrationen av att sitta kvar och inte bli blöt. 😉 Annars var jag mycket nöjd med den här vändan! Förresten har jag fått en del filmklipp av LINDA också! Herregud, hon är inte bara en otroligt duktig och engagerad träning som står på terrängbanan timme ut och timme in en hel helg och coachar alla oss strax före hon själv ska ner till Polen och tävla internationellt, hon tar dessutom sig tid att FILMA oss och skicka på messenger!!

Jag är väldigt nöjd med andra hälften av träningen, då fick vi till det och Tell gick som ett skott med mjuka fina bakben. Dock fick jag ta mig samman för i början av träningen kändes det bara som att han drog och jag försökte hitta galoppen genom tempoväxlingar helt förgäves. Inget hände. Jag hade inte alls den där fjädern i galoppen som jag letade efter. Men sen när jag väl hade fattat att jag var tvungen att trycka ner rumpan i sadeln, spänna magen och använda skänkeln rejält, så hittade jag det! Jag ”red för lite” om man kan säga så. Det ska vara svinjobbigt att rida terräng, då gör man rätt! 😉 Man kan inte stå upp och låta hästen rulla på, då blir djuret längre och längre och det är omöjligt att se nåt bra avstånd. Men sen när man har bakbenen på plats och fjädern funkar så är ju allt plättlätt. Legs on – eyes up! 😀

På slutet red vi 100-klassbanan ungefär som den brukar vara på tävling. Man ser inte de fyra första hindrena som är på ett annat fält, men det var ju ändå kul att få så pass mycket filmat av detta nu eftersom jag bara fick ett jättekort filmklipp från när vi red denna bana på tävling! 😀 Jag älskar Udden. Och en dag i solen vid havet tackar väl ingen nej till, särskilt inte om det är en terrängbana! Längtar så tills vi ska rida 100-klassbanan i Hoby den 22:a oktober. Jippie!! 😀

Jag berättade för Linda om vår olycksaliga ”säsong” och sa att från början var planen att försöka bli bra på 100-klass den här säsongen och sen kunna sikta på lag-SM 2018 som går i enstjärnigt. Det tyckte hon fortfarande var en bra idé. Vi får väl se om vi får vara friska och hela och kunna träna på. 😊 

 

En slagen hjälte

OJoj, lång dag idag. Började jättetidigt imorse med att köra upp till Mariannelund på möte med jobbet, och först nu (23.06) är jag hemma efter en hel dags jobb, en massa bilkörande över hela Småland, och så stallet och hoppträning för Jens efter det.

Jag känner mig något mör nu kan jag tala om. Men glad! Det har gått bra på jobbet, även om det är lite väl intensivt att göra tre personers jobb under två veckors tid. Dessutom ganska oförberett. Men det mesta har gått bra tycker jag, så jag är nöjd med min insats. Det är bara min chef som ska få höra ett och annat om att han åker på militärövning i två veckor och vi andra får göra hans jobb utan att han sagt något. Speciellt som en TILL kollega också skulle vara ledig, och sen nu ytterligare en. Varför känns det som att jag är den enda som jobbar?? 😛 Jag har ju ett jätteroligt jobb, men det innebär ändå inte att man orkar hur mycket som helst.

Nu till något mycket roligare – hoppning!! Det är livet, säger Tell. För mig är det väl lite mer so-so. Jag har nån slags hatkärlek till hoppning. Fast just nu mest kärlek! OJ vad han hoppar min fina lama, så glad hoppehest ikväll! ❤

Jens hade förberett en ganska svår övning med aktiv galopp och bra tryck men ändå mycket lydnad. Vi fick rida en teknisk bana med rätt stora hinder på slutet, om och om igen. Som en slags evighetsbana tills han var nöjd. Då var jag så trött så jag nästan ramlade av hästen. Och jag fick en liten blackout i mitten när jag inte visste vad jag skulle göra eller vart jag skulle, det var nog att jag är lite överarbetad. Allt var bara helt blankt. Men det är inget att gräva ner sig för, det är bara att komma tillbaka på spåret och rida vidare och rida bättre! Vilket jag också gjorde, och fick beröm för av Jens. Han verkar glad för att jag inte gjorde om samma misstag igen, och det var ju jag också. Believe me. 🙂

Jag vet inte riktigt hur högt vi hoppade, men det var ju högre än 1,10 iallafall. Gissar på kanske 1,20-1,30 och då måste man ju rida. Då går det inte att åka häst! Jag var som sagt helt färdig, men Tell hoppade superfint och hoppade mig ur sadeln flera gånger fast jag var beredd! Det var inte alls några konstiga språng eller att vi kom fel, han bara hoppade SÅ stort och fint! Jisses. Det kändes som att jag såg hela ridhuset från ovan och hörde själv nån slags tant-”oooooo”! som jag själv tydligen pep där uppe i luften. Hahaha! Kan inte ens tänka mig hur det måste vara att rida en hel bana med 1,60-hinder… Fast de ryttarna är väl vana vid den känslan iofs. Önskar att jag hade kommit ihåg att be någon att filma. Nu var det ju ändå lite folk där som jag kände. Jag måste bli bättre på sånt! Filmbevis hade ju varit kul att ha.

Nu är jag väldigt peppad på att hoppa mer. Kanske följer jag med mina vänner Anna och Elin och rider hopptävling i Älmhult nästa helg. Jag ska fundera på saken. Då rider jag 1,10 i så fall. Egentligen har vi dressyrträning då men jag kanske kan åka och hopptävla istället. Får se. Tell vill hoppa och äta äpplen säger han. 😉 Som tur är får han ju göra båda så han har det bra den göken! 🙂

Skärmavbild 2017-09-27 kl. 23.19.39.png
Carro har plockat määääängder med äpplen till hästarna, nomnomnom säger de! 😀

På lördag (eller möjligen söndag) blir det äntligen lite terräng på Udden! Längtar!! Jag har ju inte varit där på hela säsongen, vilket känns jättemärkligt. Så nu är det min själ hög tid att vi styr kosan mot Rockneby!! Jippie! ❤

Long distance runner – härlig långritt!

Idag har jag ägnat mig åt den bästa träningen jag vet. Nämligen den sorten som innebär att man sitter på hästryggen. 🙂

Mia och jag red ut på långritt idag bort till Vikensved, där gjorde vi en paus och hälsade på min kompis Olivia som har köpt hästgård där. Viiiiilket ställe!! Så himla fint.

Vi var ute i nästan tre timmar inklusive stoppet hos Olivia, en himla härlig tur på lite drygt två mil! Vägarna bortanför Gummatorp hade vi ju aldrig ridit på, och jag var lite nervös över att mobiltäckningen skulle försvinna för google maps var min enda guidning. Det är massor med småvägar där och många sjöar! Superfina ridvägar, dit vill jag absolut rida igen! Det slingrade sig och var härliga backar, och underlaget var till största delen helt perfekt för ridning. Supermysigt! Hästarna var så nöjda och glada och det var vi med. 🙂 Tell skötte sig prima både när han fick gå först och när han var tvåa. Han var lite taggad och uppmärksam, men lydig och duktig och han går när jag säger till honom. Inga plötsliga tvärkast alls. Så ska det se ut. Fina hest! ❤

När man väl är i Vikensved blir man sugen på att rida ännu mer åt det hållet, där ligger ju ett superfint naturreservat med bokskog och ännu fler sjöar, och Olivia tipsade om fina vägar där med. Då får vi nog ta med fika i såna fall, GUDARS vad jag var hungrig när vi kom hem!

IMG_4636IMG_4646IMG_4648IMG_4651

En annan rolig sak som hände idag var att Poppe med familj kom och hälsade på! Så roligt att se honom igen den gamla ligisten. ❤ I många många år var ju Tim, Poppe och Tell de tre bruna musketörerna i samma hage, och Poppe och Tell är ju jämngamla så de har vuxit upp tillsammans och gått på hingstbete ihop. Poppe bor nu hos sina nya ägare i Trekanten utanför Kalmar/Nybro. Han såg ut att må prima. Fina popsitops! Jag minns den här filmen som jag gjorde när Poppe skulle säljas. Det är en härlig häst det där. 🙂 (Poppe är också släkt med Tell och co men han är född hos andra uppfödare, det är därför han inte heter nåt på T som alla andra Greengard-hästar gör. Tosca som är Tells mamma är mormor till Poppe. Poppes mamma heter Tatcha och henne skrev jag om här en gång om ni är nyfikna)!

Träning…

Jag har skrivit det förr och jag skriver det väl igen då. Det är bara roligt att träna om man redan är vältränad. 

Den här veckan har jag tagit mig i kragen och börjat gå till gymmet igen. I måndags kändes det bra, då gick jag på ett finfint rörlighetspass och kände mig så mjuk, smidig och balanserad efteråt. Super! Tror faktiskt att jag hade hjälp av det passet på onsdagens dressyrträning, kände mig i fin form. Och då är det ju lättare att rida bra.

Idag däremot tränade jag mer styrka, balans och ”liksidighet” och fy faan vad jobbigt det var. Jag har tyvärr kommit ur mina rutiner med träningen, och jag skulle ha ätit ordentligt innan jag gick på den typen av träning. Nu blev jag helt utmattad, snurrig och det kändes som att jag skulle dö. Och jag vill definitivt inte pallra mig dit igen. Fast det måste jag ju. 😛

Jag försöker tänka att all träning ändå är bra träning. Jag får kämpa på, och långsamt blir man väl mer vältränad och då blir träningen rolig. Det är bara frågan hur i helskotta man ska komma dit. Jag är så dålig på att motivera mig själv till någon annan träning än ridning!! Okej, det är ju liksom grejen att jag vill bli bättre på att rida, det är därför jag försöker genomlida den här förbenade träningen av mig själv. Men det är inte samma sak som att hoppa upp på en hästrygg, det kan jag tyvärr inte lura mig själv till att tro. 😉

Nåväl. Nu är det snart helg, hoppas ni får det fint allihopa! Jag ska ut på långritt på lördag så jag hoppas på härligt väder. 🙂 På söndag ska vi repa i sex timmar med min sånggrupp. Det blir säkert också fint. Hästar, vänner och musik. Det är livet det! ❤

img_1735
Allt är roligare på hästryggen! Tur att jag har en häst. Tänk att jag HAR en häst! 🙂