Klickerträning i regn och rusk

I torsdags hade vi besök av Susanne Åkesson som kom till oss för att träna mig och Tell och några av våra vänner. Så roligt! 🙂 Vädret var skitkasst men humöret var iallafall på topp. Som tur var. 🙂

Vi började med fika och teori med Susanne, och sen körde vi igång träning för fyra ekipage. Alla deltagare var nya på det här med belöningsbaserad träning, så det var superbra att Susanne erbjöd sig att ha en genomgång med oss innan. Tell och jag har ju tränat en gång för henne, och är ju rätt så självlärda på det här med klicker, men jag skulle ändå kalla oss nybörjare.

Det är nåt visst med duktiga hästmänniskor. De har som en särskild utstrålning och ett lugn omkring sig. För mig spelar det liksom ingen roll om det är i form av galopptränare, nån gammal dressyrräv, eller klickertränare. Man ser lång väg om det är en ”riktig” hästmänniska, och Susanne är verkligen en sån. Det kände jag direkt när jag träffade henne. Såna ska man ta vara på, och är man en riktig hästnörd som jag så kan man lära sig otroligt mycket av de här personerna! De smittar liksom av sig på både hästar och människor.

Med belöningsbaserad träning märker man rätt snart att det är en stor lärprocess, och har man lärt sig rida och träna hästar ”traditionellt” kan det bli lite märkligt ibland att göra på ett annat sätt. Men samtidigt inte. Till exempel får hästen säga nej, då funderar man istället på varför, istället för att säga till på skarpen eller förstärka hjälperna. (Men det är inte ”mesigt” för det, Susanne är väldigt tydlig. Och ibland måste man såklart ”akuthantera” en häst för att man måste, pga säkerhet eller så). Det här att inte rida (eller hantera hästen) med tryck och eftergift alls, det förstår jag nog inte fullt ut hur man gör. Men jag tror inte jag behöver fokusera så mycket på det. Grunderna i belöningsbaserad träning och det man strävar efter är ju att ha ett fint samspel mellan häst och människa. Att man utgår från glädje, kommunikation, och att hästen är nyfiken och gärna vill vara med en. Att man ska kunna rida med hjälperna som signaler istället för att gå på hårt, men det tycker jag ju är målet även i ”traditionell” ridning och träning. Det är bara ett annat sätt att förklara det på.

Som sagt, med kloka hästmänniskor tycker jag verkligen man ser samma logik i allt. Även om det är ”olika discipliner”. Jag har lärt mig så mycket redan, och Tell tycker det här är SÅ kul. Han är så glad och peppad för närvarande (och lite vild och oberäknerlig) att jag bestämde mig för att inte rida på min träning (som jag först hade tänkt) utan vi jobbade från marken. Alltså med lös häst på ridbanan.

Även om man inte har tänkt bli nåt proffs på frihetsdressyr eller klickerträning så kan jag säga att det är SÅ roligt (och avslöjande!) att träna hästen lös nån gång då och då. Alla borde prova det, särskilt med en sån duktig guide som Susanne!

Tell var ju tokpeppad och ”på tårna” den här gången i kylan och vinden. När man tränar (vad man än tränar) vill man ju såklart att hästen ska vara lugn och avspänd, annars kommer den inte lära sig nånting. Han var pigg, men inte stressad. Han var ju lugn och snäll som en gammal ko sist vi var hos Susanne (i sol och värme). Så nu fick hon se den lite mer peppade sidan av honom också! Han var så positiv och ambitiös och gnäggade och sprang fram till mig hela tiden, sötisen!! Det var en riktig utmaning att få honom att stå stilla, att vänta på mina signaler, osv. Men jättenyttigt!

Jag fick träna på att ge honom feedback och uppgifter ofta när vi tränade. Det tar jag verkligen med mig även till ridningen! När han blir lite spänd och tossig så blir jag själv extremt långsam och sävlig och tror väl att det ska lugna ner honom, och det är ju bra på vissa sätt, men på den här träningen blev det jättetydligt hur bra det är att jag kvickar upp mig och blir snabb i det jag gör, även om jag såklart fortfarande ska vara lugn. Då är Tell med på noterna och blir inte alls stressad av det. Superintressant! Det ska jag verkligen ta med mig.

Alla fyra hästarna var väldigt olika, och deras respektive mattar fick träna på lite olika saker för Susanne. Så himla kul att se! Alla var jättenöjda (och lite blöta) och jag hoppas vi får hit henne snart igen. Nu ska vi träna på hemma allihopa på våra respektive uppgifter! Det är så himla roligt att få fler verktyg för att hitta glädje och tydlighet i träningen och umgänget med våra hästar! ❤

 

Tvära kast

Hej på er! Äntligen äntligen har jag semester! Det började med HELT hysterisk värme, vi hade 34 grader varmt här i söndags. Sen slog det om, och nu är det istället 13 grader och blåser halv storm och regnar. Vad är det för fel på mittemellan??!! LAGOM väder??!

Jag när det är jättevarmt: Oroar ihjäl mig över Tell i hagen i värmen, fyller vatten till förbannelse, sprayar in hela honom i Centaura (världens bästa insektsmedel) och letar fram flughuvan i panik. Ställer in djuret mitt på dan, ut igen på kvällen. Oroar mig över varma hovar (trots att man själv är hur varm som helst, man ÄR liksom det när det är svinvarmt ute) och köper tre sorters svindyrt magpulver som ska vara bra för att hålla hästens mage i schack (och eventuell fångkänning borta – som jag inte ens är säker på att han överhuvudtaget har, ser inga tecken, men oroar mig ändå). Ridå.

Jag när det är kallt och regnar/blåser: Oroar ihjäl mig över att den humoristiska cirkuslaman är så jävla pigg och bockar och brallar och håller på att skicka upp mig i trädtopparna på varenda ”lugn skrittrunda”. Funderar starkt på att plocka fram snällhetsgelén om inte vädret slår om snart till lite varmare. Men man kan ju inte droga sin häst bara för att han är för pigg? Jo, det kan man nog om det är alltför farligt för både häst och pilot. 😛 Eller så får jag sluta rida och gå med honom igen, då är han ju lugnare. Men förr eller senare har jag ju tänkt ta mig upp i sadeln igen, och fast det litegrann är med risk för livet just nu, så finns det ändå ingen bättre känsla än att sitta på ryggen på min älskade häst! Varje gång jag hoppar upp minns jag precis varför jag köpte honom! ❤

(…att han sen är nära att bli bortskänkt gratis till närmsta cirkus när han håller på att bocka av mig är ju liksom en helt annan femma). Haha! 😉

 

 

 

Sommar sommar sommar

Nu längtar jag bara efter semester. Jobbar min sista vecka sen ska jag vara ledig. Ska bli så obeskrivligt skönt! Riktig värmebölja har det blivit också. Vi firade midsommar hos våra vänner som bor grannar med stallet, så mysigt och trevligt! 🙂

Tell skrämde mig rejält förra veckan, stallfamiljen trodde att han kanske fått fångkänning igen och jag blev såklart livrädd och kastade mig ut till stallet. Men det visade sig inte vara någonting, som tur var. Men han fick ännu mindre gräs i ett par dagar för säkerhets skull. Han var omåttligt missnöjd med detta och gnäggade och gol i högan sky. Jag är iallafall väldigt glad för att jag har så observanta och kloka människor i närheten, bättre att reagera en gång för mycket än en gång för lite!

Jag håller på att styra upp en träning med Susanne (ni vet belöningsbaserat som jag skrev om förut) hemma hos oss i sommar, hoppas vi hittar ett datum som passar! Så kul att ha något att se fram emot.

Nu är snart hösilage-skörden klar på gården, det blir en rejäl skörd i år. Så lyxigt att ha så bra foder, och mer närproducerat kan det ju inte bli. 🙂 Sen är det ”bara” utmockning av stallet kvar med tillhörande högtryckstvätt som är den andra ”stora sommararbetsinsatsen”. Höskörden är jag ju inte så inblandad i men däremot stall-utmockningen. Vi väntade på att ett föl skulle komma först, men nu visade det sig tyvärr att det inte var nåt föl därinne. 😦 Så tråkigt. De får väl betäcka stoet igen, vi får se.

Ponnyakuten och klinikbesök

Igår var Tell och jag på Ramkvilla hästklinik. Så obeskrivligt skönt att åka till en klinik som faktiskt är NÄRA! Jag har ju bara kört ner till Skåne tidigare. Men de var jätteduktiga och gulliga på Ramkvilla, kommer definitivt åka dit fler gånger! Fin och stor klinik som låg otroligt vackert.

oxYMHyeQQ+yLkuG00pMXWQ

Utsikt över en fin sjö och hästhagar från kliniken

När jag skulle iväg på klickerträning med Tell häromsistens så var han ju inte ett dugg sugen på att lämna gården, och parkerade sig som en sur lama utanför släpet. Jag fick ringa grannen Hannah till sist. Därför körde vi lite ponnyakuten i förväg denna gång och tränade på att gå in och ur släpet några gånger i söndags. Och jag fick träna mitt självförtroende i att jag KAN lasta min häst själv. Det gick bra, tålamod är en hästtjejs bästa vän. Och att inte vara stressad. Det lönade sig, för igår när vi väl skulle iväg ”på riktigt” tog det inte lång stund innan han bestämde sig för att följa med. 🙂

Jag fick även användning för min ponnyakut-träning på en annan häst. Jag kom i god tid till kliniken så jag ställde in Tell i en box, skrev in oss och tog en kopp kaffe. Jag hade sett några på gårdsplanen utanför (som jag sen fick reda på hade stått där i minst en timme och såg helt svettiga och färdiga ut) som inte fick in sin häst i släpet. Efter en stund gick jag dit och frågade om de ville ha hjälp. Det ville de gärna. Försökte först stå på sidan och hjälpa dem, brukar inte ta grimskaftet på okända hästar. Det är ju rätt riskfyllt för man vet ju aldrig om hästen är komplett galen. Men till sist insåg jag att de kommer aldrig få på den annars. Fick in deras häst också i släpet. De var SÅ himla tacksamma. Jag vet ju precis hur det känns, ofta är det ju dessutom lättare att lasta någon annans häst än sin egen. Det var ju skönt att det gick bra. Undrade ett tag om jag verkligen skulle ge mig på det där för hästen både drog iväg med dem och reste sig. Såg rätt otäckt ut och kunde ha gått illa. Men jag gillade inte att de sa att ”den bara var dum”. Hästar är aldrig dumma. De gör inte saker med flit. De står inte där och tänker ut elaka saker att göra mot sina ägare. En häst är bara en häst.

Hur som helst. Tillbaka till Tell: Jag hade såklart hoppats på ett mirakel, men var ändå beredd på att han kommer visa hälta i trav. Det gjorde han också. Han blev behandlad i bakknät och allt såg fint ut på röntgen. Vi ska tillbaka om 6 veckor på återbesök till Ramkvilla. Håkan, deras jätteduktiga veterinär, är känd för att vara väldigt rak och tycker han att det inte är någon idé och att man borde ta bort hästen, så säger han det. Han tyckte att vi skulle ge det här 4-5 månader och sen utvärdera och ta ett beslut. Är han inte bra till vintern tyckte inte Håkan att han skulle behöva gå med detta mer. Jag håller helt med. Nu är ju detta lite ”sista refrängen” så vi får väl helt enkelt se hur det går. Jag är lite uppgiven och tror nog inte att det kommer bli bra vad vi än gör. Men Telleman den laman har ju överraskat förr! 😉 Och Håkan var inte alls uppgiven, det var ju bra.

Så här nära!  Så skönt att vi inte behövde åka ner till Malmö. 

Att rida med dreads!

På förekommen anledning kommer här en liten Q&A när det gäller att rida och ha dreads! 🙂 Kul att ni frågar! 🙂

7E3CEAFA-118E-4F50-BF92-F1E3791A3F41

Kan man tvätta håret med dreads? Ja. Håret tvättas precis som vanligt. Enda skillnaden är att man använder särskilt dreadsschampo (som inte har en massa mjukgörande medel och sånt i sig). Håret blir lika rent som annars! Däremot om man har långa dreads som jag så är det lite som med långt hår i övrigt, att det tar tid att torka. Turban runt huvudet och sen hårtork är att rekommendera.

Är det inte svårt att hitta en ridhjälm som passar? Nja det beror på hur stort huvud och hur stort hår du har 😉 Jag har nog 1,5-2 cm större omkrets på huvudet med dreads än utan. Så ofta kan du ha din gamla hjälm om den är ställbar, annars får du köpa en i större storlek. Obs gå inte och köpt en ny hjälm direkt när dreadsen är nygjorda, då kommer håret vara ännu större än efter nån vecka plus att man brukar vara rätt öm i hårbotten efter dreadandet!

Hur håller man dreadsen snygga? Bästa tipset är att göra dem hos en duktig frisör, om de är bra gjorda från början är det så mycket lättare att hålla dem fina sen. Första gången jag hade dreads gjordes dem bara av mitt eget hår, då blir dreadsen ca halva längden av håret. Jag såg ut som en söt liten igelkott i början. 🙂 Den här gången orkade jag inte vänta på att spara ut håret så frisören fick dreada löshår och tova fast i mitt eget. Alltså extensions. Så jag slapp vänta i flera år på att de skulle bli långa och fina. 🙂 (Annars hade jag blivit en igelkott igen). Oavsett om man har korta eller långa dreads, om du har rakt hår så kommer du få en utväxt. Dreadsen fortsätter tova sig, men om man vill hålla det snyggt vid hårbotten får man antingen lära sig virka håret själv, eller gå till frisören. Det måste vara en dreadsfrisör, vanliga frisörer vet inte hur man gör. Min frisör finns i Malmö, världens bästa Cilija på Arsenik Butik, och dit är det ju rätt långt från Småland. Så jag virkar själv och sen bokar jag in mig hos henne nån gång om året när jag är i Malmö tänker jag. Dreads kan man även färga precis som vanligt hår om man vill, locka det, ha smycken på, you name it! Det är verkligen en jätterolig frisyr!

9IuiFlX7TWGyLlPyBVTm3w

Hur gör du på tävling? Jag antar att jag kommer ha dreadsen i en fläta, eller snurra upp dem baktill på nåt piffigt sätt? Har faktiskt inte provat ut nån bra tävlingsfrisyr men det ska bli roligt! Sist jag tävlade när jag hade dreads hade jag lite kortare dreads än vad jag har nu, så jag tror jag bara hade dem ihopsatta i nacken med en snodd. Såg typ ut som vanligt hår fast lite tjockare bara. Terrängen kommer bli spännande, vet inte riktigt hur folk gör som har långt hår? Kanske får jag stoppa in håret innanför säkerhetsvästen.

Är det inte besvärligt att ha dreads när man har häst? Jo lite. Men det är det värt! Det är ju en ”pyssligare” frisyr än att ha kort hår t ex som jag hade i flera år. Det var luftigt och skönt och lätt att tvätta och torka osv! Men jag kände mig aldrig riktigt som mig själv. Jag trivs så himla bra i dreads, så jag tycker det är värt det! Om du funderar på att skaffa det men inte tror det går för att man är så mkt i stallet/ladugården/skogen osv så gör det visst det! Men ett bra tips är att ha på dig en sjalett, hatt, keps eller nåt i stallet så du inte får håret fullt av hö och hästdregel! (Och får man det ändå så är det ju bara att tvätta). 🙂

Vad är det bästa med att ha dreads? Att man alltid känner sig fin i håret! Och att man inte behöver gå till frisören så ofta. 😉

Vad är det sämsta? Inget! Eller ja, det skulle väl vara att folk ibland har fördomar. Jag brukar bli stoppad av polisen mycket oftare av oklara anledningar, och en del människor tror väl säkert att man knarkar och/eller lyssnar på reggae. Men musiksmaken sitter inte i håret. Och jag har aldrig hållit på med droger. Tänker inte göra det heller! Om folk frågar varför jag har sån här frisyr brukar jag säga att jag velat ha det ända sen jag såg Henke Larsson i fotbolls-VM 1994. Det är helt sant. (Då var jag för övrigt på ridläger)! ❤

Härlig långhelg

Hej på er! Hoppas ni haft en fin helg, en riktig långhelg blev det ju om man tog ledigt på fredagen vilket jag gjorde 🙂

Det har varit tokvarmt här i Småland och jag insåg plötsligt att nu är det ju sommar. Det är inte vår längre. Nästan 30 grader varmt hade vi i flera dagar, och jag badade i tre olika sjöar. Precis som riktig sommar! Pärlan och jag tog elcyklarna och susade ner till Siggalycke utanför Linneryd och hälsade på syrran med kille och vänner. Det var en tur på ca 8 mil tur och retur. Inga problem med elcykel. Det är verkligen världens bästa grej! Dessutom kan man cykla bara på småvägar i hur många mil som helst och nästan trilla av cykeln av vackerhetschock. Sverige är så sjukt fint såhär års! Och Småland är ju bara helt löjligt fint. Det är en sån idyll att man nästan tror att man dött och kommit till himlen. 😉 ❤

Tell och jag har haft det lugnt och skönt, värmen verkar inte alls vara lika utmattande för hästar som för människor! Vi har gått på skogspromenader och gosat. Vi har klickertränat lite också, det funkar fint. Jag hade sån himla tur att grannens robotgräsklippare (som Tell är livrädd för) var ute och körde fast långt bort. Så vi fick till en mycket bra träningssession på temat ”få godis när man ser en robot”. Han såg den men hamnade inte i ”panikzonen”, utan lyssnade fint på mig fast han var rädd och förstod snabbt att han skulle dutta med nosen på staketstolpen och få klick och godis. (Jag känner hon som bor där så jag vet att det är ok att han duttar med nosen på hennes staket 🙂 ) Sen avbröt vi det hela och gick vidare innan han varvat upp för mycket. Så duktig häst! Roligt att det fungerar, tror det handlar mycket om att inte ”gå för långt” just när man använder klicker för att träna bort flyktbeteende. Man får ta lite i taget.

Jag ska fråga Hannah om vi kan få gå in i hennes trädgård sen så Tell får nosa på roboten nån gång när den inte är igång. Det går säkert bra. 🙂 Men jag tror vi får nosa på staketet först några gånger till så vi inte siktar för högt direkt!

Jag har bokat tid för koll på Ramkvilla hästklinik, Tell och jag åker dit på måndag nästa vecka. Hoppas såklart på bra besked men vill inte ta ut något i förskott.

51FA09F1-7F9C-4338-951C-6F0619D6AF42g%utT7miRPCk+AHwqlYOsQMx0FC0yDSjexW3F+r8m%Qw

in6UmGvaR36HgRAAeOEN+g

Igår kväll var Tell lite taggad, pep och bockade och var full av bus! 

uuBqyew2Qqm5T+z7MDV06A

Tell hälsar på Zara och Tilly. Goda vänner! Däremot de två drakarna Thilia och Taleya i den andra hagen är det ingen lek att nosa på! Jäklar var arga de blir. Men de här två är så vänliga och snälla 🙂 

 

 

 

Sötchock

Jag tycker det är väldigt roligt att göra inhopp som hästfotograf ibland, tyvärr är jag inte alls lika bra på att fota längre som när jag jobbade som fotograf (det verkar vara lite som ridning, det är en färskvara!) och så har jag ju tyvärr inte kvar mina dyra proffsgrejor. Men man kan ändå få till rätt bra bilder med vanlig amatörkamera. 🙂 Här är några av min vän Annas fina hästar! Flera är till salu, är ni intresserade av någon av sötnötterna kan ni höra av er så får ni Annas kontaktuppgifter. 🙂

61632365_10158494852444689_6246898415838429184_o

Stoföl efter Ike – Zirocco Blue – Emillion. Det lilla hjärtat fick börja med att åka till Helsingborgs djursjukhus och få hjälp med att komma igång med bajsandet. Men nu mår hon fint!

61775206_10158494876164689_7809988945025957888_o

Lilla gullehjärtat med sin mamma Girabel

61837959_10158494855984689_8430677883269152768_o61779392_10158494855394689_2400890326236528640_o

fullsizeoutput_34f9

Sötchock eller hur??! Detta är ett hingstföl efter Crusader Ice – Aerline H – Ceylon

fullsizeoutput_351bfullsizeoutput_351f

fullsizeoutput_34e4

Fölis med sin fina mamma Maui (Airline H – Ceylon)

fullsizeoutput_34f8

fullsizeoutput_3514

Här är en helbror till skimmelfölet! 1-åring efter Crusader Ice – Airline H – Ceylon

fullsizeoutput_34effullsizeoutput_34ec

fullsizeoutput_34e8

Brother from another mother 🙂 Annas två jättefina ettårshingstar!

fullsizeoutput_350a

fullsizeoutput_3516

Bruna ettåringen med bläs är efter Casanova Hästak – Zirocco Blue – Emillion

fullsizeoutput_34f6

Så fina grabbar! De har det bra på betet i sin enorma hage, vilken smålandsidyll va?

fullsizeoutput_34fa

Är det nån som letar jättefint avelssto så har ni henne här! Girabel (Zirocco Blue – Emilion) är mamma till Casanova-ettåringen samt det bruna Ike-stofölet högst upp 🙂