Alla inlägg av Ida Qvarnström

Sköna söndag

Den här veckan har varit lite intensiv. Mycket på jobbet, ridit hos Ulrika två gånger, och så lite extra att göra i stallet när stallfamiljen varit bortresta i veckan och vi har varit ett gäng som har turats om med morgon-middag-och kvälls-stalltjänst. Känns som att jag mest suttit i bilen, och när jag inte har varit i bilen så har jag varit i nåt stall. Så skönt att det är helg och man kan vila upp sig lite!

Den här helgen var verkligen välbehövlig, och idag hade jag inte morgonutsläppet i stallet och kunde ta det lite extra lugnt. 🙂 Var i och för sig där kl 9 och gick ut med Tell och mockade, sen åkte jag och åt brunch i stan med två fina vänner. Så mysigt! ❤ Det är kallt och soligt här och mycket snö för att vara i Småland, nästan så man känner att det är NU man borde firat jul och inte för två månader sen. Men nu tycker jag det får räcka, är ganska less på snö kyla och vinter nu. Det är iallfall inte lerigt, det får man vara glad för!

Igår var det helt underbart att vara ute i solen, det var nästan så man hade kunnat sitta vid en husvägg och sola! Nästan! Det var iofs lite för många minusgrader för det men solen värmde gott. Idag hjälpte inte det så mycket med solen kan jag säga, nordanvinden bet i kinderna så man liksom glömde andas och frös mest till is. Tell däremot glömde inte alls att andas och tyckte det var oerhört festligt med sol och iskalla vindar och började ladda på för att fira detta rejält. Men han höll sig i skinnet, det var mest att jag blev genomblöt i svett av att behöva gå så fort med honom i snön. Men bättre det än att han satte av i värsta winter yahoos.

Igår morse när jag morgonfodrade alla hästarna hade han väldigt livlig morgongympa i boxen och pep och bockade och for runt som jag vet inte vad, så då spetsade jag faktiskt hans frukost med lite plegg-gelé. Känner mig helt hemsk när jag drogar honom och brukar försöka undvika det in i det längsta, men å andra sidan är jag säker på att det här är precis rätt preparat och det är onekligen bra att ha ibland. Han är liksom fortfarande busig och glad även när han fått lite gelé, men de där allra värsta tokerierna försvinner. Precis vad jag ville.

På tal om busig. Han har börjat med två otroligt Tell-aktiga upptåg på sistone. Allt för att göra sin matte gråhårig och livet lite roligare! Bus nummer 1 är att (helst utan att jag märker det) få fatt i longeringsdeltat som sitter i bettringarna och ta in det i munnen och gå och tugga glatt på det. När jag säger åt honom att han inte får så bockar han gärna istället och piper som en liten gris. En gång blev jag less och spände deltat på ett annat sätt så han inte skulle nå det med munnen, jag tycker ändå det är bra att ha för jag gillar inte att sätta linan direkt i bettet, då håller det ju bara i ena bettringen. Då tog han helt resolut grimskaftet i munnen istället och gick där som en hund och bar sitt koppel. Och vägrade släppa det. Suck… Så ja, det här har vi lite diskussioner om. 😉 OM han skulle dra iväg som skjuten ur en kanon så tycker jag att det är lämpligast att han bara har ett vanligt bett i truten och inte resten av alla prylarna vi har kopplade till tränset. Det tycker inte han.

Det andra buset är faktiskt ganska roligt, och det har inträffat i och med att vi har tränat ”target”-tricks ganska mycket, alltså att han ska nudda med nosen på olika föremål, oftast ett lock som jag slänger på olika ställen i hans box. Det älskar han. På något vis har han fått för sig att han ska slicka på locket, jag förstår inte riktigt varför. Jag klickar så fort han nuddar det med nosen, men han sträcker ändå ut tungan och slurpar på det som en ko för säkerhets skull. Det gör väl inget, men nu tror han att varje gång man sträcker ut nosen så är det lika bra att sträcka ut tungan också! Så om jag pussar honom på nosen så kan det hända att man även får en rejäl ko-slick över hela fejan också på köpet. Det gäller att vara beredd. Han är för rolig detta djur! ❤

-10 och strålande sol! Lycklig hest, lycklig matte 😍

A post shared by Ida Q (@iqpic) on

Ps. Det har ju varit tråkigt att inte kunna se OS på SVT, men det kan man iallafall göra rätt mycket när det gäller Göteborg Horse Show! Nu bänkar jag mig för världscuphoppningen i eftermiddag. Och VILKEN RITT Cathrine Dufour gjorde i küren häromdagen, jag grät! Ni mååååste se den. De är verkligen ett, hon och hästen! Så underbart att se. Här hittar ni hela küren. Vill också tipsa om programmet ”Hästhelg” på SVT som leds av Carl Hedin, kul! Se det också!

Annonser

Så börjar du med fälttävlan

Facebook påminde mig igår om att det var fem år sen Tell och jag började med fälttävlan! 😀 Hurra, grattis till oss!

Det känns som att de här fem åren har gått så sjuuukt fort, men åh vad mycket roligheter vi varit med om! 🙂 Det är tur jag har den här bloggen, jag som har så dåligt minne kan ju även använda den för att gå tillbaka och se vad vi egentligen har gjort.

fullsizeoutput_4166

Vår fälttävlans”karriär” började ju först och främst med att jag köpte en fälttävlanshäst. Och det visste jag ju. 😉 Nu hade ju inte Tell gått fälttävlan innan jag köpte honom visserligen, men han har ju verkligen fälttävlansstam, fälttävlansuppfödare och han står i ett fälttävlansstall. 😀 Rätt bra odds med andra ord för att börja med den här grenen.. hehe. Men iallafall. Vill ni börja med fälttävlan, lär känna bra folk! Det är väl tips 1. Såklart ska det ju vara det man vill också, jag red ju ”bara” hoppning och dressyr de första åren med Tell men när vi väl kommit ut på terrängbanan så var det ju kört. ”Vaaaarföööööör i hela fridens dagar har vi inte gjort det här förut???!!!” 😀

Tips 2 är att följa med på fälttävlan och titta, åh vad man lär sig mycket av det och man blir även väldigt sugen på att prova själv. Man kanske inte siktar på att rida en hel fälttävlan första gången, men åk och kolla på en stilterrängtävling vettja! Jag lovar att det kommer kännas överkomligt iallafall. Om man nu tycker att det här verkar roligt.

Skärmavbild 2016-04-24 kl. 11.17.12

Fälttävlan är den ultimata grenen om du verkligen vill lära dig rida på riktigt och bli en komplett ryttare. Dock skulle jag säga att om man har en häst som visar sig absolut inte passa för fälttävlan så får man kanske tänka om med just den hästen. (De är få, de flesta hästar fixar att träna och tävla lätta klasser hur bra som helst, men det finns de som är direkt olämpliga för fälttävlan). Och om man själv är väldigt rädd och absolut inte kan komma över det, då tycker jag också man ska göra nåt annat. Rida, träna och tävla gör man ju för att man tycker det är roligt! Ofta tycker ju hästarna att det här är det roligaste de gjort i hela sitt liv, men det ska ju passa både häst och ryttare. Annars blir det inte bra. Du ska vilja det här själv, och ha kul ihop med din häst!

Hur börjar man då, om man tycker det här verkar kul och vill prova på? Som jag skrev ovan har man kanske börjat med att hänga med och kollat lite på fälttävlan och terräng-aktiviteter i allmänhet.

  • 1. Om det är mitt i vintern, som för mig, anmäl dig till en terränginspirerad hoppträning! Har ni inga såna, ordna en själv! Eller presentera idén för din ridklubb så kanske ni kan arrangera det. Det behöver inte vara terränghinder inomhus om man inte har det att tillgå, det går att använda mestadels vanligt hindermaterial och lite fantasi. Men en bra tränare måste ni ha tillgång till. Jag red för Linda Algotsson första gången vi provade på, vilken grej! Det var så himla himla kul. Och då var vi inte ens på en riktig terrängbana utan inne i ett kallt ridhus i Växjö, haha!
  • 2. För att komma vidare måste du tyvärr ha tillgång till att komma till en terrängbana. Sorry norra Sverige. Ni får bygga fler terrängbanor, åka till Finland eller vad som helst… här är det ju definitivt en stor fördel med södra Sverige. Särskilt Skåne. Här i Småland har jag minst en timme att köra till närmsta terrängbana, men det är det värt. Så ring och boka in dig på en nybörjarträning för en auktoriserad tränare på en riktig terrängbana. (Man behöver inte ens hoppa nåt om man inte vill, man kan bara rida runt där och bekanta sig första gången). Första gången Tell och jag tränade terräng var på våren 2013 på Sofia Andler Kvarnstrands terrängbana utanför Vetlanda. Sen fortsatte vi träna på ridklubben Udden utanför Kalmar, och så småningom även på Sporrens terrängbana i Bräkne-Hoby. Nuförtiden finns det mycket mer ”rookieaktiviteter” för nybörjare i fälttävlan för både ponny och häst, Sugar cup (ponny) och Salty cup (häst) tex. Kolla upp hur det ser ut med sånt hos dig! Det är terrängträning och träningstävlingar (om man vill) i framför allt stilterräng på enklast möjliga nivå så man får en bra grund och lär sig god och säker ridning i terrängen. Ofta är det ju just terrängen som man är ovan vid när man börjar med fälttävlan.
  • 3. Åk på fälttävlansläger/kurs!! Det skulle jag säga är värt så mycket mer än att åka på terrängträningar lite då och då, åker du på läger hos en duktig tränare kommer ni få en riktig smakstart och sen komma framåt mycket lättare i er utveckling. Jag har varit hos Anne Persson i Hermanstorp i Halland två somrar i rad, och jag hade lätt åkt fler gånger också om jag kunnat. Fokus på dressyr och terräng tycker jag är en superbra kombination. Plus att du lär dig jättemycket av att rida tillsammans med andra och se mycket bra ridning!
  • 4. Om du vill tävla så är Sugar/Salty cup eller de lättaste klasserna i stilterräng väldigt bra att börja med. Då har man bara ett moment att hålla reda på, och det kan vara nog i början. Plus att man då fått träna på den banan innan. Sen rätt vad det är så rider du en hel fälttävlan första gången och oavsett hur det går kommer du att vara såååå stolt över dig själv och din häst! Detta är sporten där det känns som att man rider OS. Varje gång. 😀 Lycka till!!

 

 

Ridlyckan!!

Tack Ulrika. Och tack Charizma!! Jag har liksom inga ord för hur roligt det är att rida. Känner mig som en lycklig ponnyunge som sitter där med ett stort flin. Man kan vara en lycklig ponnyunge även i 38-årsåldern, uppenbarligen.. 😀

Jag var lite nervös när jag åkte till Ulrika efter jobbet, visste inte alls hur det här skulle gå. Men sen träffade jag på Ulrika och hennes trevliga mamma utanför stallet och så tog vi in lite hästar från hagarna. Jag fick rida på Charizma (Chess-Rebel Z) som är deras egen uppfödning (och till salu), tror nog tyvärr hon blir såld snart. Bakom Chess är det ju Cortez och Cor de la Bryere, och på mödernet har hon med både Ramiro Z och Electro! Hon har alltså grym hoppstam. Så himla härlig häst. Hon är 11 år och går 1-stjärnig fälttävlan och 1,30-hoppning. En stor och reslig donna, säkert över 1,70 som ser ut som en new forest-ponny fast stor häst med sin bläs och lockiga långa ponnylugg! Ursöt!! Begriper inte att hon inte är såld redan, nån kommer få väldigt roligt med den hästen. ❤

Jag kände mig sjukt otränad och kasade omkring i en något hal hoppsadel med för långa läder, men det var den enda 17,5-sadeln som Ulrika hade, haha! De andra hade ju mina ben inte fått plats i. Mvh långskånken. Den här hästen påminde jättemycket om stoet jag fick låna i Boden, Sara! 🙂 Hon hade exakt likadant bett dessutom såg jag sen! Smalt tvådelat. Hej vad det gick, glad och positiv häst med stora supertrevliga gångarter och långa bakben och lång rygg. Sååå härlig galopp och man får direkt känslan av att hoppa terräng eller banhoppning är ju inte svårt med den här hästen. 🙂

Vi försökte hitta varandras knappar idag, och jag försökte även hitta mina ridmuskler och komma ihåg hur i hela friden man gjorde. Snäll häst som stod ut med det! Jag red en massa övergångar och tempoväxlingar i Ulrikas fina ridhus. Så lyxigt att få rida en så välriden häst, och allt jag ”upptäckte” med henne kände Ulrika helt igen, t ex att hon gärna vill sätta över en på högersidan och tycker man är pissjobbig om man vill sitta kvar på mitten över henne i vänstergaloppen. 😉 Och att hon gör lite tvära avsaktningar om man inte passar sig. Så det var ju skönt att jag har kvar lite ridkänsla och hästkännedom! Det kändes ovant att få mana på fröken att ha på motorn av sig själv, med Tell är det ju mer att man försöker att lugna ner den där varvande motorn så den inte ska gå fullständigt i spinn! Där är liksom inte problemet att motorn ska vara påslagen.. 😉 Det är sååå roligt att rida hästar som är annorlunda från ens egen, det är liksom samma saker man gör fast på ett annat sätt!

Fröken Charizma och jag kom ganska bra överens på slutet och jag fick till flera fina växlingar mellan gångarterna när hon inte ”dog” utan fortfarande hade motorn igång. Det gick bra när jag använde min kropp och inte mina händer. En fin och välriden häst.  Och känslig! Och hon försökte inte slänga av mig, även om hon lätt hade kunnat med den kraften i galoppen. Hon påminde lite om Nova också, men Charizma var inte alls lika skarp i humöret som Nova kunde vara. Det är ju lite speciellt med ston, man får liksom truga lite mer med dem tycker jag. 🙂 Valacker kan man mer säga till, men här får man vara tydlig men ändå locka och pocka lite. Hon frustade mycket och verkade ändå gilla mig, som väl var. Jag hade verkligen förstått henne om hon inte gjort det. Haha! Världens mest rid-otränade tant på ryggen som skumpade omkring och kände sig lite som en ridskoleryttare.. men ååååå så roligt det var!!!!! Jag dog nästan av lycka. ❤

Skau0308rmavbild 2018-02-20 kl. 22.57.59.png

Planen var att åka hem och äta och sen åka till nästa stall, men jag var så full av endorfiner så jag klarade mig bra på lite drickyoghurt och en banan som jag hade i bilen. Tell som var rätt peppad fick en pytteliten shot av Pleg-gelé i munnen och sen gick vi ut en runda efter en stund. Gudars så skönt att han var lugn och snäll, men inte helt avtrubbad som tur var. TACK Löberöd för detta!! Han gick och sniffade mig i nacken och vi hade det så mysigt. Han var liksom sig själv fast den lugnare varianten. Nu hoppas jag ju att jag inte ska behöva droga honom varje dag, men åhhh så skönt att ändå ha den där gelén nu så vi inte behöver utsätta oss för farligheter i onödan. Lille häst, vad jag älskar dig!! ❤

PS. Här är Ulrikas supersöta unghäst som också är till salu, extremt okomplicerad. Önskar att jag haft råd med en till häst.. Ska ni inte ha en Dirco-häst till Beata? 😉

Panik. Nu blir det droger.

Ja gott folk, alla har sin gräns. Min drogs definitivt imorse när Tell var tokigare än han någonsin varit hittills i vårt gemensamma liv. Oh my f-cking lord.

Han åkte in i boxen igen tre gånger och fick nya chanser, men det hjälpte föga. Jag fick låta bli att gå ut idag på morgonen och helt enkelt åka till jobbet istället. Jag lovar er, hade det funnits ett barskåp med whisky i stallet och jag INTE hade behövt köra bil så hade mina arma nerver behövt en rejäl stänkare. Saaaatan vad tokig han var.

Istället för att dricka whisky ringde jag vår veterinär som nu skriver ut nåt lagom effektivt medel att ta till för galna racerlamor som ska hålla sig i skritt. Så var det med den saken. Såhär kan vi ju inte ha det.

Nu ikväll fick vi med hästvarianten av plegg/domosedan/confidence ut på vandring. Storebror Tims snälla rumpa mitt i nyllet på mitt tokiga djur. Det hjälpte, stort TACK till Mia och Tim som ställer upp som räddare i nöden!! ❤ ❤ ❤ Tell gick och laddade på där bak men kom liksom inte så långt i sitt hallaballooo-ande förutom att dregla ner brorsans rumpa och försöka bita honom i röven stup i kvarten.

På återhörande, imorgon kommer jag ge träningsvärken ett nytt ansikte när jag ska rida på riktigt för första gången sen i typ oktober. Nu blir det Homeland i TV-soffan! Jihaa! 🙂

Mysig helg

Hej på er! Hoppas helgen varit mysig! 

I fredags hade jag lite middag här hemma med några vänner, jag bjöd på vin och tapas. Asmysigt! 🙂 Fick en sån himla fin lama-present också av Hannah och Elin ❤ Tycker det ser ut precis som Tell!! Fast rosa. 😉 Den har ju till och med nån slags sadel på sig.. hahaha!

I lördags var enda dagen på hela veckan som Matias inte jobbade, eller ja naturligtvis jobbade han ändå fast med bryggeri-business. Han frågade om jag ville hänga med till Vemboö utanför Urshult och hälsa på några som har en ekologisk äppelgård, han ska  börja göra cider på deras äpplen. Det ville jag såklart! Det är SÅ himla fint i äppelriket i Småland, även på vintern. ❤ För den fina utflykten hann jag med att åka till stallet och gå ut med min (för dagen snälla) häst, och så kolla på damstafetten i OS. Mycket noga uträknat så jag skulle hinna hem till den! Mvh sportnörden.

Idag var jag först i stallet på morgonen, Tell var snäll och höll sig i skinnet idag med. Tror i och för sig det beror på att min nya strategi är att gå lite kortare sträckor med honom, så han inte hinner börja toka till det. Det kan verkligen gå från noll till tusen, och när väl propparna börjar gå på den hästen så går ju verkligen HELA proppskåpet… det är liksom bättre att försöka rädda upp situationen innan det har hänt nåt. Hur lätt det nu är. Men iallafall, vi går lite kortare promenixer, gräver lite i snön, nosar på några kompisar, och sen går vi hem och tränar på tricks istället. Mycket bra tycker både häst och matte. ❤

Jetejeteroligt att jaga lock säger Tell 😊

A post shared by Ida Q (@iqpic) on

Sen var jag dit på kvällen också, nu är stallfamiljen på semester så jag har kvällspasset nu i en vecka framåt. Jag tog in de andra hästarna från hagarna (de är 9 totalt) och kvällsfodrade. Det gick bra, den enda lilla incidenten var väl att stona naturligtvis var lääääängst ner i sin jättestora hage och tänkte inte hjälpa till med att komma, så jag fick pulsa i snön hela vägen ner. Kändes som två kilometer. 😉 Fick på grimma på en av de söta unghästarna och började gå uppåt stallet med henne. När vi var nästan framme fick alla de andra ett ryck och kom sättandes i full racergalopp förbi oss. Den lilla svarta hestfian blev lite yster och sprattlade lite men stannade ändå kvar hos mig. Hade verkligen inte bannat henne om hon kommit loss. Det är ju sånt som händer. Men det är väl en fördel att brottas dagligen med ett bra mycket större och starkare djur, mig kommer man inte loss från i första taget! Hähä.

Just den här lilla donnan ville jag gärna få in ganska tidigt i ordningen för hon har enligt utsago satsat på trådarna några gånger och ibland kommit lös dessutom när hon tycker att hon ska få gå in. Jag baxade ut henne ur stohagen, stängde trådarna, och sen har vi två trådar till längre upp i en slags ”förhage” upp mot stallet, och jag undrar om hon kanske är van vid att det är öppet där? Hur som helst gick hon in i den övre tråden med nosen och SPRANG sen baklänges och fnorkade och fnös, stackarn! Nu måste hon iallafall ha fått respekt för tråden, även om det inte var meningen. Men jag tappade henne inte nu heller. Jag tog den fnorkande lilla svarta fian och gick in i stallet, så duktig häst. Hon följde med fint, inga problem. Trots en snöplig el-kyss på nosen. Därefter gick allt bra och inga fler incidenter hände.

Nu väntar jag på att pärlan ska komma hem från sitt pass på industrin så vi kan kolla på sista avsnittet av BRON! Nu kan jag inte kolla några sociala medier alls för jag vill inte veta i förväg hur det slutade. Hej svejs! Nu till veckan ska jag börja rida Ulrikas hästar, återkommer med rapport om hur det går! 🙂

Söndagsstämning i stallet. 😍 Gizmo och Tell ❤️

A post shared by Ida Q (@iqpic) on

Lagom och helt normalt

Hej på er! Idag har vi lite sol i Växjö, å vad det behövs för välmåendet!

Tell har den senaste veckan slagit nån slags världsrekord i sprattel, men han har varit lugn åtminstone ibland där emellan tack och lov. Imorse hade vi en mysig och LUGN promenad. Det behövdes det med för välmåendet! 😊 Alltså på hela den här konvalescenttiden har han ALDRIG varit så nära att bli såld till närmsta cirkus som nu.

Nu är det ju lite nedräkning igen till nästa gång vi ska kolla honom i Löberöd. Den 27:e februari ska vi dit, och det är ju bara 12 dagar dit. Jag måste försöka hålla ut fram tills dess och se till att varken hästen eller jag bryter nåt. 😅

Häromdagen var jag och hälsade på i Ulrikas stall, oj vad många fina hästar hon har! Stjärnan i stallet kommer troligen debutera trestjärnig fälttävlan internationellt i år. Hon har många till jättefina hästar också, allt från unghästar till de som redan går 1,30-hoppning och enstjärnig fälttävlan osv. Så nu ska vi köra igång med att jag hjälper henne från och med nästa vecka. Jag kommer vara där tisdagar och torsdagar och rida. Ska bli roligt och spännande! Nästa vecka ska jag dessutom vara hästvakt för Agneta med familj åker bort. Men det är ju bara en vecka, och jag ska ju inte ha hand om alla 9 hästar för tid och evighet. Dessutom är det många som hjälper till med detta. Jag är mest glad att slippa mockningen, det tycker jag tar mest tid.

Nu tror jag ju att det är mest hästmänniskor som läser denna blogg, men ibland kan man ju undra vad ”vanliga” människor egentligen tycker om detta. ”Jaha, så du stiger upp på morgonen och mockar och går med din häst i en halvtimme, sen åker du till stan och jobbar, sen åker du till ett ANNAT stall och rider, sen åker du hem och äter, sen åker du till stallet och mockar och går med din egen häst i en halvtimme igen, och sen tar du in och matar 8 andra hästar”. Det låter ju lagom och helt normalt! 😉

Vårkänslor i februari

Min häst är jättepigg och jag är jättetrött. Så kan vi sammanfatta detta. 😂

De senaste dagarna har varit lite väl spännande. Det går inte riktigt bara att skylla på skymningen, halv storm, snö som piskar en som is och lösa hundar som ägarna inte har koll på. (Även om jag HATAR lösa hundar som folk inte har koll på. Ha dem inte lösa då!!!) Men. Jag tror nog Tell har lite vårkänslor också. Utöver allt det andra alltså. 😜

Igår kväll var det väldigt blåsigt och han var så vild och tossig så jag blev helt arg. Det ska man inte bli, jag vet. (Förutom att det ibland kan vara bra med ilska för att man blir väldigt tydlig med sina signaler, citat Agneta. 😉 ) Jag var helt blöt i svett av att försöka hantera en sprattlande lax på 580 kilo som drog i snöret och levde om som jag vet inte vad. Droppen var när han försökte dra HEM i full galopp. Fast jag gick bredvid och höll i honom. Ska man behöva ha kedja på djuret?? (Jag leder honom i träns tack gode gud). Som väl var lyckades jag få in en snärt med grimskaftet mitt i nyllet på honom, det var ändå lite oklart om han förstod att det var det här med att rejsa förbi matte som var big no-no. Shit vad han är störig när han kommer in i ”humla i papperspåse”-läget (Annas beskrivning.. haha)! Tur att han kan vara världens lugnaste och mysigaste också.

Idag på morgonen fick jag ändå lite respons på att han nog förstod det där jag sa till om igår, oftast är han ju väldigt lugn på morgonpromenaden och nu sen ett par dar tillbaka sjövild på kvällen. Men nu på morgonen fick han feeling helt otippat och drog på en brall-kavalkad helt out of nowhere. Då höjde jag vänsterarmen med grimskaftet mot nosen och då gick sprattlandet plötsligt över och han sprang INTE förbi mig. Han är ändå söt ibland när han busar, och nån liten bock och glädjepip ibland bjuder jag gärna på. Jag tycker det är roligt att han är glad och pigg och trivs med livet. 😅 Men steget till att sprattla helt hejvilt åt alla håll och framförallt att försöka slita sig och galoppera hem, det sätter den här matten p för! Stark är jag, men man har ändå inte så mycket att sätta emot när en 600 kilos lurvig kluns får spel.

Mitt bästa tips om ni har vilda pållar är att de måste få springa av sig under kontrollerade former. Men har man en konvalescent som absolut inte FÅR springa är det ju värre. Hur förbannad man än är på hästkräket så är det enda som hjälper att få deras uppmärksamhet igen. De får inte vända bort huvudet, köra in bogen mot dig och bara dra (eller tränga ut dig i diket). Vad som än händer är jag väldigt noga med att Tell måste respektera mitt space, och inte gå förbi mig. När jag har klargjort detta brukar det bli mycket lugnare för oss båda.

För att lugna ner mitt tossiga djur och få honom att ha uppmärksamhet på mig igen så brukar jag försöka att inte ha så kort grimskaft och ”hålla i honom” även om det känns som att han ska explodera när som helst. Jag försöker ha honom ganska nära mig men inte hålla fast honom. Sen ändrar jag på min steglängd, går långsammare, snabbare, stannar, går fram igen osv. Det tar inte lång stund så lyssnar han på mig igen. Jag brukar gå ganska snabbt när han är vild men jag försöker ändra steglängden ändå så det inte ska bli värsta ”tåget” hemåt bara. Och han får aldrig aldrig dra eller gå före mig. Det är viktigt att man är lugn själv, och ibland blir man ju stressad själv eller arg,  det känner hästen. Då brukar jag prata högt om vad som helst, eller sjunga. Det hjälper nog mest för att lugna sig själv, men Tell brukar spela med öronen och undra vad jag håller på med. Detta gör jag ju när jag rider ibland också. 🙂 Med honom brukar det också hjälpa att han får ta ner huvudet och nosa på saker. Då brukar han börja frusta efter en stund.

De här sprattlerierna börjar oftast när vi är ganska långt bort ut i skogen, men annars kan man ju också göra så att man går in igen och ställer in hästen i boxen om de inte kan hålla sig i skinnet. En gång åkte Tell in igen sex gånger när han var konvalescent i unghäståren nere i Skåne har Bibbi berättat, men sen var han så snäll så! 😉 Och så är det viktigt att man själv vet vad man ska göra och har en plan. Är man osäker eller rädd så kan det bli farligt. Både du och hästen kan skada er. Då är det bättre att tänka ut en annan lösning. Led hästen i ridhus eller annat ”instängt område”, ha med en annan häst som sällskap, låt någon annan hantera hästen om du är rädd, vad som nu funkar. Träna tricks funkar ju ofta bra med min pålle som ni vet, för att aktivera honom på annat sätt, men inte samtidigt som vi går. Vi får dela upp aktiviteterna, det är nog spännande som det är.. hehe. 😉

Det är inte alla hästar som fortsätter slita sig om de väl kommer loss, men en del lär sig ju det tyvärr (plus att de kan skada sig såklart). Jag vill ju verkligen inte tappa Tell men jag är heller inte så orolig för att jag ska göra det. Annars hade jag också hittat på nån annan lösning än att gå med honom själv på skogsvägar. Han ska ju inte röra sig i nån annan gångart än skritt just nu. Klart man inte vill tappa dem annars heller, men tänk på att det inte får bli farligt. Ha ett grimskaft med rejäl längd, och håll det aldrig så du kan fastna i det själv om hästen drar iväg. Jag tycker inte om nylongrejor, nu har jag visserligen ett långt grimskaft i bomull/syntet-kombination men jag har på honom ett läderträns. Det är viktigt att utrustningen inte blir farlig OM olyckan skulle vara framme.

Idag efter jobbet ska jag åka och hälsa på Ulrika och kolla in hennes anläggning, hoppas jag kan hjälpa henne med några hästar framöver! Vore så himla kul att få rida lite igen. Håll tummarna för att jag får ihop detta på nåt bra sätt, och be gärna en bön att min vårspralliga lax lugnar sig åtminstone litegrann. 😛 😀

Åh vad jag längtar till det här!! Det tror jag Tell också gör.

Så vill jag också passa på och säga stort GRATTIS till vår grymma hopptränare Jens Wickström som kommer få rida de internationella klasserna i Scandinavium! Det går ju helt sjukt bra för honom just nu och det är han väl värd. Jag kommer inte ha råd att åka till GHS i år, men kommer hålla tummarna hemifrån såklart! 🙂

Livet och ridningen

Yeiy! Fredag kväll! Jag har nu (äntligen) börjat uppskatta att mina fredagskvällar är helt solokvist. 🙂

I början glömde jag hela tiden bort att Matias jobbar natt och väntade på att han skulle komma hem. Skickade SMS med typ ”När kommer du, nu börjar På spåret”! ”Maten är klar” osv. Han ba ”Jag kommer hem imorgon bitti?” Hehe. Mvh glömsk sambo. Min karl jobbar ju på industri för att få några pengar, han har ju pluggat i tusen år så han har inget mer CSN fast han pluggar heltid och så har han eget företag och det får man ju inte alltid några pengar för de första åren. Eller sen heller för den delen. Nåväl, nu har jag iallafall börjat komma ihåg att han jobbar helgskift lagom tills han snart ska sluta med det.

Idag har jag varit på bolagsstämma över en lunch och gjort en massa andra roliga saker. Samt gått ut på skogspromenad i snön med min roliga filur till häst två gånger i vanlig ordning. Men det här med bolagsstämma, jag är just nu bara ordförande i en förening och aktiv i två föreningar utöver den, och det känns rätt soft för att vara mig. Men istället är jag med i två (eller är det tre?) aktiebolags-styrelser! Jag måste vara tidernas mest underbetalda styrelseproffs. Vet inte om mitt mål är att nånsin tjäna några pengar, tycker mest att mitt mål är att ha roligt och försöka göra nåt bra med min tid, och försöka tjäna så jag klarar mig.

För ett tag sen funderade jag på att söka nytt jobb, en av alla statliga myndigheter som ska flytta ut från Stockholm ska flytta till Växjö så jag tänkte att jag kanske skulle göra nåt nytt. Jag har ju ändå jobbat med regionala filmfrågor i 12 år tror jag. Det vore fint att prova nåt annat, och kanske tjäna mer pengar? Och kanske ha ett statligt jobb. Inte vet jag, det har jag aldrig haft. Men jag har insett nu att jag inte vill byta jobb. Aldrig i livet. Jag skiter i pengar, bara jag har så jag klarar mig. Det har jag visserligen inte riktigt, men nästan. Så nu ska jag INTE byta jobb, jag får bli bättre att hålla i mina små slantar. Kulturarbetare som vill göra nåt vettigt, förändra världen OCH ha häst – that´s me.

Jag har kommit på att jag nog måste hitta någon eller några andra hästar att rida, hur det nu ska gå till rent tidsmässigt är fortfarande något oklart. 😛 Det har gått bra fram tills nu att tänka mig att jag har en väldigt stor lurvig och dyr hund att gå ut och gå med morgon och kväll. Men nu måste jag rida. Så är det bara. Så jag har hittat en duktig fälttävlansryttare som har för många hästar för att hon ska hinna med all ridning, ska åka och hälsa på henne på tisdag. Så får vi se om vi kan hjälpa varandra på något sätt. Det vore väl fint! 🙂 (Liten notis här bara: Det som hände FÖRRA gången jag ”bara skulle hjälpa en duktig fälttävlansryttare att rida några hästar” så slutade det med att jag köpte Tell. Dock har jag inte råd att ha några fler hästar. HAR. INTE. RÅD.). 😉 ❤

Ha en fin helg hörrni, den här fattiga men lyckliga kulturarbetaren ska jobba på nån slags lantis-biograf-workshopdag i Torsås på söndag, men jag ska också pussas med min häst, träna tricks och pulsa i pudersnö med honom i skogen. Det blir en nice helg, det är jag säker på. Ta hand om er! ❤

IMG_5823.jpg

Det går bra nu

Hej på er! Här sitter jag och försöker just nu röra mig så lite som möjligt. Det småländska ordet ”leabröten” har fått ett nytt ansikte – jag. Om det ändå vore träningsvärk från ett härligt ridpass eller så, men nej nej. Jag börjar bara bli gammal, och klantig på det dessutom!!

I söndags följde jag med till Kalmar som hästskötare, det är ju alltid en bra idé att anmäla till tävling i februari tills man väl ska dit. Då brukar man ångra sig. Men fram kom vi i snöyran, sen fortsatte snöyran hela dagen och typ halva startfältet strök sig. Men Anna och Agneta red, och tur var väl det! Det blev jättefina ritter, och det var roligt att vara med på tävling igen även om det visserligen är ännu trevligare när solen skiner och det är varmt. 😉 😀 Agneta blev tvåa i 1,10-klassen så Taleya fick gå in och hämta pris. Duktig hest! Anna och Faial fick också en rosett för sin felfria runda i första klassen. Sen trillade nån bom för dem båda i nästa klass, men oj så många fina språng! Rytmiskt och fint. Jag ser ju sällan andras tävlingsritter när jag själv tävlar, men det gjorde jag ju nu när jag var med som medhjälpare. Anna sa att ”det är ju bara idioter och proffs som är ute och tävlar idag” och det var ju skönt att mina fina vänner rider som proffs och inte idioter! Hahaha! 😀

Det sämsta med dagen förutom skitvädret, var att ena bilen betedde sig märkligt (men vi tog oss hem som tur var), och att jag lyckades dra till ryggen så det gjorde ont nå så jävulskt. Jag skulle bara höja armarna och ta av mig huvan på jackan inne i en varm cafeteria!! Då högg det till. Jävlars vad ont det gjorde. Kunde knappt röra mig. Jag har aldrig haft ont i ryggen i hela mitt liv vad jag kan minnas. Det vill jag verkligen inte ha igen! Fy så handikappad man blir! Jag fick iallafall två panodil av snälla människor i cafeterian och sen försökte jag hålla mig igång och hålla mig varm hela dagen för det blev värre när jag var stilla. Det är iallafall inte så svårt att hålla sig igång på hästtävling. Och Taleya är ju gudasnäll att gå med. Fina Hermelina. ❤

Dagen efter fick jag fortfarande äta värktabletter för att inte stelna till allt för mycket, och det kändes ändå bättre. Var duktig och tog på mig själv broddar också och inte bara hästen när vi skulle ut och gå. Tror ni inte att jag ändå lyckas med en riktig Kalle Anka-vurpa för första gången på hela vintern och plötsligt bara ligger där helt platt på rygg på en hal stenhård väg mitt i skogen. Tell stod ovanför mig och nosade mig i ansiktet. ”Men matte, varför lade du dig ner”??

Kunde inte låta bli att gapskratta åt hela eländet. Sen gick jag där och skrattade och försökte hålla mig på benen, Tell undrade nog vad jag höll på med nu också. Vi träffade vi på Mia och Wilma som var på väg hemåt från sin skogsrunda så fick sällskap med dem hem. Tell såg lättad ut över att slippa umgås med bara en knäpp och halt matte. Hästsällskap var väldigt poppis. Nu har vi mycket snö igen och i natt var det -16 grader. Riktig vargavinter. Vackert är det, och sånt här före på skogsvägarna hade ju varit super om man hade färdats med SPARK (eller till häst) och inte till fots!! 😛

Vintersällskap 😍

A post shared by Ida Q (@iqpic) on

Hur jag känner mig idag? Ja, min kollega Patrik sa att jag såg rätt ”leabröten” ut. Jo tack. That´s me! Men inget är brutet iallafall. Det hade kunnat vara värre! Jag överlever. 🙂