Att träna är bara roligt om man redan är tränad

Hur gick det med min första dag som ryttare som inte bara tränar sin häst utan även sig själv? Det ska jag tala om. Det gick spektakulärt dåligt. Eller bra, beroende på hur man ser på det hela. Tränat ordentligt har jag ju gjort iallafall! 

Jag tränade på lunchen igår med min kollega Lotta, det gick bra, det var ett helt okej pass med både styrka och kondition. Det enda som inte var så bra var att jag var hungrig och matt och fick äta EFTER träningen pga dålig planering. (Ett möte som drog ut på tiden). Det får jag ändra på till nästa gång. Jag måste äta före, annars dör jag.

Sen var jag och Tell och tränade dressyr för Alette. Det var så jobbigt så jag höll på att börja gråta. Kändes uselt, men Tell gick fint och det såg säkert trevligt ut. Jag bara hade en svindålig känsla av att jag inte kunde rida och det gjorde ont överallt. Men så är det ju ibland. Ändå bra att vi fick hjälp, här ska tränas grunder resten av vintern!

Jag åkte hem, och höll åter igen på att svimma av hunger. Smällde i mig en jättestor portion pasta, och sen var ALL ork slut. Så jag somnade med kläderna på klockan åtta på kvällen. Steg upp och borstade tänderna och gick och lade mig på riktigt sen igen, sov till klockan åtta imorse. Alltså 12 timmar. Kändes som att jag hade kunnat sova lika länge till.

Hur det känns idag? Jo tackar som frågar. Som att jag blivit överkörd av tåget. Jag kan säga till alla som ”äääääälskar träning” att ni kan dra nåt gammalt över er. Träning är visst roligt, men bara om man redan är vältränad. Är man inte det så är det FAAN inte kul. Men man måste ju göra det ändå, liksom. Så är det bara. Bita ihop. Till nästa gång ska jag bara lära mig att ta det lite lugnare. Och lära mig äta mellanmål. Eftersom det är oklart om jag kommer upp på hästen idag pga svår träningsvärk så får det nog bli en lugn promenad eller nåt på den nivån. Förmodligen är inte Tell ett dugg påverkad i vanlig ordning, han sprang ju runt på en stor volt i lite skritt och trav så det kan ju inte ha varit så blodigt för honom. Det var det dock för mig. Ännu en motivation till att fortsätta träna, fast det är pisstråkigt och gör ont överallt. Jag MÅSTE göra det om jag nånsin vill bli bättre på att rida. Och det vill jag ju. Så det så.

Ajöken!

 

 

Lamadrezzyr

Ja jisses amalia. Idag har jag fått jobba! Och Tell med. Mina vinterridstövlar går bara upp när jag rider dressyrträning för Alette. Annars håller sig dragkedjorna på plats. Det tror jag betyder att hon får både mig och Tell att spänna musklerna ordentligt! 😉

Igår råkade jag ut för nåt märkligt. Jättenöjd och glad häst som skrittade så fint och lugnt genom hela kroppen på långa tyglar hela vägen ner till ridhuset. Sen tog jag tyglarna väl nere i ridhuset – F—-ck you!! Sa Tell och blev arg och tvär. Ville inte gå en meter. Piskade med svansen, stampade i marken som en arg kanin, sprättade runt i diverse riktningar osv. Kaos och panik. Jag blev orolig, har han gjort nåt i munnen? Hoppade av och kollade. Tungan över bettet? Reagerade han mot min skänkel på nåt vis? Men nej. Han var bara arg. ”Böja sig? Nej tack”. Trampa under sig? ”Aldrig vid min svans”!!! Vi kom igenom detta efter en stunds bråk iallafall och sen var han rätt så fin. Galoppen särskilt. Men jag satt och undrade hela vägen hem om han egentligen hade ont nånstans, det verkade bara inte alls så! Han skrittade på så himla nöjt och frustade gott.

Idag kom Alette och jag berättade om gårdagens skritt-med-kontakt-protester. Fick demonstrera för Alette för precis samma sak hände idag. Sen hade hon löst det på typ 3 sekunder genom att visa mig varför han gör såhär och hur jag kan sätta honom i arbete innan han ens hinner fundera på nåt fuffens. Det visade sig att han inte hade ett dugg ont nånstans, han vill bara kolla om han kan få göra sig rak och komma undan allt jobb genom att ta fart istället. Men får han inte det så finner han sig i det rätt snabbt och jobbar på så fint så fint. (Okej vissa psykbryt inföll lite här och där. ”Han har ju lite humör den här härliga herren!” sa Alette). Men i stort var han verkligen jättefin. Tror han också tycker det är skönt att komma loss och mjuka upp sig, även om det är jobbigt.

”Han är i sitt livs form, han är jättefint musklad, är väldigt stark och har dunderkondition”! Sa Alette. ”Nu ska du träna honom att bli mjukare så han blir atletisk som en gymnast, det är ju inte en brottare du vill ha”! Exakt så. Jag kan säga att stundtals idag under passet kändes det som att vi gick en brottningsmatch båda två, men åh så bra det blev! Det är så bra att jag har Alette som hjälper mig med att vara tydlig med min häst, för i all välmening rider jag ibland alldeles för mjukt. Det är väl bra att man gör det, dit vill man ju liksom alltid komma. Men jag LOVAR att det är snällare mot hästen om man hittar ett konsekvent sätt att arbeta så den blir lösgjord och avslappnad än om man rider mjukt men hästen är stel som en planka och inte lösgjord för fem öre!

Nu har jag lovat Alette att rida lösgörande arbete på honom fyra dagar i veckan resten av vintern. Det behöver han. Vi kommer rida öppna och sluta och övergångar och volter tills vi ser i kors. 😉 Sen ser jag framför mig nåt sånt här. 😀 😛

Dressyr är kul igen!

Det trodde ni inte va? 😉

Jag bävade lite inför den här träningen. Tänkte att det skulle bli ett tufft uppvaknande om att jag verkligen inte alls kan rida. Typ så. Men jag berättade precis hur uselt det kändes på tävlingen i söndags och Alette lyssnade, och sen satte hon oss i arbete. 

Det gick jättebra. Såklart! Vad säger ni, ska vi börja ordna dressyrtävlingar där alla får ha med sin tränare in på tävlingsbanan och alla rider med hörsnäcka? 😀

Dagens lärdomar: Han ska lyfta ryggen och slappna av i skritten, flytta ut bakdelen så han kommer igång med sina bakben. Samma känsla i traven, han ska lyfta ryggen och svinga sig framåt. Gör han sig rak, flytta bakbenen. Lugnt och metodiskt.

Jag frågade Alette vad jag ska göra för att inte dra honom i munnen. Särskilt när han är så jäkla pigg och taggad. Hon sa att jag ska ha en stilla hand med kontakt, rida fram till stödet fast han är pigg, det är när jag ”mjuknar” som jag släpper allt och han behöver mitt stöd! (Jag ska självklart inte dra i honom och inte ”sitta fast” i handen och vara stel som en pinne). Men om jag känner att HAN drar i tygeln, så lägg en volt och ta med yttersidan. Runt inner skänkel. Ridningen ska sitta i kroppen, inte handen. Han FÅR inte lägga sig i handen. Han ska bära sig själv. Men bara för att man vill ha en mjuk och följsam hand så betyder inte det att man ska vara helt lealös och glappa med tygeln. Då hjälper man inte hästen, erbjud honom en mjuk kontakt, men rid med resten av kroppen. Jag fick tänka att armarna bara var stilla intill kroppen, händerna slutna runt tyglarna och att jag bara fick röra fingrarna om jag behövde kommunicera med hans mun. Det gick mycket bättre!

Jag tror att jag också ofta helt desperat vill få honom ut till ytter tygel, men Alette vill att jag ska kunna rida med mjukt stöd på båda tyglarna. Dessutom så glömmer jag ytterskänkeln när jag bara sitter och trycker med innerskänkeln, och då sipprar kraften ut på utsidan. (Läs inlägget jag skrev om min pigga pilatesboll så förstår ni hur jag menar)!

Han var jättefin stora delar av passet och fast han här och där tyckte det var jobbigt och ville göra sig rak så fick jag honom med mig igen rätt snabbt. (Han kändes FRUKTANSVÄRT stel i början i vänster varv i trav, så Alette trodde att han vurpat i hagen möjligen och dragit till ryggen…) Men efter en stunds arbete så kom han loss så fint och det var ju inte som att jag var direkt orolig eller så. Det är ju ofta muskulära spänningar här och där, både på hästar och människor. Förhoppningsvis mjukar man upp sig genom bra träning! Och det tror jag verkligen vi gjorde. Det ska bli spännande att se på lördag när Vivi ska jobba med honom på clinicen, om hon säger samma sak som Alette.

Jag har ju inte träffat Vivi, men jag förstår det som att det är en hel del med Equi body balance som är rätt likt de övningar jag brukar få rida för Alette för att få Tell att bära sig själv (och mig) och komma i balans och bärighet. Det ska bli SÅ spännande på lördag!

Jag tänkte massera Tell lite över ryggen när vi skrittat hem igen från träningen, men insåg att min Arnica-gel hade förvandlats till ättiksluktande brunt vatten och inte alls luktfri gelé. Jahapp. Så vi gjorde stretchövningar med morötter istället, för att stretcha ryggen, och han fick en ordentligt rykt och ett varmt ulltäcke på sig. Min fina Telleman. Bästa häst!! ❤

img_1627

Nu har jag invigt de fina stövlarna jag köpte begagnade. SÅ snygga och sköna att rida i! Däremot ett elände att få av sig… jag som tyckte att det var en sån bra idé att återgå till stövlar UTAN dragkedja som ändå bara pajar hela tiden. Där fick jag…

Ridfröken red istället för mig

Igår kväll var Tell jättespeedad och spänd och jag kämpade på med att få honom lugn och att vänta på mig, Anna frågade om hon fick sitta upp och känna efter. Hemskt gärna!!

Om ni har nån duktig och sympatisk ryttare/ridlärare i er närhet, för guds skull, låt dem hoppa upp på ert djur! Jisses vad man lär sig. Sen är det ju så att det finns många vägar till Rom, och det kan ju vara svårt sen att göra ”exakt” som ridläraren gjorde. Alla har ju lite olika sätt (och på olika hästar också för den delen).

Anna bannade mig (och Tell) för att han lägger sig i handen, gör sig rak och kastar sig iväg i ett enda sprattel med frambenen. INTE okej. Det vet jag ju. Och jag tycker inte han lägger sig på så värst mycket, däremot gör sig rak, men det tyckte Anna. Här var det ord och inga visor! Han får inte lägga sig på ALLS. Inte ens lite grann då och då! Och hon har ju helt rätt när jag fick se NIVÅN (eller rättare sagt skillnaden på nivån) när jag tycker att ”nu bjuder han ju hyfsat fint med en mjuk kontakt, han är ju lite speedad och det blåser halv storm ute”, så var den nivån på typ en 2:a på skalan, och sen rider Anna och släpper ut helt lösa och dinglande tyglar och Tell går kvar i samma balans och form. I galopp liksom. ”Nu ligger han inte på”. Ähum. Okej, vi ger det där en 10:a.

Åhhhh vad det är lätt att bli hemmablind!! Tack gode gud för att man kan få hjälp. Jag hade verkligen inte fattat att jag behövde all den HÄR hjälpen. Men jag är SÅ glad för det! 

Anna red i kanske 20 minuter och sen fick jag tillbaka en Grand Prix-häst som bara dansade fram. Herregud vad fin han var. Nu är bara frågan hur jag ska kunna upprätthålla det här. Får försöka låtsas att jag är Anna när jag rider. Jag blir helt tårögd när jag ser vilken fin häst jag har, synd att jag inte är så bra på att rida bara. Men det är ju därför jag tränar! Även om jag ibland överväger att sluta rida själv och istället betala för att få se när Anna rider honom. 😉 Tack VÄRLDENS världens bästa Anna. ❤

  • Tänk att jag rider som en hösäck, gärna lite i otakt och väldigt långsamt när han är sådär pigg och spänd. Han får inte snabba upp min takt. Var där med skänkeln men kläm absolut inte, sätt INGET tryck i honom. Inte ens av misstag. 😉 Benen får jag börja använda mer när han slappnat av och behöver lite hjälp att aktivera sig.
  • Snabb förhållning om han går iväg och LÄTTA. (Alltså lätta av betyder här ge typ en halvmeter tygel). Var konsekvent. Bromsa till DIREKT om han vill ge sig iväg. Lätta kvickt som attan! Till slut kommer han vänta.
  • Ta inte handen mot mig, tänk uppåt framåt eller utåt om jag behöver göra nåt med tygeln. Han ska inte få en chans att lägga sig på. Han ska bära sig själv. Var konsekvent och upprepa så han förstår. Beröm och klappa med innerhanden när han gör rätt.
  • Även med kroppen måste jag vara väldigt kvick, tar jag en halvhalt med sitsen (och den funkar) måste jag bara blixtsnabb med att ”släppa” igen och vara mjuk och följsam. Han spänner lätt till annars och undrar vad jag menar, viktigt att jag är kvickare än min häst! 😉

Jobbig dressyr och anmäld till 100-klass

Åh vad jag hade sett fram emot idag! Äntligen skulle Alette komma. 

Tyvärr har jag jobbat som ett AS nu i tre dagar och även om jag gillar mitt jobb så ÄR det skitsvårt att vara på topp i allt samtidigt. Det var inte så att jag satt och tänkte på jobbet hela tiden när jag red, inte alls, mer att jag kan känna såhär i efterhand att jag verkligen är trött. Och att det kan vara därför också som jag inte är så nöjd. Tycker verkligen inte jag red bra. Jag gjorde mitt bästa, men det var verkligen inte bra.

Jag vet att man inte kan få en pangkänsla varje gång och att det ibland är så att man får lita på sin tränare som säger att man gör rätt och att hästen kommer jobba rätt om en liten stund han med, fast det känns fel. Jag försöker iallafall. Dressyr är ta mig faan det svåraste man kan hålla på med.

Eftersom jag inte har så mycket ork för tillfället så hade jag såklart gärna velat att det gick super och att både Tell och jag kände oss toppen. Så kan det ju också vara ibland nämligen, bara inte idag. Trösten är att Tell fick ta i ordentligt och nog fick loss ett och annat i ryggen, han skrittade som att han var en annan häst sen. Jag kände mig dock rätt så värdelös. Inte med allt, det var en hel del som gick bra under passet. Förvänd galopp gjorde han som en kung t ex.


Passet bjöd även på en arg sprätt som vägrade gå ut till högertygeln, reste sig och hoppade runt som en kanin, samt att det tog fyra varv på fyrkantspåret att få fram honom i en mellantrav. Suck. Har vi inte kommit längre än såhär??? Jag blir så trött. Arg. Ledsen. Och så blir jag orolig. Har han ont någonstans? Han såg ut som en halt kamel när jag tog in honom från hagen och gick helt på snedden, usch jag hatar sånt. Men sen gick han rent och taktmässigt när jag väl red, och varken Alette eller nån annan som var där tyckte ju att han var oren så det där får jag väl bara stryka ur tankarna.

Slutsatser: Vi gjorde ändå en hel del bra. Bra skrittjobb, bra högergalopp, bra förvänd galopp. Jobba vidare på: Rid fram fram fram och lätta av, han får bära sig själv. Han ska komma upp fram och skjuta på bak, medan jag fortfarande sitter kvar mitt över hästen. Ha kontakt men inte hålla fast honom. Alette sa att han var väldigt fin i formen. Det kände jag med emellanåt, kanske kändes det så kasst för att vi försökte ”steppa upp” lite och det gick sådär när hästrackan har för mycket energi för sitt eget bästa men ändå inte går ärligt fram… (eller att jag inte kan rida fram det alltså).

En till slutsats: Det är för lite att bara rida för dressyrtränare en gång i månaden. Jag borde göra det en gång i veckan, eller åtminstone varannan. Jag får lösa detta, om det så krävs att lasta djuret och köra hem till Alette i Blekinge för bootcamp varannan helg. Och därmed basta!

Nu är vi anmälda till vår första 100-klass någonsin. Debut för både mig och Tell på den nivån.. Vad i hela Hälsingland har vi gett oss in på??!!! Hoppas verkligen att jag hinner hoppa några 100-hinder på Udden som träning innan det hela, annars avanmäler jag och anmäler till 90-klassen istället. (Sist jag hoppade 100-klass-terränghinder överhuvudtaget var för två eller till och med tre år sen i Hermanstorp). Jag som säger att jag inte är så tävlingsinriktad… men det är klart det vore kul att rida DM i fälttävlan. 🙂 Och så har jag lovat Linda Algotsson. Man kan ju inte lova OS-ryttare saker och sen banga. 😉

Jag försöker övertyga mig själv att det kommer gå bra. Vi har ridit (få se nu) sju fälttävlan i 90-klass sen vi började med fälttävlan 2013. Av det har vi blivit placerade i två. Nollat i terrängen de flesta gånger. Ramlat av en gång bara (den första starten). We can do it!

ska%cc%88rmavbild-2016-09-21-kl-20-36-14

 

 

 

Alette-dressyr!

Äntligen blev det onsdag och Alette kom till oss. Åtta peppade ekipage skulle äntligen få träna dressyr igen, bland annat Tell och jag!

Sommaren kom verkligen tillbaka igår, det var 25 grader varmt och strålande sol. Jag var helt genomblöt i svett… och Tell likaså. Men vi jobbade på duktigt tycker jag! Så himla himla roligt att träna igen, visst har vi väl försökt träna själva i sommar, men det är ändå skillnad att få hjälp av sin duktiga tränare. Man tycker själv att ”nu gör väl hästen det jag ber om” men Alette med sina skarpa ögon ser direkt att 1. Det var inte tillräckligt snabbt svar på hjälpen, 2. Det var för dålig effekt. Gör om, gör rätt. Mycket lättare för både häst och ryttare när det blir tydligt och bra, ordning på torpet!

img_6535-1

Duktiga Freddie och Kalle red efter mig och Tell

Jag berättade att det är så svårt att få till fina enkla byten, så det tränade vi mycket på. Det stod klart rätt snabbt att jag måste lätta av JÄTTEmycket, fram med handen på i princip lösa tyglar och tänka ökad skritt direkt i övergången för att han inte ska stanna och börja trippa (alternativt hoppa iväg i galopp på eget bevåg). Med andra ord: Jag måste lita på min häst! Hehe. Där har vi pudelns kärna.. 😉

Samma sak när jag ska fatta galopp igen efter dessa tjusiga skrittsteg. Fram med handen och lita på att han fattar den galoppen jag ber om. Jag får inte hålla fast honom. Sen får jag såklart ta kontakt och fånga upp honom igen, annars sätter han ju av i valfri fart som den taggade racerlama han är och typ bjuder på staketet. 🙂 Gullehäst, han var så duktig! Visst, han vill göra sig rak och tycker det är jättejobbigt att matte ska kontrollera bakbenen på honom, det vill han göra själv. Men han är så himla arbetsvillig och det tar inte lång stund att få honom med på vad jag vill. Tack bästa Alette!! ❤

På lördag ska jag försöka tänka på att rida framåt, ha handen framför mig, och tänka att jag petar ut bakdelen en aning i varje hörnpassering för att hålla hans bakben aktiva. Det fiffiga med det istället för som jag gör nu – desperat försöker forma och trycka ut honom runt innerskänkeln och tappar ut hela yttersidan i hörnet nånstans – är att jag samtidigt som jag kommer åt bakbenen med innerskänkeln även tänker på att hålla emot ytterbogen med ytterskänkeln. Det känns lite som att jag försöker fatta förvänd galopp i varje hörn, men oj så bra det blev! Typ de bästa hörnpasseringarna jag ridit i mitt liv. 😛 😀 Han kändes riktigt riktigt fin i skritten och traven, galoppen var det lite svårare med denna gång, fick ingen toppenkänsla förutom i fattningarna när jag lättade av. Men jag litar på att Alette sa att han såg fin ut. Ibland är det så, man får inte ihop sin egen känsla med hur det ser ut. Nästa gång ska jag försöka få med nån som filmar mig!

I eftermiddag ska jag mest troligt följa med som medhjälpare på SWB:s fölmönstring i Tingsryd, håll tummarna för att lilla Tilly vill (och orkar) visa upp sig från sin bästa sida och blir uttagen till SWB:s elitfölauktion! 😀 Tyvärr ska det bli ännu varmare idag, 27 grader…

 

 

Genom skogen till dressyr

Idag var sista rycket i mitt tränings-streak! Aletteträningen var bara två km bort denna gång så jag red dit. Tell gick så fint med öronen spetsade (Jag ÄR modig hest, jag KAN gå själv!) ända tills vi kom fram till Annas gårdsplan, det var bara förbi den och 100 meter till bort till Lottas ridbana där träningen skulle vara. Då ville Tell hem. Rädde sig den som kan!!!! Så det blev lite cirkus där på stallplan en stund innan jag vann striden och fick honom bort till ridbanan. 

Själva träningen gick okej, han var rätt så fin och särskilt galoppen hade jag ordning på idag. Vi tränade många halter eftersom det dessvärre är med i alla dressyrprogram. 😜  I traven tappar jag ut högersidan (högerstark häst..) och försöker hålla i högertygeln istället för att hålla in honom med skänkeln. Vi fick gneta på, till den grad att jag fick kramp i högerbenet! Muskeln som sitter liksom runt höften, hua vad ont det gjorde!! Det släppte sen men när jag kom hem fick jag stretcha rejält. Känner av det fortfarande. Dressyr är inget för veklingar! 

Sen red vi hem igen genom skogen och DÅ kändes Tell superfin. Och pigg som bara den.. Nu åker jag till Gotland med jobbet tills på fredag så både Tell och jag får vila från träningen nu ett slag. Det är vi värda. 😊