The show must go on?

Igår bänkade jag mig framför TV:n för att kolla på inomhusterrängen från Stockholm international horse show. Jag vet ju vad det är, har varit där på plats en gång och säkert kollat på TV nån mer gång också. Men å vad jag var besviken efter att ha sett det på TV igår!

Rätt och slätt så tycker jag i princip bara att tre ryttare red bra, visade upp god ridning, hästar i balans och fint samspel. Så som man vill att all ridning ska se ut. Man får gåshud av att det är så snyggt! Så kände jag när Ros Canter, Ingrid Klimke och Peter Thomsen red.

Jag vet att ridning är svårt, sjukt svårt. Och fälttävlan är det allra svåraste. Säkert inomhusterräng med. Alla som red inomhusterrängen är ju proffs, men det såg fan inte ut så.

Att Malin Josefsson inte hade kontroll på sin häst som bara drog såg ju helt livsfarligt ut, det var riktigt nära ögat flera gånger, och jag begriper inte att de inte blåste av henne. Nej, det var ju tydligen ”show”. Ingen sa nåt. I intervjuer har jag läst att hon sagt efteråt att hon var lite taggad och ska lära sig hålla sig iskall till nästa gång. Jag har inte läst ett ord någonstans om att det där faktiskt var farlig ridning. (Obs jag tycker att hon är en suuuuperduktig ryttare och verkar vara en fantastisk person. Så det här har inget att göra med det, bara det som hände inne på Friends. Jag tycker inte att sånt är okej på en terrängbana OAVSETT om det är inomhus eller utomhus). Tack gode gud för att de hade byggt banan mycket säkrare än förut så ingen allvarlig olycka hände. Men kom igen, vi kan väl inte ha som mål att ”visa upp vår sport” och så godta vad som helst? Det kändes lite så. Jag blev så besviken.

SVT hade ju anlitat Lars Christensson igen, och han är ju en grym expert och kommentator och gjorde en fantastisk insats i samma roll under VM. Men sänd för guds skull ett program om riktig fälttävlan i så fall!! Det går liksom inte att kommentera inomhusterräng, samtidigt försöka göra god PR för sporten fälttävlan, och allt på väldigt kort tid medan det pågår en fullständigt halsbrytande ritt med hög musik som dränker allt. Det var väldigt svårt att höra vad stackars Lasse sa, och formatet tycker jag verkligen inte gör något gott för sporten fälttävlan överhuvudtaget. (Jag tror iallafall att det var därför han ställde upp på detta, för han brinner verkligen för sporten).

Jag förstår att ryttarna gillar att få komma och göra detta inför stor publik, det är säkert skitcoolt att rida i Friends, och många av hästarna såg glada och peppade ut. Det var några fler som red okej än de topp tre jag nämnde (som verkligen red bra). Men snälla nån, om JAG som är en sån fälttävlansfantast får ont i magen av att se sånt här, hur ska då en oinvigd publik bli intresserade?

Fälttävlan handlar om adrenalin och spänning, javisst, och det kan gärna få vara show, men mest av allt handlar det om samspel med hästen, god ridning och gott horsemanship. Enligt mig. Jag tycker det är helt fel ordning om man prioriterar show och ”fart och fläkt” före allt annat. Det är helt enkelt inte värt det då. För min del får Friends gärna göra om inomhusterrängen till en uppvisning istället där världens bästa fälttävlansryttare får visa upp vår coola sport. Eller så får folk helt enkelt lyfta på sina arslen och ta sig ut till Segersjö, Hovdala, Strömsholm etc. Så kan alla få se på riktig fälttävlan så som det ska se ut! Det är tusen gånger bättre än det här.

Så börjar du med fälttävlan

Facebook påminde mig igår om att det var fem år sen Tell och jag började med fälttävlan! 😀 Hurra, grattis till oss!

Det känns som att de här fem åren har gått så sjuuukt fort, men åh vad mycket roligheter vi varit med om! 🙂 Det är tur jag har den här bloggen, jag som har så dåligt minne kan ju även använda den för att gå tillbaka och se vad vi egentligen har gjort.

fullsizeoutput_4166

Vår fälttävlans”karriär” började ju först och främst med att jag köpte en fälttävlanshäst. Och det visste jag ju. 😉 Nu hade ju inte Tell gått fälttävlan innan jag köpte honom visserligen, men han har ju verkligen fälttävlansstam, fälttävlansuppfödare och han står i ett fälttävlansstall. 😀 Rätt bra odds med andra ord för att börja med den här grenen.. hehe. Men iallafall. Vill ni börja med fälttävlan, lär känna bra folk! Det är väl tips 1. Såklart ska det ju vara det man vill också, jag red ju ”bara” hoppning och dressyr de första åren med Tell men när vi väl kommit ut på terrängbanan så var det ju kört. ”Vaaaarföööööör i hela fridens dagar har vi inte gjort det här förut???!!!” 😀

Tips 2 är att följa med på fälttävlan och titta, åh vad man lär sig mycket av det och man blir även väldigt sugen på att prova själv. Man kanske inte siktar på att rida en hel fälttävlan första gången, men åk och kolla på en stilterrängtävling vettja! Jag lovar att det kommer kännas överkomligt iallafall. Om man nu tycker att det här verkar roligt.

Skärmavbild 2016-04-24 kl. 11.17.12

Fälttävlan är den ultimata grenen om du verkligen vill lära dig rida på riktigt och bli en komplett ryttare. Dock skulle jag säga att om man har en häst som visar sig absolut inte passa för fälttävlan så får man kanske tänka om med just den hästen. (De är få, de flesta hästar fixar att träna och tävla lätta klasser hur bra som helst, men det finns de som är direkt olämpliga för fälttävlan). Och om man själv är väldigt rädd och absolut inte kan komma över det, då tycker jag också man ska göra nåt annat. Rida, träna och tävla gör man ju för att man tycker det är roligt! Ofta tycker ju hästarna att det här är det roligaste de gjort i hela sitt liv, men det ska ju passa både häst och ryttare. Annars blir det inte bra. Du ska vilja det här själv, och ha kul ihop med din häst!

Hur börjar man då, om man tycker det här verkar kul och vill prova på? Som jag skrev ovan har man kanske börjat med att hänga med och kollat lite på fälttävlan och terräng-aktiviteter i allmänhet.

  • 1. Om det är mitt i vintern, som för mig, anmäl dig till en terränginspirerad hoppträning! Har ni inga såna, ordna en själv! Eller presentera idén för din ridklubb så kanske ni kan arrangera det. Det behöver inte vara terränghinder inomhus om man inte har det att tillgå, det går att använda mestadels vanligt hindermaterial och lite fantasi. Men en bra tränare måste ni ha tillgång till. Jag red för Linda Algotsson första gången vi provade på, vilken grej! Det var så himla himla kul. Och då var vi inte ens på en riktig terrängbana utan inne i ett kallt ridhus i Växjö, haha!
  • 2. För att komma vidare måste du tyvärr ha tillgång till att komma till en terrängbana. Sorry norra Sverige. Ni får bygga fler terrängbanor, åka till Finland eller vad som helst… här är det ju definitivt en stor fördel med södra Sverige. Särskilt Skåne. Här i Småland har jag minst en timme att köra till närmsta terrängbana, men det är det värt. Så ring och boka in dig på en nybörjarträning för en auktoriserad tränare på en riktig terrängbana. (Man behöver inte ens hoppa nåt om man inte vill, man kan bara rida runt där och bekanta sig första gången). Första gången Tell och jag tränade terräng var på våren 2013 på Sofia Andler Kvarnstrands terrängbana utanför Vetlanda. Sen fortsatte vi träna på ridklubben Udden utanför Kalmar, och så småningom även på Sporrens terrängbana i Bräkne-Hoby. Nuförtiden finns det mycket mer ”rookieaktiviteter” för nybörjare i fälttävlan för både ponny och häst, Sugar cup (ponny) och Salty cup (häst) tex. Kolla upp hur det ser ut med sånt hos dig! Det är terrängträning och träningstävlingar (om man vill) i framför allt stilterräng på enklast möjliga nivå så man får en bra grund och lär sig god och säker ridning i terrängen. Ofta är det ju just terrängen som man är ovan vid när man börjar med fälttävlan.
  • 3. Åk på fälttävlansläger/kurs!! Det skulle jag säga är värt så mycket mer än att åka på terrängträningar lite då och då, åker du på läger hos en duktig tränare kommer ni få en riktig smakstart och sen komma framåt mycket lättare i er utveckling. Jag har varit hos Anne Persson i Hermanstorp i Halland två somrar i rad, och jag hade lätt åkt fler gånger också om jag kunnat. Fokus på dressyr och terräng tycker jag är en superbra kombination. Plus att du lär dig jättemycket av att rida tillsammans med andra och se mycket bra ridning!
  • 4. Om du vill tävla så är Sugar/Salty cup eller de lättaste klasserna i stilterräng väldigt bra att börja med. Då har man bara ett moment att hålla reda på, och det kan vara nog i början. Plus att man då fått träna på den banan innan. Sen rätt vad det är så rider du en hel fälttävlan första gången och oavsett hur det går kommer du att vara såååå stolt över dig själv och din häst! Detta är sporten där det känns som att man rider OS. Varje gång. 😀 Lycka till!!

 

 

Gökotta, rävjakt och lamarally i Gärds!

Snart kommer jag somna, så jag skriver det här nu, det är lika bra. Jag steg upp den underbara tiden 03.45 imorse och åkte till stallet och hämtade in Tell från hagen. Med pannlampa. Det har varit en lång dag!

Jag kan ju inte säga att det har gått bra, för det har det inte. Inte resultatmässigt iallafall. Tror vi kom 9:a på 66 straff. Men jag är väldigt glad och stolt över att vi ändå har tagit oss igenom det här, Telleman och jag! 🙂

Om man inte rider fälttävlan på ett tag (alltså tävlar) så kan jag tala om att man glömmer bort exakt HUR krävande det är både mentalt som fysiskt. Och logistikmässigt… Herregud vilken actionsport det är. Så jävla hardcore!! Men allt har gått prima, även fast jag var helt själv med Tell. Det är klart att det hade gått smidigare, varit mindre jobbigt, och varit roligt att ha med sig någon, det är det ju alltid. Men vi fixar det här super själva också, bara det är ju rätt coolt. 🙂

I dressyren fick Telleman ett svårt anfall av the yahoos precis innan vi skulle in på banan och hoppade omkring i nån slags sprattelcirkus i fullständigt obestämbara gångarter så jag bara ville sjunka genom jorden. Men jag tröck in min cirkuslama på dressyrbanan (vi hade ju fått startsignal) och väl innanför staketen gick det ändå bättre än kaoset utanför. Så det var verkligen ett fall framåt. Jag var ändå jättebesviken, han har varit så fin på sistone hemma och jag hade verkligen hoppats kunna visa upp det även på tävling. Men nej. Inte idag. Det kändes som 52 procent så jag var ändå glad att det tydligen blev 62. Men det där var en av våra sämsta dressyrrundor ever, jag lovar. Jag är revanschsugen redan nu, men hur ska jag nånsin kunna rida dressyr på vettiga procent när det alltid blir pannkaka på tävling? Ja ja. Jag får fundera på saken.

I hoppningen var han jättefin. ”Woho, hoppa kan jag”!! Det var en bra bana de hade byggt på Gärds stora gräsbana (vet inte vem som var banbyggare, men bra gjort vem det nu än var!), men det blir väldigt mycket svårare med en 95-bana när det är fälttävlan än annars! Roligt! 🙂 Svårare linjer, oxrar som är väldigt mycket bredare än man nånsin ser på lokala hopptävlingar.. och så lutar det ju upp och ner så man måste tänka på det när man går banan. Jag trodde vi var nolla, men tydligen fick vi nån nätrullare som jag inte märkte för de sa fyra fel. Ja ja, jag var ändå nöjd. Jag red bra på en del linjer, andra lite mindre bra, men då hjälpte Tell till. Duktiga fina kloka hoppepålle! ❤

I terrängen visste jag att jag skulle få rida som att det gällde livet. Han var skitfjantig redan när vi skrittade banan och kastade sig på några ställen och reste sig. Jag drämde till honom varje gång och vände tillbaka. Nolltolerans mot sånt! Det där är INTE okej. Men han fattade grejen, han är ju inte dum, och även om han var spänd så gick han. Då fick han klapp och beröm. Sen var han ju jättetaggad samtidigt, man märkte direkt vi kom till tävlingen att han förstod att det var fälttävlan! 🙂 Jag förklarade för honom att han måste lita på mig, det blir inte alls bra om han tvärslänger sig och jag åker av, då får vi inte rida klart banan. Han nickade och såg ut att förstå. 😉

När starten väl gick hade han redan rest sig en gång (ähum) och försökt springa hem redan innan, men jag fick honom åt rätt håll och stod bara helt stilla i startboxen för att inte stressa upp oss ännu mer. Ettan och tvåan hoppade han fint, men jag red på järnet ändå för att han inte skulle ha nån chans att vända. Sen skulle man ut på ett annat fält (som vi inte hade varit på på träningen, hade ingen aning om att det ens fanns). Där sparkade jag på och han skuttade upp där som en glad kanin, sen bjöd han på en enstjärnig oxer som stod där mitt i vägen men jag lyckades få honom runt den istället och hoppade en fjesig minioxer som var med på vår runda. Han hoppade som om det var enstjärnigt ändå för säkerhets skull. 😀

Sen var det en passage genom skogen, och ett tag undrade jag om jag verkligen ridit rätt för det finns flera vägar där! Men som tur var kom hindret jag letade efter och det fick vi till en riktig lyra på. Sen ner ut på det stora fältet igen, och så en sväng bortåt upp på en kulle med en liten stock på. Där mosade jag om ytterskänkeln för jag kände att han stod emot och hellre ville springa hem, men det fick han inte. Efter stocken smackade jag på så jag fick fram honom mot en pallisad ut på ytterligare ett nytt fält, den hoppade han fint på. Efter den var det en raksträcka fram mot ett stenhinder ut i skogen, det hade vi hoppat på träningen. Han stack nästan när jag lade på benen mot det, drog som bara den, men det kan inte ha varit nån ärlig bjudning för plötsligt lurade han mig och kastade sig i 190 åt höger och ställde sig rakt upp. Jag höll fast mig runt hans hals med vänsterarmen och med den högra drog jag till honom med spöet på högerbogen. Det enda jag tänkte på var ”FRAM”!!! ”Vi ska i MÅL. Jag vägrar låta det ta slut här”! Jag smackade allt jag orkade fast jag hängde minst sagt löst, drämde till högerbogen igen med spöt och skrek ”GÅ MED DIG”!! Som väl var vann jag striden och fick fram honom igen, sen gick resten av banan som tåget. Vi fick några ynka tidsfel, men inte var det många. Hade inte varit några som helst problem att klara tiden om bara hästrackan hade GÅTT och inte stått där och fjantat. Sista hindret hoppade han superfint på.

Jag är såklart glad att jag redde ut det, och att vi kom i mål! Hurra! Och väldigt mycket hoppade han ju superfint. Nemas problemas. Men jag är sur över att han överhuvudtaget gör såhär. När vi gick banan kollade jag ju på 100-klass och de enstjärniga hindrena, och de såg SÅ roliga ut! Men hur sjutton ska jag nånsin kunna rida de klasserna om jag knappt kommer runt en 90-bana? Usch, det känns som att vi bara gått bakåt i vår utveckling. 😦 90-banan var ändå jättefin får jag ju säga, det var den, och den var lång! 16 hinder tror jag. Rolig att rida och väldigt varierad.

Men okej. Jag ska inte vara så himla deppig. Att tävla är färskvara, och att rida fälttävlan på tävling är VERKLIGEN färskvara. Satan vad man måste vara bra på att rida, och snabb i sina hjälper! Det där är väldigt lätt att tappa. Jag kanske inte ska vara alltför sur över det här, det var ju ändå ett år sen sist. Visst, då skuttade vi runt en 100-bana som ingenting, men så är det ju med hästar. Och det är ingen lätt häst jag har, även om jag älskar honom över allt i hela världen. Det är bara tråkigt att han börjat med de här dumheterna igen, det var ju flera år sen sist nu. Men men, Gärds är ju en helt ny bana för oss båda. Och det ÄR svårt att rida terräng.

Han är verkligen en gök. En spelevink. En racerlama utan dess like. Och en räv!!! Det är tur han är så rolig och charmig också, och han har verkligen varit en pärla att åka själv med. Fina häst. Nu ska bara den arma matten bli bättre på att rida också. Jag VILL ju inte skrika på honom och drämma till honom med spöt. Det är inte så jag vill rida. Inte alls.

Hur som helst så var det såååå roligt att äntligen vara på fälttävlan igen, Gärds är så trevligt och vi hade strålande sol och 23 grader varmt. Jag har bränt mig lite här och var tror jag, inte tänkte väl jag på att man behövde solkräm i september!! Gärds är en sån där gammal hederlig fin anläggning med terrängbana och utebanor en bit bort från själva ridhuset. Ett militärt område (var det förut iallafall, vet inte riktigt hur det är nu) och det finns artillerimuseum i närheten och lite sånt. Jag ser verkligen framför mig att Bodens ridklubb hade kunnat vara precis såhär fint om man bara rustar upp terrängbanan igen! De två ställena påminner verkligen om varandra. 🙂

Jag träffade massor av vänner, hejade på flera som red, och så var det såklart kul att se så många duktiga ryttare rida. Linda var där med Aramis, och många fler landslagsryttare red också unga fina hästar, det var final i R&B Eventer med fina priser för de bästa unghästarna.

Nu ska jag äta MAT, dricka en öl och sen somnar jag nog på soffan… Tell går i hagen och myser med Tim. Äntligen återförenade. ❤  Over and out! 🙂

Fälttävlanspepp!!

Alltså guuuuuuud vilken helg det har varit, så spännande med EM i fälttävlan i Strzegom! 

Nörd som jag är så tjuvkopplade jag in mig på NRK på tors-fre för att kunna följa dressyren (iallafall litegrann, jag var ju tvungen att jobba). Och sen satt jag klistrad framför SVT hela helgen för att kolla på terrängen och hoppningen. Så imponerad av de svenska ekipagen, riktigt roligt att se! Synd såklart på Saras missade medalj, men SÅ kul att de tog hem ett lagbrons! Stort grattis allihopa! 😀

Skärmavbild 2017-08-21 kl. 12.04.39

Som alltid är det en fröjd att se duktiga ryttare rida, jag tar med mig många guldkorn från såväl dressyren, terrängen och hoppningen. De allra bästa får det att se så lätt ut, de sitter hela tiden i balans, har hästen framför sig och använder knappt handen alls. Skolexempel på fantastisk ridning och fin kommunikation med hästen! Sen fanns det ju vissa exempel som var mindre roliga att se såklart, men jag tar med mig FULLT med inspiration från att se exempelvis Ingrid Klimke rida. Det ska bli så roligt att gå på clinic med henne i Flyinge i januari, längtar!! Är det någon som var extra värd att äntligen få ta ett individuellt guld så var det Ingrid! 😀

Imorgon drar hela team Hedaholm till Gärds och tränar för Anna Hassö, det ska bli SÅ kul! Nu var det ju länge sen vi tränade terräng. Tell kommer dö av lycka. Och jag med. 😀 Sen är det ju inte så långt kvar nu till den 3:e sept när vi ska dit igen och rida fälttävlan, jag längtar så himla mycket! Det ska bli SÅ himla roligt. Här ett kort klipp från 100-klassen på Udden förra året. Lätt det årets roligaste grej!! 😀

Nu på fredag drar jag till Göteborg och kollar på EM och träffar fina vänner, så det är mycket att se fram emot denna vecka! 😀

Jag är innerligt glad att jag anmälde till Gärds, hade ju tänkt rida fälttävlan på Udden efter det i oktober om Tell fortsatt är fräsch. Nu har Udden ställt in, de får inte funktionärer till den helgen. 😦 Jättetråkigt, vi skulle ju haft DM i fälttävlan där. Finns ingen annan arrangör för fälttävlan i hela Småland, så jag antar att det inte blir nåt DM nu. Gärds verkar alltså bli vår första och sista fälttävlan för säsongen. Hermanstorp är tyvärr redan helgen efter och det känns för tajt inpå. Annars hade jag jättegärna ridit där. Men men. Som sagt, vilken tur att jag anmälde till Gärds!!

Hej svejs, vi hörs snart igen!

 

Hovdala!

I söndags åkte jag ner till Hovdala för att kolla på terrängen hela dan. Fick med mig Mia, Carro, Azla och Kenzo! En riktigt härlig dag! 

Det kom några störtskurar på förmiddagen, men vi tog skydd under några träd och sen var ju solen framme större delen av dagen. Stackars alla som varit i Skyrup/Hovdala hela veckan, GUD så mycket det har regnat. Med tanke på det är jag stum av beundran att arrangörerna hade klarat att hålla terrängbanan så fin som den ändå var. Vilket jobb! De drog om sträckningen på vissa banor, ponnyerna fick ta hoppningen först och vänta en dag till med terrängen, osv.

Trots detta var det ändå ca 1/3 av startfältet i den 2-stjärniga klassen som strök sig före terrängen. Så tråkigt. Men men, det får de ju välja själva. Jag hade sett fram emot att få se ännu fler toppryttare och topphästar i terrängen, så det var det enda lite trista med dagen. Och i Breedersklassen (6-åringar) blev det ju nästan lite walk-over eftersom det bara var Niklas Lindbäck på fina Chicuelo som kom i mål. (de var bara tre ändå i klassen, och det tog stopp vid vattnet tyvärr för Moa Nordfjäll och Lingho). Linda gick aldrig ut i terrängen med Aramis, jag som hade sett fram emot att se honom i sitt esse! Men hon sparar väl honom till en annan gång. Han är verkligen fantastisk att se i terrängen den hästen. Vi mötte Linda på väg ut med lastbilen när vi gick den 2-stjärniga banan, så jag förstod att hon hade strukit sig för resten av dagen och var på väg hem. På tal om lastbilar så hjälpte vi William Nilsson Fryer att komma ut med sin enorma lastbil senare på dagen också när han skulle köra ner hästarna till stallet. 🙂 Hovdala kryllade av ”kändisar”, kändes som att hela fälttävlanssverige var där. Vi träffade jättemånga vänner och bekanta. 🙂

ulrika

Ulrika och Tipphex kommer från Småland, så de hejade vi också på såklart!

philippa

Philippa och Cesar

Det gick superbra för vår terrängtränare Philippa och hennes egenuppfödda Cesar, 7 år. De gjorde verkligen en kanontävling. De kom 9:a individuellt och tog NM-brons med laget. Så roligt!! 😀

Vi hejade även på träningskompisen Simone som red sin häftiga häst Chocolatte i den 1-stjärniga. De kom i mål felfritt och inom tiden, det är en naturligt kvick och lätt häst det där och Simone red jättebra. Så duktiga! Heja Blekinge!! 😀

IMG_4038

IMG_4074

Azla trivdes på slottet

IMG_4078

Vid Philippas lastbil. Många som hjälpte till att fixa iordning henne och Cesar inför terrängen! Jag gick och hämtade nummerlapparna, sekretariatet var typ 3 km bort! Motion får man.. 😉

IMG_4079

IMG_4097

Finaste gammelmannen Kenzo

Min stjärna!!

Dagar som igår ska jag verkligen komma ihåg, det kan behövas sen när allt känns skit! Igår var vi på terrängbanan i Blekinge i strålande sol och jag höll på att börja tjuta av lycka. Så roligt var det!

Tell hoppade som en miljon, han var SÅ glad hela passet igenom! Vilken stjärna han är!! 😀 En riktig professor. I början var han en vild racerlama och låg på som attan, jag fick försöka sitta lugn i båten och låta honom komma igenom kroppen och sätta under sig lite mer och komma upp fram. Det tog inte allt för lång tid, och sen blev han bara finare och finare hela passet igenom! Vi tränade med ett gäng andra som ska rida 100-klassen nu på tävlingen, så vi har ridit det mesta som ska vara med i den. Kändes lätt som en plätt!

Vi hade en kvinna med i gruppen också som var på terrängbanan för andra gången i sitt liv bara (hästen var mer rutinerad). Modigt av henne! Hon fick rida enklare grejor än vi andra, och vi hjälptes åt att heja på. Hon såg sååå glad ut! Men ibland i nån slags skräckblandad förtjusning, haha! 😉  Det där minns jag såväl själv, när man i början red med andra som hoppade 100-klass-hinder och enstjärniga linjer så man själv bara baxnade och tänkte att ”det där kommer jag aaaaaaldrig våga”! ”HERREGUD vilka stora hinder”!! (Det är liksom knappt att man vågar rida ponnyernas hinder i början, allt känns gigantiskt). Och så hips vips rider man alla de här svåra och stora hindrena en vacker dag.. och det är nästan så att DE känns små! 😀 Fälttävlan är en drog alltså.. 😉

Vi fick hoppa en kombination som såg rätt maffig ut, den hoppade hästarna jättefint. Det där är rätt typiskt terräng, nåt man själv tycker ser fruktansvärt ut visar sig vara skitlätt för hästarna. Och ibland kan det vara tvärtom, nåt man själv inte har så mycket respekt för måste man hjälpa till rätt rejält med, för då minsann tyckte hästen inte att det passade riktigt! Då är det verkligen bra med erfarenhet, så man vet hur man ska rida på de olika hindertyperna, inte göra för lite, och inte för mycket! Det är väldigt viktigt att veta (och känna) vilken typ av galopp man måste ha i hästen för att komma in bra på en coffin, eller en trappa t ex. Vilken underbar känsla det är när hästen bara flyger fram, bär sig fint och är framme för skänkeln, och kommer tillbaka superfint om man ber om det. Samtidigt har man kvar det där härliga dragläget och hästen bara letar hinder och har liksom en hindermagnet i nosen! ”Hoppaaaaa!! Springa!! Jag är på! Vad ska vi nu matte? Är det det där hindet? Whopiiiiie”! Det mina vänner, det finns INGET som slår det! Man kan vara 200 meter från hindret i full galopp och ändå känna redan där och då att man kommer få ett SUPERSPRÅNG. Man kommer rätt på precis ALLT.

Vi fick hoppa en ny slinga uppe i bokskogen också, den var ny för mig iallafall! Jag har ju bara ridit 90-klassen där tidigare och då vänder man runt en stor ek och rider ner igen. Men i 100-klassen fortsätter man över en till kulle och hoppar fyra hinder till, jättefina stora ekstockar. GUD vad det är vackert i Blekinge! ❤ Det var en rejäl nerförsbacke och stockarna var ganska stora, så jag försökte rida i vettig galopp med tryck men ändå inte för fort. Var beredd på att få bromsa rejält efter den andra stocken, för då gick det brant nerför men min kloka häst (även om han var HUR taggad som helst på att hoppa terrääääääääng) bromsade upp och balanserade sig så fint! Älskade älskade djur. Vilken underbar känsla det är när man känner att man hjälper varandra. Och det är verkligen GULD värt att ha en klok hopphäst i terrängen som hjälper till och har bra egen balans!

Jag är fortfarande rätt sur över att jag inte kan vara med på tävlingen den 2 juli, hade varit SÅ kul. Tyvärr har de ju bara en fälttävlan om året. 😦 Men men, nu gläds jag ändå åt en helt UNDERBART ROLIG träning och min fina fina fälttävlanshäst! Nästa helg ska vi sprätta runt på Eringsboda-banan och göra Blekinge osäkert en andra gång! Woho! 😀

IMG_3322

Gulliga Mia följde med som hästskötare, tusen tack!! Här får Tell beta lite, han fick en rejäl dusch också innan vi åkte hem. Det är superbra att de har en uteplats med vattenslang man får låna i Hoby. Helt makalöst fint väder, dessa sommarkvällar alltså!

IMG_3323

Storebror Tim blev så lycklig över att Tell kom hem igen så han lade sig ner och betade. 🙂 Tell står på benen och har nosen klistrad i backen han! Men båda stilarna funkar ju!

Förutom ridit terräng har jag och pärlan lagat båda saabarna i helgen, sååå skönt! Nu hör man inte längre inne i stan två mil bort att jag är ute och kör i Åryd. 😛 Och så har jag fått till lite umgänge med fina vänner. Enda problemet egentligen var att helgen tog slut alldeles för fort! ❤ Jag är SÅ tacksam för allt jag har, känner mig smått religiös över detta ibland. Imorse stod jag och vattnade i växthuset (pumpen är också lagad, wiho)! och kände bara en sån enorm tacksamhet över allt. Det är fan inte alla som har det såhär bra!

 

Fälttävlansfotograf i Vinslöv

Det känns som att jag bara klagar på den här bloggen, jag VET att jag ska vila upp mig! Ska verkligen försöka göra det snart. 😉

I söndags följde jag med Agneta och Bibbi på fälttävlan i Vinslöv, alltid så himla trevliga tävlingar. Vi träffade jättemånga vänner där också. Tror ni jag blev sugen på att rida?!! 😛 Hur som helst så hade jag med mig kameran och ställde mig i spenaten i 4,5 timme i sträck och fotade alla ryttare i terrängen. Detta resulterade i 1800 bilder och 2 fästingar. Och än så länge 100 spänn i inkomst i min skrala jag-behöver-mest-troligt-operera-min-häst-kassa. Hahaha! Men jag hoppas jag säljer nån mer bild.

DSC_0997

Sålde denna till en jätteduktig ung Öveds-ryttare. 🙂 

Alla bilderna kan ni kolla på HÄR. (Jag plockade bort de jag inte tror jag kommer sälja, så detta är de ca 500 bilderna som blev kvar). De är oredigerade, och fotografen är något rostig. Dock fick jag genast meddelande på FB från några ryttare som tyckte bilderna var mycket bättre än equipefotografens, det var ju roligt att höra! 🙂 Känner mig ändå lite taskig, visste ju inte att de bokat en fotograf. Men men, folk får väl köpa de bilder de vill ha, det är ju fritt val. Och så tar jag samma pris som på equipe så jag inte konkurrerar ut nån. Själv blir man ju bara glad om det överhuvudtaget är NÅGON som fotar i terrängen, lyxigt att vi var två denna gång kan man ju känna! 🙂 Nu önskar jag mig av karman att någon tar bilder på mig och Tell nästa gång! Då köper jag dem gladeligen! 🙂

Jag är iallafall glad för att det var en jättetrevlig dag, strålande sol OCH jag hade kommit ihåg att smörja in mig med solkräm. (Som jag visserligen fick i ögonen så det sved för att svetten rann). Jag var verkligen HELT slut sen. Och är det fortfarande. Well. Älskar ändå fälttävlanslivet!! Hoppas så att Tell och jag kommer ut på banorna snart igen. Det blir väl Sporrens fälttävlan i juli om vi inte hittar nåt bra innan dess, och vi får vara friska och hela såklart.

Hej svejs!

IMG_3053

IMG_3058

Man får offra sig. Bästa stället att ta bilder på hade också högt gräs. Fästingeländen…