Kategoriarkiv: Fälttävlan

Min stjärna!!

Dagar som igår ska jag verkligen komma ihåg, det kan behövas sen när allt känns skit! Igår var vi på terrängbanan i Blekinge i strålande sol och jag höll på att börja tjuta av lycka. Så roligt var det!

Tell hoppade som en miljon, han var SÅ glad hela passet igenom! Vilken stjärna han är!! 😀 En riktig professor. I början var han en vild racerlama och låg på som attan, jag fick försöka sitta lugn i båten och låta honom komma igenom kroppen och sätta under sig lite mer och komma upp fram. Det tog inte allt för lång tid, och sen blev han bara finare och finare hela passet igenom! Vi tränade med ett gäng andra som ska rida 100-klassen nu på tävlingen, så vi har ridit det mesta som ska vara med i den. Kändes lätt som en plätt!

Vi hade en kvinna med i gruppen också som var på terrängbanan för andra gången i sitt liv bara (hästen var mer rutinerad). Modigt av henne! Hon fick rida enklare grejor än vi andra, och vi hjälptes åt att heja på. Hon såg sååå glad ut! Men ibland i nån slags skräckblandad förtjusning, haha! 😉  Det där minns jag såväl själv, när man i början red med andra som hoppade 100-klass-hinder och enstjärniga linjer så man själv bara baxnade och tänkte att ”det där kommer jag aaaaaaldrig våga”! ”HERREGUD vilka stora hinder”!! (Det är liksom knappt att man vågar rida ponnyernas hinder i början, allt känns gigantiskt). Och så hips vips rider man alla de här svåra och stora hindrena en vacker dag.. och det är nästan så att DE känns små! 😀 Fälttävlan är en drog alltså.. 😉

Vi fick hoppa en kombination som såg rätt maffig ut, den hoppade hästarna jättefint. Det där är rätt typiskt terräng, nåt man själv tycker ser fruktansvärt ut visar sig vara skitlätt för hästarna. Och ibland kan det vara tvärtom, nåt man själv inte har så mycket respekt för måste man hjälpa till rätt rejält med, för då minsann tyckte hästen inte att det passade riktigt! Då är det verkligen bra med erfarenhet, så man vet hur man ska rida på de olika hindertyperna, inte göra för lite, och inte för mycket! Det är väldigt viktigt att veta (och känna) vilken typ av galopp man måste ha i hästen för att komma in bra på en coffin, eller en trappa t ex. Vilken underbar känsla det är när hästen bara flyger fram, bär sig fint och är framme för skänkeln, och kommer tillbaka superfint om man ber om det. Samtidigt har man kvar det där härliga dragläget och hästen bara letar hinder och har liksom en hindermagnet i nosen! ”Hoppaaaaa!! Springa!! Jag är på! Vad ska vi nu matte? Är det det där hindet? Whopiiiiie”! Det mina vänner, det finns INGET som slår det! Man kan vara 200 meter från hindret i full galopp och ändå känna redan där och då att man kommer få ett SUPERSPRÅNG. Man kommer rätt på precis ALLT.

Vi fick hoppa en ny slinga uppe i bokskogen också, den var ny för mig iallafall! Jag har ju bara ridit 90-klassen där tidigare och då vänder man runt en stor ek och rider ner igen. Men i 100-klassen fortsätter man över en till kulle och hoppar fyra hinder till, jättefina stora ekstockar. GUD vad det är vackert i Blekinge! ❤ Det var en rejäl nerförsbacke och stockarna var ganska stora, så jag försökte rida i vettig galopp med tryck men ändå inte för fort. Var beredd på att få bromsa rejält efter den andra stocken, för då gick det brant nerför men min kloka häst (även om han var HUR taggad som helst på att hoppa terrääääääääng) bromsade upp och balanserade sig så fint! Älskade älskade djur. Vilken underbar känsla det är när man känner att man hjälper varandra. Och det är verkligen GULD värt att ha en klok hopphäst i terrängen som hjälper till och har bra egen balans!

Jag är fortfarande rätt sur över att jag inte kan vara med på tävlingen den 2 juli, hade varit SÅ kul. Tyvärr har de ju bara en fälttävlan om året. 😦 Men men, nu gläds jag ändå åt en helt UNDERBART ROLIG träning och min fina fina fälttävlanshäst! Nästa helg ska vi sprätta runt på Eringsboda-banan och göra Blekinge osäkert en andra gång! Woho! 😀

IMG_3322
Gulliga Mia följde med som hästskötare, tusen tack!! Här får Tell beta lite, han fick en rejäl dusch också innan vi åkte hem. Det är superbra att de har en uteplats med vattenslang man får låna i Hoby. Helt makalöst fint väder, dessa sommarkvällar alltså!
IMG_3323
Storebror Tim blev så lycklig över att Tell kom hem igen så han lade sig ner och betade. 🙂 Tell står på benen och har nosen klistrad i backen han! Men båda stilarna funkar ju!

Förutom ridit terräng har jag och pärlan lagat båda saabarna i helgen, sååå skönt! Nu hör man inte längre inne i stan två mil bort att jag är ute och kör i Åryd. 😛 Och så har jag fått till lite umgänge med fina vänner. Enda problemet egentligen var att helgen tog slut alldeles för fort! ❤ Jag är SÅ tacksam för allt jag har, känner mig smått religiös över detta ibland. Imorse stod jag och vattnade i växthuset (pumpen är också lagad, wiho)! och kände bara en sån enorm tacksamhet över allt. Det är fan inte alla som har det såhär bra!

 

Fälttävlansfotograf i Vinslöv

Det känns som att jag bara klagar på den här bloggen, jag VET att jag ska vila upp mig! Ska verkligen försöka göra det snart. 😉

I söndags följde jag med Agneta och Bibbi på fälttävlan i Vinslöv, alltid så himla trevliga tävlingar. Vi träffade jättemånga vänner där också. Tror ni jag blev sugen på att rida?!! 😛 Hur som helst så hade jag med mig kameran och ställde mig i spenaten i 4,5 timme i sträck och fotade alla ryttare i terrängen. Detta resulterade i 1800 bilder och 2 fästingar. Och än så länge 100 spänn i inkomst i min skrala jag-behöver-mest-troligt-operera-min-häst-kassa. Hahaha! Men jag hoppas jag säljer nån mer bild.

DSC_0997
Sålde denna till en jätteduktig ung Öveds-ryttare. 🙂 

Alla bilderna kan ni kolla på HÄR. (Jag plockade bort de jag inte tror jag kommer sälja, så detta är de ca 500 bilderna som blev kvar). De är oredigerade, och fotografen är något rostig. Dock fick jag genast meddelande på FB från några ryttare som tyckte bilderna var mycket bättre än equipefotografens, det var ju roligt att höra! 🙂 Känner mig ändå lite taskig, visste ju inte att de bokat en fotograf. Men men, folk får väl köpa de bilder de vill ha, det är ju fritt val. Och så tar jag samma pris som på equipe så jag inte konkurrerar ut nån. Själv blir man ju bara glad om det överhuvudtaget är NÅGON som fotar i terrängen, lyxigt att vi var två denna gång kan man ju känna! 🙂 Nu önskar jag mig av karman att någon tar bilder på mig och Tell nästa gång! Då köper jag dem gladeligen! 🙂

Jag är iallafall glad för att det var en jättetrevlig dag, strålande sol OCH jag hade kommit ihåg att smörja in mig med solkräm. (Som jag visserligen fick i ögonen så det sved för att svetten rann). Jag var verkligen HELT slut sen. Och är det fortfarande. Well. Älskar ändå fälttävlanslivet!! Hoppas så att Tell och jag kommer ut på banorna snart igen. Det blir väl Sporrens fälttävlan i juli om vi inte hittar nåt bra innan dess, och vi får vara friska och hela såklart.

Hej svejs!

IMG_3053

IMG_3058
Man får offra sig. Bästa stället att ta bilder på hade också högt gräs. Fästingeländen…

Heja Sverige i Polen

Många svenska fälttävlansryttare är i Polen och rider fälttävlan i Sopot i helgen, t ex vår terrängtränare Philippa från Blekinge med sin fina häst Cesar. 😀 De siktar på unghäst-VM och startar den 2-stjärniga klassen. HEJA!!! 😀 Idag är det gameday, alltså terräng. Det verkar ha varit lite dramatiskt rapporterar ridsport. 

Här nedan kan man se terrängen live, och Lars Christensson är speaker (tillika banbyggare i terrängen och hoppningen).  Just nu spelar de pausmusik, den gamla Neneh Cherry-90-talshiten ”seven seconds away” fast i coverversion på polska. (eller är det ryska? Tror det är polska). Hahaha! Bäst! Jättebra att de har sån bra hemsida för tävlingen, lätt att se resultat och starttider osv och att de livesänder. Sånt gillar vi! 🙂

 

Chris Burton – show us some good riding!

Igår åkte jag ner till Flyinge i ottan med vännerna Hannah och Elin. Vilken toppendag vi hade! Swedish Eventing ordnade en riktig fälttävlansdag med clinic med Chris Burton. (Ni vet han som exempelvis tog OS-brons i lag nu i Rio och har ridit flera OS och ”classics” som Badminton, Burghley osv med fina resultat. En av världens absolut bästa fälttävlansryttare alltså). 

Jag känner mig lite i chock idag efter hela den här underbara dagen i Flyinge. VILKEN underbar sport det här är, och vad svårt det är. Och vad många ryttare vi har i Sverige som rider så otroligt bra. Och vilka hästar!! Chris ville ta med flera hem, ”I want that one for christmas” eller ”Give him to me” kunde han t ex säga med glimten i ögat på sin härliga aussie-engelska. ”That´s a very clever horse”, ”Oh he´s a jumper, I love him”, ”look at that beautiful mare, she´s a real star” osv. 😀 Han var jätterolig att lyssna på, och så otroligt sympatisk. Både väldigt tydlig och ställde höga krav, men också ödmjuk och rolig och skojade mycket. Sa också många fina ord till ryttarna, kan tänka mig att de nästan började tjuta av lycka över vissa komplimanger. En rolig sak var att han ofta sa ”show us some good riding” innan ryttarna t ex skulle rida en avslutande runda över dessa fina inomhusterränghinder, och SOM de ville göra det. Och gjorde också. En otroligt bra instruktion! 😀

Chris rider och berättar vad han gör och vad han vill känna att hästen svarar på
Det var också roligt att Chris satt upp på några av hästarna, han tycker att alla instruktörer värda namnet ska kunna sitta upp på elevernas hästar och visa och känna hur det faktiskt känns, sa han. Och alla vi på läktaren bara gapade. Som alla proffsryttare sitter han lätt och smidigt som en fjäder på hästen men ser samtidigt ut att vara gjord av stål hela han, är väldigt tydlig med vad han vill, och har nästan ingenting alls i handen. Han vill att hästarna ska vara iväg i grannsocknen bara han klickar till lite och minsta ”ho” ska de tvärnita. Det är en fröjd att se duktiga ryttare rida, och det tar inte lång stund innan hästarna är totalt med honom. Han rider verkligen MED hästen och inte emot. Men de ska vara superlydiga. Riktigt riktigt coolt att se. Både Hannah Elin och jag (och säkert alla andra också) insåg att vi måste rida mycket tydligare. Det är det som är snällt mot hästen, inte att sitta och fjesa och halvdra eller halv-mata på hela tiden. Sen har ju en ryttare som Chris sån otrolig erfarenhet, styrka och smidighet också så då är det ju såklart lättare att vara sådär BÅDE väldigt följsam och lätt OCH mycket tydlig. När man har exakt kontroll på sig själv.

Vi fick se massor med grupper träna för Chris, tror det var sju olika grupper. Från kl 10 till kl 18 höll det på. (Och gick jättefort, plötsligt var dagen slut)! Allt från junior-youngrider-landslagsryttare till OS-ryttare och seniorlandslaget, plus att det på slutet var två grupper med lite mer ”vanliga” ryttare (fast ändå duktiga såklart, de måste nog ridit iallafall 100-klass eller enstjärnigt). Alla fick göra samma övning från start, nämligen trava in på ett litet kryss, nitton meter fram till en oxer och komma på fem jämna galoppsprång varje gång. Halt efter oxern. Oj så nyttig övning, den ska Tell och jag slipa på!! ”Teach the horse to jump well” verkar vara ett av Chris motton. När hästarna lyfte bogarna och hoppade genom ryggen som en katt (och ryttaren dessutom var lätt i handen och inte störde) så sa han till publiken ”give her a clap, that was perfection”.

Erika Sjöström och sexåriga Dantino B (MECKL, e DÓlympic-Quintender) har verkligen framtiden för sig. Otroligt fin häst.
Chris pratade mycket om att man som ryttare måste träna bromsen på hästen. Hoppa en serie mot ett hörn i ridhuset, och gör halt. Hoppa en serie på meddellinjen, gör halt spik rakt. Bromsen måste funka! Ni kör ju inte omkring i värsta racerbilarna i 200 km/h och är lite osäkra på om bromsen verkligen fungerar om det kommer upp ett stup framför er, sa Chris. Han var också mycket mycket noga med att ryttaren direkt går fram med handen när hästen står stilla. Och då får de inte gå framåt. Lär hästen att det är skänkeln som betyder fram, inte handen fram! (Det låter ju lätt, men ack så viktigt). Nyckeln till god ridning är verkligen att vara supernoga med grunderna och träna på det hela tiden! Ähum, just det ja. 🙂

Det här med att inte hålla i, samt att vara mycket precis i sina hjälper var något som många fick träna på. Inte minst senior-landslaget. Jag tror de var lite ”svårare” att träna, de är ju så erfarna och har kanske lite svårare att ändra på sig funderade jag på. Däremot juniorerna och youngriders märktes det att Chris gillade jättemycket. De försökte verkligen och gjorde precis som han sa! Sa han ”don´t touch the reins” så gjorde de inte det heller. 😉 Många fick dessutom instruktionen ”put your bum in the saddle and let go of the reins”. Heh. Det känner man ju igen. Lättare sagt än gjort! Men vilken skillnad när hästen bar sig själv och då var tvungen att komma upp fram. ”OS-gruppen” Frida Andersén, Anna Nilsson och Niclas Lindbäck fick mycket beröm från Chris. Han gillade deras ridning, det märktes. Han kunde säga till publiken saker som han ville att vi skulle titta på extra, t ex Niclas Lindbäcks mjuka och stilla handposition.

Anna Nilsson och Candy Girl visade upp fint samspel och bra ridning! Härligt att se. En riktig liten ärta till sto. Så underbar häst! 

Enda gången Chris blev lite butter var när folk satte hästarna för nära hinder och sen typ ”lyfte upp dem” i tyglarna (man bromsar alltså in i hindret och sitter fortfarande i bromsen när hästen hoppar). Det gillade han verkligen INTE, det var tydligt. Ett galoppsprång före hindret vill han se handen fram en decimeter från ursprungsläget och att man sitter helt stilla och bara följer hästen. Det är hästen som ska hoppa, inte du. Han sa lite bistert men ändå med glimten i ögat att ”I have never ever seen a rider being able to ”HELP” a horse jumping a fence. The only way they can do that is to get off the horse, get under its belly and PUSH the horse over the fence, then jump it themselves and get back on the horse still in canter”. 😂

Han gillade inte heller när ryttare försökte bromsa heta hästar som låg på, och knep om med skänklarna eller ännu värre sporrarna samtidigt. ”Don´t do that”. Ta i så fall av sporrarna om du inte kan bromsa hästen utan att använda skänkeln. Det ger dubbla kommandon, det ska vi inte utsätta hästarna för, sa han. Hur ska de kunna förstå vad vi menar då? Punkt slut.

Jag kan säga att Chris Burton är min nya rid-idol, alla kategorier. Har ni inget bättre för er en söndag kan ni kolla på alla hans ritter på youtube exempelvis. VILKEN hästmänniska. Född på hästryggen i princip. Så otroligt kunnig och ödmjuk. Hatten av.

 

 

Sommaren – och fälttävlan – kom tillbaka!

Jag hittade dessa bilder av en slump. Blev så glad! 🙂 Vet inte om de är sådär jättebra, men vet själv hur svårt det är att fota hästar (och ryttare)! Älskar Tells öron på den första bilden. Sötaste lurvponnyn! ❤ Funderar på att köpa nån iallafall bara för att det ju trots allt är bildbevis från vår första 100-klass i fälttävlan! Historiskt. 🙂 Första bilden är nerhoppet i vattnet (även om själva vattenhindret börjar strax utanför bild), så glad att han hoppade så fint fast det inte var nåt vatten alls när vi var där och tränade. Det var plötsligt väldigt mycket vatten sen på tävlingen. När man kommer mot den här stocken ser man bara ett stort djupt vatten bakom, det är först när man hoppar över som man ser att man faktiskt hinner landa innan man ska plumsa ner i vattnet. Förmodligen därför jag ser så koncentrerad ut, ville INTE få bada i oktober! 😉

Dessutom måste man få med sig hästen tvärt till höger direkt ner i vattnet, annars kommer man fel på hindret ut ur vattnet. Det fick vi till fint minns jag. Åh vad jag längtar till våren!! 😀

Kolla på fler bilder här från årets sista fälttävlan på Udden, sjukt kul med allas fighting face! hahaha!

DSC_0031.jpg

128.jpeg
Tell, min älskade racerlama!!

Dessutom visade det sig att jag råkade bli fångad litegrann på film iallafall från 100-klassen. Det är lite vår grej med extremt korta klipp från terrängrundorna i år. 😉 Så glad att nåt kom med iallafall! Hurra hurra! Här ser ni precis när jag kommit ner från ett nerhopp ut från det första fältet in på det andra stora ”sjöfältet” och dessutom MÖTER Paula precis då på vägen hemåt i full fart med sin häst (vi var i början på vår runda och de i slutet på sin)! Minns att Tell kollade till lite på dem, uppmärksam som han är, och ba ”Va? Vad gör DE här? Varför springer de åt DET hållet??”, men när jag sa ”fortsätt framåt!” var det inga problem alls. Förr i världen hade jag väl legat i gräset och han hade hakat på dem hemåt… hahaha! Så SJUKT glad över att han går som ett skott nu. Vi är så väldigt mycket mer samspelta nu än när vi började rida fälttävlan, och tur är väl det! ❤

 

 

Fälttävlanssäsongen 2016

Nu har det blivit mörkt och november och det känns som att året är slut. Det är det väl inte riktigt, men fälttävlanssäsongen är iallafall slut för i år. (Om man inte räknar in eventuell inomhusterräng som kanske blir av vid jul i vanlig ordning). 🙂

Tänkte iallafall att jag skulle sammanfatta det här fälttävlansåret lite, det kan ju vara kul. Särskilt eftersom det här faktiskt BLEV en fälttävlanssäsong, det ska man inte ta för givet! Förra året kom vi ju bara iväg på nån terrängträning här och där, men inget tävlande. Det har väl inte varit sådär urmånga tävlingar i år direkt, beror på vad/vem man jämför med.. 😉 men vi HAR iallafall tävlat, tränat, och haft SÅ roligt! 😀

I april åkte vi till Vinslöv och red 90-klass, säsongsdebuten, och det var väldigt nära att vi inte kom iväg alls pga dubbel-bilhaveri. Jag var nära gråten hela dagen bara för att jag var så glad för att vara där!! (Världens snällaste uppfödare Göte startade upp sitt rejäla hederliga ekipage och skjutsade både mig och Tell ner till Skåne och tillbaka). Det var en bra strategi att vara sådär gråtmild och tacksam hela dagen. Tell gick okej i dressyren, felfritt i hoppningen och som ett skott i terrängen. Vi drämde till med en fin 5:e plats och en tjusig grön rosett. 😀 ❤

Skärmavbild 2016-04-24 kl. 11.17.12IMG_9298

I maj var vi och red pay and cross i Hoby. Förmodligen världens längsta bana någonsin (med flest språng) i 90-klass, men kul hade vi! Och jag kom ihåg hela banan. 🙂

img_9590


I juni åkte vi till Udden och red en stilterräng i 90-klass
. Det gick hur bra som helst, men jag red aningens för sakta vilket aldrig har hänt förut. I övrigt en jättebra känsla, felfritt på hinder, glad häst och pepp för fortsatt säsong! Woho! (Lite blöta blev vi. Det var ingenting mot för resten av säsongens tävlingsstarter, men det visste vi inte då).

IMG_9768

I juli var det dags för årets andra hela fälttävlan, nu var vi tillbaka i Hoby. Solen sken i dressyren, hoppningen fick vi rida i ridhuset – och fick TIDSFEL! Har aldrig nånsin hänt i banhoppning förut. That was a new one! Revancherade oss med en prickfri terräng, dock i TIDERNAS ösregn. Himlen öppnade sig verkligen så jag såg ingenting. Tur jag lämnat banskissen till Tell i förväg så han visste hur han skulle springa. 😉

13581934_1038767312839734_4058474670996461565_o

Skärmavbild 2016-07-04 kl. 13.40.52
Årets bästa fighting-face-bild!

I juli var Tell och jag även på träningsläger/semester nere i Blommeröd i Skåne och red Teamchasing med våra grymma vänner Anna och Lisa! Så himla kul. Tell var en stjärna, även om själva den avslutande teamchasingen också gick i ösregnets tecken dessvärre! Detta kommer också med på fälttävlanssammanfattningen, även om det nu inte riktigt är fälttävlan så är det ju terrängaktiviteter i grupp. 🙂 Mycket mycket roligt som sagt!

Skärmavbild 2016-07-11 kl. 17.28.38IMG_028413582133_1389550057726856_6862186174301529556_o13641278_1388259711189224_5418824607009574548_o


I september red vi stilterräng igen på Udden,
jag har ridit nån terrängträning också här och där i år (bland annat kurs för Magnus Gällerdahl) men det har funkat bra att få lite banträning genom att rida stilterräng och pay and cross också! Så det rekommenderar jag verkligen. Just denna stilterräng red jag som träning inför fälttävlan på Udden helgen efter, det var enda chansen att kunna träna där före tävlingen. Så jag körde Tell till Udden på morgonen, åkte och jobbade inne i Kalmar, sen tillbaka och red! Mycket bra. 🙂

IMG_0872IMG_0875

Två dagar senare var vi tillbaka på brottsplatsen och red 90-klass. Vi gjorde en ganska bra dressyr, fick dessvärre ner ett i hoppningen (fjantpet, man måste rida ordentligt och inte slappna av för mkt bara för att hindrena inte är så höga) och sen fick vi till en kanonrunda i terrängen! Jag bara njöt. FINA FINA HÄST!!! Detta resulterade i årets andra placering, det trodde jag inte men it ain´t over til it´s over i fälttävlan! 😀 Vi tog en ANDRAPLATS, vilket är vår bästa placering någonsin i fälttävlan! Åh så roligt!! 😀 (Stilterräng har vi ju vunnit två gånger men fälttävlan är ju liksom RÄTT mycket svårare att få pris i)!

img_1416IMG_6560IMG_6551

Linda Algotsson hade ju tjatat på mig att jag skulle anmäla till 100-klass, och har man lovat en landslagsstjärna så har man ju. Sagt och gjort, vår sista fälttävlan för säsongen blev debut i 100-klass på vår kära ”hemmabana” Udden utanför Kalmar. Och SOM min fina häst levererade. Det var nära att det blev pris igen, vi kom första utanför placering.

En trevlig dressyr på dryga 65% (alltså till och med BÄTTRE än våra resultat i 90-klass!), ett skitpet i hoppningen och sen en felfri terräng inom tiden. Den här gullepållen har inte satt en HOV fel i terrängen på hela säsongen! (Att jämföra med vår första riktiga fälttävlanssäsong 2014 när det var lite mer blandat mellan att antingen gå som ett skott ELLER fega ur och kasta sig hem/tappa matten/matten hängde upp och ner i förbygeln och fick klättra upp igen). 😉

img_1354img_1364img_1370

Tack för allt älskade, älskade häst! Vilken säsong vi haft, både provat på team chasing OCH debuterat i 100-klass i fälttävlan med den äran! Flera rosetter, men framför allt lärdomar, erfarenheter och så mycket roligheter har det blivit! 😀

Dagen efter

Mmm… måndag efter en fälttävlanshelg. Jag känner mig sjukt trött och har träningsvärk i hela kroppen, men är samtidigt så glad och känner mig som en blandning av överkörd och oövervinnerlig. Hehe. Märklig känsla! 😉

Ikväll ska jag ta på mig och Tell massor av reflexer så ska jag ut och gå en promenad med honom på asfalt och grus i ca en timme, det kommer bli skönt. Det är ändå halvt livsfarligt i skogen nu med alla jägare och uppstissade älgar. Plus att man inte ser nånting i mörkret ändå. Och jag tror det är bra med en skrittrunda på hårt underlag, även om han inte gått trestjärnigt direkt.

Här är hoppfilmen från igår, det som gick absolut sämst. Synd att ingen filmade dressyren eller terrängen. (Det som gick bra alltså). 🙂 Men så är det, ödets lott att man ska få film på det man behöver bli bättre på, haha!

 

 

Försöker få fatt i en fotograf som möjligen fångade oss på bild i terrängen men jag tror mest han fotade folk han känner dessvärre. Alltså inte mig. Men såhär såg det ut i terrängen i vår klass iallafall, här är det Linda, Ulrica och Marina som far fram, de red ju i samma klass som jag. 🙂

ska%cc%88rmavbild-2016-10-17-kl-15-32-54ska%cc%88rmavbild-2016-10-17-kl-15-32-19ska%cc%88rmavbild-2016-10-17-kl-15-31-41

Överlag är det ju himla coolt att få se så mycket bra ridning. Det är SÅ inspirerande! Det var verkligen en härlig tävling igår med hela ”fälttävlansfamiljen” från nybörjare till proffs, och alla är lika fina mot varandra! En del ryttare som man inte ser så ofta från Stockholmstrakten som kommit ner för att avsluta säsongen hos oss i Småland, bland annat skitduktiga Anna Fors och Saga Suovanen (som också rider jättefint). Sagas mamma skriver ju för Ridsport ibland och så driver hon bloggen ponnymamman som ni kanske känner till. Jag känner inte dem men de verkar verkligen vara supertrevliga! 🙂

Vår veterinär Staffan Lidbeck var också där med sin fru Lisa, som jag aldrig tror jag sett rida förut! (Fast jag vet ju att hon kan rida). Men de red minsann båda två. Så kul! Roligt att två så upptagna människor bara ”Vi fixar barn- och hästvakt och åker till Småland och rider fälttävlan i helgen bara du och jag älskling”. (Gissar jag). Fälttävlansmänniskor är ju bara bäst!! 😀 Staffan blev så glad över tackkortet jag skickade sa han. (Jag hade skickat ett fint foto på Tell i sitt esse, terrängen, och skrev några värmande rader om hur glad jag är att de är så duktiga och engagerade på Löberöds hästklinik).

En till tidigare förbundskapten i fälttävlan hade jag också som medtävlande i klassen, Lars Christensson. Det är verkligen en fröjd att se honom rida terräng. Och så Linda Algotsson, fantastiska Linda. Jag är SÅ nöjd över att komma sexa i mitt första DM i fälttävlan (och sjua av 21 starter totalt i 100-klassen), för vi har många duktiga smålandsryttare! Linda, Agneta, Annelie, Marina, Ulrika… så grymma brudar allihopa!! Som piskade skiten ur alla andra. Way to go!!! 😀

Skärmavbild 2016-10-17 kl. 15.52.47.png

 

Vi gjorde det! Debut i 100-klass på Udden

Man är lite halvsnurrig såhär på kvällen när man stigit upp kl 04.15. Lång dag… Men å vad jag är glad! Min fina fina fina häst spettade runt Uddens 100-bana som han aldrig gjort annat. Vilken känsla. 

Det känns lite blandat just nu, dels är jag så galet glad och stolt och jag vet inte vad, på det stora hela är jag så himla himla nöjd med dagen! Såklart lite surt att vara första utanför placering. Hade vi inte haft ner det där förbenade hindret i hoppningen hade vi fått pris. Men så är det… Ja ja. inget att göra nåt åt. Får rida bättre nästa gång! 🙂

Och så är det såklart sorgligt att fälttävlanssäsongen är över nu. (Ända tills det visade sig att det kanske finns en pay and cross i 100-klass i Ängelholmstrakten kvar.. hehe).

Men mest är jag jätteglad och stolt och helt fylld av lycka och kärlek till min älskade vän Tell. The man alltså! I dressyren fick vi till en fin känsla och runt 65%, hade kunnat ännu bättre om inte jag gjort så SJUKT klantiga missar som att rida upp snett på medellinjen t ex. Har jag ridit i 30 år eller?? Hahaha… Mest sjuor blev det, nån åtta på en skänkelvikning och en sexa när jag gjorde nån miss. Fick fint betyg på min sits och fast Tell var lite spänd fick vi kommentaren ”fint visat, lydig häst”. Ändå nöjd med det. Men när vi blivit lite stabilare på det här med dressyr borde vi ju inte rida under 68-70 procent nånstans. Så fin häst har jag ju. Får sikta på det! Practise like you´ve never won, perform like you´ve never lost! 😉

img_1354

Jag åkte ju själv men fick såklart hjälp ändå av gulliga människor, försökte tvinga diverse folk att filma och fota men det gick sådär. Skrattade så jag grät (nu i efterhand) åt lilla Wilmas försök till att filma dressyren, hon filmade sanden i fyra sekunder. Det var allt. Bra kämpat ändå! Så gulligt att hon försökte. 😀

Hanna har filmat min hoppning, vilket jag nästan önskar att ingen gjort för jag red som en påse skit rent ut sagt. Stackars Tell! Det kändes helt hemskt. Jag blev jättenervös, stressad, hittade inte nån bra rytm och försökte desperat räkna galoppsprång och komma ihåg den svåra banan så vi inte skulle bli uteslutna och missa terrängen (hemska tanke!!). Dessutom lutar hela den där hoppbanan så inga avstånd man stegat stämmer ändå. Men så är det ju ofta på fälttävlan och liksom en del i det hela, så det är verkligen ingen ursäkt! Som tur är fick vi ändå bara ner ett hinder, typ det lättaste och lägsta!! SUCK. Ja ja. Jag slappnade väl av just där, men i allmänhet kändes det som att jag inte började andas förrän jag var klar med hoppeländet. 😛 (ska se om jag kan få upp hoppfilmen imorgon, har inte ens hunnit kolla på den själv än).

Sen hämtade vi upp oss med heder och bravur i terrängen iallafall. Jag var inte ett dugg nervös, bara taggad, och bara var helt stensäker på att vi skulle klara det. Och det gjorde vi. 😀 Nolla på hinder och inom tiden, så en finfin nolla blev det i terrängen. 😀 DUKTIGA HÄST!!!!

Ärligt talat var det inte den bästa terrängrundan jag nånsin ridit, men lätt den största iallafall. Det var ju vår första 100-klass. Det var svårare nu än på träning, det kan jag säga! Men inte det svåraste vi ridit. Det var bra mycket svårare att komma runt en 90-klass back in the days när han ville springa hem till flocken stup i kvarten, jag lovar!! I denna klass mötte vi dels Agneta och Taleya i full fart, de gick i mål precis när vi startade (mål och start var precis bredvid varann), vilket Tell tyckte var jättekonstigt, ”men där är hon ju! Min stallkompis!” Och sen mötte vi ju ett annat ekipage ute på banan också som var på väg hemåt när vi red åt andra hållet. Han hajade ju till litegrann förstås, men nu räckte det med att jag kallade lite på hans uppmärksamhet så lyssnade han på mig och tänkte inte springa hem för allt smör i Småland. ❤  🙂

I 100-klasser kan det ju komma några rejäla bord och stora oxrar, och har man en bra hopphäst och får en bra träff på de hindrena så får man ett rejält språng under sig kan jag säga! Trampa ner i stigbyglarna!! 😉 Tell hoppade superbra. På några ställen var jag lite sen att stämma av, men då stämde han av själv och bestämde antal galoppsprång. Jag höll mig i manen och litade på honom. Kloka häst.

img_6609
Hanna och gulliga Charlie var med och gick banan.

Tyvärr var vår hejaklack så engagerade och skrek och hejade och höll tummarna ute i terrängen så ingen kom ihåg att filma. 😛 Vet inte om det var nån fotograf där… det lär väl visa sig. Hade varit kul att visa er. Själv har jag tagit några få helt usla bilder, men det är det enda jag har! hahaha.. man kan inte vara på topp på allt! 😉

Längtar till nästa vår när allt kör igång igen med fälttävlanslivet, nu har vi vintern på oss att bli bra på att hoppa och springa ännu finare i dressyren! Jag får väl träna mig att rida upp på medellinjen 2000 gånger.. 😉

Slutligen: Det är häftigt det här med ridning. När jag började med fälttävlan för tre år sen (och började tävla i fälttävlan året därpå) höll jag ju på att dö av några av 90-hindren. Jag har varit med på många 100-klasser, gått banor och hejat på folk, fotograferat, filmat och hjälpt till. Tänkt att jag kommer ALDRIG till den nivån, jag får vara sjukt nöjd med mig själv om jag kommer runt en 90-klass med hedern i behåll! Och nu har vi ridit vår första 100-klass. Och det gick SÅ SJUKT BRA. Det kändes inte ens särskilt svårt. (Och nu vill jag göra det här igen!!) Jag är SÅ STOLT över mig och Tell!! Wohooooo!!!! 😀 😀 😀

img_1356
Det lantliga fälttävlanslivet. 😉 Agneta har kommit på ett fiffigt sätt att få släpets dörrlås att sluta slamra. Underbart!
img_1364
Pussar min gullenos bästhäst racerlama

 

img_1370
Bortskämd äppelhäst, jisses vad han har fått mycket beröm, godis, pussar och äpplen idag!! Men det är han värd. Finns ingen som min Telleman! ❤

Why we are doing this

En tävlingsdag på underbara ridklubben Udden i strålande sol, och man dessutom går och blir TVÅA och får pris och rosetter och alltihopa, då är det inte svårt att förstå varför man håller på med fälttävlan!! 😀

Det låter kanske lite förmätet nu när det gick så bra, men jag hade verkligen varit SÅ nöjd ändå idag även utan placering! Placering hade jag verkligen inte väntat mig. Men – i fälttävlan kan ju verkligen allting hända, så uppenbarligen kan man (iallafall ibland) komma tvåa även om man gör en halvbra dressyr, har ett ner i hoppningen och sen sätter en prickfri terräng. It ain´t over ´til it´s over! 

IMG_6551.JPG
Tell och jag skrittar runt terrängbanan

Jag önskar så mycket så det är löjligt att nån har fotat eller filmat mig och Tell idag, men jag är inte helt säker på det tyvärr. Vi åkte dit själva men fick hjälp av snälla människor på plats. Jag har verkligen ingen aning om det var nån fotograf där. Nåja det lär väl visa sig om det dyker upp några bilder. Nu till the action:

Dressyren. Jag red fram i en timme ca inklusive en ordentlig framskrittning. SVINvarmt i ridhuset, man höll typ på att dö. Min energiska lama var väldigt energisk ändå, fast hyfsat ridbar och kändes fin och ganska mjuk. Jag är faktiskt nöjd med det vi gjorde på banan även om vi kan få ännu bättre procent. (Håller helt med domaren om alla betyg, tycker det var bra dömt). Vi fick ihop 64,5%. Det var ett härligt ”fall framåt” denna tävling, jag kunde rida framåt fast han blev spänd och taggad. Woho! SÅ glad för det! Ibland är det ju som förgjort när han spänner till, då blir jag också spänd och kommer inte till ridning. Nu hämtade vi upp oss bra igen efter något moment här och där där han spände till, egentligen är det mest skritten och halterna (ähum) som vi måste träna vidare på. Men jag tror det också blir lättare när han blir mer och mer avspänd och genomsläpplig i allmänhet. Vi är inte helt där än, men som sagt, jag är ändå nöjd med tanke på att det gått så jäkla dåligt i dressyren på sistone. Fina fina häst! Fick många sjuor, en del 6,5:or och så en 5:a på min dåliga halt… Kul att domaren skrev ”FLOTT HÄST” med stora bokstäver och att jag fick en 7:a på min sits! Tackar tackar 🙂

Efter dressyren slängde jag av sadeln och veterinärbesiktade min svettiga häst (som naturligtvis satt vinterpäls redan), inga problem där. Sen iväg till hoppningen, tog tre skutt på framridningen och sen var det dags. (Direkt efter hoppningen var jag tvungen att skritta terrängbanan om jag skulle hinna med det, så därför den hastiga besiktningen mitt i allt. Glad att min plan funkade, blev super med hela upplägget).

IMG_6552
Galet fint på Udden

Hoppningen tyckte jag vi gjorde rätt så bra, jag tänkte på att galoppera på i svängarna och då stämmer ju alla anridningar fint. Tyvärr fick vi ett onödigt pet på ett räcke, jag var så säker på att vi låg bra och skulle få en ”bra träff” så jag slappnade nog av lite, och då åkte den bommen ner. Tell är inte så impad av 90-hinder, han hoppar mycket bättre på 100 och uppåt… Så det var ju skit. Men det var ändå en rätt trevlig runda och INGA tidsfel den här gången!! 😉

Nu till det roligaste. TERRÄNGEN. Jag hade ju inga tankar på placering överhuvudtaget eftersom det var så många duktiga ryttare med som hade en miljon procent i dressyren och felfri hoppning med sig. Så jag bara taggade för att sätta en grym runda och ha riktigt kul!! Och det hade vi. Dock var jag jättenervös över att detta ändå var den första fälttävlan jag rider på Udden, då är det två fält med hinder och inte bara ett som det är på stilterrängen. Massa nya hinder var med som vi inte har hoppat, särskilt de första tre hindrena och sista hindret tyckte jag var skitläskiga. (Sista hindret var en vit steeplehäck med ris ovanför som var bortåt från framridningen, var helt säker på att jag skulle trilla av där). Men när starten väl gick bara red jag, och Tell spettade på och spetsade öronen. Det var verkligen INGA problem med nåt. Plattan i mattan!!

IMG_5323.JPG
Uppdatering: Fotocarro lyckades fånga oss på bild! TACK!

 

Bibbi sa efteråt att det var en kanonfin runda och att jag verkligen ”satt i förarsätet” ! Roligt att höra. Jodå, nuru häst gör man som matte säger! Och det gjorde han. 🙂 Han stod emot lite mot halvcoffin och även ner mot vattenhindret (som det var mycket mer vatten nu än i fredags) men då var jag snabb på med skänkeln. Försökte smacka på ett ställe men det lät inget för jag var så torr i munnen, hahahahaha! Tur att benen fungerade iallafall! 😀

IMG_6557
Underbara Udden. Ingen bild på mig, vi hoppade det till vänster, men här en liten duktig ponnyrumpa iallafall!

Vi kom i mål felfria på hinder och inom tiden. Han gick verkligen som på räls. Jag var så HIMLA glad och ville anmäla mig till nästa fälttävlan på studs. Det är så den här sporten funkar. Innan är man så nervös så man nästan dör, sen direkt efter är man så glad och är så adrenalinfylld så man gör vad som helst för att få göra om det. 😀 Inklusive lovar Linda Algotsson att jag ska rida 100-klassen nästa gång i oktober. 😛 Gulp…

IMG_6560.JPG

Det var ju såklart skitkul att vi blev tvåa, fick jättefina ridstrumpor från Animo bland annat i pris. Jag är så himla glad för vår träningskompis Annas skull och hennes coola skäck Rutan – de kom fyra! Deras första placering någonsin, jag var nästan ännu mer glad för hennes skull än min! Vet hur stort sånt känns. Och de har tränat SÅ hårt. Så roligt när det lönar sig! 🙂 Vår veterinär Staffan var också med på en jättefin sexåring, han kom efter mig i listan. Vann över veterinären, det ni! 😉 Hehe. Det var jättekul att träffa honom, han är så glad över att se Tell så fin och fräsch också. Hoppas det håller i sig. Jag borde skicka ett tackkort till Staffan. Och till många fler iofs.. ❤

IMG_0896
Tell, mycket nöjd med sig själv, men ännu nöjdare när han fick gå ut i solen och mumsa gräs hemma med brorsorna. Tack älskade häst för allt kul vi får göra tillsammans!

Det var det äventyret, hopp i säng! Nu kommer jag sova gott.. 🙂