Kategoriarkiv: Fälttävlan

Gökotta, rävjakt och lamarally i Gärds!

Snart kommer jag somna, så jag skriver det här nu, det är lika bra. Jag steg upp den underbara tiden 03.45 imorse och åkte till stallet och hämtade in Tell från hagen. Med pannlampa. Det har varit en lång dag!

Jag kan ju inte säga att det har gått bra, för det har det inte. Inte resultatmässigt iallafall. Tror vi kom 9:a på 66 straff. Men jag är väldigt glad och stolt över att vi ändå har tagit oss igenom det här, Telleman och jag! 🙂

Om man inte rider fälttävlan på ett tag (alltså tävlar) så kan jag tala om att man glömmer bort exakt HUR krävande det är både mentalt som fysiskt. Och logistikmässigt… Herregud vilken actionsport det är. Så jävla hardcore!! Men allt har gått prima, även fast jag var helt själv med Tell. Det är klart att det hade gått smidigare, varit mindre jobbigt, och varit roligt att ha med sig någon, det är det ju alltid. Men vi fixar det här super själva också, bara det är ju rätt coolt. 🙂

I dressyren fick Telleman ett svårt anfall av the yahoos precis innan vi skulle in på banan och hoppade omkring i nån slags sprattelcirkus i fullständigt obestämbara gångarter så jag bara ville sjunka genom jorden. Men jag tröck in min cirkuslama på dressyrbanan (vi hade ju fått startsignal) och väl innanför staketen gick det ändå bättre än kaoset utanför. Så det var verkligen ett fall framåt. Jag var ändå jättebesviken, han har varit så fin på sistone hemma och jag hade verkligen hoppats kunna visa upp det även på tävling. Men nej. Inte idag. Det kändes som 52 procent så jag var ändå glad att det tydligen blev 62. Men det där var en av våra sämsta dressyrrundor ever, jag lovar. Jag är revanschsugen redan nu, men hur ska jag nånsin kunna rida dressyr på vettiga procent när det alltid blir pannkaka på tävling? Ja ja. Jag får fundera på saken.

I hoppningen var han jättefin. ”Woho, hoppa kan jag”!! Det var en bra bana de hade byggt på Gärds stora gräsbana (vet inte vem som var banbyggare, men bra gjort vem det nu än var!), men det blir väldigt mycket svårare med en 95-bana när det är fälttävlan än annars! Roligt! 🙂 Svårare linjer, oxrar som är väldigt mycket bredare än man nånsin ser på lokala hopptävlingar.. och så lutar det ju upp och ner så man måste tänka på det när man går banan. Jag trodde vi var nolla, men tydligen fick vi nån nätrullare som jag inte märkte för de sa fyra fel. Ja ja, jag var ändå nöjd. Jag red bra på en del linjer, andra lite mindre bra, men då hjälpte Tell till. Duktiga fina kloka hoppepålle! ❤

I terrängen visste jag att jag skulle få rida som att det gällde livet. Han var skitfjantig redan när vi skrittade banan och kastade sig på några ställen och reste sig. Jag drämde till honom varje gång och vände tillbaka. Nolltolerans mot sånt! Det där är INTE okej. Men han fattade grejen, han är ju inte dum, och även om han var spänd så gick han. Då fick han klapp och beröm. Sen var han ju jättetaggad samtidigt, man märkte direkt vi kom till tävlingen att han förstod att det var fälttävlan! 🙂 Jag förklarade för honom att han måste lita på mig, det blir inte alls bra om han tvärslänger sig och jag åker av, då får vi inte rida klart banan. Han nickade och såg ut att förstå. 😉

När starten väl gick hade han redan rest sig en gång (ähum) och försökt springa hem redan innan, men jag fick honom åt rätt håll och stod bara helt stilla i startboxen för att inte stressa upp oss ännu mer. Ettan och tvåan hoppade han fint, men jag red på järnet ändå för att han inte skulle ha nån chans att vända. Sen skulle man ut på ett annat fält (som vi inte hade varit på på träningen, hade ingen aning om att det ens fanns). Där sparkade jag på och han skuttade upp där som en glad kanin, sen bjöd han på en enstjärnig oxer som stod där mitt i vägen men jag lyckades få honom runt den istället och hoppade en fjesig minioxer som var med på vår runda. Han hoppade som om det var enstjärnigt ändå för säkerhets skull. 😀

Sen var det en passage genom skogen, och ett tag undrade jag om jag verkligen ridit rätt för det finns flera vägar där! Men som tur var kom hindret jag letade efter och det fick vi till en riktig lyra på. Sen ner ut på det stora fältet igen, och så en sväng bortåt upp på en kulle med en liten stock på. Där mosade jag om ytterskänkeln för jag kände att han stod emot och hellre ville springa hem, men det fick han inte. Efter stocken smackade jag på så jag fick fram honom mot en pallisad ut på ytterligare ett nytt fält, den hoppade han fint på. Efter den var det en raksträcka fram mot ett stenhinder ut i skogen, det hade vi hoppat på träningen. Han stack nästan när jag lade på benen mot det, drog som bara den, men det kan inte ha varit nån ärlig bjudning för plötsligt lurade han mig och kastade sig i 190 åt höger och ställde sig rakt upp. Jag höll fast mig runt hans hals med vänsterarmen och med den högra drog jag till honom med spöet på högerbogen. Det enda jag tänkte på var ”FRAM”!!! ”Vi ska i MÅL. Jag vägrar låta det ta slut här”! Jag smackade allt jag orkade fast jag hängde minst sagt löst, drämde till högerbogen igen med spöt och skrek ”GÅ MED DIG”!! Som väl var vann jag striden och fick fram honom igen, sen gick resten av banan som tåget. Vi fick några ynka tidsfel, men inte var det många. Hade inte varit några som helst problem att klara tiden om bara hästrackan hade GÅTT och inte stått där och fjantat. Sista hindret hoppade han superfint på.

Jag är såklart glad att jag redde ut det, och att vi kom i mål! Hurra! Och väldigt mycket hoppade han ju superfint. Nemas problemas. Men jag är sur över att han överhuvudtaget gör såhär. När vi gick banan kollade jag ju på 100-klass och de enstjärniga hindrena, och de såg SÅ roliga ut! Men hur sjutton ska jag nånsin kunna rida de klasserna om jag knappt kommer runt en 90-bana? Usch, det känns som att vi bara gått bakåt i vår utveckling. 😦 90-banan var ändå jättefin får jag ju säga, det var den, och den var lång! 16 hinder tror jag. Rolig att rida och väldigt varierad.

Men okej. Jag ska inte vara så himla deppig. Att tävla är färskvara, och att rida fälttävlan på tävling är VERKLIGEN färskvara. Satan vad man måste vara bra på att rida, och snabb i sina hjälper! Det där är väldigt lätt att tappa. Jag kanske inte ska vara alltför sur över det här, det var ju ändå ett år sen sist. Visst, då skuttade vi runt en 100-bana som ingenting, men så är det ju med hästar. Och det är ingen lätt häst jag har, även om jag älskar honom över allt i hela världen. Det är bara tråkigt att han börjat med de här dumheterna igen, det var ju flera år sen sist nu. Men men, Gärds är ju en helt ny bana för oss båda. Och det ÄR svårt att rida terräng.

Han är verkligen en gök. En spelevink. En racerlama utan dess like. Och en räv!!! Det är tur han är så rolig och charmig också, och han har verkligen varit en pärla att åka själv med. Fina häst. Nu ska bara den arma matten bli bättre på att rida också. Jag VILL ju inte skrika på honom och drämma till honom med spöt. Det är inte så jag vill rida. Inte alls.

Hur som helst så var det såååå roligt att äntligen vara på fälttävlan igen, Gärds är så trevligt och vi hade strålande sol och 23 grader varmt. Jag har bränt mig lite här och var tror jag, inte tänkte väl jag på att man behövde solkräm i september!! Gärds är en sån där gammal hederlig fin anläggning med terrängbana och utebanor en bit bort från själva ridhuset. Ett militärt område (var det förut iallafall, vet inte riktigt hur det är nu) och det finns artillerimuseum i närheten och lite sånt. Jag ser verkligen framför mig att Bodens ridklubb hade kunnat vara precis såhär fint om man bara rustar upp terrängbanan igen! De två ställena påminner verkligen om varandra. 🙂

Jag träffade massor av vänner, hejade på flera som red, och så var det såklart kul att se så många duktiga ryttare rida. Linda var där med Aramis, och många fler landslagsryttare red också unga fina hästar, det var final i R&B Eventer med fina priser för de bästa unghästarna.

Nu ska jag äta MAT, dricka en öl och sen somnar jag nog på soffan… Tell går i hagen och myser med Tim. Äntligen återförenade. ❤  Over and out! 🙂

Annonser

Fälttävlanspepp!!

Alltså guuuuuuud vilken helg det har varit, så spännande med EM i fälttävlan i Strzegom! 

Nörd som jag är så tjuvkopplade jag in mig på NRK på tors-fre för att kunna följa dressyren (iallafall litegrann, jag var ju tvungen att jobba). Och sen satt jag klistrad framför SVT hela helgen för att kolla på terrängen och hoppningen. Så imponerad av de svenska ekipagen, riktigt roligt att se! Synd såklart på Saras missade medalj, men SÅ kul att de tog hem ett lagbrons! Stort grattis allihopa! 😀

Skärmavbild 2017-08-21 kl. 12.04.39

Som alltid är det en fröjd att se duktiga ryttare rida, jag tar med mig många guldkorn från såväl dressyren, terrängen och hoppningen. De allra bästa får det att se så lätt ut, de sitter hela tiden i balans, har hästen framför sig och använder knappt handen alls. Skolexempel på fantastisk ridning och fin kommunikation med hästen! Sen fanns det ju vissa exempel som var mindre roliga att se såklart, men jag tar med mig FULLT med inspiration från att se exempelvis Ingrid Klimke rida. Det ska bli så roligt att gå på clinic med henne i Flyinge i januari, längtar!! Är det någon som var extra värd att äntligen få ta ett individuellt guld så var det Ingrid! 😀

Imorgon drar hela team Hedaholm till Gärds och tränar för Anna Hassö, det ska bli SÅ kul! Nu var det ju länge sen vi tränade terräng. Tell kommer dö av lycka. Och jag med. 😀 Sen är det ju inte så långt kvar nu till den 3:e sept när vi ska dit igen och rida fälttävlan, jag längtar så himla mycket! Det ska bli SÅ himla roligt. Här ett kort klipp från 100-klassen på Udden förra året. Lätt det årets roligaste grej!! 😀

Nu på fredag drar jag till Göteborg och kollar på EM och träffar fina vänner, så det är mycket att se fram emot denna vecka! 😀

Jag är innerligt glad att jag anmälde till Gärds, hade ju tänkt rida fälttävlan på Udden efter det i oktober om Tell fortsatt är fräsch. Nu har Udden ställt in, de får inte funktionärer till den helgen. 😦 Jättetråkigt, vi skulle ju haft DM i fälttävlan där. Finns ingen annan arrangör för fälttävlan i hela Småland, så jag antar att det inte blir nåt DM nu. Gärds verkar alltså bli vår första och sista fälttävlan för säsongen. Hermanstorp är tyvärr redan helgen efter och det känns för tajt inpå. Annars hade jag jättegärna ridit där. Men men. Som sagt, vilken tur att jag anmälde till Gärds!!

Hej svejs, vi hörs snart igen!

En 🌈 i ena örat och en 🐴 i andra! 😍🦄💖

A post shared by Ida Q (@iqpic) on

 

Hovdala!

I söndags åkte jag ner till Hovdala för att kolla på terrängen hela dan. Fick med mig Mia, Carro, Azla och Kenzo! En riktigt härlig dag! 

Det kom några störtskurar på förmiddagen, men vi tog skydd under några träd och sen var ju solen framme större delen av dagen. Stackars alla som varit i Skyrup/Hovdala hela veckan, GUD så mycket det har regnat. Med tanke på det är jag stum av beundran att arrangörerna hade klarat att hålla terrängbanan så fin som den ändå var. Vilket jobb! De drog om sträckningen på vissa banor, ponnyerna fick ta hoppningen först och vänta en dag till med terrängen, osv.

Trots detta var det ändå ca 1/3 av startfältet i den 2-stjärniga klassen som strök sig före terrängen. Så tråkigt. Men men, det får de ju välja själva. Jag hade sett fram emot att få se ännu fler toppryttare och topphästar i terrängen, så det var det enda lite trista med dagen. Och i Breedersklassen (6-åringar) blev det ju nästan lite walk-over eftersom det bara var Niklas Lindbäck på fina Chicuelo som kom i mål. (de var bara tre ändå i klassen, och det tog stopp vid vattnet tyvärr för Moa Nordfjäll och Lingho). Linda gick aldrig ut i terrängen med Aramis, jag som hade sett fram emot att se honom i sitt esse! Men hon sparar väl honom till en annan gång. Han är verkligen fantastisk att se i terrängen den hästen. Vi mötte Linda på väg ut med lastbilen när vi gick den 2-stjärniga banan, så jag förstod att hon hade strukit sig för resten av dagen och var på väg hem. På tal om lastbilar så hjälpte vi William Nilsson Fryer att komma ut med sin enorma lastbil senare på dagen också när han skulle köra ner hästarna till stallet. 🙂 Hovdala kryllade av ”kändisar”, kändes som att hela fälttävlanssverige var där. Vi träffade jättemånga vänner och bekanta. 🙂

ulrika
Ulrika och Tipphex kommer från Småland, så de hejade vi också på såklart!
philippa
Philippa och Cesar

Det gick superbra för vår terrängtränare Philippa och hennes egenuppfödda Cesar, 7 år. De gjorde verkligen en kanontävling. De kom 9:a individuellt och tog NM-brons med laget. Så roligt!! 😀

Så grymma!!! 🌟💪🏻🎉✨✨✨🏇🏻😃

A post shared by Ida Q (@iqpic) on

Vi hejade även på träningskompisen Simone som red sin häftiga häst Chocolatte i den 1-stjärniga. De kom i mål felfritt och inom tiden, det är en naturligt kvick och lätt häst det där och Simone red jättebra. Så duktiga! Heja Blekinge!! 😀

IMG_4038

IMG_4074
Azla trivdes på slottet
IMG_4078
Vid Philippas lastbil. Många som hjälpte till att fixa iordning henne och Cesar inför terrängen! Jag gick och hämtade nummerlapparna, sekretariatet var typ 3 km bort! Motion får man.. 😉

IMG_4079

IMG_4097
Finaste gammelmannen Kenzo

Min stjärna!!

Dagar som igår ska jag verkligen komma ihåg, det kan behövas sen när allt känns skit! Igår var vi på terrängbanan i Blekinge i strålande sol och jag höll på att börja tjuta av lycka. Så roligt var det!

Tell hoppade som en miljon, han var SÅ glad hela passet igenom! Vilken stjärna han är!! 😀 En riktig professor. I början var han en vild racerlama och låg på som attan, jag fick försöka sitta lugn i båten och låta honom komma igenom kroppen och sätta under sig lite mer och komma upp fram. Det tog inte allt för lång tid, och sen blev han bara finare och finare hela passet igenom! Vi tränade med ett gäng andra som ska rida 100-klassen nu på tävlingen, så vi har ridit det mesta som ska vara med i den. Kändes lätt som en plätt!

Vi hade en kvinna med i gruppen också som var på terrängbanan för andra gången i sitt liv bara (hästen var mer rutinerad). Modigt av henne! Hon fick rida enklare grejor än vi andra, och vi hjälptes åt att heja på. Hon såg sååå glad ut! Men ibland i nån slags skräckblandad förtjusning, haha! 😉  Det där minns jag såväl själv, när man i början red med andra som hoppade 100-klass-hinder och enstjärniga linjer så man själv bara baxnade och tänkte att ”det där kommer jag aaaaaaldrig våga”! ”HERREGUD vilka stora hinder”!! (Det är liksom knappt att man vågar rida ponnyernas hinder i början, allt känns gigantiskt). Och så hips vips rider man alla de här svåra och stora hindrena en vacker dag.. och det är nästan så att DE känns små! 😀 Fälttävlan är en drog alltså.. 😉

Vi fick hoppa en kombination som såg rätt maffig ut, den hoppade hästarna jättefint. Det där är rätt typiskt terräng, nåt man själv tycker ser fruktansvärt ut visar sig vara skitlätt för hästarna. Och ibland kan det vara tvärtom, nåt man själv inte har så mycket respekt för måste man hjälpa till rätt rejält med, för då minsann tyckte hästen inte att det passade riktigt! Då är det verkligen bra med erfarenhet, så man vet hur man ska rida på de olika hindertyperna, inte göra för lite, och inte för mycket! Det är väldigt viktigt att veta (och känna) vilken typ av galopp man måste ha i hästen för att komma in bra på en coffin, eller en trappa t ex. Vilken underbar känsla det är när hästen bara flyger fram, bär sig fint och är framme för skänkeln, och kommer tillbaka superfint om man ber om det. Samtidigt har man kvar det där härliga dragläget och hästen bara letar hinder och har liksom en hindermagnet i nosen! ”Hoppaaaaa!! Springa!! Jag är på! Vad ska vi nu matte? Är det det där hindet? Whopiiiiie”! Det mina vänner, det finns INGET som slår det! Man kan vara 200 meter från hindret i full galopp och ändå känna redan där och då att man kommer få ett SUPERSPRÅNG. Man kommer rätt på precis ALLT.

Vi fick hoppa en ny slinga uppe i bokskogen också, den var ny för mig iallafall! Jag har ju bara ridit 90-klassen där tidigare och då vänder man runt en stor ek och rider ner igen. Men i 100-klassen fortsätter man över en till kulle och hoppar fyra hinder till, jättefina stora ekstockar. GUD vad det är vackert i Blekinge! ❤ Det var en rejäl nerförsbacke och stockarna var ganska stora, så jag försökte rida i vettig galopp med tryck men ändå inte för fort. Var beredd på att få bromsa rejält efter den andra stocken, för då gick det brant nerför men min kloka häst (även om han var HUR taggad som helst på att hoppa terrääääääääng) bromsade upp och balanserade sig så fint! Älskade älskade djur. Vilken underbar känsla det är när man känner att man hjälper varandra. Och det är verkligen GULD värt att ha en klok hopphäst i terrängen som hjälper till och har bra egen balans!

Jag är fortfarande rätt sur över att jag inte kan vara med på tävlingen den 2 juli, hade varit SÅ kul. Tyvärr har de ju bara en fälttävlan om året. 😦 Men men, nu gläds jag ändå åt en helt UNDERBART ROLIG träning och min fina fina fälttävlanshäst! Nästa helg ska vi sprätta runt på Eringsboda-banan och göra Blekinge osäkert en andra gång! Woho! 😀

IMG_3322
Gulliga Mia följde med som hästskötare, tusen tack!! Här får Tell beta lite, han fick en rejäl dusch också innan vi åkte hem. Det är superbra att de har en uteplats med vattenslang man får låna i Hoby. Helt makalöst fint väder, dessa sommarkvällar alltså!
IMG_3323
Storebror Tim blev så lycklig över att Tell kom hem igen så han lade sig ner och betade. 🙂 Tell står på benen och har nosen klistrad i backen han! Men båda stilarna funkar ju!

Förutom ridit terräng har jag och pärlan lagat båda saabarna i helgen, sååå skönt! Nu hör man inte längre inne i stan två mil bort att jag är ute och kör i Åryd. 😛 Och så har jag fått till lite umgänge med fina vänner. Enda problemet egentligen var att helgen tog slut alldeles för fort! ❤ Jag är SÅ tacksam för allt jag har, känner mig smått religiös över detta ibland. Imorse stod jag och vattnade i växthuset (pumpen är också lagad, wiho)! och kände bara en sån enorm tacksamhet över allt. Det är fan inte alla som har det såhär bra!

 

Fälttävlansfotograf i Vinslöv

Det känns som att jag bara klagar på den här bloggen, jag VET att jag ska vila upp mig! Ska verkligen försöka göra det snart. 😉

I söndags följde jag med Agneta och Bibbi på fälttävlan i Vinslöv, alltid så himla trevliga tävlingar. Vi träffade jättemånga vänner där också. Tror ni jag blev sugen på att rida?!! 😛 Hur som helst så hade jag med mig kameran och ställde mig i spenaten i 4,5 timme i sträck och fotade alla ryttare i terrängen. Detta resulterade i 1800 bilder och 2 fästingar. Och än så länge 100 spänn i inkomst i min skrala jag-behöver-mest-troligt-operera-min-häst-kassa. Hahaha! Men jag hoppas jag säljer nån mer bild.

DSC_0997
Sålde denna till en jätteduktig ung Öveds-ryttare. 🙂 

Alla bilderna kan ni kolla på HÄR. (Jag plockade bort de jag inte tror jag kommer sälja, så detta är de ca 500 bilderna som blev kvar). De är oredigerade, och fotografen är något rostig. Dock fick jag genast meddelande på FB från några ryttare som tyckte bilderna var mycket bättre än equipefotografens, det var ju roligt att höra! 🙂 Känner mig ändå lite taskig, visste ju inte att de bokat en fotograf. Men men, folk får väl köpa de bilder de vill ha, det är ju fritt val. Och så tar jag samma pris som på equipe så jag inte konkurrerar ut nån. Själv blir man ju bara glad om det överhuvudtaget är NÅGON som fotar i terrängen, lyxigt att vi var två denna gång kan man ju känna! 🙂 Nu önskar jag mig av karman att någon tar bilder på mig och Tell nästa gång! Då köper jag dem gladeligen! 🙂

Jag är iallafall glad för att det var en jättetrevlig dag, strålande sol OCH jag hade kommit ihåg att smörja in mig med solkräm. (Som jag visserligen fick i ögonen så det sved för att svetten rann). Jag var verkligen HELT slut sen. Och är det fortfarande. Well. Älskar ändå fälttävlanslivet!! Hoppas så att Tell och jag kommer ut på banorna snart igen. Det blir väl Sporrens fälttävlan i juli om vi inte hittar nåt bra innan dess, och vi får vara friska och hela såklart.

Hej svejs!

IMG_3053

IMG_3058
Man får offra sig. Bästa stället att ta bilder på hade också högt gräs. Fästingeländen…

Heja Sverige i Polen

Många svenska fälttävlansryttare är i Polen och rider fälttävlan i Sopot i helgen, t ex vår terrängtränare Philippa från Blekinge med sin fina häst Cesar. 😀 De siktar på unghäst-VM och startar den 2-stjärniga klassen. HEJA!!! 😀 Idag är det gameday, alltså terräng. Det verkar ha varit lite dramatiskt rapporterar ridsport. 

Här nedan kan man se terrängen live, och Lars Christensson är speaker (tillika banbyggare i terrängen och hoppningen).  Just nu spelar de pausmusik, den gamla Neneh Cherry-90-talshiten ”seven seconds away” fast i coverversion på polska. (eller är det ryska? Tror det är polska). Hahaha! Bäst! Jättebra att de har sån bra hemsida för tävlingen, lätt att se resultat och starttider osv och att de livesänder. Sånt gillar vi! 🙂

 

Chris Burton – show us some good riding!

Igår åkte jag ner till Flyinge i ottan med vännerna Hannah och Elin. Vilken toppendag vi hade! Swedish Eventing ordnade en riktig fälttävlansdag med clinic med Chris Burton. (Ni vet han som exempelvis tog OS-brons i lag nu i Rio och har ridit flera OS och ”classics” som Badminton, Burghley osv med fina resultat. En av världens absolut bästa fälttävlansryttare alltså). 

Jag känner mig lite i chock idag efter hela den här underbara dagen i Flyinge. VILKEN underbar sport det här är, och vad svårt det är. Och vad många ryttare vi har i Sverige som rider så otroligt bra. Och vilka hästar!! Chris ville ta med flera hem, ”I want that one for christmas” eller ”Give him to me” kunde han t ex säga med glimten i ögat på sin härliga aussie-engelska. ”That´s a very clever horse”, ”Oh he´s a jumper, I love him”, ”look at that beautiful mare, she´s a real star” osv. 😀 Han var jätterolig att lyssna på, och så otroligt sympatisk. Både väldigt tydlig och ställde höga krav, men också ödmjuk och rolig och skojade mycket. Sa också många fina ord till ryttarna, kan tänka mig att de nästan började tjuta av lycka över vissa komplimanger. En rolig sak var att han ofta sa ”show us some good riding” innan ryttarna t ex skulle rida en avslutande runda över dessa fina inomhusterränghinder, och SOM de ville göra det. Och gjorde också. En otroligt bra instruktion! 😀

Chris rider och berättar vad han gör och vad han vill känna att hästen svarar på
Det var också roligt att Chris satt upp på några av hästarna, han tycker att alla instruktörer värda namnet ska kunna sitta upp på elevernas hästar och visa och känna hur det faktiskt känns, sa han. Och alla vi på läktaren bara gapade. Som alla proffsryttare sitter han lätt och smidigt som en fjäder på hästen men ser samtidigt ut att vara gjord av stål hela han, är väldigt tydlig med vad han vill, och har nästan ingenting alls i handen. Han vill att hästarna ska vara iväg i grannsocknen bara han klickar till lite och minsta ”ho” ska de tvärnita. Det är en fröjd att se duktiga ryttare rida, och det tar inte lång stund innan hästarna är totalt med honom. Han rider verkligen MED hästen och inte emot. Men de ska vara superlydiga. Riktigt riktigt coolt att se. Både Hannah Elin och jag (och säkert alla andra också) insåg att vi måste rida mycket tydligare. Det är det som är snällt mot hästen, inte att sitta och fjesa och halvdra eller halv-mata på hela tiden. Sen har ju en ryttare som Chris sån otrolig erfarenhet, styrka och smidighet också så då är det ju såklart lättare att vara sådär BÅDE väldigt följsam och lätt OCH mycket tydlig. När man har exakt kontroll på sig själv.

Vi fick se massor med grupper träna för Chris, tror det var sju olika grupper. Från kl 10 till kl 18 höll det på. (Och gick jättefort, plötsligt var dagen slut)! Allt från junior-youngrider-landslagsryttare till OS-ryttare och seniorlandslaget, plus att det på slutet var två grupper med lite mer ”vanliga” ryttare (fast ändå duktiga såklart, de måste nog ridit iallafall 100-klass eller enstjärnigt). Alla fick göra samma övning från start, nämligen trava in på ett litet kryss, nitton meter fram till en oxer och komma på fem jämna galoppsprång varje gång. Halt efter oxern. Oj så nyttig övning, den ska Tell och jag slipa på!! ”Teach the horse to jump well” verkar vara ett av Chris motton. När hästarna lyfte bogarna och hoppade genom ryggen som en katt (och ryttaren dessutom var lätt i handen och inte störde) så sa han till publiken ”give her a clap, that was perfection”.

Erika Sjöström och sexåriga Dantino B (MECKL, e DÓlympic-Quintender) har verkligen framtiden för sig. Otroligt fin häst.
Chris pratade mycket om att man som ryttare måste träna bromsen på hästen. Hoppa en serie mot ett hörn i ridhuset, och gör halt. Hoppa en serie på meddellinjen, gör halt spik rakt. Bromsen måste funka! Ni kör ju inte omkring i värsta racerbilarna i 200 km/h och är lite osäkra på om bromsen verkligen fungerar om det kommer upp ett stup framför er, sa Chris. Han var också mycket mycket noga med att ryttaren direkt går fram med handen när hästen står stilla. Och då får de inte gå framåt. Lär hästen att det är skänkeln som betyder fram, inte handen fram! (Det låter ju lätt, men ack så viktigt). Nyckeln till god ridning är verkligen att vara supernoga med grunderna och träna på det hela tiden! Ähum, just det ja. 🙂

Det här med att inte hålla i, samt att vara mycket precis i sina hjälper var något som många fick träna på. Inte minst senior-landslaget. Jag tror de var lite ”svårare” att träna, de är ju så erfarna och har kanske lite svårare att ändra på sig funderade jag på. Däremot juniorerna och youngriders märktes det att Chris gillade jättemycket. De försökte verkligen och gjorde precis som han sa! Sa han ”don´t touch the reins” så gjorde de inte det heller. 😉 Många fick dessutom instruktionen ”put your bum in the saddle and let go of the reins”. Heh. Det känner man ju igen. Lättare sagt än gjort! Men vilken skillnad när hästen bar sig själv och då var tvungen att komma upp fram. ”OS-gruppen” Frida Andersén, Anna Nilsson och Niclas Lindbäck fick mycket beröm från Chris. Han gillade deras ridning, det märktes. Han kunde säga till publiken saker som han ville att vi skulle titta på extra, t ex Niclas Lindbäcks mjuka och stilla handposition.

Anna Nilsson och Candy Girl visade upp fint samspel och bra ridning! Härligt att se. En riktig liten ärta till sto. Så underbar häst! 

Enda gången Chris blev lite butter var när folk satte hästarna för nära hinder och sen typ ”lyfte upp dem” i tyglarna (man bromsar alltså in i hindret och sitter fortfarande i bromsen när hästen hoppar). Det gillade han verkligen INTE, det var tydligt. Ett galoppsprång före hindret vill han se handen fram en decimeter från ursprungsläget och att man sitter helt stilla och bara följer hästen. Det är hästen som ska hoppa, inte du. Han sa lite bistert men ändå med glimten i ögat att ”I have never ever seen a rider being able to ”HELP” a horse jumping a fence. The only way they can do that is to get off the horse, get under its belly and PUSH the horse over the fence, then jump it themselves and get back on the horse still in canter”. 😂

Han gillade inte heller när ryttare försökte bromsa heta hästar som låg på, och knep om med skänklarna eller ännu värre sporrarna samtidigt. ”Don´t do that”. Ta i så fall av sporrarna om du inte kan bromsa hästen utan att använda skänkeln. Det ger dubbla kommandon, det ska vi inte utsätta hästarna för, sa han. Hur ska de kunna förstå vad vi menar då? Punkt slut.

Jag kan säga att Chris Burton är min nya rid-idol, alla kategorier. Har ni inget bättre för er en söndag kan ni kolla på alla hans ritter på youtube exempelvis. VILKEN hästmänniska. Född på hästryggen i princip. Så otroligt kunnig och ödmjuk. Hatten av.

 

 

Sommaren – och fälttävlan – kom tillbaka!

Jag hittade dessa bilder av en slump. Blev så glad! 🙂 Vet inte om de är sådär jättebra, men vet själv hur svårt det är att fota hästar (och ryttare)! Älskar Tells öron på den första bilden. Sötaste lurvponnyn! ❤ Funderar på att köpa nån iallafall bara för att det ju trots allt är bildbevis från vår första 100-klass i fälttävlan! Historiskt. 🙂 Första bilden är nerhoppet i vattnet (även om själva vattenhindret börjar strax utanför bild), så glad att han hoppade så fint fast det inte var nåt vatten alls när vi var där och tränade. Det var plötsligt väldigt mycket vatten sen på tävlingen. När man kommer mot den här stocken ser man bara ett stort djupt vatten bakom, det är först när man hoppar över som man ser att man faktiskt hinner landa innan man ska plumsa ner i vattnet. Förmodligen därför jag ser så koncentrerad ut, ville INTE få bada i oktober! 😉

Dessutom måste man få med sig hästen tvärt till höger direkt ner i vattnet, annars kommer man fel på hindret ut ur vattnet. Det fick vi till fint minns jag. Åh vad jag längtar till våren!! 😀

Kolla på fler bilder här från årets sista fälttävlan på Udden, sjukt kul med allas fighting face! hahaha!

DSC_0031.jpg

128.jpeg
Tell, min älskade racerlama!!

Dessutom visade det sig att jag råkade bli fångad litegrann på film iallafall från 100-klassen. Det är lite vår grej med extremt korta klipp från terrängrundorna i år. 😉 Så glad att nåt kom med iallafall! Hurra hurra! Här ser ni precis när jag kommit ner från ett nerhopp ut från det första fältet in på det andra stora ”sjöfältet” och dessutom MÖTER Paula precis då på vägen hemåt i full fart med sin häst (vi var i början på vår runda och de i slutet på sin)! Minns att Tell kollade till lite på dem, uppmärksam som han är, och ba ”Va? Vad gör DE här? Varför springer de åt DET hållet??”, men när jag sa ”fortsätt framåt!” var det inga problem alls. Förr i världen hade jag väl legat i gräset och han hade hakat på dem hemåt… hahaha! Så SJUKT glad över att han går som ett skott nu. Vi är så väldigt mycket mer samspelta nu än när vi började rida fälttävlan, och tur är väl det! ❤

 

 

Fälttävlanssäsongen 2016

Nu har det blivit mörkt och november och det känns som att året är slut. Det är det väl inte riktigt, men fälttävlanssäsongen är iallafall slut för i år. (Om man inte räknar in eventuell inomhusterräng som kanske blir av vid jul i vanlig ordning). 🙂

Tänkte iallafall att jag skulle sammanfatta det här fälttävlansåret lite, det kan ju vara kul. Särskilt eftersom det här faktiskt BLEV en fälttävlanssäsong, det ska man inte ta för givet! Förra året kom vi ju bara iväg på nån terrängträning här och där, men inget tävlande. Det har väl inte varit sådär urmånga tävlingar i år direkt, beror på vad/vem man jämför med.. 😉 men vi HAR iallafall tävlat, tränat, och haft SÅ roligt! 😀

I april åkte vi till Vinslöv och red 90-klass, säsongsdebuten, och det var väldigt nära att vi inte kom iväg alls pga dubbel-bilhaveri. Jag var nära gråten hela dagen bara för att jag var så glad för att vara där!! (Världens snällaste uppfödare Göte startade upp sitt rejäla hederliga ekipage och skjutsade både mig och Tell ner till Skåne och tillbaka). Det var en bra strategi att vara sådär gråtmild och tacksam hela dagen. Tell gick okej i dressyren, felfritt i hoppningen och som ett skott i terrängen. Vi drämde till med en fin 5:e plats och en tjusig grön rosett. 😀 ❤

Skärmavbild 2016-04-24 kl. 11.17.12IMG_9298

I maj var vi och red pay and cross i Hoby. Förmodligen världens längsta bana någonsin (med flest språng) i 90-klass, men kul hade vi! Och jag kom ihåg hela banan. 🙂

img_9590


I juni åkte vi till Udden och red en stilterräng i 90-klass
. Det gick hur bra som helst, men jag red aningens för sakta vilket aldrig har hänt förut. I övrigt en jättebra känsla, felfritt på hinder, glad häst och pepp för fortsatt säsong! Woho! (Lite blöta blev vi. Det var ingenting mot för resten av säsongens tävlingsstarter, men det visste vi inte då).

IMG_9768

I juli var det dags för årets andra hela fälttävlan, nu var vi tillbaka i Hoby. Solen sken i dressyren, hoppningen fick vi rida i ridhuset – och fick TIDSFEL! Har aldrig nånsin hänt i banhoppning förut. That was a new one! Revancherade oss med en prickfri terräng, dock i TIDERNAS ösregn. Himlen öppnade sig verkligen så jag såg ingenting. Tur jag lämnat banskissen till Tell i förväg så han visste hur han skulle springa. 😉

13581934_1038767312839734_4058474670996461565_o

Skärmavbild 2016-07-04 kl. 13.40.52
Årets bästa fighting-face-bild!

I juli var Tell och jag även på träningsläger/semester nere i Blommeröd i Skåne och red Teamchasing med våra grymma vänner Anna och Lisa! Så himla kul. Tell var en stjärna, även om själva den avslutande teamchasingen också gick i ösregnets tecken dessvärre! Detta kommer också med på fälttävlanssammanfattningen, även om det nu inte riktigt är fälttävlan så är det ju terrängaktiviteter i grupp. 🙂 Mycket mycket roligt som sagt!

Skärmavbild 2016-07-11 kl. 17.28.38IMG_028413582133_1389550057726856_6862186174301529556_o13641278_1388259711189224_5418824607009574548_o


I september red vi stilterräng igen på Udden,
jag har ridit nån terrängträning också här och där i år (bland annat kurs för Magnus Gällerdahl) men det har funkat bra att få lite banträning genom att rida stilterräng och pay and cross också! Så det rekommenderar jag verkligen. Just denna stilterräng red jag som träning inför fälttävlan på Udden helgen efter, det var enda chansen att kunna träna där före tävlingen. Så jag körde Tell till Udden på morgonen, åkte och jobbade inne i Kalmar, sen tillbaka och red! Mycket bra. 🙂

IMG_0872IMG_0875

Två dagar senare var vi tillbaka på brottsplatsen och red 90-klass. Vi gjorde en ganska bra dressyr, fick dessvärre ner ett i hoppningen (fjantpet, man måste rida ordentligt och inte slappna av för mkt bara för att hindrena inte är så höga) och sen fick vi till en kanonrunda i terrängen! Jag bara njöt. FINA FINA HÄST!!! Detta resulterade i årets andra placering, det trodde jag inte men it ain´t over til it´s over i fälttävlan! 😀 Vi tog en ANDRAPLATS, vilket är vår bästa placering någonsin i fälttävlan! Åh så roligt!! 😀 (Stilterräng har vi ju vunnit två gånger men fälttävlan är ju liksom RÄTT mycket svårare att få pris i)!

img_1416IMG_6560IMG_6551

Linda Algotsson hade ju tjatat på mig att jag skulle anmäla till 100-klass, och har man lovat en landslagsstjärna så har man ju. Sagt och gjort, vår sista fälttävlan för säsongen blev debut i 100-klass på vår kära ”hemmabana” Udden utanför Kalmar. Och SOM min fina häst levererade. Det var nära att det blev pris igen, vi kom första utanför placering.

En trevlig dressyr på dryga 65% (alltså till och med BÄTTRE än våra resultat i 90-klass!), ett skitpet i hoppningen och sen en felfri terräng inom tiden. Den här gullepållen har inte satt en HOV fel i terrängen på hela säsongen! (Att jämföra med vår första riktiga fälttävlanssäsong 2014 när det var lite mer blandat mellan att antingen gå som ett skott ELLER fega ur och kasta sig hem/tappa matten/matten hängde upp och ner i förbygeln och fick klättra upp igen). 😉

img_1354img_1364img_1370

Tack för allt älskade, älskade häst! Vilken säsong vi haft, både provat på team chasing OCH debuterat i 100-klass i fälttävlan med den äran! Flera rosetter, men framför allt lärdomar, erfarenheter och så mycket roligheter har det blivit! 😀