Fälttävlansfamiljen

Idag gick jag frivilligt (nåja) upp kl 05 och åkte till stallet och släppte ut hästarna som jag tagit in igår kväll (det ösregnade hela dagen igår så de fick komma in och torka).

Sen åkte jag raka vägen ner till Bräkne-Hoby och satt hinderdomare i terrängen hela dagen. (Det var lag-SM och jättemånga tävlande och mkt publik). Underbart att få vara en hel dag i fälttävlanslivet! ❤ Som jag har saknat det! Hade verkligen en toppendag. Lilla stallungen (som inte är så liten numera) tog en andraplats individuellt och även en andraplats med Ekenässjöns HSK-laget. Det gick bra för hemmalaget Sporren också, så kul!! ❤

Som tur var hade jag läst på alla nyheter i fälttävlans-TR och min hinderdomarkompis hade gått på briefingen med överdomare och controller igår som jag missade. Så vi var ett bra team! Kände att jag hade rätt bra koll ändå av att ha ridit en hel del fälttävlan själv, men man ska ju vara uppdaterad på aktuella nyheter också såklart. Som det här med straffpoäng för rivning av flaggor under vissa omständigheter, och att man blir utesluten efter tre stopp och inte fyra om det är tvåstjärnig klass häst eller enstjärnig ponny (och tvåstjärnig kort nationell klass – CNC2**-S hette tidigare enstjärnig.. ja jisses). 😉

aBUgZn7EQFey0fHcHNysBg

kMlbYeWXRtCa8XOKf5Q

De hade byggt fantastiskt fina nya hinder till lag-SM! Här är ett!

I övrigt inser jag att jag glömt berätta om förra veckan, då var jag och Tell på återbesök i Ramkvilla. Han var fortfarande halt tyvärr även om det var bättre än sist. Behandling igen och sen dit om sex veckor. Suck. Jag var så sjukt less och modstulen. Men nu känns det lite bättre igen och det är ju bara att kämpa på. Veterinären tyckte att jag kunde skritta honom fram till nästa återbesök och om han kändes fin får jag gärna öka på hans motion. Så nu går vi upp och ner i backar nästan varje dag och går över bommar på banan, rötter och stockar i skogen för att han ska bygga upp muskler kring det dåliga bakknät. Får se hur det här går. Men man kan bara göra sitt bästa. ❤

C13C75BF-DE2F-4B97-8535-35E48262925B

Tell mår i vilket fall prima och mitt arma hjärta har stannat flera gånger av att han busar och brallar i hagen.. tror det är ett gott tecken. Men han får gärna hålla sig i skinnet den tossiga laman!!

S8z%zEQmRDeMtsvcwrNYrw

Nom nom nom. Gres är det besta.

 

Var även förbi Sara en sväng utanför Höör och hälsade på henne och Palle, vovvarna och pållarna. Jag tror Tibelle kände igen mig, så roligt! Hon gnäggade så gulligt när hon hörde min röst. Sötare häst får man verkligen leta efter!! ❤ Och vilken underbar gård de har med fantastisk utsikt, inte utan att man blir avundsjuk! Och jag kan säga att efter att ha spenderat dagen på terrängbanan i Blekinge så tänker jag ännu mer på mitt life goal att ha en hästgård vid havet i Blekinge när jag blir gammal tant. (Eller halvgammal/ung tant kan också gå bra). 😀

nLdwvmcbT3ersinmfZRsOw

SUvU%tUBQuKpo%%H03pwyw

 

 

Hästen framför sig

Jag har aldrig riktigt förstått om det heter att hästen ska ”gå fram för skänkeln” eller om det heter att vara ”framför skänkeln”. Men det sista känns mer beskrivande tycker jag! Nu ska ni få se tre exempel. Fälttävlan (särskilt terräng) tycker jag är det allra bästa sättet att lära sig känna när man har hästen framför skänkeln!

Jag minns när jag red på ridskola i Boden och hästen Tarzan, en gul racerkula som folk ofta trillade av på uteritter, var den som lärde en den känslan allra bäst! I hoppningen kunde man få upp hela hästen framför sig så att det kändes som att manken växte minst en decimeter, och så hade man turbon igång och kom rätt på precis allt man styrde på! Tack Tarzan! Det glömmer jag aldrig.

När man rider terräng (eller ja vilken gren som helst egentligen) och hästen är framför skänkeln så har man ett härligt sug framåt. Man måste såklart sköta ”växlandet” uppe på hästryggen och balansera av utan att tappa rytmen, men när hästen verkligen är med en och FRAMFÖR skänkeln så är det inte svårt alls. Då räcker det med att man rätar upp sig lite lite grann och tänker ”treans växel”, eller lättar lite på tygeln och tänker ”fyran” så länger hästen ut. Det känns som att man har en häst som letar hinder av sig själv, har man en bra terränghäst så börjar den dessutom efter ett tag själv vara uppmärksam på vad den ska göra och känner igen olika typhinder och man behöver NÄSTAN bara styra och se glad ut. Det är en helt fantastisk känsla! ❤ Men det är inte så lätt att komma dit alla gånger… 😉

Här är en film från när Tell och jag ridit fälttävlan i ett par år. Här är han fint framför skänkeln och använder sin kropp rätt. En racerlama med turbon på rätt ställe! Då är det inte svårt att få fin rytm och fina språng. Visst ser det inte så svårt ut? 🙂

Detta är en film från en av våra första terrängträningar på samma ställe sex år tidigare, det är lite vingligt och Tell är lite mer av en lång (dock glad) lama som sprättar på hejvilt, jag rider inte helt ”med honom” och han är inte riktigt framför min skänkel. Jämför de här två filmerna så ser ni när hästen är framför skänkeln och inte!

Sen får ni ett avancerat klipp här nedan, som motvikt. 😉 Detta är asduktiga svenska fälttävlansryttaren Amanda Brieditis som bor i England. Hon rider så himla snyggt tycker jag. Här får man se en härlig häst framför skänkeln med underbar galopp, men här syns även att Amanda får ta i ordentligt på ett ställe för att få fram hästen på rätt antal galoppsprång! Det räcker nämligen inte att ha hästen framför sig och med sig, man måste också vara väldigt snabb och beslutsam! Det blir man också bra på när det är fasta hinder tycker jag, även om målet såklart är att sitta stilla och ha ett fint samspel med sin häst hela rundan så måste man även kunna vara grymt tydlig och effektiv ibland!

Visst vill man flytta till England och rida terräng hela dagarna när man ser detta??!! 😀

Förresten har ju min häst också rätt fin galopp. 😉 Här var vi och red terräng i Eringsboda. Hoppade flera enstjärniga hinder och kombinationer som ingenting. Bästa bästa häst! ❤

The show must go on?

Igår bänkade jag mig framför TV:n för att kolla på inomhusterrängen från Stockholm international horse show. Jag vet ju vad det är, har varit där på plats en gång och säkert kollat på TV nån mer gång också. Men å vad jag var besviken efter att ha sett det på TV igår!

Rätt och slätt så tycker jag i princip bara att tre ryttare red bra, visade upp god ridning, hästar i balans och fint samspel. Så som man vill att all ridning ska se ut. Man får gåshud av att det är så snyggt! Så kände jag när Ros Canter, Ingrid Klimke och Peter Thomsen red.

Jag vet att ridning är svårt, sjukt svårt. Och fälttävlan är det allra svåraste. Säkert inomhusterräng med. Alla som red inomhusterrängen är ju proffs, men det såg fan inte ut så.

Att Malin Josefsson inte hade kontroll på sin häst som bara drog såg ju helt livsfarligt ut, det var riktigt nära ögat flera gånger, och jag begriper inte att de inte blåste av henne. Nej, det var ju tydligen ”show”. Ingen sa nåt. I intervjuer har jag läst att hon sagt efteråt att hon var lite taggad och ska lära sig hålla sig iskall till nästa gång. Jag har inte läst ett ord någonstans om att det där faktiskt var farlig ridning. (Obs jag tycker att hon är en suuuuperduktig ryttare och verkar vara en fantastisk person. Så det här har inget att göra med det, bara det som hände inne på Friends. Jag tycker inte att sånt är okej på en terrängbana OAVSETT om det är inomhus eller utomhus). Tack gode gud för att de hade byggt banan mycket säkrare än förut så ingen allvarlig olycka hände. Men kom igen, vi kan väl inte ha som mål att ”visa upp vår sport” och så godta vad som helst? Det kändes lite så. Jag blev så besviken.

SVT hade ju anlitat Lars Christensson igen, och han är ju en grym expert och kommentator och gjorde en fantastisk insats i samma roll under VM. Men sänd för guds skull ett program om riktig fälttävlan i så fall!! Det går liksom inte att kommentera inomhusterräng, samtidigt försöka göra god PR för sporten fälttävlan, och allt på väldigt kort tid medan det pågår en fullständigt halsbrytande ritt med hög musik som dränker allt. Det var väldigt svårt att höra vad stackars Lasse sa, och formatet tycker jag verkligen inte gör något gott för sporten fälttävlan överhuvudtaget. (Jag tror iallafall att det var därför han ställde upp på detta, för han brinner verkligen för sporten).

Jag förstår att ryttarna gillar att få komma och göra detta inför stor publik, det är säkert skitcoolt att rida i Friends, och många av hästarna såg glada och peppade ut. Det var några fler som red okej än de topp tre jag nämnde (som verkligen red bra). Men snälla nån, om JAG som är en sån fälttävlansfantast får ont i magen av att se sånt här, hur ska då en oinvigd publik bli intresserade?

Fälttävlan handlar om adrenalin och spänning, javisst, och det kan gärna få vara show, men mest av allt handlar det om samspel med hästen, god ridning och gott horsemanship. Enligt mig. Jag tycker det är helt fel ordning om man prioriterar show och ”fart och fläkt” före allt annat. Det är helt enkelt inte värt det då. För min del får Friends gärna göra om inomhusterrängen till en uppvisning istället där världens bästa fälttävlansryttare får visa upp vår coola sport. Eller så får folk helt enkelt lyfta på sina arslen och ta sig ut till Segersjö, Hovdala, Strömsholm etc. Så kan alla få se på riktig fälttävlan så som det ska se ut! Det är tusen gånger bättre än det här.

Så börjar du med fälttävlan

Facebook påminde mig igår om att det var fem år sen Tell och jag började med fälttävlan! 😀 Hurra, grattis till oss!

Det känns som att de här fem åren har gått så sjuuukt fort, men åh vad mycket roligheter vi varit med om! 🙂 Det är tur jag har den här bloggen, jag som har så dåligt minne kan ju även använda den för att gå tillbaka och se vad vi egentligen har gjort.

fullsizeoutput_4166

Vår fälttävlans”karriär” började ju först och främst med att jag köpte en fälttävlanshäst. Och det visste jag ju. 😉 Nu hade ju inte Tell gått fälttävlan innan jag köpte honom visserligen, men han har ju verkligen fälttävlansstam, fälttävlansuppfödare och han står i ett fälttävlansstall. 😀 Rätt bra odds med andra ord för att börja med den här grenen.. hehe. Men iallafall. Vill ni börja med fälttävlan, lär känna bra folk! Det är väl tips 1. Såklart ska det ju vara det man vill också, jag red ju ”bara” hoppning och dressyr de första åren med Tell men när vi väl kommit ut på terrängbanan så var det ju kört. ”Vaaaarföööööör i hela fridens dagar har vi inte gjort det här förut???!!!” 😀

Tips 2 är att följa med på fälttävlan och titta, åh vad man lär sig mycket av det och man blir även väldigt sugen på att prova själv. Man kanske inte siktar på att rida en hel fälttävlan första gången, men åk och kolla på en stilterrängtävling vettja! Jag lovar att det kommer kännas överkomligt iallafall. Om man nu tycker att det här verkar roligt.

Skärmavbild 2016-04-24 kl. 11.17.12

Fälttävlan är den ultimata grenen om du verkligen vill lära dig rida på riktigt och bli en komplett ryttare. Dock skulle jag säga att om man har en häst som visar sig absolut inte passa för fälttävlan så får man kanske tänka om med just den hästen. (De är få, de flesta hästar fixar att träna och tävla lätta klasser hur bra som helst, men det finns de som är direkt olämpliga för fälttävlan). Och om man själv är väldigt rädd och absolut inte kan komma över det, då tycker jag också man ska göra nåt annat. Rida, träna och tävla gör man ju för att man tycker det är roligt! Ofta tycker ju hästarna att det här är det roligaste de gjort i hela sitt liv, men det ska ju passa både häst och ryttare. Annars blir det inte bra. Du ska vilja det här själv, och ha kul ihop med din häst!

Hur börjar man då, om man tycker det här verkar kul och vill prova på? Som jag skrev ovan har man kanske börjat med att hänga med och kollat lite på fälttävlan och terräng-aktiviteter i allmänhet.

  • 1. Om det är mitt i vintern, som för mig, anmäl dig till en terränginspirerad hoppträning! Har ni inga såna, ordna en själv! Eller presentera idén för din ridklubb så kanske ni kan arrangera det. Det behöver inte vara terränghinder inomhus om man inte har det att tillgå, det går att använda mestadels vanligt hindermaterial och lite fantasi. Men en bra tränare måste ni ha tillgång till. Jag red för Linda Algotsson första gången vi provade på, vilken grej! Det var så himla himla kul. Och då var vi inte ens på en riktig terrängbana utan inne i ett kallt ridhus i Växjö, haha!
  • 2. För att komma vidare måste du tyvärr ha tillgång till att komma till en terrängbana. Sorry norra Sverige. Ni får bygga fler terrängbanor, åka till Finland eller vad som helst… här är det ju definitivt en stor fördel med södra Sverige. Särskilt Skåne. Här i Småland har jag minst en timme att köra till närmsta terrängbana, men det är det värt. Så ring och boka in dig på en nybörjarträning för en auktoriserad tränare på en riktig terrängbana. (Man behöver inte ens hoppa nåt om man inte vill, man kan bara rida runt där och bekanta sig första gången). Första gången Tell och jag tränade terräng var på våren 2013 på Sofia Andler Kvarnstrands terrängbana utanför Vetlanda. Sen fortsatte vi träna på ridklubben Udden utanför Kalmar, och så småningom även på Sporrens terrängbana i Bräkne-Hoby. Nuförtiden finns det mycket mer ”rookieaktiviteter” för nybörjare i fälttävlan för både ponny och häst, Sugar cup (ponny) och Salty cup (häst) tex. Kolla upp hur det ser ut med sånt hos dig! Det är terrängträning och träningstävlingar (om man vill) i framför allt stilterräng på enklast möjliga nivå så man får en bra grund och lär sig god och säker ridning i terrängen. Ofta är det ju just terrängen som man är ovan vid när man börjar med fälttävlan.
  • 3. Åk på fälttävlansläger/kurs!! Det skulle jag säga är värt så mycket mer än att åka på terrängträningar lite då och då, åker du på läger hos en duktig tränare kommer ni få en riktig smakstart och sen komma framåt mycket lättare i er utveckling. Jag har varit hos Anne Persson i Hermanstorp i Halland två somrar i rad, och jag hade lätt åkt fler gånger också om jag kunnat. Fokus på dressyr och terräng tycker jag är en superbra kombination. Plus att du lär dig jättemycket av att rida tillsammans med andra och se mycket bra ridning!
  • 4. Om du vill tävla så är Sugar/Salty cup eller de lättaste klasserna i stilterräng väldigt bra att börja med. Då har man bara ett moment att hålla reda på, och det kan vara nog i början. Plus att man då fått träna på den banan innan. Sen rätt vad det är så rider du en hel fälttävlan första gången och oavsett hur det går kommer du att vara såååå stolt över dig själv och din häst! Detta är sporten där det känns som att man rider OS. Varje gång. 😀 Lycka till!!

 

 

Gökotta, rävjakt och lamarally i Gärds!

Snart kommer jag somna, så jag skriver det här nu, det är lika bra. Jag steg upp den underbara tiden 03.45 imorse och åkte till stallet och hämtade in Tell från hagen. Med pannlampa. Det har varit en lång dag!

Jag kan ju inte säga att det har gått bra, för det har det inte. Inte resultatmässigt iallafall. Tror vi kom 9:a på 66 straff. Men jag är väldigt glad och stolt över att vi ändå har tagit oss igenom det här, Telleman och jag! 🙂

Om man inte rider fälttävlan på ett tag (alltså tävlar) så kan jag tala om att man glömmer bort exakt HUR krävande det är både mentalt som fysiskt. Och logistikmässigt… Herregud vilken actionsport det är. Så jävla hardcore!! Men allt har gått prima, även fast jag var helt själv med Tell. Det är klart att det hade gått smidigare, varit mindre jobbigt, och varit roligt att ha med sig någon, det är det ju alltid. Men vi fixar det här super själva också, bara det är ju rätt coolt. 🙂

I dressyren fick Telleman ett svårt anfall av the yahoos precis innan vi skulle in på banan och hoppade omkring i nån slags sprattelcirkus i fullständigt obestämbara gångarter så jag bara ville sjunka genom jorden. Men jag tröck in min cirkuslama på dressyrbanan (vi hade ju fått startsignal) och väl innanför staketen gick det ändå bättre än kaoset utanför. Så det var verkligen ett fall framåt. Jag var ändå jättebesviken, han har varit så fin på sistone hemma och jag hade verkligen hoppats kunna visa upp det även på tävling. Men nej. Inte idag. Det kändes som 52 procent så jag var ändå glad att det tydligen blev 62. Men det där var en av våra sämsta dressyrrundor ever, jag lovar. Jag är revanschsugen redan nu, men hur ska jag nånsin kunna rida dressyr på vettiga procent när det alltid blir pannkaka på tävling? Ja ja. Jag får fundera på saken.

I hoppningen var han jättefin. ”Woho, hoppa kan jag”!! Det var en bra bana de hade byggt på Gärds stora gräsbana (vet inte vem som var banbyggare, men bra gjort vem det nu än var!), men det blir väldigt mycket svårare med en 95-bana när det är fälttävlan än annars! Roligt! 🙂 Svårare linjer, oxrar som är väldigt mycket bredare än man nånsin ser på lokala hopptävlingar.. och så lutar det ju upp och ner så man måste tänka på det när man går banan. Jag trodde vi var nolla, men tydligen fick vi nån nätrullare som jag inte märkte för de sa fyra fel. Ja ja, jag var ändå nöjd. Jag red bra på en del linjer, andra lite mindre bra, men då hjälpte Tell till. Duktiga fina kloka hoppepålle! ❤

I terrängen visste jag att jag skulle få rida som att det gällde livet. Han var skitfjantig redan när vi skrittade banan och kastade sig på några ställen och reste sig. Jag drämde till honom varje gång och vände tillbaka. Nolltolerans mot sånt! Det där är INTE okej. Men han fattade grejen, han är ju inte dum, och även om han var spänd så gick han. Då fick han klapp och beröm. Sen var han ju jättetaggad samtidigt, man märkte direkt vi kom till tävlingen att han förstod att det var fälttävlan! 🙂 Jag förklarade för honom att han måste lita på mig, det blir inte alls bra om han tvärslänger sig och jag åker av, då får vi inte rida klart banan. Han nickade och såg ut att förstå. 😉

När starten väl gick hade han redan rest sig en gång (ähum) och försökt springa hem redan innan, men jag fick honom åt rätt håll och stod bara helt stilla i startboxen för att inte stressa upp oss ännu mer. Ettan och tvåan hoppade han fint, men jag red på järnet ändå för att han inte skulle ha nån chans att vända. Sen skulle man ut på ett annat fält (som vi inte hade varit på på träningen, hade ingen aning om att det ens fanns). Där sparkade jag på och han skuttade upp där som en glad kanin, sen bjöd han på en enstjärnig oxer som stod där mitt i vägen men jag lyckades få honom runt den istället och hoppade en fjesig minioxer som var med på vår runda. Han hoppade som om det var enstjärnigt ändå för säkerhets skull. 😀

Sen var det en passage genom skogen, och ett tag undrade jag om jag verkligen ridit rätt för det finns flera vägar där! Men som tur var kom hindret jag letade efter och det fick vi till en riktig lyra på. Sen ner ut på det stora fältet igen, och så en sväng bortåt upp på en kulle med en liten stock på. Där mosade jag om ytterskänkeln för jag kände att han stod emot och hellre ville springa hem, men det fick han inte. Efter stocken smackade jag på så jag fick fram honom mot en pallisad ut på ytterligare ett nytt fält, den hoppade han fint på. Efter den var det en raksträcka fram mot ett stenhinder ut i skogen, det hade vi hoppat på träningen. Han stack nästan när jag lade på benen mot det, drog som bara den, men det kan inte ha varit nån ärlig bjudning för plötsligt lurade han mig och kastade sig i 190 åt höger och ställde sig rakt upp. Jag höll fast mig runt hans hals med vänsterarmen och med den högra drog jag till honom med spöet på högerbogen. Det enda jag tänkte på var ”FRAM”!!! ”Vi ska i MÅL. Jag vägrar låta det ta slut här”! Jag smackade allt jag orkade fast jag hängde minst sagt löst, drämde till högerbogen igen med spöt och skrek ”GÅ MED DIG”!! Som väl var vann jag striden och fick fram honom igen, sen gick resten av banan som tåget. Vi fick några ynka tidsfel, men inte var det många. Hade inte varit några som helst problem att klara tiden om bara hästrackan hade GÅTT och inte stått där och fjantat. Sista hindret hoppade han superfint på.

Jag är såklart glad att jag redde ut det, och att vi kom i mål! Hurra! Och väldigt mycket hoppade han ju superfint. Nemas problemas. Men jag är sur över att han överhuvudtaget gör såhär. När vi gick banan kollade jag ju på 100-klass och de enstjärniga hindrena, och de såg SÅ roliga ut! Men hur sjutton ska jag nånsin kunna rida de klasserna om jag knappt kommer runt en 90-bana? Usch, det känns som att vi bara gått bakåt i vår utveckling. 😦 90-banan var ändå jättefin får jag ju säga, det var den, och den var lång! 16 hinder tror jag. Rolig att rida och väldigt varierad.

Men okej. Jag ska inte vara så himla deppig. Att tävla är färskvara, och att rida fälttävlan på tävling är VERKLIGEN färskvara. Satan vad man måste vara bra på att rida, och snabb i sina hjälper! Det där är väldigt lätt att tappa. Jag kanske inte ska vara alltför sur över det här, det var ju ändå ett år sen sist. Visst, då skuttade vi runt en 100-bana som ingenting, men så är det ju med hästar. Och det är ingen lätt häst jag har, även om jag älskar honom över allt i hela världen. Det är bara tråkigt att han börjat med de här dumheterna igen, det var ju flera år sen sist nu. Men men, Gärds är ju en helt ny bana för oss båda. Och det ÄR svårt att rida terräng.

Han är verkligen en gök. En spelevink. En racerlama utan dess like. Och en räv!!! Det är tur han är så rolig och charmig också, och han har verkligen varit en pärla att åka själv med. Fina häst. Nu ska bara den arma matten bli bättre på att rida också. Jag VILL ju inte skrika på honom och drämma till honom med spöt. Det är inte så jag vill rida. Inte alls.

Hur som helst så var det såååå roligt att äntligen vara på fälttävlan igen, Gärds är så trevligt och vi hade strålande sol och 23 grader varmt. Jag har bränt mig lite här och var tror jag, inte tänkte väl jag på att man behövde solkräm i september!! Gärds är en sån där gammal hederlig fin anläggning med terrängbana och utebanor en bit bort från själva ridhuset. Ett militärt område (var det förut iallafall, vet inte riktigt hur det är nu) och det finns artillerimuseum i närheten och lite sånt. Jag ser verkligen framför mig att Bodens ridklubb hade kunnat vara precis såhär fint om man bara rustar upp terrängbanan igen! De två ställena påminner verkligen om varandra. 🙂

Jag träffade massor av vänner, hejade på flera som red, och så var det såklart kul att se så många duktiga ryttare rida. Linda var där med Aramis, och många fler landslagsryttare red också unga fina hästar, det var final i R&B Eventer med fina priser för de bästa unghästarna.

Nu ska jag äta MAT, dricka en öl och sen somnar jag nog på soffan… Tell går i hagen och myser med Tim. Äntligen återförenade. ❤  Over and out! 🙂

Fälttävlanspepp!!

Alltså guuuuuuud vilken helg det har varit, så spännande med EM i fälttävlan i Strzegom! 

Nörd som jag är så tjuvkopplade jag in mig på NRK på tors-fre för att kunna följa dressyren (iallafall litegrann, jag var ju tvungen att jobba). Och sen satt jag klistrad framför SVT hela helgen för att kolla på terrängen och hoppningen. Så imponerad av de svenska ekipagen, riktigt roligt att se! Synd såklart på Saras missade medalj, men SÅ kul att de tog hem ett lagbrons! Stort grattis allihopa! 😀

Skärmavbild 2017-08-21 kl. 12.04.39

Som alltid är det en fröjd att se duktiga ryttare rida, jag tar med mig många guldkorn från såväl dressyren, terrängen och hoppningen. De allra bästa får det att se så lätt ut, de sitter hela tiden i balans, har hästen framför sig och använder knappt handen alls. Skolexempel på fantastisk ridning och fin kommunikation med hästen! Sen fanns det ju vissa exempel som var mindre roliga att se såklart, men jag tar med mig FULLT med inspiration från att se exempelvis Ingrid Klimke rida. Det ska bli så roligt att gå på clinic med henne i Flyinge i januari, längtar!! Är det någon som var extra värd att äntligen få ta ett individuellt guld så var det Ingrid! 😀

Imorgon drar hela team Hedaholm till Gärds och tränar för Anna Hassö, det ska bli SÅ kul! Nu var det ju länge sen vi tränade terräng. Tell kommer dö av lycka. Och jag med. 😀 Sen är det ju inte så långt kvar nu till den 3:e sept när vi ska dit igen och rida fälttävlan, jag längtar så himla mycket! Det ska bli SÅ himla roligt. Här ett kort klipp från 100-klassen på Udden förra året. Lätt det årets roligaste grej!! 😀

Nu på fredag drar jag till Göteborg och kollar på EM och träffar fina vänner, så det är mycket att se fram emot denna vecka! 😀

Jag är innerligt glad att jag anmälde till Gärds, hade ju tänkt rida fälttävlan på Udden efter det i oktober om Tell fortsatt är fräsch. Nu har Udden ställt in, de får inte funktionärer till den helgen. 😦 Jättetråkigt, vi skulle ju haft DM i fälttävlan där. Finns ingen annan arrangör för fälttävlan i hela Småland, så jag antar att det inte blir nåt DM nu. Gärds verkar alltså bli vår första och sista fälttävlan för säsongen. Hermanstorp är tyvärr redan helgen efter och det känns för tajt inpå. Annars hade jag jättegärna ridit där. Men men. Som sagt, vilken tur att jag anmälde till Gärds!!

Hej svejs, vi hörs snart igen!

 

Hovdala!

I söndags åkte jag ner till Hovdala för att kolla på terrängen hela dan. Fick med mig Mia, Carro, Azla och Kenzo! En riktigt härlig dag! 

Det kom några störtskurar på förmiddagen, men vi tog skydd under några träd och sen var ju solen framme större delen av dagen. Stackars alla som varit i Skyrup/Hovdala hela veckan, GUD så mycket det har regnat. Med tanke på det är jag stum av beundran att arrangörerna hade klarat att hålla terrängbanan så fin som den ändå var. Vilket jobb! De drog om sträckningen på vissa banor, ponnyerna fick ta hoppningen först och vänta en dag till med terrängen, osv.

Trots detta var det ändå ca 1/3 av startfältet i den 2-stjärniga klassen som strök sig före terrängen. Så tråkigt. Men men, det får de ju välja själva. Jag hade sett fram emot att få se ännu fler toppryttare och topphästar i terrängen, så det var det enda lite trista med dagen. Och i Breedersklassen (6-åringar) blev det ju nästan lite walk-over eftersom det bara var Niklas Lindbäck på fina Chicuelo som kom i mål. (de var bara tre ändå i klassen, och det tog stopp vid vattnet tyvärr för Moa Nordfjäll och Lingho). Linda gick aldrig ut i terrängen med Aramis, jag som hade sett fram emot att se honom i sitt esse! Men hon sparar väl honom till en annan gång. Han är verkligen fantastisk att se i terrängen den hästen. Vi mötte Linda på väg ut med lastbilen när vi gick den 2-stjärniga banan, så jag förstod att hon hade strukit sig för resten av dagen och var på väg hem. På tal om lastbilar så hjälpte vi William Nilsson Fryer att komma ut med sin enorma lastbil senare på dagen också när han skulle köra ner hästarna till stallet. 🙂 Hovdala kryllade av ”kändisar”, kändes som att hela fälttävlanssverige var där. Vi träffade jättemånga vänner och bekanta. 🙂

ulrika

Ulrika och Tipphex kommer från Småland, så de hejade vi också på såklart!

philippa

Philippa och Cesar

Det gick superbra för vår terrängtränare Philippa och hennes egenuppfödda Cesar, 7 år. De gjorde verkligen en kanontävling. De kom 9:a individuellt och tog NM-brons med laget. Så roligt!! 😀

Vi hejade även på träningskompisen Simone som red sin häftiga häst Chocolatte i den 1-stjärniga. De kom i mål felfritt och inom tiden, det är en naturligt kvick och lätt häst det där och Simone red jättebra. Så duktiga! Heja Blekinge!! 😀

IMG_4038

IMG_4074

Azla trivdes på slottet

IMG_4078

Vid Philippas lastbil. Många som hjälpte till att fixa iordning henne och Cesar inför terrängen! Jag gick och hämtade nummerlapparna, sekretariatet var typ 3 km bort! Motion får man.. 😉

IMG_4079

IMG_4097

Finaste gammelmannen Kenzo