360°

Kolla här, en grym terrängfilm filmad med 360-graders-teknik, man kan alltså klicka i filmen samtidigt som man ser den och ”se sig om”, skitcoolt! Prova! 🙂


…och så måste ni se denna, den är visserligen inte filmad i 360, men ser SÅ kul ut ändå!! 😀

Chris Burton – show us some good riding!

Igår åkte jag ner till Flyinge i ottan med vännerna Hannah och Elin. Vilken toppendag vi hade! Swedish Eventing ordnade en riktig fälttävlansdag med clinic med Chris Burton. (Ni vet han som exempelvis tog OS-brons i lag nu i Rio och har ridit flera OS och ”classics” som Badminton, Burghley osv med fina resultat. En av världens absolut bästa fälttävlansryttare alltså). 

Jag känner mig lite i chock idag efter hela den här underbara dagen i Flyinge. VILKEN underbar sport det här är, och vad svårt det är. Och vad många ryttare vi har i Sverige som rider så otroligt bra. Och vilka hästar!! Chris ville ta med flera hem, ”I want that one for christmas” eller ”Give him to me” kunde han t ex säga med glimten i ögat på sin härliga aussie-engelska. ”That´s a very clever horse”, ”Oh he´s a jumper, I love him”, ”look at that beautiful mare, she´s a real star” osv. 😀 Han var jätterolig att lyssna på, och så otroligt sympatisk. Både väldigt tydlig och ställde höga krav, men också ödmjuk och rolig och skojade mycket. Sa också många fina ord till ryttarna, kan tänka mig att de nästan började tjuta av lycka över vissa komplimanger. En rolig sak var att han ofta sa ”show us some good riding” innan ryttarna t ex skulle rida en avslutande runda över dessa fina inomhusterränghinder, och SOM de ville göra det. Och gjorde också. En otroligt bra instruktion! 😀

Chris rider och berättar vad han gör och vad han vill känna att hästen svarar på

Det var också roligt att Chris satt upp på några av hästarna, han tycker att alla instruktörer värda namnet ska kunna sitta upp på elevernas hästar och visa och känna hur det faktiskt känns, sa han. Och alla vi på läktaren bara gapade. Som alla proffsryttare sitter han lätt och smidigt som en fjäder på hästen men ser samtidigt ut att vara gjord av stål hela han, är väldigt tydlig med vad han vill, och har nästan ingenting alls i handen. Han vill att hästarna ska vara iväg i grannsocknen bara han klickar till lite och minsta ”ho” ska de tvärnita. Det är en fröjd att se duktiga ryttare rida, och det tar inte lång stund innan hästarna är totalt med honom. Han rider verkligen MED hästen och inte emot. Men de ska vara superlydiga. Riktigt riktigt coolt att se. Både Hannah Elin och jag (och säkert alla andra också) insåg att vi måste rida mycket tydligare. Det är det som är snällt mot hästen, inte att sitta och fjesa och halvdra eller halv-mata på hela tiden. Sen har ju en ryttare som Chris sån otrolig erfarenhet, styrka och smidighet också så då är det ju såklart lättare att vara sådär BÅDE väldigt följsam och lätt OCH mycket tydlig. När man har exakt kontroll på sig själv.

Vi fick se massor med grupper träna för Chris, tror det var sju olika grupper. Från kl 10 till kl 18 höll det på. (Och gick jättefort, plötsligt var dagen slut)! Allt från junior-youngrider-landslagsryttare till OS-ryttare och seniorlandslaget, plus att det på slutet var två grupper med lite mer ”vanliga” ryttare (fast ändå duktiga såklart, de måste nog ridit iallafall 100-klass eller enstjärnigt). Alla fick göra samma övning från start, nämligen trava in på ett litet kryss, nitton meter fram till en oxer och komma på fem jämna galoppsprång varje gång. Halt efter oxern. Oj så nyttig övning, den ska Tell och jag slipa på!! ”Teach the horse to jump well” verkar vara ett av Chris motton. När hästarna lyfte bogarna och hoppade genom ryggen som en katt (och ryttaren dessutom var lätt i handen och inte störde) så sa han till publiken ”give her a clap, that was perfection”.

Erika Sjöström och sexåriga Dantino B (MECKL, e DÓlympic-Quintender) har verkligen framtiden för sig. Otroligt fin häst.

Chris pratade mycket om att man som ryttare måste träna bromsen på hästen. Hoppa en serie mot ett hörn i ridhuset, och gör halt. Hoppa en serie på meddellinjen, gör halt spik rakt. Bromsen måste funka! Ni kör ju inte omkring i värsta racerbilarna i 200 km/h och är lite osäkra på om bromsen verkligen fungerar om det kommer upp ett stup framför er, sa Chris. Han var också mycket mycket noga med att ryttaren direkt går fram med handen när hästen står stilla. Och då får de inte gå framåt. Lär hästen att det är skänkeln som betyder fram, inte handen fram! (Det låter ju lätt, men ack så viktigt). Nyckeln till god ridning är verkligen att vara supernoga med grunderna och träna på det hela tiden! Ähum, just det ja. 🙂

Det här med att inte hålla i, samt att vara mycket precis i sina hjälper var något som många fick träna på. Inte minst senior-landslaget. Jag tror de var lite ”svårare” att träna, de är ju så erfarna och har kanske lite svårare att ändra på sig funderade jag på. Däremot juniorerna och youngriders märktes det att Chris gillade jättemycket. De försökte verkligen och gjorde precis som han sa! Sa han ”don´t touch the reins” så gjorde de inte det heller. 😉 Många fick dessutom instruktionen ”put your bum in the saddle and let go of the reins”. Heh. Det känner man ju igen. Lättare sagt än gjort! Men vilken skillnad när hästen bar sig själv och då var tvungen att komma upp fram. ”OS-gruppen” Frida Andersén, Anna Nilsson och Niclas Lindbäck fick mycket beröm från Chris. Han gillade deras ridning, det märktes. Han kunde säga till publiken saker som han ville att vi skulle titta på extra, t ex Niclas Lindbäcks mjuka och stilla handposition.

Anna Nilsson och Candy Girl visade upp fint samspel och bra ridning! Härligt att se. En riktig liten ärta till sto. Så underbar häst! 

Enda gången Chris blev lite butter var när folk satte hästarna för nära hinder och sen typ ”lyfte upp dem” i tyglarna (man bromsar alltså in i hindret och sitter fortfarande i bromsen när hästen hoppar). Det gillade han verkligen INTE, det var tydligt. Ett galoppsprång före hindret vill han se handen fram en decimeter från ursprungsläget och att man sitter helt stilla och bara följer hästen. Det är hästen som ska hoppa, inte du. Han sa lite bistert men ändå med glimten i ögat att ”I have never ever seen a rider being able to ”HELP” a horse jumping a fence. The only way they can do that is to get off the horse, get under its belly and PUSH the horse over the fence, then jump it themselves and get back on the horse still in canter”. 😂

Han gillade inte heller när ryttare försökte bromsa heta hästar som låg på, och knep om med skänklarna eller ännu värre sporrarna samtidigt. ”Don´t do that”. Ta i så fall av sporrarna om du inte kan bromsa hästen utan att använda skänkeln. Det ger dubbla kommandon, det ska vi inte utsätta hästarna för, sa han. Hur ska de kunna förstå vad vi menar då? Punkt slut.

Jag kan säga att Chris Burton är min nya rid-idol, alla kategorier. Har ni inget bättre för er en söndag kan ni kolla på alla hans ritter på youtube exempelvis. VILKEN hästmänniska. Född på hästryggen i princip. Så otroligt kunnig och ödmjuk. Hatten av.

 

 

Sommaren – och fälttävlan – kom tillbaka!

Jag hittade dessa bilder av en slump. Blev så glad! 🙂 Vet inte om de är sådär jättebra, men vet själv hur svårt det är att fota hästar (och ryttare)! Älskar Tells öron på den första bilden. Sötaste lurvponnyn! ❤ Funderar på att köpa nån iallafall bara för att det ju trots allt är bildbevis från vår första 100-klass i fälttävlan! Historiskt. 🙂 Första bilden är nerhoppet i vattnet (även om själva vattenhindret börjar strax utanför bild), så glad att han hoppade så fint fast det inte var nåt vatten alls när vi var där och tränade. Det var plötsligt väldigt mycket vatten sen på tävlingen. När man kommer mot den här stocken ser man bara ett stort djupt vatten bakom, det är först när man hoppar över som man ser att man faktiskt hinner landa innan man ska plumsa ner i vattnet. Förmodligen därför jag ser så koncentrerad ut, ville INTE få bada i oktober! 😉

Dessutom måste man få med sig hästen tvärt till höger direkt ner i vattnet, annars kommer man fel på hindret ut ur vattnet. Det fick vi till fint minns jag. Åh vad jag längtar till våren!! 😀

Kolla på fler bilder här från årets sista fälttävlan på Udden, sjukt kul med allas fighting face! hahaha!

DSC_0031.jpg

128.jpeg

Tell, min älskade racerlama!!

Dessutom visade det sig att jag råkade bli fångad litegrann på film iallafall från 100-klassen. Det är lite vår grej med extremt korta klipp från terrängrundorna i år. 😉 Så glad att nåt kom med iallafall! Hurra hurra! Här ser ni precis när jag kommit ner från ett nerhopp ut från det första fältet in på det andra stora ”sjöfältet” och dessutom MÖTER Paula precis då på vägen hemåt i full fart med sin häst (vi var i början på vår runda och de i slutet på sin)! Minns att Tell kollade till lite på dem, uppmärksam som han är, och ba ”Va? Vad gör DE här? Varför springer de åt DET hållet??”, men när jag sa ”fortsätt framåt!” var det inga problem alls. Förr i världen hade jag väl legat i gräset och han hade hakat på dem hemåt… hahaha! Så SJUKT glad över att han går som ett skott nu. Vi är så väldigt mycket mer samspelta nu än när vi började rida fälttävlan, och tur är väl det! ❤

 

 

Fälttävlanssäsongen 2016

Nu har det blivit mörkt och november och det känns som att året är slut. Det är det väl inte riktigt, men fälttävlanssäsongen är iallafall slut för i år. (Om man inte räknar in eventuell inomhusterräng som kanske blir av vid jul i vanlig ordning). 🙂

Tänkte iallafall att jag skulle sammanfatta det här fälttävlansåret lite, det kan ju vara kul. Särskilt eftersom det här faktiskt BLEV en fälttävlanssäsong, det ska man inte ta för givet! Förra året kom vi ju bara iväg på nån terrängträning här och där, men inget tävlande. Det har väl inte varit sådär urmånga tävlingar i år direkt, beror på vad/vem man jämför med.. 😉 men vi HAR iallafall tävlat, tränat, och haft SÅ roligt! 😀

I april åkte vi till Vinslöv och red 90-klass, säsongsdebuten, och det var väldigt nära att vi inte kom iväg alls pga dubbel-bilhaveri. Jag var nära gråten hela dagen bara för att jag var så glad för att vara där!! (Världens snällaste uppfödare Göte startade upp sitt rejäla hederliga ekipage och skjutsade både mig och Tell ner till Skåne och tillbaka). Det var en bra strategi att vara sådär gråtmild och tacksam hela dagen. Tell gick okej i dressyren, felfritt i hoppningen och som ett skott i terrängen. Vi drämde till med en fin 5:e plats och en tjusig grön rosett. 😀 ❤

Skärmavbild 2016-04-24 kl. 11.17.12IMG_9298

I maj var vi och red pay and cross i Hoby. Förmodligen världens längsta bana någonsin (med flest språng) i 90-klass, men kul hade vi! Och jag kom ihåg hela banan. 🙂

img_9590


I juni åkte vi till Udden och red en stilterräng i 90-klass
. Det gick hur bra som helst, men jag red aningens för sakta vilket aldrig har hänt förut. I övrigt en jättebra känsla, felfritt på hinder, glad häst och pepp för fortsatt säsong! Woho! (Lite blöta blev vi. Det var ingenting mot för resten av säsongens tävlingsstarter, men det visste vi inte då).

IMG_9768

I juli var det dags för årets andra hela fälttävlan, nu var vi tillbaka i Hoby. Solen sken i dressyren, hoppningen fick vi rida i ridhuset – och fick TIDSFEL! Har aldrig nånsin hänt i banhoppning förut. That was a new one! Revancherade oss med en prickfri terräng, dock i TIDERNAS ösregn. Himlen öppnade sig verkligen så jag såg ingenting. Tur jag lämnat banskissen till Tell i förväg så han visste hur han skulle springa. 😉

13581934_1038767312839734_4058474670996461565_o

Skärmavbild 2016-07-04 kl. 13.40.52

Årets bästa fighting-face-bild!

I juli var Tell och jag även på träningsläger/semester nere i Blommeröd i Skåne och red Teamchasing med våra grymma vänner Anna och Lisa! Så himla kul. Tell var en stjärna, även om själva den avslutande teamchasingen också gick i ösregnets tecken dessvärre! Detta kommer också med på fälttävlanssammanfattningen, även om det nu inte riktigt är fälttävlan så är det ju terrängaktiviteter i grupp. 🙂 Mycket mycket roligt som sagt!

Skärmavbild 2016-07-11 kl. 17.28.38IMG_028413582133_1389550057726856_6862186174301529556_o13641278_1388259711189224_5418824607009574548_o


I september red vi stilterräng igen på Udden,
jag har ridit nån terrängträning också här och där i år (bland annat kurs för Magnus Gällerdahl) men det har funkat bra att få lite banträning genom att rida stilterräng och pay and cross också! Så det rekommenderar jag verkligen. Just denna stilterräng red jag som träning inför fälttävlan på Udden helgen efter, det var enda chansen att kunna träna där före tävlingen. Så jag körde Tell till Udden på morgonen, åkte och jobbade inne i Kalmar, sen tillbaka och red! Mycket bra. 🙂

IMG_0872IMG_0875

Två dagar senare var vi tillbaka på brottsplatsen och red 90-klass. Vi gjorde en ganska bra dressyr, fick dessvärre ner ett i hoppningen (fjantpet, man måste rida ordentligt och inte slappna av för mkt bara för att hindrena inte är så höga) och sen fick vi till en kanonrunda i terrängen! Jag bara njöt. FINA FINA HÄST!!! Detta resulterade i årets andra placering, det trodde jag inte men it ain´t over til it´s over i fälttävlan! 😀 Vi tog en ANDRAPLATS, vilket är vår bästa placering någonsin i fälttävlan! Åh så roligt!! 😀 (Stilterräng har vi ju vunnit två gånger men fälttävlan är ju liksom RÄTT mycket svårare att få pris i)!

img_1416IMG_6560IMG_6551

Linda Algotsson hade ju tjatat på mig att jag skulle anmäla till 100-klass, och har man lovat en landslagsstjärna så har man ju. Sagt och gjort, vår sista fälttävlan för säsongen blev debut i 100-klass på vår kära ”hemmabana” Udden utanför Kalmar. Och SOM min fina häst levererade. Det var nära att det blev pris igen, vi kom första utanför placering.

En trevlig dressyr på dryga 65% (alltså till och med BÄTTRE än våra resultat i 90-klass!), ett skitpet i hoppningen och sen en felfri terräng inom tiden. Den här gullepållen har inte satt en HOV fel i terrängen på hela säsongen! (Att jämföra med vår första riktiga fälttävlanssäsong 2014 när det var lite mer blandat mellan att antingen gå som ett skott ELLER fega ur och kasta sig hem/tappa matten/matten hängde upp och ner i förbygeln och fick klättra upp igen). 😉

img_1354img_1364img_1370

Tack för allt älskade, älskade häst! Vilken säsong vi haft, både provat på team chasing OCH debuterat i 100-klass i fälttävlan med den äran! Flera rosetter, men framför allt lärdomar, erfarenheter och så mycket roligheter har det blivit! 😀

Dagen efter

Mmm… måndag efter en fälttävlanshelg. Jag känner mig sjukt trött och har träningsvärk i hela kroppen, men är samtidigt så glad och känner mig som en blandning av överkörd och oövervinnerlig. Hehe. Märklig känsla! 😉

Ikväll ska jag ta på mig och Tell massor av reflexer så ska jag ut och gå en promenad med honom på asfalt och grus i ca en timme, det kommer bli skönt. Det är ändå halvt livsfarligt i skogen nu med alla jägare och uppstissade älgar. Plus att man inte ser nånting i mörkret ändå. Och jag tror det är bra med en skrittrunda på hårt underlag, även om han inte gått trestjärnigt direkt.

Här är hoppfilmen från igår, det som gick absolut sämst. Synd att ingen filmade dressyren eller terrängen. (Det som gick bra alltså). 🙂 Men så är det, ödets lott att man ska få film på det man behöver bli bättre på, haha!

 

 

Försöker få fatt i en fotograf som möjligen fångade oss på bild i terrängen men jag tror mest han fotade folk han känner dessvärre. Alltså inte mig. Men såhär såg det ut i terrängen i vår klass iallafall, här är det Linda, Ulrica och Marina som far fram, de red ju i samma klass som jag. 🙂

ska%cc%88rmavbild-2016-10-17-kl-15-32-54ska%cc%88rmavbild-2016-10-17-kl-15-32-19ska%cc%88rmavbild-2016-10-17-kl-15-31-41

Överlag är det ju himla coolt att få se så mycket bra ridning. Det är SÅ inspirerande! Det var verkligen en härlig tävling igår med hela ”fälttävlansfamiljen” från nybörjare till proffs, och alla är lika fina mot varandra! En del ryttare som man inte ser så ofta från Stockholmstrakten som kommit ner för att avsluta säsongen hos oss i Småland, bland annat skitduktiga Anna Fors och Saga Suovanen (som också rider jättefint). Sagas mamma skriver ju för Ridsport ibland och så driver hon bloggen ponnymamman som ni kanske känner till. Jag känner inte dem men de verkar verkligen vara supertrevliga! 🙂

Vår veterinär Staffan Lidbeck var också där med sin fru Lisa, som jag aldrig tror jag sett rida förut! (Fast jag vet ju att hon kan rida). Men de red minsann båda två. Så kul! Roligt att två så upptagna människor bara ”Vi fixar barn- och hästvakt och åker till Småland och rider fälttävlan i helgen bara du och jag älskling”. (Gissar jag). Fälttävlansmänniskor är ju bara bäst!! 😀 Staffan blev så glad över tackkortet jag skickade sa han. (Jag hade skickat ett fint foto på Tell i sitt esse, terrängen, och skrev några värmande rader om hur glad jag är att de är så duktiga och engagerade på Löberöds hästklinik).

En till tidigare förbundskapten i fälttävlan hade jag också som medtävlande i klassen, Lars Christensson. Det är verkligen en fröjd att se honom rida terräng. Och så Linda Algotsson, fantastiska Linda. Jag är SÅ nöjd över att komma sexa i mitt första DM i fälttävlan (och sjua av 21 starter totalt i 100-klassen), för vi har många duktiga smålandsryttare! Linda, Agneta, Annelie, Marina, Ulrika… så grymma brudar allihopa!! Som piskade skiten ur alla andra. Way to go!!! 😀

Skärmavbild 2016-10-17 kl. 15.52.47.png

 

Vi gjorde det! Debut i 100-klass på Udden

Man är lite halvsnurrig såhär på kvällen när man stigit upp kl 04.15. Lång dag… Men å vad jag är glad! Min fina fina fina häst spettade runt Uddens 100-bana som han aldrig gjort annat. Vilken känsla. 

Det känns lite blandat just nu, dels är jag så galet glad och stolt och jag vet inte vad, på det stora hela är jag så himla himla nöjd med dagen! Såklart lite surt att vara första utanför placering. Hade vi inte haft ner det där förbenade hindret i hoppningen hade vi fått pris. Men så är det… Ja ja. inget att göra nåt åt. Får rida bättre nästa gång! 🙂

Och så är det såklart sorgligt att fälttävlanssäsongen är över nu. (Ända tills det visade sig att det kanske finns en pay and cross i 100-klass i Ängelholmstrakten kvar.. hehe).

Men mest är jag jätteglad och stolt och helt fylld av lycka och kärlek till min älskade vän Tell. The man alltså! I dressyren fick vi till en fin känsla och runt 65%, hade kunnat ännu bättre om inte jag gjort så SJUKT klantiga missar som att rida upp snett på medellinjen t ex. Har jag ridit i 30 år eller?? Hahaha… Mest sjuor blev det, nån åtta på en skänkelvikning och en sexa när jag gjorde nån miss. Fick fint betyg på min sits och fast Tell var lite spänd fick vi kommentaren ”fint visat, lydig häst”. Ändå nöjd med det. Men när vi blivit lite stabilare på det här med dressyr borde vi ju inte rida under 68-70 procent nånstans. Så fin häst har jag ju. Får sikta på det! Practise like you´ve never won, perform like you´ve never lost! 😉

img_1354

Jag åkte ju själv men fick såklart hjälp ändå av gulliga människor, försökte tvinga diverse folk att filma och fota men det gick sådär. Skrattade så jag grät (nu i efterhand) åt lilla Wilmas försök till att filma dressyren, hon filmade sanden i fyra sekunder. Det var allt. Bra kämpat ändå! Så gulligt att hon försökte. 😀

Hanna har filmat min hoppning, vilket jag nästan önskar att ingen gjort för jag red som en påse skit rent ut sagt. Stackars Tell! Det kändes helt hemskt. Jag blev jättenervös, stressad, hittade inte nån bra rytm och försökte desperat räkna galoppsprång och komma ihåg den svåra banan så vi inte skulle bli uteslutna och missa terrängen (hemska tanke!!). Dessutom lutar hela den där hoppbanan så inga avstånd man stegat stämmer ändå. Men så är det ju ofta på fälttävlan och liksom en del i det hela, så det är verkligen ingen ursäkt! Som tur är fick vi ändå bara ner ett hinder, typ det lättaste och lägsta!! SUCK. Ja ja. Jag slappnade väl av just där, men i allmänhet kändes det som att jag inte började andas förrän jag var klar med hoppeländet. 😛 (ska se om jag kan få upp hoppfilmen imorgon, har inte ens hunnit kolla på den själv än).

Sen hämtade vi upp oss med heder och bravur i terrängen iallafall. Jag var inte ett dugg nervös, bara taggad, och bara var helt stensäker på att vi skulle klara det. Och det gjorde vi. 😀 Nolla på hinder och inom tiden, så en finfin nolla blev det i terrängen. 😀 DUKTIGA HÄST!!!!

Ärligt talat var det inte den bästa terrängrundan jag nånsin ridit, men lätt den största iallafall. Det var ju vår första 100-klass. Det var svårare nu än på träning, det kan jag säga! Men inte det svåraste vi ridit. Det var bra mycket svårare att komma runt en 90-klass back in the days när han ville springa hem till flocken stup i kvarten, jag lovar!! I denna klass mötte vi dels Agneta och Taleya i full fart, de gick i mål precis när vi startade (mål och start var precis bredvid varann), vilket Tell tyckte var jättekonstigt, ”men där är hon ju! Min stallkompis!” Och sen mötte vi ju ett annat ekipage ute på banan också som var på väg hemåt när vi red åt andra hållet. Han hajade ju till litegrann förstås, men nu räckte det med att jag kallade lite på hans uppmärksamhet så lyssnade han på mig och tänkte inte springa hem för allt smör i Småland. ❤  🙂

I 100-klasser kan det ju komma några rejäla bord och stora oxrar, och har man en bra hopphäst och får en bra träff på de hindrena så får man ett rejält språng under sig kan jag säga! Trampa ner i stigbyglarna!! 😉 Tell hoppade superbra. På några ställen var jag lite sen att stämma av, men då stämde han av själv och bestämde antal galoppsprång. Jag höll mig i manen och litade på honom. Kloka häst.

img_6609

Hanna och gulliga Charlie var med och gick banan.

Tyvärr var vår hejaklack så engagerade och skrek och hejade och höll tummarna ute i terrängen så ingen kom ihåg att filma. 😛 Vet inte om det var nån fotograf där… det lär väl visa sig. Hade varit kul att visa er. Själv har jag tagit några få helt usla bilder, men det är det enda jag har! hahaha.. man kan inte vara på topp på allt! 😉

Längtar till nästa vår när allt kör igång igen med fälttävlanslivet, nu har vi vintern på oss att bli bra på att hoppa och springa ännu finare i dressyren! Jag får väl träna mig att rida upp på medellinjen 2000 gånger.. 😉

Slutligen: Det är häftigt det här med ridning. När jag började med fälttävlan för tre år sen (och började tävla i fälttävlan året därpå) höll jag ju på att dö av några av 90-hindren. Jag har varit med på många 100-klasser, gått banor och hejat på folk, fotograferat, filmat och hjälpt till. Tänkt att jag kommer ALDRIG till den nivån, jag får vara sjukt nöjd med mig själv om jag kommer runt en 90-klass med hedern i behåll! Och nu har vi ridit vår första 100-klass. Och det gick SÅ SJUKT BRA. Det kändes inte ens särskilt svårt. (Och nu vill jag göra det här igen!!) Jag är SÅ STOLT över mig och Tell!! Wohooooo!!!! 😀 😀 😀

img_1356

Det lantliga fälttävlanslivet. 😉 Agneta har kommit på ett fiffigt sätt att få släpets dörrlås att sluta slamra. Underbart!

img_1364

Pussar min gullenos bästhäst racerlama

 

img_1370

Bortskämd äppelhäst, jisses vad han har fått mycket beröm, godis, pussar och äpplen idag!! Men det är han värd. Finns ingen som min Telleman! ❤

Why we are doing this

En tävlingsdag på underbara ridklubben Udden i strålande sol, och man dessutom går och blir TVÅA och får pris och rosetter och alltihopa, då är det inte svårt att förstå varför man håller på med fälttävlan!! 😀

Det låter kanske lite förmätet nu när det gick så bra, men jag hade verkligen varit SÅ nöjd ändå idag även utan placering! Placering hade jag verkligen inte väntat mig. Men – i fälttävlan kan ju verkligen allting hända, så uppenbarligen kan man (iallafall ibland) komma tvåa även om man gör en halvbra dressyr, har ett ner i hoppningen och sen sätter en prickfri terräng. It ain´t over ´til it´s over! 

IMG_6551.JPG

Tell och jag skrittar runt terrängbanan

Jag önskar så mycket så det är löjligt att nån har fotat eller filmat mig och Tell idag, men jag är inte helt säker på det tyvärr. Vi åkte dit själva men fick hjälp av snälla människor på plats. Jag har verkligen ingen aning om det var nån fotograf där. Nåja det lär väl visa sig om det dyker upp några bilder. Nu till the action:

Dressyren. Jag red fram i en timme ca inklusive en ordentlig framskrittning. SVINvarmt i ridhuset, man höll typ på att dö. Min energiska lama var väldigt energisk ändå, fast hyfsat ridbar och kändes fin och ganska mjuk. Jag är faktiskt nöjd med det vi gjorde på banan även om vi kan få ännu bättre procent. (Håller helt med domaren om alla betyg, tycker det var bra dömt). Vi fick ihop 64,5%. Det var ett härligt ”fall framåt” denna tävling, jag kunde rida framåt fast han blev spänd och taggad. Woho! SÅ glad för det! Ibland är det ju som förgjort när han spänner till, då blir jag också spänd och kommer inte till ridning. Nu hämtade vi upp oss bra igen efter något moment här och där där han spände till, egentligen är det mest skritten och halterna (ähum) som vi måste träna vidare på. Men jag tror det också blir lättare när han blir mer och mer avspänd och genomsläpplig i allmänhet. Vi är inte helt där än, men som sagt, jag är ändå nöjd med tanke på att det gått så jäkla dåligt i dressyren på sistone. Fina fina häst! Fick många sjuor, en del 6,5:or och så en 5:a på min dåliga halt… Kul att domaren skrev ”FLOTT HÄST” med stora bokstäver och att jag fick en 7:a på min sits! Tackar tackar 🙂

Efter dressyren slängde jag av sadeln och veterinärbesiktade min svettiga häst (som naturligtvis satt vinterpäls redan), inga problem där. Sen iväg till hoppningen, tog tre skutt på framridningen och sen var det dags. (Direkt efter hoppningen var jag tvungen att skritta terrängbanan om jag skulle hinna med det, så därför den hastiga besiktningen mitt i allt. Glad att min plan funkade, blev super med hela upplägget).

IMG_6552

Galet fint på Udden

Hoppningen tyckte jag vi gjorde rätt så bra, jag tänkte på att galoppera på i svängarna och då stämmer ju alla anridningar fint. Tyvärr fick vi ett onödigt pet på ett räcke, jag var så säker på att vi låg bra och skulle få en ”bra träff” så jag slappnade nog av lite, och då åkte den bommen ner. Tell är inte så impad av 90-hinder, han hoppar mycket bättre på 100 och uppåt… Så det var ju skit. Men det var ändå en rätt trevlig runda och INGA tidsfel den här gången!! 😉

Nu till det roligaste. TERRÄNGEN. Jag hade ju inga tankar på placering överhuvudtaget eftersom det var så många duktiga ryttare med som hade en miljon procent i dressyren och felfri hoppning med sig. Så jag bara taggade för att sätta en grym runda och ha riktigt kul!! Och det hade vi. Dock var jag jättenervös över att detta ändå var den första fälttävlan jag rider på Udden, då är det två fält med hinder och inte bara ett som det är på stilterrängen. Massa nya hinder var med som vi inte har hoppat, särskilt de första tre hindrena och sista hindret tyckte jag var skitläskiga. (Sista hindret var en vit steeplehäck med ris ovanför som var bortåt från framridningen, var helt säker på att jag skulle trilla av där). Men när starten väl gick bara red jag, och Tell spettade på och spetsade öronen. Det var verkligen INGA problem med nåt. Plattan i mattan!!

IMG_5323.JPG

Uppdatering: Fotocarro lyckades fånga oss på bild! TACK!

 

Bibbi sa efteråt att det var en kanonfin runda och att jag verkligen ”satt i förarsätet” ! Roligt att höra. Jodå, nuru häst gör man som matte säger! Och det gjorde han. 🙂 Han stod emot lite mot halvcoffin och även ner mot vattenhindret (som det var mycket mer vatten nu än i fredags) men då var jag snabb på med skänkeln. Försökte smacka på ett ställe men det lät inget för jag var så torr i munnen, hahahahaha! Tur att benen fungerade iallafall! 😀

IMG_6557

Underbara Udden. Ingen bild på mig, vi hoppade det till vänster, men här en liten duktig ponnyrumpa iallafall!

Vi kom i mål felfria på hinder och inom tiden. Han gick verkligen som på räls. Jag var så HIMLA glad och ville anmäla mig till nästa fälttävlan på studs. Det är så den här sporten funkar. Innan är man så nervös så man nästan dör, sen direkt efter är man så glad och är så adrenalinfylld så man gör vad som helst för att få göra om det. 😀 Inklusive lovar Linda Algotsson att jag ska rida 100-klassen nästa gång i oktober. 😛 Gulp…

IMG_6560.JPG

Det var ju såklart skitkul att vi blev tvåa, fick jättefina ridstrumpor från Animo bland annat i pris. Jag är så himla glad för vår träningskompis Annas skull och hennes coola skäck Rutan – de kom fyra! Deras första placering någonsin, jag var nästan ännu mer glad för hennes skull än min! Vet hur stort sånt känns. Och de har tränat SÅ hårt. Så roligt när det lönar sig! 🙂 Vår veterinär Staffan var också med på en jättefin sexåring, han kom efter mig i listan. Vann över veterinären, det ni! 😉 Hehe. Det var jättekul att träffa honom, han är så glad över att se Tell så fin och fräsch också. Hoppas det håller i sig. Jag borde skicka ett tackkort till Staffan. Och till många fler iofs.. ❤

IMG_0896

Tell, mycket nöjd med sig själv, men ännu nöjdare när han fick gå ut i solen och mumsa gräs hemma med brorsorna. Tack älskade häst för allt kul vi får göra tillsammans!

Det var det äventyret, hopp i säng! Nu kommer jag sova gott.. 🙂

 

 

 

Tough, or not so tough…

Oftast är jag väldigt glad över att jag gör flera olika saker med min häst. Som att tävla WE nu på lördag t ex. Men ibland får jag ångest för att jag inte hinner!

Vi är anmälda till fälttävlan på Udden nästa helg, och där har vi inte ridit på jättelänge. Inte ridit terräng heller på aslänge. Tror ni jag kommer hinna träna innan det hela? Njet. Förmodligen inte.

Det här är ju valfritt, jag måste ju inte tävla fälttävlan i september. Kan vänta till oktober kan man ju tycka. Men jag vill ju… Och så får jag skylla mig själv att jag gör annat. Nu på lördag är enda terrängträningen, men då tävlar jag ju WE. Fredagen före fälttävlan går en stilterräng där, men då kan jag inte för jag måste jobba.

Faktum inför denna fälttävlan är ju som följer: Jag kommer inte hinna träna på den banan, jag får rida ändå och hoppas att det går bra. Eller stryka mig om jag känner att det kommer gå åt helvete. Jag har rätt så mycket ångest för det här, samtidigt som jag känner att ”äh, klart jag kommer runt deras 90-bana”. Tell har gått som ett skott på båda fälttävlan jag hittills har tävlat i år, så just nu har jag verkligen ingen anledning att misstro hans goda uppsåt. 😉 Nån gång måste väl vara den första som man rider en fälttävlan utan att ha tränat på den banan före. (Och jag har ju varit på Udden, bara inte nu på ett bra tag, och jag har aldrig ridit en hel fälttävlan där, bara stilterräng).

Försöker peppa mig själv med lite filmklipp från hur bra det har gått tidigare på den här säsongen. 🙂 Fullt ös – en glad racerlama in action! ❤

En gång för länge sen vann vi en stilterräng på Udden också. Det ska jag också försöka komma ihåg när jag för tillfället har alldeles för dåligt självförtroende.. 😛 Ibland undrar jag varför jag tävlar överhuvudtaget. Oroar mig i veckor och blir så sjukt nervös och utmattad. Men sen är jag ju så glad när jag väl överlevt, haft jättekul med min fina fina häst, och lärt mig massor!

I mina bästa stunder kan jag även ta ut glädje i förskott, sånt är bra, men tyvärr är jag även expert på att oroa mig sjukt mycket i förväg för alla möjliga saker. Det är inte alls bra för den mentala hälsan. Får försöka sluta med det!

 

Sötkorven

Det som är bra när man vilar sig och inte gör så mycket annat än skrotar runt i trädgården, badar och dricker kaffe, är att man kan minnas tillbaka till en massa roligt man gjort. Under våren och sommaren hittills har jag ju t ex hunnit med två fälttävlan, en WE-tävling, teamchasingläger, Wirsbo, en hopptävling och mycket annat kul.

Här är några bilder från fälttävlan i Hoby nu i början av juli, skrattar så jag gråter åt detta. Alltså Tell. Min stjärna, han är ju bara bäst den älskade sprätten! ❤

13580550_1038767242839741_8103098440861370299_o

Det här var i början av programmet när vi fortfarande fick bra poäng, hehe. Han är fin, men man ser att han har börjat tagga till den luriga räven! 😉

13581934_1038767312839734_4058474670996461565_o

Den arma matten är glad att dressyreländet är över för denna gång, hästrackan är oerhört nöjd med livet och tycker själv att han är bäst! Och flirtar med fotografen istället för domaren. Den här bilden är SÅ typisk Tell. Jag smäller av! Hahaha!

Skärmavbild 2016-07-19 kl. 18.11.14

Den oförglömliga terrängen. Ett mirakel att jag ens såg något, så mycket regnade det!

Skärmavbild 2016-07-19 kl. 18.11.54

Skrattchock igen, här kämpade vi oss verkligen i mål! Sista hindret, hahahahahahaaaaaaaaa!!! Tell ser ut som en dränkt älg!!

Ja, vad säger man. Fälttävlan är en underbar sport! 😀

Fighting face – fälttävlan i Hoby!

Ursäkta den dåliga uppdateringen. Jag har haft fullt upp med att vara iväg med jobbet, sen direkt hem och rida och packa för fälttävlan i Hoby. Vi har även besök nu i en vecka av Matias 9-årige lille brorson så det har varit lite fullt upp här.. 😉

Igår åkte vi på fälttävlan i Bräkne-Hoby, den första fälttävlan nånsin på den bana och första i Blekinge! Så roligt, historiskt på flera sätt. Kul kul! Jättemånga vänner skulle rida såklart, så det var rena ”famljeträffen” där. Jag fick med mig goa Malin och Ida också, det är så kul att vara ett litet crew på fälttävlan tycker jag! Det behövs ju också då.

Skärmavbild 2016-07-04 kl. 12.02.16

Dressyren var jag inte alls nöjd med, han var så fin på framridningen och så rider jag bra i ungefär 1/3 av programmet och sabbar resten. Så surt!! Tell spände plötsligt till för nåt och jag kom aldrig till ridning ur det hela sen, fick rida som en gnu för att han skulle gå fram överhuvudtaget. Så resten blev lite pannkaka och han sprattlade glatt runt och bytte galopp hur som helst, det var lite ett mirakel att vi ändå kunde rida rätt vägar och någorlunda rätt gångart. Lurifax-rackare!! Men men. Vi var ju där för att ha kul och lära oss. Och vi KAN ju bättre än dryga 60%. Men så är det ibland, det är bara att träna vidare. Det ÄR nåt helt annat i skarpt läge, hemma kan väl alla rida bra. Det var bra dömt tycker jag, vi fick 7,5:or och 8:or i början av programmet innan det gick utför. Får rida med större marginaler nästa gång så jag inte tappar allt om han spänner till.

Skärmavbild 2016-07-04 kl. 12.09.18.png

Hoppningen red jag lite sådär, vissa språng blev jättefina och andra så höll jag i lite för mkt för Tell den raketen ville springa på i fri fart. Det var inomhus, vilket jag tror gjorde att jag bromsade lite för mkt även om jag verkligen tänkte på att galoppera i svängarna och hålla rytmen. Svårt att ställa om till innehoppning nu när man är van att vara ute på stor bana. Vi petade ett räcke hårfint som stod svårt ur sväng, Tell blev lite nonchalant, men sen räddade han mig å andra sidan i kombinationen när jag red som en kratta. Så ett ner hade vi. Och NIO tidsfel!! Jag fattade ingenting. Men jag red väl lite för stora vägar, plus att tiden var snål (och det visste jag inte). Det var jättemånga andra som också fick tidsfel i hoppningen, folk som aldrig heller får det. Detta var definitivt första gången jag fått det med Tell. Men men, samma där som i dressyren. Bara att rida bättre nästa gång!

Skärmavbild 2016-07-04 kl. 13.40.52

Inför terrängen kändes han superfin, vi tog några skutt på framhoppningen, hoppade även nåt 100-klasshinder där och han bara spetsade öronen och sög mot hindren. Fina fina häst! Sen precis när starten går så bara ÖPPNADE sig himlen. Det var det värsta ösregn jag varit med om på hela sommaren. Jag såg nästan ingenting, men det var ju bara att rida ändå. Tell gick som ett SKOTT. Han fällde bak öronen som vattenskydd på alla raksträckor och bara spettade på i regnet, och varje gång jag rätade upp mig mot hinder så spetsade han öronen igen. Älskade häst, vilken kämpe! Jag var riktigt nervös innan för om jag skulle få ut honom från banan och upp i skogen eftersom det kom redan efter hinder tre, men där i skyfallet glömde jag helt bort det och bara sparkade på så han for upp i skogen som en kanon. Hahaha! Däremot fick jag bromsa lite uppe i skogen för det var jätteblött och lerigt och jag ville verkligen inte halka och gå omkull, jag tänkte komma runt!! Och det gjorde vi ju. Kom i mål felfri på hinder med några ynka tidsfel, men det gjorde absolut ingenting alls. Att rida terräng på Tell som han går nu är en ren jävla njutning. Även i ösregn. ❤

Här får ni se några språng från den blötaste terrängrundan i mannaminne!