Äntligen fick vi åka på träning!!

Hej på er! Igår var Tell och jag på äventyr i Holmsjö, sååå roligt! 🙂 Vi åkte hem till duktiga Susanne Åkesson (sök på westernklick på facebook eller instagram om ni vill!) och tränade kommunikation från marken. Jättekul och nyttigt! Så glad att jag har läst Susannes bok ”Rida med klicker”, då hade jag ju lite koll iallafall på grunderna med detta. Den rekommenderas varmt! Går att beställa via hennes hemsida http://www.westernklick.com. 🙂

Jag är ju helt självlärd på klickerträning, började ju med det förra gången Tell var konvalescent för att aktivera honom och vi tyckte det var jättekul båda två. Sen har jag fortsatt lite då och då, men jag är ju verkligen ingen expert.

Susanne tränar ju hästar med belöningsbaserad träning, hon tränar inte tricks med hästarna utan det är mer ett helhetssätt att tänka har jag förstått det som. Hon använder det både när hon rider och när hon tränar hästarna från marken. Hon tränar och tävlar även i Western. Jag förstår inte riktigt hur man skulle lyckas rida helt utan tryck och eftergift, detta verkar liksom helt tvärt om, men jag tycker det är roligt och spännande att lära mig nya saker och tänka ur nya perspektiv! Nu har jag ju bara varit där en gång så det finns nog en miljon saker till att lära sig. Sen måste man ju inte gå ”all in” heller, jag tror alla skulle ha nytta av sån här träning. Det är ju jättekul och fint att hitta en bättre kommunikation med sin häst, oavsett om man rider eller hanterar hästen!

Såhär gick träningen till: Först berättade jag om mig och Tell och lite vad vi brukar göra, vad vi rider och tävlar i för discipliner och hur våra personligheter är. 😉 Sen ville Susanne att jag skulle släppa Tell lös på ridbanan och se vad han skulle göra. Gulp, jag ville ju inte att han skulle sätta full fart, hon hade rätt stor bana, men han verkade väldigt cool (och det var 25 grader varmt) så jag släppte honom. Han lunkade omkring och tittade på hennes saker på banan (hon hade lite olika trailhinder utspritt på banan), helt lugn, och sen upptäckte han gräs i kanten (såklart) och ställde sig och mumsade. Susanne sa att jag skulle ropa på honom och se om han ville komma till mig. Jag har ju inte tränat frihetsdressyr så mycket med honom (och har definitivt inte haft honom lös på länge pga konvalescensen) så jag var lite tveksam till om han verkligen skulle slita sig från gräset. Men han kom! Sen gick vi omkring i lite mönster på banan, stannade, gick igen osv och han följde mig fint.

Vi fick sen börja träna på nåt som heter target, jag stod med en flugsmälla (!) i handen och Tell skulle dutta med nosen på den när jag höll upp den, höll ner den, osv. Det fattade han direkt. Plättlätt! Det är en teknik man kan använda om hästar t ex är rädda för brevlådor eller soptunnor på uteritter. Till exempel. Man kan också rida med flugsmällan (haha) och lära hästen att vända på huvudet och dutta med nosen på flugsmällan om nåt är lite läskigt, så får den klick och godis. Så man lär hästarna att det är ”bra” med farliga saker och att de vänder sig till sin matte/husse när nåt är otäckt. De förknippar läskiga saker med att de får godis och beröm istället för att springa hem. Det kan man träna på både från marken och uppsuttet. Så himla bra! Med Tell vill jag ju inte att han stannar och får panik eller tvärkastar sig hemåt (tex av grannens robotgräsklippare) så jag kommer försöka träna honom att han får godis varje gång vi är där, och när han gått förbi.

Det svåra med klickerträning just när man vill använda det för att ”programmera om” hästar från sin flyktinstinkt är ju att de trots allt ÄR flyktdjur så när man tränar måste man vara i den vita zonen (lugn och avspänd häst) samt gradvis träna i lite mer ”skarpt läge” (grå zon). Då är hästen lite spänd men lyssnar ändå och äter gärna godis t ex när man berömmer och klickar. Det man vill undvika är den svarta zonen, då är det bara panik och man kommer inte nå fram till hästen. Då vill hästen inte heller ta emot nåt godis. Händer det så får man ha tålamod och backa tillbaka i träningen.

När vi tränat en stund inne på Susannes bana (Tell var lös hela tiden där inne) så tog jag på grimskaft och så gick vi ut på vägen utanför och tränade på att möta cyklister och bilar. Susanne drog också en soptunna framför sig som Tell skulle lära sig att följa efter och dutta på med nosen. Det var easy piecy tyckte han. Han har ju aldrig varit med om en så ”lätt” träning där han fick så mycket godis! 😀 ❤ När en tävlingscyklist kom så höjde han huvudet och var väldigt uppmärksam, och då fick jag ge honom godis hela tiden fast han vrålglodde på cyklisten. Det gick finfint. Han gjorde ingenting, och slappnade av snabbt. Så duktig häst! ❤

Susanne verkade mycket nöjd med oss, och det var ju skönt att höra att jag inte lärt honom nåt jättetokigt i klickerväg som är svårt att få bort nu. Jag verkar ha gjort rätt, nu ska vi bara träna mer och få till en ännu bättre kommunikation! Jag gillar verkligen tankesättet att man belönar hästen och ger den motivation. Gillar också att Susanne var noga med att antingen tränar man, och vill att hästen ska vara uppmärksam och ger den uppgifter att lösa, eller så får den paus. Då får den beta, eller bara vara lös och göra vad den vill. Det ska jag verkligen ta till mig! Jag tror jag ger Tell alldeles för lite pauser. Iallafall paus som verkligen är paus för HONOM! Paus för mig kan det ju vara att stanna och prata med vänner man möter när man är ute osv, eller om man rider får han skritta på lång tygel. Men jag ska verkligen vara bättre på att vara tydlig med när det är paus eller när jag vill ha hans uppmärksamhet.

Jag hoppas vi kan åka och träna för Susanne snart igen, det var verkligen jättekul! Så glad att jag kom på detta så Tell och jag inte behöver vänta i evigheter tills vi kan åka på nåt kul tillsammans! 🙂 Han var verkligen värd att få åka på nåt kul och inte bara åka till veterinären.

IMG_9433

Plättlätt det här med flugsmällan sa Tell! 🙂

 

Tricks i box

Idag var jag jättetrött och orkade ingenting. Särskilt inte ta på mig broddarna på skorna IGEN och brodda hästen IGEN, på med reflexer IGEN och ut i den beckmörka blåsiga isgatan/skogen så vi sket helt enkelt i promenad idag. 

Som tur är har han hållit sig väldigt lugn på sistone och är snäll både i boxen och den lilla hagen, och igår hann vi med både rykt och promenad (även om herr häst tyckte att ryktning var en fruktansvärt tråkig och onödig aktivitet, förutom huvudet. Det är det enda som går bra). Myshäst! ❤ Så ser ni en helt dammig och matt rufsig häst som likar ett brunt virvelmarsvin men med jätteblankt huvud så kan det vara Tell).

Åter till dagens aktivitet. Det blev helt enkelt mys och gos och lite trickträning i boxen. Jag har lärt Tell ett nytt trick, att stå som en ”kissande hund” med ena bakbenet och ta en morot under benet. Det är även bra stretching för ryggen. Jag har gjort det förut också men då har jag hållit upp hans ena bakben och han har fått en morot vid den upplyfta bakhoven (som jag alltså hållit i). Det gick jättesnabbt att lära honom göra det här själv, särskilt med vänster bak! Han lyfter upp det så högt bara (det är en vig lama jag har) så jag får akta mig så jag inte får det i huvudet! 😛 Man får vara kvick själv om man lär en kvick rackarhäst tricks… Hur jag gjorde? Jo, jag står vid sidan av honom och petar med ett finger på bakbenet och säger ”upp” och direkt när han lyfter det får han en morotsbit. Sen vill jag att han ska böja sig bak mot mig (visar med en morot) och då gör jag ”upp”-kommandot igen så han böjer halsen mot mig och lyfter benet samtidigt. Det var allt! Sen kunde han det! Efter det kunde jag stå kvar och bara titta på bakbenet och säga ”upp” så gjorde han det. Jag håller moroten mellan bakbenen så han får sträcka sig för att få den.

obs: Var försiktiga om ni vill lära era hästar detta så ni inte blir sparkade. Man måste känna sin häst väl. De får inte vara alldeles för peppade när man gör sånt här, då är det bättre med andra övningar. Men om de är lugna och inte brukar vifta med bakbenen eller är bakskygga så brukar det gå fint. Dock är det ju alltid bra att vara försiktig ändå. 

Sen är det så roligt med hästar när man lär dem tricks att de oftast lär sig jättesnabbt åt ENA hållet, men fattar sen ingenting åt det andra! De bara stirrar på en HELT oförstående. Precis så var det idag. Jag minns att det var samma när jag lärde honom snurra, det fattade han åt ena hållet på en gång men det tog evigheter innan han kunde åt andra hållet. Så när jag hade lyckats bra med benlyftet en gång även på den ”svåra” sidan så fick han jättemycket beröm och godis och så gav vi oss där. Före det så hade Tell själv gett upp och börjat äta hö istället. Hahaha! Då visade han ju verkligen att han inte förstod och blev less. Men jag kunde få hans uppmärksamhet tillbaka en liten stund iallafall, och då fick jag ju ändra strategi lite så han skulle förstå mig.

Det är också intressant att se att han frustar som bara den efter en stunds trickträning, tror det är skönt i både kroppen och knoppen även fast det inte är direkt ansträngande för dem.

IMG_9729

Att pussas på kommando är ett väldigt lätt trick, och lite fusk att köpa deras kärlek, hehe…men det är så mysigt! Och så kan man ta gulliga bilder. 😉

 

Playdate

Jag orkar inte med mörkret, och jag saknar Tells glada peppade uppsyn med öronen framåt! 

Idag beslutade jag mig för att ta mig ut till stallet i dagsljus, och bara leka och busa med den lille surpellen. Det var en utmärkt idé. 

Vi gick ner till ridhuset i strålande sol för att träna lite frihetsdressyr. Tyvärr var det fler folk i ridhuset så jag fick ha honom i grimskaft. Men han var så gott som ”lös” ändå i och med att han följde mig så fint, så jag behövde aldrig ha linan sträckt. Fina killen. 

Han är så rolig för han berättar själv när han varit duktig och gnäggar högt mot mig efter godis!  😂💖😊💕

  

En något seg dag

Vissa dagar är man bara så himla trött och seg. En sån dag var det idag.

Jag försöker tänka på att inte ha dåligt samvete för vad jag inte gör, men det är svårt. Jag tränar mig på det… Tanken är att försöka vara glad för det jag gör istället. Idag har jag t ex varit på möte med nån från arbetsförmedlingen och en anställd i affären som haft praktik. Jag ska ju föreställa chef för fyra personer på min fritid, eller föreställa, det är jag ju. Fast jag ska försöka slingra mig ur för jag orkar inte det egentligen. Sen har jag varit på mitt betalda jobb hela dan, sen haft en lektion med min pianoelev och sen varit i stallet. Nu har jag ett ton bokföring att göra (också obetalt) men jag ska äta lite mat först hade jag tänkt. Man får ju inte vara dum. 😉

Hade tänkt rida ut på Nova egentligen men jag orkade inte. Dessutom gick hon längst ner i hagen och hade det jättebra och brydde sig inte ens när jag kom, ibland när hon står vid grinden och gnäggar kan man ju inte neka henne att komma ut på nåt kul!  😉 Tell fick iallafall komma ut på promenad. Vi gjorde lite lösgörande övningar i grimma på banan också, lite ”bodybalance” typ och tränade på lite tricks. Han var så himla lugn och harmonisk idag så han fick vara helt lös. Och vi har inget staket runt banan, så det var tur att han följde mig överallt som en hund! (Läs: Jag hade fickorna fulla av godis och det vet han. 😉 )

Jag är glad åt att han följer mig så fint, att han kan snurra på kommando åt båda hållen och kan buga ”på riktigt” nu. Fast han förstår fortfarande inte riktigt att lyfta upp benet och lägga ner det av sig själv. Han lyfter det, men sen förstår han inte hur han ska backa och fortfarande hålla uppe benet. (Det är det jag försöker lära honom). Då blir han frustrerad och börjar veva med benet istället, eller backar och sätter ner hoven… Men om jag håller lite i benet efter att han lyft och ger kommando att backa, så bugar han och lägger ner knäet på marken. Han kanske bara är lat. 😉 Eller så är det jag som har för dåligt tålamod! Duktigt att han kunde vara lös på banan iallafall, och jag är glad att han är uppmärksam och lydig. Han tycker verkligen det är jättekul att träna tricks! 🙂

Jag provade inte ens att träna det med honom i hagen, det har jag ju gjort ibland när det bara varit han och Tim. Då kan man locka på Tell så kommer han, och Tim står kvar på sin plats och så kan man träna ifred utan att nån lägger sig i. Nu kan man ju glömma det när lillebror är där. Han är lite mer in your face så att säga och vill såklart vara med. Hela tiden… helst i knät om det går!

Skärmavbild 2015-05-26 kl. 20.51.52

Telleman gör yoga för att komma åt det ÄNNU godare gräset. Som är UTANFÖR hagen naturligtvis… Tim tittar på.

Jag har lite dålig motivation för tillfället när jag är så trött och dessutom har jag insett att det bara är två veckor kvar så åker jag och Matias till Argentina!! Då ska ju Tell få ha semester, och Nova ska också antingen hem på bete eller på boot camp hos Jens då. Visst, vi ska klara av en hoppträning och en dressyrträning före det, men det blir ju ingen tävling eller så förrän efter jag kommit hem igen. Och det känns hur långt fram som helst. Men men, det blir säkert bra. Min värsta ångest just nu är att jag är så dålig på spanska, och jag gillar inte att inte kunna prata själv. (Matias pratar spanska som modersmål, han är ju född i Argentina). Min tidigare erfarenhet av att vara i latinamerika (jag har varit i Brasilien och i Venezuela) är att jag ändå kan mer spanska än vad de jag pratar med kan engelska. Så det är väl bara att komma över det där första pinsamma stapplandet! 😉 VARFÖR läste jag franska i skolan???? Det är ju HELT värdelöst!!!

Full fart

Hej! Nu hinner jag skriva lite här igen. Det gar varit ganska fullt upp i helgen, men nu sitter jag i mitt kök och dricker kaffe och tittar ut på den soliga och blåsiga utsikten. 😊

I fredags fick jag stiga upp tidigt och sätta mig i studion på Sveriges radio, skulle vara med och prata om ett filmevenemang som vi på mitt jobb anordnar. Det gick bra. Jag gillar radio. Det är mycket bättre än TV!

Sen var det ju då det här filmtjofräset på kvällen i Ronneby som jag jobbade på. Skjutsade sedan hem en filmare till Kosta mitt i natten och körde sen med all teknik till Växjö. Det blev ingen ridning, mina snälla stallkompisar passade Tell.

Lördag jobbade jag i min sambos och hans kollegors monter på Växjö ölfestival. (Trädskogens bryggeri heter deras bryggeri. Det ligger också här i Åryd i en gammal fabrik som man ser från vår brygga). Var hemma mitt i natten IGEN… Men jag hann vara i stallet före iallafall. Tells båda brorsor var ute på äventyr så vi passade på att träna frihetsdressyr i den jättestora hagen. Så himla kul!!

Jag sprang omkring i t-shirt och busade med Tell och han följde mig vart jag än gick och tyckte livet var underbart. Det tyckte jag med, 17 grader varmt!!! 😄☀️

Idag har vi skrittat ut samt travat i åttor och över bommar på banan. Snacka om väderomslag, 7 grader,  regn sol och storm om vartannat. Jag fick ha på mig mössa.. Tell var minst sagt taggad i blåsten och jag var nära att trilla av på banan..ähum. Men det gick bra. Han känns väldigt fräsch. Kul!

Sen red jag Nova, som var cool som vanligt ute i skogen. Nu ska jag bara vila mig och dricka kaffe. Hade det varit sport på TV eller nåt så vore det helt perfekt. 👌

Hej svejs!

En triss i sprattel

Idag var det kallt och blåsigt IGEN och alla hästarna drog en flashig racergalopp i hagarna när jag kom in med bilen på stallplan. Tell galopperade antagligen ärevarv inne i sin box, det såg ut som det sen när jag skulle mocka iallafall. Tre kärror fick jag mocka ut. Tack häst…

Nu är det tredje dagen i rad som han är nära att bli såld till närmsta cirkus. Men idag var han inte rädd iallafall. Nu var det nog mer överenergisk/vårkänslor eller vad som helst. Fast jag var tvungen att skratta också idag, man kan inte bara sucka eller bli arg… ibland är de ju för roliga de här djuren, haha!

Jag tog ut honom i grimma (det trodde jag skulle gå bra, jag min naiva gås) och gick en promenad med honom. Sen vankade vi in på banan och gjorde lite ”följa john”-övningar (där jag har så långt grimskaft att han i princip är lös men ska följa mig ändå) och han fick kliva över bommar och grejor och lyfta på benen ordentligt, gå slalom osv. Allt i skritt. Det gjorde han jättebra. Lustigkurren tyckte det var jätteroligt att buffa in hela mulen i min kapuschong och gå så när han följde efter mig. Och så fipplade han tag i min mössa hela tiden och drog av mig den. Det var då jag började ana ugglor i mossen. Fast han är ju för rolig när han busar! 🙂

Sen ser jag i ögonvrån hur han liksom spänner upp sig med ”ihoprullad hals” (han var inte alls rädd som igår) utan mer som nån slags pampig lusitano. Helt klart en räv eller tre bakom de öronen… 😉 Sen tar han några flashiga steg i nåt passageaktigt och så bockar han från stillastående och piper av glädje. Hahaha… han är för söt!

Dock skrattade jag inte när nästa fuffenstricks i snöre en stund senare när han blev lite taggad igen: Han ställde sig rätt upp på bakbenen. Han har sjukt bra balans. (Det här är en häst som inte på några villkor får gå i hage ihop med ston kan jag tala om. Han tror att han är hingst)… Men då var det nog. Sånt är INTE okej. Han blev inte speciellt upprörd, utan ville glatt lyssna på mig en stund till sen.

En liten parentesutläggning: Jag skulle aldrig få för mig att lära Tell stegra, han har alldeles för lätt för det. Tänk vad jobbigt om han missförstår mig (om man lärt honom det) och tror att jag menar stegra, och så bannar jag honom för det.. nej huga, en känslig häst som har lätt för att ställa sig upp skulle jag absolut INTE träna sånt med. Det kan bli skitfarligt. Det är därför vi bara tränar lugna och ”undergivna” övningar som att buga samt vanlig lydnadsträning att följa mig och gå undan för mig, vi tränar inte dominanta övningar alls. Jag tänkte ju lära honom spansk skritt och började på det lite smått (vilket han har otroligt lätt för), men jag har slutat med det. Det har jag lärt mig nu också är en dominant övning, så det är inte för oss. Inte just nu iallafall. Då ska man verkligen veta vad man håller på med, och det vet inte jag än. Men gud vad jag lär mig av min häst!! Och av bra böcker. 😉

Jag försökte aktivera djuret så gott jag kunde men i den där blåsten med alla andra taggade fålar runt omkring var det inte så lätt. Han for iväg som ett skott vid ett tillfälle så jag var nära att tappa honom, trots fem meter lina. Grimmor är ju bra för de blir inte dragna i munnen, å andra sidan får man inte stopp på vilda djur så bra i dem och blir liksom medsläpad. Nåväl, när han hade fiskats in så var han ändå duktig så då passade jag på att avsluta aktivitetspasset medan det gick bra.

Nu hoppas jag VERKLIGEN att han sköter sig imorgon. Han ska egentligen få börja gå ut i hagen igen som vanligt då, men jag tänker gå en långpromenad med honom först så han inte kommer ut dit orastad. Men sen har jag tänkt släppa ut honom under (förhoppningsvis) lugna och ordnade former. Håll tummarna… *håller mig för pannan*

Hurra!

Idag var det dubbelridning för mig igen nere i ridhuset, först på Tell och sen Annas unga donna. Så kul!

Tell fick gå ett litet lagom joggingpass, men vi lyckades med lite galopp som inte var fullkomlig katastrof iallafall. Och han gick att få tillbaka ”på mattan” igen sen. Puh. Sen kom Anna inrullandes på stallplan med släpet och lastade ur sin häst, så då var det bara att hoppa upp på nästa pålle som värsta proffsryttaren. 😉

Jag kände redan när jag satt upp att lilla tjejen var rätt kaxig idag. En räv bakom pannluggen, liksom. Pigg och fräsch, men lite grumpy. Anna sa att hon hade varit lite störig och bekväm i veckan. Jo tack. Det märkte jag. Men jag har ju tänkt komma i form nu inför fälttävlanssäsongen så det var ju bara att rida på!

Det är en riktigt häftig häst, men idag var första gången jag tänkte på att hon är ett sto! Det sa jag till Anna. Hon förstod precis vad jag menade! 😉 Jäklar i det vad hon tjurade, jag fick fingret några gånger kan man säga. Riktiga tonårsfasoner. Fick dra till henne med en dressyrpisk i rumpan några gånger i galoppen, jag tänker inte sitta på nån häst som inte tar skänkeln så man får klämma och sparka! Bättre då att peta till dem så de svarar, och sen kunna rida med lätta hjälper. Hon blev jättefin, lilla gumman, men jäklar vad jag fick jobba idag. Helt blöt i svett… Och så fick jag testa balansen lite också. Hehe. Den var det inget fel på som tur var.

Jag har ridit massor med ston i mina dagar, och de är ju alla olika såklart! Men nu när jag har Tell som kan ”valack-protestera” lite ibland så är det verkligen INGENTING mot när man får ett sto emot sig! Eller emot sig, nu överdriver jag, men ni fattar nog. Man förstår var ”man får lämna in en ansökan och vänta på svar” kommer från.. 😉 Tell kan bli arg och fjanta runt och så, men han tjurar liksom inte ihop och testar ens gränser riktigt på det sättet. Sen är han ju äldre också. Han var säkert sån också när han var tonåring. Men kul att hon blev så himla fin sen, lilla tjejen! Längtar redan tills jag ska rida henne igen. På söndag kanske det blir. Känner redan att jag blivit mycket bättre på att rida av att rida andra pållar än bara min egen!

Men vet ni – Tell och jag tränade lite frihetsdressyr när vi kommit hem, mest som stretching egentligen så jag hade inte tänkt träna på ”riktiga trick” som att buga osv. Men han var så himla peppad så jag testade att göra en bugning med honom. Och så fixade han det!!! Ända ner på ena knäet alltså, det har han bara nästan gjort förut. Jag tror inte riktigt att han har förstått att det är det jag menar. Men nu förstod han! Jag klappade och berömde så himla mycket och skrek ”braaaaaaaaaa” så att han nästan blev blyg och gick och slickade på sin saltsten istället. Hahaha! Bästa bästa häst, vad glad jag blev!! 🙂  Hurraaaaa!!! Det funkade!! 

Ps. Kolla in funny horse cartoons på FB! Grymt bra! 😂