Barbacka

Eftersom min häst härstammar från mammutarna i rakt nedstigande led när det gäller vinterpäls, så får man iallafall använda pälsen till nåt bra! Barbackaridning t ex. Det är lite som att sitta på en tjock brun björnfäll. Varmt och gott om rumpan! 🙂

Jag rider inte barbacka så jätteofta, men jag tycker det är mysigt och det är bra för balansen. Sen är jag lite lat också så jag orkar inte alltid sadla. Så här på vintern tar det ju ändå en evighet med allt broddande, alla reflexer osv. Men visst, jag känner av ”dagsläget” såklart och en del dagar är det ju bara sadel som gäller om jag inte vill bli kvar i en snödriva!

Vi pulsade ner till ridhuset och där inne vankade vi också omkring lite, och så försökte jag träna lite tricks. Det gick ganska dåligt tyvärr, så jag tränade på lite följa-övningar istället, flytta bogar och lite sånt på slak lina. Det gick jättebra. Peppad och glad häst. Jag vet inte varför han inte riktigt ville lyfta på benen när jag petade med pinnen just i ridhuset, han sprätte mest iväg åt alla möjliga håll. Söt är han iallafall. Han vill alltid göra rätt, men ibland blir han frustrerad när han inte förstår! Eller så var han arg för att han försöker allt möjligt och ändå får han inte godis. 😉 Jag försökte få honom att lyfta upp vänster fram och hålla benet uppe, men han bara backade. Vi gjorde om, han gick åt sidan… sen stod han bara på stället och stampade med BAKbenet istället som en arg kanin! Fast ändå öronen fram… Hahaha… Och sen gjorde han äntligen rätt och fick godis och klappar. Nåja, all träning får man ju repetera massor av gånger och ibland får man backa.

Det känns väldigt halt att rida barbacka när man inte har gjort det på ett tag, men det går snabbt att vänja sig. Jag ville aldrig hoppa av när vi kom hem! Satt och drömde om en härlig galopp genom snön, men vi får ju bara ta det lugnt just nu tyvärr. Förutom den tjocka varma pälsen så är Tell väldigt rund och skön att sitta på. En del hästar har ju hög manke eller vass ryggrad, det har man ju också provat i sina dar. Ouch! Förra vintern hoppade jag honom barbacka, sååå kul! Det får vi göra om sen när vi får hoppa igen! Älskar att känna mig som ett ponnybarn fast jag fyller 36 i år. 😀

IMG_0188

barbackabild från förra året. Ni ser att pälsen ändå var kvar, fast det här säkert var i april.. haha! :/

Djupsnö och frihetsdressyr

Igår gick jag 5-6 km eller nåt med Tell i snöret. i blöt djupsnö. Shit vad jag ångrade att jag inte hade hjälmen på, då hade jag hoppat upp och ridit istället!

Detta misstag kommer jag INTE göra om kan jag säga. Idag ska hjälmen med! Anledningen till att jag gick hela rundan var att alla våra pållar var lite väl taggade nu när det är så mycket snö som ramlar ner från grenar, vilda djur ute i skogarna som bökar omkring och jakthundar osv… så jag tänkte ta det säkra före det osäkra eftersom jag skulle ge mig ut själv. Men min stundtals något vilda fjant skötte sig så himla bra så jag hade verkligen kunnat rida. Nu har jag istället grym träningsvärk i hela kroppen, jag var helt blöt i svett när vi kom hem igår! Träning fick jag då iallafall! 😉 Visst, jag hade väl kunnat hoppa upp barbacka utan hjälm, men jag gör inte sånt. Det hade säkert gått bra, men om det inte hade det så kan jag ju liksom inte säga att det var värt att chansa. Jag kan inte komma på en enda gång i hela mitt liv som jag ridit utan hjälm. Faktiskt! (Fast det har jag säkert, nån gång. Men det kan inte vara många gånger).

Skärmavbild 2015-02-01 kl. 14.05.06

Nu är medicinerandet slut så nu ska Tell sättas igång i lugn takt under fyra veckor. Tror vi börjar med att halka ner till ridhuset idag och träna lite frihetsdressyr. Det gjorde vi i hagen igår efter vår (min) konditionsträning, jättekul! Jag har förresten beställt en bok! (I ren förträngning om att jag även är tvungen att lägga ut för veterinärbesöket innan jag får tillbaka det på försäkringen. OCH ska betala hovis, OCH hästtandläkaren)… Ähum. Nåväl. Boken verkar jättespännande. Trickträning och frihetsdressyr. Snart kanske jag kan lära mig på riktigt och sluta gissa mig fram? Haha! Återkommer med en recension såklart.

Det var förresten någon som undrade hur jag gör när jag tränar tricks med Tell? Isabella tror jag! Det berättar jag gärna om såklart! Jag kan börja med att säga att youtube är en bra inspirationskälla. Före vi började med tricks (och det är vi verkligen också nybörjare på) så tränade jag mycket på att lära mig använda kroppen på rätt sätt och förstå hur jag skulle göra för att få Tell att förstå mig och vilja följa mig. Jag har en känslig häst, så han är en bra lärare! Vi tränade mycket på sånt här i början (och det gör vi nu också ibland), Tell tycker det är jätteroligt med följa John-lekar! 🙂 Det här är ganska långa filmklipp, men de hjälpte oss väldigt mycket! De är superbra att lära sig från om du har en häst som är svår att fånga i hagen (som jag hade just då), men även annars skulle jag säga. Allt blir så mycket lättare (och roligare) om man har kul med sin häst och förstår varann! Det krävdes inte många gånger med sån här träning förrän jag sen kunde fånga honom igen i hagen utan problem och även lasta honom själv.

Hej hopp från snöland Småland! 

Imponerade på pappa med trickträning

Hej hej! Jag har varit i Köpenhamn en sväng på min konstnärs-lillasysters vernissage. Det var jättemycket folk, men väldigt trevligt! Hann med att träffa några vänner också. (Hurra, jag har ett LIV förutom jobbet, affären och hästen!)

Pappa, mamma och min moster var också med i Kph och sen följde pappa med mig hem till Småland igår. Så mysigt att ha honom här! (Man får passa på, han vill oftast ”börja fara hem” direkt han har kommit. Dessa Lulebor alltså). Idag ville han följa med till stallet, så det fick han. Pappa, Tell och jag gick ut på skrittpromenad. Pappa frös om benen och fick ha på sig mina thermochaps. Mycket snyggt. Sen visade Tell och jag några tricks. Pappa var väldigt imponerad! Tell har blivit jättebra på att snurra på kommando, buga och spansk skritt kan han med ena frambenet. Det är lite som halv spansk skritt kan man säga. 😉 Hur svårt kan det vara att göra likadant när jag petar på det ANDRA frambenet? Men nähäpp, herr häst bara glor på mig och förstår ingenting säger han. Så nu får vi träna på tills han är lika bra med det benet. Sen får vi försöka med båda.

Godnatt med er!

/i

Allt blir kul i sol!

Idag har miraklet inträffat. Efter fyra veckor av mörker hade vi några timmar SOL och blå himmel! Jag trodde knappt det var sant, men kastade mig ut till stallet med kaffet i halsen. 🙂

Skärmavbild 2014-11-22 kl. 14.03.45

Tell var mycket peppad på aktivitet. Men eftersom den arma matten fortfarande är sjuk (och det var en fruktansvärd massa jägare ute i skogen) så tog vi det lite lugnt och bara njöt i solen. Först blev det en liten lagom skogspromenad åt det enda hållet där jägarna INTE var, som avlöpte mycket väl, förutom att hästrackan höll på att hoppa ur sin björnpäls av skräck för en luftvärmepump vid en liten stuga som hux flux satte igång och tänkte äta upp honom. Men skräcken lade sig snabbt. Sen råkade Tell trampa av mig min ena jodphur-sko också, det förstår jag fortfarande inte riktigt hur det kunde gå till, han gick bredvid mig så fint! Men plötsligt satt jag bara fast med ena foten (ni vet som om man trampar på ett skosnöre ungefär), ramlade framlänges mitt i en hög med grön mossa med bara en sko, Tell snubblade på min andra sko och blev jätterädd. Sen stannade han och nosade på mig, som skrattande tog mig upp och tog på mig skon… haha! Jag blev så förvånad!

Annars var han så himla lugn och cool så vi svängde förbi stallet igen och jag fick på mig hjälmen och hoppade upp. Så mysigt att rida barbacka på en solvarm häst (dessutom med en halv decimeter tjock brun mammutpäls över ryggen att sitta på). Mysigt! Det har ju inte blivit så mycket av mitt deltagande i ”no stirrup november” dessvärre. Men detta får väl ändå räknas in. 🙂

Vi avslutade med lite trickträning på banan. Vi brukar annars vara i en lite mindre hage och träna och då får Tell vara lös, men nu är vi förpassade till banan eftersom mamma häst går i hagen intill där vi brukar vara. Eftersom hon har sitt föl där som hon vaktar till döden så tycker hon INTE att det är en bra idé att Tell är där. Alls. Han kan dra dit pepparn växer, hotar hon.

10314605_10153358889009689_3768469376421662669_n 10378061_10153358888954689_1749195824930130673_n

Nu har jag segat ihop igen när jag är hemma, solen har försvunnit, och jag ska äta nåt och sen hjälpa till att bona golvet i lanthandeln ihop med resten av styrelsen. Meningen är att jag ska spela vinylskivor på en klubb inne i Växjö sen ikväll också, men jag har sällskap iallafall så det ska väl gå. Tänker inte dricka nån alkohol, det får bli ingefärsdricka och andra stärkande piggelindrycker känner jag. Det är så himla trist att vara förkyld!! Bläh! 

Positivt tänkande

Idag fick jag ut min kompis Anna som är duktig på att kolla på hältor (bland mycket annat). Hon höll med om att han inte var HALT, men däremot ”sparar höger bak”.

Rådet var att boka en tid på kliniken hos Staffan om två veckor, och att ta det lugnt fram tills dess. Typ skritt och jogga honom lite lagom. Se hur det går.  Det är så jäkla typiskt bara för han är SÅÅÅÅ fin och fräsch och travar på som bara den med värsta trycket. Superfin i kroppen också, det är bara att man ser (väldigt svagt) att han liksom inte riktigt tar i lika mycket med höger bak när det är ytterbakben. (vänster varv). Fick även rådet av en annan hästkunnig vän att gärna skritta honom i svagt svagt nerförslut, det ska vara bra för att stärka bakknäna.

Jag litar väldigt mycket på mina kunniga vänner, och eftersom detta väldigt mycket överensstämmer med mina egna tankar så tror jag att jag kommer köra på det. Alltså boka en tid om två veckor och köra på lugnt tills dess. Så får vi se om vi behöver åka dit.

Blev en skrittrunda idag och lite trick-träning. Jag köpte en klicker på Ullared, den verkade Tell mest tycka var störig. Ge mig godiset direkt, hörru! Varför ska det klicka före?? Haha…

November är lite av årets skitmånad tycker både jag och Tell. Han är ju ganska skymningsfjantig och så här års är det liksom skymning dygnet runt. Alltså JÄMT anledning till att blåsa upp sig och tycka ALLT är läskigt!! 😉

Han var iallafall duktig och höll sig på mattan trots att han hela tiden på uteritten trodde att han skulle bli uppäten av hungriga lodjur som låg på lurpass i dikena.

Älskade häst! ❤ (Han är för söt som älskar att snusa en i håret/mössan)!

Skärmavbild 2014-11-15 kl. 22.42.18

Deppigt… och lite frihetsdressyr

Jag har varit i Köpenhamn och jobbat i två dagar, det var fint. Fast det hade varit ännu roligare om inte Tell hade varit oren i tisdags innan jag for…och jag spenderade varje ledig minut med att oroa mig för min häst.

Jag VILL inte att han ska vara halt igen! Jag VILL inte att det ska vara samma ben som vi behandlade tidigare i höstas, och jag VILL inte att det här ska hålla på och komma tillbaka och hemsöka oss! Jag vill ju bara ha en frisk och glad häst som mår bra och som jag kan rida på och ha roligt med, då mår jag också bra. Är hästen inte helt ren så mår man inte direkt så bra, kan jag tala om. Buäh! 😦 (Nu var han inte halt direkt, men ändå kunde jag se att han inte tog ut steget lika mkt med höger bak som med vänster).

Nåväl. Idag kollade jag honom på linan igen och nu syntes det faktiskt nästan inget. Pyttelite i vänster varv, inget i höger. Ska be nån vän hjälpa till och titta i helgen också, själv blir man ju helt blind efter ett tag, eller ser orenheter som kanske inte finns för den delen.

Han är iallafall ett otroligt glatt och peppat djur, så mentalt fräsch är han… 🙂 Förmodligen tror han själv att han är det i benen också, eftersom han springer som ett jehu i hagen. Gav order till mina stallvänner att fiska in honom om de såg att han sprang nu när jag var borta. Idag kom jag dit på e m, och redan då såg jag hur han laddade på. Suck. Håll dig i skinnet, hästracka! Foderhäcken har lera som är typ en halvmeter djup runt sig, och resten av hagen är lite som en hal isbana (fast det är lera och gräs). Slide-stop-märken över HELA hagen…

Men… han är ju en häst. Hästar måste få vara hästar. Det går ju inte att ha en häst i det långa loppet som INTE får springa i hagen, klart de måste få sträcka ut ibland och busa och ha sig. Och stora fina hagar är ju aslyxigt. Egentligen. Men om de har varit skadade vore det fint om man kunde koppla in ett litet chip som säger ”busa gärna lite lagom tack, håll dig i skinnet!!!”.. 😉

Tell blev vaccinerad i tisdags så jag skulle ändå ta det lugnt med honom. Så vi var ute på en skrittrunda och så tränade vi lite tricks idag. Det tog säkert 10 minuter av petande med spöet och 700 uttalanden av ordet ”upp” tills han till slut lyfte på ena frambenet och fick massor med godis. Men sen hade poletten trillat ner! Så nu lyfter han på benet när jag petar och säger upp. Duktig kille. Detta är väl början till spansk skritt hoppas jag. Måste stimulera honom mentalt iallafall nu när han ska vara rädd om sin kropp… Älskade häst. Att man kan vara så orolig för de här djuren! Suck.

IMG_1271