The show must go on?

Igår bänkade jag mig framför TV:n för att kolla på inomhusterrängen från Stockholm international horse show. Jag vet ju vad det är, har varit där på plats en gång och säkert kollat på TV nån mer gång också. Men å vad jag var besviken efter att ha sett det på TV igår!

Rätt och slätt så tycker jag i princip bara att tre ryttare red bra, visade upp god ridning, hästar i balans och fint samspel. Så som man vill att all ridning ska se ut. Man får gåshud av att det är så snyggt! Så kände jag när Ros Canter, Ingrid Klimke och Peter Thomsen red.

Jag vet att ridning är svårt, sjukt svårt. Och fälttävlan är det allra svåraste. Säkert inomhusterräng med. Alla som red inomhusterrängen är ju proffs, men det såg fan inte ut så.

Att Malin Josefsson inte hade kontroll på sin häst som bara drog såg ju helt livsfarligt ut, det var riktigt nära ögat flera gånger, och jag begriper inte att de inte blåste av henne. Nej, det var ju tydligen ”show”. Ingen sa nåt. I intervjuer har jag läst att hon sagt efteråt att hon var lite taggad och ska lära sig hålla sig iskall till nästa gång. Jag har inte läst ett ord någonstans om att det där faktiskt var farlig ridning. (Obs jag tycker att hon är en suuuuperduktig ryttare och verkar vara en fantastisk person. Så det här har inget att göra med det, bara det som hände inne på Friends. Jag tycker inte att sånt är okej på en terrängbana OAVSETT om det är inomhus eller utomhus). Tack gode gud för att de hade byggt banan mycket säkrare än förut så ingen allvarlig olycka hände. Men kom igen, vi kan väl inte ha som mål att ”visa upp vår sport” och så godta vad som helst? Det kändes lite så. Jag blev så besviken.

SVT hade ju anlitat Lars Christensson igen, och han är ju en grym expert och kommentator och gjorde en fantastisk insats i samma roll under VM. Men sänd för guds skull ett program om riktig fälttävlan i så fall!! Det går liksom inte att kommentera inomhusterräng, samtidigt försöka göra god PR för sporten fälttävlan, och allt på väldigt kort tid medan det pågår en fullständigt halsbrytande ritt med hög musik som dränker allt. Det var väldigt svårt att höra vad stackars Lasse sa, och formatet tycker jag verkligen inte gör något gott för sporten fälttävlan överhuvudtaget. (Jag tror iallafall att det var därför han ställde upp på detta, för han brinner verkligen för sporten).

Jag förstår att ryttarna gillar att få komma och göra detta inför stor publik, det är säkert skitcoolt att rida i Friends, och många av hästarna såg glada och peppade ut. Det var några fler som red okej än de topp tre jag nämnde (som verkligen red bra). Men snälla nån, om JAG som är en sån fälttävlansfantast får ont i magen av att se sånt här, hur ska då en oinvigd publik bli intresserade?

Fälttävlan handlar om adrenalin och spänning, javisst, och det kan gärna få vara show, men mest av allt handlar det om samspel med hästen, god ridning och gott horsemanship. Enligt mig. Jag tycker det är helt fel ordning om man prioriterar show och ”fart och fläkt” före allt annat. Det är helt enkelt inte värt det då. För min del får Friends gärna göra om inomhusterrängen till en uppvisning istället där världens bästa fälttävlansryttare får visa upp vår coola sport. Eller så får folk helt enkelt lyfta på sina arslen och ta sig ut till Segersjö, Hovdala, Strömsholm etc. Så kan alla få se på riktig fälttävlan så som det ska se ut! Det är tusen gånger bättre än det här.

Hästen i våra hjärtan

Här har SVT:s öppna arkiv inte hängt med riktigt. Men det har youtube gjort, eller i varje fall Per Wilén som lagt upp sin filmproduktion ”Hästen i våra hjärtan” som han gjort tillsammans med Göran Lidén, SVT-journalist som länge jobbade här i Växjö/Kalmar. Det är absolut värt 50 minuter. Jag satt som klistrad. Trots den dåliga 80-taliga syntmusiken. 😉

Två av mina hästfavoriter, Linde Klinkowström von Rosens Castor som hon red runt hela Europa med på 20-40-talet, och även Petrus Kastenmans Illuster som han tog OS-guld med i fälttävlan 1956, är med i den här filmen. Men framför allt får man lära sig om vår historia utifrån hästens viktiga roll(er). Dessutom är ju hela filmen i sig en del av historien. Se den. Gör det bara.

(”Oss håller inga bojor, oss binder inga band” heter boken om Lindes och Castors långritter på 20-talet och framåt, den rekommenderar jag också varmt att låna på närmsta bibbla)!

 

…och nuförtiden är det ju inte bara grevinnor och officerare som berättar vår historia om hästen, det är vi många fler som gör. ❤ 🙂

 

Hippo!

Äntligen, SVTs öppet arkiv har lagt ut 12 avsnitt av den gamla kära serien ”Hippo” från 1998. Nu väntar vi på fler godingar som ”Stallet istället” och ”På bettet” som jag hoppas att de också lägger ut så småningom. Jobba på! 😀

Här hittar ni Hippo! 

Skau0308rmavbild 2018-02-21 kl. 15.32.47.png

 

Snöchock och racerlångkalsonger

Hej på er! Hoppas ni har en bra påsk. Här är det utmärkt kan jag tala om, förutom att vinterns vackraste dag råkade inträffa idag. Den 16:e april. 😛

Det är ju inte riktigt då man vill ha vinter. Men jag har ju iallafall odubbade vinterdäck kvar på både släp och ena bilen, dum får man ju inte vara. Det är ju ofta såhär i april, även om man helst önskar sig väder som förra helgen, 17 grader och sol! I flera dagar här har det varit isande vindar, runt 1 plusgrad och SNÖ. Huga. Det är så man vill gråta. (Här där man vanligtvis inte HAR snö vid påsk alltså, i norr är det ju en annan sak. Då glassar man ju glatt runt ute på isen ett tag till och ligger i nån snödriva och njuter. Det kallas vårvinter. Det har vi inte här i söder. Här har vi skitvinter, sen kommer vår, och så skitvinter-bakslag mitt i allt).

Nåväl. Hur sugen tror ni jag var att åka på hopptävling utomhus när jag fick börja med att skrapa rutorna och det var 5 minus i morse??! Jag ser det som en seger bara att vi kom iväg. Jag fick leta fram dunjackan och ylle-långkalsongerna. Brr! Jag som var så glad över att jag för en gång skull ”hiat mig” och inte anmält till tävling i år förrän nu till påsk, just för att jag vill SLIPPA snöelände och minusgrader!! 

Det var länge sen jag var ute i stallet på morgonen, och jag vet ju att Agneta har sagt att Tell är lite stel när man tar ut honom från boxen på morgonen. Går lite kort med höger bak. Vi har koll på det här, men så länge han mår fint och går rent när han kommit igång i kroppen och varit ute i hagen en stund, plus att han ju är jättefin i ridningen och inte ett dugg halt i nån gångart, så gör vi ingenting. Jag ringer och rådgör med veterinären ibland, det är allt. Och han tycker samma sak. Men HERREGUD vad jag tyckte han såg stel ut imorse, jag gick en promenad med honom innan jag lastade. Och även då hade jag lite av en klump i magen, även om det blivit bättre. Lille gubben. Men Agneta som ser honom varje dag tidigt på morgonen tyckte inte att det där var nåt särskilt (för att vara han) och sa åt mig att åka.

IMG_2792

Snön hade smält i Lenhovda, och solen kom fram! Men det var dunväst på som gällde…

Väl på plats verkade han iallafall överlycklig över att det inte var dressyr. Hopptävling, woho!! 😀 All eventuell knackighet gick över direkt vi kom ut från släpet. Haha! Sen var han jättefin på framridningen, ute på gräs, en del vågade inte galoppera men då hade ju solen kommit fram så vi körde på, trots att jag inte orkat brodda. Fälttävlanshästar vill ju galoppa. 😉 Och det var inte alls halt, folk var nog bara lite väl försiktiga. Det var fler som vågade galoppera när de såg att jag gjorde det. Den enda incidenten var att jag alltid glömmer att de har en hönsgård med en flaxande tupp vid den här gräsbanan. Tell såg herr tupp lite innan jag gjorde det kan man säga och bjöd mig på ett litet överrasknings-bock-tvärkast, som väl var satt jag kvar. Svor lite åt tuppskrället och sen kunde vi rida förbi där igen när jag var lite mer beredd. Då gick det minsann bra. 😉

Framhoppningen var inne i ridhus, kändes skitlitet. Och det kändes som att de tog in 100 ekipage. Som väl var stannade min gulliga vän Anna kvar efter att hon ridit klart sin unghäst i de tidigare klasserna, och hjälpte mig på framhoppningen. Han kändes super, riktigt taggad men han lyssnade fint på mig. Fick till superfina hopp vartenda språng jag tog, så jag gick ut därifrån och väntade på min tur utanför istället.

Jag hatar att tävla hoppning, finns ingenting som jag blir så nervös över. Det är värre än fälttävlan, jag lovar. Fast jag sa att jag skulle komma ihåg att andas så gjorde jag ju inte det.. hahaha! Men det gick bra ändå. Riktigt bra till och med! Tyvärr tappade jag ut honom mot sista hindret som var ett fjesigt räcke, det var Tell inte imponerad över alls. Det skulle stått en häck eller ett maffigt 100-klassbord där istället, då jäklar hade vi fått till det! Nu fick vi med oss det, vilket var väldigt synd på en fin runda. 😦 Det kändes väldigt soft med 1,05. Bra och lagom lätt höjd, tror inte han hade hoppat så fint om det var lägre! Och jag rider klart bättre över 100-höjder. Jag får rida 110 nästa gång, denna gång var jag nöjd med att bara rida en klass så vi inte förtar oss. Det är ju en dag imorgon också.

Jag är SÅ nöjd med att Tell kändes så himla fin, jag kunde RIDA fast han var ännu mer taggad än på hoppträningen i onsdags, jag red rätt antal galoppsprång som jag hade stegat och jag höll min plan i omhoppningen. Jag red alla snäva vägar jag hade tänkt och fick fina framåtlägen. Jag är riktigt nöjd med att vi klippte en oxer väldigt snett, en äkta fälttävlansväg! Jag såg att man kunde gena in mellan två andra hinder mot nästa om man gjorde det, hade man ridit rakt mot den där oxern hade man fått gå runt. Fina fina häst, han var med på noterna! 😀 Det här måste vara en av våra bästa hopptävlingsrundor någonsin, Tell var superfin och jag red bra, förutom på sista hindret då alltså. Bläh!! Vår tid var riktigt bra, hade nog inte vunnit men säkert kommit tvåa iallafall om vi inte hade petat det där. Vi får skita i att riva nästa gång. 🙂

IMG_2789

Jag vet inte riktigt om nån filmade mig, återkommer med filmbevis på detta i så fall! Jag träffade hela min hoppträningsgrupp i Lenhovda, så roligt att vara på tävling alla tillsammans. Vi hejade på varann och hjälptes åt. Gulliga Hannah hjälpte till och höll Tell när jag gick banan. Tusen tack alla gullisar för hjälpen!

Jag lyckades också i rena energiboosten fixa lite i trädgården när jag kom hem och pytsa ut lite hästgödsel på alla mina vinbärs- och hallonbuskar. Och bygga upp en skraltig gärsgård som hade ramlat ner under vintern. Tjopp tjopp! Solen hade värmt hela dagen så nu är snön borta igen tack och lov och det var riktigt härligt att vara ute. Matias är i bryggeriet och jobbar, så jag lovade att vi skulle grilla lammkotletter och göra potatisgratäng ikväll. Nu känner jag mig dock så trött så jag funderar på om pyttipanna eller möjligtvis hamburgare och pommes kanske eventuellt är rätt nivå istället… 😉

Och så ska jag kolla på dokumentären om Allan såklart! Blir gött med lite soffläge. 🙂 Vill ni ha mer TV-tips så säger jag bara SKAM. Jag följer det varje dag på NRK P3-sajten, det är roligast att få allt i små glimtar hela tiden, lite som ett flöde. Men man kan ju kolla på det som ”serie” också i vanliga avsnitt på SVT play (eller NRK dagen före). Jag bara ÄLSKAR det, kan tänka mig att se om allt från säsong 1 och framåt!! Nu har ju säsong 4 (som är den sista) precis börjat och världens coolaste Sana är huvudperson denna gång. (Obs: Varning, om ni väl börjar kolla kommer ni inte kunna sluta, det är grymt beroendeframkallande och avsnitten är lite olika korta så det går FORT)!

Skärmavbild 2017-04-16 kl. 17.19.37.png

90-talets hästprogram

Jag har ju tidigare i den här bloggen skrivit några inlägg om häst- och ridsportprogram på TV genom åren, bland annat finns en del kul på SVT:s öppet arkiv och SVT play! (Och en del som låg uppe där är nu av någon outgrundlig anledning borta. Hur kan de GÖRA såhär?!)

Tyvärr har jag ännu inte hittat serien ”I Stallet” nånstans som sändes runt 1990, och tro mig jag har letat, men det borde ju läggas ut någon gång tycker jag! Själva låten kommer vi nog alla ihåg som har minnen från detta program, men vad handlade det om?

Jag minns ett annat häst-TV-program som hette ”På bettet”, jag hade de avsnitten inspelade på video så de har jag tittat på många gånger! På den tiden alltså. Den videokassetten är long gone (antagligen blev den så utsliten så ingen tracking i världen hjälpte ändå). Den TV-serien tror jag kom senare än ovan nämnda ”I Stallet”. Dock måste det ändå varit 90-tal. 1992 kanske? Jag har för mig att Wiveca Schenholm var programledare. Hoppas jag får tag på den nån gång, vill hemskt gärna återse både ”På bettet” och ”Stallet istället”!

Här kommer en till gammal goding! Många kända fälttävlansryttare och profiler fast i lite yngre tappning än idag figurerar i denna! Det står på slutet att filmen är från 2006 men jag undrar då det.

Och så får jag ju avsluta med en riktig klassiker, ett TV-klipp från 1995. Mark Todd på Bertie Blunt rider merparten av terrängen i Badminton (av alla banor) med bara EN STIGBYGEL kvar. Tydligen ska han ha sagt “I almost felt like bursting out laughing at the thought of galloping down to one of the most difficult fences in the world with only one stirrup.” (Det var alltså det stora vattenkomplexet ”the lake” han menade). Mannen har ju en helt SJUK balans och vilja. ”The eventing supreme being” sa de om honom på Badminton i år som presentation! 😉  Jag tror vi alla förstår varför. Och vilken fantastisk häst Bertie Blunt var!

Next level

Jag längtar till helgen, då ska jag få besök av två av mina bästa vänner! Det ska bli så mysigt. Och jag har precis fått reda på att en till långväga vän kommer på besök i november för att provrida en häst! Woho! 

Jag älskar hästar. Och kloka fina härliga människor. Känns redan som att det är lättare med hösten än i vanliga fall när man har flera roliga saker inbokade. 🙂 Jag ska ju vara hästvakt när stallfamiljen åker till Florida på semester, och lite avundsjuk är jag ju, men jag kommer ha det bra jag med. 

Igår hade vi dressyrträning för Alette, det var nyttigt och bra! Tell och jag fick rida jättemycket öppna och sluta i trav, som en ”trappa” på diagonalen om ni förstår, öppna rakt fram, sen sluta inåt i banan, sen rakt fram igen i öppna, inåt igen i sluta.. osv. SJUKT svårt och UFF vad jobbigt sa Tell! Första gången vi skulle flytta in i sluta från långsidan (ur öppna) hände ingenting… Ähum. Han var nog lite stel ändå sen fälttävlan, trots att jag tyckte han kändes fin och pigg. Jotack, piggheten var det inga problem med men han får inte göra sig rak. Supernyttigt för oss med sån här ”mjukhetsgympa” och när vi fick till det bara dansade han fram med jättelätt kontakt i handen. Fina fina häst!

Vi kom aldrig till galoppen, men det får vi ta nästa träning. Tell var rätt slut i bakdelen kändes det som, han hade ju jobbat på fint. Kände mig jättenöjd med detta lösgörande arbete. Vi ska bara bli lite stabilare i det där ”dansa”-läget, snart kommer vi kunna rida MsvC på hur bra procent som helst tror Alette. Jojo, vi får väl se. Träna träna! 😀

IMG_1430.JPG

Trötta och glada efter ett svettigt pass, Tell fick ha ulltäcke och jag tog på mig fleece och dun och allt varmt jag hade.. hurven!!

Jag har lite beslutsångest över vad jag ska göra framöver, är ju anmäld till en hopptävling till och en dressyr i november. Tror jag ska hålla mig till den planen, det känns rätt så lagom, men jag vill ju SÅ gärna åka ner och rida Hubertusjakt i Skåne!! Dock missar jag hopptävlingen då, han kan ju inte gå båda de sakerna på samma helg. Men jag vet inte, det hade varit SJUKT kul men jag tror det kan vara rätt mastigt med två mils ritt och jag vet inte hur många hinder. (Även om detta rids i lugnt tempo med pauser och man behöver inte rida upploppet om man inte vill). Antagligen är det väl inga problem, han är ju vältränad, men jag vill ju verkligen vara rädd om min fina pålle.

Tänk att jag har ridit 100-klass. Jag är så himla glad och stolt över det fortfarande! Egentligen känner jag att jag är så himla nöjd med den här säsongen så jag behöver inte bevisa nåt mer just nu. Min plan är att ta det lugnt och bara njuta och ha roligt. Dock kan man ju göra det på massor av olika sätt. Hehe. 😉

Kolla på det här roliga avsnittet på SVT play vettja, en rolig kille som testar fälttävlan med Sara Algotsson Ostholt! 🙂

Skärmavbild 2016-10-20 kl. 11.20.56.png

Ni måste kolla på det här också. (2 min 47 sek). Jag blir helt tårögd. Vilken fantastisk häst Seabiscuit var, trots att han tydligen var liten och lat! 😉

Skärmavbild 2016-10-20 kl. 11.57.36.png

Jakt i Falsterbo 1997

Ser kul ut! Men man kan eventuellt förstå varför det inte finns med i programmet mer.. 😬 Kuriosa: Vår veterinär är master och ryttaren som vinner jakten ska vi träna för om några veckor!

Och teamchasing! Jag har aldrig provat, men jag vet ändå att detta är verkligen vår grej! Ser SÅ roligt ut!! 😄