Kategoriarkiv: Hästliv

Hoppet är väl sådär

Tyvärr verkar det som att det är knäet ändå, Tell är fortsatt halt i trav. Bläh. 

Dock är han pigg som en mört och har humorn i behåll, idag när jag tänkte trava honom några steg för att se hur han rör sig så pep han högt av lycka och satte av i bockar och brallar som bara den. Hej och hå. Man måste ju skratta åt honom, han är för rolig den göken. Men tyvärr som sagt inte ren i trav. 😦

Nåväl. Jag har hängt med min syster i två dagar, så underbart att hon kom hit! Nu måste jag bara få till en dejt med den ANDRA systern på nåt sätt. Saknar ihjäl mig ibland efter min familj, så det var ju toppen att familjemedlemmen som bor närmast (Köpenhamn)  kom hit! ❤

Gullesyster och gullehäst 😍😍😍

A post shared by Ida Q (@iqpic) on

Vi har haft superfint väder och mys och gos. Tell skrittar ju så fint så, så han har fått komma ut på promenad. Det tyckte han var en utmärkt aktivitet. Och jag har planterat ett nytt äppelträd och en ros som var på rea på handelsträdgården. Fint så. ❤

Men snart måste jag hitta på vad jag ska göra med min halta lurviga bus-lama. Ska jag åka ner till Staffan och be honom trycka in en till spruta i knät som han mest troligt blir bra av iallafall ett par månader, eller ska jag ta tjuren vid hornen och åka till Jägersro och operera? Nåt av det får det ju bli. Dessvärre har Staffan kommit på nån slags oklar strategi som går ut på att berätta för mig om alla gånger de här operationerna INTE har gått bra. 😦 Sånt vill jag ju inte höra. Alltså, jag fattar att det inte garanterat går bra. Garantier går ju aldrig att ge. Hästar kan ju kolavippa i släpet dit, eller under narkosen, eller så går skruvjäveln av mitt i benet och det blir skit av alltihopa. Jag förstår att det KAN hända. Jag vill bara göra det rätta för min häst. Kan nån säga vad det är????

Jag dricker vin, äter chips och kollar på mina tränare Philippa och Linda i terrängen i Strzegom. Allt jag vill här i världen är att rida fälttävlan. Ska jag köpa ett föl? En unghäst? Hehe. Visserligen har jag inte råd, särskilt inte om jag ska operera Telleman. Men man måste ju försöka att hålla drömmen vid liv på nåt sätt. Ett föl känns just nu som en oerhört bra idé. Jag får nog ta lite vin till. 😉 😉

http://www.tidningenridsport.se/Tavling/Falttavlan/2017/10/Fina-svenskrundor-i-Strzegom/

http://international.stragona.pl/pl/sof-live-2017.html

Annonser

Fan fan fan

Det verkar som att det är var tredje månad som Tell får ont i knät. Det var ju i juli som han kände av sitt bakknä förra gången.

I söndags när jag skulle rida dressyrträning var han jättefin i skritten hela vägen till ridhuset, så jag anade ingenting. Sen var han skithalt i traven visade det sig, så det var bara att hoppa av och gå hem igen. Så tråkigt!! Man har väl inte tur hur länge som helst. Så är det bara. Jag visste ju att han troligtvis skulle få ont igen av cystan, och nu var det väl dags.

Nu har jag haft lite ångest och varit ledsen i några dagar, men det känns bättre nu när jag pratat med veterinären. Jag ska vänta i ett par dagar till och se om det här går till sig (om man nu kan ha sån tur igen som vi hade i somras. Det återstår ju att se). Skritta kan vi ju göra under tiden, han är ju inte ett dugg halt förutom i traven. Det känns ändå bra att de går ute hela dygnet fortfarande och äter gräs, så Tell går det egentligen ingen nöd på.

Jag kanske bara borde åka och operera honom, jag vet inte. Jag är medveten om att det inte finns några garantier för att han blir bra av det. Det kan han ju bli, eller så blir det värre. Jag väntar i några dagar med att bestämma vad jag ska göra. Och då har jag ju vår kloka veterinär jag kan ringa och konferera med. Vår hovis Johan kommer imorgon och skor Tell runt om, han drog av sig en framsko igår i hagen och då när jag ringde hovis visade det sig att han tydligen gått med dessa i 8 veckor. Kanske inte så konstigt att den åkte av. Jag försökte hitta den i hagen igår och gick där med pannlampan fram och tillbaka, det var som fördömt. Ingen sko. Men Tell skrittade glatt efter mig hela tiden och nosade mig i nacken. Gullehäst. ”Hjälp till då, var ÄR skon”?? sa jag. Tell sa att han inte hade nån aning. 😉

Bo Jenå är här idag och håller träning för duktiga ekipage. I vanliga fall gillar jag ju att kolla när duktiga ryttare rider för bra instruktörer, jag får se om jag åker dit. Det kanske är roligt och inspirerande, men också jobbigt när man inte själv kan rida och är orolig för sin häst. Men jag kan ju få nåt annat att tänka på iallafall.

Höst och häst

Nu är det verkligen höst. Löven från vår fina lönn i trädgården har ramlat ner nästan alltihopa, väldigt fina färger! Man plöjer sig fram i löv när man går ut nu.

Hösten är ju sådär uuuuuunderbar när det är fint väder, och rätt pissig när det typ regnar och blåser i sidled. Vi har lite av varje just nu kan man säga. I fredags blev det en underbart solig dag, denna bild tog jag tidigt på morgonen vid sjön här i Åryd. 🙂

Dimma på sjön

A post shared by Ida Q (@iqpic) on

Tell har gått superfint sen den där något vilda ponnygaloppen i skogen på hackamore. Man måste låta vilda racerlamor springa av sig. 🙂 Och så måste de mjuka upp sig och träna sina bakben. Lite av varje. Och få hoppa. 🙂

Vi har verkligen tagit det där ”lite av varje” på orden, idag t ex red jag först ut, sen dressyrtrimmade jag lite på banan men mitt i allt började jag hoppa hinder snett i värsta fälttävlansstil. Sjukt kul! Och bra för att känna om man har hästen framför sig och i bra galopp. Lätt att sitta och mesrida annars med handbromsen i. Men har man ping i dressyrgaloppen är det inga problem att studsa över en oxer på snedden. ”Wiho”!! sa fälttävlanshästen och spetsade öronen. ❤ Här är vi i fredags. Då var det fint väder. Tack snälla Ida Sjöö för fint foto! ❤

Tack snälla @idasjoo för den fina bilden! ❤️💖❤️

A post shared by Ida Q (@iqpic) on

Idag regnade det åt alla håll samtidigt, men vad gör väl det när hästen går som en miljon! Jag är stolt över att jag tog mig iväg till stallet trots allt, vi hade rensat ut i förråd och garage i flera timmar och kört många vändor till återvinningen… och jag somnade på soffan efter lunchen… Men väl i stallet piggnar man ju nästan alltid till. 🙂

På tal om att piggna till, i fredags kväll när jag körde hem med släpet inför förrådsrensningen så hoppade det ut ett rådjur MITT framör bilen. Jaiks!! Jag stampade på bromsen och kände hur släpet tvärnitade det med så däcken bara tjöt, jag var ändå rätt säker på att jag skulle träffa rådjuret så jag bara höll i ratten och blundade. Men det klarade sig som tur var. Jag körde inte fort, men ändå. Jäklar vad de är snabba de där självmordsbenägna hoppetossorna!! De bara kastar sig ut. Jag brukar ju tvärnita rätt ofta ändå när jag kör tomt släp för att motionera bromsarna, denna gång blev det i skarpt läge. Bromsarna tog bra kan jag konstatera. Puh.

Ska bli riktigt roligt att rida dressyrträning imorgon för Camilla. Jag lyckades byta til en tidig tid. Sen drar vi till Malmö efter det, Matias föräldrar har kommit på att de ska åka till Argentina i ett halvår nu igen. Förbenade lyxpensionärer, det är därför vi åker ner nu i lite halvpanik så vi hinner träffa dem, de åker på onsdag.

Önskar att jag hade haft tid och råd att åka ner på Breeders, men det har fått bli att följa det lite på equisport TV istället i år. Hoppas jag kan åka dit igen nästa år, helst i sällskap med andra fina hästtjejer och bo på mysigt bed and breakfast igen! ❤

Till och med regn och rusk är fint tillsammans med min bästa vän ❤️

A post shared by Ida Q (@iqpic) on

Hej svejs! Trevlig söndagskväll!

Äventyrligt en söndag

Jag som hade en så lugn och skön helg. Vad hände?? Fast ja, det återgick till lugnt igen som tur var. Såhär var det igår: 

Jag och Mia kom till stallet strax efter varann i det härliga solskenet. Jag såg att Amazon, fullblods-avelsstoet som är inlånat till gården, låg ner i hagen men jag tänkte att hon bara låg och gottade sig. De ligger ju och vilar lite ibland. Sen kom Mia och såg att hon fortfarande låg ner, och dessutom högg mot magen. Jaiks, inte bra! Vi gick ut i hagen och mycket riktigt så ville hon inte alls gå upp, hon låg och vred sig på rygg och sida till sida, och verkade inte alls må bra. Jag bad Mia springa och hämta en grimma och så ringde jag Agneta under tiden.

img_2509
Här har vi damen i fråga när hon kom till oss

Under tiden som jag pratade i telefon kom unghästarna som går i samma hage fram. Såklart. De vill ju se vad som var på gång. De är ganska väluppfostrade i vanliga fall men jag var väl lite ouppmärksam och plötsligt bet nån nån annan i rumpan och for framåt som ett skott och vips var jag översprungen och låg i gräset bredvid Amazon, fortfarande hållandes i telefonen. Jisses. Jag kom upp på benen iallafall, landade ju mjukt som tur var. Tackade min lyckliga stjärna att jag inte blev sparkad eller trampad av den där smällen. Mia kom med grimman och vi lyckades få upp Amazon. Tog ner henne på ridbanan och tvingade henne att trava, stackarn, hon ville verkligen inte. Ville knappt gå överhuvudtaget. Men de måste ju röra på sig för att få igång magen.

Efter en stund på linan så bajsade hon två gånger, och sen såg hon mycket piggare ut. Vi höll på ett tag och gick med henne och longerade, sen mådde hon mycket bättre och då ställde vi in henne i boxen så hade vi henne under uppsikt. Allt verkade normalt och hon bajsade igen, så då fick hon gå ut i hagen och vi red ut en sväng. Hon mådde fint både när vi red iväg och även när vi kom tillbaka. Puh!

Agneta som var i fel län när det här hände var evigt tacksam över att vi fanns till hands och kunde rycka in. Det är väl klart vi gör det, så skönt att det gick bra. Men nu ska veterinär kontaktas ändå, sånt där är ju läskigt med ett dräktigt sto. Ja med alla hästar iofs. Det visade sig att detta tydligen hänt en gång tidigare också med Amazon, så nu vaktar vi henne noga. Fina gumman, hon är så klok. Hon förstod att vi ville hjälpa henne.

Nu ösregnar det så tyvärr försvann det fina vädret. Tell ska ändå få ta det lite lugnt, så jag får väl se om jag går med honom eller om jag drar på mig hela regnmunderingen ikväll.

Bästhäst 😍😍😍

A post shared by Ida Q (@iqpic) on

 

En slagen hjälte

OJoj, lång dag idag. Började jättetidigt imorse med att köra upp till Mariannelund på möte med jobbet, och först nu (23.06) är jag hemma efter en hel dags jobb, en massa bilkörande över hela Småland, och så stallet och hoppträning för Jens efter det.

Jag känner mig något mör nu kan jag tala om. Men glad! Det har gått bra på jobbet, även om det är lite väl intensivt att göra tre personers jobb under två veckors tid. Dessutom ganska oförberett. Men det mesta har gått bra tycker jag, så jag är nöjd med min insats. Det är bara min chef som ska få höra ett och annat om att han åker på militärövning i två veckor och vi andra får göra hans jobb utan att han sagt något. Speciellt som en TILL kollega också skulle vara ledig, och sen nu ytterligare en. Varför känns det som att jag är den enda som jobbar?? 😛 Jag har ju ett jätteroligt jobb, men det innebär ändå inte att man orkar hur mycket som helst.

Nu till något mycket roligare – hoppning!! Det är livet, säger Tell. För mig är det väl lite mer so-so. Jag har nån slags hatkärlek till hoppning. Fast just nu mest kärlek! OJ vad han hoppar min fina lama, så glad hoppehest ikväll! ❤

Jens hade förberett en ganska svår övning med aktiv galopp och bra tryck men ändå mycket lydnad. Vi fick rida en teknisk bana med rätt stora hinder på slutet, om och om igen. Som en slags evighetsbana tills han var nöjd. Då var jag så trött så jag nästan ramlade av hästen. Och jag fick en liten blackout i mitten när jag inte visste vad jag skulle göra eller vart jag skulle, det var nog att jag är lite överarbetad. Allt var bara helt blankt. Men det är inget att gräva ner sig för, det är bara att komma tillbaka på spåret och rida vidare och rida bättre! Vilket jag också gjorde, och fick beröm för av Jens. Han verkar glad för att jag inte gjorde om samma misstag igen, och det var ju jag också. Believe me. 🙂

Jag vet inte riktigt hur högt vi hoppade, men det var ju högre än 1,10 iallafall. Gissar på kanske 1,20-1,30 och då måste man ju rida. Då går det inte att åka häst! Jag var som sagt helt färdig, men Tell hoppade superfint och hoppade mig ur sadeln flera gånger fast jag var beredd! Det var inte alls några konstiga språng eller att vi kom fel, han bara hoppade SÅ stort och fint! Jisses. Det kändes som att jag såg hela ridhuset från ovan och hörde själv nån slags tant-”oooooo”! som jag själv tydligen pep där uppe i luften. Hahaha! Kan inte ens tänka mig hur det måste vara att rida en hel bana med 1,60-hinder… Fast de ryttarna är väl vana vid den känslan iofs. Önskar att jag hade kommit ihåg att be någon att filma. Nu var det ju ändå lite folk där som jag kände. Jag måste bli bättre på sånt! Filmbevis hade ju varit kul att ha.

Nu är jag väldigt peppad på att hoppa mer. Kanske följer jag med mina vänner Anna och Elin och rider hopptävling i Älmhult nästa helg. Jag ska fundera på saken. Då rider jag 1,10 i så fall. Egentligen har vi dressyrträning då men jag kanske kan åka och hopptävla istället. Får se. Tell vill hoppa och äta äpplen säger han. 😉 Som tur är får han ju göra båda så han har det bra den göken! 🙂

Skärmavbild 2017-09-27 kl. 23.19.39.png
Carro har plockat määääängder med äpplen till hästarna, nomnomnom säger de! 😀

På lördag (eller möjligen söndag) blir det äntligen lite terräng på Udden! Längtar!! Jag har ju inte varit där på hela säsongen, vilket känns jättemärkligt. Så nu är det min själ hög tid att vi styr kosan mot Rockneby!! Jippie! ❤

Long distance runner – härlig långritt!

Idag har jag ägnat mig åt den bästa träningen jag vet. Nämligen den sorten som innebär att man sitter på hästryggen. 🙂

Mia och jag red ut på långritt idag bort till Vikensved, där gjorde vi en paus och hälsade på min kompis Olivia som har köpt hästgård där. Viiiiilket ställe!! Så himla fint.

Vi var ute i nästan tre timmar inklusive stoppet hos Olivia, en himla härlig tur på lite drygt två mil! Vägarna bortanför Gummatorp hade vi ju aldrig ridit på, och jag var lite nervös över att mobiltäckningen skulle försvinna för google maps var min enda guidning. Det är massor med småvägar där och många sjöar! Superfina ridvägar, dit vill jag absolut rida igen! Det slingrade sig och var härliga backar, och underlaget var till största delen helt perfekt för ridning. Supermysigt! Hästarna var så nöjda och glada och det var vi med. 🙂 Tell skötte sig prima både när han fick gå först och när han var tvåa. Han var lite taggad och uppmärksam, men lydig och duktig och han går när jag säger till honom. Inga plötsliga tvärkast alls. Så ska det se ut. Fina hest! ❤

När man väl är i Vikensved blir man sugen på att rida ännu mer åt det hållet, där ligger ju ett superfint naturreservat med bokskog och ännu fler sjöar, och Olivia tipsade om fina vägar där med. Då får vi nog ta med fika i såna fall, GUDARS vad jag var hungrig när vi kom hem!

IMG_4636IMG_4646IMG_4648IMG_4651

En annan rolig sak som hände idag var att Poppe med familj kom och hälsade på! Så roligt att se honom igen den gamla ligisten. ❤ I många många år var ju Tim, Poppe och Tell de tre bruna musketörerna i samma hage, och Poppe och Tell är ju jämngamla så de har vuxit upp tillsammans och gått på hingstbete ihop. Poppe bor nu hos sina nya ägare i Trekanten utanför Kalmar/Nybro. Han såg ut att må prima. Fina popsitops! Jag minns den här filmen som jag gjorde när Poppe skulle säljas. Det är en härlig häst det där. 🙂 (Poppe är också släkt med Tell och co men han är född hos andra uppfödare, det är därför han inte heter nåt på T som alla andra Greengard-hästar gör. Tosca som är Tells mamma är mormor till Poppe. Poppes mamma heter Tatcha och henne skrev jag om här en gång om ni är nyfikna)!

Bananallama

Hallå hallå! Hoppas ni har haft en fin helg! 🙂

Jag var helt förvirrad i lördags eftersom jag för första gången på jag vet inte HUR länge vaknade upp till en helg när jag inte hade nåt inbokat. Helt gudomligt skönt. Jag har skrotat omkring i trädgården, druckit öl, lagat mat, grejat och hållit på i lagom sakta mak. Det behövdes verkligen.

Igår red Mia och jag ut en fin tur, sen fick hon en liten ridlektion av mig på banan med Tell som läromästare. Tim är ju skogshäst för tillfället och får inte gå på banan, så jag hade lovat henne att hon skulle få rida Tell lite. Det gick superbra, de var så duktiga! Tell var lite taggad och Mia fick träna på ryttarkänslan. Han är en väldigt bra häst för det ändamålet! Han är också väldigt bra att träna övergångar på, man känner PRECIS när man får till det! 🙂 Och galoppfattningar genom att bara tänka galopp och dra bak ytterskänkeln en centimeter och öppna inner höft pyttelite. Nu har han lärt både Mia och mig att man inte behöver ”hoppa” in en häst i galopp, att sitta still och låta hästen börja galoppera räcker! 😉

Finfin söndagsaktivitet 🐎

A post shared by Ida Q (@iqpic) on

Idag var det härligt soligt väder och Tell och jag började med en solo-uteritt, han var så nöjd och frustade flera gånger redan i skritten. Fina fina häst! ❤ Sen red vi på banan, jag såg igår när Mia red att han behövde lösgöras lite mer den laman. Jag har nog varit lite för dålig på min lösgörande läxa på sistone. Så idag blev det mycket skänkelvikningar, öppna och sluta. Jag kände i vänster sluta att det inte alls var populärt, så där kom jag åt hans stela sida helt klart. Jag försökte att inte hamna i bråk med honom, så jag red lite i höger varv en stund och sen tillbaka igen till den där jobbiga vänsterslutan och då gick det mycket bättre. Han kändes riktigt fin på slutet!

Den finaste 😍

A post shared by Ida Q (@iqpic) on

Jag red på mitt supertjocka gamla 80-tals-sprenger-bett som jag fått ärva av Eva, jag har inte ridit på det nu på ett tag, men idag var det helt perfekt! Det är bra det där bettet, det märks direkt om jag får honom för mycket i handen. Han lägger sig gärna på och drar, och det är ju inte så kul. Men om jag inte drar tillbaka, utan vad han än gör är lätt i handen och erbjuder honom kontakt och istället sätter honom i arbete, så är han SÅ fin. Ett bra verktyg för ryttarkänslan det med, helt klart! 🙂 När jag verkligen har honom på bakbenen och kan rida bara med sitsen, då är det här bettet helt underbart kan jag säga! Och så vill jag ju rida jämt, så det är bara fortsätta träna! Har jag honom såhär fint lösgjord och framför skänkeln så kan jag ju stoppa in vad som helst i truten på honom, han kommer vara nöjd ändå. Bästa häst, vad du lär mig mycket varenda dag! ❤

 

 

 

Plötsligt händer det

Jag har ibland lite ångest över att jag är så dålig på att planera och inte har några särskilda mål. 

Läste en fin krönika i tidningen Ridsport som någon hade skrivit om Peder, att han är en konstnärssjäl och liksom ”går emot sin natur” när han måste vara så strukturerad och planerad som man ju måste vara som elitidrottare. Att det på nåt sätt gör hans prestation ännu större, eller ännu mer imponerande. (Om jag fattade det rätt). Jag tycker det var bra skrivet, och jag känner precis igen mig. Det är klart att vi alla har olika förutsättningar, och vi väljer ju själva vad vi vill hålla på med. Men att tävla och träna med hästar är ju lite speciellt, och jag kan verkligen hålla med om att man HAR fördelar om man t ex råkar vara planerad, strukturerad, målorienterad och helst morgonmänniska också.

Det är ganska lika egenskaper när jag tänker efter som i allmänhet värderas högt i samhället. Men nog om detta nu.

Jag är så GLAD över att det trots min oförmåga att göra upp planer och sätta mål, rätt så ofta kommer roliga saker i min väg som jag kan haka på! Jag har haft lite svårt att bestämma mig och funderat över hur jag ska ha tid/råd/möjlighet att åka på antingen nån mer fälttävlan i år eller iallafall tävla i nåt annat. Nån slags äventyr att sikta på. Jag måste ju inte, men det hade varit roligt. Och så visar det sig nu att fantastiska Kör- och ridklubben Sporren i Bräkne-Hoby arrangerar en kombinerad dressyr och terräng-tävling i oktober! Jag DÖR av lycka!! Gud så kul. Jag anmälde mig till 100-klassen på studs. (Då rider man lätt klass-programmet i dressyr och sen inom 45 minuter så rider man en 100-klass-bana på deras terrängbana). WIhoooooo!!!! 😀 (Antagligen är det väl två grader, isregn och blåser 30 sekundmeter den 22 oktober i Blekinge, men det struntar vi i just nu). Det ska bli SÅ roligt! 😀

Skärmavbild 2017-04-13 kl. 11.47.11
Happy in Hoby!
Skärmavbild 2016-07-04 kl. 13.40.52
Vi blev lite blöta förra gången vi tävlade i Hoby. Hehe. Ändå ett mycket fint minne! 🙂

En annan helt sjukt rolig grej är att min sambo och jag kommer vara på samma hästevent på Karlshamns ridklubb i höst! Min sambo Matias driver ju ett litet bryggeri som heter Trädskogens bryggeri, och han och hans kollegor (särskilt Robert som är lite av en expert på eventfixande) ordnade i somras ett jättetrevligt mat- och dryck-område under Östersjöfestivalen i Karlshamn, ”Friends and flavors” heter det. Nu har de fått frågan om de kan köra det här på Karlshamns Ridklubbs nationella tävlingar på Janneberg i oktober, och självklart ska de göra det! Hejdå kall pastasallad och varm läsk, nu kommer hästfolket få njuta av riktigt god lokalproducerad streetfood och massa olika sorters smarrig dryck av olika slag! Yeiyyyy!!!

Nu ska jag bara få dem att ändra namnet på konceptet till ”Friends, Horses and Flavors”. 😉 Fick igenom en ändring iallafall, de hade beskrivit det som ”sommarens succé nu i höstskrud”. Då kunde jag inte hålla mig, så nu står det ”hästskrud” istället. Hahaha!

21731152_431676760561723_674088470507905847_n

Idag har vi förresten haft besök av hästtandläkaren. Det blev liksom aldrig av att ringa honom förra året, vi måste ha glömt det. Vi brukar boka in honom till alla hästarna i stallet samtidigt en gång om året. Tell fick en guldstjärna i vanlig ordning. Han är ju lite halvtossig på många sätt, men SÅ snäll att ha att göra med till exempel vid hästtandläkarbesök. Han står helt stilla och gapar snällt, bryr sig inte särskilt om munstegen eller nåt. Han har aldrig behövt drogas, och då får han ju gå ut och äta gräs igen direkt efter så det är en win-win-situation för alla. 🙂 Jag passade på att snabbklippa bort det värsta av pälsen på honom, eftersom att Jan blev klar med honom så snabbt. Han var inte alls farligt vass i munnen och har fina raka tänder. ”Väldigt tråkigt för mig för jag får inget roligt att göra”, skojade Jan. Men det var ju bra såklart. 🙂

Nu är hästrackan nyklippt, fin i munnen och peppad inför kvällens hoppträning för Jens! Själv är jag mest sugen på att äta lösgodis eller sova, eller både och. Känner mig något sliten. Men det ska bli kul att hoppa. Jag kommer sova gott i natt…

Hej svejs!

Häst chillar, matte jobbar

Efter söndagens sommarvärme i Skåne är jag nu verkligen tillbaka i Smålands-hösten igen… Fint duggregn dygnet runt som gör att allt är fuktigt. Hej och hå.

Men det är ok. Jag har varit i Karlskrona och jobbat en väldigt lång dag idag, så det blev bara mys och gos med Tellepellen en stund i stallet ikväll. De går ju ute dygnet runt fortfarande och äter gräs och har det bra, så honom går det ingen nöd på. Igår fick han gå på den sedvanliga dagen-efter-skrittpromenaden i koppel med mig traskande bredvid. Fick sällskap av Carro, så mysigt! Tell ser typ ännu finare och fräschare ut nu än före vi åkte och red fälttävlan. Han är jättefin i hullet och så fint musklad. Så det är ju skönt att han inte verkar känna av sitt gamla dåliga knä nu heller. Den sprätten! Och då har han ju ändå skottat på med bakbenen en hel dag (nåja kanske inte i dressyren, tyvärr) men resten av söndagen. Inte minst stod han ju rakt upp på bakbenen en hel del den jönsen.

Ida Qvarnström-3
En riktig jöns. Men han är fin också!

Jag får väl våga rida 100-klass nästa gång, de här hindrena är ju för små, han hoppar ju inte ens ordentligt. 😉 Gullepåll. Spetsade öron på alla bilderna! Jag ser tyvärr inte klok ut på terrängbilderna och inte Tell heller, det var ju synd nu när man för en gångs skull var på en skånetävling med fotograf på plats och allt. Men jag vet precis allt om hur svårt det är att få till bra bilder på alla ekipage under en hel fälttävlansdag. Hatten av för alla fälttävlansfotografer, de är av segt virke de med kan jag lova! Jag köpte två hoppbilder iallfall som minne från den här tävlingen. 🙂 Gulliga Maria som känner Tell sen tiden när han bodde på Ålstorp hos Bibbi och Göte har sagt att hennes dotter tog bilder på oss från vattenhindret, åh vad glad jag blev! Får hoppas hon kan få ut dem från kameran. 🙂 Alla vet väl hur mycket bildbevis betyder från såna här kämpainsatser, särskilt när man åkt helt själv och verkligen inte förväntat sig några bilder alls. Bara en glad överraskning om nån fångat en på bild! ❤

Ida Qvarnström

Lärdom 1: Vi ska ha tränat mer dressyr inför nästa tävling. På söndag t ex kommer en ny dressyrtränare ut som heter Camilla, då ska vi vara med. Det ska bli kul att komma igång med dressyrträning igen! Det ser jag fram emot. Och snart kommer Alette också. Än-te-li-gen! ❤

Lärdom 2: Vi ska ha tränat mer terräng i riktigt terrängtempo inför nästa gång. Med ärlig bjudning. Man måste våga rida rätt fort, men kontrollerat och avslappnat. Särskilt det där sista har väl både Tell och jag lite att jobba på, men jag vet ju att vi kan, så det borde inte vara hela världen att hitta tillbaka till det. 🙂

Jag har inte riktigt bestämt mig för om jag orkar åka till Flyinge och rida fälttävlan i oktober, men det känns ju sjukt tråkigt att inte tävla fälttävlan mer förrän nästa vår. Nu har vi ju precis kommit igång. 😦

Hur som helst så är jag så himla glad över att Tell inte verkar ha ont nånstans, min älskade, fina, bästa racerlama! ❤ Däremot har jag märkt att jag ridit bort så gott som samtliga knappar på min tävlingskavaj, bara en är kvar, haha! Men jag lappar ju tusen gånger hellre ihop min kavaj än hästen! Knappar är väl en världslig sak.