Personlig utveckling?

Hej! Glad söndag på er! Igår hade vi en jättemysig kväll med hela stallfamiljen inklusive mormorn och morfarn (Tells uppfödare) här på middag. Matias gjorde pizza till oss alla, och hans pizza är typ godast i världen. (Han står också hela dagen i köket när han lagar pizza!!). 🙂

Den här helgen har jag kommit till insikt om två viktiga saker. Personlig utveckling? Inte vet jag. 😉 Jag har ju länge haft ångest över min fina gamla volvo som jag aldrig kommer till skott med att laga upp. Jag har varken tid, tillräckliga svetskunskaper eller pengar – även om jag älskar den högt. Det största ”felet” var väl att jag skaffade häst. 😉 Tyvärr har den gamla bilen blivit ståendes nu i några år efter att den för första gången inte gick igenom besiktningen på alla år. Så nu har jag till sist kontaktat Svenska Volvo 140-klubben. Ordföranden i klubben var hit idag och tittade på bilen och vill ta sig an den! Så nu skänker jag den till klubben. Känns fruktansvärt sorgligt att skiljas från den, den är liksom en del av mig 😦 men jag är ändå glad att den kommer bli räddad och komma ut på vägarna igen. Den där bilen är ju verkligen ett stycke svensk kulturhistoria! ❤ Och nu slipper den bli skrotad eller bli förvandlad till epa. Tack gode GUD.

52948610_1542924945837996_4715783462903087104_n

Min älskade gamla bil. Den kommer från Lillpite i Norrbotten och har varit min trogna följeslagare i nästan 20 år. Den var min enda bil i 12 års tid! Men nu får den flytta hem till 140-experter och bli ordentligt omhändertagen och återfå sin forna glans.

Den andra insikten är att jag ända sen jag klippte av mina dreads för några år sen har saknat dem varje dag. Visst, det är mer praktiskt när man är i stallet varje dag att ha en annan frisyr, men jag hade ju ändå dreads i 8 år och höll på med hästar hela den tiden också. Så visst går det. Och nu får det vara nog på saknandet, nu kommer jag boka tid på en dreadssalong i Malmö nån gång i vår så jag är fin igen och känner mig som mig själv lagom till min 40-årsdag i sommar. Jag skiter fullständigt i att tex en jobbarkompis sa att ”en sån frisyr hör ungdomen till”. Bah. Precis som att man kan vara ”för gammal” för vissa frisyrer. (Möjligtvis andra saker. Som att spela elithandboll till exempel). Men stallungen såg iallafall ut som att hon vunnit en miljon när jag sa till henne att jag funderar på att skaffa dreads igen. 🙂 Man ska hellre lita på sig själv (och barn) än sura vuxna. Så det så!

196991_17815064688_9037_n

Här var jag ung och snygg och hade helt nygjorda små minidreads! Bodde i Malmö och hade ingen häst men en gammal fin volvo.

644366_10151748570174689_1664582035_n

Min bror Robert och jag – och mina dreads. På isvägen i Luleå 

IMG_4028

Hoppträning med häst och dreads

Skärmavbild 2019-03-17 kl. 12.22.15

Den här ridhjälmen blev sen tyvärr förolyckad på en tävling, och jag har en likadan fast en storlek mindre nu. Det är ju inte så svårt att köpa en likadan en storlek större igen. 😉 

Vad gäller Tells väl och ve har inget nytt hänt sen sist. Jag har ringt försäkringsbolaget och Jägersro om vartannat och jag hoppas jag får reda på nu i veckan hur det gått och om de tar den här operationen. Då tror jag nog det lutar åt att vi gör det, och att Tell får ett sista försök i så fall. Vi får se. Han mår iallafall utmärkt just nu och vi tar mysiga promenader och tränar på tricks. Han har blivit om möjligt ännu mer bortskämd (och lerig) än tidigare och gnäggar högt varje gång han ser mig och tigger godis! ❤

h6N%LlwmR7WvzofMEEKXrg

Att vara en kämpe är inte så lätt

Tusen tack kära ni för alla fina kommentarer på mitt förra inlägg! Det värmer så att veta att vi har så många fina vänner som bryr sig om både mig och Tell och tänker på oss. Tusen tusen tack! ❤

I höstas när jag mådde skit på exakt alla plan i livet och fick gå och träffa en psykolog så sa denne efter ett tag till mig att ”Du är en sån otrolig kämpe”. Det hade jag aldrig tänkt på. Men det är jag kanske, och det är även min häst. Även fast jag tror att han inte direkt heller vet om det. Han är bara en allmänt peppad och levnadsglad filur. Det är ju inte jag, speciellt inte nu, så jag är väl mest bara seg och envis av mig.

Hur som helst så är det inte så lätt att vara en kämpe, man blir så van vid att kämpa på så det är svårt att veta vad annars man ska göra. Och när/om man kanske ska sluta kämpa. Och mitt i allt komma ihåg vad sjutton det är man kämpar för?! Ja, det är inte lätt.

Såhär ligger det till: Det går att operera Tell en gång till. Det är en svårare operation denna gång och inte säkert att det blir bra, men det går att göra något. Det är inte helt kört. Då sätter Palle i så fall in en skruv TILL och spänner åt den som redan sitter där. Tell kommer alltså bli dubbel-terminator-räcerskruv-häst om detta lyckas. Palle menar att det är 80% chans att han blir helt bra. Men det är som sagt en svår operation med stora risker, och troligtvis jävligt dyr också. Jag ska såklart kolla upp detta med försäkringsbolaget. Om han ska opereras vill jag ju veta före om de tar det.

Det positiva med operation är ju att då har jag verkligen gjort allt som går. Det negativa är ju att jag inte vet om det kommer vara värt det. Kanske står jag där och är ÄNNU mer ekonomiskt och känslomässigt utmattad än vad jag är nu och måste ta bort min häst ändå i slutändan. Det kommer bli tufft för både mig och Tell, och nu måste de här två kämparna (särskilt jag) bestämma vad jag vill och vad jag tror att både Tell och jag mäktar med. Eller om vi (jag) ska sluta kämpa. Det vet jag redan svaret på. Det vill jag inte!! Här ska kämpas till sista blodsdroppen, om det så är det sista jag gör. Så det så!! Men det kan ju inte Tell bestämma, så jag måste ta något bra beslut för hans skull. Inte min. Älskade älskade lama. ❤

6C97C18A-DA75-4634-AEC4-4A6F1D263FBC

Fy fan vad det är hårt att ha häst

Ja ni, det är inte roligt alla gånger. Tur att det ÄR det, också. Men just nu är det inte så kul kan jag tala om. De senaste dagarna har jag sett att Tell tyvärr går lite knackigt igen med sitt dåliga höger bak. Han är fortsatt glad och pigg och busar gärna i hagen, och han skrittar fint och jämnt. Nu har jag provat trava upp honom och filma och det såg ju inte så kul ut. (Förutom att han passade på att busa och galoppera den räven). Men halt är han. Och det är bara att inse att han har ont igen, och något måste göras.

Har varit i kontakt med vår veterinär och han tycker inte det är mer att göra nu, inte behandla mer och han tror inte att mer tid heller hjälper. 😦 Hoppet står nu till Jägersro, men kirurger är ju lite ”trigger happy” när det gäller att operera så det tar jag såklart med i beräkningen. Ska höra vad Palle säger och vad experten i USA har sagt om Tell. Han har ju klarat sig ur en massa skit i sitt liv, får verkligen hoppas att han gör det nu också. Men dessvärre är jag nånstans ändå beredd på att det kanske inte går.

Även fast jag knappt kan tänka tanken så vet jag ju att så kan det bli. Och då måste jag klara av det också. Håll alla tummar för oss är ni snälla. Jag ber till alla högre makter att jag ska få fortsätta ha kvar min fina älskade häst. Dock kommer jag ju inte ha kvar honom till vilket pris som helst, det är jag helt på det klara med. Han måste få ha ett bra hästliv och inte ha ont i så fall. ❤

img_8442img_2526IMG_9768Skärmavbild 2016-06-01 kl. 23.53.16

Hur hamnade jag här?

Ååååå vad det är lätt att vara restriktiv och ekonomisk med hästfoder och kosttillskott när man har en frisk häst som allt är bra med. Och oj vad svårt det är annars.

Tell har i stort sett hela sitt liv fått äta gräs och hösilage i huvudsak. Hans ”kompletteringsfoder” har varit mineraler, och vid behov lite havre och betfor. That´s it. Det sammanfaller också väldigt bra med min allmänna filosofi. Har man bra grovfoder ska det räcka. Det gör det oftast också, även för mycket högpresterande hästar.

Och så nu detta. Hur hamnade jag här??! Min lilla hylla i foderkammaren ser ut som rena affären.

IMG_8569

Ja jisses. Glukosamin och nypon får han ett litet mått av varje dag eftersom han är en äldre herre och jag vill göra det jag kan för att hjälpa honom med uppsmörjningen av sina gamla knän. Det har vi fått rekommenderat av många, inklusive veterinär. Vågar ju inte sluta med det heller eftersom det verkar funka väldigt bra. Suck.

B-vitamin får han varje vår för att underlätta pälsfällningen. Eftersom han är en mammut är det typ 200 ton päls som ska av. Jag vet inte om det här verkligen hjälper, men jag har gett honom det varje vår i många år nu och det känns iallafall bra. Kanske är det helt i onödan.

Pro Equo är ett svindyrt men superbra ”proviva för häst”, alltså magpulver som man strösslar över maten. Detta hade jag helst sluppit köpa men jag blev helt enkelt tokig på att få tvätta Tells bakdel så pass ofta efter den där buttakuren vid jul. Stackarn. Han har aldrig varit dålig i magen förr, men blev det när han fick butta och sen gick det helt enkelt inte bort helt av sig självt. Han ska få lite magpulver i nån vecka till och sen hoppas jag jag slipper fortsätta köpa det. 😉 Han blev bra i magen redan efter tre dagar  tack gode GUD.

Nu ska jag ut till stallet, solen skiner idag också! Hurra! Tror jag ska plantera lite paprika och chilli-frön när jag kommer hem. Man får lite hopp om livet fast det är februari, när man känner att solen skiner och det går mot ljusare tider. 🙂

IMG_8581

Nästa vecka är jag i Gdansk med jobbet, så jag missar TYVÄRR Bibbis födelsedag. Hon fyller 80 år. Världens bästa uppfödare, vän och granne! Tell hälsar och gnäggar till henne! Han kommer ju vara hemma så jag får be honom ge henne en stor födelsedagspuss på den stora dagen. ❤

IMG_8564

Tell och Bibbi

Rida – meningen med livet!

Igår var jag på ridskolan och red min andra lektion. Såååå roligt!! Detta måste vara en av mina bästa idéer på sistone, helt klart. Kan varmt rekommendera alla att börja på ridskolan även om man har egen häst! Det handlar ju om prioriteringar, tid och pengar förstås, men nu när man kan få tillbaka pengar på det hela (om ens jobb har frisvårdsbidrag till sina anställda alltså) så blir det ju inte ens så dyrt!

Sist jag red på ridskola måste ha varit över 10 år sedan, det var innan jag köpte Tell. Då red jag på Växjö Ridklubb i en grupp på fredagarna som hade döpt sig själva till ”Happy Hour”. Vi hade tröjor som det stod det på och allt. Ett oerhört trevligt gäng!

Min nuvarande happy hour infaller varannan torsdag och då är det dressyrspecial på Växjöortens Fältrittklubb, den klubb som Tell och jag tillhör. Det finns tre ridskolor inne i Växjö att välja på, så nu provade vi denna. Jag har ju varit på klubben många gånger med Tell, men aldrig ridit på ridskolan. Jag hade faktiskt ingen aning om vad de ens hade för hästar. Däremot känner jag ju flera av ridlärarna, så jag vet att de har grymt duktig och välutbildad personal. Men det har visat sig att de även har JÄTTEfina hästar!! 😀

Förra gången (när jag var där och red första gången) fick jag rida en enormt stor skäck som hette Jackson. Hans hovar var nog fyra gånger så stora som Tells! Hans härstamning är okänd men Tinker måste ju vara med nånstans. Dock kändes han inte så tung att rida, förutom att galoppen var jobbig för honom. Men i övrigt en väldigt mjuk och känslig häst! Utan broms, dock. 😉 Hehe. Jag hade träningsvärk i nästan en vecka efter den här ridlektionen, men jag var SÅ glad! Gudars vad roligt det var!

Och så fint stall de har på VFK, det visste jag iofs redan innan. Även om det är gammalt (en sprillans ny anläggning är planerad) så är det i väldigt god ordning, trevligt, välskött och så himla lugnt och skönt. Alla hästarna verkade så avslappande och det var verkligen ordet ”LUGN” som dominerade överallt. Så härligt! ❤ Och det är faktiskt helt underbart att få rida på en LUGN och trygg häst emellanåt, det uppskattar man särskilt när man är van vid nästan 10 år med en halvtokig racerlama och man själv är lite ur form! 😉

Gårdagens ridlektion hade nog kunnat bli lite som den förra, jag skulle få rida en TILL enormt stor häst – Pelle. Mycket söt. Detta var helt klart ett halvblod, såg ut som en stor hoppstammad och mycket charmig kamel. Och han verkade också extremt lugn och snäll.

BNSRb2AxQeyrx3VmYiEDqw

Stora charmiga Pelle

Men – när vi kom in i ridhuset och jag som bäst började leta efter en pall (alternativt stege) för att komma upp på Pelle så frågade vår ridlärare om jag kunde tänka mig att rida Sigge istället. Jag har ju ingen koll på vilken häst som är vilken, haha, men jag rider ju gärna på vilken häst som helst! Dessutom såg hästen hon ville att jag skulle byta till jättefin ut. Väldigt lik Tell faktiskt!

Så då blev det Sigge och jag. 🙂 Sigge var en riktig racerlama, precis som jag trodde! Men oj så roligt att de har lite racerdjur också på ridskolan och inte bara snälla lugna kameler! Själva anledningen till att jag skulle rida honom istället för ryttaren som egentligen fått honom var att han var lite mötesskygg, reaktiv och kunde hitta på bus. Och det skulle tydligen jag fixa bättre än den stackars ryttaren som inte hade ridit på 7 år. Hehe. Så gärna, bring it on, sa jag! 🙂

Alltså GUD vilken rolig häst. Jag gillade honom så mycket!! Han hade mycket gång och var smalare än Tell, så jag fick kämpa med att hålla om med skänkeln då han gärna ville orma sig åt alla håll. Men när vi fick koll på alla delar så att inget sladdade iväg nånstans så var han SÅ fin! I galoppen satt jag bara och var ett enda stort leende. JÄVLAR vilken galopp. Tänk om man skulle få ta ut honom på terrängbanan nån gång! Wow.

Han lyssnade väldigt fint både på gas och broms, här var mer utmaningen att vara kvick och rama in honom, förekomma hela tiden. Hittade han på nåt bus då? Jodå, tre gånger satt jag aningens löst men det var ändå ingenting jämfört med vad Tell kan hitta på. Det är nog dessutom jag som ”eldar upp” peppade hästar tror jag, ridläraren sa att hon sällan sett honom busa men nu gjorde han ju det bara för det. 😉 Den andra tjejen som skulle ridit honom egentligen såg evigt tacksam ut. Och stora Pelle var verkligen HUR snäll som helst med henne. Alltså ridskolehästar!! Såna stjärnor. Blir helt tårögd. ❤

vl%q7hmmQC2DOtCVO3iLZg

Fick byta från volvo till ferrari. Här är söta Sigge!

Vi var iallafall väldigt nöjda med oss själva både Sigge och jag och jag vill SÅ gärna rida honom igen! Hoppas hoppas. Det är så himla roligt att rida, men svårt! Känns som en blandning av att jag glömt allt, och att jag ändå kan rida litegrann. Känner mig så sjukt långsam och det är svårt att hitta helt rätt i timingen. Men så kan det ju kännas med Tell också, det är väl bara en del av ryttarlivet helt enkelt! Man lär sig (och lär om igen) så länge man lever!

IMG_7881

Gammal  bild på mig och min racerlama utanför stallet där ridskolehästarna bor på VFK, från när vi var där på nån träning. Skrattar fortfarande åt Tells slembubblor och peppade uppsyn på den här bilden!

App lapp sa att du slapp

Läser att det (såklart) finns en app nu som är nån slags Air B´N´B för hästar. Jahapp. Eller rättare sagt för hästägare som vill tjäna pengar på att hyra ut sina hästar, och ryttare som vill rida.

Ja, sånt fanns ju förut också (finns) även utan app. Jag tycker det här är väldigt problematiskt. Jag har ju själv varit medryttare massor med gånger, rätt stor del av mitt liv. Det är klart att det finns massor med folk som är duktiga på häst och är bra på att rida. Och folk som i perioder av sitt liv behöver hjälp att få sin häst riden. Det har jag inga problem med. Men detta? Jag vet inte, jag får liksom dålig smak i munnen. Jag ska försöka lista varför.

  1. Jag tycker inte man ska äga en häst om man inte har råd. Om man måste ha medryttare eller hyra ut sin häst på grund av pengarna det drar in så tycker jag det är fel. Jag har inget emot att ta hjälp av medryttare, men inte på grund av pengarna. Det tycker jag är helt fel anledning. Det är inte hästen som ska behöva betala det.
  2. Jag tycker att grejen med att ”se vilken häst som finns i närheten” att kunna ”para ihop sig med” känns helt sjuk. Det är inga betal-karuseller vi pratar om. Vem vill ha nån vilt främmande människa som råkar befinna sig i närheten som vill rida, och så ”passar man ihop” med min häst, även om jag behöver medryttare? Det verkar extremt desperat och märkligt alltihop.
  3. Det är inte svårt att på annat sätt para ihop seriösa hästägare med seriösa ryttare, ett samarbete som blir bra för både hästen och människorna. Jag förstår inte vad en sån här app skulle tillföra. Snarare tvärt om. Jag vill inte ha teknik som bidrar till att se hästar som maskiner eller varor, även om jag absolut inte är teknikfientlig överhuvudtaget.
  4. Jag förstår att vi lever i en kapitalistisk värld, men jag tycker verkligen inte om att tänka på djur som varor även om jag vet precis vad en häst kostar och vad de kostar att hålla. Men det är ingen mänsklig rättighet att äga en häst. Se till att djuren har det bra,  har du inte råd med ett gott liv för hästen så har du inte råd att ha häst. Då är inte en app lösningen. (Även om det iofs verkar väldigt bra för ridsugna hästlösa personer).

Är det nån av er som läser som testat detta, vad tycker ni?

 

Hej från kallt Göteborg!

Jag är i Göteborg och jobbar i några dagar, Tell är hemma och har semester den lurviga laman. ❤️

Här är det fullt upp med film, filmpolitik och allt möjligt. Igår blev jag intervjuad (igen) av Sveriges radio angående filmfrågor i hela landet. Jag är ordförande för filmregionerna sen några år tillbaka, på måndag ska jag äntligen avgå och få vila mig lite. 😉 Nä, skämt åsido så känns det ganska bra. Men jag undrar lite vad jag ska göra nu när jag inte är chef längre och inte heller ordförande för en massa föreningar. Men det ska bli skönt att ta det lugnt ett tag. Jag kommer nog på vad jag vill med mitt liv sen. 😊

Palle Brink, veterinär på Jägersro hästklinik ringde mig igår, nu har han och Staffan haft ”Tellkonferens”. Palle ska nu ta upp Tells fall med världens främsta veterinär på såna här skador (i USA) och det känns ju toppen!! Han säger att han gärna vill involvera henne och det gav jag såklart min fulla tillåtelse till. Tell blir internationell kändis på veterinärkonferens i USA angående rehab och uppföljning av såna här operationer.

😊🌟 Det som är lite läskigt är att Palle säger att en möjlighet är att göra en titthålsoperation på Tell och verkligen se inne i leden vad det är som stör honom. Det kanske inte är cystan som gör ont, och det kan gå att ”städa ur” om det behövs inne i leden. Det är inte säkert att det behövs, hoppas inte. Vi får hålla tummarna. Känns iallafall toppen med allt detta fina engagemang! Så tacksam för det! ❤️🌟❤️

förresten har jag börjat på ridskolan nu. Varannan torsdag dressyrspecial. Vi är bara tre ryttare i den gruppen, så lyxigt!! Och så roligt! 😃 Jag fick rida jättestora och charmiga Jackson. Jag har sån träningsvärk så jag knappt kan gå..