Förnuft och känsla. Inte det lättaste.

Hej på er! Hoppas det är bra med er alla! Det är bra med mig. Och Tell. Men jag är så trött så trött så trött.

Jag hatar att vara chef. Jag är så less. Nu måste jag bestämma om jag ska söka mitt eget jobb (jag är tillförordnad chef nu) och eventuellt fortsätta med eländet om jag nu får tjänsten. Jag funderar på att skita i det. Får se hur trött jag är om nån vecka. Det har väl vissa roliga bitar, och många tycker att jag är så bra som chef. Det kanske jag är, men jag vet inte om jag orkar ha ett liv där jag är så trött hela tiden. Jag vet inte om jag verkligen vill jobba såhär mycket. Jag får fundera på om det är värt det. Jag vet inte. Hur ska man veta det?

Telleskrället mår bra får man väl säga. Han är pigg och glad. Han verkar inte ha fått nåt återfall av fång och skrittar på fint och är inte varm eller har puls i benen/hovarna. Jag tar det lite lugnt och gör som veterinärerna säger, rider eller går med honom två gånger om dan och han får beta lite lagom. Nu är vi uppe i 10 minuters gräsätande på morgonen och 10 minuter på kvällen. Det går bra. Ingen reaktion på det. Han får stå på box och äta lite hö på dagarna, eller ibland i grushagen om det inte är tokvarmt och jättemycket insekter. Då har han det ju bättre inne i så fall. Dessutom är herrn lite småsnubblig ibland på grund av vad jag tror är långa framhovar, hovis kollade på dem häromveckan och höll med, så nu blir Tell skodd på torsdag. Tyckte han blev skodd nyss men hovarna växer ju mer på sommaren plus att behövs det så behövs det ju! Vi har världens bästa hovslagare. Johan ❤

Störd morgonbild! Ut på tur aldrig sur!

A post shared by Ida Q (@iqpic) on

Sen har jag tänkt be Mia om hjälp med att filma Tell igen i skritt och trav på asfalt på torsdag eller fredag så vi kan skicka till Staffan. Tycker han att det ser knackigt ut och vill titta på Tell så kör jag ner honom till Skåne tänker jag. Det är väl lika bra i så fall. Jag ORKAR inte hålla på med ”förnuft och känsla”, jag gör så gott jag kan, men alla säger olika och ger mig olika råd, och jag blir helt tokig av att glo på honom varje dag och försöka gissa om han är ren eller inte. Nu har jag ju inte sett nåt, så jag är inte så jätteorolig egentligen, men man blir ändå helt nipprig. Det går inte att lita på vare sig sitt eget förnuft eller känsla. Tack och lov att man då kan höra med veterinären, och tycker han att vi borde göra nåt åt detta så GÖR vi det. Annars inte. Punkt slut!!

Glad pålle på skritt-tur i skogen i sommarvärmen ❤️

A post shared by Ida Q (@iqpic) on

Mvh den trötta hästägaren och chefen. Om jag bara hade kunnat hade jag tagit paus från alltihopa, men det går ju inte. Jag har sju anställda som behöver mig, och en häst som behöver mig morgon och kväll. Gneta på. Det kommer ju en semester nån gång. Jag försöker njuta av det underbara vädret, här blev det ju sommar på en gång! Jisses. Kanske inte så konstigt att man känner sig så trött, och överväldigad av att försöka reda ut förnuft och känslor. Hej och hå. Godnatt med er! Nu går jag och lägger mig. Vilket är extremt ovanligt att jag gör innan kl 01. Men ibland är jag bra trött… 🙂

Äppelträdstiden 😍

A post shared by Ida Q (@iqpic) on

Nangijala och körsbärsdalen

Den här årstiden gör ju att man nästan känner sig religiös. Eller ja, för min del så blir jag väl kanske inte religiös i den meningen men så tårögd och tacksam för livet och alltihopa. Ni fattar. Allt är så vackert och luktar så gott, och jag har dessutom varit utmattad av oro för min häst så jag grinar för ingenting. Dessutom är jag en känslomänniska, en konstnärssjäl och en dramaqueen, även om det inte alltid märks. Jag är ett under av tålamod och uthållighet och har extremt lång stubin, en stabil och lugn storasyster på så många sätt. Nästan hela tiden. Men ibland sitter jag på en stubbe och tittar på min häst som mår så gott och går där under körsbärsträden och frustar nöjt. Och tårarna trillar. Jag undrar ibland om vi dött och är i Nangijala nu?

Vi får med alla medel se till att vi inte hamnar i Nangilima. Nu ska jag bara försöka lista ut hur jag vänjer min fyrbenta vän vid gräset igen på ett lugnt och sansat sätt. Ännu lugnare än förra gången naturligtvis, men frågan är hur mycket lugnare? Ska han inte äta gräs alls förrän möjligen efter midsommar? Ha på sig munkorg? Eller oroar jag mig helt i onödan och kan släppa honom i en nedbetad hage så småningom när han är invand ordentligt? Ingen verkar veta exakt. Man ska gå på känsla. Och på sunt förnuft. Jaha ja.

Nu orkar jag inte oroa mig mer för tillfället, nu tar jag paus, jag är glad åt att Tell och jag gick på promenad två gånger idag, och att han fick gå i grushagen ett par timmar och var så snäll och mest stod och njöt under körsbärsträden. Första promenaden var han överlycklig och vrålpigg och pep och ville nog gärna bralla, men han var duktig och lyssnade när matten sa att han fick hålla sig i hampan. Andra promenaden var han lugn och snäll, trots att vi mötte ett ekipage draget av två blänkande ardennerhästar, och med två människor och två prickiga dalmatinerhundar i vagnen! 🙂 Det såg för övrigt också ut som någon scen ur en film där de kom åkandes mellan stengärdesgårdar och blommande hägg, eller Nangijala möjligen. Småland så här års är verkligen helt otroligt. Man tror inte det kan vara så vackert. Men det är det. Och min häst mår fint och är pigg och glad, hurra! ❤

IMG_6457

Nöjd och glad med livet. Här har man ju uppsikt över gården! Toppen säger Tell.

IMG_6463

Sötkorv. Bra med högt staket så han inte hoppar ut i första taget!

IMG_6468

Världens bästa uppfödare gör även världens bästa kylgel. Tell var ju bra igen redan efter en dag, men jag kyler hans ben och hovar ändå morgon och kväll för säkerhets skull och så lägger jag på kylgel efter det. Den är bra den här, inte bara när man rider fälttävlan utan även till en mängd andra ändamål! 

 

Jag bröt ihop

Hej i värmeböljan! Jag har varit helt utmattad. Inte av värmen egentligen, utan av oro för min häst.

Jag har varit så glad att han har kunnat gå ute och beta i liten hage och varit så snäll. Det är klart jag vet att man måste vänja hästar, han har ju fått beta både morgon och kväll ända sen gräset började växa och det var bra länge sen. Och jag har inte ställt ut honom i flera timmar utan att först vänja honom. Trodde jag. Men det räckte nog inte.

Igår var han halt fram i trav och gick stelt även i skritt. Tyckte han stod och avlastade höger fram. FÅNG-skräcken. Helvetes helvetes skit!! Här har jag varit så glad för att han varit så snäll. Mest tänkt på hans opererade bakben och att han ska ha tillräckligt att äta så han håller sig lugn (trots liten hage så betar han ju nåt så jävulskt, jag VET ju det). Har vi gått igenom allt detta sen i höstas med operation och hela faderittan och allt blod svett och tårar och sen får han FÅNG på det???!!! Jag ville bara dö. Det ville jag verkligen. Grät hela natten och kunde inte sova, det kändes som att hela hans (och mitt) liv kanske var förstört. Jag bröt fullständigt ihop. Men det hjälper ju inte att klanka ner på sig själv och känna sig som jordens sämsta hästägare. Jag är ju omgiven av massor av kloka kunniga hästmänniskor och ingen av dem hade tänkt på nån risk för fång heller. Och som sagt, det hjälper inte att tänka på vad man skulle gjort istället. Nu måste jag hjälpa min häst.

Som väl var fick vi fatt i både hovslagare och veterinär och kunde rådgöra på telefon. (Sånt här ska ju alltid hända på röda dagar dessutom). Så nu får Tell stå inne och jag kyler framben och hovar både morgon och kväll, och så får han äta en kur anti-inflammatoriskt. Han är inte varm i hovarna, och redan efter en dag skrittade han normalt igen och är pigg och glad. Stackarn, han fattar ju ingenting! Han gnäggar så alla tappar hörseln. Han vill UT. Och äta gräs. Tyvärr blir det inget med det just för tillfället. 😦

 

 

Värmebölja och skrämselhicka

Den bästa tid är nu. Mellan hägg och syrén. Men GEEZUZ vad varmt det är.

Det har blivit riktig värmebölja här och idag var det 29 grader. Man får ju inte klaga, men det är lite väl varmt faktiskt. Vi har ingen AC på kontoret, så där är det tusen grader. Tell har betat och betat, han har fått gå ute hela dan även fast vi nu är på jobbet och i skolan allihopa. Det verkar ha gått bra. Inga spår alls av nåt fuffens i den lilla hagen. Sen hade jag tur så igår var det folk där nästan hela dan ändå i olika omgångar fast det var vardag, så han fick tillsyn, och idag åkte jag ut och kollade till honom på lunchen.

Han har ju fått jobba lite mer i skogen ett par dagar nu och jag har ridit på honom och inte gått bredvid, även om det verkligen inte är något jobb att tala om. Pyttelite trav och mest skritt, men litelite längre rundor än de senaste veckorna har det ju blivit. Igår var han för rolig, vi skrittade i skogen med Mia och Tim på en stig vi inte ridit på länge och där är en liten stock över stigen som hästarna alltid brukar klivar över. Tell har väl gått där sjuhundra tusen gånger eller nåt sånt. Men igår. Vid blotta åsynen av denna lilla stock så körde han upp nosen och gnägg-pep i högan sky och jag kände hur hela han laddade på för kung och fosterland som om han skulle klippa av på Vicarage Vee i Badminton. Jag hann inte ens be en stilla bön, jag blundade och höll mig hårt i manen. (I dressyrsadel, i skritt på lång tygel). Som väl var ändrade han sig plötsligt och klev istället snällt över stocken. Och då började jag gapskratta. När jag insåg att vi båda överlevt. Lille älskade terränghäst!! ❤ ❤ ❤

Idag däremot var det ju 29 grader varmt och då ställde jag faktiskt in honom tidigare i stallet. Han har ingen skugga alls i den lilla hagen så jag tyckte han kunde få komma in och vila sig. Han hade ändå varit ute i några timmar. Han verkade så nöjd med det så. Sen när jag kom tillbaka senare (när det inte var lika varmt) och tog ut honom för en liten kvällstur så såg hela han halt ut. Liksom överallt! Vi skrittade på och som tur var gick han normalt efter en stund. Provade trava och det var inga problem. Alltså jag undrar om han inte är lite ”leabröten” både av att gå ute så mycket och av att gå omkring på stenhårda grusvägar med mig på ryggen? (Den lilla traven vi har tagit har jag naturligtvis valt ut bra underlag för, men det är ju ändå mycket hårdare överlag än det brukar ute nu när det är så varmt). Det är det enda jag kan komma på. Så idag skrittade vi bara och mjukade upp oss båda två. Skönt. Hoppas det bara var det. Man blir ju helt nipprig. Skickade en film till veterinären igår, vi får se vad han säger. Jag tycker nog jag ser en liten hälta på den filmen, men det är möjligt att Staffan fortfarande tycker att detta är inom det normala. Vi får se. Håller i vilket fall tummarna för att Tell bara är lite medtagen av allt just nu. Lite insektsbiten och svullen här och där är han också stackarn. Fast han är i allmänhet mycket nöjd med livet nu när han får gå ute. 🙂 Får se hur det verkar imorgon. Vi tar det lugnt. Det här får ta den tid det tar. Det är mycket man ska anpassa sig till! 🙂

Hej hopp!

Nu vänder det!

Jag känner mig som att jag har ridit fälttävlan hela helgen ungefär. Men det har jag såklart inte, men jag har varit ute exakt HELA helgen och ridit, grejat i stallet, målat min nya baklucka till släpet, pysslat, jobbat i trädgården och haft mig. Nu är alla växter inflyttade i växthuset, och alla fröna är i jorden. Även potatisen. Så underbart! Hela jag är helt saltig och klibbig, jag är solbränd, skitig och har riv- skrap- och skrubbsår här och där. Utmattad och glad. Ni hör, nästan som fälttävlan! 😉

IMG_6391IMG_6402

IMG_6406

Före jag körde med slipmaskinen. Detta kunde jag göra utomhus iallafall! 🙂

IMG_6407

Målning av det blivande nya baklämmen till släpet inne i ateljén. Känns bra att ha en ateljé även om vi tyvärr mest lagar cyklar, mopeder och delar till hästsläp här inne. Ni ser Karins staffli till vänster. Vi har iallafall en person här som ägnar sig åt riktig konst! Förutom min syster, när hon är här. Vi har ateljén ihop med våra grannar. På sommaren städar vi ur så det även kan vara gäststuga för 4 personer.

Jag har haft lite ångest på sistone över hur sjutton jag ska kunna sätta igång min häst i trav utan att dö. Och utan att han dör. Men idag är det som att allt har lossnat! Nu tror jag banne mig det vänder. Med sånt här kalasväder (som ska hålla i sig i minst en vecka dessutom) så KAN detta ju bara inte gå fel. Red ut idag med Agneta och Wilma, vi skrittade mest men jag fick bestämma var vi skulle trava. Tell passade på att ta galopp varje gång, men när jag fick ropa till framförvarande ryttare att sakta av gick det bra, och vi tog om allt i trav igen. Det fick vi upprepa några gånger eftersom herr Telleman ville misstolka precis ALL trav för galopp. Men men, inget bus och inga bocksprång! (Tur det var 23 graders värme iofs).

TACK naturen för denna värme!! Naturligt lugnande medel. 🙂 Tell kändes så himla glad och nöjd när vi kom hem efter vår uteritt och då fick han gå ut i hagen. Eftersom stallfamiljen nu hade kommit hem från sitt fälttävlansäventyr (och någon alltså var hemma) kunde jag lämna Tellepelle ute och sa åt dem att ta in honom när det passade. Agneta ringde nu, klockan 20.30 och sa att han fortfarande var ute för han var så snäll och lugn och verkade ha det så skönt i hagen!! 😀 😀 😀 Ni hör. NU VÄNDER DET!

Jag hoppas verkligen att jag kommer kunna ha honom ute mycket nu, betandes i sin lilla hage, och så ska vi ut och rida i skritt och trav i skogen varje dag så han får jobba ordentligt och komma igång lite lagom. Imorgon ska Mia och jag filma honom igen i trav på asfalt och skicka till veterinären. Men jag vet att han kommer se bra ut på den filmen också. Han travar som en miljon (när det inte är galopp istället alltså, hehe) och han mår ju så gott av att få gå ute och äta gräs. (För att inte tala om hur bra JAG mår av att han får gå ut)!! Så jag äter typ upp min hatt om han är halt imorgon. Jag säger ju det: NU VÄNDER DET! 😀 ❤

Nu ska jag fusk-surfa in på BBC och kolla ikapp mig på ”best of Badminton”. 😀

IMG_6386.JPG

IMG_6399

Gräsmumsarlama

Hej! Hoppas ni haft en skön valborg och 1 maj-helg!

Här har det varit som vanligt, alltså fullt ös blandat med lite vila ändå (trots allt). Men mest fullt ös tyvärr. Varför blir det ofta så? Särskilt när man bor på landet. Växthustaket ska tvättas med högtryckstvätt, släpet repareras, skit köras till återvinningen, däck bytas (som borde varit gjort för två veckor sen), avgassystemet på bilen ska bytas, bryggeri ska städas, växter ska planteras, det ska grävas i trädgården, hästen ska motioneras och syster hämtas och lämnas tre mil bort i skogen.

Å vad det är härligt med vår.

A post shared by Ida Q (@iqpic) on

Valborg blev mysigt trots halv storm, åska och strömavbrott och inställt byafirande. (Vi brukar ha en brasa på en flotte i sjön men det blåste så mycket så det blev helt livsfarligt och ställdes som sagt in). Hela byn låg i mörker. Vi fick laga klart middagen på stormkök. Jag tror inte det har varit ett så långt strömavbrott här (7 timmar) sen stormen Pär. I vilket fall hade vi klarat längre här hos oss, här finns både vedspis, stormkök och dieselverk om det skulle behövas. Vevradio och stearinljus. Hela kittet. Inte pga att vi är några ”preppare” direkt, vi bara bor på landet och är allmänna skrotsamlare. Och vevradion och solcellerna kommer väl från min eko-nördstid (som visserligen pågår än, den bara märkts inte så mycket sen jag skaffade häst).

Tell mår fint, han är inte halt och veterinären tycker jag ska börja sätta igång honom så smått i trav. Kul! Det ska vi göra. Filmade honom och skickade till veterinären. Vi ska skicka en ny film om en vecka ungefär. Tack bästa veterinären för att vi slipper 40 mils körning!! ❤

Jag ska bygga en liten gräshage till Telleman imorgon har jag tänkt. Vi får se om han håller sig i skinnet. Han är väldigt pigg (jag får håll/mjältugg varje gång jag går med honom nu för det går i en hiskelig fart) men han har varit väldigt snäll ändå förutom den gången när han kom lös av misstag. Hehe. Just nu är han mest lite laddad när man är ute och skrittar delvis för att att alla har tagit fram sina hästätande robotgräsklippare igen (detta djävulens påfund). En av grannarnas gräsklippare är dessutom i maskopi med samma grannes tupp. Det är Tell HELT övertygad om eftersom han har bevis på att han såg dem båda två ute i trädgården samtidigt en gång.

Mysfika 1 för dagen ❤️

A post shared by Ida Q (@iqpic) on

Men som bevis för att han faktiskt ÄR snäll och lugn OCKSÅ, så kan jag säga att när syrran var här över Valborg så fick hon skritta barbacka på honom. Det gick alldeles alldeles utmärkt. 🙂

Hej svejs, håll tummarna för att Telleman håller sig frisk och fräsch nu så vi kan komma igång nån gång och sen få släppa ut honom i HAGE framför allt!! Nom-nom-nom-perioden av året har verkligen startat här i Småland nu. 🙂

Hälsningar från avdelningen för kvällsbete och mys

A post shared by Ida Q (@iqpic) on

 

Dagen när hästrackan kom lös

Imorse tappade jag Tell. 😱 Som tur var pep han in i en liten hage så jag kunde fånga honom rätt snabbt igen. Men han hann minsann köra rena kosläppet innan dess.. om jag inte haft hjärtat i halsgropen i panik så hade jag väl uppskattat att han pep och bockade i rena glädjeyran. Han var så glad! Och inte det minsta halt nånstans. Hoppas han inte är det nu heller. Räv! Gök! Lama!!

Nåja. Man måste vara uppmärksam hela tiden. Så är det bara. 😅 Skulle filmat honom ikväll men han var så pigg då med och det hjälpte inte ens med lite lugnande medel. Han får travas på asfalt en annan dag så vi kan filma och skicka till veterinären.

Efter jobbet åkte jag och red ”Jan” hemma hos Ulrika. Hon är i Sopot, Polen och rider tvåstjärnig internationell fälttävlan med Jans storebror Tipphex. Håller alla tummar!! Jan var duktig och peppad hest idag. Han ser rolig ut också. 😊

Det har fötts två föl hittills på Ulrikas föräldrars gård. Här är två av dem! Bedårande söta!

… och efter jag varit hos Tell åkte jag hem till Anna. Stall nr 3 för dagen 😊 Här är hennes underbart fina lilla hingstföl som är en dag gammal! Crusader Ice-Airline H 😍 (kolla film på den lilla busen på min instagram)!