Tänk om det vänder nu

Ja, tänk. Tänk om det vänder nu. Det vore helt osannolikt bra. Nästan lite för bra. Men jag hoppas! Av alla mina krafter och hela mitt hjärta.

Nu har jag skickat filmer till vår veterinär en gång i veckan hela november. Fyra filmer på Tell som travar på asfalt har gått iväg från Småland till Skåne. (Och fy SATAN vad jag har fått kämpa bara för att få TILL de här filmerna. Vi måste ju för det första gå/rida några km för att komma till asfaltväg, jag måste få med mig nån som kan filma, och hinna filma innan det blir mörkt. Sista filmen hade jag en skolelev som filmade, ingen annan var hemma från jobbet så tidigt. Logistiktjorvet ALLAN. Men nu är det färdigfilmat på ett tag hoppas jag!!) Det enda som är lite roligt med filmerna nu i efterhand är att min häst är så sjukt söt på samtliga fyra, så glad över att få trava! Och att han blir tydligt lurvigare och lurvigare film för film! ❤

Första filmen var han klockren, andra filmen lite lite sämre men ändå rätt så bra, tredje filmen ingen direkt skillnad, och fjärde filmen travade han riktigt bra. Fick tre tummar upp och glada gubbar från Staffan. Själv trodde jag knappt mina ögon eftersom jag numera alltid är inställd på att det kommer gå åt skogen. Jag hade inte väntat mig att han skulle bli bättre! Blev så glad att jag nästan trodde jag drömde. 😀

Så nu ska jag skritta honom fram till jul för att få detta att stabilisera sig. Det har jag faktiskt ingenting emot. Får se om vi åker ner för att röntga knät sen, eller om jag ska börja sätta igång lite försiktigt och se vad som händer. Men har han varit ohalt i flera månader då så borde det ju ändå vara rätt mycket bättre förutsättningar tänker jag. Tidigare har han ju bara varit ”såhär bra” när vi åkt ner och behandlat knät löpande. Men han måste ju funka bra och inte ha ont ändå utan så många behandlingar tänker jag, det är ju hela poängen. Nån gång om året tycker jag kan vara okej att åka ner och behandla en glad gammal hästkrake med en 5 cm skruv rätt genom benet, men inte oftare än så.

Håll nu alla tummar för oss är ni snälla! ❤

fullsizeoutput_4c9a

Tried and tested – lys upp i mörkret!

Eftersom jag inte har nåt roligare för mig för tillfället i mitt hästliv förutom att asa runt mig själv och hästrackan i bäckmörkret på kvällarna, så har jag iallafall blivit rätt bra på det här med reflexer. Så här kommer nu några råd! Direkt från mörkaste Småland! 😜

1. Testa hästens reflexer, och dina. Häng ut dem vid stallet tex och lys på dem med bilens halv- och helljus. Rätt uppenbart vad som möjligtvis bara ”glimmar” svagt och vad som verkligen är reflexer att tala om!

2. Nu när det är som allra mörkast räcker det inte med två halvgamla benreflexer diagonalt på hästens ben, och en gammal sunkig reflexväst på dig själv. Ni kommer inte synas bra alls i mörkret. (Det är även väldigt obehagligt som bilist att inte upptäcka att det är en häst förrän man redan är i princip förbi).

3. Om du rider eller går med hästen, tänk på att ni båda ska ha tillräckligt med reflexer. Ibland skiljs man ju åt ofrivilligt och då kommer du verkligen vara tacksam över att ni båda syns väl även var för sig!

4. Det finns hur mycket reflex-attiraljer som helst. En del är skit, annat är bra. Här kommer mina bästa och mest prisvärda tips!

Köp BRA benreflexer. De här har jag haft i flera år. Lätta att tvätta av, har spänne så man inte tappar dem i skogen. Reflekterat fortfarande väldigt starkt och bra! Köpta på Hööks. Vill aldrig mer ha såna där billiga gula ”plastiga” reflexer efter att jag skaffade dessa!

Biltemas svansreflex sitter väldigt bra och var billig. Ett mkt bra köp!

Ha reflexer på alla fyra benen. Och gärna på tränset/grimman och baktill! Det är stor skillnad på hur bra man syns, och att det syns att det är en häst! Biltemas reflexgrimma var verkligen i förvånansvärt bra kvalitet! Har använt den jättemycket.

Ok, ska ni ha såna här så köp INTE kopiorna på Hööks. De här är värda 300 spänn eller vad de nu kostade. Så bra!! Skydd och reflex i ett. Love love LOVE them.

Förutom detta så har jag ibland reflex-ländtäcke (mest under älgjakten i ärlighetens namn) samt en reflexbrösta. (Den enda som inte gått sönder har jag köpt på Biltema). Och till mig själv har jag en reflexjacka. Vill aldrig mer ha reflexväst efter det, sååå skönt att slippa!

Lycka till i mörkret! Kram Ida och Tell!

Fulaste klippningen ever

Ja, det är verkligen inte vackert men det är funktionellt. Klippte en öppning i ullkostymen på Tell så han kan ”andas”. Blev väldigt bra! Effekten alltså. Förutom att han ser ut som en lurvig lama som nån försökt raka med rakhyvel typ. Han är iallafall glad och pigg nu när han inte blir lika svettig på våra skrittrundor. Här ser ni hans vackra klippning 😂 Tänk att så lite ändå kan göra skillnad!

Nu är det kämpigt med kylan och mörkret, det är knappt ljust på dagen heller. Det är obegripligt hur tre grader kan kännas så kallt. Jag har monterat extraljus på min nya bil idag. Satan vad kallt det var.

Gode gud gör att min häst blir bra snart och att jag klarar mig igenom den här mörka hemska årstiden! Hade gärna gått i ide men det är ju lite svårt att få igenom det på jobbet. Och nån måste ta hand om mitt djur i några månader i så fall.

Det är nästan så man borde börja julpynta. Bor man på landet kan man komma undan med alldeles för tidig julpyntning som ”vinterbelysning”. Fast i och för sig tycker jag man kan få julpynta precis när man vill. Det är ju ingen som dör av det precis.

Äntligen en bra dragbil

Äntligen har vi kommit till skott och köpt en till bil! Jag har fortfarande tänkt cykla det jag kan och orkar, men det är väldigt skönt att jag inte MÅSTE cykla hur uselt väder det än är, och att det här är en rejäl och bra dragbil. Så Tell kan också åka säkert. Hurra! 😀

Fyrhjulsdrift är ju inte heller fel eftersom vi bor på landet och kör på en hel del oplogade småvägar. Det känns lite ovant att ha en SUV för första gången i mitt liv! Fast väldigt praktiskt och bekvämt. 🙂 Jag hade ju tänkt köpa elbil. Men men, man får anpassa sig till vad man har för liv och vad man har råd med!

IMG_8078.JPG

Det är en Nissan X-trail med stark 2,5-liters bensinmotor och 165 hästkrafter, så nog kommer jag komma upp för hala backar med denna även med hästsläp! Jättefina helt nya dubbdäck har den också. 🙂

En märklig sak som hände var att vi stannade på en mack för att tanka bilen på vägen hem, och då backar en gammal gubbe ut med nån liten mini-gubb-bil,  -och backar rakt in vår bil! Han såg ingenting, märkte ingenting och bara körde iväg. Gubbskrällen som inte ser och hör nånting ska inte vara ute och köra bil!! Inget allvarligt hände med vår bil, det syns knappt nåt, däremot blev hans bil rätt skrapad och bucklad hann jag se. Jag bryr mig inte om nån försäkringsersättning för verkstad eller så, jag behöver ju inte lämna in vår bil, lite färg kan jag skrapa bort själv. Däremot har jag ringt polisen, lämnat regnumret osv och sagt att den här gubben inte ska vara ute på vägarna. Hoppas nån kan rycka in och ta bilnycklarna ifrån gubben innan han kör på någon/något igen!

Renovering pågår

Tell mår fint, jag mår också lite bättre. Jag har fått glasögon nu, ska bara komma ihåg att ha dem på mig också! Blir rätt yr så jag tar det lite lugnt. 🤓 Men detta är ju mest till när jag sitter vid datorn på jobbet och så.

”Designed in Swedish Lapland” står det på brillorna, såg inte det förrän jag fick hem dem! Hahaha.. Norrbotten i mitt hjärta utan att jag tänker på det?? 🙂

Idag har jag travat upp Tell igen på asfalt och han är inte halt nu heller. Skönt. Vi får skritta två veckor till så får vi konferera med veterinären sen vad vi ska göra. Tell är för rolig, börjar frusta direkt han får trava! På asfalt.. 😅 Haha! Glad hest. ❤️

Imorgon ska Hannah och jag rida ut en långrunda på brorsorna brun. Ska bli väldigt mysigt. Hoppas på lika fint väder som idag! Tell var extremt snäll och lugn idag (vilket inte riktigt varit fallet på sistone i kylan på blåsten), tror jag kan tacka värmen och hans tjocka björnpäls för det! Det är en mycket väderkänslig häst jag har. Eller så passar han på att vara extra livlig just när hans matte är extra stel, kall och o-livlig. 😆 Men såhär mysigt kan vi också ha det:

Nu ser jag fram emot en mysig kväll hemma. Har flan i ugnen som vi ska äta till efterrätt. Mums! Imorgon får jag cykla till stallet för pärlan är på jobbet – men nu verkar det äntligen hända nåt i bilväg! Vi ska åka och titta på en bil på tisdag. En bra och stark dragbil med fyrhjulsdrift. (Nissan X-trail). Hoppas det blir köp! Jag har då inte tänkt sluta med hästar VAD jag än gör, så nån liten skitbil utan krok kommer inte på fråga i det här hushållet. Så det så. 😎👌🏻🦄

Winter is coming

Det slog om snabbt, var inte länge sen vi hade 20 grader varmt och underbar brittsommar. Nu är det mera Mordor/Game of Thrones-väder. Iskallt och snö. Tur jag inte hann klippa Tell, han har sin varma björnpäls kvar. Hade iofs bara tänkt öppna lite under halsen eftersom han blir svettig av att skritta, men nu tror jag jag avlyser det också. Fick på vinterdäcken i panik igår. Tur var väl det för Matias har ju bilen på helgerna och kör norrut till jobbet, och i Åseda är det MYCKET snö kan jag tala om! Här lägger det sig inte riktigt än, men det är minusgrader och svinhalt. Så vinterdäck ska man ha.

IMG_7984

På tal om det så måste vi bestämma oss hur det ska bli med bil-eländet i den här familjen framöver. Nu har vi ju bara en bil, vilket är rätt skönt, och framför allt mkt billigare än att ha två. Det har gått bra nu under hösten. Jag måste cykla till stallet och jobbet några gånger i veckan när Matias har bilen. Så idag ska jag cykla till stallet i isvindar och tre minusgrader. Det är nu det börjar bli lite kämpigt med detta… ähum. Sätter mig väl och köper första bästa bil på blocket sen när jag kommer hem och tinat upp mig själv! 😉 Jag är ju lite av en hurtbulle och gillar att vara utomhus, har egentligen inget emot att vara billös då och då. Jag har bra varma och vindtäta kläder och en fantastisk cykel. Att cykla med uhip-kjol går alldeles utmärkt, och är det ännu kallare tar jag täckbyxor. Men jag bävar mest för mörkret, snön och isen som snart kommer lägga sig över precis allt. Då är det nog inte lika kul att cykla flera mil, även om det inte är varje dag.

Inser också att eftersom det tyvärr är vintertid nu så måste vi nog byta dag att filma Tell på (hans ”veckofilmning” som jag skickar till veterinären), det blir svårt att hinna efter jobbet för nu blir det ju mörkt direkt. Bläh.

Ibland tänker jag att det kanske är lika bra att ställa av Tell helt över vintern. Ta nya tag till våren. (Eller ja, skritta honom får jag ju såklart göra ändå hela vintern). Men jag vet inte om jag ORKAR sätta igång honom igen, köpa ridhuskort och hela köret och så blir han halt och vi får börja om igen, och igen, och igen. Jag får se, ska konferera med Staffan. Hoppas han pratat med Palle och att de kommit fram till nåt bra råd.

De flesta har nog mer eller mindre ångest nu inför den mörka årstiden, det är ju inte som roligast då att vara hästägare direkt. 😛 Särskilt inte med en skadad häst. Men jag hoppas ju vid min gud att den här vintern ändå inte blir i NÄRHETEN av alltings jävlighet förra vintern. Snabb recap: Tell stod på boxvila hela vintern pga operation och extremt isknaggliga hagar ute, fick en riktigt otäck urinvägsinfektion på vintern, sen fångkänning på våren. Dessutom gick ett okänt antal plegg-tuber åt under de här månaderna, och vi var med om rätt otäcka situationer de gånger han INTE fick lugnande. Huga, ryser vid blotta tanken! Min mentala hälsa var väl sådär. 😦 Nej nåt sånt vill vi ALDRIG ALDRIG vara med om igen!! Ibland är det bra att komma ihåg så man får lite perspektiv. 😉 Det KAN bara inte bli lika illa den här vintern. Tänk vilken enorm lycka det är att ha en frisk glad häst som får gå i hage från tidig morgon till sen kväll! Ber till gud att det ska fortsätta vara så, även fast jag inte alls är religiös egentligen. 😉

Ta hand om er i kylan, klä på er, tänd en brasa, och tappa upp ett hett bad! Jag ska göra allt det. Och pussa på min gosiga bruna lurviga lama. ❤ Han mår alldeles utmärkt och uppskattar verkligen ”the fluffy season”. His favourite. 🙂 Igår gick han lyckligt med nosen i min huva på dunjackan (som har fluff på sig) som en magnet i flera kilometer. Gullehäst!!

Veterinärbesök – och adopterat en åsna

Den 15:e oktober fick jag för ont i hjärtat av att Tell plötsligt gick omkring och var halt i skritt i hagen, så jag fick tid direkt i Löberöd så vi slapp vänta till tiden vi egentligen hade bokat, den 30:e oktober. Skönt. Fick till och med med mig Matias. (!) Det har aldrig hänt förut. 🙂 Det var väldigt snällt av honom, allergisk mot hästar och allt som han är. Det visade sig vara en utmärkt idé att han följde med som moraliskt stöd och husmekaniker, eftersom vår enda kvarvarande bil i hushållet nu också behagade börja hosta och hoppa några kilometer innan vi var framme i Löberöd. Jag höll seriöst på att SMÄLLA AV även fast Matias var med…!

Jag fick låna ett släp till denna heldagsresa eftersom mitt var (är) på verkstaden. Så jag väntade bara på att nåt elände skulle hända med släpet också, punka eller vad som helst. När vi ändå var igång liksom. Men det gjorde det som tur var inte. (Jag bara störde mig som tusan på att hela släpet liksom var byggt i bakvikt och inte alls kändes lika lätt att dra som mitt! Detta var ett ganska nytt och väldigt fint Thulesläp. Vad håller släptillverkarna på med egentligen?? Det är stor skillnad på hur mitt gamla Umesläp ligger på vägen kan jag säga. Där står ju hästen så man får bra viktfördelning över axlarna och det känns knappt att man har nåt bakom bilen).

IMG_7947

Matias stod ute och mekade och lagade bilen under tiden som jag var inne på kliniken med Tell. (Han är FANTASTISK min kille). Tell blev också lagad. Han fick en ny spruta i knät, och har fått äta butta nu i 10 dagar dessutom. Det har gjort susen. Han är inte ett dugg halt mer i någon gångart. Hurra! Men nu ska ju det här hålla i sig.. det är ju det som verkar vara det svåra med det här förbaskade knät. Men det känns bra att veterinären vill att jag filmar en gång i veckan när jag travar upp Tell på asfalt och skickar, och jag får svar på filmerna direkt. Vilken service. 🙂 Vår veterinär Staffan ska även konferera med Palle Brink som opererade Tell på Jägersro. Palle kanske har något klokt att tillföra, hoppas det. Själv börjar man ju bli något less och tappa hoppet, jag vill bara att han ska bli bra igen! ❤ Snart är det ju ett år sedan han opererades. Jag har svårt att glädjas åt att det inte ser SÄMRE ut på röntgen (som veterinär Staffan verkar göra, men veterinärer är ju lite som de är. Lite annorlunda än hästägare. 😉 )

Staffan tycker det är ett bra tecken att han inte blir sämre, inga pålagringar eller andra skador. Och att det är otroligt att han svarar så bra på behandling. Ja, det kanske det är. Men jag vill ju att man ska se att han blir BÄTTRE!! 😦 Det syns det tyvärr inte så mycket av. Röntgenplåtarna ser rätt så likadana ut som just efter att vi opererat. Han har fortfarande ett stort hål i benet med en skruv rätt igenom. Jag förstår att det tar lång tid innan det där växer igen, och jag vet att det kanske aldrig gör det. Men bara han inte har ont och blir halt hela tiden. Det är det ingen som vet, och det är rätt så jäkla frustrerande. Det är klart att både vår veterinär och jag hade hoppats att det SKULLE växa igen. Och helst ha gjort det tills nu. Men men, har jag orkat hålla ut så här länge så orkar jag lite till. Det värmer väldigt gott i mattehjärtat iallafall att se Tell så glad, pigg och ohalt. Min älskade lilla lurvtuss. Måtte vi bara komma ut på terrängbanorna nån gång igen! Det hade varit så himla himla roligt.

Det går framåt med renoveringen av mig själv också. Eller framåt och framåt, vi får väl se. Jag var på ”besiktning” på jobbet (hälsokontroll) och fick 2:or på synen och hörseln! I övrigt hade jag fina värden, det var ju bra. Så på måndag ska jag till optikern och kanske får jag terminalglasögon. Behöver inga glasögon annars. Hörseln ska jag dit och kolla upp igen om ett tag. Det verkar som att jag inte bara är deprimerad utan även döv och blind. Det var ju lite värre än jag trodde… hahaha! Men men. Det ska nog ordna sig det med. Jag har även helt slutat dricka alkohol, börjat löpträna – och adopterat en åsna. 😀 Känns som att det vänder nu. Look at this face, liksom!! 😀 😀 ❤ ”Min” adopterade åsna heter Harbin och jag har tänkt åka och hälsa på honom och hans kompisar i England någon gång. 🙂

Skärmavbild 2018-10-25 kl. 20.49.53

harbin-in-paddock

Ganska lik Tell ändå, eller vad säger ni?