Kategoriarkiv: Hoppträning

En hoppstjärna och många tankar

Ja jisses hörrni. Fan vad det är tufft att ha häst ibland, men åh så underbart också. 

Jag har sovit rätt dåligt på sistone, och det gör jag typ aldrig, så jag inser att nog ändå går och tänker en del på vad som ska hända med min lille häst. Igår ringde Folksam och sa att det är ok att operera Tells bakknä på Jägersro. Så skönt! Jag kommer ju bli fattig ändå såklart, men bra att veta att de tar detta. Man kan ju bli fattig eller extremt jävla fattig. 😛

Jag ska försöka få fatt i Staffan så jag får ställa en massa frågor och så nu igen. Jag måste veta exakt hur lång konvalescens det är (om allt går bra naturligtvis), och fråga igen om oddsen och varför han tycker jag ska operera. Det tycker jag väl själv också visserligen, men det är så skönt att prata med någon som faktiskt är expert på detta och kan hjälpa mig att känna att jag kan ta ett bra och klokt beslut. Frågan just nu tycker jag väl mest är NÄR han ska opereras.

IMG_3973.JPG

Igår på hoppträningen var Tell så OTROLIGT fin (och SÅ glad över att få hoppa såklart), och Jens tyckte han verkade vara i sitt livs form. Han sa att han såg jättefin ut. Och det är han ju! Helt ovetandes om sin mattes ångest är han också, förbaskade djur. 😉 Min snälla träningskompis Elin sa att Tell och jag var hennes målbild över hur det skulle se ut, jag blev så glad att jag nästan fällde en tår. Så gulligt sagt. ❤

Nu återstår det att se om han kände av den här hoppträningen, får se om något syns idag. Jag ska ut till stallet snart i regnvädret och skritta ut med min lille pelle har jag tänkt. Om han ÄR halt nu (eller markerar) så blir det väl operation. Men pallar han detta och är fortsatt fin och fräsch så skulle jag hemskt gärna vilja rida nån liten fälttävlan innan vi åker och opererar honom. Känner mig rätt självisk som vill rida, men å andra sidan så älskar ju mitt djur också aktiviteter av alla de slag, och har han inte ont så plågar jag ju honom inte. Tvärtom. (Tror jag). Men som sagt, sånt här är bra att ha en klok veterinär att bolla med.

IMG_3971.JPG

Igår fick jag panik över att min semester snart är slut och drog till Halland helt själv, kände att jag behövde komma ut till havet. Lyssnade på bra sommarprat, kollade på havet, körde på fina småvägar längs hallandskusten, lyssnade på bra musik och hade det fint. Jag åkte förbi Hermanstorp och tänkte på hur mycket jag längtar efter att åka till Anne och träna, och att rida fälttävlan! Det absolut roligaste jag vet i hela världen. Det är synd att jag inte tror på gud, men jag ber ändå till alla högre makter att Tell och jag ska kunna rida många fler fälttävlan och ha roligt ihop. Annars kommer jag väl göra det på någon annan häst, men sånt är svårt att tänka på just nu. Det är ju Telleman jag vill ut på roliga äventyr med, min älskade älskade racerlama, han är one of a kind och min allra allra bästa vän! ❤

IMG_3938

fullsizeoutput_4166img_2526fullsizeoutput_4169

Hoppet lever

Idag är det fredag, fast onsdag. Härligt med långhelg! Nu ska det bli värmebölja igen så jag får väl stiga upp tidigt och rida i helgen.. eller rida sent. Något säger mig att det kommer bli det senare. 

Tell fattade direkt att det var hoppträning idag, det brukar vara det när hopptränarn kommer körandes och parkerar vid stallet. Och så trillar det in en massa hästtransporter, lastbilar och tillhörande människor och hästar. Full aktivitet. Han ställde sig genast vid grinden och gnäggade högt. Det hade han nog gjort i tre timmar när jag kom, med tanke på att första gruppen började kl 17 och jag skulle rida 20. 😉

IMG_3112

Träningen gick finfint, det var mest jag som kände mig lite ringrostig. Jag fick lite skäll för att jag hade lite för långa tyglar och fastnade lite i bromsen i onödan ibland. Men det var absolut ingen större fara på taket som väl var. Tell var en riktig stjärna, så lugn och lydig! Man kunde knappt tro sina öron. Ibland ser han verkligen UT (och känns) som en 15-årig läromästare! Han väljer sina tillfällen den räven. Men han gillar ju att hoppa, så han ville väl visa sig från sin bästa sida så jag inte skulle ändra mig till dressyr. 😉

Vi hoppade inte allt idag, och inte så högt som de andra. Vi tog det lite lugnt helt enkelt. Sen fick han en dusch och fick gå ut och beta gräs med brorsan brun. Gullisarna.

Håll nu tummarna att det här får fortsätta hålla i sig, nu är det bara drygt fem veckor kvar till fälttävlan i Hoby! Och lite mer än tre veckor till terrängträning.  😀

IMG_3111

IMG_3108
De har gått ute dygnet runt i några veckor, men nu fick jag plocka fram detta. Han hade blivit rätt biten på bringan och vid skapet. Sommaren är officiellt här…

Bläh

Deppandet fortsätter, fast jag förstår att jag får ta mig samman och att jag egentligen har det väldigt bra. Suck. 

Igår var det hoppträning. Jag var peppad, och Tell var VÄLDIGT peppad. ”Woho, terräääääääng”!!!! (Fast det var banhoppning). Hej och hå. Det började helt uselt med att Jens blev skitsur för att vi alla red så dåligt. Men han hade faktiskt förklarat övningen kasst också, antagligen i kombination med att vi lyssnade lite dåligt. Strunt samma. Sen gick resten av träningen halvdåligt, jag kände mig HELT värdelös på att rida och Tell var den gladaste hästen i Småland och låg på som en gnu. Jag tror iallafall inte att jag har förstört min häst. Däremot har jag lite halvt förstört mitt eget självförtroende, jag måste gaska upp mig så jag vågar åka och hopptävla på söndag. Hästen kan ju, han kändes superfin om än något på… ähum. Det är bara jag som får panik och inte ser några avstånd. Sånt där är så lätt för proffs (tror jag), ”det är bara att rida”. Skitsvårt för oss amatörer, man lägger mentalt krokben för sig själv och sen är det ajöss. Men på tävling kan det ju visserligen gå bättre när det känns så, då är det bara att rida vidare.

Jag tror egentligen inte att det såg hemskt ut på träningen, det är mest att jag KÄNNER mig som världens sämsta ryttare och hatar när jag inte kan göra min häst rättvisa. Terräng kan jag uppenbarligen rida, iallafall litegrann, men inte hoppning. Suck.

Sen har jag också deppat ihop (igen) över att Udden ställt in, och kan knappt glädja mig åt att åka och rida stilterräng. Men det känns säkert bättre på måndag när vi varit där och tränat för Linda. Jag skulle bli förvånad annars. 😉 Gärds vet jag inte om jag kan åka på (Matias fyller 40 och har förmodligen tänkt att vi ska bjuda hem lite folk), plus att det i så fall kommer kosta mig minst 1000 spänn om man räknar med veterinär för att jag inte anmält i tid. (Men då visste jag ju inte att Udden skulle ställa in). Vinslöv har inte öppnat anmälan än, blir jag bara anmäld dit känns allt kanske lite roligare. Jag måste liksom ha en plan, något att se fram emot och träna till. Känner mig helt lost annars.

Det var det gnället det, nu ska jag lägga av med det här surandet och ta mig samman! I påsk ska jag vara hemma och vila, greja i trägården, åka och tävla hoppning och träna terräng. Det blir fint det. Glad påsk på er! 🙂

Här kommer fler bilder istället på nåt vi ändå är lite bra på. Och är väldigt glada för båda två. 

Skärmavbild 2017-04-13 kl. 11.47.11Skärmavbild 2017-04-13 kl. 11.48.07fullsizeoutput_415c

Världens bästa hopphäst

Oj vad jag var nervös inför hoppträningen igår. Jag hade jobbat som en galning hela dagen, levererat kylgel på vägen till folk som ska ner till Tågarp och tävla i helgen, kört 40 mil, och repat med min sånggrupp dessutom. (Det gick för övrigt skitkasst). 

Det är väldigt känsligt när man sjunger acappella, det kan låta hur bra som helst men alla fem måste vara på topp samtidigt, hela tiden. Fullt fokus. Och bra akustik. Annars låter det förjävligt. Jag var inte alls på topp, men ville ju repa ändå för det är svårt att få ihop oss alla fem.

På vägen hem därifrån hade jag bråttom till hoppträningen och kände att jag var helt oproportionerligt trött och nedstämd. Då kände jag att jag hade jätteont i halsen och huvudet. Jag borde verkligen åkt hem och lagt mig under täcket, men jag ville uppbåda alla min krafter för att rida hoppträning! Jag tog hjälp av två alvedon och en redbull. 😉 Såklart körde jag till stallet och inte hem!!

Att jag var nervös för träningen var för att jag kände att jag inte hade NÅGRA marginaler. Ni vet, saker kan ju gå fel när man rider, och då måste man ha marginaler i sitt mående så man klarar av att hantera motgångar OCH skärpa sig och rida bättre. Typ ta instruktioner utan att börja gråta. Så medan jag skrittade ner till ridhuset berättade jag det här för Tell. Tänkte att han skulle förstå att nu måste det gå bra, vi måste hjälpas åt. Matte orkar inte. Men vi gör det här ihop nu, det är ju roligt att hoppa. Kom igen älskade vän, hjälp mig nu! Typ så. ❤

Och det verkade som att Tell lyssnade. Åh vad han hjälpte mig fint! Och jag red faktiskt bra, tro det eller ej. Det var en svår teknikbana med jättemycket lydnad, men ändå var man tvungen att växla upp galoppen och omväxlande kunna rida kortare galopp och sen länga, allt i balans. Precision, lydnad, mjuka hjälper, balans och rytm! Tricket var som vanligt att skita i hindren, och BARA fokusera på vägarna mellan och rida det bästa man kan där. Då är hindren ingen match alls.

Jag red lite FÖR noggrant i början, kände att vänstervarvet var rätt stretigt idag med (men tack och LOV för att jag hade jobbat honom ordentligt igår)!! Men det räckte med att Jens sa till mig en gång att ”du rider bra, det ser fint ut, men du måste växla upp galoppen lite till”. Så då gjorde jag det. Ibland är problemet att Tell ger sig iväg och blir lite lång, typ hoppar ”iväg” från mig, men nu lyckades jag peppa på med längre galoppsprång som med ”bra stamp i mattan” och han var ändå kvar hos mig. Vi hoppade massor av varianter på denna lydnadsbana, och mitt i andra rundan tror jag det var så fick jag så mycket beröm från Jens (Tell hoppade verkligen som en miljon) så jag blev helt paff och stannade. Trodde jag var klar! Hahaha! Skojade och sa att han får hålla tyst och berömma mig på slutet i så fall, jag kommer ju av mig om jag får så mycket beröm mitt i!! 😀

Men det gjorde verkligen ingenting. Tell, vilken stjärna han är. Vi hade sånt bra tryck i galoppen att på en linje där Jens inte trodde jag skulle fixa fyra galoppsprång (eller iallafall få rida av bara h-vete, Tell är ju inte så stor), så fick vi lite trångt till och med. Ändå jagade jag inte alls iväg honom. Bästa bästa häst!! Tack gode gud att vi inte hamnade i trubbel, det hade jag inte rett ut.. 😉

Mycket riktigt fick jag äta upp detta och idag har jag skitont i halsen och värk i hela kroppen. Jag vilar mig och äter apelsinsallad med ingefära och flingsalt. Störd som jag är så tycker jag ändå att det absolut var värt det!

Skärmavbild 2014-04-25 kl. 23.28.50
Snart är det äntligen dags för fälttävlan! Längtar!! Den här lilla ponny-pållen kan se rätt stor ut när man ser honom galoppera i terrängen! 🙂 

 

Terrängpremiär för året 

Hurra vad roligt det var att träna terräng igen! 


Vädret var lite sådär ”skyll dig själv att du åker på terrängträning i mars”-aktigt. Dvs blåsigt, kallt, regn, hagel och snö blandat med sol och härliga tider! 


Tell var en stjärna. Det är bara piloten som ska sluta ratta omkring och låta hästen vara ifred. 😜 Känner mig lite ringrostig. Men strunt i det, det var sååååå kul!!! Duktiga duktiga häst!! 

Philippas bana utanför Eringsboda är helt toppen att komma igång på, inte så stor men ändå alla typhinder och man kan träna på det mesta. Det är bra att fältet inte är så stort och att det är kuperat, man måste rida! 😉 Det finns hinder från pyttemodell upp till 100-klass ungefär. Underlaget var jättefint. Man kan inte tro det är mars! 😊

Hoppträningen i onsdags gick också rätt okej, men jag känner mig ringrostig där med!! Kan det vara för att jag hoppar för lite mellan träningarna… och terräng har jag ju inte ridit på ett halvår känns det som. 

Det enda minuset med dagen var att Tell var jättebusig i vinden hemma när jag kom ut till stallet och ville inte alls åka nånstans, han ville busa i hagen med den vita ponnyrumpan, och dessutom hålla koll på det nya snygga fullblodsstoet som lånats in till gården i avelssyfte. 😍 Hon är jättejättefin, jag håller med, men det var liksom ingen anledning till att Tell skulle få stanna hemma. Förbaskade sprätt! Men med havrehink gick allt prima. Då var allt glömt.  


Däremot visade sig min idé att köra Tell på höger sida i släpet vara en fullkomligt usel idé. Tyvärr har dörren på vänstersidan inte hunnit bli lagad än men jag behövde ju släpet ändå, så därför tänkte jag att han kan väl åka på andra sidan. Men nehej det gick att få in djuret men sen kastade han sig ut direkt. Tydligen är hans eget släp som han vanligtvis älskar hästätande just på höger sida. Vänstersidan däremot är han ju van vid, där sker inga mord alls tydligen. 🙈🙈🙈 Men eftersom den dörren är helt kaputt så ville jag ju verkligen inte att han skulle skada sig! Dock fick jag ge mig efter 20 minuters bråkande, annars hade vi ju inte kommit till terrängträningen alls!! Så han fick åka på den gamla hederliga sidan, med trasig innerdörr. Det gick hur bra som helst. Suck. Men okej, vi löste det ju. Vi ska träna på att stå på höger sida en annan gång när vi inte ska iväg nånstans, det vore ju ändå lite bra att ens 15-åriga djur kan vara NÅGOT flexibelt ibland iallafall. Kan den arma matten tycka. 😅😜 

Trevlig helg på er! 😊

Hoppträningen i onsdags 

Nu kommer äntligen en rapport från hoppträningen i onsdags! Jag var mest nervös över att Tell skulle få ont dagen efter, själva hoppträningen såg jag jättemkt fram emot. Och nu vet jag ju dessutom att Tell mår bra, han går spikrakt och verkar må utmärkt i kroppen. Tjoho! 😃

Vi fick trava över cavalettibommar på galoppavstånd, rida en åtta. Sen  tog vi dem i galopp. Bra för att få hästarna att lyfta på benen och ha koll, och bra för piloterna att svänga och kolla så det funkade åt båda hållen. 

Sen hoppade vi en bana bestående av några linjer och några ”kombinationer” med studs oxer studs. Så hästarna fick jobba en del. Tell gjorde dock det här så bra så vi red bara den här banan 2 ggr. Så glad att jag tränat mycket på Chris övningar och att jag varit duktig och tagit fram bommar inför detta. Annars hade vi nog inte varit riktigt lika samspelta. 😜

Jens tyckte det såg finfint ut, man kunde inte tro att vi inte ridit hopplektion sedan i november typ. (Fast jag har ju ridit med ögonen, ibland funkar det också väldigt bra! 😊 Att kolla på duktiga ryttare är verkligen SÅ bra). Det enda jag inte var riktigt nöjd med var min anridning på en långsida med räcke oxer räcke, tre långa galoppsprång mellan. Där måste man verkligen galoppera på i svängen för att slippa ”gasa på” inne på själva linjen och jag var lite för mesig. Men Tell är ju lydig så det var inga problem att få till det ändå. Men ni vet när man liksom VET hur linjen ska ridas och så får man inte helt till det i praktiken. Ja ja. Lite ringrost får man väl skylla på. Det var ju ingen större fara. 

Gulliga Hannah håller Elins häst Carla efteråt när vi plockar ut hinder. Vovvarna Charlie och Prins är väl för goa! Det tycker Carla också. ❤️

Trött ryttare – pigg häst

Jag vill verkligen inte ösa ur mig gnäll, men det här är ju lite som min offentliga dagbok kring hästeriet. Tror nog att alla ni som läser vet att det går upp och ner med det, precis som med övriga livet! Det är så knäppt med ridning att det inte ens alltid handlar om hur det ”går” utan mycket mer om hur det känns… suck. 

Mörker och dimma hemma. Ändå väldigt härligt ridväder och skönt med stor bana med belysning! Men ändå, vad säger man. November…


Igår hade vi hoppträning för Jens. Jag hade genrepat litegrann dagen innan genom att rida mycket tempoväxlingar, ha koll på galoppen, gasen och bromsen. Skuttade över några små hinder på banan hemma och försökte vara lugn och tänka takt och rytm. Det gick ganska bra.

Sen på hoppträningen tyckte jag bara att Tell var stel som en planka och låg på som en galen racerkamel. Klart han var pigg och glad, det är han ju alltid. Och han älskar verkligen att hoppa. Tyvärr blev jag också stel och sur och drog tillbaka fast jag inte vill. Försökte verkligen rida med kroppen. Men det är svårt. (Jag vet att man inte ska ge hästen en chans att lägga sig på, om jag inte drar kan ju inte hästen dra! I teorin iallafall. Jag kan säga att det är en svår balansgång i att ”bara hålla handen stilla” när hästen ligger på. Det spelar ingen roll om det är hans eller mitt fel, liksom, det är bara skit). Det är inte så att jag får ”200 kilo i varje hand”, det är mer att han känns så himla stel och gör sig rak, sänker ryggen och bara spettar på helt sjövild. Sen i det är han egentligen ganska lättriden, han är ju lydig och så. Det är bara det att jag är ute efter samma känsla fast med den stora skillnaden att jag vill ha honom avspänd. I normala fall brukar jag försöka hålla mig lugn och låta honom komma till arbete allt eftersom, Jens har ju nästan alltid bra uppvärmingsövningar så man får hästen igång men ändå med sig. Och det försökte jag väl nu också.

Det var nyttiga övningar när vi väl kom igång och hoppade bana, men det tog ett tag innan poletten trillade ner och jag fattade hur jag skulle rida. Kanske hade det gått snabbare om jag hade fått en bättre förklaring på vad jag skulle göra, iofs det möjligt att jag fick det men bara lyssnade för dåligt. Jag vet inte. Hur som helst, jag red skitkasst en gång, men sen när jag väl förstod vad jag skulle göra så gick det bra. Tell hoppade super. (Meningen med övningen var att man både skulle kunna rida rytmiskt framåt men ändå använda vägarna smart för att komma rätt. Det gick inte att bara rida ”rakt” mellan hindren och ”bara” använda rytmen, här var man tvungen att tänka till och antingen rida rakare linjer (alltså snedda) mellan hinder för att få ett bra språng och inte få för lång distans, eller hålla ut och göra en liten båge så man inte skulle komma för nära). Precis sånt som är superbra att kunna på tävling där alla avstånd kanske inte är ”jättesjyssta”.

Jag är nöjd med att jag fick till det, att Tell hoppade väldigt bra och det kändes lätt till sist, men jag är sur över att det inte kändes bra alls TOTALT sett. Jag vill rida bra hela träningen! Hur gör man det egentligen?? Jag kan liksom inte riktigt vara glad för att det gick bra i 10 minuter på slutet. Jag blir så less och trött och tänker att jag borde ta en paus och bara gå ut och promenera i skogen med Tell i några veckor. Men på söndag ska vi tävla hoppning (100 och 110) så jag får väl ta en paus efter det. Tell kommer iallafall tycka att det ska bli JETEkul att få hopptävla. Han är ju hoppehäst, vilket han har berättat för sin matte ungefär två miljoner gånger. 😉 Så han kommer vara glad och taggad till tusen det är jag helt säker på. 🙂

Jag känner mig så sjukt trött och hängig, vill bara gå i ide i några månader helst och inte komma fram förrän det är ljust igen. Tyvärr går inte det. Så nu har jag köpt D-vitamin och rosenrot på hälsokostaffären. Jag äter aldrig kosttillskott annars men varje år i november gör jag ett undantag. Jag skiter i om det bara är placeboeffekt, men det brukar kännas bättre iallafall! 🙂

img_1706
Siri hjälper mig med lite gos. Pälsterapi är alltid bra!

PS: Bra mörkertips/inspiration: Häst/ridpoddar!! Kan varmt rekommendera Tidningen Ridsports Ridsportpodden, Sveriges Radios Ridpodden, även Agria har en podd som heter Pälspodden. Det här avsnittet var riktigt riktigt bra, tack för tips Vera! ❤ Och så måste ni självklart lyssna på ovan nämnda Veras fantastiska dokumentär ”Britta, Silver och jag”.

Snart kommer förresten en TILL podd köra igång, och den heter inget annat än fälttävlanspodden! Det ni! 😀

(Jag har apparna itunes, sveriges radio play och acast i mobilen, då kan jag lyssna på alla möjliga tänkbara program och poddar t ex när jag mockar eller kör bil).

Sen kan ni läsa om Britta och Silver-böckerna efter det och återuppleva er barndoms häst- och-stall-kärlek och drömmar. Det tänker jag göra. För den kärleken sitter banne mig i hela livet, oavsett mörker och novemberdepp! 🙂

Hoppträning

Igår kväll var det hoppträning, allt kändes väldigt märkligt för jag hade just fått reda på att en väns älskade häst har dubbelsidiga senskador och mest troligt aldrig kommer gå att rida på igen. Den ska vila nu i ett halvår, men hoppet är mycket litet, och även om den skulle repa sig någorlunda så kommer den aldrig komma tillbaka till samma höga nivå i vilket fall. Så fruktansvärt tråkigt!! Vi gör ju allt, verkligen allt, för våra älskade djur och ändå händer sånt här ibland. Jag är så otroligt ledsen för min väns skull.

Dock uppskattade jag ännu mer att min egen häst är så fin och fräsch, satt nästan och kände mig lite tårögd, man blir ju påmind hela tiden i hästvärlden om hur förgängligt allt är. Se till att njuta av varje sekund med era hästar, det kan dessvärre ändras väldigt snabbt. ❤

Hoppträningen gick bra, men jag kom på först efter lektionen hur jag skulle ha gjort, damn it! Så kan det också vara. 😉 Jens tycker att Tell hoppar allt av sig själv, utom när det blir uppåt 1,20 och högre, då måste jag börja rida. Säger Jens. Själv var jag blöt i svett och tyckte att jag red som en gnu HELA tiden, men det syns uppenbarligen inte. Ähum. Nåväl, själva övningarna bestod av många studs och kombinationer med olika avstånd, så hästarna fick ömsom hoppa upp sig rejält och även sträcka sig över rejäla oxrar. Riktig kraft-rygg-yoga för våra fyrbeningar! För oss piloter gällde det att kunna ha ”ping” i både kort och lite större galopp, få hästarna att vänta och att använda ryggen och rumpan på rätt sätt. Sätta fjäder i dem så de hoppar väl och blir mjuka och gymnastiserade.

Skärmavbild 2016-02-04 kl. 19.40.34
Gammal hoppbild, men här spände vi fjädern fint!

När det blev lite högre sa Jens att jag skulle använda mer skänkel och hjälpa Tell sista galoppsprånget mot hindret, men rider man mot en gigantisk oxer så kan jag säga att jag sparkade på det jag kunde mot hindret – sen höll jag i mig och var glad att vi kom över. Det jag skulle ha gjort var att sitta kvar i sadeln lugn som ett proffs, spänna magen, hålla om med skänkeln och spänna fjädern precis mot hindret. Lugnt låta Tell hoppa ”upp till mig”. Det fattade jag först efteråt. Det var det Jens menade när han sa mer skänkel. Inte att jag skulle släppa allt och sparka på.

Tell den duktiga hoppglada racerlaman hoppade allt jättefint och jag hade en superfin känsla i stort sett hela passet, var bara lite missnöjd över att jag inte riktigt fick till den där ”spänna fjädern”-tekniken helt optimalt på de lite högre höjderna. Men det där är ju en träningssak. Det ÄR därför jag tränar! 🙂 Det känns verkligen inte omöjligt att rida 1,10. Jag är så glad att jag inte har några ambitioner för tillfället att tävla högre än så! Det känns verkligen lagom. En träningskompis ska debutera 1,40 i helgen. Jag känner mig lätt illamående bara av tanken. Så sjukt glad att det inte är jag, hahaha! Men de är superduktiga så det kommer säkert gå jättebra. Om jag satt på en riktigt säker, rutinerad och duktig hopphäst hade jag nog kunna tänka mig att rida 1,30 nån gång men när det är högre än så blir jag verkligen höjdrädd.

Snart måste jag börja träna på lätt klass-dressyrprogrammet inför nästa tävling, det ska bli kul! Det ser riktigt roligt ut att rida. Fattade ingenting först när jag läste programmet som pdf, men kollar man på youtube när folk rider det så blev det ju begripligt helt plötsligt.

 

Hoppade bana inomhus i 27°C

Igår kväll var det hoppträning för Jens, som vanligt var jag lite nervös eftersom jag bara skuttat nåt litet hinder här och där sen sist, och inte kände mig så jätteförberedd.

Varför vill man så gärna att det ska gå bra på träningar? Helst att allt bara ska gå sådär prickfritt och man ska få MASSOR med beröm. Haha! 😛 Det är ju verkligen när det går som sämst som man behöver hjälp som mest. Visserligen har jag varit med om båda i mitt ryttarliv, och jag vågar verkligen ta hjälp. Även när jag känner mig helt kass. Läste ett klokt inlägg om det här, håller verkligen med!

Denna gång gick det dock mycket bra, Jens sa till och med att det här var något av det bästa han sett mig rida. (Och Tell hoppade riktigt riktigt bra). Jättekul att höra, jag tackade och tog emot! 😀 Tack fälttävlan, det är verkligen som att han går så JÄKLA bra nu sen vi var på Udden och flög runt terrängen!! 😀

Däremot vet jag inte om jag håller med själv om att detta var den bästa träningen, jag har varit med om andra pass när man satt en runda där bara ALLT stämt och man nästan får en religiös känsla och känner för att gråta en liten skvätt. Men jag tar det positivt, jag måste ju helt klart ha utvecklats som ryttare (och som ekipage ihop med min fina häst) när Jens säger att det är jättebra, och jag själv håller med MEN vet precis vad jag kunde ha gjort ännu bättre. Det är en härlig känsla! Hur som helst är jag stolt över mig själv och min glada hopplama, han är ju bara bäst. Han älskar verkligen att hoppa. Det var en typisk Jensbana med avstånd som inte stämde ”gratis” nånstans så man fick vara beredd och kunna korta och länga utan att det såg ut som hej kom och hjälp mig. Det är häftigt när det funkar och plötsligt ser banan ut som att alla avstånd var jättesnälla istället, för att man har med sig hästen.

Jag måste komma ihåg nästa gång att när hindrena blir högre ska jag rida likadant mellan hindren, men ge lite mer skänkel precis i avsprånget. Min duktiga häst hjälper mig ändå, men jag vill ju inte sitta där mot världens fetaste oxer och bara hoppas på det bästa. Måste kunna ändra min ridning litegrann utan att ”göra för mycket”. En bana på 1,00-1,10 kan jag galoppera runt i bra rytm, men ska jag göra samma på 1,20 eller ännu högre så måste jag hjälpa Tell med lite mer ben precis i avstampet. Jag är glad att jag inte blev höjdrädd iallafall, jag kände först över hindret att ”ojdå här skulle jag ha hjälpt honom lite mer, undrar hur högt det här är”?? 😛

När vi skulle hem och hade plockat undan hindren blev Tell helt kopiöst rädd när Sara stängde ena porten till ridhuset, vi hade haft öppet på båda kortsidorna pga den extrema värmen. Min snälla lugna hopphäst förvandlades på ett ögonblick till helt SJÖVILD. Det var nära att jag tappade honom. Jag kom att tänka på att detta inte händer särskilt ofta nuförtiden, jag var mer beredd på hans hastiga temperament förr i världen! Men visst, han är ju häst. Alla hästar kan bli rädda. Och han är rätt så explosiv.

Sen skulle jag sitta upp och det var knappt att det gick, han ville HEM. Omedelbart. Rädda sig den som kan, tänk om man blir uppäten av en PORT!! Gudars vilket värdelöst slut det hade varit sa Tell. Jag suckade och var ändå glad att han lugnade sig något efter några hundra meter. Hem kom vi med pannlampa och reflexer, fick inviga dem för säsongen idag. Bästa, fina lille tok. Vad jag älskar den här hästen! ❤

 

Kvar på jobbet

Igår hade vi hoppträning, det var så himla varmt! Och jag red kl 17, dvs direkt från jobbet upp på hästen…

Jag red verkligen som en kratta i början av passet, satt och backade in i hindren, Tell kändes stel och jag hade för kass galopp… och var sur för att jag red så dåligt. Sen tog jag mig samman som väl var och slutade tänka på hindren, bara red vägarna noga med bra galopp och aktiva bakben. Allt satt som en smäck. Skönt att det ordnade upp sig.

Fasen att det ska vara så svårt att rida. Det är ju ”bara att rida” men ändå inte så bara. Det mentala ska vara med också.. funkar liksom inte att komma med andan i halsen och sen plötsligt rida bra. Inte för mig iallafall. Min syster Maja var med och filmade lite, ska ladda upp det sen tänkte jag! Har inte hunnit än.

Imorse var vi ut till stallet, det var asvarmt och soligt IGEN men nu hade jag lovat att Maja skulle få rida lite lektion på Tell. För mig alltså. 🙂 Båda mina systrar har ridit mycket för länge sen, men de rider inte så mycket som jag gör nuförtiden. Maja hade så ont överallt efter detta pass så hon knappt kunde gå. Haha! Men både hon och Tell var jätteduktiga, det såg superfint ut! Jag var glad att Tell skötte sig och inte ballade ur. 🙂 De fick till och med hoppa några minisprång, Maja var så glad. ❤

IMG_0853

Imorgon bitti får Tell följa med mig till jobbet i Kalmar, eller nä, han ska bli avlämnad i en utebox på ridklubben Udden såklart. Sen åker jag ut dit och rider stilterräng efter jobbet, ska verkligen försöka att INTE ha andan i halsen då! Även om jag kommer försent så har jag bestämt mig för att inte bry mig, då får jag ju träna på terrängbanan i vilket fall. Längtar till på söndag, ska bli så kul med fälttävlan! Äntligen!! 😀 ❤