Hoppade bana inomhus i 27°C

Igår kväll var det hoppträning för Jens, som vanligt var jag lite nervös eftersom jag bara skuttat nåt litet hinder här och där sen sist, och inte kände mig så jätteförberedd.

Varför vill man så gärna att det ska gå bra på träningar? Helst att allt bara ska gå sådär prickfritt och man ska få MASSOR med beröm. Haha! 😛 Det är ju verkligen när det går som sämst som man behöver hjälp som mest. Visserligen har jag varit med om båda i mitt ryttarliv, och jag vågar verkligen ta hjälp. Även när jag känner mig helt kass. Läste ett klokt inlägg om det här, håller verkligen med!

Denna gång gick det dock mycket bra, Jens sa till och med att det här var något av det bästa han sett mig rida. (Och Tell hoppade riktigt riktigt bra). Jättekul att höra, jag tackade och tog emot! 😀 Tack fälttävlan, det är verkligen som att han går så JÄKLA bra nu sen vi var på Udden och flög runt terrängen!! 😀

Däremot vet jag inte om jag håller med själv om att detta var den bästa träningen, jag har varit med om andra pass när man satt en runda där bara ALLT stämt och man nästan får en religiös känsla och känner för att gråta en liten skvätt. Men jag tar det positivt, jag måste ju helt klart ha utvecklats som ryttare (och som ekipage ihop med min fina häst) när Jens säger att det är jättebra, och jag själv håller med MEN vet precis vad jag kunde ha gjort ännu bättre. Det är en härlig känsla! Hur som helst är jag stolt över mig själv och min glada hopplama, han är ju bara bäst. Han älskar verkligen att hoppa. Det var en typisk Jensbana med avstånd som inte stämde ”gratis” nånstans så man fick vara beredd och kunna korta och länga utan att det såg ut som hej kom och hjälp mig. Det är häftigt när det funkar och plötsligt ser banan ut som att alla avstånd var jättesnälla istället, för att man har med sig hästen.

Jag måste komma ihåg nästa gång att när hindrena blir högre ska jag rida likadant mellan hindren, men ge lite mer skänkel precis i avsprånget. Min duktiga häst hjälper mig ändå, men jag vill ju inte sitta där mot världens fetaste oxer och bara hoppas på det bästa. Måste kunna ändra min ridning litegrann utan att ”göra för mycket”. En bana på 1,00-1,10 kan jag galoppera runt i bra rytm, men ska jag göra samma på 1,20 eller ännu högre så måste jag hjälpa Tell med lite mer ben precis i avstampet. Jag är glad att jag inte blev höjdrädd iallafall, jag kände först över hindret att ”ojdå här skulle jag ha hjälpt honom lite mer, undrar hur högt det här är”?? 😛

När vi skulle hem och hade plockat undan hindren blev Tell helt kopiöst rädd när Sara stängde ena porten till ridhuset, vi hade haft öppet på båda kortsidorna pga den extrema värmen. Min snälla lugna hopphäst förvandlades på ett ögonblick till helt SJÖVILD. Det var nära att jag tappade honom. Jag kom att tänka på att detta inte händer särskilt ofta nuförtiden, jag var mer beredd på hans hastiga temperament förr i världen! Men visst, han är ju häst. Alla hästar kan bli rädda. Och han är rätt så explosiv.

Sen skulle jag sitta upp och det var knappt att det gick, han ville HEM. Omedelbart. Rädda sig den som kan, tänk om man blir uppäten av en PORT!! Gudars vilket värdelöst slut det hade varit sa Tell. Jag suckade och var ändå glad att han lugnade sig något efter några hundra meter. Hem kom vi med pannlampa och reflexer, fick inviga dem för säsongen idag. Bästa, fina lille tok. Vad jag älskar den här hästen! ❤

 

Kvar på jobbet

Igår hade vi hoppträning, det var så himla varmt! Och jag red kl 17, dvs direkt från jobbet upp på hästen…

Jag red verkligen som en kratta i början av passet, satt och backade in i hindren, Tell kändes stel och jag hade för kass galopp… och var sur för att jag red så dåligt. Sen tog jag mig samman som väl var och slutade tänka på hindren, bara red vägarna noga med bra galopp och aktiva bakben. Allt satt som en smäck. Skönt att det ordnade upp sig.

Fasen att det ska vara så svårt att rida. Det är ju ”bara att rida” men ändå inte så bara. Det mentala ska vara med också.. funkar liksom inte att komma med andan i halsen och sen plötsligt rida bra. Inte för mig iallafall. Min syster Maja var med och filmade lite, ska ladda upp det sen tänkte jag! Har inte hunnit än.

Imorse var vi ut till stallet, det var asvarmt och soligt IGEN men nu hade jag lovat att Maja skulle få rida lite lektion på Tell. För mig alltså. 🙂 Båda mina systrar har ridit mycket för länge sen, men de rider inte så mycket som jag gör nuförtiden. Maja hade så ont överallt efter detta pass så hon knappt kunde gå. Haha! Men både hon och Tell var jätteduktiga, det såg superfint ut! Jag var glad att Tell skötte sig och inte ballade ur. 🙂 De fick till och med hoppa några minisprång, Maja var så glad. ❤

IMG_0853

Imorgon bitti får Tell följa med mig till jobbet i Kalmar, eller nä, han ska bli avlämnad i en utebox på ridklubben Udden såklart. Sen åker jag ut dit och rider stilterräng efter jobbet, ska verkligen försöka att INTE ha andan i halsen då! Även om jag kommer försent så har jag bestämt mig för att inte bry mig, då får jag ju träna på terrängbanan i vilket fall. Längtar till på söndag, ska bli så kul med fälttävlan! Äntligen!! 😀 ❤

Hopphästen levererar!

Igår var det hoppträning för Jens och jag var nervös hela dan. Var helt säker på att jag skulle få skämmas ihjäl. 😉

Visst, Tell började passet med att vilja springa så fort som möjligt och inte hålla ihop sig ett smack, men jag stod upp i lätt sits och försökte så gott det gick rida fem språng framåt fem vänta, och repetera det. Strunta i huvudet så länge som var rakt upp av total lycka över att vara på hoppträning. Jag hade typ hans glada öron i näsan. Haha… Försökte tänka att jag var grymma Peder Fredricson (som jag just sett på OS-finalen i laghoppning på TV) och andra förebilder som rider så himla bra. Vad hade Peder gjort? Han hade nog låtit hästen gå framåt och fått igång bakbenen, och stämt av då och då på ett mjukt sätt, tänkte jag.

Sen på uppvärmningen fick vi rulla på i lite olika formationer över cavalettibockar med byte över ”minihinder”, det gick sådär först men jag struntade i det och bara försökte hitta rytmen. Plötsligt hade vi det, och det hade alla andra också i gruppen! Jens bara stod och gapade och sa ”Shit vad bra ni rider nu, ALLIHOPA! Alla har fått perfekta språng nu i två hela varv”! Han lät riktigt imponerad. 😀 Vi skrattade och sa att vi kunde sluta då när vi var på topp. 😉 Men det ville vi såklart inte.

Resten av passet blev en lydnadsbana där hästarna omväxlande skulle vara ihop och vänta över studs till en vattenmatta, och sen växla upp lite mer framåt på olika linjer och en kombination. Tell var så galet glad över att få hoppa igen, och han gick så sjukt bra. Jag red mirakulöst rätt bra också utom på ett ställe där jag glömde av mig att räkna på grund av ett så sjukt fint språng på förra hindret, så då kom vi lite nära på nästa. Men i övrigt gick han som en PENG och stampade runt en 1,15-bana högt över hindrena som en glad brun kanin. Särskilt kombinationen, satan vad han hoppade bra. Jag var så överraskad, hade verkligen inte trott att det skulle gå bra jag som knappt har hoppat på evigheter. Flänghoppning i dressyrsadel kan ju knappt räknas. 😉 Men nåt måste jag ju ha gjort rätt iallafall i mina idoga försök att rasta av min vilda glada racerlama! ❤

Att det spöregnade hela passet glömde jag bort medan jag red, dock fick jag ägna en bra stund efteråt att torka både min häst, torka och smörja alla mina grejor, och försöka torka mig själv. Tycker inte det har regnat så mycket i sommar, vattennivåerna är extremt låga fortfarande, men när det väl HAR regnat rejält så har jag ju prickat in att precis då rida antingen fälttävlan, teamchasing eller hoppträning! Bra där!

Skärmavbild 2016-07-11 kl. 17.28.38

Jätteblött men kul del 1

Skärmavbild 2016-07-04 kl. 13.40.52

Jätteblött men kul del 2

Lyssna på Flemming Winberg i ridpodden förresten, om ni inte gjort det! Han är rolig och klok. Rekommenderar att man gör olika saker med sin häst, kanske provar WE eller western t ex om man annars rider dressyr. Och så tycker han att fler borde ställa sig frågan om man verkligen måste tävla. (Temat var ”Håll hästen frisk”).

Det var Flemming som opererade Tell för länge sen när han var unghäst och hade fått en cysta i ena bakknät. Jag ringde och pratade med Flemming inför att jag funderade på att köpa Tell, och fick bra svar av honom då. Tyckte han verkade väldigt klok, och det tycker jag fortfarande.

Jag är så glad att jag som hästägare råkade hamnade mitt i en skock av duktiga proffs, som också är väldigt sympatiska och nere på jorden. Staffan Lidbeck, vår veterinär, träffar man ju ute på fälttävlan ibland antingen ridandes själv eller med sin familj. Flemming rider western, och equiterapeuten Håkan Cranz som jag gillar så mycket träffar man på ibland en tidig morgon i Skåne skrittandes ut på en galoppör i morgonsolen. Jag har många många fler härliga och sympatiska och kunniga hästmänniskor omkring mig, och jag är bara SÅ glad för det.

Facebook påminde mig idag om att det var tre år sen Tell och jag började tävla fälttävlan, här är från vår första tävling i stilterräng på Hermanstorp 2013! Nu taggar vi för WE nästa helg, och sen förhoppningsvis fälttävlan efter det om bara Udden kan öppna sin tävling på TDB så man kan anmäla!! 😀

Skärmavbild 2016-08-18 kl. 09.29.14.png

Ida och Tell i Hermanstorp

 

 

 

 

På hopputflykt till vackra Björnö

Jag borde faan få pris som Smålandsambassadör snart tycker jag. Det är så VACKERT här såhär års så att man tappar andan. Till och med den annars så tråkiga 25:an mot Kalmar är så sjukt fin så man smäller av. 

Nu bor jag ju som bekant i Sverige, ett otroligt fagert land särskilt sommartid. Ibland känner jag mig som en tysk turist i mitt eget land.. hahaha! Men det är väl härligt att man uppskattar hur fint man bor, hur bra man har det.. ni vet. Iallafall ni som bor i Sverige och läser den här bloggen vet nog vad jag menar, kanske ni som bor i andra länder också känner igen er! Bor man vackert kommer det liksom bara över en ibland, och det är väl tur det. Tänk alla dom som inte SER allt vackert runt omkring. Jag är min pappas barn det hör jag nu, naturromantikern.. 😉

Björnö, govänner. Det är en halvö ut i havet norr om Kalmar. Och där ligger Björnö Slott (eller om det heter Säteri?) Dit måste ni åka. Jag höll på att DÖ av lycka så fint det var. Och ännu bättre så gick Tell som en miljon dollar på hoppträningen för Tobias Grönberg. Jag är så glad att jag fick en plats!! Lätt värt att köra i 1,45 h.  😀

IMG_9925IMG_9929IMG_9930IMG_9933IMG_9936

IMG_9937

Jätteflott ridhus i bakgrunden, så det är nog inte så illa att rida inomhus heller på det här stället! Stallet var jättemysigt också, och så goa jordnära människor som hade sina hästar där! De hade till och med solarium till hästarna på det här stället. Vilken lyx!

IMG_6460

Havsvikar på tre sidor om anläggningen. Varför tog jag inte med en handduk så hade jag kunnat hoppa i och ta ett bad efter ridningen??!! Jag tror jag ändrar mina planer på att bli fälttävlanstant på hästgård i Blekinge till fälttävlanstant i Småland vid havet, gärna Björnö. 🙂 Dessutom är det bara några km till ridklubben Uddens terrängbana härifrån!

Tobbe är en riktigt hyvens prick, otroligt sympatisk och fick oss alla att rida lite bättre än vi egentligen kan tror jag! Eller så kan vi helt enkelt detta och han lyckades plocka fram det bästa ur både hästar och ryttare! En kombination av mycket beröm, tydlighet, bra förklaringar, bra övningar och otroligt härlig pedagogik. Det är ett vinnande koncept, jag säger bara det.

Jag hade lika gärna kunnat få prestationsångest och ramla av hästen av skräck när man ska rida för nån som ridit Badminton, EM och dessutom tydligen hoppat in och terränghoppat in min häst!! ”Men är det DEN Tell”?? ”Så roligt”! Min häst är ju fantastisk tycker jag själv, men när även andra tycker det så blir jag så rörd och glad så jag nästan börjar grina. Det är såklart dessutom helt underbart att så många duktiga människor varit inblandade i Tells utbildning, men så har han ju världens bästa uppfödare också. Som känner typ hela fälttävlanssverige. Så egentligen är jag inte så förvånad.

Men det är klart, man vill ju rida bra så inte alla de här superproffsen tror att den här fina hästen har hamnat i händerna på nån galen klåpare. 😉 Som tur är lyckades jag oftast rida ganska bra idag, och det kändes verkligen super. Passet var 1,5 timme och det kändes som att rida ett pass dressyr (mycket tempoväxlingar, rida FRAMÅT, rida öppna, skänkelvikningar, förvänd galopp..) som sen övergick till hoppning. Och vid det laget var hästarna så loss, mjuka och fina och lyssnade fint så ingen hade några större bekymmer med nåt! Framför allt var det mycket fokus på GALOPPEN hela passet igenom. Tobbe sa att han egentligen ”struntar i distanser”, och han har ju helt rätt i att om galoppen och rytmen sitter där och motorn är på så är det sällan några distanser går fel. Jag har nog aldrig ridit så noggrannt i hela mitt liv tror jag, och det gav resultat. Så roligt. Fina fina Tell!! ❤ SOM han hoppade.

En till rolig grej som hände var att flera kom fram sen och ville säga hur fin häst jag har, jag blev helt generad. En kvinna ville till och med köpa honom, hon var på jakt efter en läromästare (!) sa hon. Jag är smickrad, men såhär dyrt har det här hästskrället aldrig varit.. hehe 😉 Tur hon inte frågade när han är som billigast, hahaha! Nä, men skämt åsido. Jag har inga planer överhuvudtaget på att sälja honom, men blir såklart själaglad över beröm och att folk tycker att min häst är fin. (Det är typ det bästa man kan säga till en hästtjej). En riktigt härlig häst är han ju, särskilt när han går såhär kan jag säga. Och läromästare.. ja, det är han ju för mig! Han lär mig verkligen rida, jag lär mig av honom varje dag!  Min älskade vän, jag kommer aldrig sälja honom. Jag är så otroligt glad för min Telleman, tänk att vi fann varandra! Det var nog meningen. ❤

IMG_9939

Mot solnedgången med min bästa vän!

Nu är klockan 01.32 och imorgon ska jag vara pigg nog att rida dressyrträning efter jobbet. Bäst att sova nu! Sorry för ett något flummigt och babbligt inlägg, jag är lite trött nu.. men glad! Ha det gott folk! Vi hörs snart igen!

 

Hoppeti hopp!

Jag måste ha fått igenom ett och annat igår trots allt, för idag var Tell SÅ fin att rida! 

På framridningen kändes han som vanligt rak och pigg och ville springa i 600-metersgalopp, men när jag fick fart på honom i volterna så kom han igång i bakkärran och blev mycket mjukare och kom till arbete. Jens brukar ofta ha som uppvärmning att man galopperar längs spåret men lägger två tre volter runt hinder som står nära spåret. Som dryga 10-metersvolter ungefär. Och det ska gå framåt, man får inte bromsa när man lägger volter utan fortsätta rida med benen om!

Skärmavbild 2016-06-22 kl. 23.50.51.png

Koncentrerade

Jag som haft så dåligt självförtroende i hoppningen på sistone känner mig nu högst glad och peppad på att anmäla till 110 snart. Hehe. Lätt som en plätt när man har igång galoppen, sitter lugn i båten med benen om och räknar. Och galopperar genom ALLA svängar!! Det var ingen lätt bana idag heller, men det kändes lätt! Det gör ju det när man rider ordentligt har jag hört. 😉

Skärmavbild 2016-06-23 kl. 00.01.27.png

Duktiga fina Telleman

Jag är väldigt nöjd och gav mig själv (och Tell den duktiga hoppracerlaman) ett högt betyg idag. Det fick jag från Jens också, med tillägget ”du vågade ju rida idag”. Just precis. Det är nog därför det är så svårt när det går dåligt! Tror man inte att det kommer gå så vågar man inte, och då går det ännu sämre. Och om det går bra, ja då rider man ju vidare med självförtroende och då går det fortsatt bra också. Förbaskade sport.

Skärmavbild 2016-06-23 kl. 00.03.26.png

Bild som illustrerar mitt djurs allmänna inställning till livet. (Särskilt sånt som inbegriper hoppning). PEPP!!!

Snälla Agneta filmade lite, här är ett klipp från en del av dagens kaninhoppning med en glad brun ganska stor kanin. Klippet är nog från mitten av banan och till slutet, vi hoppade långsidan med studsar och oxer först och några hinder till (ej med på filmen). Woho så roligt!! Nu ska här tävlas hoppning i sommar innan jag ändrar mig. 😉

 

Hoppträning med skitkänsla

Jaha, i dressyren vill min häst fara iväg åt alla håll och är rackarns pigg. Energisk så det räcker och blir över. I hoppningen går han inte fram (trots att det går fort som satan). Slutsats: Jag rider med för lite ben. Kul. 

Nej, det är inte roligt att känna sig kass. Inte alls kul. Jag får skylla mig själv som inte hoppat nåt sen förra träningen för två veckor sedan. Det kommer jag inte undan med på de här övningarna kan jag säga. Idag skulle hästarna verkligen svara för skänkeln och allt var byggt utifrån 4-5-meters galoppsprång. Träning i tävlingsgalopp alltså. Massor med svåra linjer och bara kombinationer och studs på låååånga avstånd alltihopa. Vi hade ETT fristående hinder på banan idag. Man kan säga att den galoppen vi skulle rida övningarna i var precis utanför min bekvämlighetszon, vilket i och för sig var nyttigt. Men antingen satt jag och backade in i hindrena (och fick nån slags tuppjuck i mitten så att Tell ändå mirakulöst hoppade B-hindret ut) eller så gasade jag för kung och fosterland och kom in i fläsktempo nåt så jävulskt.

Jag är glad att jag tog mig samman och satte en bra runda till slut iallafall, då fick jag mycket beröm. Jens trodde nog att ”NU ÄNTLIGEN har hon fattat hur hon ska göra”. Men nej nej, så lätt är det inte här i världen. Sen satt jag i skiten igen och fläskade av honom på första bästa avstånd, vågade inte vänta ut nåt bra i den jävla galoppen. Fick ingen bra känsla alls. Satt och tänkte på att det var helvetes tur att jag inte tävlade hoppning i lördags, jag hade typ dött, haft ihjäl min häst som hade stått på öronen, eller skämts ihjäl pga usel ridning. Jag tänkte även på att jag hade råkat ta fel bett på tränset, Tell sprang och låg på som en gris och då är det ännu svårare att rida med mer ben, fast man måste. Jag borde bara ha försökt rida bättre och bara skitit i allt detta, och det försökte jag visserligen. Men det är svårt när man känner sig dålig.

Nu tror jag inte att det såg katastrofalt ut, och allt var ju inte värdelöst, men ridning är ju mycket vad man får för känsla. Och känslan är just nu att jag borde faan inte få hoppa mer för allas bästa. Eller så är det just det jag ska göra. Träna träna träna. Jag VET att hoppning är en färskvara. Jag blir bara så less, jag måste ha hoppat flera tusen hopplektioner i mitt liv och ändå kan jag inte hoppa.

Gonatt! Imorgon måste jag kunna rida igen och snabbt bli bra på det dessutom, för på fredag åker vi till Rockneby (Ridklubben Udden) och tävlar i stilterräng!! Då jävlar är det bara att jag rider. Annars vet jag inte vad jag gör. 

IMG_9751

Jag är hundpromenerare åt min stackars granne Karin som fått influensa. Hunden Greta är så rolig. Hon ser lite sur ut här, ungefär som jag känner mig nu! 

IMG_9752

Greta och jag hade det mysigt på vår promenad. Vi plockade blommor till sjuka Karin. 

Stukad

Ikväll har vi haft hoppträning för Jens igen. Skönt att vara hemma med träningarna, det tar inte sån tid. Fast ändå är man ju inte hemma förrän sent, undrar hur det kan komma sig.. 😉

Jag har varit lite ur form hela veckan och det har varit väldigt varmt här. 27 grader. Känner mig helt kokt. Idag har det varit lite svalare, men jag var ändå rätt matt på nåt vis. Jag måste försöka ta det lugnt och vila mig snart. Har lite för mycket med allt känner jag. Tell har blivit tjock, fast jag tror (hoppas) det går ner lite snart när de inser att de kommer få vara kvar i sin stora hage hela sommaren. Just nu äter han för kung och fosterland, IFALL vi hade tänkt flytta bort honom därifrån när som helst. Bäst att passa på liksom.

Tillbaka till träningen. Jag är jättenöjd med framridningen och de inledande övningarna, sen blev det lite svårare och högre. Ja höjden var det väl egentligen inte, det var mest att det som vanligt var väldigt kort här och var och sen direkt långt, osv. Hästen ska vara mjuk, gymnastiserad, och vara framme för skänkeln. Tell var jättelydig idag men inte helt framme visade det sig när utmaningarna blev lite större. Jag kunde liksom SE framför mig hur jag skulle rida men hann inte med. Kände mig som en långsam gammal gubbe. Allt gick liksom i slow motion. Sjukt irriterande. Jag måste bli kvickare!! Helvete vad sur jag var. Det blev okej på slutet ändå. Så jag hämtade väl upp mig hyfsat.


Hoppning kan verkligen kännas så sjukt lätt, och även kännas galet svårt när man inte får det att stämma. Jag hatar det. Min tidigare älsklingsgren är nu min värsta gren.. iallafall när det inte går bra! 😉 Bläh. Säkert hade jag med mig nånstans att jag är nervös redan nu för att jag anmält till 110 nästa helg. Ville så gärna rida bra idag bara för det. Men det kan jag ju göra på tävling ändå, och det som är bra med Jens träningar är ju att det mesta brukar kännas lätt sen. Får försöka intala mig att jag ska rida två 100-klasser nästa helg fast den ena kallas 110. 😉

IMG_9637

Stukade mitt långfinger nåt jävulskt så nu kan jag inte böja det. Jag får skylla mig själv, var för sen med att lägga på benen till en enorm oxer och Tell hoppade snällt ändå. Vet inte hur jag slog i fingret, minns att jag högg tag i manen blixtsnabbt för att inte dra honom i munnen. Slog väl fingret i mankammen eller sadeln.

Det positiva med dagens träning är att min häst är väldigt mjuk, skolad och lydig. Fick mycket beröm för det. Så var det inte alls för några år sen! Så det är ju bra. Sen måste jag ju börja bli snabbare och använda skänkeln mer, nu när han är så lydig. Det krävs bättre precision och mer exakthet av mig då. Högre klass på ridningen. Bara att träna mer och rida bättre! Det är en sak att jag känner när han är framför skänkeln i terrängen, jag måste hitta samma goa känsla i hoppningen också. Även när det är svårt. Sånt är livet. Hej och hå.

Udden har tyvärr ställt in sin fälttävlan och stilterräng i juni. Den som skulle varit i april först. Då fick de nån förkylningsmitta på anläggningen, nu krockar det tydligen med höskörden på terrängfältet. Så himla himla tråkigt!!! Så nu blir Tells och min nästa fälttävlan inte förrän i juli. Men men. Vi ska ju hopptävla, och tävla WE också förhoppningsvis. Det är väl ingen som dör. Men åh vad jag hade sett fram emot den tävlingen!! Finns ju inget som är så kul som just fälttävlan… 😦

Ute-hoppträning

Ikväll var det utomhuspremiär för Jens-träningarna, och detta betyder även att det är hemma på Hedaholm där Tell bor. Himla bra! 😀 Närmare kan man ju inte ha. 

IMG_9476.JPG

Igår genrepade vi lite och jag tyckte jag red som en kratta. (Kände mig inte riktigt kry heller och det var asvarmt, men ändå). Avslutade när det ändå kändes okej. Jag är glad över att jag tog mig samman och red bättre idag när det var ”skarpt läge”, fasen vad jag är slö alltså! Det är som att jag behöver träningar och (ibland) tävlingar för att skärpa mig.

IMG_9473

Tell var i sitt esse och verkade mycket glad för att det var hoppning på schemat. Han skötte sig toppenbra, jag är verkligen jättenöjd med honom. Det var (mirakulöst) inte så svåra övningar idag, Jens ville att vi skulle skola hästarna i början så att de verkligen var med oss. Vi fick rida mycket övergångar, tempoväxlingar och volter. Sen skulle vi ha med oss den kontrollen fast vi växlade upp i större galopp och hoppade bana.

IMG_9471

Kontrollen var väl med, däremot inte riktigt mitt huvud när det blir så högt. Jag måste fråga honom om han tror att vi har tänkt debutera 1,30 eller nåt eftersom han alltid numera höjer så in i baljan. Nu ska jag inte överdriva iofs, det var väl två tre hinder som var maffiga, sen var det med en del småhinder och kryss också idag så det var verkligen inte en hel bana som var så stor. Men prova själva att rida mot ett räcke på 1,30 som bara består av en planka och en bom. Heja… Tell hade ju klarat det bättre utan mig! Men nu gick det bra ändå, vi kom nära en gång och sen lite stort en gång, sen gick det bra. Lagom är bäst. Det var det där med mellanmjölken igen…. 😉

När det blir lite högre så måste jag hjälpa honom med skänkeln över oxrarna så han hoppar ut över bakbommen ordentligt, och mot räcken måste jag sitta upp och vänta på att han hoppar under mig. Gör jag bara det och räknar takten så är det ju plättlätt. Fina fina häst. ❤ Det är ändå roligt att känna att man gör framsteg, för bara ett år sen hade jag nog varit skitnervös och inte alls gjort dagens övningar lika oproblematiskt. Så det är roligt att det går framåt!

 

 

Hoppträning med kroppkakor i magen

Jahapp gott folk. Jag VET att man inte ska äta stabbig mat innan träning modell tuffare. Hoppträning t ex. Men kroppkakor är ju så gott… 😉

Jag var helt däst och trött och fick dricka flera liter vatten när vi kom hem till stallet. Det är ju Tell jag ska göda, inte mig själv! Hehe. Nåväl. Hoppträningen idag gick rätt så bra. Jag fick lite höjdskräck (eller snarare bomskräck) när Jens plötsligt chockhöjde från 1 meter till 1,30 på min runda. Suck. Han hade väl nån pedagogisk poäng med det där men jag bara hamnade i chock och slutade räkna. Sen när jag red igen och räknade galoppsprång (samma som innan när hindrena var längre) så gick det ju bra. Tell hoppade som en glad kanin. Duktiga fina snälla hoppehäst!

IMG_6422

Det röd-blåa räcket med vit grind skulle vi hoppa på böjt spår fem galoppsprång från en liten studskombination som ni ser i bakgrunden. Hatar en sån där vit bock framför hindret! Hade hellre hoppat hindret som det var, UTAN bock framför! Fast det var ju inte så svårt när jag förstod hur jag skulle rida. Men högt som satan var det. 

Jag var inte alls beredd på att hoppa högt idag. Här har man suttit och rejsat omkring på 90-100-höjd ett tag och känt sig rätt så nöjd. Det här med att hoppa på högre höjd tycker jag oftast är att man liksom måste vänja sig vid den höjden. Hitta rytmen. (Eller snanare inte få panik och ändra rytmen)! Sen brukar det gå bra. Men jag är glad att det känns som att jag lär mig, vi utmanar oss själva lite lagom, det måste man ju göra för att utvecklas! 🙂

Vet ni vad jag gjorde igår före jag åkte till stallet förresten? Skruvade isär min saab. Som jag precis hämtade från verkstaden. En broms hade fastnat, så det var bara att hissa upp bilen, av med hjulet, ta isär bromsoket och smörja upp bromscylindern. Gaaaaah… kan det inte vara slut med bilelände nu???!!! 

 

 

Hoppträning

Ikväll var det hoppträning för Jens igen. Roligt! 

Förra gången vi skulle ner till ridhuset blev ju Tell spektakulärt rädd för byggställningarna vid ett torp som INTE brukade vara där. På HANS väg. Det var dock ingenting mot för idag, så jag tar tillbaka allt eventuellt gnäll, ordalag som ”rädd fjant” ”fjantkamel” osv har idag fått en helt ny innebörd.

Det gick en tjej och en prickig dalmatiner några hundra meter före oss, och som alla vet så ÄTER ju såna ekipage hästar. Tell hade huvudet så högt att det var bakom kroppen i princip och tvärstannade. Sen fick jag honom inte ur fläcken. Mer än ett steg. Sen tvärstopp igen. Det är inte lönt att dra till honom med pinnen eller dra i honom, han fick titta och blåsa bara han inte försökte vända och springa hem. Stå stilla och glo ett tag är okej, bara man går framåt sen. Inget annat är framåt. Det tog sin lilla tid, för vi hade ju dalmatinerekipaget framför oss hela vägen ner. Sen kom vi till byggställningshuset nu MED en prickig dalmatiner som samtidigt gick förbi. Då trodde jag Tell skulle dö, seriöst. Ibland är man glad att han bara är 1,64 för när han blir såhär rädd så känns han som 1,80. Till hans försvar får jag ändå säga att han faktiskt aldrig försökte kasta sig hemåt, han bara frös fast i ren skräck… haha.

Själva hoppträningen gick som en dans, det var riktig styrkegympa idag för hästarna och skolning på hög nivå. Bra övningar som alltid för Jens, men oj vad svårt det var! De flesta i gruppen (och säkert de före oss också) hamnade i trubbel lite här och där i övningarna så det tog ju sin tid. Vi var fem i vår grupp också, vi brukar bara vara fyra. Så nån gång red jag lite slarvigt kände jag, men det är inte så lätt att komma igång när man har fått ofrivillig paus skitlänge. På slutet bad jag faktiskt om att få hoppa nåt hinder före själva banan så vi skulle kunna komma igång. Det fick jag.

På framridningen skulle vi växla mellan typ sju olika växlar i galoppen. Allt från att rida så långa galoppsprång man kan i ett ridhus, till att samla så mycket vi kunde. Mjuka övergångar mellan ”växlarna”. Tell är jättebra att ändra galoppen på, det är han väldigt lydig på numera, så när Jens sa att vi skulle rida galopp i skritt-fart, så gjorde vi det. Jäklar vad han satt, duktig häst! Och frustade. Då sa Jens högt inför alla: ”Sådär ska det se ut. Om ni rider så ni kommer ikapp Ida så rider ni för fort. Då får ni samla mer”. Jag blev lite generad. Men det är ju roligt att man är bra på nåt. 🙂

Övningen idag gick ut på att kunna växla i galoppen där också och verkligen skola hästarna till att ta i och hoppa runda fina språng. Det var jättekort på vissa ställen, vissa linjer lite långa, och sen kom några ”vanliga” banhoppningshinder med lång anridning där man fick till att speta upp galoppen igen, för att sen få tillbaka mjukt. En trekombination mitt i allt var det också. Tell var i sitt esse. På ett ställe på slutet fläskade jag iväg honom lite och då blev han flack och rev (där var det lite långt såklart), Jens sa att jag måste hjälpa honom mer med underskänkeln när det är lite högre och då blev det lite väl bra. Så jag red det igen och var lite kallare och då hade Jens under tiden smyghöjt till 1,30. Herregud vad Tell hoppade. Han fick jättemycket klappar och beröm. Älskade hopphäst, gud vad rolig han är att rida när han är såhär fin! ❤ Jag är supersupernöjd med dagens pass.

IMG_9208

Fantastisk bild. Haha… som ni ser fick Tell ha på sig sin förbygel idag, jag var lite sen och hittade inte den vanliga martingalen… men då vet vi att den fortfarande passar iallafall!

Gladast av allt blev jag av att det kom fram en vilt främmande tjej sen efteråt som suttit på läktaren, hon ville bara säga att hon tyckte min häst var helt fantastisk. Åh, så glad jag blev! Helt rörd. Jag tackade så jättemycket och Tell stod och tiggde godis som bara den. 😉 Han vet att han är bäst. Sen gick min fina fina hoppehäst och jag hem i mörkret och visslade glatt, sen tog jag in alla andra sju hästarna och kvällsfodrade och sa godnatt. Så mysigt.

IMG_9210

Har lite fler roliga saker att berätta om fälttävlansplaner och så, men det får jag ta imorgon! Nu måste jag sova!