Hästskrället och den arma matten – friday edition

Hästskrället: *gnäääääääääägggggg”!!!!!!!!!

Den arma matten: ”åhh, han har saknat mig”!

Hästskrället: Yesssss, nån kommer som äntligen kan ge mig mer MAT!!!! Gnääääääggggg!!!

Den arma matten: *ger hästrackan mat* Okej, nu blev det vinter igen. *leta fram gamla rostiga broddar och svär en lång ramsa under tiden*

Hästskrället: Whihoooo! *pepp pepp pepp börjar ladda upp för snösprattel big time*

Den arma matten: Men du är 16 ÅR din RACKA!! Då sparkar man INTE med ena bakbenet som en arg kamel när folk försöker brodda, kan du GE DIG!!!! *armbågar den sprattlande laman i röven samtidigt som hon ryter högt och försöker ändå brodda. Aldrig i livet att jag släpper det här bakbenet hur mycket du än försöker komma loss LAMASKRÄLLE”!!

Hästskrället: *SLÄÄÄÄÄPPPPPP!!! Jag skiter väl i om jag får broddar i skorna. SLÄPP!!*

Den arma matten: *vann kampen* Giv mig styrka. Det är fredag eftermiddag och detta känns som att man ska hämta en sur och trött unge på dagis och har själv INGEN energi. NU GÖR DU SOM JAG SÄGER!!! BASTA!!

Hästskrället: Bläh! Ja ja JA. Jag kan väl tänka mig att hålla tassen stilla om du blir tillräckligt arg. Höhöhö! Men det killades ju faktiskt och var JETETRÅKIGT!!!!

Den arma matten: Okej det har typ blivit vrålvinter igen med jättemycket snö och i vanlig ordning har jag bara broddat dig och inte meeeeeeeej *halkar och håller på att stå på huvudet i en snödriva*

Hästrackan: HÄHÄHÄ!!

Den arma matten: Nu går vi en lite kortare promenad ikväll. Jag ORKAR faan inte. Jag halkar så jag håller på att trilla och bryta nacken om jag går i de hala bilspåren, och går jag i mitten av vägen så är det tre decimeter snö så jag blir genomsvettig. Nu bestämmer jag att det är ändå fredag och jag var här klockan sju imorse och gick ut med dig din vilda KAMEL så nu får det fan räcka för idag. Vi går hem!! *pust pust genomsvettig i djupsnön*

Hästrackan: HEM!! Jippie! Mat mat mat mat mat *försöker bita matte i jackärmen*

Den arma matten: *sopar till hästrackan och får in en riktig fullträff, snärt med grimskaftet mitt på mulen, hästrackan ramlar nästan ner i diket pga paffheten*

Hästrackan: Å typiskt. Bläh.

Den arma matten: Just det, din ohängda racka. Jag älskar dig över allt annat men nu är det fan NOG! Den här matten har INGEN toleransnivå just nu. SKÄRP DIG!!!

Hästrackan: *går som ett ljus, den mest väluppfostrade snälla hesten ni någonsitt sett i ert liv*

Den arma matten: Ajöss. Nu är det helg. Vi ses imorgon bitti din lama.

Hästrackan: Yes! Mer sprattel, tricks och mat! Love it. See ya LOOSER!!!!

 

Llamaview

Hallå! Tell här! Nu tar jag tar över spakarna lite här. Jag mår prima, wihooooo!!! Matte däremot verkade lite matt tycker jag. Höhöhö!

Jag har hängt med Mia i två dagar och gått på promenad i skogen, och Agneta har gett mig den där sprutan i munnen som smakar ganska gott (alltså inte fotkrämen, den andra sprutan. Återkommer till det). Vad har matte gjort under tiden tror ni? Hon har legat hemma och ylat och kräkts säger hon. Bah. Vad är det för tjafs? Jag kissade BLOD flera gånger och hade så ont i pillesnorren (eller ja därnånstans iallafall, typ ALLT gjorde ont, överallt) och jag hade i princip häst-ebola. Hästmostrarna och matte var där så jag kände ändå att nån skulle hjälpa mig. De är snälla de där, även om de tyvärr gjorde så att veterinären kom och stoppade in hela armen i rumpan på mig. Ouch. OCH klämde mig på pillesnorren. Ouch igen. Sen fick jag jättestora sprutor med FOTKRÄM som matte skulle trycka in i truten på mig i fem dagar. (Det kan hända att det ibland kom fotkräm lite överallt. Prova själva om ni tror att det är så jävla gott!!!)  Och här gnäller hon över lite magsjuka!!! Alltså människor är SÅ. FJANTIGA. MESAR!!!

Nåväl. Idag kom iallafall matte, och det var ju för väl för det är hon som har den där klickern och goda havrekorn i fickorna. Jag hade ändå saknat henne lite. Jag började värma upp redan när jag hörde hennes bil, så jag var nästan nere i botten av bädden med allt utsprättat längs väggarna och närmade mig warp drive-hastighet när hon kom in i stallet. Hon såg inte så glad ut att se mig, hemska människa! Jag däremot var jätteuppspelt och när hon morrade något om att få mocka ut 10 skottkärror så dansade jag istället omkring på stallgången och sprattlade och frustade 35 gånger för att riktigt muntra upp henne. Vet inte riktigt om det hjälpte. Hon ändrade sig iallafall med mockningen och muttrade något om ”damage control” och tränsade mig illa kvickt och slet ut mig ur stallet. HÖHÖHÖ. I know my tricks!! 😉 Direkt tränset kom på stod jag som ett ljus. Okej kanske ett ganska taggat ljus. Men jag var snäll!

Det var soligt och fint ute och så skönt att andas frisk luft. Matte muttrade något om att vi normalt sett brukar ha bra luft i stallet också men kanske inte fullt lika bra om man sprättar upp hela sin bädd. Vet inte vad hon pratar om. Ah, the light, the light! Kvitter kvitter hoppsansa! Jag buffade matte med mulen i nacken, då blev hon på lite bättre humör. Och jag var väldigt snäll att gå med. Klart jag är.

Mitt charmtrick funkade för sen tyckte matte att nu när ändå snön smält så kunde jag få gå och beta en stund i hagen bredvid Tim efter promenaden. Min coola storebror blev jätteglad. Tyvärr tänkte inte matte släppa lös mig i hagen, hon gick bredvid och höll i snöret. Så typiskt. Men jag fick greeeees! Nomnomnom. Hon hade blivit så varm när vi gick för att hon fortfarande är lite sjuk och jag var ganska snabbfotad idag säger hon. Så hon tog av sig vantarna och stod och solade lite i allsköns ro medan jag betade sida vid sida med brorsan. Då kom sopbilen farandes i 100 knyck på vår lilla grusväg. Jag är ju inte den som är den, glömde bort att matte höll mig i snöret och satte av i en liten bockserie och pep kanske lite också. Tyvärr höll matte fast i linan och vinschade in mig illa kvickt, och fick brännblåsor i ena handen. Alltså tyvärr kom jag inte loss, det hade varit SOOOOOO PEEEERFECT att få till ett litet busrace i hagen! Det där med brännblåsorna kunde ju inte jag hjälpa. Men matte skällde inte på mig iallafall, hon tyckte att det där var hennes eget fel att hon tog av sig handskarna. Jäpp, där var vi eniga för en gångs skull!! Sen fick hon spola handen i kallt vatten i stallet och jag fick äta hö inne i boxen efter att matte städat.

Hon är så himla lat, orkar hon inte köra ut mer än 5 kärror utan att bli helt svettig? Höhöhö. Nåt ska hon väl göra. Som sagt, magsjuka, det är INGET mot döds-kiss-sjukan och fotkräm i truten!!!

En annan bra sak som har hänt förutom att matte är tillbaka och klickar och ger mig havrekorn, det är att hon kommit på att jag är lite för smal trots att jag redan får fri tillgång på hösilage. Eeeexxxellent! Mer mat! Yes yes! 😀 Hon har åkt och köpt en jättestor säck lucern-stråhack till mig och tydligen ska jag kanske få olja också. Det låter mums! Helst vill jag ha några liter havre om dan, men det får jag tydligen inte av någon outgrundlig anledning. Snåljåp. Men jag satte glatt i mig lite lucern när hon provade först med lite av Agnetas för att kolla om jag ville ha. Det här är ju ändå riktigt käk, det var ju tur att hon inte kom dragandes med nån mer meningslös aktiverings-häst-slickgrej. Det var det sämsta skit jag sett i hela mitt liv. Hoppas hon ätit upp den själv. Det kanske är därför hon fick magsjuka? Gaaaaahahahaahaha!

Over and out från Tell!