Bommar och uterittsbett

Igår hann det bli mörkt innan jag kom upp på hästryggen, det fick bli en tur på den belysta ridbanan. Får försöka hinna ut lite snabbare imorgon, vill helst passa på med så mycket uteritter jag kan när det är så härligt väder! 

Tell gillar också uteritter bäst, men han tycker om att jobba på banan också bara jag ger honom saker att göra hela tiden! Annars är det tråkigt säger han. 😉 Så det blir verkligen hjärngympa för mig. Det är verkligen omöjligt med honom att bara rida rakt fram på fyrkantspåret, snett igenom, osv. Då blir det INTE bra. Såhär kan det se ut när jag rider ett ”vanligt pass på banan”! (Om det nu finns nåt ”vanligt” pass, det blir ju ofta lite hoppning mitt i eller WE-tunnor eller… ja, ni som läser den här bloggen känner ju mig. 🙂 )

  • Värmer upp genom att rida serpentinbågar över medellinjen med skrittövergångar från trav på olika ställen. Ibland varje gång jag passerar medellinjen, vid behov före eller efter medellinjen istället och mitt i en båge. Ibland gör jag några steg i skänkelvikning längst ut på varje ”båge” för att aktivera bakbenen.
  • Travar över halvt upphöjda bommar på böjt spår med tydliga halvhalter före och efter, skrittövergångar vid behov. Tell blir jätteglad vid blotta åsyen av bommar, så det är tacksamt. 🙂
  • Tränar på att hålla handen framför mig och använda tygeln så lite som möjligt. Rida alla övergångar för hand och skänkel. Känner jag att han faller isär eller inte gör en övergång så mycket ”under sig” som jag vill så petar jag med spöt på bakbenen så han aktiverar dem.
  • I galoppen börjar jag med höger varv som är det lätta. Blir fattningen inte bra så gör jag om. Han får inte göra sig rak och sänka ryggen. Jag fattar galopp på en volt om det behövs. Växlar mellan att stå i lätt sits och sitta ner, rida framåt, ta tillbaka. Övergångar till skritt eller trav, tänk takten med sittbenen. Ofta blir han så sjukt pigg efter lite galopp så då blir det massor av övergångar igen. Skritt trav skritt trav skritt bakdelsvändning trav skritt osv… Han måste vänta. Övergångar är också bra för att man som ryttare inte ska fastna i bromsen… Man måste ha koll på sitsen så man verkligen säger ”varsågod” med sitsen när det är fram och håller i med överskänkel och mage när det är ”vänta”. På samma sätt som att man kan fastna i bromsen i handen kan man också fastna i bromsen med sitsen! Viktigt att ha koll på det så man inte ger hästen dubbla signaler.
  • Vi tar vänster galopp också och då börjar jag ofta på ett stort ”ruter ess” för att fånga ytterbogen. Måste ha tag på den först, annars hjälper det inte att sitta och försöka mosa ut honom till yttersidan med innerskänkeln. När vänster galopp också känns bra rider jag framåt några språng så han får sträcka ut och frusta, sen tar vi en skrittpaus. I pausen ska han ta långa lugna steg, jag släpper inte ut helt lös tygel för då bara pinnar han iväg i någon slags värlsrekordförsök i snabb skritt. Men så lång tygel så möjligt, fast LUGNT.
  • Efter skrittpausen får vi ofta backa tillbaka och kolla så att övergångarna fortfarande funkar. Tänker ofta på Carl Hesters ord ”Det är inte svårt att rida, men det är svårt att rida bra! Alla övergångar du rider hemma måste ha kvalitet och vara noggranna”. Det är ett bra tips, det gör verkligen skillnad att ”bara” rida övergångar och att verkligen koncentrera sig på att rida BRA övergångar! (Det är sjukt svårt att alltid ha sån disciplin hemma, men det är bara att försöka sitt bästa)!
  • Sen går vi tillbaka till galopparbete igen och växlar gärna mellan skritt, trav och galopp. Nu brukar han börja kännas riktigt fin, och nu kan jag tänka lång hals och kort kropp, mjuka bakben som driver jämnt. Han kan få ett otroligt tryck i den här delen av passet, så nu är det ett bra läge att antingen rida delar ur ett dressyrprogram eller ”hitta på nåt” som t ex sluta från hörnet till medelinjen, sen öppna längs medellinjen, rakställ, skrittövergång, galopp före nästa hörn, volt, travsluta in till medellinjen, cavaletti, osv osv. Hitta en balans i att han driver på fint och bjuder framåt, men inte går iväg. Halvhalter med sits och skänkel, mjuk hand och tänk att jag gör allt med mycket mindre hjälper nu. När han verkligen är igång är han superkänslig! Det ska ändå gå att t ex ändra formen och länga halsen utan att han ändrar takten och går iväg. Jag får träna mig att sitta kvar ”på bakbenen” utan att skjuta iväg honom. Sitt rätt upp och ner. När jag rider lätt så försöker jag rida lätt så ”tyst” som möjligt, nära hästen, och att han fortfarande tar halvhalter från min sits.

 

En rolig grej var att jag hade kortat mina dressyrläder med ett hål sen en uteritt häromdagen och det kändes verkligen super. Mycket lättare att hålla om honom med skänkeln hela tiden och inte släppa den bara för att han blir så på (som jag annars har lite lätt att göra). Kändes som att han trivdes med det. Och jag med! Jag får bara passa så jag inte använder stigbyglarna för mycket. Måste ändå komma ner på hästen. Råkade också rida på ”uterittsbettet” (Det tredelade Stübben-bettet) och det funkade fint (jag tog fel träns). Tror inte han gått så bra på banan med det bettet förut! Så det var kul. Tror det var för att jag lyckades ha lätt kontakt, fastnar man i handen med det bettet blir han arg! Jag är inte helt säker på att man får tävla dressyr på det bara (det låser sig och blir som ett rakt bett om man tar i båda tyglarna) så jag kommer ändå rida på vårt vanliga tredelade framöver.

img_1197

Idag åt vi bullar på jobbet. Mums! Längtar ut till stallet nu!

På torsdag ska vi träna dressyr för Anna, hurra! Och så längtar jag till lördag. Hoppas terrängträningen blir tidig så jag inte kommer så sent ner till Flyinge. 

Hold your horses

Nu har det blivit riktig sommarvärme här, härligt! Men rida får man göra tidigt eller sent. Eftersom jag inte är nån morgonmänska så blir det sent för min del. 😉

Idag red jag vid 21.30-tiden, så underbart! Allt är varmt, syrsorna sjunger och skogen luktar gott. Tell och jag skrittade ut en sväng, sen tog vi tag i mjukgörandet på banan. Jag kände redan i skritten att han var sjukt pigg, det är visst en till som gillar svala kvällar! Men han skrittade på så fint så med långa steg.

Jag provade ett annat bett jag hade glömt att jag har, ett helt vanligt tredelat rätt tjockt tränsbett men det ”låser sig” så det blir lite som ett rakt bett om man tar en förhållning i båda tyglarna. ”Easy control” från Stübben. Alltså, jag vet inte om det var så jävla easy med en pigg häst som ligger på som attan, hehe, men det funkade åtminstone bra när ryttaren höll om med skänklarna, tog en lugn snabb förhållning och sa ”ho” och sen lättade! Synd bara att de glömde skriva den instruktionen på bettet. 😉 Det tog en mindre brottningsmatch och rätt mycket svett innan jag tog mig samman och började rida ordentligt, och kom på detta. Rider man vettigt så funkar ju vilket bett som helst, iallafall på min pålle. Han var riktigt fin emellanåt, men galoppen får vi jobba vidare på en annan dag. Det blev okej iallafall, då gav jag mig för idag. (Jag tror att det enda som riktigt hjälper där är ett rejält galoppass på grusvägarna i full fart så han får springa av sig, jag känner ju min häst).

I traven fick jag till ett härligt sug framåt iallafall även om det krävdes tusen miljarder övergångar. På Tell är det i allmänhet så att man hinner med c:a 75 halvhalter på en långsida, och sen på slutet av passet kan man sitta helt stilla och ”åka häst” minst en halv långsida utan att han ändrar på nåt av sig själv eller går iväg. Målet är att jag ska komma dit lite snabbare. Jag vill åka häst lite mer och ha lite mindre muskelträning för att inte tala om mental träning. Men han är väldigt rolig att rida, även om han har energi för ungefär 10 hästar! Kul att han är pepp liksom, men vänta på miiiiiiiig!!!! 😉 ❤

Älskade racerlama. ❤

Skärmavbild 2016-07-21 kl. 00.20.46.png

Det är inte alltid full fart iallafall, igår kväll var vi ute i skogen och plockade blåbär och kantareller. Tell åt massor av blåbär med blåbärsris och allt. Så nöjd och cool. 

Wirsbooooo!

Å jisses vad jag är trött, hörrni! Men SÅ bra vi har haft det. Kanonväder, supergod mat, underbart umgänge och massor med härlig träning! Häst, häst och lite mera häst hela långhelgen. Helt underbart!!

IMG_9398

Frukostpaus i Mjölby i vanlig ordning, på vägen upp till Wirsbo i torsdags

IMG_9400

UNDERBART!! Kanonväder hela helgen, och Lotta och Marilyn som köpt stället sen sist vi var där har verkligen satt igång järnet. Renoverings- och förbättringsprojekt överallt. Imponerande!

Vi bodde i herrgården i år, så det var ju lite mera ”riktig” hotellkänsla jämfört med förra gången då vi bodde i flygeln allihopa. (Även om jag älskade flygeln också!) De hade gjort jättefint, och vi hade helt underbar utsikt över sjön. Vera och jag bodde ihop och i vanlig ordning låg vi och tjattrade sent på kvällarna tills vi i princip somnade mitt i en mening båda två i år igen 😉

IMG_9418

Fantastisk utsikt. Bastun nere vid sjön var underbar. Vi badade även bubbelpool, och tog ett dopp i sjön.

IMG_9402

Vera på Berra och Beata på Lilleman

IMG_9407

Vi trimmades av världens bästa Sofhie Hagen i både dressyr, men även lite markarbete och hoppning för de som ville det.  Tack för ditt eviga peppande, pedagogiska, tydliga och roliga sätt Sofhie!! ÅH så roligt det är att rida!

IMG_9426

En av dagarna red jag först Tell på ett dressyrpass, sen red jag Lilleman på ett till dressyrpass (vad nyttigt det är att rida fler hästar än bara sin egen!!), och senare på eftermiddagen red Vera och jag ut med Berra och Tell nere vid sjön, i skogen och på fälten runt hagarna. Så mysigt! Och ni förstår att vi sov gott på kvällarna va?

13123297_1325398067476391_1612990939592866097_o

På tal om trötta. Hahaha! (Foto: Vera)

IMG_9428

Tell den peppade racerlaman var i sitt esse hela kursen. Men snäll och relativt lugn! Så skönt för den arma matten också att han mådde som en prins. Här ser ni det fina stallet och ridhuset framför oss. Skönt att kunna skritta ut på härliga slingor i finvädret både före och efter passen.

IMG_9436

Vera och Bernard, den härliga showgubben som fyllde 24 år under helgen! Grattis bästa B!!

Maten har varit HELT underbar som vanligt. Den franske kocken ”Fabian” (hahaha) har verkligen skämt bort oss. Hästtjejer är ju inte så kinkiga bara vi får mat (i allmänhet) men när man får SÅ god mat så dör man ju typ av lycka.

Ridningen har också varit toppen. Jag hade väl både toppar och dalar med Tell alla passen egentligen, men här är några särskilda saker/lärdomar jag tar med mig!

  • Rid UPP/fram till förhållningarna! Det gjorde verkligen skillnad. Det är ju lätt att tänka bromsa när man ska göra en förhållning, och det är klart jag vet att man måste rida fram när man tar en förhållning eller halvhalt, men ni vet det där med olika sätt att säga saker på. Det funkade verkligen! Jag ser Charlotte Dujardin framför mig. Jag rider ju nästan som hon nu. Hehe. 😉
  • Vi tränade oss på att rida lite mer ”mellanmjölk” Tell och jag. Det blir lite av eller på, vi måste bli stadiga i mellanläget. Fast ändå gå fram för skänkeln såklart, annars blir det ju inte så bra. BRA mellanmjölk ska det vara, så vi hinner med varandra och har ett bra driv i bakbenen men avspändhet och lösgjordheten kvar. Lättare sagt än gjort, men vi är på mycket bättre väg nu än sist vi var här! ❤
  • Lösgjordhet är alltid prio, även om man rider skolor t ex. Spänner hästen till, så växla och variera så att man hittar tillbaka till det avspända mjuka först. Sen kan man spänna bågen igen.
  • Om man rider över sju cavalettibommar så hinner man med ett antal frågor/halvhalter till hästen under den tiden. (Av erfarenhet kan jag säga att fem bommar kan man rida över genom att komma undan med en halvhalt före och efter, men inte sju)! Håll inte andan och vänta tills jag är över.. oj så bra det blev när jag stämde av! 🙂
  • Att ha ridit dressyr på morgonen på sin peppade fåle och sen rida markarbete på eftermiddagen var en strålande idé. Så mjuk, lösgjord och härlig häst!! ❤
  • Herregud vad svårt det var att rida Lilleman (som är en enormt stor vit dressyr-dromedar så det smeknamnet är väl lite med humor, Dagobert heter han egentligen). Men så roligt det var! Förutom att jag fick en mindre chock och blev åksjuk redan i skritten. Det är roligt med utmaningar som man klarar av, då får det gärna vara svårt! Jag har till och med trampat med honom och råkade hamna i passage några gånger, så häftigt! En jättehäftig upplevelse att hitta rätt knappar. Men gud så trött jag var sen. Beata var ”arg” för att jag kunde rida honom, hahaha! 😉
13100765_1325919920757539_8300671104982104363_n

Berra och Tell. Älskade gulle”ponny”! 🙂 Foto: Veronika Karlsson

Sen är ju väldigt mycket med en sån här kurs att komma iväg och bara umgås, rida, äta god mat, prata och ha det härligt med likasinnade. Det är jag så himla glad för! Jag har lärt känna många nya härliga tjejer, och fått träffa mina goa vänner igen från förra kursen också. En superbra blandning! Det är ju så fint med ridning att även om vi var på lite fler olika nivåer i ridningen på denna kurs jämfört med den förra så är det ju inga problem eftersom vi dels red i olika grupper, och dels hade grymma Sofhie som tränare som klarar av detta med bravur.

TACK alla ni som var med, tack för alla skratt, härliga samtal, stöttande och peppande i ridningen och en härlig gemenskap! Hoppas vi ses snart igen!! 

IMG_9463

Hemma i Småland igen sent på söndag kväll. Bilskrället tappade all kraft på slutet mitt i de värsta backarna på Småländska höglandet så vi fick tuffa på i 50-60. Tror det kan vara nån sensor till partikelfiltret som strular. Lite läskigt var det. Tell var duktig ändå och åkte som en prins, men gnäggade när han tyckte det gick för sakta. Skönt att vi kom hem ändå! Men lite mastigt att köra med hästsläp i 7,5 timme pga detta… Tack finaste bästa häst för att jag får ha så mycket roligt med dig! ❤

Rid inte om du inte kan rida ordentligt

Idag har jag träningsvärken från helvetet, pga skottade paddex (grus) i 2,5 h på ridbanan igår. (Den ska äntligen få staket, så detta var lite förarbete vi hjälptes åt med). 

Skönt att man är så vältränad. (GAAAAAAH). Alltså, jag är jävligt stark om jag får säga det själv. Lite vadderad bara utanpå musklerna. Och bättre kondis kan man ju ha. Men hugga i kan jag. Och det gör jag. Och sen får jag ångra mig i flera dar.

Nåväl. Jag linkade omkring i affärn idag (min ideella helg) som en stel gammal gumma i fem timmar och sen skulle jag åka och rida. Alltså, jag kom knappt upp på hästen. Som tur var var han jättetrött och seg efter att ha solat och ÄTIT hela dagen (ny hösilagebal, suck). Så han stod blick stilla och däst i sin tjocka vinterpäls medans jag försökte kravla mig upp. (Tänkte först rida med barbackapadd men insåg att jag var ungefär lika smidig som ett kylskåp så jag ändrade mig). Tantpall och dressyrsadel tack. Jag kan svinga mig upp ungdomligt och vigt barbacka en annan dag! 😉

IMG_8933

Varsågoda. En helt störd bild på oss. Men fint väder har vi! 😉

Ridpasset i solen var jättehärligt, förutom att min arma röv, min rygg och mina ben var helt ur funktion. Tell tyckte det var underbart. Nånstans en bit in i passet insåg jag att jag fick skylla mig själv, nu fick jag faan börja använda musklerna även fast det gjorde ont. Rid inte om du inte kan rida!! Säger jag bara. Skit i att rida i så fall.. men nu satt jag ju där så det var inget att göra.

Det gick faktiskt ändå rätt bra (förutom en sprattelattack och lite fjantande i den så kallade skritten) och jag glömde bort att allt gjorde ont efter ett tag. I vänstergaloppen blev det dock helt ajöss, så jag gick ner till trav igen och fick kontroll där. Sen lurade jag Tell (och mig själv) genom att rida studsen på banan. De var på sockerbitar på högkant, så ca 60 cm. Det blev lite studs i rumpan i dressyrsadel kan jag säga. Shit vad han hoppade. AAAAAAAJ!!!! Men, hästen kom loss och jag kom till ridning. Sen jäklar var han framför skänkeln. Fina killen.

Jag måste hela tiden tänka på att jag sitter på bakbenen och rider på MITTEN av hästen. Så jag inte har helt rak häst och böjer honom i halsen… När det går dåligt är det alltid som att jag hänger framme vid öronen och tittar på Tells öron och försöker rida med händerna. Kul. Man kan säga att en självbärig häst som går fram för skänkeln är rätt långt borta då. Men tittar jag upp, sitter stilla med handen, styr bogarna och rider bakifrån och fram känns ju allt lätt som en plätt. Utom skritten. Den är fortfarande fasansfull. Tell sprattlar och jag driver och blir sur. Tränar-Anna får hjälpa oss med det på torsdag tänker jag. Skiter i skritten så länge. Möjligtvis kan jag träna på den på slutet av ett pass när han redan är framme och lite trött. Annars är det helt omöjligt.

Förresten ska jag åka på hingstvisning i Tullstorp med ett gäng vänner (eller rättare sagt en hel busslast med härliga nördar från Kronobergs varmblodsförening) den 2:a april. Ska bli så roligt! Mvh avelstanten. Matias uttyck när han hörde talas om detta: Vad ska du med en HINGST till?? 

Kan själv!

Å, typiskt! Dressyrträningen ikväll blev inställd på grund av att Annas ena barn hade fått hög feber. Så tråkigt! Jag tänkte fråga Sara om vi kunde rida tillsammans ändå och kanske träna på att rida upp nåt program för varann, men hon hade redan hunnit ut till stallet i solskenet och var på uteritt.

Det gjorde hon i och för sig rätt i. När jag själv väl kom ut så var det mörkt, men belysning finns ju och ridbanan var ok att rida på. Jag sadlade upp mitt djur med den nystoppade hoppsadeln, och jäklar vad bra det gick! Ibland kan jag minsann träna mig själv, fast det inte händer ofta! 😉

Efter att vi hade värmt upp med lite skänkelvikningar och många övergångar skritt-trav, och rullat på i galopp i bägge varven så lade jag ut två galoppbommar med ca 20 meter mellan. Sen tränade jag mig på att bestämma före hur många galoppsprång jag skulle rida på. Jag började med 6 galoppsprång, sen tog jag 7, 8 och sen 5. Sen tillbaks till 7 igen. Inga problem, lydig och duktig hest! ❤ Gjorde detta i båda varven. Sen hoppade jag låga studs två gånger i varje varv, och det gick så bra så det var bara att klappa och ta paus. Sen red jag en liten bana som jag hittade på med cavaletti och markbommar och volter och var noga med att bestämma antal galoppsprång och att han skulle landa i rätt galopp. Dessutom är det lite mjukt på några ställen på banan och isigt på ett annat ställe, så då får man verkligen träna sig på att kunna styra med skänkeln så att man inte råkar ”hamna” där. Rida hela tiden. Mycket bra träning! Sadeln känns super, och Tell blir inte ruggad under sadeln längre! Hurra!!

Mycket glada och nöjda skrittade vi av under stjärnhimlen. Jag skickade ett sms till Ingrid och berömde och tackade! 🙂

  
 

Mys, sniff, racer och hopp

Igår hade jag en jättebra dag! Tidigt på morgonen var jag i stallet och morgonfodrade och släppte ut pållar, plus att Ingrid kom förbi och tittade på hoppsadeln. 

Sadeln ligger faktiskt bra på Tell, men klok som hon är den där Ingrid så lyssnade hon fint på allt jag sa och så tittade hon och kände lite till. Domen blev att det är jag som gör att han blir lite uppruggad under sadeln.  Jag kommer lite lite i bakvikt, försöker räta upp mig, kommer i bakvikt igen osv, och i kombination med att Tell är ”lite” hoppig och studsig för närvarande så blir det ett evigt sprattlande och halkande både över och under sadeln kan man säga… 😉

Ingrid tyckte att det här inte var så svårt att fixa. Hon höjer upp sadeln lite bak och fyller ut den lite mer där, så jag kommer i bättre position. Då sitter jag bättre även när raketrumpa-racerlaman sprattlar och skuttar omkring, och vi kan båda två hamna i lite bättre balans. Woho! (Jag kan även tillägga att några rejäla galopper på grusvägarna så småningom förmodligen kommer göra underverk för både vårt välmående, balans måste man ha i både kropp och själ och sadel. Hehe).

Sen släppte jag ut honom i hagen, och stod och tittade på hästarna i säkert en halvtimme i morgondiset. Sån himla tokstolle till häst jag har, men så underbart att se att han är så lycklig och pigg! De andra stod och åt i lugnan ro, så Tell hade lekstuga helt själv. Han bockade på stället, pep som en liten gris och guppade med rumpan, sprätte med bakbenen, rullade sig och hade det allmänt roligt. Sen gick han och retade storebror Tim, men han var inte på bushumör så Tell fick fortsätta själv. Hahaha!

Sen var jag tillbaka till stallet på e m/kvällen igen och red ut en sväng med Tell. Tyvärr blev det mörkt så jag fick vända hemåt och fortsätta på banan. Jag kunde inte galoppera ute ändå, det är en kombination av blött, hårt, is och tjälhål på vägarna. 

IMG_8838

Det här är Tell, varje dag. Han ska alltid sniffa på saker! Han måste ha varit en hund i ett tidigare liv. Allra helst vill han sniffa på mina vantar, min mössa eller en borste. Han kan stå såhär i timmar. Katterna sniffar han också gärna på, men de brukar lessna efter ett tag. 

På banan lät jag honom galoppera i valfri takt och bara ”rulla på” i båda varven, och JÄVLAR vad han sprang! Här har vi nån som har mycket spring i benen. Som tur är har vi jättestor utebana, men när vi började närma oss ljusets hastighet kände jag ändå att jag fick ta mitt ansvar som pilot. Ibland när han är såhär pigg så måste helt enkelt lite spring få komma ut, helst under någorlunda kontrollerade former. Hagarna är jätteleriga och hala, så jag är evigt tacksam att han inte springer där.

Resten av passet var han så SJUKT FIN. Så roligt att rida!! Vi hoppade över några små cavalettistudsar och jag rullade på över en serie med fem upphöjda bommar. Tell tyckte att det här var den bästa idén på länge. Han var så glad! Få galoppera ordentligt, och hoppa! På ett ställe hoppade han säkert en meter av glädje fast ”hindret” var 20 cm. Och jag som satt i dressyrsadeln. Men sen gick det lugnare till som tur var. Han är så himla härlig att rida när man fått ut den där överskottsenergin, då är han hur nöjd som helst med livet och så himla arbetsvillig och uppmärksam! Med honom funkar det alltid att sätta honom i arbete. Vill han springa iväg – rid övergångar. Flytta honom. Lägg volter. Ge honom en uppgift. Var kvick, men mjuk. Det är så tydligt om han är helt igång i bakkärran eller inte, på slutet kunde jag rida med helt lång tygel i princip och han ändrade ändå inte takt eller tempo, bara sträckte fram halsen och bar sig ändå fint. Mycket klapp och beröm.

 

Härlig lördagsridning

Ni vet de där dagarna när det är så jääääkla kallt och man starkt överväger att skita i att rida.

En sån dag var det idag! Men min älskade häst kom och mötte mig i hagen och stack ner nosen i grimman och var på sitt allra finaste humör.

Då broddar man, klär på sig, och tar sig ner till ridhuset. Jag red med barbackapadden idag med fårskinn under, en hit om ni frågar Tell! Så nöjd och glad häst! ❤️❤️❤️ Jag var också nöjd för den delen. Den där padden var ett bra köp alltså! Så himla skön!! Man behöver inte tvätta ridbyxorna lika ofta av att rida barbacka, plus att man utan problem kan rida med sina varmaste vinterskor som aldrig hade gått i ett par stigbyglar.

 

det är mycket ludd på Tells grejor såhär års! Mycket gladare surgubbe om man får ha ludd.

Vi träffade våra kompisar Sara och Nikita nere i ridhuset och de är så himla goa och fina. Roligt! 😊 Jag blev helt generad när Sara började prata om hur fin vår 110-runda varit på Matskursen. (Hon red i samma grupp). ☺️ åh vad glad jag blev! ❤️

Tell gick som en peng (förutom lite glädjeskutt här och där), han älskade som sagt livet idag, och det var ju för väl att skohelvetet sitter kvar sen igår. Snälla Johan kom ut och slog på den.

Förutom att det är lite kallt så är det härligt och vintrigt väder nu! Särskilt när det är sol kan man ju inte klaga!