Träning…

Jag har skrivit det förr och jag skriver det väl igen då. Det är bara roligt att träna om man redan är vältränad. 

Den här veckan har jag tagit mig i kragen och börjat gå till gymmet igen. I måndags kändes det bra, då gick jag på ett finfint rörlighetspass och kände mig så mjuk, smidig och balanserad efteråt. Super! Tror faktiskt att jag hade hjälp av det passet på onsdagens dressyrträning, kände mig i fin form. Och då är det ju lättare att rida bra.

Idag däremot tränade jag mer styrka, balans och ”liksidighet” och fy faan vad jobbigt det var. Jag har tyvärr kommit ur mina rutiner med träningen, och jag skulle ha ätit ordentligt innan jag gick på den typen av träning. Nu blev jag helt utmattad, snurrig och det kändes som att jag skulle dö. Och jag vill definitivt inte pallra mig dit igen. Fast det måste jag ju. 😛

Jag försöker tänka att all träning ändå är bra träning. Jag får kämpa på, och långsamt blir man väl mer vältränad och då blir träningen rolig. Det är bara frågan hur i helskotta man ska komma dit. Jag är så dålig på att motivera mig själv till någon annan träning än ridning!! Okej, det är ju liksom grejen att jag vill bli bättre på att rida, det är därför jag försöker genomlida den här förbenade träningen av mig själv. Men det är inte samma sak som att hoppa upp på en hästrygg, det kan jag tyvärr inte lura mig själv till att tro. 😉

Nåväl. Nu är det snart helg, hoppas ni får det fint allihopa! Jag ska ut på långritt på lördag så jag hoppas på härligt väder. 🙂 På söndag ska vi repa i sex timmar med min sånggrupp. Det blir säkert också fint. Hästar, vänner och musik. Det är livet det! ❤

img_1735

Allt är roligare på hästryggen! Tur att jag har en häst. Tänk att jag HAR en häst! 🙂 

Nej ridsport, det är inte höga krav

Jag ligger nerbäddad i soffan under en filt och läser ridsport. Den här notisen dök upp där det står om det fystest som krävs för att få monté- eller jockeylicens. ”Hur många inom ridsporten klarar detta”?

img_2613

Jag tycker det där var ett fystest med väldigt låga mål! Jag hoppas verkligen att alla ryttare klarar det där eller motsvarande utifrån sina förutsättningar. (Merparten av det iallafall). Annars är man ju inte normaltränad. Eller är det jag som är knäpp? Detta är ju kanske lätt för mig att säga som är rätt så normalviktig, normaltränad och dessutom precis GJORT samma fystest (plus lite till) i och med att min personliga tränare ville mäta min status i vintras INNAN jag började träna.

Helt otränad (förutom ridningen då alltså) så var mina resultat att jag kan springa 3000 meter på 15 min (det var iofs det jobbigaste i hela testet för min del eftersom jag inte konditionstränat på väldigt länge), tio armhävningar fixar jag även helt otränad (jag kunde göra minst 30 på raken när jag tränade boxning back in the days), jag stod i jägarvila i 2,5 minut och plankan i drygt 2 minuter. En minuts burpees är ju inte heller några problem. Detta alltså HELT OTRÄNAD. (Visserligen har jag pannben, men det utgår jag från att de flesta har som blir utsatta för fystest).

Jag hoppas vid alla gudar i himlen att man är bättre tränad än så om man ska ha galopplicens!! Hade jag klarat att rida galopplöp eller ens träna galopphästar i min nuvarande form?? Verkligen inte. Hade jag ALDRIG gett mig på!! Det hade varit rent livsfarligt. För att jag är för dåligt tränad alltså.

Så nej, tidningen ridsport, rubriken ”höga konditionskrav på ryttare” tycker jag inte stämmer. Det där är INTE höga konditionskrav.  

Däremot tror jag att många hobbyryttare skulle få ut väldigt mycket mer av sin ridning av att träna sig själva bättre och äta bra! Det försöker jag ju med själv även om det är svårt att ”hinna med”. 🙂 Så kämpa på, om inte annat kan man ju få reda på genom ett hemskt fystest att man faktiskt ÄR starkare än man tror ”bara” av att rida! 🙂 Ta det här fystestet ovan som en första check vettja, testa dig själv, man är ju iallafall inte helt otränad om man klarar det! Även om jag inte tycker att det motsvarar beskrivningen ”höga konditionskrav” överhuvudtaget. 😉

Jag menar med detta verkligen inte att man inte FÅR eller BÖR rida om man inte klarar det här, självklart inte! Jag förstår att folk är olika. Ridning är ju en fantastisk sport i och med att man kan rida oavsett hur man ser ut, vad man har för fysiska och psykiska förutsättningar osv. Det är en riktig breddsport. Det finns hästar för alla. Och det finns också bra sätt att förbättra sin styrka och kondition för alla. Det vinner både hästarnas och ryttarnas hälsa på, jag lovar!

Sportvecka

Den här veckan kör jag sportlov. Fast jag jobbar. Så lov har jag tyvärr inte. Men sportdelen försöker jag mig på!

img_2412

Tyvärr kan man ju inte åka skidor i Småland just nu, men jag försöker ligga i på gymmet. Idag blev det ett konditionspass i cykelsalen på Medley. Jag har kommit på nu att det egentligen går bättre ihop med ridning att träna kondition, går jag på styrkepass är jag ju död i flera dagar och kommer knappt upp på hästen. Det trodde jag verkligen inte före jag började med min ryttarträning. Då trodde jag styrka skulle vara lättare, jag har ju inte så bra kondis. Men det är kul att känna snabb förbättring, och som sagt så orkar jag mycket lättare hoppa upp på hästen om jag tränat kondition samma dag, inte fys. Så där har ni ett tips gott folk! Ska ni träna er själva lite mer för att bli bättre ryttare, börja gärna med flåset i lagom takt skulle jag säga! 🙂

Jag måste ha nåt att se fram emot med Tell, känner att mina mål tyvärr är ytterst vaga just nu när det gäller hästeriet. Suck. Det enda jag vet är att jag ska rida en tvådagars terrängkurs i april i Blekinge. Och antagligen sprätta iväg på nån vårfälttävlan nånstans. Men vad ska jag göra före det??! Det är hopptävling på hemmaklubben den 5:e mars, kanske skulle kunna skutta 100 och 110 eller nåt. Fast jag känner mig lite halvsugen. Det som är bra med tävling är ju att man har nåt att se fram emot. Nästa onsdag har vi ju hoppträning igen som väl är. Och onsdagen efter det dressyrträning. Helst skulle jag vilja ta mig igenom vintern genom att bara gå i ide. Om det inte går så vill jag rida för instruktör varannan dag. Det går inte heller, så jag får väl bara härda ut, haha!

Det är det HÄR vi vill göra. Både Tell och jag. Klipp från förra vårens härliga racerrunda i Skåne:

Jag kan också tänka mig sommar. Hoppträning ute!! Ge mig NU.

Maxtest för mig, vila för hästen

Jag vet att den här bloggen inte är nån vidare reklam för ryttarträning. Jag har redan klagat så mycket så nu orkar ni väl inte höra mer, haha! 😉

Om nu nån ryttare mot förmodan skulle vilja börja träna sig själva efter att ha läst allt mitt gnäll så är ni fan av rätta virket, jag säger bara det! Det är inget för veklingar.

Idag har jag tränat med min personliga tränare Johan för första gången. Jag var väldigt spänd och exalterad över detta, och lite nervös. Men mest glad! Om nån undrar hur det går till att träna med en personlig tränare kan jag säga att det är jättebra! Man pratar om sig själv, sina mål, sin träning, vad man vill uppnå osv. Allt det hade jag redan gjort med Johan när vi sågs förra gången. Jag fick också fylla i en massa papper där jag berättade lite mer om mig själv, vad jag tränat innan, vad jag tränar nu, mat, vila, vatten.. you name it. Massor med saker. Men det är ju bra för att han ska kunna hjälpa mig på bästa sätt!

Idag körde vi alltså igång med det. Johan tyckte att det inte räckte med att jag ”bara” blir bättre på att rida (det blir jag förhoppningsvis på sikt av att träna mig själv också), men han ville ju ”testa mig lite” så vi har lite värden att kunna mäta mot. Det förstår jag. I teorin. Jag kan säga att i praktiken var det här INTE kul någonstans. Bland annat fick jag springa så fort jag orkade på löpband i 12 minuter, stå så länge jag orkade med benen i 90 grader mot en vägg, stå i plankan så länge jag kunde osv. Johan tog tid på allt (löpningen mätte han vilken distans det blev på 12 minuter). Tjena. Jag som inte tycker jag är nån tävlingsmänniska. När någon tar tid orkar man bra mycket mer än vad man tror kan jag säga!! Och eftersom jag inte är i nån vidare form kommer jag nu inte kunna röra mig på flera veckor minst. Jag får nog ringa färdtjänst för att överhuvudtaget komma till jobbet imorgon. AAAAAAAAJJJJJ!!!!

Jag fick några bra övningar av Johan också, skiiiiitjobbiga och as-svåra, men jag måste dit igen så han kan gå igenom resten av övningarna. Detta kommer alltså göra mig till den starkaste och smidigaste fälttävlansryttaren ever. Jag skojar inte. Om jag nu bara repar mig från den här första pärsen alltså. Det är just nu något oklart. 😛 😉 Dock fick jag mycket beröm, jag är sjukt stark i benen och ryggen. Och grym på plankan fast jag själv tycker att min bålstyrka dessvärre lämnar mycket övrigt att önska. Och så sprang jag så in i helvete fast jag inte löptränat på minst ett halvår. Johan var grymt imponerad. Eller så sa han bara så för att jag skulle orka fortsätta. Men jag fick ju göra mitt bästa för att försvara fälttävlansryttarnas heder. (Vill tillägga här att jag inte tog i så jag skadade mig eller kräktes, fast jag verkligen tog ut mig så var ju detta under kontrollerade former. Jag hade pulsklocka osv och Johan var ju med och hade koll. Det är inte värt det att skada sig bara för att man har ett hårt pannben)!

”Du är en idrottare, nu ska vi träna dig som en idrottare också” sa Johan allvarligt men snällt. Jag kan säga att jag har aldrig känt mig så stel och otränad som nu när jag börjat träna. MEN jag tänker ändå bita i. Det är inget fel på min envishet, det har jag iallafall visat under dagens maxtest.

Köpte ormsalva, ipren och whiskey efter jobbet. Hoppas att något av det eller alla tre kommer hjälpa.

Tell fick vila idag men HANS Johan, alltså hovslagaren, kom ut och fixade nya dojor. Vissa som heter Johan är alltså mindre jobbiga än andra kan vi konstatera. 😉 Förutom tränat mig gul och blå så har jag också jobbat kväll och varit på ett stort forum för kulturen i Kronoberg. Det ska skrivas ny kulturplan och det ska man tydligen vara delaktig i. Jag är helt slut nu i både kropp och knopp. Gonatt med er! Skriver om gårdagens hoppträning imorgon, orkar inte nu tyvärr! Men det gick super, och Tell mår fint idag! Ingen markering eller hälta alls. Så skönt! ❤

16649085_1406561416081719_6266742212773765998_n

Vi som hade nåt rött på oss och tränade våra hjärtan i tisdags på Medley Växjö, efter detta spinningpass fick vi godis. En bra motivation. 😉 Har tack och lov ingen bild på mig själv från idag, men ni kan tänka er mitt ansikte i samma färg som min tröja på denna bild.

 

Gråt, månsken och ett finfint pass

Ibland orkar jag inte med att vara en känslomänniska. Känner mig utmattad av att vara jag. Kanske fler som känner igen sig i den känslan.. Tror att många som har häst är känslomänniskor. Vi är ju inte direkt särskilt rationella av oss iallafall. 😉

Igår när jag skulle skritta ut gick Tell snett och stelt på stallgången, och mitt hjärta stannade nästan. Det såg verkligen inte kul ut alls. Kände han av gårdagens hoppning? Hade han gjort nåt i hagen? Är det kört nu, får vi åka och operera honom? Huga ligen vad man tänker mycket.

Gick ut iallafall, vi var ju redo att skritta ner till ridhuset, och ute rörde han sig fint och rakt och skrittade på som vanligt. Men jag började ändå gråta på vägen ner till ridhuset. Det var stjärnklart och fullmåne och nån har filmat en jättefin stor varg bara två kilometer från stallet så jag var lite rädd för att träffa på den ensam i månskenet. Försökte sjunga som jag brukar göra när jag vill lugna mig eller Tell (eller båda) men då började jag tjuta istället av oro för min häst. Agneta var nere i ridhuset och fick hjälpa mig att kolla när jag gick med honom i skritt och sprang med honom i trav. Det syntes ingenting. Satt upp och red, inget syntes då heller.

Fick ta ett djupt andetag och sluta oroa mig, bara rida. (Det vet ju alla hur ”lätt” det är.) Men det gick till slut ganska bra. Särskilt galoppen, han var jättefin! Jag försökte vara lika noggrann som Chris idag med. Bromsa, om bromsen inte funkade, vara tydligare så jag får effekt. Han får inte hänga i bettet. Inte något alls! Lätta DIREKT. Tell gillar tydlighet, vilken häst gör inte det? Det funkade SÅ bra.

Jag red på det skittjocka tredelade gamla hederliga sprengerbettet jag fått ärva av min kompis Eva, Tell gillar det! Det är nog från 80-talet. Bra att det bara är  12,5, har ju insett att det är den storleken som han trivs allra bäst med och inte 13,5 som jag hade i flera år. Men det gäller att jag inte låter honom hänga i det här tjocka fina bettet. Det är bra att han söker en kontakt och tycker om bettet, men han ska bära sig själv! Det är lite lurigt att få till det perfekta läget med en aspigg häst. Emellanåt rider jag på mitt lite smalare tredelade sprenger med vingar, det är lite mer effektivt då det är smalare. Sen kan jag rida på det tjocka igen nästa dag. Men helst vill jag ju inte ta förhållningar alls i bettet, det vill jag göra med sitsen. Dock är det lättare att komma dit snabbare om man har ett bett som hästen trivs med och som funkar när man behöver det så man kan rida med så lite hand som möjligt, tycker jag. Jag vill ha en mjuk kontakt, inte stöd.

Tränade på mycket halter och tempoväxlingar det här passet också. Bromsen funkade fint, även gasen (hehe, den är så att säga rätt så inbyggd) men det här med att stå stilla och kvar i FORM är inte vår grej. Suck. Men jag prioriterade stillhet och att han inte går iväg när jag går fram med handen, och att han skulle stå i en fin ”square halt”. Vill inte börja mecka bara för att han tar upp huvudet. Det andra gör han ju rätt.

Skärmavbild 2017-02-14 kl. 13.01.45.png

Idag har jag varit och tränat på lunchen, det tog verkligen emot i det fina vädret, hade hellre fortsatt på isen på en skön promenad i solen. Men istället gick jag över isen på Växjösjön till Medley och ner i källaren i en mörk spinninglokal. Det är jag stolt över. Nu gäller det bara att hålla i det här, jag tänker BARA på fälttävlan, det är min enda motivation!! Men en mycket bra motivation. (Och att jag måste försöka träna till på torsdag så jag inte dör när jag ska lägga upp ett bra pass ihop med min personliga tränare. Jag vill ju inte få skämmas liksom. Också en oerhört bra motivation när det gäller mig.) 😉

Skärmavbild 2017-02-14 kl. 13.02.37.png

sjukt härligt ute på isen på Växjösjön i solen

Kolla vilken fin film Vinslöv har lagt upp! Varje gång jag kollar på sånt här vet jag varför jag kämpar på. 🙂

Jag hatar att träna

Jag har bara tränat några veckor och lärdomarna såhär långt är att det är sjukt jobbigt. 

  1. Man måste komma ihåg träningskläder och tusen pinaler. Duschgrejor. Hänglås. inte glömma sport-bh:n. (Då dör man). Man måste komma ihåg att gå och träna. Inte avboka sig fast det är jättelätt med ett litet klick i en app. (Det är därför det är så bra att ha häst. Det är roligt, och man måste dit varje dag!) 🙂 Att ta mig till stallet 7 dagar i veckan är easy piecy i jämförelse med att ta mig till gymmet 2 dagar.
  2. Komma ihåg att köpa jättemånga mellanmål att ta med sig. Komma ihåg att äta mellanmålen. Och all mat. Och ännu mer mat. Och dricka jättemycket vatten. (Det är jag något ovan vid, normalt sett dricker jag bara när jag är törstig. Eller till mat. Fast tränar jag är jag ju törstig hela tiden. Mycket märkligt.)
  3. Vara beredd att på något sätt få in FLER sovtimmar under dygnet även fast man redan sover 8 timmar. Det räcker inte.
  4. Försöka hitta nåt sätt att stå ut med svettlukt som inte är ens egen. Gödsel luktar ju gott. Det gör inte riktigt gymsvett. Tyvärr.
  5. Vara beredd på att vara helt slut efter att ha jobbat en hel dag OCH tränat. Det kan hända att man börjar gråta för att man missar bussen hem.
  6. Inte kunna röra en muskel i kroppen men ändå masa sig iväg till stallet.
  7. Knappt komma upp på hästen trots att man tycker att man ”tagit det lugnt”.

Men jag kan ju inte ge upp redan. Jag får härda ut. Som tur är fick jag till ett helt okej pass med Telleman, älskade häst! Mirakulöst piggnar man ju nästan alltid till väl på hästryggen. Mysigt att rida under helt stjärnklar himmel och världens starkaste månsken!

Tyvärr har jag inga pengar att köpa flashiga träningskläder för att ”peppa mig själv” för den här så kallade ryttarträningen på gymmet, men man kan ju låtsas! Här är några roliga grejor jag hittat på nätet. 😀 Det tycker jag passar fälttävlanstjejer på gymmet!

eventer-1everything-hurts-front

heels-down-bottoms-up-front

Roliga tishor från rideheelsdown.com

ha%cc%88sttightsska%cc%88rmavbild-2017-02-10-kl-23-12-25

Skärmavbild 2017-02-10 kl. 23.24.08.png

De här är mina favoriter. Jag DÖR så fina! Sjukt kul att ha en unicorn på ena benet och nån slags… robothäst? Robotdinosaurie? på andra benet! Hahahahaha!

kurbits-horse-tights

De roliga tightsen ovan hittade jag på mer eller mindre märkliga amerikanska sidor, men de här fina dalahästtightsen går iallafall lätt att beställa från svenska fitnessbutiken.se.

Imorgon tidigt är vi tre småländska galningar som drar ner till Flyinge på Swedish Eventings härliga heldag, det blir clinic med Chris Burton, och massa annat kul! Wohoooooo!!!! 😀

Träning, päls och gos

Igår var jag och tränade, gick på ett balans- och styrkepass som hette bodybalance tror jag. Det var bra! Men jag fick lite panik när jag kom in och insåg att alla var barfota och det var levande ljus tända. 😳 Jag inser att jag lider av nån slags yogapanik fast jag aldrig ens varit på yoga.

Hur som helst motarbetade jag min känsla av att vilja fly, till och med på slutet när det var nån meditationsdel (som jag inte visste om) och jag höll på att få krupp. Jag slappnar gärna av, men vill inte att nån instruktör pratar hela tiden om att öppna sinnet och att tänka på blå himmel. Nåväl. Själva träningen var jättebra! Mycket styrka och balans. Och väldigt bra smidighetsträning, skönt att tänja och sträcka ut kroppen ordentligt. Detta måste vara supernyttigt för ryttare. Men helvette vad mycket sämre balans jag har på höger ben än på vänster. Borde jag inte vara högerstark?? Fattar ingenting. Hoppas jag kommer märka skillnad snart och vara jämnare stark i kroppen och jämnare balanserad. 😊

Idag har jag skitont överallt, det är som sagt inte kul att träna före man redan är vältränad. Men jag kämpar på. Tellepelle kanske kan få komma ut på en liten snötur ikväll, får se hur sent jag kommer hem från Blekinge. Det har snöat ännu mer nämligen! Igår var vi ute på en skrittrunda, jag orkar inte med ridhus varje dag och tyvärr blev Alette-träningen inställd. Hejdå motivation.

Tell har börjat fälla nu också. Våren är här! 😉 Håren som ramlar av måste vara 5 cm långa. Minst. Björnhäst!! 😂 Jag får leta fram min skrapa och börja jobba.

img_2333

Rykta är fortfarande en meningslös aktivitet tycker Tell. Utom huvudet. Men han vill gärna pussas och bli kliad! Så vi kör mest på det. Och så karda av lång päls då. Det tycker han också om. 

 

”Den enda ryttaren som inte har ont”

Hej gott folk! Idag har jag varit och träffat min personliga tränare. Detta var en gratis träff för att göra upp mål och ta reda på vad jag vill förbättra, osv osv. Det var jättekul och spännande! 

Fastän jag inte direkt har börjat träna än på riktigt känns det här super. (Det kanske i och för sig är just därför, ähum). Min ”PT” ska hjälpa mig lägga upp ett pass nästa gång vi ses, sen ska vi aldrig ses mer för han tror att jag klarar mig själv. 🙂 Hehe. Nä, vi får väl se. Tanken är väl att jag ska ha nån avstämning med honom framåt våren. Och då vill jag ju ha blivit bättre såklart, så jag får jobba på! 😀 Jag ska gå på ett eller två pass med instruktör i veckan (alltså vanlig gruppträning) och så ska jag då göra mitt eget träningsprogram en gång i veckan. Jag tror det är rimligt för mig att träna två gånger i veckan, det är ju ändå stor skillnad jämfört med ingen alls. Jag kommer bara träna när jag ändå är i stan, alltså inte åka in på kvällar eller helger. Då kommer det inte bli av. Känns som ett bra upplägg det här!

Nu till något spännande, eller skrämmande. Den här tränaren hjälper ganska många idrottare, en hel del ryttare visade det sig! Och han såg helt förvånad ut när jag skulle berätta om varför jag var där och min ”utgångsstatus”. Jag sa att jag är frisk, stark, sover gott och äter bra mat och har inte ont någonstans. Jag är okej tränad i allmänhet men jag vill bli starkare och få bättre kondition så att jag kan bli ännu bättre på min sport. Nämligen fälttävlan.

Det han framför allt var så förvånad över var att jag är den första ryttaren han haft i träning som inte haft ont. Så han frågade mig massor om hur/vad jag tränar/tränat i övrigt i mitt liv, om det är nåt särskilt jag tänker på när jag rider och lite sånt. Han var nog väldigt intresserad han med, han måste ju ha fått en bild av att alla ryttare har skitont någonstans (eller överallt). Nu tror han väl att det är att rida fälttävlan som är grejen, han visste inte så mycket om just den grenen så jag fick berätta. 🙂 (Det KAN ju också vara så att ryttare i allmänhet inte börjar träna sig själva förrän de får ont nånstans, och det är dem han har träffat).

Själv är jag dock lite i chock. Är det här något vi behöver prata om? HAR alla ryttare ont nånstans? Är det bara jag som inte har det? Jag förstår att jag haft/har tur, och jag är verkligen ingen vrålvältränad människa. Jag har idrottat i hela mitt liv, hållit på med många sporter OCH ridning. Det är egentligen bara nu som jag bara håller på med ridning. Är det det som är hemligheten? Har jag fått bra gener? Eller är det som mina kollegor säger att snart kommer jag börja vakna på morgonen och alltid ha ont nånstans. Jag vill inte att det ska vara så. Jag är SÅ glad och tacksam över att jag inte har ont någonstans och kommer verkligen göra mitt bästa för att det så ska förbli! Därmed basta!!

 

Att träna är bara roligt om man redan är tränad

Hur gick det med min första dag som ryttare som inte bara tränar sin häst utan även sig själv? Det ska jag tala om. Det gick spektakulärt dåligt. Eller bra, beroende på hur man ser på det hela. Tränat ordentligt har jag ju gjort iallafall! 

Jag tränade på lunchen igår med min kollega Lotta, det gick bra, det var ett helt okej pass med både styrka och kondition. Det enda som inte var så bra var att jag var hungrig och matt och fick äta EFTER träningen pga dålig planering. (Ett möte som drog ut på tiden). Det får jag ändra på till nästa gång. Jag måste äta före, annars dör jag.

Sen var jag och Tell och tränade dressyr för Alette. Det var så jobbigt så jag höll på att börja gråta. Kändes uselt, men Tell gick fint och det såg säkert trevligt ut. Jag bara hade en svindålig känsla av att jag inte kunde rida och det gjorde ont överallt. Men så är det ju ibland. Ändå bra att vi fick hjälp, här ska tränas grunder resten av vintern!

Jag åkte hem, och höll åter igen på att svimma av hunger. Smällde i mig en jättestor portion pasta, och sen var ALL ork slut. Så jag somnade med kläderna på klockan åtta på kvällen. Steg upp och borstade tänderna och gick och lade mig på riktigt sen igen, sov till klockan åtta imorse. Alltså 12 timmar. Kändes som att jag hade kunnat sova lika länge till.

Hur det känns idag? Jo tackar som frågar. Som att jag blivit överkörd av tåget. Jag kan säga till alla som ”äääääälskar träning” att ni kan dra nåt gammalt över er. Träning är visst roligt, men bara om man redan är vältränad. Är man inte det så är det FAAN inte kul. Men man måste ju göra det ändå, liksom. Så är det bara. Bita ihop. Till nästa gång ska jag bara lära mig att ta det lite lugnare. Och lära mig äta mellanmål. Eftersom det är oklart om jag kommer upp på hästen idag pga svår träningsvärk så får det nog bli en lugn promenad eller nåt på den nivån. Förmodligen är inte Tell ett dugg påverkad i vanlig ordning, han sprang ju runt på en stor volt i lite skritt och trav så det kan ju inte ha varit så blodigt för honom. Det var det dock för mig. Ännu en motivation till att fortsätta träna, fast det är pisstråkigt och gör ont överallt. Jag MÅSTE göra det om jag nånsin vill bli bättre på att rida. Och det vill jag ju. Så det så.

Ajöken!

 

 

Jag ska vara stark

Idag jobbar jag hemifrån. Har inte sovit nåt vidare i natt. Låg vaken pga orolig för hästen och snarkande sambo. Bläh.

Min snälla granne tillika en av mina bästa vänner har bjudit över mig på kaffe, hon är också hemma idag visade sig och är ur form. Så vi ska dricka lite kaffe och gnälla över våra erbarmliga djur. Hon har en liten vovve som varit dålig i magen i flera veckor så det är nästan ännu mer synd om henne. När det gäller sömn åtminstone. Jag fick en uppgrävd vinbärsbuske av en annan granne som höll på att gallra, livet kändes genast lite bättre av doften av jord och svarta vinbär.

Ska ut till Tellepelle i e m så får vi se hur han rör sig idag. Jag får väl ta en dag i taget nu igen då. Jag ska försöka bli stark både mentalt och fysiskt har jag tänkt. Jag hatar såna där fula pilatesbollar men jag får väl köpa en sån. Här ska tränas. Om jag så ska springa och gråta samtidigt.. 🙂 Jag har ju iallafall lilla Nova att rida på. (Vi har lite hästbyte i kompisgänget kan man säga. Jag rider Annas unga lilla racerhäst, och hon rider ytterligare en väns snälla dressyrhäst i sin tur som typ aldrig har slängt av någon i världshistorien). Nu hoppas jag ju att Tell ska bli bra, det är ju honom jag allra helst vill rida. Såklart. Och jag grämer mig att jag måste laga mitt släp som har nåt elstrul plus behöver en rejäl tvätt, och hålla på och bängla med detta för att kanske åka till VETERINÄREN. Konstigt nog hade jag inte haft nåt emot att laga det och fixa iordning för att få åka på tävling!! Men nu känns det jäkligt segt. Hej och hå.

https://starkryttare.wordpress.com/2015/03/09/aktivera-core/