Gökotta, rävjakt och lamarally i Gärds!

Snart kommer jag somna, så jag skriver det här nu, det är lika bra. Jag steg upp den underbara tiden 03.45 imorse och åkte till stallet och hämtade in Tell från hagen. Med pannlampa. Det har varit en lång dag!

Jag kan ju inte säga att det har gått bra, för det har det inte. Inte resultatmässigt iallafall. Tror vi kom 9:a på 66 straff. Men jag är väldigt glad och stolt över att vi ändå har tagit oss igenom det här, Telleman och jag! 🙂

Om man inte rider fälttävlan på ett tag (alltså tävlar) så kan jag tala om att man glömmer bort exakt HUR krävande det är både mentalt som fysiskt. Och logistikmässigt… Herregud vilken actionsport det är. Så jävla hardcore!! Men allt har gått prima, även fast jag var helt själv med Tell. Det är klart att det hade gått smidigare, varit mindre jobbigt, och varit roligt att ha med sig någon, det är det ju alltid. Men vi fixar det här super själva också, bara det är ju rätt coolt. 🙂

I dressyren fick Telleman ett svårt anfall av the yahoos precis innan vi skulle in på banan och hoppade omkring i nån slags sprattelcirkus i fullständigt obestämbara gångarter så jag bara ville sjunka genom jorden. Men jag tröck in min cirkuslama på dressyrbanan (vi hade ju fått startsignal) och väl innanför staketen gick det ändå bättre än kaoset utanför. Så det var verkligen ett fall framåt. Jag var ändå jättebesviken, han har varit så fin på sistone hemma och jag hade verkligen hoppats kunna visa upp det även på tävling. Men nej. Inte idag. Det kändes som 52 procent så jag var ändå glad att det tydligen blev 62. Men det där var en av våra sämsta dressyrrundor ever, jag lovar. Jag är revanschsugen redan nu, men hur ska jag nånsin kunna rida dressyr på vettiga procent när det alltid blir pannkaka på tävling? Ja ja. Jag får fundera på saken.

I hoppningen var han jättefin. ”Woho, hoppa kan jag”!! Det var en bra bana de hade byggt på Gärds stora gräsbana (vet inte vem som var banbyggare, men bra gjort vem det nu än var!), men det blir väldigt mycket svårare med en 95-bana när det är fälttävlan än annars! Roligt! 🙂 Svårare linjer, oxrar som är väldigt mycket bredare än man nånsin ser på lokala hopptävlingar.. och så lutar det ju upp och ner så man måste tänka på det när man går banan. Jag trodde vi var nolla, men tydligen fick vi nån nätrullare som jag inte märkte för de sa fyra fel. Ja ja, jag var ändå nöjd. Jag red bra på en del linjer, andra lite mindre bra, men då hjälpte Tell till. Duktiga fina kloka hoppepålle! ❤

I terrängen visste jag att jag skulle få rida som att det gällde livet. Han var skitfjantig redan när vi skrittade banan och kastade sig på några ställen och reste sig. Jag drämde till honom varje gång och vände tillbaka. Nolltolerans mot sånt! Det där är INTE okej. Men han fattade grejen, han är ju inte dum, och även om han var spänd så gick han. Då fick han klapp och beröm. Sen var han ju jättetaggad samtidigt, man märkte direkt vi kom till tävlingen att han förstod att det var fälttävlan! 🙂 Jag förklarade för honom att han måste lita på mig, det blir inte alls bra om han tvärslänger sig och jag åker av, då får vi inte rida klart banan. Han nickade och såg ut att förstå. 😉

När starten väl gick hade han redan rest sig en gång (ähum) och försökt springa hem redan innan, men jag fick honom åt rätt håll och stod bara helt stilla i startboxen för att inte stressa upp oss ännu mer. Ettan och tvåan hoppade han fint, men jag red på järnet ändå för att han inte skulle ha nån chans att vända. Sen skulle man ut på ett annat fält (som vi inte hade varit på på träningen, hade ingen aning om att det ens fanns). Där sparkade jag på och han skuttade upp där som en glad kanin, sen bjöd han på en enstjärnig oxer som stod där mitt i vägen men jag lyckades få honom runt den istället och hoppade en fjesig minioxer som var med på vår runda. Han hoppade som om det var enstjärnigt ändå för säkerhets skull. 😀

Sen var det en passage genom skogen, och ett tag undrade jag om jag verkligen ridit rätt för det finns flera vägar där! Men som tur var kom hindret jag letade efter och det fick vi till en riktig lyra på. Sen ner ut på det stora fältet igen, och så en sväng bortåt upp på en kulle med en liten stock på. Där mosade jag om ytterskänkeln för jag kände att han stod emot och hellre ville springa hem, men det fick han inte. Efter stocken smackade jag på så jag fick fram honom mot en pallisad ut på ytterligare ett nytt fält, den hoppade han fint på. Efter den var det en raksträcka fram mot ett stenhinder ut i skogen, det hade vi hoppat på träningen. Han stack nästan när jag lade på benen mot det, drog som bara den, men det kan inte ha varit nån ärlig bjudning för plötsligt lurade han mig och kastade sig i 190 åt höger och ställde sig rakt upp. Jag höll fast mig runt hans hals med vänsterarmen och med den högra drog jag till honom med spöet på högerbogen. Det enda jag tänkte på var ”FRAM”!!! ”Vi ska i MÅL. Jag vägrar låta det ta slut här”! Jag smackade allt jag orkade fast jag hängde minst sagt löst, drämde till högerbogen igen med spöt och skrek ”GÅ MED DIG”!! Som väl var vann jag striden och fick fram honom igen, sen gick resten av banan som tåget. Vi fick några ynka tidsfel, men inte var det många. Hade inte varit några som helst problem att klara tiden om bara hästrackan hade GÅTT och inte stått där och fjantat. Sista hindret hoppade han superfint på.

Jag är såklart glad att jag redde ut det, och att vi kom i mål! Hurra! Och väldigt mycket hoppade han ju superfint. Nemas problemas. Men jag är sur över att han överhuvudtaget gör såhär. När vi gick banan kollade jag ju på 100-klass och de enstjärniga hindrena, och de såg SÅ roliga ut! Men hur sjutton ska jag nånsin kunna rida de klasserna om jag knappt kommer runt en 90-bana? Usch, det känns som att vi bara gått bakåt i vår utveckling. 😦 90-banan var ändå jättefin får jag ju säga, det var den, och den var lång! 16 hinder tror jag. Rolig att rida och väldigt varierad.

Men okej. Jag ska inte vara så himla deppig. Att tävla är färskvara, och att rida fälttävlan på tävling är VERKLIGEN färskvara. Satan vad man måste vara bra på att rida, och snabb i sina hjälper! Det där är väldigt lätt att tappa. Jag kanske inte ska vara alltför sur över det här, det var ju ändå ett år sen sist. Visst, då skuttade vi runt en 100-bana som ingenting, men så är det ju med hästar. Och det är ingen lätt häst jag har, även om jag älskar honom över allt i hela världen. Det är bara tråkigt att han börjat med de här dumheterna igen, det var ju flera år sen sist nu. Men men, Gärds är ju en helt ny bana för oss båda. Och det ÄR svårt att rida terräng.

Han är verkligen en gök. En spelevink. En racerlama utan dess like. Och en räv!!! Det är tur han är så rolig och charmig också, och han har verkligen varit en pärla att åka själv med. Fina häst. Nu ska bara den arma matten bli bättre på att rida också. Jag VILL ju inte skrika på honom och drämma till honom med spöt. Det är inte så jag vill rida. Inte alls.

Hur som helst så var det såååå roligt att äntligen vara på fälttävlan igen, Gärds är så trevligt och vi hade strålande sol och 23 grader varmt. Jag har bränt mig lite här och var tror jag, inte tänkte väl jag på att man behövde solkräm i september!! Gärds är en sån där gammal hederlig fin anläggning med terrängbana och utebanor en bit bort från själva ridhuset. Ett militärt område (var det förut iallafall, vet inte riktigt hur det är nu) och det finns artillerimuseum i närheten och lite sånt. Jag ser verkligen framför mig att Bodens ridklubb hade kunnat vara precis såhär fint om man bara rustar upp terrängbanan igen! De två ställena påminner verkligen om varandra. 🙂

Jag träffade massor av vänner, hejade på flera som red, och så var det såklart kul att se så många duktiga ryttare rida. Linda var där med Aramis, och många fler landslagsryttare red också unga fina hästar, det var final i R&B Eventer med fina priser för de bästa unghästarna.

Nu ska jag äta MAT, dricka en öl och sen somnar jag nog på soffan… Tell går i hagen och myser med Tim. Äntligen återförenade. ❤  Over and out! 🙂

Snöchock och racerlångkalsonger

Hej på er! Hoppas ni har en bra påsk. Här är det utmärkt kan jag tala om, förutom att vinterns vackraste dag råkade inträffa idag. Den 16:e april. 😛

Det är ju inte riktigt då man vill ha vinter. Men jag har ju iallafall odubbade vinterdäck kvar på både släp och ena bilen, dum får man ju inte vara. Det är ju ofta såhär i april, även om man helst önskar sig väder som förra helgen, 17 grader och sol! I flera dagar här har det varit isande vindar, runt 1 plusgrad och SNÖ. Huga. Det är så man vill gråta. (Här där man vanligtvis inte HAR snö vid påsk alltså, i norr är det ju en annan sak. Då glassar man ju glatt runt ute på isen ett tag till och ligger i nån snödriva och njuter. Det kallas vårvinter. Det har vi inte här i söder. Här har vi skitvinter, sen kommer vår, och så skitvinter-bakslag mitt i allt).

Nåväl. Hur sugen tror ni jag var att åka på hopptävling utomhus när jag fick börja med att skrapa rutorna och det var 5 minus i morse??! Jag ser det som en seger bara att vi kom iväg. Jag fick leta fram dunjackan och ylle-långkalsongerna. Brr! Jag som var så glad över att jag för en gång skull ”hiat mig” och inte anmält till tävling i år förrän nu till påsk, just för att jag vill SLIPPA snöelände och minusgrader!! 

Det var länge sen jag var ute i stallet på morgonen, och jag vet ju att Agneta har sagt att Tell är lite stel när man tar ut honom från boxen på morgonen. Går lite kort med höger bak. Vi har koll på det här, men så länge han mår fint och går rent när han kommit igång i kroppen och varit ute i hagen en stund, plus att han ju är jättefin i ridningen och inte ett dugg halt i nån gångart, så gör vi ingenting. Jag ringer och rådgör med veterinären ibland, det är allt. Och han tycker samma sak. Men HERREGUD vad jag tyckte han såg stel ut imorse, jag gick en promenad med honom innan jag lastade. Och även då hade jag lite av en klump i magen, även om det blivit bättre. Lille gubben. Men Agneta som ser honom varje dag tidigt på morgonen tyckte inte att det där var nåt särskilt (för att vara han) och sa åt mig att åka.

IMG_2792

Snön hade smält i Lenhovda, och solen kom fram! Men det var dunväst på som gällde…

Väl på plats verkade han iallafall överlycklig över att det inte var dressyr. Hopptävling, woho!! 😀 All eventuell knackighet gick över direkt vi kom ut från släpet. Haha! Sen var han jättefin på framridningen, ute på gräs, en del vågade inte galoppera men då hade ju solen kommit fram så vi körde på, trots att jag inte orkat brodda. Fälttävlanshästar vill ju galoppa. 😉 Och det var inte alls halt, folk var nog bara lite väl försiktiga. Det var fler som vågade galoppera när de såg att jag gjorde det. Den enda incidenten var att jag alltid glömmer att de har en hönsgård med en flaxande tupp vid den här gräsbanan. Tell såg herr tupp lite innan jag gjorde det kan man säga och bjöd mig på ett litet överrasknings-bock-tvärkast, som väl var satt jag kvar. Svor lite åt tuppskrället och sen kunde vi rida förbi där igen när jag var lite mer beredd. Då gick det minsann bra. 😉

Framhoppningen var inne i ridhus, kändes skitlitet. Och det kändes som att de tog in 100 ekipage. Som väl var stannade min gulliga vän Anna kvar efter att hon ridit klart sin unghäst i de tidigare klasserna, och hjälpte mig på framhoppningen. Han kändes super, riktigt taggad men han lyssnade fint på mig. Fick till superfina hopp vartenda språng jag tog, så jag gick ut därifrån och väntade på min tur utanför istället.

Jag hatar att tävla hoppning, finns ingenting som jag blir så nervös över. Det är värre än fälttävlan, jag lovar. Fast jag sa att jag skulle komma ihåg att andas så gjorde jag ju inte det.. hahaha! Men det gick bra ändå. Riktigt bra till och med! Tyvärr tappade jag ut honom mot sista hindret som var ett fjesigt räcke, det var Tell inte imponerad över alls. Det skulle stått en häck eller ett maffigt 100-klassbord där istället, då jäklar hade vi fått till det! Nu fick vi med oss det, vilket var väldigt synd på en fin runda. 😦 Det kändes väldigt soft med 1,05. Bra och lagom lätt höjd, tror inte han hade hoppat så fint om det var lägre! Och jag rider klart bättre över 100-höjder. Jag får rida 110 nästa gång, denna gång var jag nöjd med att bara rida en klass så vi inte förtar oss. Det är ju en dag imorgon också.

Jag är SÅ nöjd med att Tell kändes så himla fin, jag kunde RIDA fast han var ännu mer taggad än på hoppträningen i onsdags, jag red rätt antal galoppsprång som jag hade stegat och jag höll min plan i omhoppningen. Jag red alla snäva vägar jag hade tänkt och fick fina framåtlägen. Jag är riktigt nöjd med att vi klippte en oxer väldigt snett, en äkta fälttävlansväg! Jag såg att man kunde gena in mellan två andra hinder mot nästa om man gjorde det, hade man ridit rakt mot den där oxern hade man fått gå runt. Fina fina häst, han var med på noterna! 😀 Det här måste vara en av våra bästa hopptävlingsrundor någonsin, Tell var superfin och jag red bra, förutom på sista hindret då alltså. Bläh!! Vår tid var riktigt bra, hade nog inte vunnit men säkert kommit tvåa iallafall om vi inte hade petat det där. Vi får skita i att riva nästa gång. 🙂

IMG_2789

Jag vet inte riktigt om nån filmade mig, återkommer med filmbevis på detta i så fall! Jag träffade hela min hoppträningsgrupp i Lenhovda, så roligt att vara på tävling alla tillsammans. Vi hejade på varann och hjälptes åt. Gulliga Hannah hjälpte till och höll Tell när jag gick banan. Tusen tack alla gullisar för hjälpen!

Jag lyckades också i rena energiboosten fixa lite i trädgården när jag kom hem och pytsa ut lite hästgödsel på alla mina vinbärs- och hallonbuskar. Och bygga upp en skraltig gärsgård som hade ramlat ner under vintern. Tjopp tjopp! Solen hade värmt hela dagen så nu är snön borta igen tack och lov och det var riktigt härligt att vara ute. Matias är i bryggeriet och jobbar, så jag lovade att vi skulle grilla lammkotletter och göra potatisgratäng ikväll. Nu känner jag mig dock så trött så jag funderar på om pyttipanna eller möjligtvis hamburgare och pommes kanske eventuellt är rätt nivå istället… 😉

Och så ska jag kolla på dokumentären om Allan såklart! Blir gött med lite soffläge. 🙂 Vill ni ha mer TV-tips så säger jag bara SKAM. Jag följer det varje dag på NRK P3-sajten, det är roligast att få allt i små glimtar hela tiden, lite som ett flöde. Men man kan ju kolla på det som ”serie” också i vanliga avsnitt på SVT play (eller NRK dagen före). Jag bara ÄLSKAR det, kan tänka mig att se om allt från säsong 1 och framåt!! Nu har ju säsong 4 (som är den sista) precis börjat och världens coolaste Sana är huvudperson denna gång. (Obs: Varning, om ni väl börjar kolla kommer ni inte kunna sluta, det är grymt beroendeframkallande och avsnitten är lite olika korta så det går FORT)!

Skärmavbild 2017-04-16 kl. 17.19.37.png

Sommarminnen

Jag minns inte exakt när det här var, men det var ju helt klart i somras nån gång i allafall. Tell och jag var på WE-tävling i Växjö och min vän/kollega Nicke som är filmare följde med. Han skulle testfilma hästar lite och vi erbjöd oss att vara testobjekt. 🙂

NU har vi äntligen kommit ihåg det här och jag har fått över lite material. Här är några bilder! 🙂 Åååååå vad jag längtar till sommaren! ❤

ska%cc%88rmavbild-2017-01-26-kl-14-18-17ska%cc%88rmavbild-2017-01-26-kl-14-19-24ska%cc%88rmavbild-2017-01-26-kl-14-19-57ska%cc%88rmavbild-2017-01-26-kl-14-21-56ska%cc%88rmavbild-2017-01-26-kl-14-22-55ska%cc%88rmavbild-2017-01-26-kl-14-25-05ska%cc%88rmavbild-2017-01-26-kl-14-26-19ska%cc%88rmavbild-2017-01-26-kl-14-29-15ska%cc%88rmavbild-2017-01-26-kl-14-30-35

ska%cc%88rmavbild-2017-01-26-kl-14-34-14ska%cc%88rmavbild-2017-01-26-kl-14-35-49ska%cc%88rmavbild-2017-01-26-kl-14-37-15ska%cc%88rmavbild-2017-01-26-kl-14-39-30

Kom ihåg-lista inför tävlingsåret 2017

Året närmar sig sitt slut, och innan vi vet ordet av har alla våra hästar fyllt år igen och det blir ett nytt tävlingsår för alla oss som tävlar.

Förutom det gamla vanliga att förnya sin tävlingslicens så är det ju lite andra saker som är bra att komma ihåg. Oavsett om man tänkt våga sig ut på en enda liten tävling om året eller göra 200 starter.

  1. Hjälmen. Jag måste dessvärre införskaffa ny hopp/dressyrhjälm, min fina Uvex-hjälm är EN1384-märkt och gäller inte på tävlingsbanan längre efter nyår. Tyvärr. Fast den inte ens är så gammal. (Läs mer här). Min terränghjälm är godkänd men vill jag inte rida dressyrtävling i den så är det bara att skaffa en till. Uppdatering: Tydligen är det årsskiftet 2017/18 som gäller, jag kan ha kvar hjälmen ett tag till, tack uppmärksamma vänner!
  2. Vaccinationer in i TDB. Alla datum för hästens vaccinationer nu ska läggas in i Tävlingsdatabasen (TDB). Detta måste vara gjort före hästens första start under 2017. Möjligheten att mata in datum för vaccinationer i TDB har funnits sedan maj 2015. Men nu är det alltså ett krav. Man ska också alltid ta med sig hästpasset på tävling som vanligt, men arrangören behöver inte kolla allas utan stickprov ska göras.
  3. Vita ridbyxor och vit krage/mörk kavaj gäller inte längre! Läs respektive TR för det du tänkt tävla så ser du vad som gäller. I dressyren har de vita ridbyxorna varit borta länge (fast det kanske inte märkts så mkt på tävlingsplatserna direkt) men nu behöver man inte heller ha mörk kavaj och vit krage om man inte absolut vill, woho! Jag blandar lite, hittills har jag jag mest haft vita eller beige ridbyxor i hoppning och dressyr och mörk kavaj (jag har ändå bara en kavaj, tycker inte jag behöver fler). I terrängmomentet och WE (särskilt teknik och speed) är det kul att ha nåt annat än vitt och mörkt tycker jag. (Utom när jag råkar ut för tidsbrist/lathet i fälttävlan och inte prioriterar att hoppa i andra brallor inför terrängen.. haha)! Jag gillar annars lite ”tråkiga” färger och fast jag är väldigt färgglad i övrigt så inser jag att jag nog är lite av en traditionalist i ridfärgerna. Typ allt jag har är mörkblått, brunt, vitt, beige, svart. Får se om det blir ändring på det nu?
  4. Övriga kom ihåg till mig själv: Anmäl för bövelen INTE till tävling i januari eller februari, det kan verka som en bra idé (och ”roligt att komma igång”) men sen är det verkligen INTE det när man väl står där och svär och skottar loss släpet och förfryser hela kroppen!! Om ni ser här på bloggen att jag anmält till en tidig vinter-tävling så SÄG TILL MIG!! 😀

dsc_003113580550_1038767242839741_8103098440861370299_oIMG_9729IMG_4540

Skärmavbild 2015-11-02 kl. 11.48.58

Ser fram emot ett nytt härligt tävlings- och träningsår! 😀

Jag kan hoppa – jag är inte rädd!

Hurra! Vi har tävlat 1,10! Och det har gått bra! 😃👏🏻👏🏻👏🏻 

Jag fick med mig gulliga Linnea till Kalmar, en 14(?)-årig asgullig hästtjej som jag bor granne med. Det hade aldrig gått utan henne! TACK Linnea! 🙏🏻😃 

Jag hatar hoppning, särskilt allt bök med att räkna ut när man egentligen ska ta ut, rida fram och gå banan. Tack vare Beatas hjälp på distans och Paula mfl kloka fälttävlansfolk på plats så kunde min nervositet över att räkna fel lugnas. Tack gullisar!

Jag startade som nr 3 i första klassen och nr 2 i andra.Har nog alltid startat mycket senare tror jag, har inget minne av att denna panik uppstått tidigare… Försökte göra som Beata sa och memorera banskissen innan. Alltså jag har INGET bildminne. Kom inte ihåg ett endaste smack. 😂 Men Linnea gick med Tell så jag kunde gå banan precis innan jag skulle in, och den typen av bildminne har jag! Det var inga problem att komma ihåg banan sen. Tack gode gud. 

I 100-klassen tyckte jag jag red bra med ”ping” i galoppen från start, tappade lite i mitten och glömde gasa i svängarna och fick lite backläge på nåt hinder. Fick ner ett i omhoppningen tyvärr, och det var ju för att jag inte riktigt vågade fortsätta gasa och lita på min häst. Dyr läxa! Men ändå rätt nöjd med den rundan på flera sätt. Det var mycket som var bra!

I 110:n höll jag på att dö när jag gick banan. Helvete vad högt det såg ut. Men när jag red kändes det inte alls högt, jag började t o m fundera på att jag kanske borde starta 1,15, mitt under ritten, haha! Nu började han ju liksom hoppa, på riktigt! 😊 Tell hoppade jättefint utom på ett räcke som vi hade ner pga jag blev för passiv och tappade fjädern lite. Tyckte jag red en sån bra sväng med tryck och såg att jag låg bra. Där fick jag för att jag försökte sitta stilla! Jag som kunde omhoppningen också och allt!! Jäkla skit. Hade vi inte kunnat riva lite senare i så fall så jag fått rida den också? 😜

Men. Jag är SÅ glad och stolt över att det här kändes lätt, tyckte jag red bra på det mesta och Tell var så glad! Jättefin att rida idag. Så roligt!! Det ÄR ju trots allt en hoppehäst jag har, kul att jag faktiskt kunde hoppa idag jag med och inte bara hästen. 😎 

Det är inte lätt när det är svårt…

Hello folks. Jag vet att en del av er har följt mig på Equipe idag och jag vill bara beklaga denna sorg. Ni skulle ha följt någon annan!! 

Å gud. Vad ska jag säga. Dressyr är så JÄVLA SVÅRT!!! Jag hatar det. Och älskar det när det går bra. 😉 Alltså, även om nu 54,286 i LA:3 och 52,447% i MsvC:1 förmodligen är de sämsta jävla procent jag någonsin ridit ihop, så är jag ändå inte så himla missnöjd som jag kanske borde vara.

Jag är helt vindögd av trötthet men snart kommer jag få mat och vin så jag ligger här i soffan i en urtvättad hoodie från Ullareds hästavdelning och mina favorittajts och fårskinnstofflor så länge och skriver detta. 🙂

Dagen började med att jag fick kallstarta vår stackars diesel-saab i 11 minusgrader, den så kallade automatiska dieselvärmaren har pajat på den och vi har inte råd att laga den just nu. Så den arma kärran fick stå här och puttra igång sig ett tag istället medan jag slängde in en termos kaffe och min kavaj. Ullunderstället var på och jag kände mig som en michelin-tävlingsgubbe idag. Det var det värt! Jag hatar att frysa.

Väl i stallet förfrös jag nästan händerna av att försöka koppla på mitt släp, men ÅH så vackert det var i soluppgången!! Riktigt winter wonder land. Jag förbannade mig själv för att jag glömt gasolbrännaren hemma som jag brukar få använda ibland på vintern för att tina upp mitt släp. Bestämde mig istället för att göra en rivstart för att få loss eventuella fastfrusna hjul. Det funkade! Tadaa!! Bil och släp redo. YES.

Tell och jag anlände i tid till Kalmar hästsportklubb som badade i solsken och det var inte riktigt lika kallt längre. Men mer snö än vi har här! Väldigt vackert. Vi hann gratulera Anna och hennes egna uppfödning Faial (fyra år!) och även fälttävlanskompisen Simone på sin fina Latte till en delad andraplats i LB:2! Hurra så roligt! Sen var det dags att rida fram till LA:3, Tell kändes extremt taggad såklart men ändå under kontroll. Men vad tror ni händer med tre dm snö på plåttak när solen ligger på? Plötsligt hördes ett öronbedövande brak och all snö rasar ner. (Hur kan man INTE ha satt upp vajrar eller nåt annat rasskydd?? Detta som är en sån kanonfin och modern anläggning.. de måste ha missat den lilla detaljen). Tell blev så rädd att jag kände hans hjärta slå genom sadeln. Sen skulle vi in i det stora ridhuset och rida vårt program typ 1 minut senare, han var fortfarande så rädd så jag vet inte vad. Det var ett mirakel att han ens gick in där.

Jag VET att han kan bli jättespänd och taggad på tävling, även utan nedfallande snö. Det är ju bara att rida ändå, vad som än händer liksom. Så det kan jag ju inte ha som ursäkt. Jag kom inte alls till ridning och han var supersuperspänd även om han faktiskt trots allt var relativt lydig. Jag är imponerad att han ens gick framåt så rädd som han var. I ryggningen försökte han resa sig och hoppa ut över sargen så då dunkade jag till honom med skänklarna för att få fram honom (tyvärr lite för hårt), i övrigt försökte jag mest sitta stilla och vara lugn för att minimera sprattlet. Suck. Jag var så besviken och less på min kassa ridning när vi kom ut från det där. Ville mest åka hem och gå och lägga mig. Domaren skrev ändå nåt snällt som de brukar göra när det går skitkasst. Typ ”mycket flott häst, ni kan bättre!” (hur hon nu kunde vara så säker på det..) 😉

Hur som helst. Jag hade med ett extra schabrak (visste att det första skulle bli genomblött) och även ett extra träns med vårt uterittsbett (också tredelat, men stübben istället för sprenger så inte så stor skillnad) på som ”reserv”. Bara kände för att ta på det och få en ”nystart”. Klart jag ville rida medelsvår för första gången! Och jag var ju sur för att jag ridit så dåligt i första klassen och ville verkligen ha revansch. Tränar-Anna gav mig lite goda råd och peppade inför nästa klass, sen var hon tyvärr tvungen att åka hem.

Han var med mig och kändes fin på framridningen, jag tyckte jag hade bättre marginaler. Det hade jag tyvärr inte. Eller ja, kanske nog med marginal för att komma runt en debutant-dressyr i fälttävlan eller LB. Möjligen LA. Men detta var ju medelsvår, vi hade varit tvungna att step it up bra mycket mer, det inser jag nu. Men just då var jag iallafall glad att jag kunde rida, och att han kändes SÅ mycket bättre än i första klassen!

Själva programmet MsvC:1 är ganska roligt att rida, och jag är stolt över att jag inte red fel en enda gång i varken LA:3 eller detta! De är väldigt snarlika särskilt början på programmen så det är lätt att blanda ihop. Så glad att jag inte gjorde det! 🙂 Tell kändes mycket mer ”med mig” och jag var nöjd med att jag verkligen försökte rida mig ur spändheten denna gång. Han kändes riktigt fin i delar av detta program, och även om han rymde några gånger och lurade mig så fick jag tillbaka honom hos mig igen. Det är jag glad för! Sen såg jag procenten, och bara ”jaha, det var lätt det sämsta vi någonsin ridit på”. Hahaha! Well, vi har aldrig ridit nåt så svårt som Medelsvår C heller. Och de som vann fick inte heller några superprocent även om de var superduktiga och såg ut som värsta proffsen.

Det är väl bara att träna mer helt enkelt. Det gick skitdåligt, och jag är verkligen inte nöjd, men jag är glad åt att vi är så modiga så vi ändå tävlar dressyr fast det är det svåraste som finns och att jag vågade starta medelsvår! Det HADE ju kunnat gå bra! 😉 (Agneta försökte trösta mig efteråt med att berätta att hon fick 50% i en MsvA en gång. Tro det eller ej, men sånt hjälper faktiskt! Även jätteJÄTTEduktiga ryttare kan ha en dålig dag. Okej de rider väl alla andra starter på 75% och det gör ju inte direkt Tell och jag, så.. nåja. Det kändes ändå bättre när hon sa det!)

Trevligt att träffa några fälttävlanskompisar, prata lite och heja på och hjälpa varann! Sånt älskar jag. Det var nog det som räddade hela dan tror jag. Och att det var soligt och fint. Ibland undrar man ju vad man håller på med och lägger en hel dag på sånt här skit, men det kan ju inte alltid gå bra. Och man lär sig alltid massor. Min fina fina häst är ju i vilket fall en STJÄRNA att ha med sig, han tycker alltid att han är bäst oavsett och springer malligt in i släpet av sig själv och bara är SÅ nöjd med livet. Då kan man ju inte vara missnöjd.

Min älskade racerlama, ibland blir det lite för mycket racer och för mycket lama… men han är ändå världens sötaste! Jag skrattade så jag grät åt hans knopp i pannan, jag fick ju inte komma åt där med klippmaskinen så han ser ut som en knoppad alpacka med allt sitt öron- och huvudludd. Gullepåll! Det är ju för väl att man kan älska sin häst så, och ha så trevligt ändå TROTS att man lägger en hel dag på att åka på tävling och sätter personsämsta i dressyr! 😀

Mitt enda mål just nu med vinterträningen är att komma ÖVER 52,447% i medelsvår C nästa gång vi tävlar det. Det borde väl inte vara orimligt? 😛

 

 

 

Vi gjorde det! Debut i 100-klass på Udden

Man är lite halvsnurrig såhär på kvällen när man stigit upp kl 04.15. Lång dag… Men å vad jag är glad! Min fina fina fina häst spettade runt Uddens 100-bana som han aldrig gjort annat. Vilken känsla. 

Det känns lite blandat just nu, dels är jag så galet glad och stolt och jag vet inte vad, på det stora hela är jag så himla himla nöjd med dagen! Såklart lite surt att vara första utanför placering. Hade vi inte haft ner det där förbenade hindret i hoppningen hade vi fått pris. Men så är det… Ja ja. inget att göra nåt åt. Får rida bättre nästa gång! 🙂

Och så är det såklart sorgligt att fälttävlanssäsongen är över nu. (Ända tills det visade sig att det kanske finns en pay and cross i 100-klass i Ängelholmstrakten kvar.. hehe).

Men mest är jag jätteglad och stolt och helt fylld av lycka och kärlek till min älskade vän Tell. The man alltså! I dressyren fick vi till en fin känsla och runt 65%, hade kunnat ännu bättre om inte jag gjort så SJUKT klantiga missar som att rida upp snett på medellinjen t ex. Har jag ridit i 30 år eller?? Hahaha… Mest sjuor blev det, nån åtta på en skänkelvikning och en sexa när jag gjorde nån miss. Fick fint betyg på min sits och fast Tell var lite spänd fick vi kommentaren ”fint visat, lydig häst”. Ändå nöjd med det. Men när vi blivit lite stabilare på det här med dressyr borde vi ju inte rida under 68-70 procent nånstans. Så fin häst har jag ju. Får sikta på det! Practise like you´ve never won, perform like you´ve never lost! 😉

img_1354

Jag åkte ju själv men fick såklart hjälp ändå av gulliga människor, försökte tvinga diverse folk att filma och fota men det gick sådär. Skrattade så jag grät (nu i efterhand) åt lilla Wilmas försök till att filma dressyren, hon filmade sanden i fyra sekunder. Det var allt. Bra kämpat ändå! Så gulligt att hon försökte. 😀

Hanna har filmat min hoppning, vilket jag nästan önskar att ingen gjort för jag red som en påse skit rent ut sagt. Stackars Tell! Det kändes helt hemskt. Jag blev jättenervös, stressad, hittade inte nån bra rytm och försökte desperat räkna galoppsprång och komma ihåg den svåra banan så vi inte skulle bli uteslutna och missa terrängen (hemska tanke!!). Dessutom lutar hela den där hoppbanan så inga avstånd man stegat stämmer ändå. Men så är det ju ofta på fälttävlan och liksom en del i det hela, så det är verkligen ingen ursäkt! Som tur är fick vi ändå bara ner ett hinder, typ det lättaste och lägsta!! SUCK. Ja ja. Jag slappnade väl av just där, men i allmänhet kändes det som att jag inte började andas förrän jag var klar med hoppeländet. 😛 (ska se om jag kan få upp hoppfilmen imorgon, har inte ens hunnit kolla på den själv än).

Sen hämtade vi upp oss med heder och bravur i terrängen iallafall. Jag var inte ett dugg nervös, bara taggad, och bara var helt stensäker på att vi skulle klara det. Och det gjorde vi. 😀 Nolla på hinder och inom tiden, så en finfin nolla blev det i terrängen. 😀 DUKTIGA HÄST!!!!

Ärligt talat var det inte den bästa terrängrundan jag nånsin ridit, men lätt den största iallafall. Det var ju vår första 100-klass. Det var svårare nu än på träning, det kan jag säga! Men inte det svåraste vi ridit. Det var bra mycket svårare att komma runt en 90-klass back in the days när han ville springa hem till flocken stup i kvarten, jag lovar!! I denna klass mötte vi dels Agneta och Taleya i full fart, de gick i mål precis när vi startade (mål och start var precis bredvid varann), vilket Tell tyckte var jättekonstigt, ”men där är hon ju! Min stallkompis!” Och sen mötte vi ju ett annat ekipage ute på banan också som var på väg hemåt när vi red åt andra hållet. Han hajade ju till litegrann förstås, men nu räckte det med att jag kallade lite på hans uppmärksamhet så lyssnade han på mig och tänkte inte springa hem för allt smör i Småland. ❤  🙂

I 100-klasser kan det ju komma några rejäla bord och stora oxrar, och har man en bra hopphäst och får en bra träff på de hindrena så får man ett rejält språng under sig kan jag säga! Trampa ner i stigbyglarna!! 😉 Tell hoppade superbra. På några ställen var jag lite sen att stämma av, men då stämde han av själv och bestämde antal galoppsprång. Jag höll mig i manen och litade på honom. Kloka häst.

img_6609

Hanna och gulliga Charlie var med och gick banan.

Tyvärr var vår hejaklack så engagerade och skrek och hejade och höll tummarna ute i terrängen så ingen kom ihåg att filma. 😛 Vet inte om det var nån fotograf där… det lär väl visa sig. Hade varit kul att visa er. Själv har jag tagit några få helt usla bilder, men det är det enda jag har! hahaha.. man kan inte vara på topp på allt! 😉

Längtar till nästa vår när allt kör igång igen med fälttävlanslivet, nu har vi vintern på oss att bli bra på att hoppa och springa ännu finare i dressyren! Jag får väl träna mig att rida upp på medellinjen 2000 gånger.. 😉

Slutligen: Det är häftigt det här med ridning. När jag började med fälttävlan för tre år sen (och började tävla i fälttävlan året därpå) höll jag ju på att dö av några av 90-hindren. Jag har varit med på många 100-klasser, gått banor och hejat på folk, fotograferat, filmat och hjälpt till. Tänkt att jag kommer ALDRIG till den nivån, jag får vara sjukt nöjd med mig själv om jag kommer runt en 90-klass med hedern i behåll! Och nu har vi ridit vår första 100-klass. Och det gick SÅ SJUKT BRA. Det kändes inte ens särskilt svårt. (Och nu vill jag göra det här igen!!) Jag är SÅ STOLT över mig och Tell!! Wohooooo!!!! 😀 😀 😀

img_1356

Det lantliga fälttävlanslivet. 😉 Agneta har kommit på ett fiffigt sätt att få släpets dörrlås att sluta slamra. Underbart!

img_1364

Pussar min gullenos bästhäst racerlama

 

img_1370

Bortskämd äppelhäst, jisses vad han har fått mycket beröm, godis, pussar och äpplen idag!! Men det är han värd. Finns ingen som min Telleman! ❤