Kategoriarkiv: Terrängträning

Terrängdag – och bloggar från trädgården

GUD vad jag behövde en sån här helg!! Underbart väder, terrängträning på Udden, härligt umgänge med vänner, och så vila mig och skrota runt i solen i trädgården. Precis min melodi!

Nu sitter jag i t-shirt i trädgården med datorn. Det gäller att passa på, hösten är ju bara helt underbar när det är sånt här väder!! Jag håller på att pyssla och röja i landen egentligen men det är ju kul att berätta om våra roliga äventyr också. Så nu tar jag en liten paus, snart ska jag bort till stallet och skritta ut med Mia och Tim. 🙂

Igår var det lite segt att stiga upp i ottan och åka och lasta Tell, men det var det värt! Strålande sol när vi kom fram till Udden. Jag var oerhört nöjd med att jag hade bett om att få rida ihop med min hoppträningskompis Elin, även om det bara var hennes andra terrängträning. Terräng är ju lättare att rida ihop även på lite olika nivåer, och Linda Algotsson är ju ett superproffs på att coacha alla utifrån där man är. Vi hade sååååå roligt, och inte blev det ju sämre av att Elin hade med sig två vänner och tre hundar, hahaha! Vilket gäng! ❤ ❤ ❤

Detta innebar också att jag för första gången på mycket länge fick nånting filmat, oerhört värdefullt!! Stoooort tack till världens härligaste och bästa supporterteam! ❤

Wiho!! 😍🦄🌟☀️🐬🐳💨💨💨

A post shared by Ida Q (@iqpic) on

Detta är ett litet filmklipp på när vi tränade på vattenhindret och olika kombinationer. Jag tyckte det där sista nerhoppet (som ser ganska stort ut när man rider mot det) var lite läskigt så jag hann inte riktigt släppa tyglarna i rena koncentrationen av att sitta kvar och inte bli blöt. 😉 Annars var jag mycket nöjd med den här vändan! Förresten har jag fått en del filmklipp av LINDA också! Herregud, hon är inte bara en otroligt duktig och engagerad träning som står på terrängbanan timme ut och timme in en hel helg och coachar alla oss strax före hon själv ska ner till Polen och tävla internationellt, hon tar dessutom sig tid att FILMA oss och skicka på messenger!!

Jag är väldigt nöjd med andra hälften av träningen, då fick vi till det och Tell gick som ett skott med mjuka fina bakben. Dock fick jag ta mig samman för i början av träningen kändes det bara som att han drog och jag försökte hitta galoppen genom tempoväxlingar helt förgäves. Inget hände. Jag hade inte alls den där fjädern i galoppen som jag letade efter. Men sen när jag väl hade fattat att jag var tvungen att trycka ner rumpan i sadeln, spänna magen och använda skänkeln rejält, så hittade jag det! Jag ”red för lite” om man kan säga så. Det ska vara svinjobbigt att rida terräng, då gör man rätt! 😉 Man kan inte stå upp och låta hästen rulla på, då blir djuret längre och längre och det är omöjligt att se nåt bra avstånd. Men sen när man har bakbenen på plats och fjädern funkar så är ju allt plättlätt. Legs on – eyes up! 😀

På slutet red vi 100-klassbanan ungefär som den brukar vara på tävling. Man ser inte de fyra första hindrena som är på ett annat fält, men det var ju ändå kul att få så pass mycket filmat av detta nu eftersom jag bara fick ett jättekort filmklipp från när vi red denna bana på tävling! 😀 Jag älskar Udden. Och en dag i solen vid havet tackar väl ingen nej till, särskilt inte om det är en terrängbana! Längtar så tills vi ska rida 100-klassbanan i Hoby den 22:a oktober. Jippie!! 😀

Jag berättade för Linda om vår olycksaliga ”säsong” och sa att från början var planen att försöka bli bra på 100-klass den här säsongen och sen kunna sikta på lag-SM 2018 som går i enstjärnigt. Det tyckte hon fortfarande var en bra idé. Vi får väl se om vi får vara friska och hela och kunna träna på. 😊 

 

Annonser

Terrängträning i Gärds

Ni vet hur man känner sig efter en fälttävlan va? Helt överkörd och trött som i graven men SÅ lycklig! Idag känner jag mig mest BARA överkörd, mörbultad och trött. Det kan väl inte gå bra jämt… suck. 

IMG_4285

Alltså. Det var ändå väldigt fint att få komma till Gärds, jag hade ju inte ridit där själv förut och såg fram emot detta väldigt mycket. Det var en superhärlig kväll och när vi närmade oss fick jag den vanliga ”herregud vad det är fint i Skåne”-tappa-andan-känslan och det bara pirrade i magen.

Tyvärr gick träningen rent åt fanders, men så är det ju ibland. JA, det är ännu surare när sånt händer när man har kört nästan 20 mil för att komma dit och sen kommer hem mitt i natten. Men det känns väl lika uselt om man bor 2 mil därifrån också. Well well.

IMG_4296

Det var flera anledningar till att det gick dåligt. Dels var det alldeles för många ekipage på banan samtidigt, jag tycker inte de ska låta två tränare ha grupper samtidigt om inte de kan samarbeta och banan är tillräckligt stor. Dels var vi en ganska stor grupp och alla var väldigt ojämna och behövde hjälp med olika saker, vilket inte heller var helt lyckat. Det blev helt förvirrat och jag tror egentligen bara det var två personer i vår grupp som det gick någorlunda bra för. Fast inte jättebra för dem heller. Ingen kan väl ha varit nöjd. Vi fick rabatt på träningen, Anna kände nog också att det inte var hennes bästa träning precis.

IMG_4284

Själv red jag som en riktig kratta, Tell var svinladdad och låg på som en gnu, men jag fick honom aldrig riktigt framför mig och fick inte igång galoppen ordentligt förrän på slutet. Det tar jag på mig. Sen blev jag helt osäker eftersom allt runtomkring var så struligt, och då red jag inte bra på ett nerhopp i det pissdjupa vattnet. Tell saftade på och hoppade mig ur sadeln, men jag hängde kvar över hela vattenhindret och dängde sen av på andra sidan. Det var ju inte hans fel. Upp igen, och nu gick det fint. Jag hade lika gärna kunnat släppa taget i vattnet för jag var ju ändå lika blöt som om jag trillat av där. Nu slog jag mig värre eftersom det var stenhårt där jag åkte av. I full galopp. Blä. Men jag är glad att det gick bra till slut.

På slutet skulle vi rida en bana, då tvärkastade sig Tell mitt på en galoppsträcka och reste sig så jag höll på att dänga av igen. Fick en smäll mitt i ansiktet och det kändes som att blodet rann, men det var nog bara snor. Detta var mitt framför Anna Hassö som skrek att han var istadig och att jag skulle vända tillbaka honom åt samma håll hur mycket han än reste sig. Så det gjorde jag, och red vidare. Jag kom ”i mål” med blodsmak i munnen men han gick iallafall fint på slutet, och sista språnget över en stor rishäck hoppade han super. ”Det är ju inte hindrena du har problem med” sa Anna. Det har hon ju helt rätt i.

IMG_4289

Fy FAAN alltså. Man ska inte tro att man kan leva på gamla meriter. Nånstans var det ändå lite ”bra” att det här gamla problemet kom fram, det gör ju inte det på träning så ofta, så jag kunde få hjälp. Nu är det NOLLtolerans mot dessa fjantigheter, jag har nog varit lite för mesig på sistone och tänkt att han dels är rädd, och dels är lite väl laddad. Jo, det hjälper väl inte direkt till att han är det, men det är ändå ingen ursäkt för att komma undan med vad som helst. Där måste jag vara MYCKET tydligare. Sen det andra var väl inte hela världen egentligen. Nu har vi sett banan, vi har varit där och hoppat några hinder som kommer vara med på tävlingen, och jag vet att vi KAN mycket bättre än det här. Det var ju inte vår första terrängträning precis. Det är bara att borsta av sig och gå vidare.

Jag kan ju inte säga att jag är så himla sugen längre på att åka dit och rida fälttävlan om två veckor, känns som att det kommer bli rena KRIGET. Eller så går allt som på räls och man kommer i mål med ett lyckligt flin? Who knows. Rena rouletten det här… ibland undrar man varför man håller på. 😉

IMG_4292

Idag har jag svinont överallt av den förbannade markkänningen och fick käka två alvedon och en ipren för att ens komma ur sängen. Halvgamla fälttävlanstanter ska inte dänga i backen så där. Det känns kan jag tala om. Men nu har jag köpt nykokta kroppkakor från en foodtruck som stod mycket lägligt på väg in till jobbet. Det behövde jag VERKLIGEN idag. Och bryggt en enorm kanna kaffe. Så det finns hopp om livet! 🙂

Terräng och crossfit

Igår var jag i Eringsboda och red en träningstävling på terrängbanan, så SJUKT kul!! Wihooooo!!!

Snälla Philippa lät mig komma dit och rida eftersom jag inte kan vara med på fälttävlan nästa helg, och jag fick en egen bana så jag ”slapp” rida Salty cup-banan som de andra skulle rida. Den är ju mer för orutinerade ekipage och går på 80-höjd. Vi fick istället en bana på 100-klassnivå utom de två sista hindrena som var enstjärniga. Så himla gulligt, det hade hon ju inte behövt göra. ❤ Det var flera roliga linjer med och en del nya hinder och kombinationer som jag aldrig hoppat förut! Smalhinder till ett snett räcke, och en liten ”trekombination” i form av spets, grav och hus på linje. Asroligt!! 😀

Det är så himla knäppt med terräng, jag tyckte verkligen det såg ut som att vissa hinder sjunkit ner i backen när jag kom dit. Philippa och jag skojade om det, hon var också helt säker på att hindrena blivit lägre, särskilt efter att hon börjat rida tvåstjärnigt med sin häst! Men så kom hennes man och kontrollmätte hindren på banan och NEJ de har inte sjunkit. Det är vi som har höjt vår ”tolerans” för vad som är stora terränghinder och inte, hahaha! 😉

Jag är ändå inte helt säker på att jag hade vågat rida de där enstjärniga hindrena, särskilt inte den enorma oxern (med MIM-utlösare på) om jag hade gått banan från backen. Nu skrittade jag ju runt lite med Tell och försökte lära mig min bana medan de andra red. Då red jag inte så nära de där hindrena med flit.. hehe. Och det kändes verkligen super när vi väl hoppade sen. Tror banne mig jag både red bäst och Tell hoppade bäst på de två hindrena.

Han var iallafall en sån himla stjärna IGEN och att rida terräng är ju verkligen det roligaste man kan göra!! 😀 Det är fortfarande piss att jag inte kan vara med på fälttävlan, men nu känns det iallafall lite bättre när vi varit ute på ett roligt terränghoppningsäventyr Telleman och jag. Och gulliga Linnea följde med som medhjälpare, tack snälla! ❤

IMG_3392

IMG_3396
Fick tejpa fast mitt stödhjul på släpet, haha! Nu får jag verkligen åka och köpa ett nytt…

Idag vet jag inte vad som flög i mig, jag gick på ett crossfitpass på gymmet på lunchen så nu kommer jag inte kunna röra mig imorgon. Eller ikväll. 😛 Nåja, Tell ska ju få komma ut på en skrittrunda idag som han alltid får efter lite mer ansträngande äventyr, så jag får väl sikta på att iallafall komma UPP på hästen och sen försöka sitta där på min arma rumpa i en timme eller så. Vad gör man inte för att försöka bli bättre på fälttävlan… 😛

Den här stjärnan!! 💖✨🌟✨🌟🏇🏻💨

A post shared by Ida Q (@iqpic) on

Min stjärna!!

Dagar som igår ska jag verkligen komma ihåg, det kan behövas sen när allt känns skit! Igår var vi på terrängbanan i Blekinge i strålande sol och jag höll på att börja tjuta av lycka. Så roligt var det!

Tell hoppade som en miljon, han var SÅ glad hela passet igenom! Vilken stjärna han är!! 😀 En riktig professor. I början var han en vild racerlama och låg på som attan, jag fick försöka sitta lugn i båten och låta honom komma igenom kroppen och sätta under sig lite mer och komma upp fram. Det tog inte allt för lång tid, och sen blev han bara finare och finare hela passet igenom! Vi tränade med ett gäng andra som ska rida 100-klassen nu på tävlingen, så vi har ridit det mesta som ska vara med i den. Kändes lätt som en plätt!

Vi hade en kvinna med i gruppen också som var på terrängbanan för andra gången i sitt liv bara (hästen var mer rutinerad). Modigt av henne! Hon fick rida enklare grejor än vi andra, och vi hjälptes åt att heja på. Hon såg sååå glad ut! Men ibland i nån slags skräckblandad förtjusning, haha! 😉  Det där minns jag såväl själv, när man i början red med andra som hoppade 100-klass-hinder och enstjärniga linjer så man själv bara baxnade och tänkte att ”det där kommer jag aaaaaaldrig våga”! ”HERREGUD vilka stora hinder”!! (Det är liksom knappt att man vågar rida ponnyernas hinder i början, allt känns gigantiskt). Och så hips vips rider man alla de här svåra och stora hindrena en vacker dag.. och det är nästan så att DE känns små! 😀 Fälttävlan är en drog alltså.. 😉

Vi fick hoppa en kombination som såg rätt maffig ut, den hoppade hästarna jättefint. Det där är rätt typiskt terräng, nåt man själv tycker ser fruktansvärt ut visar sig vara skitlätt för hästarna. Och ibland kan det vara tvärtom, nåt man själv inte har så mycket respekt för måste man hjälpa till rätt rejält med, för då minsann tyckte hästen inte att det passade riktigt! Då är det verkligen bra med erfarenhet, så man vet hur man ska rida på de olika hindertyperna, inte göra för lite, och inte för mycket! Det är väldigt viktigt att veta (och känna) vilken typ av galopp man måste ha i hästen för att komma in bra på en coffin, eller en trappa t ex. Vilken underbar känsla det är när hästen bara flyger fram, bär sig fint och är framme för skänkeln, och kommer tillbaka superfint om man ber om det. Samtidigt har man kvar det där härliga dragläget och hästen bara letar hinder och har liksom en hindermagnet i nosen! ”Hoppaaaaa!! Springa!! Jag är på! Vad ska vi nu matte? Är det det där hindet? Whopiiiiie”! Det mina vänner, det finns INGET som slår det! Man kan vara 200 meter från hindret i full galopp och ändå känna redan där och då att man kommer få ett SUPERSPRÅNG. Man kommer rätt på precis ALLT.

Vi fick hoppa en ny slinga uppe i bokskogen också, den var ny för mig iallafall! Jag har ju bara ridit 90-klassen där tidigare och då vänder man runt en stor ek och rider ner igen. Men i 100-klassen fortsätter man över en till kulle och hoppar fyra hinder till, jättefina stora ekstockar. GUD vad det är vackert i Blekinge! ❤ Det var en rejäl nerförsbacke och stockarna var ganska stora, så jag försökte rida i vettig galopp med tryck men ändå inte för fort. Var beredd på att få bromsa rejält efter den andra stocken, för då gick det brant nerför men min kloka häst (även om han var HUR taggad som helst på att hoppa terrääääääääng) bromsade upp och balanserade sig så fint! Älskade älskade djur. Vilken underbar känsla det är när man känner att man hjälper varandra. Och det är verkligen GULD värt att ha en klok hopphäst i terrängen som hjälper till och har bra egen balans!

Jag är fortfarande rätt sur över att jag inte kan vara med på tävlingen den 2 juli, hade varit SÅ kul. Tyvärr har de ju bara en fälttävlan om året. 😦 Men men, nu gläds jag ändå åt en helt UNDERBART ROLIG träning och min fina fina fälttävlanshäst! Nästa helg ska vi sprätta runt på Eringsboda-banan och göra Blekinge osäkert en andra gång! Woho! 😀

IMG_3322
Gulliga Mia följde med som hästskötare, tusen tack!! Här får Tell beta lite, han fick en rejäl dusch också innan vi åkte hem. Det är superbra att de har en uteplats med vattenslang man får låna i Hoby. Helt makalöst fint väder, dessa sommarkvällar alltså!
IMG_3323
Storebror Tim blev så lycklig över att Tell kom hem igen så han lade sig ner och betade. 🙂 Tell står på benen och har nosen klistrad i backen han! Men båda stilarna funkar ju!

Förutom ridit terräng har jag och pärlan lagat båda saabarna i helgen, sååå skönt! Nu hör man inte längre inne i stan två mil bort att jag är ute och kör i Åryd. 😛 Och så har jag fått till lite umgänge med fina vänner. Enda problemet egentligen var att helgen tog slut alldeles för fort! ❤ Jag är SÅ tacksam för allt jag har, känner mig smått religiös över detta ibland. Imorse stod jag och vattnade i växthuset (pumpen är också lagad, wiho)! och kände bara en sån enorm tacksamhet över allt. Det är fan inte alla som har det såhär bra!

 

Träna på!!

Idag har jag lite jämnont överallt, men inte så farligt egentligen. Lite träningsvärk bara.

Jag är så himla glad över att jag börjat träna mig själv, hade jag inte gjort det hade jag ju inte kunnat röra mig nu på flera dar. Det är jobbigt att rida terräng kan jag tala om! Jag brukar alltid ha så sjuk träningsvärk särskilt i början av säsongen, hehe. 😉 Jag har inte ont alls från avtrillningen förutom lite träningsvärk i musklerna under hakan, sjukt konstigt ställe. Men man spänner sig väl lite när man ramlar av. Tydligen spände jag mig där! Jag är väldigt motiverad nu till att bli bättre på att rida, och alltså ska jag jobba på på gymmet!! Woho! 😀

Jag är så stolt över att vi hoppade flera enstjärniga linjer i helgen lätt som en plätt, jag trodde det var 100-klassgrejor så jag var inte så nervös. Sen fick jag reda på i efterhand att det var enstjärnigt. (Gulp). De håller ju på att bygga ut banan i Hoby ännu mer för att t e x kunna ha lag-SM i fälttävlan nästa år, och det går ju i enstjärnig klass. En träningskompis tyckte att jag kunde vara med dem i laget, och jag som inte ens tävlar för en Blekingeklubb.. men hon sa att de säkert kunde låna in mig i så fall. Jag bara skrattade och kände mig smickrad, men nu när jag ridit och det gått så bra på alla de här svåra grejorna så känner jag mig sjukt peppad! TÄNK om vi skulle kunna vara med i lag-SM i fälttävlan, vilken grej!! I antingen Smålands eller Blekinges lag. Bara tanken på det liksom. Man får verkligen fjärilar i magen. Sen är det ju verkligen inte alls så troligt att det skulle bli av. Men jag blir glad av blotta tanken iallafall! 🙂

I lördags hoppade vi ju lite kombinationer, nerhopp och häck ut i vattnet osv, men mest lite lättare grejor för att komma igång och bara hitta en bra terränggalopp, takten och rytmen. Lugnt och fint. (Det var iallafall Magnus tanke). 😉 Sen i söndags fick jag lite större utmaningar, det var säkert för att Tell var så mycket mer med på noterna också. Men jag trodde knappt mina ögon när Magnus sa att jag skulle rida upp för en enorm trappa (alltså en stor bank i två nivåer med en brant backe ner på andra sidan) och sen direkt utan att bromsa svänga 90 grader och hoppa en enorm triplebrush! Men Tell kändes så peppad, så jag tänkte att det är väl bara att prova. Det var väl inte världens vackraste första gången men över kom vi! Och sen fick vi rätt på det andra gången vi provade. Tell stampade upp där som en glad kanin! Hela jag bara sken som en sol. VILKEN känsla. Det är roligt att klara av saker som man egentligen trodde var för svårt! 😀

Här är först en bild på trappan (vänstra bilden) vi skulle studsa upp på toppen på med ett galoppsprång per avsats (från vänster i bild och sen ner på grusdelen), och sen triple-brushen jag skulle svänga direkt på efter nerförsbacken! Ni får se hindren iallafall! (Jag är med i bild på högra bilden från ett annat tillfälle när jag red förbi det hindret åt andra hållet, så strunta i det) 

Tyvärr filmade ingen de svåra grejorna vi gjorde, men snälla Philippa filmade lite på slutet när vi skulle rida en liten bana. Tusen tack!! Magnus sa efteråt att den nog var lite väl lätt för oss, men hellre att man slutar med nåt enkelt. Jag kände själv att jag var helt utmattad på slutet och glömde bort var jag skulle rida t o m, suck.  Så jag var lite trött och okoncentrerad och red inte lika bra som jag gjorde på de svårare grejorna. Fasen vad det är svårt att hålla fokus en hel helg!! 😉 Men totalt sett är jag ändå SÅ glad över helgen och ser verkligen fram emot att träna vidare på det jag tycker att vi kunde gjort bättre. Lite ringrostiga får man väl ändå vara såhär i början av säsongen.

Terräng är verkligen LIVET!!!! Men idag ska vi bara skritta ut en lång runda och mysa och pyssla i stallet i lugn och ro. Sen kommer jag rida lite lösgörande arbete i veckan och mycket ut i skogen, förutom på onsdag då Jens kommer och då ska vi köra lite hoppträning. Tell kommer säkert vara helt oberörd idag, fattar inte hur han kan ha så bra kondis. Det är liksom hans grej bara. Tycker inte jag gör nåt särskilt egentligen. Bara han mår bra och är pigg och fräsch så är jag glad!! ❤

Saker att ta tag i:

  1. Lämna in mina dressyrstövlar till skomakaren och få i dragkedjor. Jag får på mig stövlarna, men inte av. Helvetteeeeee vad störigt det är!!! Sträckte typ arslet i onsdags efter dressyrträningen på grund av detta. AJ!!!
  2. Lastträna min 15-åriga fjantpelle. Han var skitdryg att få in i släpet både i lördags och söndags. Utom när vi skulle hem. Då passade det minsann. Hem vill han ju. 😛 Ja ja. Sånt där är verkligen färskvara, han har ju gått rakt in i släpet i flera år nu, men men. Det är ju ingen ursäkt att ena dörren är lagad nu så han ”inte känner igen sitt släp”. Bara att träna på. Och inte vara stressad när jag gör det så går det säkert bra.
  3. Träna ÅTERIGEN på att ha hästen lös (join-up teknik typ) och att han kommer till mig. Jag ORKAR inte behöva ha med mig en havrehink ut för att få fatt i honom i hagen. Ja, gräset har kommit nu. Men ÄNDÅ. På tal om saker man får träna på sisådär vartannat vartredje år igen fast hästen är 15 år… Det är inte bara ridning som är färskvara, det är annat med hästar som också är det! Iallafall med pellesprätt-djur. 😉

Avslutningsvis, på tal om att allting kan hända, särskilt på fälttävlan! 😛 …

Härlig terränghelg

Jag är så trött, glad och utmattad. Men det gör INGENTING. För vet ni vad som är bäst i hela världen? Att rida terräng. Fälttävlan är VÄRLDENS bästa sport om ni inte visste om det!! 😀

fullsizeoutput_4169

Jag har haft finbesök av fälttävlansvännerna Ida och Karin, de körde ner hit ända från Gävle!! Så HIMLA himla roligt och mysigt på alla sätt. Jag saknar dem redan, kom snart tillbaka fina ni!

I helgen har det alltså varit Magnus Gällerdahl-kurs på Hoby-banan i Blekinge. I lördags var det lite dramatiskt, nån fick för sig att transportera en använd grill (som de nog trodde var släckt) på en pickup men den tog eld igen i vinden och HELA BILEN brann upp. Precis vid terrängbanan. Jäklar vad det brann. Brandkåren kom och hela faderittan. (Det gick bra med mannen och hunden i bilen). Tre av fyra hästar i vår grupp var så spända pga detta så det var ett mirakel att vi inte åkte av allihopa. Det var bara jag som gjorde det i en plötslig kovändning mot flocken och säkerheten… 😉 Hehe. Men men, man får se det som bra träning. Det kan ju stå en grill precis vid terrängbanan på tävling eller så t ex. Det måste ju gå att rida även om hästen är spänd och tittar på saker. Jag är i vilket fall jättenöjd med Tell, han har hoppat som en miljon. Men fasen vad det är svårt att koncentrera sig när en bil står och brinner, det small rätt rejält några gånger också. Hugaligen. Allt kändes helt overkligt. Lite som på film! What happens in Hoby… 😛

Ida och Karin har varit så gulliga och tagit SUPERFINA bilder och filmat en massa! Så jag som till och med jobbar med film fick ju lov att sätta ihop en liten snutt. 🙂 Och här nedan kommer några av Karins fina bilder också!

Men vet ni, idag söndag gick Tell som ett SKOTT. Så underbart att vara tillbaka på brottsplatsen fast i princip helt utan spänning denna gång. Han var BARA glad och avspänd, så UNDERBART att rida då. Jag har liksom inga ord. Jag älskar min häst, och jag älskar att rida terräng!!! Allt annat spelar liksom ingen roll. Det är helt vansinnigt vad roligt det här är. Det bästa man någonsin kan göra tror jag. 😉 Det tror jag nog Telleman den lilla glada sprätten också tycker! 😀

Idag var jag lite trött och seg och undrade verkligen hur jag skulle kunna motivera mig själv att åka ut till stallet och lasta Tell och alla grejor IGEN. Och sen köra 20 mil tur och retur till Blekinge. (Ida och Karin hade ju åkt norrut igen så jag var själv igen). Träningen började kl 16 så man hann ju sega ihop totalt innan. 😉 Men jag är så glad att jag tog mig i kragen och åkte dit igen. SÅ bra han gick idag. Det kändes liksom som att jag kunde rida OS ungefär. Älskade älskade häst.

Nu kommer jag sova gott… och ett glas vin har väl aldrig varit så gott kan jag säga. Hoppas ni också haft en toppenhelg! 🙂 Tuuuuusen tack igen bästa systrarna Hagström!!

fullsizeoutput_415ffullsizeoutput_4161fullsizeoutput_4163fullsizeoutput_4164fullsizeoutput_4166DSC_0458

Terrängpremiär för året 

Hurra vad roligt det var att träna terräng igen! 


Vädret var lite sådär ”skyll dig själv att du åker på terrängträning i mars”-aktigt. Dvs blåsigt, kallt, regn, hagel och snö blandat med sol och härliga tider! 


Tell var en stjärna. Det är bara piloten som ska sluta ratta omkring och låta hästen vara ifred. 😜 Känner mig lite ringrostig. Men strunt i det, det var sååååå kul!!! Duktiga duktiga häst!! 

Philippas bana utanför Eringsboda är helt toppen att komma igång på, inte så stor men ändå alla typhinder och man kan träna på det mesta. Det är bra att fältet inte är så stort och att det är kuperat, man måste rida! 😉 Det finns hinder från pyttemodell upp till 100-klass ungefär. Underlaget var jättefint. Man kan inte tro det är mars! 😊

Hoppträningen i onsdags gick också rätt okej, men jag känner mig ringrostig där med!! Kan det vara för att jag hoppar för lite mellan träningarna… och terräng har jag ju inte ridit på ett halvår känns det som. 

Det enda minuset med dagen var att Tell var jättebusig i vinden hemma när jag kom ut till stallet och ville inte alls åka nånstans, han ville busa i hagen med den vita ponnyrumpan, och dessutom hålla koll på det nya snygga fullblodsstoet som lånats in till gården i avelssyfte. 😍 Hon är jättejättefin, jag håller med, men det var liksom ingen anledning till att Tell skulle få stanna hemma. Förbaskade sprätt! Men med havrehink gick allt prima. Då var allt glömt.  


Däremot visade sig min idé att köra Tell på höger sida i släpet vara en fullkomligt usel idé. Tyvärr har dörren på vänstersidan inte hunnit bli lagad än men jag behövde ju släpet ändå, så därför tänkte jag att han kan väl åka på andra sidan. Men nehej det gick att få in djuret men sen kastade han sig ut direkt. Tydligen är hans eget släp som han vanligtvis älskar hästätande just på höger sida. Vänstersidan däremot är han ju van vid, där sker inga mord alls tydligen. 🙈🙈🙈 Men eftersom den dörren är helt kaputt så ville jag ju verkligen inte att han skulle skada sig! Dock fick jag ge mig efter 20 minuters bråkande, annars hade vi ju inte kommit till terrängträningen alls!! Så han fick åka på den gamla hederliga sidan, med trasig innerdörr. Det gick hur bra som helst. Suck. Men okej, vi löste det ju. Vi ska träna på att stå på höger sida en annan gång när vi inte ska iväg nånstans, det vore ju ändå lite bra att ens 15-åriga djur kan vara NÅGOT flexibelt ibland iallafall. Kan den arma matten tycka. 😅😜 

Trevlig helg på er! 😊

Hästhelg i kubik

Jag är så trött men jag ska ändå försöka få ner nåt om helgen här på bloggen! Jisses så roligt det har varit, även om det blev lite mycket bilkörande och lite sömn.. 🙂

I lördags steg jag upp 5.30 och åt frukost, lastade Tell 6.30 och drog till Udden för att träna terräng. Träningen började kl 9. Perfekt tyckte jag, då hinner jag lätt ner till Skåne sen! (Det visade sig dock att Linda Algotsson också skulle ner dit, med häst! Och hon tränade minst en grupp till efter oss… hahaha. Man är aldrig värst, så är det!)

Det ösregnade nästan hela träningen, vi blev helt sjöblöta allihopa men det gjorde inte så mycket. Gud i skruven så roligt det är att rida terräng!!! 😀

Jag sa till Linda att jag var lite nervös för att jag inte hoppat 100-klasshinder på flera år. Som svar på det sa hon ”du kan ju rida”. Okej… jag tolkade det som att jag får ta mig samman och lita på min häst. Och på mig själv. Men lite roligt var det. 😉

Det blev mest 90-hinder som vi började med och det kändes ju lätt, och så fick jag rida några svårare grejor ner i vattnet (som iofs inte var nåt vatten, det var helt torrt. Vatten kom det i mängder från himlen visserligen men inget låg i vattenhindret. Dock tror jag inte det gör så mycket, Tell brukar inte banga när det är vatten i ändå). Trappan fick jag också rida, samt nåt smalhinder och en spets. Sen på slutet fick jag rida en hel bana och då kom ju flera hinder med som vi inte tränat på själva träningen (typ som två jättestora bord och en smal triple brush. Fast då tänkte jag inte på det, allt kändes super! Tell bara spettade runt som ett riktigt proffs. Plättlätt. Banan där på slutet var lätt det bästa vi gjorde på hela träningen, och det var ändå det svåraste! 😀 Så nu har själva terrängnervositeten gått över inför tävlingen nästa helg och jag är istället GALET nervös över banhoppningen. Jag får försöka tänka att det också är terränghinder! 😉

IMG_1236.JPG
Så jävla skönt att sitta i mysbyxor i fleece och varm hoodie och köra hem efter den där blöta träningen. SÅ nöjd att jag kom ihåg att ta med torra kläder! 😀 

Efter detta packade vi in oss i torr fleece både Tell och jag och körde hem. Förresten märkte jag när jag skulle brodda av att han sprungit ifrån en doja i hastigheten, det märkte jag inte av alls när jag red. Ena framskon var puts väck. (Vår snälla hovis Johan rycker ut på måndag morgon och fixar det. Han är ju bara en pärla)! Men jag ska inte klaga, Tell har ändå haft ringskor nu i typ ett år och det här är första gången en sko ryker i terrängen.

Sen slängde jag mig i duschen hemma, körde ner till Skåne och Flyinge och så in på min plats på den fullpackade läktaren 5 minuter innan Charlotte Dujardin körde igång med testridningen av fyraåringarna. Skriver mer om det imorgon, har precis kommit hem, sen tagit in åtta hästar från ösregnet och nu är jag så trött och hungrig så jag måste äta nåt! Och kolla på sista avsnittet av Follow the money! (Om jag orkar, det kan hända att jag somnar…)

IMG_1274.JPG

Terrängklipp fast inte på mig

Tänkte det kunde vara kul för er att få se hur Hobys fina bana ser ut, även om jag tyvärr inte hade nån som filmade. Här är vår träningskompis Sara och hennes härliga häst! Så duktiga. I det här klippet kan ni se den mastiga nya coffin-graven och även hur fint det blivit uppe i ekbacken! 🙂

 

Här är ett annat klipp på Sara fast i Eringsboda på vår tränare Philippas egen bana, Tell och jag syns i bakgrunden då och då liksom resten av Hedaholmgänget! Henrik, Bibbi, Agneta (som rider på Taleya bredvid mig), Wilma – och hunden Enzo tror jag minsann också var med den gången. Detta är från Magnus Gällerdahl-kursen vi red i våras. 🙂

 

Terrängträning i Hoby

Igår var vi nere i Hoby och tränade terräng. Jag lyckades byta träningstid till kl 14 så jag hann hem och gå på fest sen på kvällen, woho! 

IMG_9820
lite stressigt att hinna klart på jobbet men sen var vi iväg! mot sherwoodskogen!!

Tell var en fullkomlig stjärna på träningen. Jag hade lite för dålig galopp i honom i början, det var pyttesmå hinder vi skulle värma upp på så både Tell och jag var väl lite lata. 😉 Men när vi väl kom igång så gick han som ett skott, och jag tycker jag red bättre och bättre. Roligt!

Vi hoppade de flesta hinder som ska vara med på tävlingen, plus några från 100-klassen. En helt nybyggd coffin t ex, och där hoppade vi bara graven nere i sänkan först. Den var riktigt rejäl, där gällde det verkligen att varken häst eller ryttare tittade ner i graven.. hehe. När vi sen hoppade hela coffin med stock in, grav sen stock ut så tyckte Tell att det var onödigt att hoppa graven också. Tvärnit och jättekast åt sidan, jag fick klättra upp hängandes i manen. Där var det lite nära ögat. 😉 Sen kom vi på den igen och då bara sa jag till med skänkeln rejält att ”hörru, du har hoppat den här. Nu kommer vi bara över”, och han hoppade så fint så.

IMG_9826
Det skulle regna hela dan, men vi klarade oss i stort sett hela passet när vi red!

Vi red även ”nya ekbacken” för första gången idag, den är ju helt nybyggd och det var egentligen själva anledningen till träningen idag, att få rida den slingan! Man hoppar ju ut från banan och upp i skogen. Även om Tell har en liten benägenhet till sånt på uteritter så är det ju värre när det är tävling och man ska bort från flocken. Hehe. Sex nya hinder hade de byggt där uppe, och jäklar vilken backe man ska uppför! Fick lite Boxholm-känsla. Det var jätteroligt att rida där, väldigt vackert bland alla ekar. Sen får vi ju se på tävlingen om det blir annat då men han gick som en peng nu iallafall. Jag kunde rida iväg från de andra och det var inga problem. Tell var så pigg så när vi skulle rida uppför den där jättebranta backen (och hoppa en stock direkt när man kom upp) så han satte av i sån galopp att det kändes som att jag skulle trilla av bakåt, hahaha! Krut i rumpan! Jag fick verkligen hålla i mig..

En jättegullig tjej i vår grupp sa efteråt att ”det ser så himla lätt ut när du rider, vilken fin häst du har”, nästan lite uppgivet. Jag tackade så jättemycket såklart, och berömde henne också. Tycker hon är jätteduktig och har en härlig häst som hon får hjälpa lite. Jag vet så väl hur det känns när det ser så himla lätt ut för andra, jag rider ju ofta med de som är väldigt mycket bättre än mig själv. Man får försöka inspireras av det och inte känna sig dålig själv! Det är inte så lätt jämt. I know.

Idag har jag fruktansvärd träningsvärk, vill ni bli vältränade så rid ett pass terräng i 1,5 timme i Hoby vettja! 😀 Jag är så less på min hosta nu, jag har hostat i flera veckor, fast jag känner mig inte särskilt sjuk i övrigt. Nu får det räcka tycker jag.

img_9827
Tror och hoppas att detta är rätt tippat!!

Snart ska jag ut till stallet och gosa med den här goingen bland annat! Sleeping beauty! 😀

Skärmavbild 2016-06-18 kl. 13.37.50.png