Kategoriarkiv: Terrängträning

Terräng och crossfit

Igår var jag i Eringsboda och red en träningstävling på terrängbanan, så SJUKT kul!! Wihooooo!!!

Snälla Philippa lät mig komma dit och rida eftersom jag inte kan vara med på fälttävlan nästa helg, och jag fick en egen bana så jag ”slapp” rida Salty cup-banan som de andra skulle rida. Den är ju mer för orutinerade ekipage och går på 80-höjd. Vi fick istället en bana på 100-klassnivå utom de två sista hindrena som var enstjärniga. Så himla gulligt, det hade hon ju inte behövt göra. ❤ Det var flera roliga linjer med och en del nya hinder och kombinationer som jag aldrig hoppat förut! Smalhinder till ett snett räcke, och en liten ”trekombination” i form av spets, grav och hus på linje. Asroligt!! 😀

Det är så himla knäppt med terräng, jag tyckte verkligen det såg ut som att vissa hinder sjunkit ner i backen när jag kom dit. Philippa och jag skojade om det, hon var också helt säker på att hindrena blivit lägre, särskilt efter att hon börjat rida tvåstjärnigt med sin häst! Men så kom hennes man och kontrollmätte hindren på banan och NEJ de har inte sjunkit. Det är vi som har höjt vår ”tolerans” för vad som är stora terränghinder och inte, hahaha! 😉

Jag är ändå inte helt säker på att jag hade vågat rida de där enstjärniga hindrena, särskilt inte den enorma oxern (med MIM-utlösare på) om jag hade gått banan från backen. Nu skrittade jag ju runt lite med Tell och försökte lära mig min bana medan de andra red. Då red jag inte så nära de där hindrena med flit.. hehe. Och det kändes verkligen super när vi väl hoppade sen. Tror banne mig jag både red bäst och Tell hoppade bäst på de två hindrena.

Han var iallafall en sån himla stjärna IGEN och att rida terräng är ju verkligen det roligaste man kan göra!! 😀 Det är fortfarande piss att jag inte kan vara med på fälttävlan, men nu känns det iallafall lite bättre när vi varit ute på ett roligt terränghoppningsäventyr Telleman och jag. Och gulliga Linnea följde med som medhjälpare, tack snälla! ❤

IMG_3392

IMG_3396
Fick tejpa fast mitt stödhjul på släpet, haha! Nu får jag verkligen åka och köpa ett nytt…

Idag vet jag inte vad som flög i mig, jag gick på ett crossfitpass på gymmet på lunchen så nu kommer jag inte kunna röra mig imorgon. Eller ikväll. 😛 Nåja, Tell ska ju få komma ut på en skrittrunda idag som han alltid får efter lite mer ansträngande äventyr, så jag får väl sikta på att iallafall komma UPP på hästen och sen försöka sitta där på min arma rumpa i en timme eller så. Vad gör man inte för att försöka bli bättre på fälttävlan… 😛

Den här stjärnan!! 💖✨🌟✨🌟🏇🏻💨

A post shared by Ida Q (@iqpic) on

Min stjärna!!

Dagar som igår ska jag verkligen komma ihåg, det kan behövas sen när allt känns skit! Igår var vi på terrängbanan i Blekinge i strålande sol och jag höll på att börja tjuta av lycka. Så roligt var det!

Tell hoppade som en miljon, han var SÅ glad hela passet igenom! Vilken stjärna han är!! 😀 En riktig professor. I början var han en vild racerlama och låg på som attan, jag fick försöka sitta lugn i båten och låta honom komma igenom kroppen och sätta under sig lite mer och komma upp fram. Det tog inte allt för lång tid, och sen blev han bara finare och finare hela passet igenom! Vi tränade med ett gäng andra som ska rida 100-klassen nu på tävlingen, så vi har ridit det mesta som ska vara med i den. Kändes lätt som en plätt!

Vi hade en kvinna med i gruppen också som var på terrängbanan för andra gången i sitt liv bara (hästen var mer rutinerad). Modigt av henne! Hon fick rida enklare grejor än vi andra, och vi hjälptes åt att heja på. Hon såg sååå glad ut! Men ibland i nån slags skräckblandad förtjusning, haha! 😉  Det där minns jag såväl själv, när man i början red med andra som hoppade 100-klass-hinder och enstjärniga linjer så man själv bara baxnade och tänkte att ”det där kommer jag aaaaaaldrig våga”! ”HERREGUD vilka stora hinder”!! (Det är liksom knappt att man vågar rida ponnyernas hinder i början, allt känns gigantiskt). Och så hips vips rider man alla de här svåra och stora hindrena en vacker dag.. och det är nästan så att DE känns små! 😀 Fälttävlan är en drog alltså.. 😉

Vi fick hoppa en kombination som såg rätt maffig ut, den hoppade hästarna jättefint. Det där är rätt typiskt terräng, nåt man själv tycker ser fruktansvärt ut visar sig vara skitlätt för hästarna. Och ibland kan det vara tvärtom, nåt man själv inte har så mycket respekt för måste man hjälpa till rätt rejält med, för då minsann tyckte hästen inte att det passade riktigt! Då är det verkligen bra med erfarenhet, så man vet hur man ska rida på de olika hindertyperna, inte göra för lite, och inte för mycket! Det är väldigt viktigt att veta (och känna) vilken typ av galopp man måste ha i hästen för att komma in bra på en coffin, eller en trappa t ex. Vilken underbar känsla det är när hästen bara flyger fram, bär sig fint och är framme för skänkeln, och kommer tillbaka superfint om man ber om det. Samtidigt har man kvar det där härliga dragläget och hästen bara letar hinder och har liksom en hindermagnet i nosen! ”Hoppaaaaa!! Springa!! Jag är på! Vad ska vi nu matte? Är det det där hindet? Whopiiiiie”! Det mina vänner, det finns INGET som slår det! Man kan vara 200 meter från hindret i full galopp och ändå känna redan där och då att man kommer få ett SUPERSPRÅNG. Man kommer rätt på precis ALLT.

Vi fick hoppa en ny slinga uppe i bokskogen också, den var ny för mig iallafall! Jag har ju bara ridit 90-klassen där tidigare och då vänder man runt en stor ek och rider ner igen. Men i 100-klassen fortsätter man över en till kulle och hoppar fyra hinder till, jättefina stora ekstockar. GUD vad det är vackert i Blekinge! ❤ Det var en rejäl nerförsbacke och stockarna var ganska stora, så jag försökte rida i vettig galopp med tryck men ändå inte för fort. Var beredd på att få bromsa rejält efter den andra stocken, för då gick det brant nerför men min kloka häst (även om han var HUR taggad som helst på att hoppa terrääääääääng) bromsade upp och balanserade sig så fint! Älskade älskade djur. Vilken underbar känsla det är när man känner att man hjälper varandra. Och det är verkligen GULD värt att ha en klok hopphäst i terrängen som hjälper till och har bra egen balans!

Jag är fortfarande rätt sur över att jag inte kan vara med på tävlingen den 2 juli, hade varit SÅ kul. Tyvärr har de ju bara en fälttävlan om året. 😦 Men men, nu gläds jag ändå åt en helt UNDERBART ROLIG träning och min fina fina fälttävlanshäst! Nästa helg ska vi sprätta runt på Eringsboda-banan och göra Blekinge osäkert en andra gång! Woho! 😀

IMG_3322
Gulliga Mia följde med som hästskötare, tusen tack!! Här får Tell beta lite, han fick en rejäl dusch också innan vi åkte hem. Det är superbra att de har en uteplats med vattenslang man får låna i Hoby. Helt makalöst fint väder, dessa sommarkvällar alltså!
IMG_3323
Storebror Tim blev så lycklig över att Tell kom hem igen så han lade sig ner och betade. 🙂 Tell står på benen och har nosen klistrad i backen han! Men båda stilarna funkar ju!

Förutom ridit terräng har jag och pärlan lagat båda saabarna i helgen, sååå skönt! Nu hör man inte längre inne i stan två mil bort att jag är ute och kör i Åryd. 😛 Och så har jag fått till lite umgänge med fina vänner. Enda problemet egentligen var att helgen tog slut alldeles för fort! ❤ Jag är SÅ tacksam för allt jag har, känner mig smått religiös över detta ibland. Imorse stod jag och vattnade i växthuset (pumpen är också lagad, wiho)! och kände bara en sån enorm tacksamhet över allt. Det är fan inte alla som har det såhär bra!

 

Träna på!!

Idag har jag lite jämnont överallt, men inte så farligt egentligen. Lite träningsvärk bara.

Jag är så himla glad över att jag börjat träna mig själv, hade jag inte gjort det hade jag ju inte kunnat röra mig nu på flera dar. Det är jobbigt att rida terräng kan jag tala om! Jag brukar alltid ha så sjuk träningsvärk särskilt i början av säsongen, hehe. 😉 Jag har inte ont alls från avtrillningen förutom lite träningsvärk i musklerna under hakan, sjukt konstigt ställe. Men man spänner sig väl lite när man ramlar av. Tydligen spände jag mig där! Jag är väldigt motiverad nu till att bli bättre på att rida, och alltså ska jag jobba på på gymmet!! Woho! 😀

Jag är så stolt över att vi hoppade flera enstjärniga linjer i helgen lätt som en plätt, jag trodde det var 100-klassgrejor så jag var inte så nervös. Sen fick jag reda på i efterhand att det var enstjärnigt. (Gulp). De håller ju på att bygga ut banan i Hoby ännu mer för att t e x kunna ha lag-SM i fälttävlan nästa år, och det går ju i enstjärnig klass. En träningskompis tyckte att jag kunde vara med dem i laget, och jag som inte ens tävlar för en Blekingeklubb.. men hon sa att de säkert kunde låna in mig i så fall. Jag bara skrattade och kände mig smickrad, men nu när jag ridit och det gått så bra på alla de här svåra grejorna så känner jag mig sjukt peppad! TÄNK om vi skulle kunna vara med i lag-SM i fälttävlan, vilken grej!! I antingen Smålands eller Blekinges lag. Bara tanken på det liksom. Man får verkligen fjärilar i magen. Sen är det ju verkligen inte alls så troligt att det skulle bli av. Men jag blir glad av blotta tanken iallafall! 🙂

I lördags hoppade vi ju lite kombinationer, nerhopp och häck ut i vattnet osv, men mest lite lättare grejor för att komma igång och bara hitta en bra terränggalopp, takten och rytmen. Lugnt och fint. (Det var iallafall Magnus tanke). 😉 Sen i söndags fick jag lite större utmaningar, det var säkert för att Tell var så mycket mer med på noterna också. Men jag trodde knappt mina ögon när Magnus sa att jag skulle rida upp för en enorm trappa (alltså en stor bank i två nivåer med en brant backe ner på andra sidan) och sen direkt utan att bromsa svänga 90 grader och hoppa en enorm triplebrush! Men Tell kändes så peppad, så jag tänkte att det är väl bara att prova. Det var väl inte världens vackraste första gången men över kom vi! Och sen fick vi rätt på det andra gången vi provade. Tell stampade upp där som en glad kanin! Hela jag bara sken som en sol. VILKEN känsla. Det är roligt att klara av saker som man egentligen trodde var för svårt! 😀

Här är först en bild på trappan (vänstra bilden) vi skulle studsa upp på toppen på med ett galoppsprång per avsats (från vänster i bild och sen ner på grusdelen), och sen triple-brushen jag skulle svänga direkt på efter nerförsbacken! Ni får se hindren iallafall! (Jag är med i bild på högra bilden från ett annat tillfälle när jag red förbi det hindret åt andra hållet, så strunta i det) 

Tyvärr filmade ingen de svåra grejorna vi gjorde, men snälla Philippa filmade lite på slutet när vi skulle rida en liten bana. Tusen tack!! Magnus sa efteråt att den nog var lite väl lätt för oss, men hellre att man slutar med nåt enkelt. Jag kände själv att jag var helt utmattad på slutet och glömde bort var jag skulle rida t o m, suck.  Så jag var lite trött och okoncentrerad och red inte lika bra som jag gjorde på de svårare grejorna. Fasen vad det är svårt att hålla fokus en hel helg!! 😉 Men totalt sett är jag ändå SÅ glad över helgen och ser verkligen fram emot att träna vidare på det jag tycker att vi kunde gjort bättre. Lite ringrostiga får man väl ändå vara såhär i början av säsongen.

Terräng är verkligen LIVET!!!! Men idag ska vi bara skritta ut en lång runda och mysa och pyssla i stallet i lugn och ro. Sen kommer jag rida lite lösgörande arbete i veckan och mycket ut i skogen, förutom på onsdag då Jens kommer och då ska vi köra lite hoppträning. Tell kommer säkert vara helt oberörd idag, fattar inte hur han kan ha så bra kondis. Det är liksom hans grej bara. Tycker inte jag gör nåt särskilt egentligen. Bara han mår bra och är pigg och fräsch så är jag glad!! ❤

Saker att ta tag i:

  1. Lämna in mina dressyrstövlar till skomakaren och få i dragkedjor. Jag får på mig stövlarna, men inte av. Helvetteeeeee vad störigt det är!!! Sträckte typ arslet i onsdags efter dressyrträningen på grund av detta. AJ!!!
  2. Lastträna min 15-åriga fjantpelle. Han var skitdryg att få in i släpet både i lördags och söndags. Utom när vi skulle hem. Då passade det minsann. Hem vill han ju. 😛 Ja ja. Sånt där är verkligen färskvara, han har ju gått rakt in i släpet i flera år nu, men men. Det är ju ingen ursäkt att ena dörren är lagad nu så han ”inte känner igen sitt släp”. Bara att träna på. Och inte vara stressad när jag gör det så går det säkert bra.
  3. Träna ÅTERIGEN på att ha hästen lös (join-up teknik typ) och att han kommer till mig. Jag ORKAR inte behöva ha med mig en havrehink ut för att få fatt i honom i hagen. Ja, gräset har kommit nu. Men ÄNDÅ. På tal om saker man får träna på sisådär vartannat vartredje år igen fast hästen är 15 år… Det är inte bara ridning som är färskvara, det är annat med hästar som också är det! Iallafall med pellesprätt-djur. 😉

Avslutningsvis, på tal om att allting kan hända, särskilt på fälttävlan! 😛 …

Härlig terränghelg

Jag är så trött, glad och utmattad. Men det gör INGENTING. För vet ni vad som är bäst i hela världen? Att rida terräng. Fälttävlan är VÄRLDENS bästa sport om ni inte visste om det!! 😀

fullsizeoutput_4169

Jag har haft finbesök av fälttävlansvännerna Ida och Karin, de körde ner hit ända från Gävle!! Så HIMLA himla roligt och mysigt på alla sätt. Jag saknar dem redan, kom snart tillbaka fina ni!

I helgen har det alltså varit Magnus Gällerdahl-kurs på Hoby-banan i Blekinge. I lördags var det lite dramatiskt, nån fick för sig att transportera en använd grill (som de nog trodde var släckt) på en pickup men den tog eld igen i vinden och HELA BILEN brann upp. Precis vid terrängbanan. Jäklar vad det brann. Brandkåren kom och hela faderittan. (Det gick bra med mannen och hunden i bilen). Tre av fyra hästar i vår grupp var så spända pga detta så det var ett mirakel att vi inte åkte av allihopa. Det var bara jag som gjorde det i en plötslig kovändning mot flocken och säkerheten… 😉 Hehe. Men men, man får se det som bra träning. Det kan ju stå en grill precis vid terrängbanan på tävling eller så t ex. Det måste ju gå att rida även om hästen är spänd och tittar på saker. Jag är i vilket fall jättenöjd med Tell, han har hoppat som en miljon. Men fasen vad det är svårt att koncentrera sig när en bil står och brinner, det small rätt rejält några gånger också. Hugaligen. Allt kändes helt overkligt. Lite som på film! What happens in Hoby… 😛

Ida och Karin har varit så gulliga och tagit SUPERFINA bilder och filmat en massa! Så jag som till och med jobbar med film fick ju lov att sätta ihop en liten snutt. 🙂 Och här nedan kommer några av Karins fina bilder också!

Men vet ni, idag söndag gick Tell som ett SKOTT. Så underbart att vara tillbaka på brottsplatsen fast i princip helt utan spänning denna gång. Han var BARA glad och avspänd, så UNDERBART att rida då. Jag har liksom inga ord. Jag älskar min häst, och jag älskar att rida terräng!!! Allt annat spelar liksom ingen roll. Det är helt vansinnigt vad roligt det här är. Det bästa man någonsin kan göra tror jag. 😉 Det tror jag nog Telleman den lilla glada sprätten också tycker! 😀

Idag var jag lite trött och seg och undrade verkligen hur jag skulle kunna motivera mig själv att åka ut till stallet och lasta Tell och alla grejor IGEN. Och sen köra 20 mil tur och retur till Blekinge. (Ida och Karin hade ju åkt norrut igen så jag var själv igen). Träningen började kl 16 så man hann ju sega ihop totalt innan. 😉 Men jag är så glad att jag tog mig i kragen och åkte dit igen. SÅ bra han gick idag. Det kändes liksom som att jag kunde rida OS ungefär. Älskade älskade häst.

Nu kommer jag sova gott… och ett glas vin har väl aldrig varit så gott kan jag säga. Hoppas ni också haft en toppenhelg! 🙂 Tuuuuusen tack igen bästa systrarna Hagström!!

fullsizeoutput_415ffullsizeoutput_4161fullsizeoutput_4163fullsizeoutput_4164fullsizeoutput_4166DSC_0458

Terrängpremiär för året 

Hurra vad roligt det var att träna terräng igen! 


Vädret var lite sådär ”skyll dig själv att du åker på terrängträning i mars”-aktigt. Dvs blåsigt, kallt, regn, hagel och snö blandat med sol och härliga tider! 


Tell var en stjärna. Det är bara piloten som ska sluta ratta omkring och låta hästen vara ifred. 😜 Känner mig lite ringrostig. Men strunt i det, det var sååååå kul!!! Duktiga duktiga häst!! 

Philippas bana utanför Eringsboda är helt toppen att komma igång på, inte så stor men ändå alla typhinder och man kan träna på det mesta. Det är bra att fältet inte är så stort och att det är kuperat, man måste rida! 😉 Det finns hinder från pyttemodell upp till 100-klass ungefär. Underlaget var jättefint. Man kan inte tro det är mars! 😊

Hoppträningen i onsdags gick också rätt okej, men jag känner mig ringrostig där med!! Kan det vara för att jag hoppar för lite mellan träningarna… och terräng har jag ju inte ridit på ett halvår känns det som. 

Det enda minuset med dagen var att Tell var jättebusig i vinden hemma när jag kom ut till stallet och ville inte alls åka nånstans, han ville busa i hagen med den vita ponnyrumpan, och dessutom hålla koll på det nya snygga fullblodsstoet som lånats in till gården i avelssyfte. 😍 Hon är jättejättefin, jag håller med, men det var liksom ingen anledning till att Tell skulle få stanna hemma. Förbaskade sprätt! Men med havrehink gick allt prima. Då var allt glömt.  


Däremot visade sig min idé att köra Tell på höger sida i släpet vara en fullkomligt usel idé. Tyvärr har dörren på vänstersidan inte hunnit bli lagad än men jag behövde ju släpet ändå, så därför tänkte jag att han kan väl åka på andra sidan. Men nehej det gick att få in djuret men sen kastade han sig ut direkt. Tydligen är hans eget släp som han vanligtvis älskar hästätande just på höger sida. Vänstersidan däremot är han ju van vid, där sker inga mord alls tydligen. 🙈🙈🙈 Men eftersom den dörren är helt kaputt så ville jag ju verkligen inte att han skulle skada sig! Dock fick jag ge mig efter 20 minuters bråkande, annars hade vi ju inte kommit till terrängträningen alls!! Så han fick åka på den gamla hederliga sidan, med trasig innerdörr. Det gick hur bra som helst. Suck. Men okej, vi löste det ju. Vi ska träna på att stå på höger sida en annan gång när vi inte ska iväg nånstans, det vore ju ändå lite bra att ens 15-åriga djur kan vara NÅGOT flexibelt ibland iallafall. Kan den arma matten tycka. 😅😜 

Trevlig helg på er! 😊

Hästhelg i kubik

Jag är så trött men jag ska ändå försöka få ner nåt om helgen här på bloggen! Jisses så roligt det har varit, även om det blev lite mycket bilkörande och lite sömn.. 🙂

I lördags steg jag upp 5.30 och åt frukost, lastade Tell 6.30 och drog till Udden för att träna terräng. Träningen började kl 9. Perfekt tyckte jag, då hinner jag lätt ner till Skåne sen! (Det visade sig dock att Linda Algotsson också skulle ner dit, med häst! Och hon tränade minst en grupp till efter oss… hahaha. Man är aldrig värst, så är det!)

Det ösregnade nästan hela träningen, vi blev helt sjöblöta allihopa men det gjorde inte så mycket. Gud i skruven så roligt det är att rida terräng!!! 😀

Jag sa till Linda att jag var lite nervös för att jag inte hoppat 100-klasshinder på flera år. Som svar på det sa hon ”du kan ju rida”. Okej… jag tolkade det som att jag får ta mig samman och lita på min häst. Och på mig själv. Men lite roligt var det. 😉

Det blev mest 90-hinder som vi började med och det kändes ju lätt, och så fick jag rida några svårare grejor ner i vattnet (som iofs inte var nåt vatten, det var helt torrt. Vatten kom det i mängder från himlen visserligen men inget låg i vattenhindret. Dock tror jag inte det gör så mycket, Tell brukar inte banga när det är vatten i ändå). Trappan fick jag också rida, samt nåt smalhinder och en spets. Sen på slutet fick jag rida en hel bana och då kom ju flera hinder med som vi inte tränat på själva träningen (typ som två jättestora bord och en smal triple brush. Fast då tänkte jag inte på det, allt kändes super! Tell bara spettade runt som ett riktigt proffs. Plättlätt. Banan där på slutet var lätt det bästa vi gjorde på hela träningen, och det var ändå det svåraste! 😀 Så nu har själva terrängnervositeten gått över inför tävlingen nästa helg och jag är istället GALET nervös över banhoppningen. Jag får försöka tänka att det också är terränghinder! 😉

IMG_1236.JPG
Så jävla skönt att sitta i mysbyxor i fleece och varm hoodie och köra hem efter den där blöta träningen. SÅ nöjd att jag kom ihåg att ta med torra kläder! 😀 

Efter detta packade vi in oss i torr fleece både Tell och jag och körde hem. Förresten märkte jag när jag skulle brodda av att han sprungit ifrån en doja i hastigheten, det märkte jag inte av alls när jag red. Ena framskon var puts väck. (Vår snälla hovis Johan rycker ut på måndag morgon och fixar det. Han är ju bara en pärla)! Men jag ska inte klaga, Tell har ändå haft ringskor nu i typ ett år och det här är första gången en sko ryker i terrängen.

Sen slängde jag mig i duschen hemma, körde ner till Skåne och Flyinge och så in på min plats på den fullpackade läktaren 5 minuter innan Charlotte Dujardin körde igång med testridningen av fyraåringarna. Skriver mer om det imorgon, har precis kommit hem, sen tagit in åtta hästar från ösregnet och nu är jag så trött och hungrig så jag måste äta nåt! Och kolla på sista avsnittet av Follow the money! (Om jag orkar, det kan hända att jag somnar…)

IMG_1274.JPG

Terrängklipp fast inte på mig

Tänkte det kunde vara kul för er att få se hur Hobys fina bana ser ut, även om jag tyvärr inte hade nån som filmade. Här är vår träningskompis Sara och hennes härliga häst! Så duktiga. I det här klippet kan ni se den mastiga nya coffin-graven och även hur fint det blivit uppe i ekbacken! 🙂

 

Här är ett annat klipp på Sara fast i Eringsboda på vår tränare Philippas egen bana, Tell och jag syns i bakgrunden då och då liksom resten av Hedaholmgänget! Henrik, Bibbi, Agneta (som rider på Taleya bredvid mig), Wilma – och hunden Enzo tror jag minsann också var med den gången. Detta är från Magnus Gällerdahl-kursen vi red i våras. 🙂

 

Terrängträning i Hoby

Igår var vi nere i Hoby och tränade terräng. Jag lyckades byta träningstid till kl 14 så jag hann hem och gå på fest sen på kvällen, woho! 

IMG_9820
lite stressigt att hinna klart på jobbet men sen var vi iväg! mot sherwoodskogen!!

Tell var en fullkomlig stjärna på träningen. Jag hade lite för dålig galopp i honom i början, det var pyttesmå hinder vi skulle värma upp på så både Tell och jag var väl lite lata. 😉 Men när vi väl kom igång så gick han som ett skott, och jag tycker jag red bättre och bättre. Roligt!

Vi hoppade de flesta hinder som ska vara med på tävlingen, plus några från 100-klassen. En helt nybyggd coffin t ex, och där hoppade vi bara graven nere i sänkan först. Den var riktigt rejäl, där gällde det verkligen att varken häst eller ryttare tittade ner i graven.. hehe. När vi sen hoppade hela coffin med stock in, grav sen stock ut så tyckte Tell att det var onödigt att hoppa graven också. Tvärnit och jättekast åt sidan, jag fick klättra upp hängandes i manen. Där var det lite nära ögat. 😉 Sen kom vi på den igen och då bara sa jag till med skänkeln rejält att ”hörru, du har hoppat den här. Nu kommer vi bara över”, och han hoppade så fint så.

IMG_9826
Det skulle regna hela dan, men vi klarade oss i stort sett hela passet när vi red!

Vi red även ”nya ekbacken” för första gången idag, den är ju helt nybyggd och det var egentligen själva anledningen till träningen idag, att få rida den slingan! Man hoppar ju ut från banan och upp i skogen. Även om Tell har en liten benägenhet till sånt på uteritter så är det ju värre när det är tävling och man ska bort från flocken. Hehe. Sex nya hinder hade de byggt där uppe, och jäklar vilken backe man ska uppför! Fick lite Boxholm-känsla. Det var jätteroligt att rida där, väldigt vackert bland alla ekar. Sen får vi ju se på tävlingen om det blir annat då men han gick som en peng nu iallafall. Jag kunde rida iväg från de andra och det var inga problem. Tell var så pigg så när vi skulle rida uppför den där jättebranta backen (och hoppa en stock direkt när man kom upp) så han satte av i sån galopp att det kändes som att jag skulle trilla av bakåt, hahaha! Krut i rumpan! Jag fick verkligen hålla i mig..

En jättegullig tjej i vår grupp sa efteråt att ”det ser så himla lätt ut när du rider, vilken fin häst du har”, nästan lite uppgivet. Jag tackade så jättemycket såklart, och berömde henne också. Tycker hon är jätteduktig och har en härlig häst som hon får hjälpa lite. Jag vet så väl hur det känns när det ser så himla lätt ut för andra, jag rider ju ofta med de som är väldigt mycket bättre än mig själv. Man får försöka inspireras av det och inte känna sig dålig själv! Det är inte så lätt jämt. I know.

Idag har jag fruktansvärd träningsvärk, vill ni bli vältränade så rid ett pass terräng i 1,5 timme i Hoby vettja! 😀 Jag är så less på min hosta nu, jag har hostat i flera veckor, fast jag känner mig inte särskilt sjuk i övrigt. Nu får det räcka tycker jag.

img_9827
Tror och hoppas att detta är rätt tippat!!

Snart ska jag ut till stallet och gosa med den här goingen bland annat! Sleeping beauty! 😀

Skärmavbild 2016-06-18 kl. 13.37.50.png

Pay and cross

Idag har Tell, jag och syster Anna varit på pay and cross i Bräkne Hoby! Gud så kul. 

Tell har varit en glad och peppad racerlama hela dan och syrran har bränt sig i finvädret.. Finns inget som en äkta terrängbane-bonnabränna! Haha 😁

Det blev lite lång dag eftersom allt blev jätteförsenat. Jag startade typ två timmar efter min egentliga starttid. Men men. Tell har betat gräs och haft det skönt. Sen taggade han till när det var dags! Själv red jag väl inte mitt bästa i värmen men jag är ändå mycket nöjd med dagen, sällskapet och min fina häst!


Så roligt att rida ihop med fina Lisa och Bassett också! Woho! 😃 Kul att heja på varann och gå banan osv. PS herregud så lång bana, tror det var 18 hinder och 22 språng!! Ett mirakel att jag kom ihåg den.

13285594_10153474408442312_601050374_n

Full speed ahead!

Jaha, då var det dags för den småländska fälttävlanscirkusen att ge sig ut på vägarna igår igen! Vinslöv – Södra Åreda tur och retur. Det var riktigt kanonväder, så det var inte direkt synd om oss att åka på terrängträning i det vädret! 

IMG_9263

Agneta och jag åkte ner och tränade för Hanna Berg, hon tog oss runt i princip hela 90-banan så vi har provat rida alla hinder som ska vara med på tävlingen. Superbra! Som vanligt så är hindrena inga direkta problem för mig och Tell, det är att komma fram till hindren. Flera nya fält på den här banan, in och ut ur skogen osv… Jag får helt enkelt klistra benen runt honom och smattra på med skänkeln så han inte hinner vända, den lille sprätten! Och fort går det, nåt så IN i bängen…

Jag var inte så nöjd med känslan igår på träningen, Tell var så IN I HELVETE taggad och låg på som en speedad gås. Det är jättesvårt att komma till ridning när hästen bara drar. Då måste man har ännu mera skänkel och stämma av jättemycket, utan att själv bli dragandes. Det är skitsvårt att hitta ärlig bjudning när han är så på, så det kändes inte så rytmiskt. Men jag tror inte det såg så hemskt ut. Jag har nog även lite för höga krav. Ville så gärna att det skulle gå bra. Klart han är taggad och glad. Han låg inte på såhär i helgen när vi tränade terräng i Blekinge, så det var ju i och för sig nyttigt att få träna på det också. Som sagt blir det en helt annan ridning då än om man kan rida ”som vanligt”. Suck. Det var lite väl roligt alltså för Tellepelle.

Dock var han en stjärna att brodda och sadla osv, han stod lös vid släpet så jag kunde fixa allt själv då jag inte hade nån medhjälpare. Duktig hest! Och han går ju in i släpet själv osv, inga problem. Sen körde han tyvärr lite lösgalopp där bak på vägen hem, men kom sen på att det var lika bra att kissa så då blev det lugnt. Så skönt! Sen tyckte han nog det var äckligt att stå på kissigt spån så då började han dessvärre sprattla där inne igen. Jag ska prova att slänga in jättemycket spån OCH halm på lördag. Han kan ju åka lugnt och snällt, det gör han oftast, det är bara lite svårt att förutspå vilket det kommer bli.

IMG_9264
Terrängbanan går liksom runt hela anläggningen, så sista hindret är att man hoppar in på banan! Jättefin och mysig anläggning, Vinslöv. Det ska bli roligt att åka dit på lördag även om jag nog kommer få rida ARSLET av mig för att få runt Tell i terrängen.

Vi tuffade på hemåt i två timmar, och sen utanför stallet så dog min bil. Förmodligen bensinpumpen som har gått, den startar men dör sen direkt igen. Så nu har vi INGEN fungerande bil. Stora saaben är på plåtverkstan sen Matias demolering av den, min lillsaab död på stallplan med släpet kopplat fortfarande (lämnade kvar den där, pallade inte bogsera den nånstans kl 23 på kvällen) och min gamla rostiga volvo står obesiktad i ett garage i Hovmantorp. Det går sådär på bilfronten alltså. Fick låna Agnetas och Henriks reservbil iallafall så jag kom hem. TACK! ❤ (Och jag är evigt tacksam att min bil inte lade av i Skåne. Eller nånstans på vägen hem. Utanför stallet var helt klart det bästa stället att dö på)!