Kategoriarkiv: Uteritt

Lama-gök-känguru

I förrgår var jag så nöjd så nöjd, hade egentligen tänkt trimma på banan men jag hängde med på uteritt i stället. Och Tell var en sån stjärna! Jättefin, och jag var så nöjd att vi fått till en fin blandning av skogsaktivitet och dressyr. Fina häst! 

IMG_3169

Igår var det helt andra bullar. Ibland skulle man gärna vilja veta vad som rör sig i huvudet på de där djuren.. suck!! Tell var väldigt taggad redan när vi tog in från hagen. Visst, vädret har slagit om nu och det är lite kallare och regn i luften. Och det var några som sköt som själva den ute i skogen, det hjälpte ju inte till direkt. Han var spik rak och sprättig hela uteritten med ponnyrumpan och storebror, hoppade fram som en känguru och låg på som en GNU. Han skulle om ponnyrumpan till varje pris. Vi red ju ut med ponnyn dagen före, då var det inget sånt här?? Ja jisses. Jag försökte verkligen att inte dra tillbaka, vet att det inte hjälper, försökte sätta honom i arbete istället, och rida många övergångar. Jag var helt färdig och blöt av svett och regn när vi kom hem. Och Tell var om möjligt ännu vildare, olydigare och sprattligare än när vi red iväg. Så jag fick ta in honom på ridbanan och jobba vidare. Kunde ju inte ställa in honom om vi inte fått till iallafall några avslappnade varv! Han kändes som att han tänkt sätta nytt världsrekord i hinderlöp, alternativt höjdhopp från stillastående. Jisses.

Förmodligen behövde han bara jobba ordentligt, och det fick han ju göra nu, och så hade han väl en tokig spralle-dag. Hoppas nu verkligen att det inte blir ännu värre än detta idag på dressyrträningen för Alette. Då får vi väl ta inträde till cirkusföreställningen. Puh. Jag hoppas att jag får betalt för att jag var tålmodig igår och inte gav upp förrän han slappnat av och kändes fin och mjuk… men det vet man ju aldrig med dessa djur. Det kan bli ännu värre idag.

IMG_3175
Söt är han iallafall och kändes väldigt nöjd med sig själv. Blöta och svettiga var vi båda två. Och jag var utmattad. Tell var fortfarande jetepigg. Den hästens kondis är inte att leka med alltså.

Jag tränar ju för att få hjälp och utveckla min kommunikation med hästen, så jag har inget emot att ”få skämmas” då och då, det är ju verkligen då man behöver hjälp. Och nu har vi ju inte tränat dressyr på två månader minst. Alette känner oss båda väl, och tycker väldigt mycket om Tell samtidigt som hon vet precis vilken crazy-ass racerlama han är. 😉 Men det finns grader i helvetet. Snälla snälla häst, var lugn idag så vi får till en bra träning som vi båda känner oss duktiga och stärkta av! ❤ Annars vet jag inte vad jag gör. Finns det valium för häst?? Kattmynta eller nåt… 😛

 

Spontan långritt

HUR härligt väder var det inte igår??! Wow! Det var svalare än fredag/lördags totala värmechock, men ändå så man kunde rida i t-shirt. Så underbart!

Mia och jag hade bokat dejt för att rida ut, vi siktade mot Gummatorp för det är så vacker natur och härliga grusvägar där. Holkaryd är också fint, men den rundan rider vi ju nästan alltid hela året, så man har ju sett den några gånger så att säga. 😉

Vi red in på några spännande sidovägar också för att utforska dem, men tyvärr var allt återvändsgränder. Men det är ändå roligt att rida på nya vägar och se var de leder! Kul att Mia också gillar sånt. 🙂

IMG_3090
Tim lunkar nöjt på

När vi var i Gummatorp så tänkte vi egentligen vända och rida hem samma väg på grusvägarna. Men den byn är så himla vacker, det ligger precis på andra sidan sjön från oss så man ser till Södra Åreda fast över vattnet. Vi skrittade på där och hade det mysigt, och sen bestämde vi oss för att helt enkelt rida vidare runt sjön. Tyvärr är det mest asfalt på den sidan, men det var kul att rida runt hela sjön! Och det är ju bra för killarna att få skritta ordentligt, det blir liksom för sällan man är ute och skrittar på asfalt så pass långt. Lika bra att passa på när det är kanonväder och man har trevligt sällskap! 🙂

Vi red c:a 1,3 mil och det tog oss väl knappt två timmar. Men då skrittade vi ju i säkert sex kilometer. Hästarna kändes SÅ fina och nöjda när vi kom hem!

IMG_3091.JPG

Nu är jag väldigt peppad på att rida ”rakt över” en bit till västerut på den rundan, då kommer man hem till min kompis Olivia i Vikensved. Hon har precis köpt en hästgård där och flyttat dit. Det var Olivias förra häst Sickan som jag red i några år i Risinge, och genom det stallet lärde känna Agneta och råkade köpa Tell… så kan det gå! Olivia har bott i stan hela tiden men nu har det alltså blivit hästgård på landet. Vore supermysigt att rida på långritt dit och ta med fika! Definitivt en bra sommarplan. 🙂 Man rider förbi tre sjöar på vägen dit så det borde ju dessutom finnas badmöjligheter. Jag ska lufta nån av mina gamla veteranmopeder först tror jag och reka vägar och eventuella badställen.

IMG_3095.JPG

 

En så kallad ”lugn tur i skogen”

Imorse vaknade jag av att jag hade så ont i magen att jag knappt kunde andas. Helt sjukt! Det har nog aldrig hänt förut.

Jag visste inte ens vad jag skulle göra, jag är så ovan vid att ha ont nånstans. Jag tror att jag är väldigt smärttålig för även om jag HAR gjort illa mig brukar jag inte ha så fruktansvärt ont ändå tycker jag. Jag har brutit händer och fötter och sånt utan att veta det förrän först efteråt när allt har läkt. Nåväl. Jag låg där och tänkte att jag nog hade kolik. Och att jag var tvungen att komma upp och röra på mig. Så det gjorde jag till sist. Kändes verkligen precis som att jag tänkte att jag behandlade mig själv som om jag vore en häst, med den skillnaden att jag nu märkte själv hur ont det verkligen gjorde. Magen var helt uppsvälld och tyst. Som tur var lättade den här ”koliken” efter ett tag och gjorde mer normalt ont. Sen blev det bättre men jag har varit rätt hängig hela dagen. Efter att jag ridit kändes det dock som bortblåst!

Det är inte bara hästar som mår bra av att röra på sig, det gör ju människor också. Jag tror att jag har druckit för lite vatten den här veckan och suttit stilla både på konferens och i flygstolar en hel del. Inte alls bra. Jag brukar ju röra mig mycket mer vanligtvis.

Tell den pigga racerlaman hade backen i redan från början idag när vi red ut i skogen, fast han gick framåt så kände jag hur hela han liksom ”ålade” och inte bjöd ärligt för fem öre. Ja, han var pigg som en GNU och dessutom ganska skraj för det var typ skymning (hans absolut mesta räddhetstriggare), problemet är bara att det ju i princip är skymning HELA VINTERN här även om man rider i dagsljus. Så det är ett halvår av ”räddhetsväder”. Suck. Naturligtvis lät det som kriget i skogen också, hörde flera skott men inga hundar eller så och det var en bra bit från oss. Så jag red vidare, men Tell var INTE ett smack övertygad om att vi skulle överleva. Kanske inte jättesmart att rida ut själv på en övertaggad häst som vilat några dagar… men det är lätt att vara efterklok.

Efter lite meningsskiljaktigheter mellan den aspigga rädda racerlaman och jag så beslutade jag mig för att det var tryggast för alla att jag helt enkelt gick med honom en bit, så det gjorde jag, och hoppade upp igen efter ett tag. Kände att han fortfarande var väldigt laddad, men nu löste han iallafall sina räddhetsattacker med att satsa FRAMÅT. T ex förbi en otroligt läskig rishög. Är radarn på så är den! Då kan även de mest oskyldiga rishögar vara en potentiell attackerande puma. Tell sprattlade vilt förbi i flygande pass.

Jag hade tänkt mig en lugn skogsrunda men det blir ju inte alltid som man tänkt. Ähum. Efter lite trav och galopp och många skrittövergångar kändes det lite mer som en häst jag satt på och inte en explosiv raket. Men när vi tog en avslutande galopp på de mjuka grusvägarna i riktning hemåt gick det ju lite fortare än vad piloten hade tänkt sig, så kan vi säga. Det var inte så att han stack, men jag kände ju att han behövde få springa så jag lät honom sträcka ut innan han själv tog kommandot så att säga. När han kändes lite stark så drev jag lite till innan jag fångade upp. Hittills tycker jag det har visat sig vara den bästa metoden. ”Kontakta sadeln innan du kontaktar munnen” som Peter Markne säger brukar jag också tänka på, särskilt på en racerlama vars stora mål i livet är att spränga ljudvallen är det något man får anledning att träna sig på väldigt ofta, kan jag tala om. 😉

Fjantkamel racerlama som hade kunnat gå ett pass till. Minst. Men söt är han när han tigger morötter! ❤️

 

Torsdagsupdate

Hej gott folk! Idag har höststorm-säsongen börjat här i Småland. Det kan bli spännande att rida lektion på uteridbanan ikväll. Hehe. 

Igår fick Tell vila, men dagen före det hann vi ut när det var ljust och tog en härlig runda i skogen. Försöker rida likadant ute som på banan med sits och mage, men jag får använda handen lite mer märker jag för herr häst vill hemskt gärna bestämma GALOPP i full fart helst hela tiden. 😉 Så det blev många övergångar där också. Älskar att rida galopp-skritt-galopp-övergångar ute, det är ju DEN framåtbjudningen man ska ha in i skritten även på banan! Fina fina glada häst. ❤

Jag har 100-klassen i fälttävlan om två veckor i sikte, vill verkligen ha ordning på grejorna inför det. Rider mycket tempoväxlingar i galoppen så jag har kontroll och bjudning i alla ”växlar”. Då är det inte svårt att rida vad man än styr på, om man har den kollen. Försöker jag intala mig i varje fall. 😉 100-klasser byggs för 500-meterstempo. Men vi klarar ju 480-meterstempo utan problem (som det är i 90-klass) så jag tänker inte jättemycket på att ”rida fortare nu”. Takt, rytm och balans och att ha en bra bjudning är det viktigaste. Jag skiter ärligt i maxtiden, jag vill rida i en trevlig ändamålsenlig galopp i balans. Sen om vi får till det är en annan fråga.. hehe.. 😛

IMG_1215.JPG

I bara farten anmälde jag mig till en hopptävling i Växjö och en dressyrtävling i Kalmar nu i november, så har vi det att träna till efter sista fälttävlan. Jag hade tänkt rida LA:3 och MSVC:1 i dressyren men C1:an var full och hade flera reserver så jag sket i det. Anmälde LB:2 och LA:3 istället. I hoppningen är vi anmälda till 100 och 110.

Skulle egentligen rida en hubertusjakt i november, och även om jag vill det SJUKT gärna så vill jag vara rädd om min häst och hans gamla bakknä så vi kommer nog skippa det. Och självklart åker jag inte på nån tävling alls som vi är anmälda till om han inte känns helt ok. Nu däremot känns han hur fin som helst, hoppas det håller i sig! Min älskade älskade racerlama. ❤

Galopptisdag

Både Tell och jag älskar uteritter. Vi skyndade oss ut i skogen själva ikväll, det blir ju mörkt så snabbt nu. Tell var jätteglad och frustade redan i skritten på väg ut i skogen, haha! Underbart. 

Jag blev påmind av facebook om att det var fem år sen idag som jag satt fast i taggtråd i skogen med Tell och trodde att hans sista stund var kommen. Det var på tiden när det bara var kris och panik på våra ensam-uteritter, han var livrädd för allt och jag var i min tur också livrädd. Ändå hade jag gett mig fan på att jag SKULLE kunna rida ut själv. Det var bara det att det gick helt värdelöst. Typ varje gång. Och så fastnade vi i taggtråd på det efter ett av hans på den tiden berömda panik-bautahopp rätt ut i ingenstans. Fy hundan. Men som ett mirakel stod han blick stilla i en halvtimme medan jag trasslade ut alla fyra benen ur taggtråden. Vi hade verkligen änglavakt den gången.

Fastän 2011 var ett kasst år med mycket gråt och ångest och jobbigheter så kom vi ju igenom det. Sen har det bara gått bättre! Med allt. Jag minns att jag tänkte då att jag nog aldrig skulle kunna njuta på uteritter själv med Tell, han har helt enkelt för mycket flyktinstinkt tänkte jag. Däremot minns jag att jag hade som mål att iallafall kunna genomföra uteritter själv på ett bra sätt förr eller senare. Jag tror inte att jag då kunde se framför mig hur han lugn och trygg skulle knata på i skymningen, utan annat sällskap än mig på ryggen, långa tyglar, möta älgar och rävar och allt möjligt och han gör verkligen ingenting. Så är det alltså nu, fem år senare. (Okej inte alla gånger, men de allra flesta). Han bara frustar nöjt. Han är vaken och alert, men lugn, glad och trygg. Och det har vi gjort tillsammans! Åh vad coolt det är.

img_1126
Älskade älskade häst!


Imorgon är det hoppträning, tror det kommer gå finfint.
Skönt att ha ett härligt galoppjobb gjort dagen innan, Tell var SÅ nöjd och fin att rida idag. Förut ville jag nästan alltid trimma på banan dagen före en träning för att känna att jag hade ordning på grejorna, men numera tycker jag uteritter och härliga grusvägsgalopper nästan är ännu bättre. Så man känner att motorn verkligen är på, liksom! Det är också en grej som hänt bara nu det senaste året, att jag verkligen kan JOBBA honom ute. Ändra formen, rida tempoväxlingar med bibehållen aktion, härliga övergångar, få honom att slappna av och stretcha ut ryggen och halsen, osv. Så ja, gott folk, det kan gå att få bukt med tossiga rädda racerlamor, man får bara hålla ut tills de är 14 år sisådär! 😛 😉

Jag försöker helst undvika att tänka på att jag ska rida 100-klass snart, jag blir så nervös redan nu så jag känner mig illamående. Men på fredag ska jag ut på terrängbanan och träna för Linda Algotsson, det längtar jag till! Hon kommer säkert coacha oss så vi (jag) känner mig lite modigare. (Blev den träningen ist för att åka ner till Hoby idag, Udden kändes viktigare). Och jag är så glad så jag nästan dör för att bästa Ida och Karin kommer ner ända från Gävletrakten för att hänga med mig och Tell på fälttävlan!! Alltså snacka om fina vänner!!! ❤ ❤ ❤ 😀

img_1163
Nu har det officiellt blivit höst. Ikväll var det premiär både på att börja äta lite hösilage OCH att få på regntäcke. De går fortfarande ute hela dygnet (utom när de är inne och får lite kraftfoder) men imorgon ska det regna, så täcket fick komma på nu.

 

Full av energi

Igår kväll stupade jag i soffan efter jobbet och sov en timme, var lite halvgroggy efter det men tog mig ut till stallet i solen ändå. Tänk att kunna rida i t-shirt i september kl 19.30 på kvällen! 🙂

Tell den älskade racerlaman kommer fram och gnäggar i hagen trots att han har hur mycket gräs som helst, och tar på sig grimman själv. Det är som att han säger ”Är det terräng idag igen? Ja? JA!!!”

Det var det ju då inte, jag hade mer sett framför mig en lagom uteritt i lugn och ro, skaka loss lite i lugn trav och galopp och njuta av det fina vädret. Tell tänkte ”TERRÄNG”!!!! PEPP!!!” och var så pigg så jag vet inte vad.

Skärmavbild 2016-06-01 kl. 23.53.16
Bild på den mentala inställningen. Även i skogen. 😉 

Jag hade inte så stort val mer än att rida en ganska lång runda och låta honom rulla på i galopp på grusvägarna, han var SÅ nöjd och hade öronen spetsade hela rundan. Det är som att han fortfarande gick som tåget sen jag sa ”GÅ” i terrängen i söndags, haha! Det ger verkligen mycket i vardags-framåtbjudningen att rida terräng, det säger jag bara! Det slutade med att vi red en hel runda som han annars kan vara lite fjantig på, men igår gick han som tåget. Vi mötte till och med en stor traktor, en skogsmaskin OCH red förbi en robotgräsklippare som kom rakt mot oss. Men han gick. Så härligt! Dock var han fortfarande så pigg på sista sträckan hem när vi skulle skritta, så det liknade mer nån slags tölt i racerfart. Ett brunt halvblod som töltar, ni kan ju se detta framför er… Jag hoppade av och gick med honom, då kunde han skritta rätt så lugnt. När vi kom hem efter en dryg timme var Tell lika pigg fortfarande och jag var ganska trött. Mitt liv går som sagt mycket ut på att försöka komma i allafall i närheten av min hästs konditionsnivå.. 😉 Haha!

img_2412

Jag får ta mig samman och rida nåt lösgörande pass på banan också i veckan känner jag, men det är väldigt skönt att vi har så bra ridvägar. Jag rider ju mycket övergångar och skolor ute i naturen också, kan inte bara låta honom fräsa på rakt fram med bakbenen rakt ut. Tänkte först ta hackamore, men det är jag glad att jag inte gjorde. Det fick bli det tredelade easy control-stübben-bettet istället (som blir som ett rakt bett när man tar i det), det lyssnar han fint på och man kan ha mjuk kontakt. Däremot gillar jag inte det bettet riktigt på ridbanan, men rider man ut är det toppen.

Fyrsprång

Igår fick Tell vila, men vi tränade lite trickträning hagen. Han var jätteduktig! Jag tycker det är så roligt att umgås med min häst, måste inte alltid rida varje dag. Och så blir jag så glad och smickrad över att han trots enorm gräshage alltid kommer fram och gnäggar mot mig. Sötis! Han vet hur man ska smälta mattes hjärta han. 😉 ❤ Men jag tror också att han tycker det är kul med aktiviteter, och det brukar det ju oftast bli när jag kommer. 🙂

Sen drog jag och sambon till Öland och gick på utomhusbio i ett stenbrott, som några vänner och kollegor till mig arrangerade. Det kom jättemycket folk och det var supermysigt att sitta där under stjärnorna och kolla på film. Myyyys!! Älskar semester och att man spontant kan dra till Öland över en natt. Vi sov över där i våra vänners jättemysiga stuga precis vid havet högt upp på nordvästra Öland.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Idag när vi kom hem på eftermiddagen så tog jag ut Tell på en galopprunda i skogen, så underbart! Jag har nog inte riktigt fattat det här än att han är så duktig nu med att gå ut själv i skogen, har ridit jättemycket själv den här sommaren och det är liksom som bortblåst med alla tendenser till att bråka eller kasta sig hemåt. Öronen framåt och plattan i mattan, haha! Modig hestracka! ❤

På ett ställe ville han stanna och körde upp huvudet rakt i luften, men då såg jag att det var vår vän Therese som kom runt kröken med sin häst så jag ropade hej, sen var det inget mer med det. Fler som var ute på grusvägarna och hade roligt. 🙂

Det är underbart att sträcka ut i full galopp, jag brukar växla mellan att rida i arbetsgalopp, samlad galopp och nån gång lite snabbare, och så skrittar vi och travar också såklart. Idag tränade vi på öppna åt båda hållen i trav, så fin han var! Och övergångar skritt-galopp-skritt. Duktig duktig häst. Vi har en lång backe med perfekt underlag på slutet av rundan också där Tell idag fick välja fart själv. Älskar känslan när han spetsar öronen, länger ut halsen och tar i med bakbenen, han kommer snabbt in i fyrsprång när han galopperar på ordentligt! Så härligt att bara susa fram. Jag har börjat tänka på ordet ”fyrsprång” sen vår senaste fälttävlan. Ni som varit med ett tag känner nog till det, men alla kanske inte gör det?

Tells ena uppfödare Bibbi hade tillfälligt tappat bort oss i terrängen i Hoby, det regnade ju så mycket, men sen såg hon nån komma farande och sa sen att ”jag såg direkt att det var Tell, för han gick i fyrsprång på alla raksträckorna”! Bibbi är ju född på 1930-talet, och fyrsprång hör man mest lite äldre hästmänniskor prata om. Om nån har hört någon exempelvis född på 80-talet och framåt som använder uttrycket får ni gärna berätta det för mig)! Såhär står det på wikipedia:

Fyrsprång är en sorts galopp. ”Vanlig” galopp är en tretaktig gångart, men fyrsprång är som namnet antyder fyrtaktig, så därför sätter hästen ner alla fyra hovarna olika gånger. Fyrsprång är inte tekniskt sett en egen gångart, utan hästen sätter ner hovarna i samma ordning som i galopp, utom de två hovar som skall sättas ner samtidigt, som i fyrsprång sätts ner i sekvens.

Under dressyrridning använder man sig av tretaktsgalopp. På kapplöpningsbanan rids hästen i fyrsprång.

Äntligen hemma!

Å vad det är skönt att komma hem! Jag har varit galet trött idag, kom hem sent igår kväll/natt och idag fick jag stiga upp tidigt och åka och jobba i Kalmar. Det var lite segt. 

Det var superhärligt väder, så jag var glad att jag iallafall kunde äta lunch på mitt favorit-lastbils-hak Lotsutkiken, längst ut vid havet på ett industriområde. ÄLSKAR det stället. Så fint! Och så god mat! Kroppkakor. M m m! Där hade man kunnat bli kvar hela dan. Lätt.


Jag har haft det jättebra fast intensivt i England, vill gärna åka dit igen men DÅ ska det vara en fälttävlansresa! Även om filmresa också var helt okej. 🙂 Jag var mest i de centrala delarna av London, och vi hade jättespäckat schema som sagt, men hann även spana in östra London litegrann innan vi åkte hem och äta mat på en jättepopulär restaurang som vi köade till i två timmar. Haha! Men det var det värt. Annars gillade jag Bristol bäst tror jag, så himla trevlig stad! Dit måste jag åka fler gånger. Fast mest vill jag ut på landsbygden såklart. Fälttävlans-landet… Satt typ och dreglade när jag tittade ut genom fönstret när vi åkte tåg mellan Bristol och London.

 

Jag längtade efter Tell så jag höll på att smälla av, och han längtade tydligen efter mig också! Gose-gosehäst! När ens häst kommer och möter en och gnäggar i hagen smälter man ju. Visserligen ville han mest bli kliad och få godis, men det kunde jag ju stå till tjänst med. Det var en hel del päls som ramlade av kan man säga. Han börjar få fin ny sommarpäls nu också, blank och fin.

Red ut i finvädret med Helena på Tibelle och Wilma på Sonic, så mysigt! Tell var rätt pigg och bjöd på nåt bocksprång här och där i rena ivern i galoppen, men annars uppförde han sig bra. Glad och nöjd häst! ❤

Äntligen grusvägsgalopp!

SOM jag har längtat. Och nu blev det äntligen av. Medan det var ljust också! Hurra!!

Tell uppförde sig sitt allra allra bästa och fick tusen guldstjärnor. Han hade nog också längtat efter det här. Taleya-fian gick också finfint, inga fjanterier alls från någon av de två gökarna trots att de inte varit ute och galoppat på hur länge som helst och det hade hänt lite nya saker på den gamla vanliga rundan sen sist.

Tell gick först nästan hela vägen och det gick som tåget. Särskilt i galoppen. Och alla grusvägar var nyharvade och helt perfekta. Å vad härligt det var! Det enda problemet var att det kändes som att rundan blivit mycket kortare sen sist! 😉 Jag tror och hoppas att detta är året när min rädda fjant äntligen växer upp och blir modig hest. ❤ Fjorton är en bra ålder alltså. Hittills ser det bra ut vill jag lova! Terrängsäsong 2016 here we go! 😀

Skärmavbild 2014-04-26 kl. 11.38.52

Nu är det påsklov, mycket efterlängtat. Imorgon ska jag rida igenom dressyrprogrammen några gånger på den ”nya” banan (nu är staketet klart) och sen åker Matias och jag till Öland och bor på hotell vid havet. Ska bli jättemysigt.

Sen blir det dressyrtävling på söndag som sagt, och på måndag blir det rallykombinationen dressyrtävling och sen direkt på terrängträning. Jag har även planerat in att sätta mig i bastun efter det, samt ta en god öl eller tre. 😉 Livet leker! Glad påsk på er! ❤