Kategoriarkiv: Uteritt

Ponnybus

Igår red vi ut med två stora bruna och en liten vit. Grusvägarna är nyharvade och har fått nytt underlag, superhärliga att rida på! Som en nyharvad ridbana nästan fast ute i skogen! 🙂

Jag orkade inte rida dagen före detta, så Tell var taggad till tusen. Ska inte djuret kunna vila EN dag utan att man får häcken full sen?? Hehe.. Sen vet jag inte riktigt vad jag tänkte som tog på hackamore, men jag gillar att rida med det ibland så han inte alltid måste ha bett i munnen. Nu var det jättelänge sen sist. Han brukar vara snäll, men kan bli lite stark på ponnyhack (det är det enda jag har). Man får vara noga med att inte själv hänga i det.

Det gick ju bra och så, men efter att vi galopperat på och låtit dem sträcka ut i en rejäl lång backe så var ponnysarna Tell (den mentala ponnyn) och Sonic (den riktiga ponnyn) minst sagt lite glada och busiga. Vi hade tänkt oss en till liten galopp i mer ordnad form, men se de var inte the ponys inställda på alls. Ähum. Tell sprattlade och bockade i ren pepp som en vild lax, och ponnyrumpan brände om oss i full karriär… Ähum. Vi styrde upp ordningen igen och tvingade de peppade djuren till lite övergångar mellan skritt och trav. Och Tim där fram märkte inget alls av det bakomvarande ponnykaoset. Fina snälla professorn! ❤ Alla djuren skötte sig iallafall utmärkt efter detta lilla haveri, så vi kom hem glada och nöjda och avrastade allihopa.

Tell var så trött i måndags så jag blev lite orolig att den här terrängträningen i helgen kanske varit lite mastig för honom. Men uppenbarligen har han piggat på sig, och nu behöver han snanare mer motion. 😉 Det får bli ett lösgörande arbete på banan idag, tycker jag nästan aldrig rider på banan nuförtiden. Det är ju så skönt att komma ut i skogen och vi rider ju mycket övergångar där, öppna och sluta osv. Men ibland är det ju bra att göra sånt arbete lite mer ordentligt på banan.

IMG_6491
räv med hackamore
img_9538
Vid min SVANS!! Ponnyrumpan ska INTE vinna!!!

 

Annonser

Long distance runner – härlig långritt!

Idag har jag ägnat mig åt den bästa träningen jag vet. Nämligen den sorten som innebär att man sitter på hästryggen. 🙂

Mia och jag red ut på långritt idag bort till Vikensved, där gjorde vi en paus och hälsade på min kompis Olivia som har köpt hästgård där. Viiiiilket ställe!! Så himla fint.

Vi var ute i nästan tre timmar inklusive stoppet hos Olivia, en himla härlig tur på lite drygt två mil! Vägarna bortanför Gummatorp hade vi ju aldrig ridit på, och jag var lite nervös över att mobiltäckningen skulle försvinna för google maps var min enda guidning. Det är massor med småvägar där och många sjöar! Superfina ridvägar, dit vill jag absolut rida igen! Det slingrade sig och var härliga backar, och underlaget var till största delen helt perfekt för ridning. Supermysigt! Hästarna var så nöjda och glada och det var vi med. 🙂 Tell skötte sig prima både när han fick gå först och när han var tvåa. Han var lite taggad och uppmärksam, men lydig och duktig och han går när jag säger till honom. Inga plötsliga tvärkast alls. Så ska det se ut. Fina hest! ❤

När man väl är i Vikensved blir man sugen på att rida ännu mer åt det hållet, där ligger ju ett superfint naturreservat med bokskog och ännu fler sjöar, och Olivia tipsade om fina vägar där med. Då får vi nog ta med fika i såna fall, GUDARS vad jag var hungrig när vi kom hem!

IMG_4636IMG_4646IMG_4648IMG_4651

En annan rolig sak som hände idag var att Poppe med familj kom och hälsade på! Så roligt att se honom igen den gamla ligisten. ❤ I många många år var ju Tim, Poppe och Tell de tre bruna musketörerna i samma hage, och Poppe och Tell är ju jämngamla så de har vuxit upp tillsammans och gått på hingstbete ihop. Poppe bor nu hos sina nya ägare i Trekanten utanför Kalmar/Nybro. Han såg ut att må prima. Fina popsitops! Jag minns den här filmen som jag gjorde när Poppe skulle säljas. Det är en härlig häst det där. 🙂 (Poppe är också släkt med Tell och co men han är född hos andra uppfödare, det är därför han inte heter nåt på T som alla andra Greengard-hästar gör. Tosca som är Tells mamma är mormor till Poppe. Poppes mamma heter Tatcha och henne skrev jag om här en gång om ni är nyfikna)!

Bananallama

Hallå hallå! Hoppas ni har haft en fin helg! 🙂

Jag var helt förvirrad i lördags eftersom jag för första gången på jag vet inte HUR länge vaknade upp till en helg när jag inte hade nåt inbokat. Helt gudomligt skönt. Jag har skrotat omkring i trädgården, druckit öl, lagat mat, grejat och hållit på i lagom sakta mak. Det behövdes verkligen.

Igår red Mia och jag ut en fin tur, sen fick hon en liten ridlektion av mig på banan med Tell som läromästare. Tim är ju skogshäst för tillfället och får inte gå på banan, så jag hade lovat henne att hon skulle få rida Tell lite. Det gick superbra, de var så duktiga! Tell var lite taggad och Mia fick träna på ryttarkänslan. Han är en väldigt bra häst för det ändamålet! Han är också väldigt bra att träna övergångar på, man känner PRECIS när man får till det! 🙂 Och galoppfattningar genom att bara tänka galopp och dra bak ytterskänkeln en centimeter och öppna inner höft pyttelite. Nu har han lärt både Mia och mig att man inte behöver ”hoppa” in en häst i galopp, att sitta still och låta hästen börja galoppera räcker! 😉

Finfin söndagsaktivitet 🐎

A post shared by Ida Q (@iqpic) on

Idag var det härligt soligt väder och Tell och jag började med en solo-uteritt, han var så nöjd och frustade flera gånger redan i skritten. Fina fina häst! ❤ Sen red vi på banan, jag såg igår när Mia red att han behövde lösgöras lite mer den laman. Jag har nog varit lite för dålig på min lösgörande läxa på sistone. Så idag blev det mycket skänkelvikningar, öppna och sluta. Jag kände i vänster sluta att det inte alls var populärt, så där kom jag åt hans stela sida helt klart. Jag försökte att inte hamna i bråk med honom, så jag red lite i höger varv en stund och sen tillbaka igen till den där jobbiga vänsterslutan och då gick det mycket bättre. Han kändes riktigt fin på slutet!

Den finaste 😍

A post shared by Ida Q (@iqpic) on

Jag red på mitt supertjocka gamla 80-tals-sprenger-bett som jag fått ärva av Eva, jag har inte ridit på det nu på ett tag, men idag var det helt perfekt! Det är bra det där bettet, det märks direkt om jag får honom för mycket i handen. Han lägger sig gärna på och drar, och det är ju inte så kul. Men om jag inte drar tillbaka, utan vad han än gör är lätt i handen och erbjuder honom kontakt och istället sätter honom i arbete, så är han SÅ fin. Ett bra verktyg för ryttarkänslan det med, helt klart! 🙂 När jag verkligen har honom på bakbenen och kan rida bara med sitsen, då är det här bettet helt underbart kan jag säga! Och så vill jag ju rida jämt, så det är bara fortsätta träna! Har jag honom såhär fint lösgjord och framför skänkeln så kan jag ju stoppa in vad som helst i truten på honom, han kommer vara nöjd ändå. Bästa häst, vad du lär mig mycket varenda dag! ❤

 

 

 

Zorro-moves i skogen

Igår red jag ut själv, insåg att det kanske inte var världens bästa idé eftersom det nästan var skymning och Tell var pigg och taggad som en gnu. ”Uteritt – woho – men vadå ska inte min bästa trygga storebror Tim med”?!! Jag var bara tvungen att komma ut i skogen, så då fick jag tänka ut ett bra upplägg.

Jag gick med honom i början, jag gillar att välja mina strider och jag kände bara inte för att bråka med en stegrande häst redan från början eftersom det kan vara lite problematiskt att komma från gårdsplan när han är så pigg och laddad. Vissa dagar kan jag rida ut själv åt vilket håll som helst, men igår kände jag att det inte alls var nån bra idé. Han är väldigt lugn och snäll när jag går bredvid. Då kan man inte tro att han har en hel flock med rävar bakom öronen! 😉

Jag hoppade upp efter ett tag, det gick bra. Jag brukar vänta tills han skrittar genom hela kroppen och har frustat ett par gånger. Även om han var pigg och på sin vakt när jag hoppade upp, så funkade det bra. 🙂 Sen tappade jag tyvärr min ena handske efter ett tag så jag fick hoppa av igen, men som tur var så var det nära Freddies ridbana så jag gick bort dit och lånade deras uppsittningspall som står utanför ridbanan precis vid vägen. Precis när jag står där och hoppar upp så kommer de hem med hästsläpet, gud vad de stirrade på mig genom bilrutorna, haha! Jag vinkade glatt och hoppades att de kände igen mig (fast jag hade full regnmundering och reflexväst på mig), så de inte skulle tro att någon helt okänd mänska varit och tjuvridit på deras ridbana eller nåt.

DÅ tyckte Telleman att nu får det vara nog, nu ska jag hem. När han inte fick gå hemåt utan åt andra hållet istället (vi skulle ju vidare på rundan tyckte jag) så ställde han sig rakt upp. Jag gav mig inte, fick honom åt rätt håll och sparkade på i full galopp. Vad som helst, bara han går FRAM! Kände mig som Zorro. 😛 Vet inte om Freddie och barnen kom ut sen för att säga hej, men då var vi i så fall borta med vinden!

Kan tänka mig att sekvensen måste ha sett ut ungefär såhär. Jag var ganska lik Zorro också i min långa regnkappa. 😉

Efter den lilla incidenten hade vi det härligt på de fina grusvägarna, och kom hem precis innan det blev mörkt. Både häst och matte var mycket nöjda och glada, skönt att det blev en härlig tur i skogen, det behövde vi. Vi har ju kommit ur de här tramsigheterna förr, man får vara konsekvent och ha mycket tålamod. Och så blir ju allt lite bättre efter en härlig galopp. Helst åt rätt håll. 😉

Over and out! *swoosch swoosch swoosch” (gör zorrotecknet med värjan i luften) 

 

 

Lama-gök-känguru

I förrgår var jag så nöjd så nöjd, hade egentligen tänkt trimma på banan men jag hängde med på uteritt i stället. Och Tell var en sån stjärna! Jättefin, och jag var så nöjd att vi fått till en fin blandning av skogsaktivitet och dressyr. Fina häst! 

IMG_3169

Igår var det helt andra bullar. Ibland skulle man gärna vilja veta vad som rör sig i huvudet på de där djuren.. suck!! Tell var väldigt taggad redan när vi tog in från hagen. Visst, vädret har slagit om nu och det är lite kallare och regn i luften. Och det var några som sköt som själva den ute i skogen, det hjälpte ju inte till direkt. Han var spik rak och sprättig hela uteritten med ponnyrumpan och storebror, hoppade fram som en känguru och låg på som en GNU. Han skulle om ponnyrumpan till varje pris. Vi red ju ut med ponnyn dagen före, då var det inget sånt här?? Ja jisses. Jag försökte verkligen att inte dra tillbaka, vet att det inte hjälper, försökte sätta honom i arbete istället, och rida många övergångar. Jag var helt färdig och blöt av svett och regn när vi kom hem. Och Tell var om möjligt ännu vildare, olydigare och sprattligare än när vi red iväg. Så jag fick ta in honom på ridbanan och jobba vidare. Kunde ju inte ställa in honom om vi inte fått till iallafall några avslappnade varv! Han kändes som att han tänkt sätta nytt världsrekord i hinderlöp, alternativt höjdhopp från stillastående. Jisses.

Förmodligen behövde han bara jobba ordentligt, och det fick han ju göra nu, och så hade han väl en tokig spralle-dag. Hoppas nu verkligen att det inte blir ännu värre än detta idag på dressyrträningen för Alette. Då får vi väl ta inträde till cirkusföreställningen. Puh. Jag hoppas att jag får betalt för att jag var tålmodig igår och inte gav upp förrän han slappnat av och kändes fin och mjuk… men det vet man ju aldrig med dessa djur. Det kan bli ännu värre idag.

IMG_3175
Söt är han iallafall och kändes väldigt nöjd med sig själv. Blöta och svettiga var vi båda två. Och jag var utmattad. Tell var fortfarande jetepigg. Den hästens kondis är inte att leka med alltså.

Jag tränar ju för att få hjälp och utveckla min kommunikation med hästen, så jag har inget emot att ”få skämmas” då och då, det är ju verkligen då man behöver hjälp. Och nu har vi ju inte tränat dressyr på två månader minst. Alette känner oss båda väl, och tycker väldigt mycket om Tell samtidigt som hon vet precis vilken crazy-ass racerlama han är. 😉 Men det finns grader i helvetet. Snälla snälla häst, var lugn idag så vi får till en bra träning som vi båda känner oss duktiga och stärkta av! ❤ Annars vet jag inte vad jag gör. Finns det valium för häst?? Kattmynta eller nåt… 😛

 

Spontan långritt

HUR härligt väder var det inte igår??! Wow! Det var svalare än fredag/lördags totala värmechock, men ändå så man kunde rida i t-shirt. Så underbart!

Mia och jag hade bokat dejt för att rida ut, vi siktade mot Gummatorp för det är så vacker natur och härliga grusvägar där. Holkaryd är också fint, men den rundan rider vi ju nästan alltid hela året, så man har ju sett den några gånger så att säga. 😉

Vi red in på några spännande sidovägar också för att utforska dem, men tyvärr var allt återvändsgränder. Men det är ändå roligt att rida på nya vägar och se var de leder! Kul att Mia också gillar sånt. 🙂

IMG_3090
Tim lunkar nöjt på

När vi var i Gummatorp så tänkte vi egentligen vända och rida hem samma väg på grusvägarna. Men den byn är så himla vacker, det ligger precis på andra sidan sjön från oss så man ser till Södra Åreda fast över vattnet. Vi skrittade på där och hade det mysigt, och sen bestämde vi oss för att helt enkelt rida vidare runt sjön. Tyvärr är det mest asfalt på den sidan, men det var kul att rida runt hela sjön! Och det är ju bra för killarna att få skritta ordentligt, det blir liksom för sällan man är ute och skrittar på asfalt så pass långt. Lika bra att passa på när det är kanonväder och man har trevligt sällskap! 🙂

Vi red c:a 1,3 mil och det tog oss väl knappt två timmar. Men då skrittade vi ju i säkert sex kilometer. Hästarna kändes SÅ fina och nöjda när vi kom hem!

IMG_3091.JPG

Nu är jag väldigt peppad på att rida ”rakt över” en bit till västerut på den rundan, då kommer man hem till min kompis Olivia i Vikensved. Hon har precis köpt en hästgård där och flyttat dit. Det var Olivias förra häst Sickan som jag red i några år i Risinge, och genom det stallet lärde känna Agneta och råkade köpa Tell… så kan det gå! Olivia har bott i stan hela tiden men nu har det alltså blivit hästgård på landet. Vore supermysigt att rida på långritt dit och ta med fika! Definitivt en bra sommarplan. 🙂 Man rider förbi tre sjöar på vägen dit så det borde ju dessutom finnas badmöjligheter. Jag ska lufta nån av mina gamla veteranmopeder först tror jag och reka vägar och eventuella badställen.

IMG_3095.JPG

 

En så kallad ”lugn tur i skogen”

Imorse vaknade jag av att jag hade så ont i magen att jag knappt kunde andas. Helt sjukt! Det har nog aldrig hänt förut.

Jag visste inte ens vad jag skulle göra, jag är så ovan vid att ha ont nånstans. Jag tror att jag är väldigt smärttålig för även om jag HAR gjort illa mig brukar jag inte ha så fruktansvärt ont ändå tycker jag. Jag har brutit händer och fötter och sånt utan att veta det förrän först efteråt när allt har läkt. Nåväl. Jag låg där och tänkte att jag nog hade kolik. Och att jag var tvungen att komma upp och röra på mig. Så det gjorde jag till sist. Kändes verkligen precis som att jag tänkte att jag behandlade mig själv som om jag vore en häst, med den skillnaden att jag nu märkte själv hur ont det verkligen gjorde. Magen var helt uppsvälld och tyst. Som tur var lättade den här ”koliken” efter ett tag och gjorde mer normalt ont. Sen blev det bättre men jag har varit rätt hängig hela dagen. Efter att jag ridit kändes det dock som bortblåst!

Det är inte bara hästar som mår bra av att röra på sig, det gör ju människor också. Jag tror att jag har druckit för lite vatten den här veckan och suttit stilla både på konferens och i flygstolar en hel del. Inte alls bra. Jag brukar ju röra mig mycket mer vanligtvis.

Tell den pigga racerlaman hade backen i redan från början idag när vi red ut i skogen, fast han gick framåt så kände jag hur hela han liksom ”ålade” och inte bjöd ärligt för fem öre. Ja, han var pigg som en GNU och dessutom ganska skraj för det var typ skymning (hans absolut mesta räddhetstriggare), problemet är bara att det ju i princip är skymning HELA VINTERN här även om man rider i dagsljus. Så det är ett halvår av ”räddhetsväder”. Suck. Naturligtvis lät det som kriget i skogen också, hörde flera skott men inga hundar eller så och det var en bra bit från oss. Så jag red vidare, men Tell var INTE ett smack övertygad om att vi skulle överleva. Kanske inte jättesmart att rida ut själv på en övertaggad häst som vilat några dagar… men det är lätt att vara efterklok.

Efter lite meningsskiljaktigheter mellan den aspigga rädda racerlaman och jag så beslutade jag mig för att det var tryggast för alla att jag helt enkelt gick med honom en bit, så det gjorde jag, och hoppade upp igen efter ett tag. Kände att han fortfarande var väldigt laddad, men nu löste han iallafall sina räddhetsattacker med att satsa FRAMÅT. T ex förbi en otroligt läskig rishög. Är radarn på så är den! Då kan även de mest oskyldiga rishögar vara en potentiell attackerande puma. Tell sprattlade vilt förbi i flygande pass.

Jag hade tänkt mig en lugn skogsrunda men det blir ju inte alltid som man tänkt. Ähum. Efter lite trav och galopp och många skrittövergångar kändes det lite mer som en häst jag satt på och inte en explosiv raket. Men när vi tog en avslutande galopp på de mjuka grusvägarna i riktning hemåt gick det ju lite fortare än vad piloten hade tänkt sig, så kan vi säga. Det var inte så att han stack, men jag kände ju att han behövde få springa så jag lät honom sträcka ut innan han själv tog kommandot så att säga. När han kändes lite stark så drev jag lite till innan jag fångade upp. Hittills tycker jag det har visat sig vara den bästa metoden. ”Kontakta sadeln innan du kontaktar munnen” som Peter Markne säger brukar jag också tänka på, särskilt på en racerlama vars stora mål i livet är att spränga ljudvallen är det något man får anledning att träna sig på väldigt ofta, kan jag tala om. 😉

Fjantkamel racerlama som hade kunnat gå ett pass till. Minst. Men söt är han när han tigger morötter! ❤️

 

Torsdagsupdate

Hej gott folk! Idag har höststorm-säsongen börjat här i Småland. Det kan bli spännande att rida lektion på uteridbanan ikväll. Hehe. 

Igår fick Tell vila, men dagen före det hann vi ut när det var ljust och tog en härlig runda i skogen. Försöker rida likadant ute som på banan med sits och mage, men jag får använda handen lite mer märker jag för herr häst vill hemskt gärna bestämma GALOPP i full fart helst hela tiden. 😉 Så det blev många övergångar där också. Älskar att rida galopp-skritt-galopp-övergångar ute, det är ju DEN framåtbjudningen man ska ha in i skritten även på banan! Fina fina glada häst. ❤

Jag har 100-klassen i fälttävlan om två veckor i sikte, vill verkligen ha ordning på grejorna inför det. Rider mycket tempoväxlingar i galoppen så jag har kontroll och bjudning i alla ”växlar”. Då är det inte svårt att rida vad man än styr på, om man har den kollen. Försöker jag intala mig i varje fall. 😉 100-klasser byggs för 500-meterstempo. Men vi klarar ju 480-meterstempo utan problem (som det är i 90-klass) så jag tänker inte jättemycket på att ”rida fortare nu”. Takt, rytm och balans och att ha en bra bjudning är det viktigaste. Jag skiter ärligt i maxtiden, jag vill rida i en trevlig ändamålsenlig galopp i balans. Sen om vi får till det är en annan fråga.. hehe.. 😛

IMG_1215.JPG

I bara farten anmälde jag mig till en hopptävling i Växjö och en dressyrtävling i Kalmar nu i november, så har vi det att träna till efter sista fälttävlan. Jag hade tänkt rida LA:3 och MSVC:1 i dressyren men C1:an var full och hade flera reserver så jag sket i det. Anmälde LB:2 och LA:3 istället. I hoppningen är vi anmälda till 100 och 110.

Skulle egentligen rida en hubertusjakt i november, och även om jag vill det SJUKT gärna så vill jag vara rädd om min häst och hans gamla bakknä så vi kommer nog skippa det. Och självklart åker jag inte på nån tävling alls som vi är anmälda till om han inte känns helt ok. Nu däremot känns han hur fin som helst, hoppas det håller i sig! Min älskade älskade racerlama. ❤

Galopptisdag

Både Tell och jag älskar uteritter. Vi skyndade oss ut i skogen själva ikväll, det blir ju mörkt så snabbt nu. Tell var jätteglad och frustade redan i skritten på väg ut i skogen, haha! Underbart. 

Jag blev påmind av facebook om att det var fem år sen idag som jag satt fast i taggtråd i skogen med Tell och trodde att hans sista stund var kommen. Det var på tiden när det bara var kris och panik på våra ensam-uteritter, han var livrädd för allt och jag var i min tur också livrädd. Ändå hade jag gett mig fan på att jag SKULLE kunna rida ut själv. Det var bara det att det gick helt värdelöst. Typ varje gång. Och så fastnade vi i taggtråd på det efter ett av hans på den tiden berömda panik-bautahopp rätt ut i ingenstans. Fy hundan. Men som ett mirakel stod han blick stilla i en halvtimme medan jag trasslade ut alla fyra benen ur taggtråden. Vi hade verkligen änglavakt den gången.

Fastän 2011 var ett kasst år med mycket gråt och ångest och jobbigheter så kom vi ju igenom det. Sen har det bara gått bättre! Med allt. Jag minns att jag tänkte då att jag nog aldrig skulle kunna njuta på uteritter själv med Tell, han har helt enkelt för mycket flyktinstinkt tänkte jag. Däremot minns jag att jag hade som mål att iallafall kunna genomföra uteritter själv på ett bra sätt förr eller senare. Jag tror inte att jag då kunde se framför mig hur han lugn och trygg skulle knata på i skymningen, utan annat sällskap än mig på ryggen, långa tyglar, möta älgar och rävar och allt möjligt och han gör verkligen ingenting. Så är det alltså nu, fem år senare. (Okej inte alla gånger, men de allra flesta). Han bara frustar nöjt. Han är vaken och alert, men lugn, glad och trygg. Och det har vi gjort tillsammans! Åh vad coolt det är.

img_1126
Älskade älskade häst!


Imorgon är det hoppträning, tror det kommer gå finfint.
Skönt att ha ett härligt galoppjobb gjort dagen innan, Tell var SÅ nöjd och fin att rida idag. Förut ville jag nästan alltid trimma på banan dagen före en träning för att känna att jag hade ordning på grejorna, men numera tycker jag uteritter och härliga grusvägsgalopper nästan är ännu bättre. Så man känner att motorn verkligen är på, liksom! Det är också en grej som hänt bara nu det senaste året, att jag verkligen kan JOBBA honom ute. Ändra formen, rida tempoväxlingar med bibehållen aktion, härliga övergångar, få honom att slappna av och stretcha ut ryggen och halsen, osv. Så ja, gott folk, det kan gå att få bukt med tossiga rädda racerlamor, man får bara hålla ut tills de är 14 år sisådär! 😛 😉

Jag försöker helst undvika att tänka på att jag ska rida 100-klass snart, jag blir så nervös redan nu så jag känner mig illamående. Men på fredag ska jag ut på terrängbanan och träna för Linda Algotsson, det längtar jag till! Hon kommer säkert coacha oss så vi (jag) känner mig lite modigare. (Blev den träningen ist för att åka ner till Hoby idag, Udden kändes viktigare). Och jag är så glad så jag nästan dör för att bästa Ida och Karin kommer ner ända från Gävletrakten för att hänga med mig och Tell på fälttävlan!! Alltså snacka om fina vänner!!! ❤ ❤ ❤ 😀

img_1163
Nu har det officiellt blivit höst. Ikväll var det premiär både på att börja äta lite hösilage OCH att få på regntäcke. De går fortfarande ute hela dygnet (utom när de är inne och får lite kraftfoder) men imorgon ska det regna, så täcket fick komma på nu.

 

Full av energi

Igår kväll stupade jag i soffan efter jobbet och sov en timme, var lite halvgroggy efter det men tog mig ut till stallet i solen ändå. Tänk att kunna rida i t-shirt i september kl 19.30 på kvällen! 🙂

Tell den älskade racerlaman kommer fram och gnäggar i hagen trots att han har hur mycket gräs som helst, och tar på sig grimman själv. Det är som att han säger ”Är det terräng idag igen? Ja? JA!!!”

Det var det ju då inte, jag hade mer sett framför mig en lagom uteritt i lugn och ro, skaka loss lite i lugn trav och galopp och njuta av det fina vädret. Tell tänkte ”TERRÄNG”!!!! PEPP!!!” och var så pigg så jag vet inte vad.

Skärmavbild 2016-06-01 kl. 23.53.16
Bild på den mentala inställningen. Även i skogen. 😉 

Jag hade inte så stort val mer än att rida en ganska lång runda och låta honom rulla på i galopp på grusvägarna, han var SÅ nöjd och hade öronen spetsade hela rundan. Det är som att han fortfarande gick som tåget sen jag sa ”GÅ” i terrängen i söndags, haha! Det ger verkligen mycket i vardags-framåtbjudningen att rida terräng, det säger jag bara! Det slutade med att vi red en hel runda som han annars kan vara lite fjantig på, men igår gick han som tåget. Vi mötte till och med en stor traktor, en skogsmaskin OCH red förbi en robotgräsklippare som kom rakt mot oss. Men han gick. Så härligt! Dock var han fortfarande så pigg på sista sträckan hem när vi skulle skritta, så det liknade mer nån slags tölt i racerfart. Ett brunt halvblod som töltar, ni kan ju se detta framför er… Jag hoppade av och gick med honom, då kunde han skritta rätt så lugnt. När vi kom hem efter en dryg timme var Tell lika pigg fortfarande och jag var ganska trött. Mitt liv går som sagt mycket ut på att försöka komma i allafall i närheten av min hästs konditionsnivå.. 😉 Haha!

img_2412

Jag får ta mig samman och rida nåt lösgörande pass på banan också i veckan känner jag, men det är väldigt skönt att vi har så bra ridvägar. Jag rider ju mycket övergångar och skolor ute i naturen också, kan inte bara låta honom fräsa på rakt fram med bakbenen rakt ut. Tänkte först ta hackamore, men det är jag glad att jag inte gjorde. Det fick bli det tredelade easy control-stübben-bettet istället (som blir som ett rakt bett när man tar i det), det lyssnar han fint på och man kan ha mjuk kontakt. Däremot gillar jag inte det bettet riktigt på ridbanan, men rider man ut är det toppen.