Torsdagsupdate

Hej gott folk! Idag har höststorm-säsongen börjat här i Småland. Det kan bli spännande att rida lektion på uteridbanan ikväll. Hehe. 

Igår fick Tell vila, men dagen före det hann vi ut när det var ljust och tog en härlig runda i skogen. Försöker rida likadant ute som på banan med sits och mage, men jag får använda handen lite mer märker jag för herr häst vill hemskt gärna bestämma GALOPP i full fart helst hela tiden. 😉 Så det blev många övergångar där också. Älskar att rida galopp-skritt-galopp-övergångar ute, det är ju DEN framåtbjudningen man ska ha in i skritten även på banan! Fina fina glada häst. ❤

Jag har 100-klassen i fälttävlan om två veckor i sikte, vill verkligen ha ordning på grejorna inför det. Rider mycket tempoväxlingar i galoppen så jag har kontroll och bjudning i alla ”växlar”. Då är det inte svårt att rida vad man än styr på, om man har den kollen. Försöker jag intala mig i varje fall. 😉 100-klasser byggs för 500-meterstempo. Men vi klarar ju 480-meterstempo utan problem (som det är i 90-klass) så jag tänker inte jättemycket på att ”rida fortare nu”. Takt, rytm och balans och att ha en bra bjudning är det viktigaste. Jag skiter ärligt i maxtiden, jag vill rida i en trevlig ändamålsenlig galopp i balans. Sen om vi får till det är en annan fråga.. hehe.. 😛

IMG_1215.JPG

I bara farten anmälde jag mig till en hopptävling i Växjö och en dressyrtävling i Kalmar nu i november, så har vi det att träna till efter sista fälttävlan. Jag hade tänkt rida LA:3 och MSVC:1 i dressyren men C1:an var full och hade flera reserver så jag sket i det. Anmälde LB:2 och LA:3 istället. I hoppningen är vi anmälda till 100 och 110.

Skulle egentligen rida en hubertusjakt i november, och även om jag vill det SJUKT gärna så vill jag vara rädd om min häst och hans gamla bakknä så vi kommer nog skippa det. Och självklart åker jag inte på nån tävling alls som vi är anmälda till om han inte känns helt ok. Nu däremot känns han hur fin som helst, hoppas det håller i sig! Min älskade älskade racerlama. ❤

Galopptisdag

Både Tell och jag älskar uteritter. Vi skyndade oss ut i skogen själva ikväll, det blir ju mörkt så snabbt nu. Tell var jätteglad och frustade redan i skritten på väg ut i skogen, haha! Underbart. 

Jag blev påmind av facebook om att det var fem år sen idag som jag satt fast i taggtråd i skogen med Tell och trodde att hans sista stund var kommen. Det var på tiden när det bara var kris och panik på våra ensam-uteritter, han var livrädd för allt och jag var i min tur också livrädd. Ändå hade jag gett mig fan på att jag SKULLE kunna rida ut själv. Det var bara det att det gick helt värdelöst. Typ varje gång. Och så fastnade vi i taggtråd på det efter ett av hans på den tiden berömda panik-bautahopp rätt ut i ingenstans. Fy hundan. Men som ett mirakel stod han blick stilla i en halvtimme medan jag trasslade ut alla fyra benen ur taggtråden. Vi hade verkligen änglavakt den gången.

Fastän 2011 var ett kasst år med mycket gråt och ångest och jobbigheter så kom vi ju igenom det. Sen har det bara gått bättre! Med allt. Jag minns att jag tänkte då att jag nog aldrig skulle kunna njuta på uteritter själv med Tell, han har helt enkelt för mycket flyktinstinkt tänkte jag. Däremot minns jag att jag hade som mål att iallafall kunna genomföra uteritter själv på ett bra sätt förr eller senare. Jag tror inte att jag då kunde se framför mig hur han lugn och trygg skulle knata på i skymningen, utan annat sällskap än mig på ryggen, långa tyglar, möta älgar och rävar och allt möjligt och han gör verkligen ingenting. Så är det alltså nu, fem år senare. (Okej inte alla gånger, men de allra flesta). Han bara frustar nöjt. Han är vaken och alert, men lugn, glad och trygg. Och det har vi gjort tillsammans! Åh vad coolt det är.

img_1126

Älskade älskade häst!


Imorgon är det hoppträning, tror det kommer gå finfint.
Skönt att ha ett härligt galoppjobb gjort dagen innan, Tell var SÅ nöjd och fin att rida idag. Förut ville jag nästan alltid trimma på banan dagen före en träning för att känna att jag hade ordning på grejorna, men numera tycker jag uteritter och härliga grusvägsgalopper nästan är ännu bättre. Så man känner att motorn verkligen är på, liksom! Det är också en grej som hänt bara nu det senaste året, att jag verkligen kan JOBBA honom ute. Ändra formen, rida tempoväxlingar med bibehållen aktion, härliga övergångar, få honom att slappna av och stretcha ut ryggen och halsen, osv. Så ja, gott folk, det kan gå att få bukt med tossiga rädda racerlamor, man får bara hålla ut tills de är 14 år sisådär! 😛 😉

Jag försöker helst undvika att tänka på att jag ska rida 100-klass snart, jag blir så nervös redan nu så jag känner mig illamående. Men på fredag ska jag ut på terrängbanan och träna för Linda Algotsson, det längtar jag till! Hon kommer säkert coacha oss så vi (jag) känner mig lite modigare. (Blev den träningen ist för att åka ner till Hoby idag, Udden kändes viktigare). Och jag är så glad så jag nästan dör för att bästa Ida och Karin kommer ner ända från Gävletrakten för att hänga med mig och Tell på fälttävlan!! Alltså snacka om fina vänner!!! ❤ ❤ ❤ 😀

img_1163

Nu har det officiellt blivit höst. Ikväll var det premiär både på att börja äta lite hösilage OCH att få på regntäcke. De går fortfarande ute hela dygnet (utom när de är inne och får lite kraftfoder) men imorgon ska det regna, så täcket fick komma på nu.

 

Full av energi

Igår kväll stupade jag i soffan efter jobbet och sov en timme, var lite halvgroggy efter det men tog mig ut till stallet i solen ändå. Tänk att kunna rida i t-shirt i september kl 19.30 på kvällen! 🙂

Tell den älskade racerlaman kommer fram och gnäggar i hagen trots att han har hur mycket gräs som helst, och tar på sig grimman själv. Det är som att han säger ”Är det terräng idag igen? Ja? JA!!!”

Det var det ju då inte, jag hade mer sett framför mig en lagom uteritt i lugn och ro, skaka loss lite i lugn trav och galopp och njuta av det fina vädret. Tell tänkte ”TERRÄNG”!!!! PEPP!!!” och var så pigg så jag vet inte vad.

Skärmavbild 2016-06-01 kl. 23.53.16

Bild på den mentala inställningen. Även i skogen. 😉 

Jag hade inte så stort val mer än att rida en ganska lång runda och låta honom rulla på i galopp på grusvägarna, han var SÅ nöjd och hade öronen spetsade hela rundan. Det är som att han fortfarande gick som tåget sen jag sa ”GÅ” i terrängen i söndags, haha! Det ger verkligen mycket i vardags-framåtbjudningen att rida terräng, det säger jag bara! Det slutade med att vi red en hel runda som han annars kan vara lite fjantig på, men igår gick han som tåget. Vi mötte till och med en stor traktor, en skogsmaskin OCH red förbi en robotgräsklippare som kom rakt mot oss. Men han gick. Så härligt! Dock var han fortfarande så pigg på sista sträckan hem när vi skulle skritta, så det liknade mer nån slags tölt i racerfart. Ett brunt halvblod som töltar, ni kan ju se detta framför er… Jag hoppade av och gick med honom, då kunde han skritta rätt så lugnt. När vi kom hem efter en dryg timme var Tell lika pigg fortfarande och jag var ganska trött. Mitt liv går som sagt mycket ut på att försöka komma i allafall i närheten av min hästs konditionsnivå.. 😉 Haha!

img_2412

Jag får ta mig samman och rida nåt lösgörande pass på banan också i veckan känner jag, men det är väldigt skönt att vi har så bra ridvägar. Jag rider ju mycket övergångar och skolor ute i naturen också, kan inte bara låta honom fräsa på rakt fram med bakbenen rakt ut. Tänkte först ta hackamore, men det är jag glad att jag inte gjorde. Det fick bli det tredelade easy control-stübben-bettet istället (som blir som ett rakt bett när man tar i det), det lyssnar han fint på och man kan ha mjuk kontakt. Däremot gillar jag inte det bettet riktigt på ridbanan, men rider man ut är det toppen.

Fyrsprång

Igår fick Tell vila, men vi tränade lite trickträning hagen. Han var jätteduktig! Jag tycker det är så roligt att umgås med min häst, måste inte alltid rida varje dag. Och så blir jag så glad och smickrad över att han trots enorm gräshage alltid kommer fram och gnäggar mot mig. Sötis! Han vet hur man ska smälta mattes hjärta han. 😉 ❤ Men jag tror också att han tycker det är kul med aktiviteter, och det brukar det ju oftast bli när jag kommer. 🙂

Sen drog jag och sambon till Öland och gick på utomhusbio i ett stenbrott, som några vänner och kollegor till mig arrangerade. Det kom jättemycket folk och det var supermysigt att sitta där under stjärnorna och kolla på film. Myyyys!! Älskar semester och att man spontant kan dra till Öland över en natt. Vi sov över där i våra vänners jättemysiga stuga precis vid havet högt upp på nordvästra Öland.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Idag när vi kom hem på eftermiddagen så tog jag ut Tell på en galopprunda i skogen, så underbart! Jag har nog inte riktigt fattat det här än att han är så duktig nu med att gå ut själv i skogen, har ridit jättemycket själv den här sommaren och det är liksom som bortblåst med alla tendenser till att bråka eller kasta sig hemåt. Öronen framåt och plattan i mattan, haha! Modig hestracka! ❤

På ett ställe ville han stanna och körde upp huvudet rakt i luften, men då såg jag att det var vår vän Therese som kom runt kröken med sin häst så jag ropade hej, sen var det inget mer med det. Fler som var ute på grusvägarna och hade roligt. 🙂

Det är underbart att sträcka ut i full galopp, jag brukar växla mellan att rida i arbetsgalopp, samlad galopp och nån gång lite snabbare, och så skrittar vi och travar också såklart. Idag tränade vi på öppna åt båda hållen i trav, så fin han var! Och övergångar skritt-galopp-skritt. Duktig duktig häst. Vi har en lång backe med perfekt underlag på slutet av rundan också där Tell idag fick välja fart själv. Älskar känslan när han spetsar öronen, länger ut halsen och tar i med bakbenen, han kommer snabbt in i fyrsprång när han galopperar på ordentligt! Så härligt att bara susa fram. Jag har börjat tänka på ordet ”fyrsprång” sen vår senaste fälttävlan. Ni som varit med ett tag känner nog till det, men alla kanske inte gör det?

Tells ena uppfödare Bibbi hade tillfälligt tappat bort oss i terrängen i Hoby, det regnade ju så mycket, men sen såg hon nån komma farande och sa sen att ”jag såg direkt att det var Tell, för han gick i fyrsprång på alla raksträckorna”! Bibbi är ju född på 1930-talet, och fyrsprång hör man mest lite äldre hästmänniskor prata om. Om nån har hört någon exempelvis född på 80-talet och framåt som använder uttrycket får ni gärna berätta det för mig)! Såhär står det på wikipedia:

Fyrsprång är en sorts galopp. ”Vanlig” galopp är en tretaktig gångart, men fyrsprång är som namnet antyder fyrtaktig, så därför sätter hästen ner alla fyra hovarna olika gånger. Fyrsprång är inte tekniskt sett en egen gångart, utan hästen sätter ner hovarna i samma ordning som i galopp, utom de två hovar som skall sättas ner samtidigt, som i fyrsprång sätts ner i sekvens.

Under dressyrridning använder man sig av tretaktsgalopp. På kapplöpningsbanan rids hästen i fyrsprång.

Äntligen hemma!

Å vad det är skönt att komma hem! Jag har varit galet trött idag, kom hem sent igår kväll/natt och idag fick jag stiga upp tidigt och åka och jobba i Kalmar. Det var lite segt. 

Det var superhärligt väder, så jag var glad att jag iallafall kunde äta lunch på mitt favorit-lastbils-hak Lotsutkiken, längst ut vid havet på ett industriområde. ÄLSKAR det stället. Så fint! Och så god mat! Kroppkakor. M m m! Där hade man kunnat bli kvar hela dan. Lätt.


Jag har haft det jättebra fast intensivt i England, vill gärna åka dit igen men DÅ ska det vara en fälttävlansresa! Även om filmresa också var helt okej. 🙂 Jag var mest i de centrala delarna av London, och vi hade jättespäckat schema som sagt, men hann även spana in östra London litegrann innan vi åkte hem och äta mat på en jättepopulär restaurang som vi köade till i två timmar. Haha! Men det var det värt. Annars gillade jag Bristol bäst tror jag, så himla trevlig stad! Dit måste jag åka fler gånger. Fast mest vill jag ut på landsbygden såklart. Fälttävlans-landet… Satt typ och dreglade när jag tittade ut genom fönstret när vi åkte tåg mellan Bristol och London.

 

Jag längtade efter Tell så jag höll på att smälla av, och han längtade tydligen efter mig också! Gose-gosehäst! När ens häst kommer och möter en och gnäggar i hagen smälter man ju. Visserligen ville han mest bli kliad och få godis, men det kunde jag ju stå till tjänst med. Det var en hel del päls som ramlade av kan man säga. Han börjar få fin ny sommarpäls nu också, blank och fin.

Red ut i finvädret med Helena på Tibelle och Wilma på Sonic, så mysigt! Tell var rätt pigg och bjöd på nåt bocksprång här och där i rena ivern i galoppen, men annars uppförde han sig bra. Glad och nöjd häst! ❤

Äntligen grusvägsgalopp!

SOM jag har längtat. Och nu blev det äntligen av. Medan det var ljust också! Hurra!!

Tell uppförde sig sitt allra allra bästa och fick tusen guldstjärnor. Han hade nog också längtat efter det här. Taleya-fian gick också finfint, inga fjanterier alls från någon av de två gökarna trots att de inte varit ute och galoppat på hur länge som helst och det hade hänt lite nya saker på den gamla vanliga rundan sen sist.

Tell gick först nästan hela vägen och det gick som tåget. Särskilt i galoppen. Och alla grusvägar var nyharvade och helt perfekta. Å vad härligt det var! Det enda problemet var att det kändes som att rundan blivit mycket kortare sen sist! 😉 Jag tror och hoppas att detta är året när min rädda fjant äntligen växer upp och blir modig hest. ❤ Fjorton är en bra ålder alltså. Hittills ser det bra ut vill jag lova! Terrängsäsong 2016 here we go! 😀

Skärmavbild 2014-04-26 kl. 11.38.52

Nu är det påsklov, mycket efterlängtat. Imorgon ska jag rida igenom dressyrprogrammen några gånger på den ”nya” banan (nu är staketet klart) och sen åker Matias och jag till Öland och bor på hotell vid havet. Ska bli jättemysigt.

Sen blir det dressyrtävling på söndag som sagt, och på måndag blir det rallykombinationen dressyrtävling och sen direkt på terrängträning. Jag har även planerat in att sätta mig i bastun efter det, samt ta en god öl eller tre. 😉 Livet leker! Glad påsk på er! ❤

Uteritt i rosa skymning

Det blev ingen bild på den rosa skymningen dessvärre, ibland orkar jag bara inte fota för jag vet att det aldrig kan bli lika fint som det känns, eller som det ser ut. Men det var härligt!

Kallt som sjutton, rått, men vackert. Långkallingarna får stanna kvar ett tag till tyvärr, iallafall om man rider morgon eller kväll.

Igår var jag i Malmö/Köpenhamn, det var fint. Ibland är det skönt att inte bara vara hästnörd utan göra nåt annat. Och mysigt att träffa min älskade syster. Men jag längtar alltid hem. En natt borta är ganska lagom för mig.. hehe. 😉

IMG_8928

Woho! Matte är hemma igen!! Aktivitet! Pepp!! 

 

Nu ligger Greta här bredvid mig i soffan och snarkar. Matias och jag passar henne ikväll för Karin är bortrest. Jag är omgiven av snarkande djur och människor… Tur de är ganska söta iallafall. 🙂

IMG_6420.JPG

En onsdag i mars

Förra veckan var det ju ”fössta tossdan i mass” och de smålänningar som tycker det är roligt åt ”massipantåta” bara för att fira sin roliga dialekt (även vissa norrlänningar som bor i Småland tycker att det är en hysteriskt rolig dialekt kan jag avslöja). Men idag var det en helt vanlig onsdag, ändå lite vårkänsla får man säga! 

Jag är så GLAD över att det inte blir mörkt förrän HALV SJU nu! Hurra!!! 😀 Jag red ut kl 17.30 och hann med att njuta av solnedgången och lyssna på en och annan gås som vårkraxade nåt obegripligt. Tell och jag hade det riktigt mysigt. Jag älskar att rida ut, har gjort det alldelels för lite på sistone! Skönt att vi kom ut idag iallafall. Även om det blev rätt mörkt på slutet.

Tell var jättetaggad och glad men skötte sig fint. Till och med på slutet när det kom en häst, två människor, en cykel och två hundar i grupp i mörkret.

Jag fick vänta på Ingrid som varit och fixat sadlar i Falkenberg hela dan, men vid 20-tiden kom hon förbi med min hoppsadel så vi kunde prova den på Tell. Hon är så grym!! Gud så bra det blev. Längtar så tills jag får rida i den! Hon har fyllt ut hela, men särskilt bak har hon höjt den. Det är livskvalitet att ha en bra sadelmakare, I tell ya! ❤ 🙂

IMG_8855.JPG

Nytt världsrekord i slembubbla! Haha! Mörkt när vi kom hem från ridturen..

Nu börjar jag bli nervös inför söndagens hopptävling. Jag vet inte ens när jag ska köra från stallet! Tävlingen börjar kl 9, då är det 90-klass först. 24 ekipage eller nåt sånt. Hur lång tid kan det tänkas ta? Jag ska ju rida klass nr 2 och 3, så inte den första iallafall. Men de måste ju bygga om efter den så man kan gå banan. Jag startar som nr 23, hinner jag gå banan först och sen rida fram då? Det är bedömning A:0/A:0. Herregud jag känner mig så förvirrad. Tacka vet jag dressyr med fasta starttider…

Mys, sniff, racer och hopp

Igår hade jag en jättebra dag! Tidigt på morgonen var jag i stallet och morgonfodrade och släppte ut pållar, plus att Ingrid kom förbi och tittade på hoppsadeln. 

Sadeln ligger faktiskt bra på Tell, men klok som hon är den där Ingrid så lyssnade hon fint på allt jag sa och så tittade hon och kände lite till. Domen blev att det är jag som gör att han blir lite uppruggad under sadeln.  Jag kommer lite lite i bakvikt, försöker räta upp mig, kommer i bakvikt igen osv, och i kombination med att Tell är ”lite” hoppig och studsig för närvarande så blir det ett evigt sprattlande och halkande både över och under sadeln kan man säga… 😉

Ingrid tyckte att det här inte var så svårt att fixa. Hon höjer upp sadeln lite bak och fyller ut den lite mer där, så jag kommer i bättre position. Då sitter jag bättre även när raketrumpa-racerlaman sprattlar och skuttar omkring, och vi kan båda två hamna i lite bättre balans. Woho! (Jag kan även tillägga att några rejäla galopper på grusvägarna så småningom förmodligen kommer göra underverk för både vårt välmående, balans måste man ha i både kropp och själ och sadel. Hehe).

Sen släppte jag ut honom i hagen, och stod och tittade på hästarna i säkert en halvtimme i morgondiset. Sån himla tokstolle till häst jag har, men så underbart att se att han är så lycklig och pigg! De andra stod och åt i lugnan ro, så Tell hade lekstuga helt själv. Han bockade på stället, pep som en liten gris och guppade med rumpan, sprätte med bakbenen, rullade sig och hade det allmänt roligt. Sen gick han och retade storebror Tim, men han var inte på bushumör så Tell fick fortsätta själv. Hahaha!

Sen var jag tillbaka till stallet på e m/kvällen igen och red ut en sväng med Tell. Tyvärr blev det mörkt så jag fick vända hemåt och fortsätta på banan. Jag kunde inte galoppera ute ändå, det är en kombination av blött, hårt, is och tjälhål på vägarna. 

IMG_8838

Det här är Tell, varje dag. Han ska alltid sniffa på saker! Han måste ha varit en hund i ett tidigare liv. Allra helst vill han sniffa på mina vantar, min mössa eller en borste. Han kan stå såhär i timmar. Katterna sniffar han också gärna på, men de brukar lessna efter ett tag. 

På banan lät jag honom galoppera i valfri takt och bara ”rulla på” i båda varven, och JÄVLAR vad han sprang! Här har vi nån som har mycket spring i benen. Som tur är har vi jättestor utebana, men när vi började närma oss ljusets hastighet kände jag ändå att jag fick ta mitt ansvar som pilot. Ibland när han är såhär pigg så måste helt enkelt lite spring få komma ut, helst under någorlunda kontrollerade former. Hagarna är jätteleriga och hala, så jag är evigt tacksam att han inte springer där.

Resten av passet var han så SJUKT FIN. Så roligt att rida!! Vi hoppade över några små cavalettistudsar och jag rullade på över en serie med fem upphöjda bommar. Tell tyckte att det här var den bästa idén på länge. Han var så glad! Få galoppera ordentligt, och hoppa! På ett ställe hoppade han säkert en meter av glädje fast ”hindret” var 20 cm. Och jag som satt i dressyrsadeln. Men sen gick det lugnare till som tur var. Han är så himla härlig att rida när man fått ut den där överskottsenergin, då är han hur nöjd som helst med livet och så himla arbetsvillig och uppmärksam! Med honom funkar det alltid att sätta honom i arbete. Vill han springa iväg – rid övergångar. Flytta honom. Lägg volter. Ge honom en uppgift. Var kvick, men mjuk. Det är så tydligt om han är helt igång i bakkärran eller inte, på slutet kunde jag rida med helt lång tygel i princip och han ändrade ändå inte takt eller tempo, bara sträckte fram halsen och bar sig ändå fint. Mycket klapp och beröm.