Fluff i rumpan och vår i luften

Nja kanske inte riktigt vår än. Men nästan. Det var ljust iallafall! Både när jag red iväg kl 16.30 och när jag kom hem en timme senare, halleluja! ☀️

   

jag brukar promenera med honom i början så han får tagga ner, komma bort från flocken en bit och jag slipper riskera att trilla av 😉

 

Jag red med barbackapadden och tränade mig på att ha benen hängande och inte använda dem i onödan. 

Det funkade mycket bra! När jag sen i galoppen kom på knepet att inte hålla fast mig i tyglarna gick han som en peng. Fina killen! Så mysigt. 

Jag tror han just nu är en blandning av vår-yahoo-ig, sprallig och lite surig pga kliande päls och skav här och där. Skönt med fårull och barbacka och en matte som inte klämmer och inte har sporrar då kan man tro. 

Jag hade reflexer i ONÖDAN! Hurra!

Vi avrundade dagens umgänge med en ordentlig rykt. Jag hinner (eller prioriterar) nästan aldrig att rykta, jag borstar bara. (Eller skrapar av lös päls och kliar honom, det gör jag minst 6 månader om året känns det som 😉 Men hinner man rykta så är det ju jättemysigt. Och bra. 😊

En stjärna i månskenet

Nu kommer ett riktig glädje- och skrytinlägg här! Jag är så himla himla glad över min fina häst. Oj vilken härlig tur, det var -18 grader och stjärnklart. Riktigt häftigt med det starka månskenet.

Helena red Taleya och hon och Tell ihop kan ju ibland trissa upp varandras feghetsnivå till max. Typ att båda två kastar sig hemåt och ingen vill gå först. (Oftast går det bra, men ändå). Taleya var rätt spänd ikväll, men Tell var på sitt allra bästa och modigaste humör och gick med på att gå före fjantfian nästan hela rundan. Till och med när hon tvärstannade och fnorkade så fortsatte han gå! 

Jag är så stolt och glad så jag vet inte vad. Det är väl normalt för många hästägare, men har man en nipprig rädd fjant som man tränat med i flera år (och ramlat av massor av gånger i tvärkast hemåt)… så är man väldigt glad när ens häst plötsligt går fram som ingenting! Som värsta coola pållen som aldrig gjort annat.

Jag tänker att detta måste ju vara början på ett fantastiskt fälttävlansår. 😉 Jag ser framför mig hur han litar på mig i terrängen, inte vill springa hem till flocken, utan bara spetsar öronen och litar på mig! Som idag. Han tyckte det var läskigt på flera ställen med konstiga skuggor och snö som ramlade ner från grenarna, men han tänkte ändå framåt hela tiden och gick direkt jag sa framåt. Som det ska vara! Då kan de gärna få vara lite taggade och både Tell och Taleya hade ju periskopen uppe och körde giraffgympa i början. Men bara de GÅR. Kommer till arbete. Bjudningen först, sen kom periskopen ner mer och mer utan att vi egentligen mecklade nåt alls. Bara red framåt. Mjuk hand. Tempoväxlingar. Sista galoppen när vi bara flög fram så förstår man ju verkligen varför man håller på med hästar… sååå underbart! Ingen frös, alla var glada, Tell var modig och mallig och sprang först, och alla hade rimfrost på ögonfransar och mular när vi kom hem. Mys! ❤

Helena berättade att hon ramlat av Tromb massor med gånger, Tells halvbror, det hade jag ingen aning om! Han tvärvände, reste sig osv…särskilt när de skulle ut själva. Känns verkligen som Tell (eller iallafall som han har varit emellanåt)… men sen blev Tromb lugn som en filbunke och var även läromästare till en 11-åring som red ut själv på honom i skogen! Jag som trodde Tell var den enda med så sjukt stark flyktinstinkt i den släkten, men det låter ju väldigt lovande att det gick över (med träning och med åldern) med Tromb! Hahaha… att de är så lika de två, inte bara till utseendet! Ändå lite roligt. Finkillarna. ❤

Skärmavbild 2016-01-21 kl. 23.19.40.png

För övrigt har det varit helt magiskt fint väder hela dan. Inte bara nu ikväll i månskenet! Gnistrande kallt och fint var det på dagen också, men då sol istället. Jag gick en promenad på isen på lunchen. Härligt!

   
  

 

Snögalopp

Äntligen har det kommit så mycket snö här att man kan ut och galoppera utan problem!

Det gjorde vi också. Pulsade genom skogen i tre-fyra decimeter nysnö och galoppsade på skogsvägarna i pannlampornas sken. Så himla härligt. Oj vad vackert det är med så mycket snö! Och allt är helt tyst, det är som att rida i bomull. Tell var peppad och glad. Jag fick rida först efter ett tag för han hoppade åt sidan varje gång Tim viftade på svansen. Hahaha! Men det gick bättre att vara först. Lille sprätt.

Vägarna är det lite sådär med. Snöberedskapen är visserligen ljusår bättre här i Småland än vad det var i Skåne, där kunde det ta veckor tills de plogade, men det är ju rätt långt ändå till Norrbottensstandard kan man säga. Här var ingenting plogat när jag skulle till stallet vid kl 18, då hade det snöat i ett dygn. Plöjde fram med min lilla saab i djupsnön och försökte gissa var vägen var. Men det gick bra. Jag blir alltid sugen på att skaffa en rejäl fyrhjulsdriven bil såhär års, typ Land Rover eller Subaru, men jag har ju väldigt sällan kört fast med någon av mina bilar (varken med eller utan hästsläp på kroken) så jag ska väl inte klaga. När jag körde hem var det plogat och fint på vägarna. RÄTT mycket lättare då. Hoppas vägarna är bra på söndag när jag har tänkt åka in till VFK och rida WE-träning med Tell. Annars skiter jag i det, det är ju inte lönt om det blir farligt.

Ikväll kör hoppträningarna för Jens igång igen, håll tummarna för att det går bra… 🙂

Skärmavbild 2016-01-20 kl. 15.00.55

Härlig lördagsridning

Ni vet de där dagarna när det är så jääääkla kallt och man starkt överväger att skita i att rida.

En sån dag var det idag! Men min älskade häst kom och mötte mig i hagen och stack ner nosen i grimman och var på sitt allra finaste humör.

Då broddar man, klär på sig, och tar sig ner till ridhuset. Jag red med barbackapadden idag med fårskinn under, en hit om ni frågar Tell! Så nöjd och glad häst! ❤️❤️❤️ Jag var också nöjd för den delen. Den där padden var ett bra köp alltså! Så himla skön!! Man behöver inte tvätta ridbyxorna lika ofta av att rida barbacka, plus att man utan problem kan rida med sina varmaste vinterskor som aldrig hade gått i ett par stigbyglar.

 

det är mycket ludd på Tells grejor såhär års! Mycket gladare surgubbe om man får ha ludd.

Vi träffade våra kompisar Sara och Nikita nere i ridhuset och de är så himla goa och fina. Roligt! 😊 Jag blev helt generad när Sara började prata om hur fin vår 110-runda varit på Matskursen. (Hon red i samma grupp). ☺️ åh vad glad jag blev! ❤️

Tell gick som en peng (förutom lite glädjeskutt här och där), han älskade som sagt livet idag, och det var ju för väl att skohelvetet sitter kvar sen igår. Snälla Johan kom ut och slog på den.

Förutom att det är lite kallt så är det härligt och vintrigt väder nu! Särskilt när det är sol kan man ju inte klaga! 

50/50

Idag blev det uteritt, helt galet vad varmt det är för att vara 20:e december..

Lilla Wilma skulle på ponnyträning så hela familjen inklusive hund och jag hakade på. 😊 Trevligt att rida med sällskap. Dit iallafall. Sen kände jag att jag skulle bli kall av att stå där och titta på lektionen, så Tell och jag sa adios och red hemåt själva. 

Jag var lite nervös över att rida iväg själv från de andra, Tell var pigg och sprättig som satan idag.. Så jag litade inte helt på honom. Det brukar gå bra att rida iväg från de andra bara man ska hem, och det gjorde det ju idag också. 

Skönt, hade inte varit kul att trilla av ensam mitt ute i skogen fem kilometer hemifrån. Jag sa till de andra innan jag red iväg vilken väg jag skulle ta hem, det är alltid bra att folk vet var man är. 

 

julgransspaning från hästryggen

 
Grusvägarna var jättehärliga. Det blev en hel del galopp. Skogen var lite blöt och snubblig, men vi kom hem helskinnade. På slutet slappnade han av och kändes jättefin. Innan det var det mest glad turbohäst.. 

Jag är glad att jag vågade rida iväg själv från de andra, och att Tell var duktig fast han hade en rätt så rädd dag. Hälften sällskap, hälften själva. Hälften skiträdd, hälften modig. Så är det vissa dagar. 😉

Ikväll har jag varit och bastat. Nu sover jag nog gott.. 

Två timmars-ritt i regn och vind

Igår hängde jag med ut i skogen igen, lilla W skulle rida ponnylektion i Kårestad igen så Agneta och jag hakade på. Det tar c:a 30 min att rida dit.

Vi lämnade av ungen och ponnyn på Lottas ridbana med de andra söta ekipagen, Tell var i sitt esse. Han älskar ponnysar! Särskilt en liten vit fluffig sak med svarta prickar på. Honom ville Tell för allt i världen inte släppa med blicken. Han var helt fascinerad! Jag tror att han tror att ponnyerna är föl. Han älskar ju föl. ❤

Medan ponnylektionen höll på red vi en runda i Kårestad. Sjukt mysig by det där. Grusvägarna kändes underbara, vi galoppade på utan problem. Tell hade coolat ner sig från igår och sänkt beredskapsnivån, och dessutom red Agneta Tim idag och han är ju ett mycket stabilt sällskap.

Vi kom tillbaka till Lottas gård så småningom, då var de inte klara så tyvärr fick vi sitta till häst och vänta i 15 min och DÅ öppnade sig himlen på riktigt. Isch. Det hade regnat tidigare också, men inte så illa som detta… Tell försökte med alla medel få rumpan mot vinden men det blåste liksom från alla håll… Till sist hittade jag ett litet tak vid deras ladugård där vi kunde parkera. Tell var nöjd. Vi fick även en hembakad chokladkaka. (Eller vi och vi, jag!) 🙂 Allt var frid och fröjd, fast ganska kallt och blött. Tack gode gud för min långa rid-regnkappa!!

På vägen hem travade och galopperade vi där det gick, hästarna ville gärna hem så fort som möjligt och vi med. Två timmar tog det rätt så exakt från det att vi red iväg tills vi var hemma igen. Fullständigt sjöblöta allihopa, men vi frös inte så farligt iallafall. Inte hästarna heller. Aktion torka och mata djur samt hänga upp blöta grejor började, dagen fortsatte sedan med en varm dusch, snabblunch, och en tur till IKEA med Matias. Jag köpte det varmaste och tjockaste duntäcket de hade. 😀

Skärmavbild 2015-11-30 kl. 13.57.31

Inne är det mysigt. Rida utomhus i detta skitväder var mindre mysigt…

Nu ser jag fram emot lite träning i ridhus till veckan!! 😉 Hoppträning på onsdag och till helgen är det dressyrträning. Hurra!

Ut i skogen med två fjantpållar

Jag jagade på flyttteamet idag så det skulle gå undan, jag ville ju ut och rida i skogen medans det var ljust! 😀

Det hann jag också! Var i stallet kl 14. Det har regnat isblask hela dagen, och det var lite halvsvårt att få in Tell (eller någon häst överhuvudtaget) eftersom alla fyra killarna typ hoppade upp i knät på mig samtidigt och skrek ”ta mej ta mej ta mej”!!! Något svårt att få in fyra hästar i en och samma grimma, trots att de försökte rymmas allihopa. 😉 Dessutom hade alla fyra blöta öron och ville hemskt gärna in, men ville inte ha nån grimma i närheten av de blöta öronen. Suck. Lyckades få in dem till slut efter några djupa andetag och modell enormt stor grimma som verkligen INTE skulle nudda deras blöta öron. Det lovade jag dyrt och heligt. Sen kunde alla andas ut. Alla klarade sig, och de blöta öronen också.

Agneta och jag red ut på Taleya och Tell, redan ut från stallplanen började Taleya fjanta och guppa och skulle inte gå. Det lät iofs konstigt vid en frigolitplatta som regnet smattrade mot, det håller jag med henne om. Tell fick vara föredöme och gick (faktiskt) när jag sa gå. Så vi kom ut på vår runda, inne i skogen var det inte alls lika äckligt väder utan väldigt skönt faktiskt. Det slutade blåsa och kändes inte alls så kallt.

Sen gick det bra en bit, tills vi kom till en vit skylt som INTE brukar stå där. Då freakade båda fjantpållarna ur och ville hem. Reste sig, ryggade, vände osv. Allmänt psykbryt på båda två. Jag ryggade Tell (fast åt det hållet vi skulle alltså), provade vända åt rätt håll men det gick inte, ryggade lite till, han reste sig och var sur, men frustade och gav sig till slut. Då funkade det att vända nosen framåt igen, och sen var det inga problem. Taleya var spänd som en fjäder och Agneta tyckte det kändes som att hon bara satt på sadeln och hade ingen häst framför sig och inte bakom heller. Hahaha! Men nu gick de iallafall.

Sen gick det bättre som tur var och vi tog oss runt på fina grusvägar i både trav och galopp. Då fick Tell vara först, och det gick faktiskt utmärkt. De här två är ju onekligen stallets två fjantigaste djur, men ändå rätt kul att vi faktiskt KAN rida ut med de här två tillsammans! (De är extra fjantiga när de inte fått gå ut i skogen i dagsljus på en vecka också, såklart. Då är allt jeeeeeeeetespännande och läskigt). Men det är ju som det är. Vi har alltid som plan att reder vi inte ut det så hoppar vi av och går en bit. Nu behövdes inte det idag som tur var. Mot slutet av turen fälldes periskopen ner och radarn gick ner på viloläge. Skönt. Härligt att få till den här turen ändå, gud vad det behövs för både hästar och ryttare att få komma ut och galoppa lite när det är LJUST!

Roligt också att Tell den lille fjanten faktiskt kan vara till NÅGON hjälp för andra ibland, tänk så mycket draghjälp vi har fått av andra ekipage genom åren..hehe.. även om han inte är helt pålitlig i alla tillfällen så är det ju ändå väldigt mycket bättre nuförtiden än vad det har varit.

Vi var något blöta när vi kom hem, men varma och glada. Då får man bli torkad, äta hö och mysa i boxen. Och träna lite tricks och få godis som belöning. Imorgon ska vi ut på tur igen, då kommer det nog inte bli lika tramsigt får vi hoppas.

IMG_8119.JPG

Men matte, jag var ju GANSKA modig hest idag? Tycker du inte? Godis! Jag förtjänar godis! 🙂 

 

En uteritt i sol! 

Hela den här hösten har känts så märklig tycker jag. Fast bra! 

För det första var hela september och oktober väldigt fina, här i Småland iallafall. Och nu i november har det varit väldigt varmt för årstiden, och dessutom knappt regnat nåt! När det väl kommer lite regn blir man helt paff. Samma sak med minusgrader. De har jag helt glömt bort att de existerar.

Jag kollar knappt på vädret i mobilen ens! Jo, en gång har det varit typ storm och då kollade jag SMHI och YR som tusan men då skulle jag ju dessutom på tävling. Annas har det varit mest lugnt och stabilt väder tycker jag. En granne sa idag att det skulle bli minusgrader i slutet på nästa vecka. Jag såg nog ut som ett enda frågetecken. Minusgrader, vad är det?? Så ja, en väldigt bra hästhöst har det varit! (Och är)! 😊

Tell och jag följde med som ridande sällskap när Wilma skulle på hoppträning i Kårestad några km bort. Kolla in Tells happy ears! SÅ nöjd häst!!

Här rider vi förbi Annas gård i Kårestad. Den ligger så himla vackert. Ser ni Nova till vänster? Fina lilla gumman! Novas yngre bror Fayal syns i mitten och bådas mamma Moa är till höger i hagen. På vägen Wilma och Sonic på väg mot träningen.

Så söta ponnyekipage så man smälter! 🙂 Gulligt att alla kommer ridandes dit. Verkligen en ”byaträning” för fröken Anna.

Tell är kompis nu med Sonic. De går i samma hage och kliar varann och är bästa vänner. Men S får ändå ha en röd rosett i svansen i publika sammanhang eftersom han ändå visat några ggr att han kan kicka den lille räven. Även om han i princip slutat upp med det nu. Men ändå. För säkerhets skull.

Efter att ha lämnat av de andra på träningen tog Tell och jag en härlig runda på grusvägarna och genom skogen hemåt igen själva. Tell vet när man är på väg hemåt, även om det är typ en mil hem. Han har radar han! Bästa bästa häst. Guldstjärna idag igen.

Uteritt på vild häst

Ja tjena alltså. Vissa dagar undrar man vad som rör sig i de där hästarnas huvud.. Särskilt i Tells! 🙈😛 

Red ut själv i eftermiddags, glad och nöjd eftersom jag mirakulöst kom ut när det fortfarande var ljust! Tell var så jäkla fjantig och slog nytt världsrekord i fnorkande. Huvudet var i princip bakom resten av hästen. Ovanför alltså. Han tvärstannade flera gånger och ville verkligen inte framåt. Men nån älg syntes då inte till. 

Nåväl, vi överlevde trots några snabba tvärkast, bocksprång och sprattelincidenter (och ännu mer fnorkande åt random löv som trillade ner) och jag kände mig ändå nöjd med att han är motionerad! Det behövdes…

  
Här ser han beskedlig ut. En ulv i fårakläder.

Söndagstur

Idag gick mina planer att klippa Tell helt i stöpet. Precis när jag skulle ta in honom öppnade sig himlen. Jag skyndade mig ut, men se just då var det inte alls läge att komma in! Förbaskade djur.. 😉

En liten stund senare gick det utmärkt att följa med in. Då var han dyblöt, naturligtvis. Han fick torka en stund med ulltäcket, sen red jag ut. Det var rena kriget i skogen lät det som, hundar som skällde överallt och skott hördes.. suck. Det var väl sista rycket kan man hoppas. Jag höll mig mest kring bebyggelse och på grusvägar. Dock var Tell helt skogstokig så jag fick gå med honom vissa sträckor. Svårt att få ur backen på den kärran när den väl har hängt sig.. ähum. Men men, han slappnade av till sist och vi fick en mysig tur. Lilla lurviga tossenisse. Det absolut värsta på hela rundan var en liten tjej i knallrosa overall med sitt sällskap. Tell trodde seriöst att han skulle DÖ. Liemannen har tydligen rosa overall och är c:a 1 meter hög… 😉


  

Jag laddade ner en app som heter sports tracker för att försöka se hur långa mina olika rundor är, så det testade jag idag. Kul grej! 5 km är vår kortaste runda tydligen. Det var den jag red idag. Fast den tar inte 55 minuter, det var jag som stannade och pratade med folk osv. 😊Kul att se att trav (eller om det möjligtvis var min pyttelilla galopp i beskedligt tempo) var 26,4 km/h! Genomsnittshastigheten blev ju inte så hög.. haha! Men mest skrittade vi ju, plus stod stilla som sagt och pratade med folk.

Det ska väl finnas nån app (eller flera) som man kan ha till att larma sina stallkompisar har jag läst, så de kan se på en karta var man är om det hänt nåt t ex. Det ska jag också skaffa. Nu rider jag ju oftast själv så det är väl inte så dumt att ha det tänker jag.

På tal om själv så skulle ett helt gäng med folk i stallet rida ut idag, så tråkigt att vi inte kunde hänga med! Men de skulle rida en jättelång runda med mycket galopp och där är vi ju inte än. Längtar tills vi kan hänga med. (Undrar förresten hur det gick för dem, det måste ju ha varit mitt i älgjaktsmeckat med den rundan.. huga ligen)..

Å, jag kan inte bestämma mig! Nästa fredag är det WE-träning på VFK, jag vill så himla gärna vara med men jag vet inte om vi är igång tillräckligt till det. Funderar på att ringa och fråga om man kan få vara med och träna ”lite lagom”, mest i skritt och trav, vi behöver ju inte ta en massa galopp. Om det nu går. Det är mest hindrena jag skulle vilja träna på, vi har ju inte alla WE-hinder hemma. Tror Tell hade älskat det. Men jag kommer ju få ångest om det visar sig att det var för tidigt. Kanske borde jag vänta några veckor med någon träning vilken som. Problemet är att man måste anmäla till den här träningen senast idag. Suck.

Förresten har jag kommit till skott nu med att peka om den här bloggen till smalandhorsestory.se (och .com) så det är möjligt att den kommer ligga nere max nån dag. Fast jag hoppas det funkar och att den inte behöver ligga nere.

Nu blir det pyttipanna med ägg och rödbetor och sen drar jag ner till bastun! ❤

Tjipp å hoj! Hoppas ni har en fin söndag allihopa!