Ibland känns det skit

…fast det nog inte ÄR skit. 

Jag ville så gärna få till en bra träning idag för Alette, och det gick väl okej, fast det kändes skit. Tell var duktig. Jag var inte så duktig. Det kändes inget vidare, men Alette sa att det såg bra ut. Jag tror henne, det är bara det att det känns lite kasst… 🙈 Vet inte hur jag ska förklara det, tror ni förstår ändå! Såhär är det ju med ridning och känsla. Satan vad dressyr är SVÅÅÅÅÅRT!!!! 

Jag får skylla mig själv. Jag är skitstressad över en massa saker. Då rider man inte bra. Jobbet, att packa, tvätta, ta hand om Tell, lära mig själv och min familj några låtar vi ska sjunga på dopet, osv. Men jag fattar att ingen kommer dö. Försöker ta det lugnt, allt kommer ordna sig. I övermorgon flyger jag till Lule. Ja jag har en miljard saker att försöka få gjort tills dess, och ska försöka ta det chill. Jag borde vara SÅ glad och tacksam över att jag överhuvudtaget har ett jobb och ska ha fem veckors semester, vad är det för jäkla fasoner att vara stressad över allt jag inte kommer hinna!? Jag kommer få semester ändå. Ingen kommer tvinga mig vara kvar på jobbet en månad till. Det är jag rätt säker på! 

Jag försöker få min sambo att lova att klippa gräset och ta hand om trädgården medan jag är borta. Han lovar trädgården men säger att han skiter i gräset. 😂 Han är mycket bättre på att chilla än vad jag är. Och jag tror aldrig han rört gräsklipparen på alla åtta år vi har bott här! (Mer än halva vår trädgård är i vilket fall odlingar eller äng, så det handlar inte ens om att klippa hela). Och jag kommer väl inte dö heller om jag kommer hem till en gräsmatta som är en HEL äng. Då kommer den inte ens gå att klippa, men lie har sambon iallafall inget emot att gå med, får skicka ut honom med den då! 😂

Allt kommer (förmodligen) ordna sig. Mvh den yra illern. 

Terräng och crossfit

Igår var jag i Eringsboda och red en träningstävling på terrängbanan, så SJUKT kul!! Wihooooo!!!

Snälla Philippa lät mig komma dit och rida eftersom jag inte kan vara med på fälttävlan nästa helg, och jag fick en egen bana så jag ”slapp” rida Salty cup-banan som de andra skulle rida. Den är ju mer för orutinerade ekipage och går på 80-höjd. Vi fick istället en bana på 100-klassnivå utom de två sista hindrena som var enstjärniga. Så himla gulligt, det hade hon ju inte behövt göra. ❤ Det var flera roliga linjer med och en del nya hinder och kombinationer som jag aldrig hoppat förut! Smalhinder till ett snett räcke, och en liten ”trekombination” i form av spets, grav och hus på linje. Asroligt!! 😀

Det är så himla knäppt med terräng, jag tyckte verkligen det såg ut som att vissa hinder sjunkit ner i backen när jag kom dit. Philippa och jag skojade om det, hon var också helt säker på att hindrena blivit lägre, särskilt efter att hon börjat rida tvåstjärnigt med sin häst! Men så kom hennes man och kontrollmätte hindren på banan och NEJ de har inte sjunkit. Det är vi som har höjt vår ”tolerans” för vad som är stora terränghinder och inte, hahaha! 😉

Jag är ändå inte helt säker på att jag hade vågat rida de där enstjärniga hindrena, särskilt inte den enorma oxern (med MIM-utlösare på) om jag hade gått banan från backen. Nu skrittade jag ju runt lite med Tell och försökte lära mig min bana medan de andra red. Då red jag inte så nära de där hindrena med flit.. hehe. Och det kändes verkligen super när vi väl hoppade sen. Tror banne mig jag både red bäst och Tell hoppade bäst på de två hindrena.

Han var iallafall en sån himla stjärna IGEN och att rida terräng är ju verkligen det roligaste man kan göra!! 😀 Det är fortfarande piss att jag inte kan vara med på fälttävlan, men nu känns det iallafall lite bättre när vi varit ute på ett roligt terränghoppningsäventyr Telleman och jag. Och gulliga Linnea följde med som medhjälpare, tack snälla! ❤

IMG_3392

IMG_3396
Fick tejpa fast mitt stödhjul på släpet, haha! Nu får jag verkligen åka och köpa ett nytt…

Idag vet jag inte vad som flög i mig, jag gick på ett crossfitpass på gymmet på lunchen så nu kommer jag inte kunna röra mig imorgon. Eller ikväll. 😛 Nåja, Tell ska ju få komma ut på en skrittrunda idag som han alltid får efter lite mer ansträngande äventyr, så jag får väl sikta på att iallafall komma UPP på hästen och sen försöka sitta där på min arma rumpa i en timme eller så. Vad gör man inte för att försöka bli bättre på fälttävlan… 😛

Den här stjärnan!! 💖✨🌟✨🌟🏇🏻💨

A post shared by Ida Q (@iqpic) on

Midsommar

Hoppas ni alla har en fin midsommarhelg! 

Vi har varit hemma och hängt med några vänner och åkt på veteranmopedsutflykt. Och grillat i regnet. 😂 En mycket fin midsommar! 

Mia och jag fick till en härlig midsommarritt först, och fikade efteråt med Carro, så härligt! 

Idag red vi ut igen, men jag tog några varv på banan när vi kom hem och skuttade över nåt hinder inför imorgon. Sen fick Mia sitta upp på honom och hoppa några minihinder, Tell skötte sig som en riktig läromästare! Så duktiga båda två. Mia har inte hoppat på flera år så det var roligt att se hennes leende efteråt! 😊 Tell är ju inte den som är den när det gäller att skutta lite till heller. Mycket nöjd hest! ❤️


Filmklippet är häromdagen när jag fick ett infall att ”Pippi-rida”, dvs hoppa upp barbacka från en sten i skogen i jeansshorts och gympadojor och hästen i bara grimma och grimskaft. Det gick utmärkt. Man får passa på de dagar när laman är lugn och snäll! 😍🌟✨🤣

Horses or boys

Nu är sommaren verkligen här, det är helt fantastiskt fint överallt! Tyvärr har även knotten, myggen, bromsarna, fästingarna och mördarsniglarna dykt upp. Bläh! 

Jag ska införskaffa lite mer Centaura-spray till Tell. Det får bort bromsarna direkt. Jag hatar bromsar!! Han sparkade som en galning när jag skulle brodda i Hoby i söndags, det brukar han inte göra. Jag blev arg på honom, men såg sen att han var attackerad av bromsar stackarn.

Nu till nåt helt annat. Det här var väl en lite smågullig film visserligen, men själva temat att ”alltid välja hästarna framför en partner” känner jag mig lite smått less på. (Att barnen i filmen väljer hästar istället för pojkar är väl gulligt, jag har bara lite svårt för att se det gulliga i att även hans fru säger hästarna)… även om jag fattar att det antagligen är på skoj. (Fast det är iofs lite svårt att veta).

Jag har egentligen bara en sak att säga om detta ämne: Om du måste välja mellan din häst och din partner, och du säger hästen, då är du ihop med fel person! (Och – om din partner rent i allmänhet skulle försöka tvinga dig att välja mellan hästen och honom/henne så är du OCKSÅ mest troligt ihop med fel person).

Det är klart man älskar sitt djur över allt annat, jag kan inte ens tänka mig att vara utan Tell, men jag tycker verkligen inte det är roligt när folk (ofta äkta män/pojkvänner till hästtjejer) skojar om att ”hon skulle ju lätt välja hästen före mig”. Eller ”jag vet att jag kommer på andra plats, eller typ sjunde plats, hon har ju sex hästar! Höhöhö”. Jag fattar att folk är olika, att det kan bli bråk i relationer om prioriteringar och pengar (och alla vet ju att hästar kostar SJUKT mycket och tar MYCKET tid). Och jag fattar att man kanske vill vara ihop ändå även om man är väldigt olika. Men oavsett om det är hästar, veteranbilar, eller nåt annat engagemang som tar mycket tid och är viktigt för dig, se för guds skull till att om du är ihop med någon välja en person som gillar dig för den du är! Är du hästtjej/hästkille och din partner har valt att vara ihop med dig, ja då är liksom en del av premissen att hästar ÄR och kommer fortsätta vara en viktig del i ditt liv!

Jag är nog emot alla typer av kategoriseringar tror jag, jag hatar könsroller och dåliga skämt på bekostnad av kvinnor, barn, hästtjejer eller vad det nu må vara. Tyvärr är det ju ofta så att den grupp som blir utsatt ibland håller på och spär på det här själva, ibland kanske för att de själva tycker det är roligt, det är identitetsskapande, och ibland kanske för att det är nån slags jargong på gott och ont. (Människor vill ju passa in). Jag skulle iallafall bli väldigt glad om det kunde upphöra omedelbart. Det är klart man får ha humor och skratta, men kom igen, skratta åt roliga saker! Ibland får man ju höra ”höhöhö har du ingen humor”?? Jo tack, det har jag! Och det finns SÅ mycket roligt här i världen att skratta åt, men tråkiga skämt och snäva normer är inte kul! Det är rätt svårt att veta vad man ska säga när t ex andra människor (ibland även hästtjejer) säger att ”du verkar ha en sån himla bra kille, att han tycker det är okej med allt det här hästeriet! Du har verkligen tränat honom väl”! Då blir jag bara helt paff. Nej, jag har inte tränat honom väl. Inte överhuvudtaget. Han är en vettig person. Det är allt. Jag respekterar honom för den han är, och han respekterar mig. Vi finns där för varandra, och vi väljer ibland bort våra intressen för att kunna vara mer med varann. Det är ingen av oss som har ”tränat” den andra till nånting.

Djur är helt underbara att ha i sitt liv. De flesta djurägare, stora som små, känner nog att djuren finns alltid är där för en, oavsett vad som händer. Så har man varit ihop med en douchebag och det tar slut så är det ju fantastiskt fint att få tröst av sin älskade häst!  Då kan jag verkligen förstå känslan av att ”hästen kommer alltid först”. (Särskilt om man varit ihop med nån idiot som alltid klagar). Och VILL man inte ha någon relation, fine! Det måste man inte. Men VILL du träffa någon så vill du väl ha någon som gillar HELA dig och intresserar sig för vad som är viktigt i ditt liv! På samma sätt som du förhoppningsvis gör åt andra hållet. Då kommer du inte behöva välja mellan hästen eller pojk/flickvännen. Good luck with that! 😀

Min stjärna!!

Dagar som igår ska jag verkligen komma ihåg, det kan behövas sen när allt känns skit! Igår var vi på terrängbanan i Blekinge i strålande sol och jag höll på att börja tjuta av lycka. Så roligt var det!

Tell hoppade som en miljon, han var SÅ glad hela passet igenom! Vilken stjärna han är!! 😀 En riktig professor. I början var han en vild racerlama och låg på som attan, jag fick försöka sitta lugn i båten och låta honom komma igenom kroppen och sätta under sig lite mer och komma upp fram. Det tog inte allt för lång tid, och sen blev han bara finare och finare hela passet igenom! Vi tränade med ett gäng andra som ska rida 100-klassen nu på tävlingen, så vi har ridit det mesta som ska vara med i den. Kändes lätt som en plätt!

Vi hade en kvinna med i gruppen också som var på terrängbanan för andra gången i sitt liv bara (hästen var mer rutinerad). Modigt av henne! Hon fick rida enklare grejor än vi andra, och vi hjälptes åt att heja på. Hon såg sååå glad ut! Men ibland i nån slags skräckblandad förtjusning, haha! 😉  Det där minns jag såväl själv, när man i början red med andra som hoppade 100-klass-hinder och enstjärniga linjer så man själv bara baxnade och tänkte att ”det där kommer jag aaaaaaldrig våga”! ”HERREGUD vilka stora hinder”!! (Det är liksom knappt att man vågar rida ponnyernas hinder i början, allt känns gigantiskt). Och så hips vips rider man alla de här svåra och stora hindrena en vacker dag.. och det är nästan så att DE känns små! 😀 Fälttävlan är en drog alltså.. 😉

Vi fick hoppa en kombination som såg rätt maffig ut, den hoppade hästarna jättefint. Det där är rätt typiskt terräng, nåt man själv tycker ser fruktansvärt ut visar sig vara skitlätt för hästarna. Och ibland kan det vara tvärtom, nåt man själv inte har så mycket respekt för måste man hjälpa till rätt rejält med, för då minsann tyckte hästen inte att det passade riktigt! Då är det verkligen bra med erfarenhet, så man vet hur man ska rida på de olika hindertyperna, inte göra för lite, och inte för mycket! Det är väldigt viktigt att veta (och känna) vilken typ av galopp man måste ha i hästen för att komma in bra på en coffin, eller en trappa t ex. Vilken underbar känsla det är när hästen bara flyger fram, bär sig fint och är framme för skänkeln, och kommer tillbaka superfint om man ber om det. Samtidigt har man kvar det där härliga dragläget och hästen bara letar hinder och har liksom en hindermagnet i nosen! ”Hoppaaaaa!! Springa!! Jag är på! Vad ska vi nu matte? Är det det där hindet? Whopiiiiie”! Det mina vänner, det finns INGET som slår det! Man kan vara 200 meter från hindret i full galopp och ändå känna redan där och då att man kommer få ett SUPERSPRÅNG. Man kommer rätt på precis ALLT.

Vi fick hoppa en ny slinga uppe i bokskogen också, den var ny för mig iallafall! Jag har ju bara ridit 90-klassen där tidigare och då vänder man runt en stor ek och rider ner igen. Men i 100-klassen fortsätter man över en till kulle och hoppar fyra hinder till, jättefina stora ekstockar. GUD vad det är vackert i Blekinge! ❤ Det var en rejäl nerförsbacke och stockarna var ganska stora, så jag försökte rida i vettig galopp med tryck men ändå inte för fort. Var beredd på att få bromsa rejält efter den andra stocken, för då gick det brant nerför men min kloka häst (även om han var HUR taggad som helst på att hoppa terrääääääääng) bromsade upp och balanserade sig så fint! Älskade älskade djur. Vilken underbar känsla det är när man känner att man hjälper varandra. Och det är verkligen GULD värt att ha en klok hopphäst i terrängen som hjälper till och har bra egen balans!

Jag är fortfarande rätt sur över att jag inte kan vara med på tävlingen den 2 juli, hade varit SÅ kul. Tyvärr har de ju bara en fälttävlan om året. 😦 Men men, nu gläds jag ändå åt en helt UNDERBART ROLIG träning och min fina fina fälttävlanshäst! Nästa helg ska vi sprätta runt på Eringsboda-banan och göra Blekinge osäkert en andra gång! Woho! 😀

IMG_3322
Gulliga Mia följde med som hästskötare, tusen tack!! Här får Tell beta lite, han fick en rejäl dusch också innan vi åkte hem. Det är superbra att de har en uteplats med vattenslang man får låna i Hoby. Helt makalöst fint väder, dessa sommarkvällar alltså!
IMG_3323
Storebror Tim blev så lycklig över att Tell kom hem igen så han lade sig ner och betade. 🙂 Tell står på benen och har nosen klistrad i backen han! Men båda stilarna funkar ju!

Förutom ridit terräng har jag och pärlan lagat båda saabarna i helgen, sååå skönt! Nu hör man inte längre inne i stan två mil bort att jag är ute och kör i Åryd. 😛 Och så har jag fått till lite umgänge med fina vänner. Enda problemet egentligen var att helgen tog slut alldeles för fort! ❤ Jag är SÅ tacksam för allt jag har, känner mig smått religiös över detta ibland. Imorse stod jag och vattnade i växthuset (pumpen är också lagad, wiho)! och kände bara en sån enorm tacksamhet över allt. Det är fan inte alla som har det såhär bra!

 

Mina trasiga ting

Jag blir aldrig så medveten om mina materiella ting som när de går sönder. Ibland känner jag bara för att sälja allt och sätta mig i en stuga i skogen utan el. 

Men det hade väl haft sina begränsningar det också. Att ha hela saker är lite som att vara frisk, man uppskattar det inte ett smack förrän man är sjuk. Eller när bilen/hästen/huset/cykeln går sönder. DÅ tänker man att man ska uppskatta sen när de är hela igen! Iallafall jag gör det.

Min sambo gillar att laga saker, han kan sitta i timmar och humma, meka och fundera. Och han kan laga precis allt, från skivspelare till diskmaskiner till bilar och mopeder. Tyvärr har han inte så mycket tid med sånt just nu eftersom han både pluggar och har tre jobb och stiger upp kl 4.45 varje morgon. Jag däremot HATAR att laga saker, men jag gör det ändå för att jag måste. Hade jag varit gjord av pengar hade jag 1) inte haft så risiga prylar som går sönder jämt. 2) Haft råd att lämna in allt till proffs.

Det som är bra med att vara hästtjej är att bara HÄSTEN är hel så skiter man i allting annat!! 😉 I princip i allafall. Och min häst ÄR ju mirakulöst fortfarande hel, även om det hänger över mig lite att han nog kommer behöva opereras nån gång framöver. Men ja, jag är glad att han är hel och pigg och glad just nu. 🙂 Man vet aldrig med den där sprätten, han kanske har tänkt må prima i flera år till med den där förbenade cystan.

Idag lyckades jag få min gamla cykel lagad, skulle gjort det själv men kom aldrig till skott. Jag lämnade in den på cykelverkstan i stan så den kunde få en ny kedja. De ringde och sa att de inte hade nån som passade för drevet var i så dåligt skick, och undrade om jag möjligen hade kvar den gamla kedjan.. Hem och leta bland allt SKROT och mirakulöst hittade jag den!! Jisses. Så nu är cykeln lagad för 100 spänn. Det var ju bra.

Nu har jag då ”bara” min stackars gamla volvo och min Saab Ann-Christine kvar att laga. (Förutom divese andra saker som ridstövlar, träns, belysningen i mitt släp, bevattningen i trädgården hemma.. med mera med mera). Pärlan har plockat isär den stora Saaben och renoverat upp nån konstig EGR-ventil (en stor metallmackapär) så nu är den bilen någorlunda lagad iallafall. Verkstan skulle ha 5000 spänn för det. Det känns alltid som att man TJÄNAT pengar när man lagat nåt själv, fast i själva verket har man ändå gått back fast bara lite mindre pengar. Haha!

För övrigt är jag så glad att lilla Nova hoppar så fint hos sin nya ägare, Nova red jag ju ett tag när uppfödare/förra matte Anna låg på sjukhuset i några månader om ni minns.  

Nu har hon debuterat 1,35 felfritt!! 😀 Duktiga duktiga Nova-lisan!! ❤

IMG_8517
Nova och jag för två år sen, det måste det ha varit eftersom Annas tvillingar precis fyllde två och det var för deras skull hon låg inlagd den gången!
IMG_1657
Mest hade vi det toppen ute på grusvägarna, men jag red några hoppträningar på henne också. Springa i skogen älskar hon, och hoppa också!
Skärmavbild 2015-05-16 kl. 16.57.40
Anna på Novas mamma, Moa. (Maui heter hon egentligen).
Skärmavbild 2017-06-15 kl. 12.47.32.png
Nova (Nobel-Airline H, född 2010), en sån stjärna! Så roligt att hon fått komma till en sån duktig ryttare! Dennis som är ägare och ryttare nu är junior eller kanske young rider? Och så duktig! Heja heja!

Min ponny och jag 

Jag hade verkligen tänkt trimma på banan idag, men den stod i princip under vatten efter dagens skyfall. 

Jag ändrade mig efter ett varv och styrde kosan ut i skogen istället. Tell verkade glad för det! 😊 Så glad att när vi skrittade förbi en öppen hage så drog han in där med mig på och körde ner huvudet! Jag blev så paff, den lurifaxen alltså!! Vilken räv! 😂🙈 Hahaha! 

Fick ut den olydiga ponnyn därifrån och sen var han faktiskt jätteduktig och snäll. Inga plötsliga vändningar eller backen i, bara en glad och nöjd sommarhest med öronen framåt. Det blev en kombination av skritt på lång tygel och njutning av stillheten och alla fina blommor och dofter, dressyrmoves i form av härlig trav och lite sidvärts, och så lite bus-race-ponnygalopp på det. Oerhört nöjda båda två skrittade vi hem i solnedgången. Ibland är det bra att det inte blir som man tänkt sig! 😊 

With a little help from my friends

Lisa. Du har räddat mig! Tusen tusen tack för tipset om Salty Cup i Eringsboda!

Här har jag suttit och stirrat på tdb på skärmen och deppat ihop ännu mer för det är skitlänge tills det kommer nån lämplig tävling vi kan se fram emot. Och så visar det sig att det är på ”arrangemang” man ska söka om man vill hitta nåt kul i närtid som man kan åka på! 😀

Nu på söndag ska vi ju rida terrängträning i Hoby, det ska bli jättekul, men lite deppigt är det ju eftersom tanken var att vi skulle tävla där sen den 2 juli. Nu ska jag norrut då istället på begravning och barndop, men tack vare Lisas fina tips och världens bästa terrängtränare Philippa Magnusson, så ska Tell och jag till Eringsboda och rida träningstävling på den fina terrängbanan där den 25:e juni. Det är egentligen 80-bana för häst (det kallas för Salty Cup, det är stilterräng) men Philippa säger att hon gärna sätter en annan bana till mig och Tell. Jag DÖR så gulliga folk är, fäller nästan en liten tår! Det här ska bli så himla roligt. (Jag hade gärna ridit en 80-bana annars, det hade inte varit hela världen, men vill hon ge oss nån lite större utmaning så gör det ju ingenting)!

Wihuuuuuu!!!! ❤ 😀

(av bara farten anmälde jag oss även till dressyrtävling på Udden 22 juli, tyvärr kan jag inte rida på fredagen när det är lite lättare klasser för då har vi konsert med mitt band, så jag får rida på lördagen. Då blir det LA3 och MsvC1 så vi får försöka bli bra på dressyr tills dess. Och helst få bra självförtroende också, eftersom det är en tävling när bara alla de bästa och flottaste dressyrekipagen i hela Småland är där. Och så en tokig fälttävlanslama från Södra Åreda med medföljande virrig matte. Well well. Det blir kul)! 😉

IMG_0875fullsizeoutput_415f

Det är måndag

… och det känns såhär:

Skärmavbild 2017-06-12 kl. 15.00.39.png
When you´ve got the whole week ahead of you.

I helgen har jag jobbat i lanthandeln, och känner mig helt slut. Och så har Matias familj varit och hälsat på. Mysigt! Men rätt intensivt. Lyckades ändå rida både lördag och söndag. Tell var superfin i lördags, så glad (och till och med modig) häst! Mia och jag red ut båda dagarna. Igår var han lite mindre modig och det kändes som att handbromsen var i till 90% av passet, men det blev ändå bra till slut.

18955077_10213511156036995_3406348595345178475_o
I lördags följde familjen med till stallet och klappade hästarna. Tracy matar Tell som är närmast i bild. Matias mamma har fotat, hon får alltid suddiga bilder pga fingeravtryck på mobilens kameralins… ser lite ut som nån slags effekt! 😉 

Jag ser fram emot att träna terräng i Hoby på söndag, även fast jag fortfarande är ledsen för att jag inte kan rida fälttävlan den 2 juli. Funderar på att anmäla mig till nån dressyrtävling eller vad som helst så jag har nåt att träna till och se fram emot. Uddens superhelg i juli är ju en fin och rolig tävling, men jämfört med fälttävlan känns hoppning och dressyr bara SÅ mycket sämre och tråkigare. Haha! 😉

Gode gud ge mig nu krafter så jag orkar stå på benen den här veckan. Det är bara måndag och jag är helt färdig redan. Jag har typ noll energi. Jag tror Tell får vila idag, för det måste den arma matten göra. Ha det gott med er, vi hörs!

/Ida

Nu ger jag upp

Regnet vräker ner, min gamla faster har gått bort och begravningen är så jag missar min första (och kanske enda) fälttävlansstart för säsongen. 

Jag har sen tidigare bokat en dyr biljett för att komma upp och hälsa på min familj några dagar, icke-ombokningsbar eftersom det var billigast och det är så F-CKING långt till Norrbotten. Den är ju nu värdelös och jag får boka ny biljett för att komma upp till begravningen. Har jag sagt att alla mina tre bilar behöver repareras och att min häst kommer behöva operation nån gång framöver?

Allt är bara SKIT rent ut sagt. Behövde bara få säga det. 😦

Farmor dog när pappa var liten och hans storasyster Ami har varit som en extramamma för honom hela livet. Och hon har varit som en farmor för alla oss barn. Det var hon som kom körandes mitt i natten i ilfart i sin gamla Audi för att passa oss när mamma och pappa skulle in på BB och ett nytt litet syskon var på väg. (Kanske inte världens bästa förebild på pappret egentligen, hon levde ju ett helt liv i SJ:s tjänst där folk rökte som galningar och inte direkt spottade i glaset. Vet inte hur många cigaretter jag rullat åt henne. Och att hon var grov i munnen är väl milt uttryckt. Haha)! Jag kommer minnas hennes luriga blick, hennes skinn på näsan och alla andra fina minnen. Jag klämde en tå mellan båten och bryggan hos henne i Unbyn när jag var liten och den stortånageln är lite som en tatuering, den kommer alltid vara mitt i tu oavsett hur många hästar som trampat på den. Vad som än händer så är det ändå Ami-märkningen som alltid lever kvar. ❤ Och arken i Björkliden, som står där i björkskogen vid Torne Träsk och väntar på mig. Som den alltid gör.

IMG_0579

Jag återkommer i frågan med lite mer positiv syn på saken en annan gång. Då kan jag skriva nåt som att ”Min faster blev 91 år, hon var gammal och dålig så detta var ändå väntat (egentligen är det ett mirakel att hon inte dog när hon var 60 på grund av hennes ohälsosamma liv). Det ska bli fint att träffa familj och vänner. Jag ska till Boden, så jag kan säkert svänga förbi och hälsa på Tibelle och Sara om de är hemma. Det kommer fler fälttävlan. Tell är ju inte halt just nu iallafall och verkar må prima. Det finns de som har det ännu värre ekonomiskt, jag kommer klara mig på något sätt.

Fast just nu orkar jag inte det och DEPPAR IHOP!!!!

13442416_10154955334714689_3388812066478058750_n
Jag har pioner i min trädgård för att jag alltid fick såna av min faster Ami varje födelsedag.