Lama-gök-känguru

I förrgår var jag så nöjd så nöjd, hade egentligen tänkt trimma på banan men jag hängde med på uteritt i stället. Och Tell var en sån stjärna! Jättefin, och jag var så nöjd att vi fått till en fin blandning av skogsaktivitet och dressyr. Fina häst! 

IMG_3169

Igår var det helt andra bullar. Ibland skulle man gärna vilja veta vad som rör sig i huvudet på de där djuren.. suck!! Tell var väldigt taggad redan när vi tog in från hagen. Visst, vädret har slagit om nu och det är lite kallare och regn i luften. Och det var några som sköt som själva den ute i skogen, det hjälpte ju inte till direkt. Han var spik rak och sprättig hela uteritten med ponnyrumpan och storebror, hoppade fram som en känguru och låg på som en GNU. Han skulle om ponnyrumpan till varje pris. Vi red ju ut med ponnyn dagen före, då var det inget sånt här?? Ja jisses. Jag försökte verkligen att inte dra tillbaka, vet att det inte hjälper, försökte sätta honom i arbete istället, och rida många övergångar. Jag var helt färdig och blöt av svett och regn när vi kom hem. Och Tell var om möjligt ännu vildare, olydigare och sprattligare än när vi red iväg. Så jag fick ta in honom på ridbanan och jobba vidare. Kunde ju inte ställa in honom om vi inte fått till iallafall några avslappnade varv! Han kändes som att han tänkt sätta nytt världsrekord i hinderlöp, alternativt höjdhopp från stillastående. Jisses.

Förmodligen behövde han bara jobba ordentligt, och det fick han ju göra nu, och så hade han väl en tokig spralle-dag. Hoppas nu verkligen att det inte blir ännu värre än detta idag på dressyrträningen för Alette. Då får vi väl ta inträde till cirkusföreställningen. Puh. Jag hoppas att jag får betalt för att jag var tålmodig igår och inte gav upp förrän han slappnat av och kändes fin och mjuk… men det vet man ju aldrig med dessa djur. Det kan bli ännu värre idag.

IMG_3175
Söt är han iallafall och kändes väldigt nöjd med sig själv. Blöta och svettiga var vi båda två. Och jag var utmattad. Tell var fortfarande jetepigg. Den hästens kondis är inte att leka med alltså.

Jag tränar ju för att få hjälp och utveckla min kommunikation med hästen, så jag har inget emot att ”få skämmas” då och då, det är ju verkligen då man behöver hjälp. Och nu har vi ju inte tränat dressyr på två månader minst. Alette känner oss båda väl, och tycker väldigt mycket om Tell samtidigt som hon vet precis vilken crazy-ass racerlama han är. 😉 Men det finns grader i helvetet. Snälla snälla häst, var lugn idag så vi får till en bra träning som vi båda känner oss duktiga och stärkta av! ❤ Annars vet jag inte vad jag gör. Finns det valium för häst?? Kattmynta eller nåt… 😛

 

En härlig långhelg

Alla jag känner har varit och tävlat och hållit på i helgen, eftersom helgen var så lång har en hel del varit på flera hästevent till och med. Vad har jag gjort? Kört moppe och ridit ut… 

IMG_3141IMG_3146

Det har varit en mycket fin helg. Jag kan lätt tänka mig att fortsätta med fyra-dagars-helger! 🙂  Det har varit helt kopiöst varmt, nära 30 grader varenda dag och jag har lagt grunden till en förträfflig bonnabränna. Mopperallyt i lördags var trevligt, vi körde ca 5 mil runt sjön Rottnen. Och så har jag ridit ut med Mia och haft det härligt i skogen. Tell är så rolig, när Tim är med vågar han till och med gå först ibland. Älskade lille sprätt. Idag red vi förbi en hage med nyutsläppta glada kor, då var det plötsligt Tim som var glad att Tell var med! 🙂

Nu på onsdag är det dressyrträning för Alette, det kan nog behövas. Känns som att jag bara ridit ut på sistone. Helt glömt allt vad dressyr heter… Jag får se vad vi hittar på framöver, har liksom inget mål förutom den där terrängträningen i juni och sen fälttävlan i juli. Men men, det viktigaste är ju att vi mår bra båda två. Det kommer väl kanske nåt sug att åka ut på roliga saker. Jag får se. Båda mina dragbilar skulle tyvärr behöva in på verkstan. Varför kan inte bilar bara vara hela?

Jag har kollat på en massa art2ride-videos på youtube och tycker det verkar vara en väldigt sund grundsyn. Förstår inte att en del verkar tycka att det skiljer sig från ”vanlig ridning”? Hur då liksom? Att det skulle vara nåt som är annorlunda? Det tycker inte jag, inte vad jag sett hittills iallafall av A2R. Då har man nog fattat fel, angående vad ”vanlig” ridning syftar till alltså! Jag tycker det jag sett är ett verkligt skolexempel på hur man lösgör hästar och får dem avslappnade och gå med mjuk kontakt med bettet. Precis så som jag lärt mig på en vanlig ridskola. Jag ska ”läsa på” (alltså kolla lite mer YT) lite till angående arbete från marken. Det vore kul att testa. Det där med att flytta bakbenen , lösgöra och komma upp med ryggen får vi ju jämt göra uppsuttet ändå när vi rider dressyrträning, så det borde ju gå ännu bättre utan mig på? Får prova och se helt enkelt. Allt som ger en avslappnad, glad och lösgjord häst kan väl vara värt att prova tänker jag.

IMG_3125
Världens bästa gamla släp. Här ser det ut som att det har en rostugn på taket. Men det är svårt att ta kort i vår trädgård utan att det kommer med nåt bruksföremål eller märklig byggnad… 😉

Släpet är iallafall tvättat, ogräs rensat, planteringar gjorda, gräset klippt och huset någorlunda städat. Det här med att ta det lugnt är jag väldigt dålig på. Alltid är det ”stress” över något. Att man inte hunnit med allt man hade planerat, eller så för att man inte NJUTIT tillräckligt. (Tänk om det här var all sommar vi får i år t ex, en helt relevant farhåga i Sverige och särskilt i närheten av Växjö. Det kan hända att det nu blir åtta grader och regn i tre månader). Haha! Till mitt försvar måste jag ändå säga att jag vet att jag ÄR en galen iller. Men det gillar jag oftast. Och jag känner mig rätt sällan stressad faktiskt. Jag tar mikropauser och somnar i soffan, går ut och illrar i trädgården, dricker iskaffe och läser tidningen ridsport, och så illrar jag på igen. Men nu ska den här illern sova. Racerlaman sover ute i sin hage med brorsan och ponnyrumpan och har ett härligt friluftsliv. 🙂

IMG_3126

Hej svejs på er, hoppas ni haft en fin helg ni med! 🙂

 

Hoppet lever

Idag är det fredag, fast onsdag. Härligt med långhelg! Nu ska det bli värmebölja igen så jag får väl stiga upp tidigt och rida i helgen.. eller rida sent. Något säger mig att det kommer bli det senare. 

Tell fattade direkt att det var hoppträning idag, det brukar vara det när hopptränarn kommer körandes och parkerar vid stallet. Och så trillar det in en massa hästtransporter, lastbilar och tillhörande människor och hästar. Full aktivitet. Han ställde sig genast vid grinden och gnäggade högt. Det hade han nog gjort i tre timmar när jag kom, med tanke på att första gruppen började kl 17 och jag skulle rida 20. 😉

IMG_3112

Träningen gick finfint, det var mest jag som kände mig lite ringrostig. Jag fick lite skäll för att jag hade lite för långa tyglar och fastnade lite i bromsen i onödan ibland. Men det var absolut ingen större fara på taket som väl var. Tell var en riktig stjärna, så lugn och lydig! Man kunde knappt tro sina öron. Ibland ser han verkligen UT (och känns) som en 15-årig läromästare! Han väljer sina tillfällen den räven. Men han gillar ju att hoppa, så han ville väl visa sig från sin bästa sida så jag inte skulle ändra mig till dressyr. 😉

Vi hoppade inte allt idag, och inte så högt som de andra. Vi tog det lite lugnt helt enkelt. Sen fick han en dusch och fick gå ut och beta gräs med brorsan brun. Gullisarna.

Håll nu tummarna att det här får fortsätta hålla i sig, nu är det bara drygt fem veckor kvar till fälttävlan i Hoby! Och lite mer än tre veckor till terrängträning.  😀

IMG_3111

IMG_3108
De har gått ute dygnet runt i några veckor, men nu fick jag plocka fram detta. Han hade blivit rätt biten på bringan och vid skapet. Sommaren är officiellt här…

This time…

… ska jag inte plåga er genom att upprepa mig själv igen om min tokiga och vårpigga häst med högsta krisberedskap och radarhaveri. Jag får vara nöjd att han var så fin och snäll på lång-uteritten istället. Och det blev ändå okej till sist igår. Vi kan nöja oss så. Imorgon onsdag är det hoppträning (vår första på länge) och hittar ni mig inte efter den så hänger jag nog i en trädtopp i grannsocknen. Wish me luck. Det positiva är att Tell är extremt fräsch och pigg och inte verkar ha det minsta ont nånstans…

Lyssnade på ridpodden-avsnittet med John Ricketts igår kväll, väldigt bra! För att citera honom ur programmet:

”Mustn’t get killed when I’m with the horse, mustn’t kill the horse.”

”Horses are born scared to death”.

Tell och jag kommer inte tävla i helgen, inte bara för att jag inte vill skämma ut mig offentligt, det hade varit roligt att rida WE, utan för att jag hade lovat att köra mopperally runt sjön Rottnen med Matias och Patrik. Så nu ska jag laga upp lite av mitt skrot så jag har nåt att köra. Sen blir det åka av! Man får jobba lite på sina icke-hästiga poäng ibland. Och jag tycker faktiskt att det ska bli skönt att göra nåt helt utan prestation inblandat. Lite o-hästiga saker känns ju bra ibland så man inte bara känner sig som en fattig trashank-hästtjej som aldrig gör nåt annat än jobbar och är i stallet.

Hade vi tävlat dressyr i helgen hade det här varit det ultimata programmet för oss. 😉

18622256_10213133323146780_7801166944597007901_n

 

 

Spontan långritt

HUR härligt väder var det inte igår??! Wow! Det var svalare än fredag/lördags totala värmechock, men ändå så man kunde rida i t-shirt. Så underbart!

Mia och jag hade bokat dejt för att rida ut, vi siktade mot Gummatorp för det är så vacker natur och härliga grusvägar där. Holkaryd är också fint, men den rundan rider vi ju nästan alltid hela året, så man har ju sett den några gånger så att säga. 😉

Vi red in på några spännande sidovägar också för att utforska dem, men tyvärr var allt återvändsgränder. Men det är ändå roligt att rida på nya vägar och se var de leder! Kul att Mia också gillar sånt. 🙂

IMG_3090
Tim lunkar nöjt på

När vi var i Gummatorp så tänkte vi egentligen vända och rida hem samma väg på grusvägarna. Men den byn är så himla vacker, det ligger precis på andra sidan sjön från oss så man ser till Södra Åreda fast över vattnet. Vi skrittade på där och hade det mysigt, och sen bestämde vi oss för att helt enkelt rida vidare runt sjön. Tyvärr är det mest asfalt på den sidan, men det var kul att rida runt hela sjön! Och det är ju bra för killarna att få skritta ordentligt, det blir liksom för sällan man är ute och skrittar på asfalt så pass långt. Lika bra att passa på när det är kanonväder och man har trevligt sällskap! 🙂

Vi red c:a 1,3 mil och det tog oss väl knappt två timmar. Men då skrittade vi ju i säkert sex kilometer. Hästarna kändes SÅ fina och nöjda när vi kom hem!

IMG_3091.JPG

Nu är jag väldigt peppad på att rida ”rakt över” en bit till västerut på den rundan, då kommer man hem till min kompis Olivia i Vikensved. Hon har precis köpt en hästgård där och flyttat dit. Det var Olivias förra häst Sickan som jag red i några år i Risinge, och genom det stallet lärde känna Agneta och råkade köpa Tell… så kan det gå! Olivia har bott i stan hela tiden men nu har det alltså blivit hästgård på landet. Vore supermysigt att rida på långritt dit och ta med fika! Definitivt en bra sommarplan. 🙂 Man rider förbi tre sjöar på vägen dit så det borde ju dessutom finnas badmöjligheter. Jag ska lufta nån av mina gamla veteranmopeder först tror jag och reka vägar och eventuella badställen.

IMG_3095.JPG

 

Skogstur och lur

I vanlig ordning har den olydiga hästrackan förbättrat sina aktier och är numera inte alls till salu till närmsta cirkus. 😉

Igår red vi ut MED sällskap och Tim är ju bara fantastisk. Jag kan säga att vi hade inte kommit utanför gården om inte han varit med. Tell upptäckte omedelbart att grannen satt igång sin hästätande robot på gräsmattan (premiär för säsongen) och smet in bakom Tims bruna rumpa och tog skydd, ändå var han nog inte helt säker på att han skulle överleva. Tim hummade på och gick förbi. Såklart. BÄSTA storebror häst!! ❤

Vi fick till en riktigt härlig uteritt, SÅ skönt att ha en avslappnad häst som går fram. Och inte kommer hem helt flåsig pga svår lama-hets-nära-döden-attack. Tack bästa Mia och Tim för sällskapet! ❤

Idag utmanade jag ödet och red en stund på banan, och den här gången hade jag som taktik att lura MIG istället för hästen. Han har ju gått mot skänkeln som attan på sistone och det blir en jättetråkig ond spiral. Nu jäklar tänkte jag rida med sittbenen och vikten istället. Försöka hitta nån slags centrerad ridning. Svårt som fan. Men man måste ju försöka. Det är när allt går som sämst som man måste lära sig rida som bäst! (Det är ju lätt att rida bra när allt redan går super, liksom).

Först skrittade jag på lång tygel och ändrade steglängden och tempot med sitsen, försökte använda så lite ben som möjligt. Tell var på, aktivitet tycker han är jetekul! ”Oj här händer det något! Så kul”! Även om detta visserligen funkade bäst när jag ville att han skulle länga. Att vänta för sitsen var lite värre. Men ändå duktig häst. Sen gjorde jag samma i skritt med kontakt på tygeln, om han försökte bromsa upp sig så sa jag ”fram” med sittbenen och försökte att inte peta till honom med skänkeln. Det funkade förvånansvärt bra. Blev lite förvånad själv!

Det slutliga luret av mig själv var att jag red nån slags program, det blev en blandning av LB och LA-programmet i WE med lite inslag av förvänd galopp som jag hittade på. Tell var så pepp, och jag fick något att fokusera på och rida vidare i. Oerhört bra! Han kändes riktigt fin efter det. Då bara travade jag av på en stor åtta och klappade honom jättemycket. Duktig duktig hest! (Okej det finns en miljard saker att förbättra, men detta var ändå SÅ mycket bättre än de senaste dagarnas katastrof-lama-ridning så det får en vara glad för).

Dessutom är jag oerhört nöjd att jag har ridit överhuvudtaget i helgen, känner mig helt däckad av värmeböljan som vi fick över oss. 30 grader varmt är faktiskt lite väl, även om man ju inte ”får” klaga på vädret i Sverige när det är för varmt… 😉

Måste avsluta med några bilder på min älskade lilla syster Maja som fyller 30 idag! Jag saknar mina systrar så jag nästan dör. Jag måste åka och hälsa på dem i sommar.

313717_10150490383814689_114719370_n
Från en family reunion i Kalmar för flera år sen. Maja hade samma frisyr som den här islandshästen. Pony!
1492735_10152489128364689_1545729022_o
Jag på Tell och Maja på Tooticki (Tibelles mamma, Sara)! 🙂 
1939877_10153512257709689_6535128480170042236_o
En fin promenad med en lurvig lama och go syster
13612326_10155017149304689_4580812396206912084_n
Förra sommaren på teamchasing-camp i Skåne, här är båda mina syrror
10917129_10153512258949689_4867325927815223253_o
Maja i Linda Algotssons hästlastbil i Körningsven en iskall juldag när jag släpade med henne och Tell på inomhusterräng i -20 grader. Ah the life! Hahaha! 

 

Det är inte lätt när det är svårt

Damn it, varför är det så svårt att rida?? 

Igår försökte jag rida lite på banan med min aspigga vilda lama som dessvärre fått gå i hagen i två dagar utan någon motions-inblandning från min sida (extrem tidsbrist och mycket på jobbet, plus fälttävlansäventyret utan häst i söndags). Jag hade väl inte några jätteambitioner, men försökte ändå göra mitt bästa. Det enda som var roligt var galopp, sa Tell. Allt annat gav han fingret, typ. Jag utvärderade det passet med att han måste få springa, så nästa gång får jag nog börja med galopp så han får ut lite energi och blir glad. Så kan vi träna på att svänga till vänster i skritt efter det. Eventuellt.

IMG_3068

Så det tänkte jag göra idag. Låta honom springa lite alltså. Ut i skogen, allt doftade underbart. Det var typ 20 grader varmt. Vi började med en lång stunds betande på gräsmattan dessutom, nom nom nom. Tell var så nöjd. Allt hade varit toppen om min häst bara inte hade varit så fruktansvärt feg (och laddad) så han inte vågar gå en meter om jag sitter på hans rygg. Om jag går bredvid däremot följer han mig var som helst. Så jag har gått en promenad på sisådär fyra fem kilometer när jag egentligen hade tänkt rida. Hoppade upp fyra gånger tror jag men allt blev bara katastrof, han bara kastar sig hemåt och reser sig och jag HATAR verkligen att hamna i bråk med honom. Jag orkar inte det. Vill inte det. Så jag fick sitta av igen. Jag vill bara att han ska lita på mig, och blir så himla ledsen att han inte gör det. Det är fan ett under att jag någonsin fått runt honom på alla dessa terrängbanor som jag ändå har. En fullständig gåta.

Nåväl. Hästar är bara här och nu, de är inte sluga och beräknande. (Även om jag skojar om det ibland). Tell är väl understimulerad, behöver jobba mer, och har dessutom vårkänslor. Och då går ju alla hans sämre sidor, alltså flyktinstinkten, igång ännu mer. Dessutom har vi inte ridit ut själva på evigheter, han (och jag) har ju blivit väldigt bortskämd nu med trygga storebror Tim som sällskap. Jag förstår honom på sätt och vis att han inte alls ville gå själv. Och jag får väl vara glad över att han litar på mig när jag går med honom. Det hade ju kunnat vara ännu värre. På vägen hem kunde jag rida iallafall, då tog vi lite mer trav och galopp och ja, han behöver springa. Ähum. 😛 Problemet är bara att han inte får gå så tuffa pass än som hans hjärna skulle behöva. Kroppen ska ha lite mindre motion än det, eller iallafall det här knackiga knäet som vi försöker ta det lite lugnt med. Suck. Det är inte lätt att få ihop det här. Det krävs en liten whisky eller två till den arma matten för den mentala hälsans skull…

IMG_3072
Här är jag ute och skrittar på de perfekta galoppvägarna. Och Tell skrittar bredvid mig. Suck. 

Just nu känner jag bara för att ringa Anna, eller vem som helst egentligen, som kan hjälpa mig få till ridningen igen på ett bra sätt. Anna är så himla bra på heta hästar som blir lite ”humla i en papperspåse”, det ser så himla lätt och mjukt ut när hon rider. Hoppas hon har tid bara. Jag hade ju tänkt tävla WE om 10 dagar (en LB visserligen, men ändå). Det känns INTE aktuellt just nu. Vi får väl se hur det här går! 😉

IMG_3074
Förbaskade sprätt. Här står han och håller koll i hagen. Radarn var helt klart på idag… för ALLT möjligt. 

Fälttävlansfotograf i Vinslöv

Det känns som att jag bara klagar på den här bloggen, jag VET att jag ska vila upp mig! Ska verkligen försöka göra det snart. 😉

I söndags följde jag med Agneta och Bibbi på fälttävlan i Vinslöv, alltid så himla trevliga tävlingar. Vi träffade jättemånga vänner där också. Tror ni jag blev sugen på att rida?!! 😛 Hur som helst så hade jag med mig kameran och ställde mig i spenaten i 4,5 timme i sträck och fotade alla ryttare i terrängen. Detta resulterade i 1800 bilder och 2 fästingar. Och än så länge 100 spänn i inkomst i min skrala jag-behöver-mest-troligt-operera-min-häst-kassa. Hahaha! Men jag hoppas jag säljer nån mer bild.

DSC_0997
Sålde denna till en jätteduktig ung Öveds-ryttare. 🙂 

Alla bilderna kan ni kolla på HÄR. (Jag plockade bort de jag inte tror jag kommer sälja, så detta är de ca 500 bilderna som blev kvar). De är oredigerade, och fotografen är något rostig. Dock fick jag genast meddelande på FB från några ryttare som tyckte bilderna var mycket bättre än equipefotografens, det var ju roligt att höra! 🙂 Känner mig ändå lite taskig, visste ju inte att de bokat en fotograf. Men men, folk får väl köpa de bilder de vill ha, det är ju fritt val. Och så tar jag samma pris som på equipe så jag inte konkurrerar ut nån. Själv blir man ju bara glad om det överhuvudtaget är NÅGON som fotar i terrängen, lyxigt att vi var två denna gång kan man ju känna! 🙂 Nu önskar jag mig av karman att någon tar bilder på mig och Tell nästa gång! Då köper jag dem gladeligen! 🙂

Jag är iallafall glad för att det var en jättetrevlig dag, strålande sol OCH jag hade kommit ihåg att smörja in mig med solkräm. (Som jag visserligen fick i ögonen så det sved för att svetten rann). Jag var verkligen HELT slut sen. Och är det fortfarande. Well. Älskar ändå fälttävlanslivet!! Hoppas så att Tell och jag kommer ut på banorna snart igen. Det blir väl Sporrens fälttävlan i juli om vi inte hittar nåt bra innan dess, och vi får vara friska och hela såklart.

Hej svejs!

IMG_3053

IMG_3058
Man får offra sig. Bästa stället att ta bilder på hade också högt gräs. Fästingeländen…

Winter yahoos i maj

Som man kunde ana på SMHI-appen så blev det nästan vinter här igen. Igår yrde snön i luften när jag red! 

Från 23 grader och t-shirtritt i helgen till fyra grader, långkalsonger och isande vind dagen efter… Och en tokpigg häst. Vilket också var väntat. Han var så snäll i helgen och gick först på uteritterna utan problem till och med. Sånt händer bara med hjälp av den naturliga drogen sol och värme. Haha! Nu fick vi istället hjälp åt andra hållet. Om jag hade haft en slö häst hade jag väl varit glad för det… 😉

IMG_2989

Banan är så himla fin nu med sitt nya underlag, väldigt jämn och lagom stuns. Så härligt! Jag har ju knappt ridit på banan på länge men nu får vi ju ta oss samman och hitta ridningen lite mer. Tycker framför allt det är svårt att lösgöra honom i sidorna ute i skogen (även om jag flyttar honom lite sidvärts och tänker svag öppna, osv).

Som sagt så krävdes det ju igen Einstein för att fatta att Tell skulle vara jetepigg och jeteglad nu med väderomslaget och allt, och det var han. Han är svår att rida när han är så pigg, men också väldigt rolig. Man får träna på ryttarkänslan! Jag är glad för att jag har ganska lätt att ställa om och ändra plan om det behövs. Och det fick jag göra massor med gånger igår… ähum.

Min plan var att rida stora vägar, ta med yttersidan och rida många övergångar. Få honom mjuk, gymnastiserad och glad. Vi rider ju lättare pass nu i några veckor, så man får hitta en balans där i att inte bli för överambitiös och sätta sig i för svåra grejor, men inte heller mes-fjesa och låta det ta 20 minuter innan man hittar till nån vettig kommunikation. Inte så lätt det där.

Efter framskrittningen började jag jobba honom lite i skritt. ”Hej, är du med mig, nu svänger vi in ytterbogen, här är mitt inre sittben, kan du följa med här”?, osv. Det gick bra till en viss gräns, sen tyckte Tell det var SÅ tråkigt att hålla på och svänga bogar!! Jag gillar inte alls att behöva säga åt hästen, det kan jag väl göra om jag måste, men jag vill inte rida så. Jag vill mycket hellre hitta ett sätt att ”lura honom med mig” och prova på ett annat sätt. Det är ju mitt ansvar att göra ridningen till något roligt, och något som hästen förstår och känner sig duktig av. Nåt gör jag ju fel om han stampar i marken, bockar och håller på och kastar sig åt olika håll. Även om han frustar jättemycket samtidigt och är så pigg så han inte vet var han ska göra av all energi. Jag tolkade det här som att vi fick strunta i skrittarbete ett tag och komma fram i trav. Much better. ”Wohoooo”!!! sa Tell och blev genast på jättebra humör. Han kan växla väldigt snabbt i humör den lille sprätten, nu var allt underbart igen!

Till och med övergångar till skritt och sen upp i trav igen var roligt. (Han fattade ju snabbt att han skulle få trava igen, väldigt bra sätt att få honom att skritta fint när han visste vad som skulle komma!) Jag vill inte att han ska lägga sig i handen så jag har väldigt lätt kontakt och går framåt med handen då och då för att kolla att han bär sig själv och att det inte är jag som bär honom. Eftersom han var så elektrisk så försökte jag vara lugn i min sits och inte ge honom onödiga signaler. Men ändå ge honom uppgifter. Skritt, trav, sväng, rakt fram. Fram några steg, vänta några steg, putta fram lite igen. In på volten, sväng. Skritt. Mjuka bakben och trav. Rak häst. Det är jättesvårt att ge så lite hjälper som det precis behövs och att hålla sin position mitt över hästen och ha mjuk sits utan att bli lealös. Och inte får man koncentrera sig för mycket heller, då glömmer man att rida MED hästen, haha!

Bitvis var han jättefin. Han sätter iväg rätt ofta, och jag får jobba med att vara ännu kvickare än vad han är, ge nya småsmå uppgifter och förslag men inte ”överrida”. Skitsvårt! Gå med jättesnabbt direkt han skrittar. Försöka rida med så lite hand som möjligt men ändå mjuk kontakt, och att han ska lyssna på min sits och vikthjälperna. Det gör han jättefint, problemet är väl snarare att jag gör saker med min sits som jag inte vet om. Ibland gör jag för lite, ibland för mycket. Och han är extremt rymningsbenägen av sig. 😉 Damn it!! Men har man en sån här peppad och busig racerlama så lär man sig… hehe! Det räcker liksom med att jag råkar klämma litelite med benen av misstag så sätter han av! Men då gör han ju rätt. Lille pellen.

Sen är han ju pigg, rak, lite ogymnasiserad och halvt olydig också, men han är känslig för hjälperna. Jag tycker det är väldigt viktigt att berömma allt som de gör rätt, även om det är tusen missförstånd och olydigheter där emellan. Och han ger verkligen världens härligaste känsla när man har honom med sig! De där glada öronen framåt och man känner fina mjuka spänstiga bakben under sig. Vilken känsla. Gud så roligt det är att rida, även fast det är SÅ svårt! 😀 De där öronen och de mjuka bakbenen förresten, det var därför jag köpte honom! Han är så himla häftig att rida.

Det är som att man måste hitta ett sätt att ha andra ambitioner när man rider i 15-20 minuter istället för längre pass. Inte lägre ambitioner kanske, men andra. Det kan vara rätt svårt att hitta en bra nivå där. För min del är det bra att jag inte känner att jag behöver ta till nån envishet alls, det har jag liksom inget för. Föreslå nåt annat för hästen istället för att vara envis. Gå tillbaka till det som kändes svårt senare istället. Även om det var typ ”svänga vänster”… ”Okej, nu blev han arg när jag försökte ta med högerbogen här, hur kan jag fråga om det fast på ett annat sätt”? Det ska jag ta med mig i ridningen framåt, generellt tror jag det är en bättre melodi. Jag gillar sättet att rida när man har en plan, men att man kan ändra vägen dit för att ha en så glad häst som möjligt både i början, i mitten och i slutet. Jag rider inte för att hästen ska göra exakt som jag säger i alla lägen, jag vill att hästen ska vilja vara med mig och nyfiket fråga ”vad ska vi göra för roligt nu”? ”Jag är med”! med spetsade öron. Och jag vill vara glad själv när jag rider! Det glömmer man ju ibland. Men det är viktigt. ❤

Jag tror jag ska ringa proffs-lamatränaren Anna och kolla om hon har möjlighet att hjälpa mig lite, vore så bra med ett par till ögon! Och det spelar ju ingen roll om man rider lektion i 15 minuter eller en timme, det är lika kul ändå! Att hitta den där fina kommunikationen med hästen, det är ju bara helt underbart. Svårt beroendeframkallande.. 😉

IMG_2988.JPG
Nöjd racerlama i sin fina mörka sommarkostym som börjar titta fram under mammutpälsen!

Badminton, Småland och Island

I helgen har jag varit hästvakt, Bibbi och Agneta åkte till Badminton. Gud så underbart. Nästa år måste jag verkligen ta mig dit! 

Men vi har verkligen haft det toppen här hemma också. I lördags var det 23 (!) grader varmt och strålande sol, vi red ut i t-shirt på förmiddagen. Jisses. Det var nästan lite väl bra. Tell var svettig redan innan vi hade kommit iväg. Han har ju vinterjackan på sig fortfarande… Kan han inte fälla klart nån gång???!! 😛 Alla hästarna fick en skön dusch när vi kom hem. Sen ut och rulla sig och beta. 🙂 Visserligen ska det bli kallt här igen, tydligen minusgrader, så den där laman vill väl överleva antar jag. Tjockpälsade djur.

Efter ridningen blev det mys i trädgården hemma med fina vänner, Matias hade bjudit hit ett gäng att fira hans 40-årsdag lite i efterskott. Det blev jättetrevligt. Så härligt att sitta ute i värmen! Jag gjorde en rabarberpaj till efterrätt. Vårens första. Men inte den sista… 😉

IMG_2953.JPG

Imorse steg jag upp tidigt och åkte på islandshästtur i gränstrakterna Kronobergs/Jönköpings län med ett annat gäng vänner, de hade frågat om jag ville följa med och sånt bangar man ju inte!

Vi var ute i fyra timmar tror jag, inklusive en fin lunchpaus med god grillad mat och kaffe och kaka vid en sjö. Det är helt otroligt fin natur i de där trakterna norr om Asa! Jag fick en jättefin islänning som hette Imir. Så himla häftiga djur alltså, de är stencoola och lugna, man kan liksom knyta fast dem i ett träd i en timme, och ändå har de tusen rallyväxlar sen när man hoppar upp och rider igen. Förstår att folk gillar den där rasen! Men det känns lite märkligt att inte ha nånting alls att vila benen mot från knät och neråt. Hela underskänkeln kan man liksom glömma. Den hänger ju i luften nedanför hästen. Iallafall på mig! Detta var ju bara andra gången i mitt liv som jag rider islandshäst, och det var nästan lika kul den här gången som första. Jag säger bara det. TÖLT!!! 😀

IMG_2958
En brevlåda med godis mitt i skogen 🙂 och Imirs gulliga små lurvöron!

IMG_2959IMG_2973

18274818_10155027769425733_8167771912956083940_n

Förutom ridit racerlama, druckit öl med vänner, bränt läpparna sönder och samman och ridit islandslama i grupp, så har jag också tjuvtittat lite på livesändningen då och då från Badminton i helgen. (Terrängen ska jag se igen i sin helhet när jag hinner, den finns ju på BBC). Jag kunde se den avslutande hoppningen från soffan idag när vi kom hem från ridutflykten. Höll verkligen tummarna för Ingrid Klimke (det var på tiden att en kvinna skulle få vinna tyckte jag) och tyckte SÅ synd om henne när hon tappade allt! Lätt hänt. Men ändå sjukt kul för Andrew Nicholson, han hade väl ridit Badders 38 gånger eller nåt inklusive brutit nacken. Ja. Vad säger man. Alla på den där nivån är ju mer eller mindre galna och alla förtjänar ju att vinna. Grattis Andrew!! 😀

Skärmavbild 2017-05-07 kl. 21.14.48.png

…och tack gode gud att det inte blev tok-rasist-regering i Frankrike. Puh! En bra helg det här!