Fälttävlansfamiljen

Idag gick jag frivilligt (nåja) upp kl 05 och åkte till stallet och släppte ut hästarna som jag tagit in igår kväll (det ösregnade hela dagen igår så de fick komma in och torka).

Sen åkte jag raka vägen ner till Bräkne-Hoby och satt hinderdomare i terrängen hela dagen. (Det var lag-SM och jättemånga tävlande och mkt publik). Underbart att få vara en hel dag i fälttävlanslivet! ❤ Som jag har saknat det! Hade verkligen en toppendag. Lilla stallungen (som inte är så liten numera) tog en andraplats individuellt och även en andraplats med Ekenässjöns HSK-laget. Det gick bra för hemmalaget Sporren också, så kul!! ❤

Som tur var hade jag läst på alla nyheter i fälttävlans-TR och min hinderdomarkompis hade gått på briefingen med överdomare och controller igår som jag missade. Så vi var ett bra team! Kände att jag hade rätt bra koll ändå av att ha ridit en hel del fälttävlan själv, men man ska ju vara uppdaterad på aktuella nyheter också såklart. Som det här med straffpoäng för rivning av flaggor under vissa omständigheter, och att man blir utesluten efter tre stopp och inte fyra om det är tvåstjärnig klass häst eller enstjärnig ponny (och tvåstjärnig kort nationell klass – CNC2**-S hette tidigare enstjärnig.. ja jisses). 😉

aBUgZn7EQFey0fHcHNysBg

kMlbYeWXRtCa8XOKf5Q

De hade byggt fantastiskt fina nya hinder till lag-SM! Här är ett!

I övrigt inser jag att jag glömt berätta om förra veckan, då var jag och Tell på återbesök i Ramkvilla. Han var fortfarande halt tyvärr även om det var bättre än sist. Behandling igen och sen dit om sex veckor. Suck. Jag var så sjukt less och modstulen. Men nu känns det lite bättre igen och det är ju bara att kämpa på. Veterinären tyckte att jag kunde skritta honom fram till nästa återbesök och om han kändes fin får jag gärna öka på hans motion. Så nu går vi upp och ner i backar nästan varje dag och går över bommar på banan, rötter och stockar i skogen för att han ska bygga upp muskler kring det dåliga bakknät. Får se hur det här går. Men man kan bara göra sitt bästa. ❤

C13C75BF-DE2F-4B97-8535-35E48262925B

Tell mår i vilket fall prima och mitt arma hjärta har stannat flera gånger av att han busar och brallar i hagen.. tror det är ett gott tecken. Men han får gärna hålla sig i skinnet den tossiga laman!!

S8z%zEQmRDeMtsvcwrNYrw

Nom nom nom. Gres är det besta.

 

Var även förbi Sara en sväng utanför Höör och hälsade på henne och Palle, vovvarna och pållarna. Jag tror Tibelle kände igen mig, så roligt! Hon gnäggade så gulligt när hon hörde min röst. Sötare häst får man verkligen leta efter!! ❤ Och vilken underbar gård de har med fantastisk utsikt, inte utan att man blir avundsjuk! Och jag kan säga att efter att ha spenderat dagen på terrängbanan i Blekinge så tänker jag ännu mer på mitt life goal att ha en hästgård vid havet i Blekinge när jag blir gammal tant. (Eller halvgammal/ung tant kan också gå bra). 😀

nLdwvmcbT3ersinmfZRsOw

SUvU%tUBQuKpo%%H03pwyw

 

 

Sommarlov

Ja hörrni här händer inte så mycket! Och tur är väl det. Jag tror jag har börjat lära mig ha semester. Det har blivit värsta värmeböljan igen och hästarna får stå inne i det svala stallet på dagarna, sen kommer de ut igen när det är mer behagligt ute. Nätterna är ju väldigt sköna för dem att gå ute. ❤

Det är faktiskt inte jättebehagligt för människor heller med över 30 grader på dagarna, idag satte vi kurs rakt söderut till Blekinges fina stränder och badade och hade det härligt. Är inte så mycket för att ligga på stranden egentligen, men jag älskar att bada i havet!

YdT5nZW0RB2Qj9GmXH33Mg

Det känns lite konstigt att jag knappt rider denna sommar, det är nog första sommaren på minst 10 år som jag har ridit så här lite. Jag rider bara litegrann då och då i skritt på Telleman, men ofta så går jag med honom i skogen också eller klickertränar och bara myser och ser till att han har det bra. Så får det vara ibland. Jag är liksom inte särskilt motiverad att göra nåt speciellt med honom innan den 5 augusti när vi ska till veterinären på återbesök. Så vi kör lite på känsla och vad vi orkar med och har lust med.

Jag har haft fullt med folk här i en vecka när jag fyllde 40, så himla underbart! Det kommer jag för alltid bära med mig i mitt hjärta. Så fina vänner och familj jag har, älskar er allihopa!! ❤ Men det tar också lite på krafterna med såna tillställningar och vårt hem och gäststuga är väl iordning igen lagom tills att jag fyller 50 eller nåt. 😉 Jag hade 20 pers här i nästan en vecka (våra familjer) och ca 60 personer på fest en av dagarna. 🙂 Mitt hästsläp står fortfarande och skrotar i trädgården för tanken är att jag ska köra tillbaka långbord och bänkar i det som jag lånat men VEM orkar det när det är 30 fucking grader??!

P+HlyAtGS1+QbEywXMtadw

På söndag drar min sambo och jag till Berlin i några dagar, ska bli roligt! Vi ska hälsa på två av våra bästa vänner som bor där. Då får jag helt hästledigt, det ska bli ganska skönt även om jag inte gör så många knop nu heller direkt. Men det är ändå det där att åka till stallet varje dag och greja, köpa en bromsfälla och montera upp, bygga ut hagen med 1 meter till gräs om dagen, fylla vatten… kleta på tjärsalva, knata på i skogen.. you name it. Alla ni som har häst vet ju. 🙂

Hoppas ni alla har en fin sommar, det har jag! ❤

JO! Förresten! Vi har ju en SM-vinnare i stallet, jag är så stolt så jag nästan spricker! Lilla stallungen Wilma (som inte är så liten längre 😉 ) och hennes C-ponny Queenie vann stil-SM i fälttävlan i Vinslöv i P80 medan jag firade 40. Så himla himla kul! Här är dom i Ridsport med guldtäcke och segergest och allt! ❤ 

Skärmavbild 2019-07-26 kl. 22.36.58Skärmavbild 2019-07-26 kl. 22.36.03

Klickerträning i regn och rusk

I torsdags hade vi besök av Susanne Åkesson som kom till oss för att träna mig och Tell och några av våra vänner. Så roligt! 🙂 Vädret var skitkasst men humöret var iallafall på topp. Som tur var. 🙂

Vi började med fika och teori med Susanne, och sen körde vi igång träning för fyra ekipage. Alla deltagare var nya på det här med belöningsbaserad träning, så det var superbra att Susanne erbjöd sig att ha en genomgång med oss innan. Tell och jag har ju tränat en gång för henne, och är ju rätt så självlärda på det här med klicker, men jag skulle ändå kalla oss nybörjare.

Det är nåt visst med duktiga hästmänniskor. De har som en särskild utstrålning och ett lugn omkring sig. För mig spelar det liksom ingen roll om det är i form av galopptränare, nån gammal dressyrräv, eller klickertränare. Man ser lång väg om det är en ”riktig” hästmänniska, och Susanne är verkligen en sån. Det kände jag direkt när jag träffade henne. Såna ska man ta vara på, och är man en riktig hästnörd som jag så kan man lära sig otroligt mycket av de här personerna! De smittar liksom av sig på både hästar och människor.

Med belöningsbaserad träning märker man rätt snart att det är en stor lärprocess, och har man lärt sig rida och träna hästar ”traditionellt” kan det bli lite märkligt ibland att göra på ett annat sätt. Men samtidigt inte. Till exempel får hästen säga nej, då funderar man istället på varför, istället för att säga till på skarpen eller förstärka hjälperna. (Men det är inte ”mesigt” för det, Susanne är väldigt tydlig. Och ibland måste man såklart ”akuthantera” en häst för att man måste, pga säkerhet eller så). Det här att inte rida (eller hantera hästen) med tryck och eftergift alls, det förstår jag nog inte fullt ut hur man gör. Men jag tror inte jag behöver fokusera så mycket på det. Grunderna i belöningsbaserad träning och det man strävar efter är ju att ha ett fint samspel mellan häst och människa. Att man utgår från glädje, kommunikation, och att hästen är nyfiken och gärna vill vara med en. Att man ska kunna rida med hjälperna som signaler istället för att gå på hårt, men det tycker jag ju är målet även i ”traditionell” ridning och träning. Det är bara ett annat sätt att förklara det på.

Som sagt, med kloka hästmänniskor tycker jag verkligen man ser samma logik i allt. Även om det är ”olika discipliner”. Jag har lärt mig så mycket redan, och Tell tycker det här är SÅ kul. Han är så glad och peppad för närvarande (och lite vild och oberäknerlig) att jag bestämde mig för att inte rida på min träning (som jag först hade tänkt) utan vi jobbade från marken. Alltså med lös häst på ridbanan.

Även om man inte har tänkt bli nåt proffs på frihetsdressyr eller klickerträning så kan jag säga att det är SÅ roligt (och avslöjande!) att träna hästen lös nån gång då och då. Alla borde prova det, särskilt med en sån duktig guide som Susanne!

Tell var ju tokpeppad och ”på tårna” den här gången i kylan och vinden. När man tränar (vad man än tränar) vill man ju såklart att hästen ska vara lugn och avspänd, annars kommer den inte lära sig nånting. Han var pigg, men inte stressad. Han var ju lugn och snäll som en gammal ko sist vi var hos Susanne (i sol och värme). Så nu fick hon se den lite mer peppade sidan av honom också! Han var så positiv och ambitiös och gnäggade och sprang fram till mig hela tiden, sötisen!! Det var en riktig utmaning att få honom att stå stilla, att vänta på mina signaler, osv. Men jättenyttigt!

Jag fick träna på att ge honom feedback och uppgifter ofta när vi tränade. Det tar jag verkligen med mig även till ridningen! När han blir lite spänd och tossig så blir jag själv extremt långsam och sävlig och tror väl att det ska lugna ner honom, och det är ju bra på vissa sätt, men på den här träningen blev det jättetydligt hur bra det är att jag kvickar upp mig och blir snabb i det jag gör, även om jag såklart fortfarande ska vara lugn. Då är Tell med på noterna och blir inte alls stressad av det. Superintressant! Det ska jag verkligen ta med mig.

Alla fyra hästarna var väldigt olika, och deras respektive mattar fick träna på lite olika saker för Susanne. Så himla kul att se! Alla var jättenöjda (och lite blöta) och jag hoppas vi får hit henne snart igen. Nu ska vi träna på hemma allihopa på våra respektive uppgifter! Det är så himla roligt att få fler verktyg för att hitta glädje och tydlighet i träningen och umgänget med våra hästar! ❤

 

Tvära kast

Hej på er! Äntligen äntligen har jag semester! Det började med HELT hysterisk värme, vi hade 34 grader varmt här i söndags. Sen slog det om, och nu är det istället 13 grader och blåser halv storm och regnar. Vad är det för fel på mittemellan??!! LAGOM väder??!

Jag när det är jättevarmt: Oroar ihjäl mig över Tell i hagen i värmen, fyller vatten till förbannelse, sprayar in hela honom i Centaura (världens bästa insektsmedel) och letar fram flughuvan i panik. Ställer in djuret mitt på dan, ut igen på kvällen. Oroar mig över varma hovar (trots att man själv är hur varm som helst, man ÄR liksom det när det är svinvarmt ute) och köper tre sorters svindyrt magpulver som ska vara bra för att hålla hästens mage i schack (och eventuell fångkänning borta – som jag inte ens är säker på att han överhuvudtaget har, ser inga tecken, men oroar mig ändå). Ridå.

Jag när det är kallt och regnar/blåser: Oroar ihjäl mig över att den humoristiska cirkuslaman är så jävla pigg och bockar och brallar och håller på att skicka upp mig i trädtopparna på varenda ”lugn skrittrunda”. Funderar starkt på att plocka fram snällhetsgelén om inte vädret slår om snart till lite varmare. Men man kan ju inte droga sin häst bara för att han är för pigg? Jo, det kan man nog om det är alltför farligt för både häst och pilot. 😛 Eller så får jag sluta rida och gå med honom igen, då är han ju lugnare. Men förr eller senare har jag ju tänkt ta mig upp i sadeln igen, och fast det litegrann är med risk för livet just nu, så finns det ändå ingen bättre känsla än att sitta på ryggen på min älskade häst! Varje gång jag hoppar upp minns jag precis varför jag köpte honom! ❤

(…att han sen är nära att bli bortskänkt gratis till närmsta cirkus när han håller på att bocka av mig är ju liksom en helt annan femma). Haha! 😉

 

 

 

Sommar sommar sommar

Nu längtar jag bara efter semester. Jobbar min sista vecka sen ska jag vara ledig. Ska bli så obeskrivligt skönt! Riktig värmebölja har det blivit också. Vi firade midsommar hos våra vänner som bor grannar med stallet, så mysigt och trevligt! 🙂

Tell skrämde mig rejält förra veckan, stallfamiljen trodde att han kanske fått fångkänning igen och jag blev såklart livrädd och kastade mig ut till stallet. Men det visade sig inte vara någonting, som tur var. Men han fick ännu mindre gräs i ett par dagar för säkerhets skull. Han var omåttligt missnöjd med detta och gnäggade och gol i högan sky. Jag är iallafall väldigt glad för att jag har så observanta och kloka människor i närheten, bättre att reagera en gång för mycket än en gång för lite!

Jag håller på att styra upp en träning med Susanne (ni vet belöningsbaserat som jag skrev om förut) hemma hos oss i sommar, hoppas vi hittar ett datum som passar! Så kul att ha något att se fram emot.

Nu är snart hösilage-skörden klar på gården, det blir en rejäl skörd i år. Så lyxigt att ha så bra foder, och mer närproducerat kan det ju inte bli. 🙂 Sen är det ”bara” utmockning av stallet kvar med tillhörande högtryckstvätt som är den andra ”stora sommararbetsinsatsen”. Höskörden är jag ju inte så inblandad i men däremot stall-utmockningen. Vi väntade på att ett föl skulle komma först, men nu visade det sig tyvärr att det inte var nåt föl därinne. 😦 Så tråkigt. De får väl betäcka stoet igen, vi får se.

Ponnyakuten och klinikbesök

Igår var Tell och jag på Ramkvilla hästklinik. Så obeskrivligt skönt att åka till en klinik som faktiskt är NÄRA! Jag har ju bara kört ner till Skåne tidigare. Men de var jätteduktiga och gulliga på Ramkvilla, kommer definitivt åka dit fler gånger! Fin och stor klinik som låg otroligt vackert.

oxYMHyeQQ+yLkuG00pMXWQ

Utsikt över en fin sjö och hästhagar från kliniken

När jag skulle iväg på klickerträning med Tell häromsistens så var han ju inte ett dugg sugen på att lämna gården, och parkerade sig som en sur lama utanför släpet. Jag fick ringa grannen Hannah till sist. Därför körde vi lite ponnyakuten i förväg denna gång och tränade på att gå in och ur släpet några gånger i söndags. Och jag fick träna mitt självförtroende i att jag KAN lasta min häst själv. Det gick bra, tålamod är en hästtjejs bästa vän. Och att inte vara stressad. Det lönade sig, för igår när vi väl skulle iväg ”på riktigt” tog det inte lång stund innan han bestämde sig för att följa med. 🙂

Jag fick även användning för min ponnyakut-träning på en annan häst. Jag kom i god tid till kliniken så jag ställde in Tell i en box, skrev in oss och tog en kopp kaffe. Jag hade sett några på gårdsplanen utanför (som jag sen fick reda på hade stått där i minst en timme och såg helt svettiga och färdiga ut) som inte fick in sin häst i släpet. Efter en stund gick jag dit och frågade om de ville ha hjälp. Det ville de gärna. Försökte först stå på sidan och hjälpa dem, brukar inte ta grimskaftet på okända hästar. Det är ju rätt riskfyllt för man vet ju aldrig om hästen är komplett galen. Men till sist insåg jag att de kommer aldrig få på den annars. Fick in deras häst också i släpet. De var SÅ himla tacksamma. Jag vet ju precis hur det känns, ofta är det ju dessutom lättare att lasta någon annans häst än sin egen. Det var ju skönt att det gick bra. Undrade ett tag om jag verkligen skulle ge mig på det där för hästen både drog iväg med dem och reste sig. Såg rätt otäckt ut och kunde ha gått illa. Men jag gillade inte att de sa att ”den bara var dum”. Hästar är aldrig dumma. De gör inte saker med flit. De står inte där och tänker ut elaka saker att göra mot sina ägare. En häst är bara en häst.

Hur som helst. Tillbaka till Tell: Jag hade såklart hoppats på ett mirakel, men var ändå beredd på att han kommer visa hälta i trav. Det gjorde han också. Han blev behandlad i bakknät och allt såg fint ut på röntgen. Vi ska tillbaka om 6 veckor på återbesök till Ramkvilla. Håkan, deras jätteduktiga veterinär, är känd för att vara väldigt rak och tycker han att det inte är någon idé och att man borde ta bort hästen, så säger han det. Han tyckte att vi skulle ge det här 4-5 månader och sen utvärdera och ta ett beslut. Är han inte bra till vintern tyckte inte Håkan att han skulle behöva gå med detta mer. Jag håller helt med. Nu är ju detta lite ”sista refrängen” så vi får väl helt enkelt se hur det går. Jag är lite uppgiven och tror nog inte att det kommer bli bra vad vi än gör. Men Telleman den laman har ju överraskat förr! 😉 Och Håkan var inte alls uppgiven, det var ju bra.

Så här nära!  Så skönt att vi inte behövde åka ner till Malmö. 

Att rida med dreads!

På förekommen anledning kommer här en liten Q&A när det gäller att rida och ha dreads! 🙂 Kul att ni frågar! 🙂

7E3CEAFA-118E-4F50-BF92-F1E3791A3F41

Kan man tvätta håret med dreads? Ja. Håret tvättas precis som vanligt. Enda skillnaden är att man använder särskilt dreadsschampo (som inte har en massa mjukgörande medel och sånt i sig). Håret blir lika rent som annars! Däremot om man har långa dreads som jag så är det lite som med långt hår i övrigt, att det tar tid att torka. Turban runt huvudet och sen hårtork är att rekommendera.

Är det inte svårt att hitta en ridhjälm som passar? Nja det beror på hur stort huvud och hur stort hår du har 😉 Jag har nog 1,5-2 cm större omkrets på huvudet med dreads än utan. Så ofta kan du ha din gamla hjälm om den är ställbar, annars får du köpa en i större storlek. Obs gå inte och köpt en ny hjälm direkt när dreadsen är nygjorda, då kommer håret vara ännu större än efter nån vecka plus att man brukar vara rätt öm i hårbotten efter dreadandet!

Hur håller man dreadsen snygga? Bästa tipset är att göra dem hos en duktig frisör, om de är bra gjorda från början är det så mycket lättare att hålla dem fina sen. Första gången jag hade dreads gjordes dem bara av mitt eget hår, då blir dreadsen ca halva längden av håret. Jag såg ut som en söt liten igelkott i början. 🙂 Den här gången orkade jag inte vänta på att spara ut håret så frisören fick dreada löshår och tova fast i mitt eget. Alltså extensions. Så jag slapp vänta i flera år på att de skulle bli långa och fina. 🙂 (Annars hade jag blivit en igelkott igen). Oavsett om man har korta eller långa dreads, om du har rakt hår så kommer du få en utväxt. Dreadsen fortsätter tova sig, men om man vill hålla det snyggt vid hårbotten får man antingen lära sig virka håret själv, eller gå till frisören. Det måste vara en dreadsfrisör, vanliga frisörer vet inte hur man gör. Min frisör finns i Malmö, världens bästa Cilija på Arsenik Butik, och dit är det ju rätt långt från Småland. Så jag virkar själv och sen bokar jag in mig hos henne nån gång om året när jag är i Malmö tänker jag. Dreads kan man även färga precis som vanligt hår om man vill, locka det, ha smycken på, you name it! Det är verkligen en jätterolig frisyr!

9IuiFlX7TWGyLlPyBVTm3w

Hur gör du på tävling? Jag antar att jag kommer ha dreadsen i en fläta, eller snurra upp dem baktill på nåt piffigt sätt? Har faktiskt inte provat ut nån bra tävlingsfrisyr men det ska bli roligt! Sist jag tävlade när jag hade dreads hade jag lite kortare dreads än vad jag har nu, så jag tror jag bara hade dem ihopsatta i nacken med en snodd. Såg typ ut som vanligt hår fast lite tjockare bara. Terrängen kommer bli spännande, vet inte riktigt hur folk gör som har långt hår? Kanske får jag stoppa in håret innanför säkerhetsvästen.

Är det inte besvärligt att ha dreads när man har häst? Jo lite. Men det är det värt! Det är ju en ”pyssligare” frisyr än att ha kort hår t ex som jag hade i flera år. Det var luftigt och skönt och lätt att tvätta och torka osv! Men jag kände mig aldrig riktigt som mig själv. Jag trivs så himla bra i dreads, så jag tycker det är värt det! Om du funderar på att skaffa det men inte tror det går för att man är så mkt i stallet/ladugården/skogen osv så gör det visst det! Men ett bra tips är att ha på dig en sjalett, hatt, keps eller nåt i stallet så du inte får håret fullt av hö och hästdregel! (Och får man det ändå så är det ju bara att tvätta). 🙂

Vad är det bästa med att ha dreads? Att man alltid känner sig fin i håret! Och att man inte behöver gå till frisören så ofta. 😉

Vad är det sämsta? Inget! Eller ja, det skulle väl vara att folk ibland har fördomar. Jag brukar bli stoppad av polisen mycket oftare av oklara anledningar, och en del människor tror väl säkert att man knarkar och/eller lyssnar på reggae. Men musiksmaken sitter inte i håret. Och jag har aldrig hållit på med droger. Tänker inte göra det heller! Om folk frågar varför jag har sån här frisyr brukar jag säga att jag velat ha det ända sen jag såg Henke Larsson i fotbolls-VM 1994. Det är helt sant. (Då var jag för övrigt på ridläger)! ❤