Det kommer bli en lurvig vinter

Nu har det börjat bli minusgrader här och det var snö på marken häromdagen. Nu är det barmark igen men ändå – winter is coming! Vilket Tell verkligen är rustad för. 😊

Okej, taskigt att fota hans rumpa, men ni får ju mestadels se hans gulliga nylle? 😆

Han är HUR lurvig som helst och då hann jag ju ändå klippa honom två gånger tidigare i höst pga svår värmechock i björnpäls. Ska faktiskt bli rätt skönt att låta honom vara det luddöra han är nu hela vintern, saxen får vila!

Han hade lite myror i brallan imorse men då skulle ju två ponnyrumpor göras iordning för tävling, han ville nog gärna hänga med. 😊 Nu ikväll var han lugn och snäll igen. Han är duktig på att vila. Igår när jag kom så låg han ner och hade halm överallt. Gullepåll. ❤️

Själv är jag urkass på att vila, men jag har verkligen försökt göra det i helgen. Konserten i fredags gick bra, men det var på gnägget! 😉 Får se om jag kan gå till jobbet imorgon. Hoppas det!

Annonser

Sjukstuga

Jag orkar inte vara sjuk, jag hinner inte och jag vill inte!! Jag blev ju förkyld i slutet av förra veckan och var helt säker på att jag skulle vara frisk nu. Istället ligger jag nerbäddad i soffan och försöker tvångsvila mig själv. 

Jag förstår att det här med operationen inte var så himla lyckat om man samtidigt försöker bli frisk själv, men det var ju som det var. Inget att göra åt. Jag försöker ta hand om mig så gott det går. Imorgon ska vi göra vårat största framträdande någonsin med min sånggrupp About Sally, vi ska vara förband till Pros & Cons på Karlshamns stadsteater. Hur i hela Hälsingland jag ska vara bra i rösten till imorgon är lite av en gåta. Jag hostar så mycket så det känns som att både mina lungor och mitt huvud går sönder.

Med Telleman verkar det iallafall vara gott hopp, han är fortfarande lite trött men har piggat på sig otroligt bra. Nu är han mer lik sitt gamla vanliga jag. 🙂 Särskilt när han hör min röst så vaknar han till från viloläget och går in i ”gala som en tupp”-läget istället. ❤ Det går till exempel inte att komma till stallet och säga hej till Tell, och sen börja prata i telefon med chefen. Då får man lyssna till en högt gnäggande häst i bakgrunden! 😉

Han äter och dricker bra och har inte feber. Jag tempar honom morgon och kväll ändå och håller koll såklart. Idag är sista dagen med penicillinsprutor, ska bli skönt att slippa sticka honom mer sen, även om han är väldigt snäll. Jag fick räkningen med posten idag, 11 000 inklusive medicinerna ska jag betala. Försäkringsbolaget betalar 27 000 så alltihopa var ju ändå inte så hemskt dyrt kan jag tycka, även om det såklart är mycket pengar.

Något som är riktigt coolt är att han inte är halt mer, inte vad jag kan se iallafall. Han verkar såklart lite öm överallt fortfarande men han skrittar fint och jämnt det lilla jag kan se av att ställa ut honom på stallgången medan jag mockar.

Operation på Jägersro

Nu mina vänner har racerlaman fått en skruv i höger bakknä, ni kan härmed kalla honom racerskruven! 

Jag sov inte en blund på hela (den korta) natten, kändes det som iallafall. Vaknade en gång i halvtimmen tills jag slutligen skulle stiga upp kl 03. Hua. Det gjorde ont i varenda cell i hela kroppen och jag var dessutom dunderförkyld. Åkte ut till stallet och gav hästarna mat, de trodde ju det var morgon när jag kom. Lastade Tell och körde och hämtade upp Mia i stan.

(En rolig parentes här är är att jag alltid brukar ge Tell nåt gott när jag lastar själv, annars kan det hända att han tycker det är meningslöst att stå kvar. Nu skulle han ju fasta i 12 timmar, så jag hade köpt en ”slickburk” som jag har förstått att hästar brukar gilla. Visade slickburken för honom dagen före, men den var tydligen hästätande. Han pep iväg i hagen och ville inte komma i närheten av den. Fjant!! 😛 Sen fick jag SJÄLV slicka i den och då till sist tyckte han den var okej. Men tror ni den behövdes på morgonen kl 04? Nej. Min kloka häst går lugnt och snällt in själv och står stilla utan någon muta så jag kan stänga. Han förstår när det är allvar och när han ska få hjälp, det har jag sagt förr!)

Det gick bra att köra ner till Malmö och 7.15 checkade vi in på Jägersro hästklinik. Jag fyllde i papper, sen trodde vi att vi skulle ställa in Tell i en box och få prata med veterinären eller nåt sånt. Istället kom en snäll dansk sköterska och tog honom direkt från mig där i ”hallen” och sa ”ja då tar jag in honom nu och så ringer vi efter lunch när han har vaknat”. Jag var helt i chock och där stod Mia och jag fem i halv åtta helt förvirrade i Malmö och hade precis lämnat in min häst på lagning, som om han var en klocka som det skulle bytas batteri på eller nåt!

Jägersro Hästklinik. Nu är Tell inlämnad på lagning. ❤️

A post shared by Ida Q (@iqpic) on

Det var nog ganska bra ändå att det där gick så fort, jag hade ju pratat med dem väldigt mycket i telefon och de frågor jag egentligen hade kvar var ju inte lönt att ställa före operationen ändå. Nu var det ju liksom bestämt att han skulle opereras, lika bra att lämna in honom då!

Vi åt lite medhavd frukost och drack kaffe, sen promenerade vi bort till Malmö Civila Ryttarförening och Polisrytteriet som ligger precis vägg i vägg granne med Jägersro trav och galopp. (Och väldigt nära hästkliniken). Där fick vi ett otroligt fint bemötande och fick träffa lillebror Tom (som numera heter Charlie hos polisen). Så fin han blivit!! Jättefint musklad och jag tror att han kände igen oss.. vi fick klia honom i pannan och på hans stora mjuka långa öron. Ett mycket kärt återseende! ❤

Världens finaste och största 😍😍😍

A post shared by Ida Q (@iqpic) on

Polisen hade miljöträning när vi var där, det visste vi, men vi var inte säkra på om just Charlie skulle vara med. Det skulle han! Och han var SÅ duktig. Vi fick se hela baletten med stora bollar, polisbilar som kör omkring bland hästarna, formationsridning, hur de red över presenningar, förbi betongblandare, de slängde smällskott och slog på trummor och allt möjligt. De var så lugna och duktiga. Kul att se hur de gjorde när vissa hästar reagerade på nåt, för det gör ju alla, även de väldigt rutinerade. De ställer alltid bort från faran, lutar sig REJÄLT åt det hållet där faran är, och har alltid tygeln mot det ”farliga” helt löst hängande. När de står stilla och hästarna började titta på nåt så gungade polisryttarna ofta i sadeln och plockade lite med bettet för att hästarna skulle behålla uppmärksamheten på ryttaren. SKITCOOLT att få se! Mycket imponerande.

IMG_5049

Tiden bara gick, och vi var kvar där jättelänge. Vi fick komma in i stallet igen och träffa fler hästar, hon som rider Charlie nu är ju unghästutbildare så hon har just nu fyra hästar i träning som vi fick hälsa på. De var jättegosiga och sociala allihopa. De har bara valacker på Malmös polisrytteri, det är vanligast, men vi fick höra att de tydligen har ett sto i Göteborg och det funkar fint. Vi fick även se utbildningspärmen där allting står i hästarnas utbildningsplan, jättespännande att se allt de ska gå igenom och träna på! Det var en väldigt lång lista. Allt från enkla basicsaker som att åka släp och lastbil och gå på uteritt själv och ihop med andra, till att träna på patrullering osv.

IMG_5029.JPG

Jag är evigt tacksam för att vi fick komma dit och hälsa på för att ha nåt att göra, jag glömde nästan bort all min oro, och det var så himla mysigt att träffa duktiga lillebror Tom/Charlie igen! ❤ Vi hade med oss massor med äpplen från Småland och hälsade från alla hans gamla människor och hästsläktingar. 🙂

Efter det gick vi och kollade lite i några hästaffärer där på Jägersro. Det kändes lite som att vi var i nån annan värld (eller lite som på en ö kanske) och inte i Malmö. Eller så var det bara för att jag var så fruktansvärt trött?? 😉 Vi gick och åt lunch också. Det var länge sen jag var i Malmö, och jag har ju varit på Jägersro tidigare såklart. Men kanske inte som enda stopp på hela Malmövistelsen… Allt var sig väldigt likt iallafall från tiden när jag bodde där, till och med ekohallen finns kvar. Inne i Malmö har ju väldigt mycket förändrats på 10 år, det är knappt att jag känner igen mig ibland.

IMG_5058

När vi precis promenerat tillbaka till bilen och lagt oss med två varma filtar över oss för att vila lite, så ringde de från kliniken och sa att allt hade gått bra och att min lille gosse stod på benen igen. Tack gode gud! Sååå skönt att få det beskedet! 😀 Han behövde vakna till lite mer innan hemfärd, så jag sa till sköterskan på telefon att det behövde vi med. Hon skrattade när jag berättade att vi låg i bilen utanför och sov. Vi nickade till en stund till under de varma ullfiltarna, men det var svårt att sova nu också för tårarna bara rann på mig. Men sen efter ett tag var det iallafall äntligen dags att gå in och hämta min älskade Telleman.

IMG_5059
utmattad hästägare som ligger och grinar och försöker sova

Palle Brink, veterinären, kom ut i gröna operationskläder och hälsade och frågade om jag ville se på röntgenbilderna hur de gjort. OM jag ville! Palle var nöjd med operationen och sa att han hade fått dit skruven precis där han ville. Cortison har också sprutats in i cystan för att ge läkningen ännu en skjuts. Jag såg ju på röntgen hur stor cystan är, och jag blev ännu mer säker på att det här hade ju inte gått till av sig själv. Palle sa också att det här inte hade gått att göra med den gamla tekniken, hade man gröpt ur den här cystan så hade ju inte mycket av benet blivit kvar. Nej, det kunde jag ju se själv. Herregud. Jag hoppas även att det var rätt beslut att operera honom nu och inte i januari som vi först funderade på när den här cystan dök upp på röntgen. Då hade Palle inte alls gjort så här många operationer av den här typen, och inte heller varit på fortbildning i USA som han har nu. Jag håller alla tummar för att vi tänkt rätt.

Detta är ju en titthålsoperation så Tell har bara två små stygn på insidan av bakknäet, och inget stort bandage heller för det går ju inte så högt upp. Han har fått ett slags stort plåster på som de har klistrat dit. Jag ska inte tvätta såret eller nånting, bara vänta tills det där plåstret ramlar av om förhoppningsvis 4-5 dagar. Nu får han först stå 4 veckor på box så får vi höras av sen om vad vi gör, när han ska börja skritta osv. Det är tydligen lite olika för olika hästar. Jag ska på återbesök hos Staffan om sex veckor, hoppas man ser då att cystan har börjat läka och det bildas hårt ben igen.

Jag har aldrig varit så glad över att träffa nån som när de kom med Tell! ❤ När han hörde min röst svarade han med ett trött ”höhöhö”-gnägg. ❤ Jag var förberedd på att han skulle se helt sönderslagen ut, det blir de ju ibland när de ska försöka resa sig efter narkosen. (Minns bilderna på Tibelle t ex, Sara!!) Men han såg ut precis som vanligt, förutom lite medtagen och tilltufsad. En lurvig lama körd i tvättmaskinen ungefär. ❤ Han kände sig nog som det också, för sen gick han på släpet lika snällt som imorse och stod blick stilla hela vägen hem.

Väl hemma hade han piggat på sig lite och blev oerhört glad över hösilaget som äntligen serverades. Då hade han ju fastat i nästan ett dygn, stackarn!

De brukar ju ofta ha gett hästarna all medicin de ska ha för dagen på kliniken, men som tur var läste jag pappret som följde med och där stod att jag skulle ge Tell butta och penicillin på kvällen när vi kom hem. Så det gjorde jag. Jag hatar pulver-grejor, det är mycket smidigare med t ex Rheumocam som redan är en honungssmakande sörja som är lätt att fylla på i sprutan, och Tell suger ju in det själv i munnen, så gott tycker han det är! Butta-pulver med vatten såg inte alls ut att vara lika populärt. Stackarn. (Nu har vi uppgraderat till buttapulver blandat med aprikosmarmelad och äppelmos). Som tur är så är han jättesnäll att sticka i, så kanylen var inga problem att sticka honom i halsen med. Han står blick stilla. Världens klokaste lilla häst. Det är ju skönt att han är så bra att medicinera, för jag kommer ju få göra det nu både morgon och kväll ett tag framöver.

Behöver jag säga att jag stupade i säng kl 20 på kvällen efter denna dag?! Nu hoppas vi på god läkning och att allt går som det ska. Det är mycket oro kvar, men nu har vi iallafall klarat av det här steget. Och det är helt obeskrivligt skönt. Älskade lilla häst, jag gör vad som helst för dig! ❤ Vi ska fixa det här. ❤

IMG_3687

 

Höstlov

Den här veckan är det tydligen höstlov. Fast jag har jobbat som bara den, men idag tog jag ledigt. Woho! 

Vi har Matias brorson från Malmö på besök hos oss i veckan, det är så mysigt. Bra för Malmökids att få lite skogsliv i Småland. Han älskar att vara här. ❤ Idag har vi varit ute och grillat korv och marshmallows i skogen, och så har vi vandrat ganska många kilometer i ett jättefint naturreservat här i närheten. Det var dit Mia och jag red på långritt i somras förresten, om ni kommer ihåg det?

Bökeskogen

A post shared by Ida Q (@iqpic) on

Stackars Matias har fått ont i ryggen, han har väl jobbat för mycket i bryggeriet och på industrin. Så nu ligger han nerbäddad i sängen med min vetevärmare. Han fick en drink som dessvärre blev utspilld när vi försökte palla upp honom med fler kuddar, suck. Men efter lite svordomar och uppstädning fick han en ny drink och nu är ordningen återställd. Elian ligger här i soffan och kollar på sin favorit-youtuber (nån tonårstjej som berättar om moderna sagor och skrönor…) och jag sitter i fåtöljen framför brasan och myser. Med en ännu icke utspilld drink. 😉

Tell har det fint, brorsorna brun får gå ute så mycket det går (hela natten också) nu när det ändå är fint väder. Vi bär ut lite hösilage till dem, men de äter helst gräs såklart. Tell ska ju få stå inne i många veckor snart, men det vet han inget om. Bäst att passa på att ha honom ute så mycket det bara går. På måndag kommer Johan och drar av honom skorna. Jag vet inte varför egentligen, trodde det hade nåt med sövningen att göra eller skaderisken, men min syster sa att det kunde vara utifall att de måste bränna nåt blodkärl. Då vill man inte ha metall nånstans då det kan bli lite som ett elstängsel. Hua. Det lät rätt logiskt tycker jag, och hon jobbar ju ändå på sjukhus så det låter rätt rimligt att det är samma sak för människor som med djur! Jag ska fråga när jag kommer till Jägersro. Vore intressant att veta.

Tidigare i veckan när jag var och jobbade i Kalmar så ringde den mycket trevliga veterinären Palle Brink som ska operera Tell. Jag tänkte på mina vänner Beata och Vera med flera och var tvungen att hålla mig för skratt, för Palle är ju dansk. Det är ju det här med att förstå danska… 😉 Nu har ju Palle bott länge i Sverige och jag kunde höra att han bytte ut de klassiska missförstånds-orden till svenska. Men jag kan ändå tänka mig att om man inte är van vid danska alls så hade det låtit som att han pratade REN danska (och inte en försvenskad variant, som var typ nästan svenska fast med lite danska inslag och en stark dansk brytning). Jag har ju tränat mig i många år på både sydsvenska och danska dialekter så det var inga problem.

Jag känner mig iallafall väldigt trygg med att han ska operera Tell på tisdag, och jag är glad att jag nu förstår varför man gör sånt här. Palle förklarade det hela oerhört engagerat (och danskt). I korta ordalag så stabiliserar en sån här skruv benet och gör att cystan kan läka. På en del hästar tar man sen bort skruven, på andra låter man den sitta kvar. Skruven gör också att friskt ben kommer i kontakt med det skadade och stimulerar till läkning. Men mest är det så att man ”gipsar” benet inifrån genom att sätta dit skruven så cystan inte åker runt lite som en miniballong där inne i benet och gör ont när den rör på sig, och kan läka i lugn och ro samtidigt som hästen inte har ont mer. Hoppas vid alla högre makter att detta funkar!

Naturligtvis har vår bästa dragbil pajat lagom till avresa söderut, men jag har lämnat in den till vår lokala bilmekaniker Weine. Han skulle försöka ha den klar på måndag. Han vet att jag behöver köra med hästen på tisdag, så han kan väl sätta dit en ljuddämpare iallafall hoppas jag och så får vi ta resten när jag kommer hem igen i värsta fall. Håll tummarna för det också. Annars får jag väl köra med lill-saaben men det är ju mycket bekvämare att ta den större och modernare bilen.

Trevlig helg till er alla!

Hästtjejer, bling, homepartyn och normer

Jag har tänkt på en grej som jag ville skriva om, men jag vill inte att nån ska bli ledsen så jag vet inte riktigt hur jag ska skriva… jag gör ett försök. 

Jag älskar att jag har en hobby som gör att jag hela tiden träffar en massa människor som inte är precis som jag. Man kan ha hästarna gemensamt, men kanske inte allt annat. Ibland inte NÅNTING annat! 😉 Så långt är allting fine. Jag tycker oftast att det är väldigt berikande att umgås med folk som är helt annorlunda än en själv. Det tror jag fler borde göra lite oftare.

Men en sak blir jag tokig på, och det är inte bara i hästkretsar, och det är att väldigt mycket kring att vara tjej/kvinna idag är så HIMLA kopplat till utseende och konsumtion. Normen är att man ska gilla shopping och spa och allt sånt. Jag tycker det är roligt att klä upp mig ibland och det gör väl särskilt hästfolk eftersom vi är så skitiga annars..? 😛 Men VARFÖR ska alla priser på en random ryttargala bestå i bling-bling-presentkort, smycken, ansiktsbehandlingar och gud vet vad. Presentkort på nån hästaffär eller möjligen en sportaffär hade väl varit mer passande? Men nej just det ja, det är ju tjejer som mestadels utövar den här sporten. Jag blir så trött. Men men, jag försöker engagera mig så mycket jag kan och orkar. Det krävs ju liksom att någon i så fall är med och arrangerar som säger att vi kanske inte BARA ska ha smink, krämer och smycken som pris.

All heder till alla som pallar att arrangera saker. Jag vet precis hur mycket jobb det är. Jag förstår också att många GILLAR såna här saker i present, och då kan man väl tycka att det är fine. Ibland undrar jag om jag är den enda som får ett hugg i hjärtat av sånt här. Är jag knäpp?

En annan sak som jag får ÄNNU mer ont i magen av, det är alla dessa ”sälj på dina vänner en massa saker”-homepartyn. Jag har blivit kontaktad av flera hästtjejer jag känner i den här frågan. (Inga andra, varför är det alltid hästtjejer? Är det för att inga av mina övriga vänner nånsin skulle få för sig nåt sånt, eller är det för att hästtjejer med alla medel måste försöka tjäna mer pengar? Det kan jag förstå i och för sig). De frilansar för nåt random företag och så går konceptet ut på att man ska få in sina vänner på det hela, och personen som håller i det tjänar då pengar. För mig är det ju ganska lätt att säga nej tack. (Eller lätt, det är det inte, jag känner mig dum och får ont i magen varje gång). För jag är verkligen inte intresserad av hemma-spa, hälso- och skönhetsprodukter eller resor med något märkligt bolag. Jag får ont i magen av hela det här käcka konceptet med att sälja på sina vänner saker. Och det är alltid tjejer som ska sälja på tjejer saker. Om någon har exempel på såna här verksamheter som riktar sig till MÄN så är jag evigt tacksam för att få höra det, bara så jag får lite balans i detta! Inte för att det kanske gör saken bättre, men då kan jag iallafall se ett mönster som handlar om vår konsumtionskultur och inte bara om ojämställdhet OCH konsumtion.

Det här kanske låter konstigt för er, och jag menar inte att det är fel att vilja ta hand om sig själv och känna sig fin. Det kan man göra på jättemånga olika sätt, och bara för att jag får rysningar av smink, smycken och spabehandlingar så förstår jag att det inte är så för alla. Men det här är ändå verkligen inte en kultur jag vill vara med i, jag vill inte veta av den, jag vill inte delta i den, jag vill om möjligt uppmuntra till något annat. Så att det inte BARA är det här som får finnas. Jag önskar att stallet kunde få vara den frizon som det var när jag växte upp, och som det faktiskt är i många fall fortfarande (tack och lov).

Det ser ju ut såhär i samhället, jag vet det. Det är klart att det märks även i stallet. Men snälla låt mig bara få vara IFRED och gå där i mina skitiga kläder i stallet och bli buffad på av en mjuk hästmule. Resten av samhället är ändå så himla skevt, jag orkar inte bli påmind om det även i stallet eller genom käcka meddelanden om att ”det vore så roligt att få komma hem till dig och dina vänner… bla bla bla”. Det får ni GÄRNA, jag lovar, men sälj inte på mig någonting! Jag ber er. ❤

PS. Jag hoppas att jag får fortsätta vara vän med er som jag tackar nej till de här erbjudanden från. Jag tackar nej till erbjudanden jag inte är intresserad av, inte till att ha er som vänner. Jag gör gärna saker tillsammans med andra som inte handlar om konsumtion, så ring mig gärna om ni vill starta en studiecirkel i att bygga music boxes eller en modulin (se nedan), helrenovera hästsläp, spela fotboll, eller sjunga! Och ja, jag hade faktiskt blivit glad för ett presentkort hos en FRISÖR om jag nånsin vann det på en ryttargala, det kan jag erkänna. 😉

Kram Ida

Albert Voorn-clinic

För nån vecka sen åkte jag till Ingelstad-gymnasiet och kollade när Albert Voorn höll hoppträning/clinic.

Katta Torstensson är en jätteduktig hoppryttare här i krokarna och hon har tränat för honom länge, men då i Göteborg (!) tror jag. Nu har hon lyckats få hit honom (från Holland) till Småland ett par gånger om året. Det är helt sjukt dyrt att rida för honom, men det verkar det vara värt. Jag har varit på gång att vara med med Tell flera gånger men det har tyvärr sammanfallit med att han känt av sitt bakknä så än har jag inte kunnat vara med. Det hänger lite på att jag kan ”dela” med någon också, för jag har ju inte velat rida tre dagars träning på honom utan i så fall ett eller två pass. Hur som helst. Jag åkte dit och tittade iallafall!

Här är en fin artikel från Ridsport en gång i tiden om Albert, läs gärna den så får ni lite bakgrund om honom!

Och här är en artikel i Smålandsposten från i våras när Albert var här förra gången.

Det jag framför allt gillade med honom är att han verkar väldigt lugn och sympatisk och förespråkar en väldigt mjuk ridning. Allt känns väldigt harmoniskt och lugnt även om flera av ryttarna säkert var jättenervösa.

En del såna här proffstränare vågar man ju inte rida för, men Albert kände jag direkt att det här hade jag absolut vågat! Han verkar väldigt snäll och trygg. Den här clinicen så satt han faktiskt upp på alla fyra hästarna i gruppen jag var och kollade på, det var lite oväntat! Tydligen var det en liten dotter till nån som sa ”ska den där gubben bara stå och prata, ska han inte visa hur man gör”? Och då gjorde han det. 😉 Som alltid när proffs rider så ser det så lätt ut. Det var fyra väldigt olika hästar, så det var superintressant att han berättade vad han gjorde och varför! En häst gick inte fram för skänkeln, så då var han väldigt tydlig med när han menade fram, och sen satt han bara stilla. Det tog inte lång stund. En annan häst var väldigt sur och tvär och kickade en massa, då väntade han ut den lugnt och tålmodigt och rörde den inte med sporren, tills hästen accepterade att han var där och att de hittade en ”mutual understanding”. Det var nästan ännu mer imponerande att se. Den hästen gillade verkligen Albert på ryggen, frustade jättemycket och jobbade på så fint. De flesta hästar gillar ju lugna och tydliga ryttare som låter hästen vara i fred, och ger bra förusättningar för hästen att göra rätt! 🙂 Ryttaren såg nästan gråtfärdig ut. Det förstår jag.

Det som är gemensamt med Albert och flera av de andra toppryttarna som jag beundrar allra mest, oavsett disciplin, det är att de rider väldigt stilla, och använder sin egen balans i kroppen till att få hästen i balans. De har nästan ingenting i handen, men ändå alltid en mjuk kontakt med hästens mun. Det kan se ut som att tygeln glappar, men när man tittar noga så ser man att den alltid är sträckt, fast väldigt väldigt mjukt och lätt. Helt sjukt.

Albert hade tidigare när ryttarna själva red sina hästar kommenterat ”vad är det med svenska ryttare, varför håller ni så krampaktigt i yttertygeln”?? Sen såg man ju vad han menade när han själv red, eftersom han håller hela hästen med sitsen och sin egen balans så får han med sig yttersidan även om han böjer hästens hals inåt, eller utåt. Det är inte i handen det sitter helt enkelt! Man måste låta hästen använda sin kropp mjukt och harmoniskt och det gör man inte genom att dra i yttertygeln eller ställa hästen utåt förklarade han.

Han menar också att många i Sverige har alldeles för långa stigbyglar och då sitter vi och flaxar med skänkeln hela tiden och har dessutom skänkeln för långt bak på hästen, särskilt om man rider med sporrar blir hästen bara irriterad av det. Korta upp lädren och sitt uppe på hästen, inte för tungt, följ med men driv inte med sitsen. Fråga lätt med sporren när du vill något, och sen sitt still och rör inte hästen med sporren, menade han. Ridningen ska vara effektiv men mjuk, och att man inte gör för mycket. Bara precis det som behövs. Nu finns det ju olika varianter av hoppsits, och jag tyckte att det här kändes väldigt ”klassiskt tyskt/holländskt” att sitta upprätt med skänkeln framför vikten, nästan åt stolsitshållet, men det såg ju väldigt harmoniskt och lätt ut när Albert satt så och han satt otroligt stilla och följsamt. Det kan det ju absolut se ut som om man ser ryttare som rider i lite lättare sits, men huvudsaken är ju att man kan hitta ett sätt som gör en mjuk och följsam tycker jag.

Albert förespråkar en lätt ridning som är effektiv och blir tydlig för hästen. Skänkla inte på samtidigt som du förhåller, exempelvis. Renodla hjälperna. Det kan ju låta lätt, men det är det inte alltid. Han frågar ofta ”kan du göra samma sak med ännu mindre hjälper”? Och det är ju mycket sympatiskt att alltid tänka så som ryttare. Att aldrig släppa kontakten med hästens mun är samma sak. Hur kan man rida med en mjuk kontakt med aldrig dra? ”Can you be softer? Even softer”?

Han verkar som sagt i allmänhet väldigt snäll och sympatisk, men ibland tycker jag han är lite gubbig. Som när han t ex sa till hela läktaren mestadels bestående av elever från ridgymnasiet att det bara är bullshit med ryttarträning utan häst. ”Kolla på mig, jag är en gammal gubbe och sitter still på en stol hela dagarna. Jag är ändå skitgrym på att rida. Att träna sig själv har ingenting att göra med att bli en bra ryttare”. Ja ja. Kom igen, tänkte jag. Det tyckte jag liksom inte fanns någon anledning att säga till andra, särskilt inte ungdomar, även om han tycker så.

Jag tror att det han ville komma till är att han förespråkar en ridning som inte alls kräver nån fysisk styrka, det är bara teknik och balans. Det såg inte alls jobbigt ut när han red, även fast han satt upp på fyra hästar. Han var som en lätt fjäder på hästen. DET är ju en annan sak. Men det är aldrig dåligt att må bra i kroppen, det kan ju göra att man orkar mer och lättare kan ta till sin instruktioner om teknik och kroppskontroll exempelvis, oavsett ålder. Och för att förebygga skador. Tycker jag iallafall. Det där kändes lite som att det är ”lätt för ett proffs” att häva ur sig nåt sånt. Säg att det är viktigt med timmarna i sadeln i så fall, och att verkligen vilja lära sig mer. Det är klart att man blir bättre på ridning av att rida, och att verkligen lära sig rätt från början. Det tycker jag han kunde ha sagt istället. Själv har han antagligen ridit miljontals med hästar, det är lätt att tycka att det är lätt då. Och då kan man också förlita sig på sin teknik, kunskap och sin erfarenhet på ett helt annat sätt.

Sen sa han också att han ser otroligt dålig ridning på högsta nivå, många som sitter och sågar och ställer hit och dit i världscupen, då vet de inte hur man rider säger han. Det kan ju ligga nåt i det. Tyvärr. Jag tänker att han måste ju se väldigt mycket folk som inte riktigt vet vad de håller på med så många träningar han håller, men att han ändå gör det han gör måste ju vara för att han faktiskt vill lära ut god ridning. Och det tar han sig tid till att göra för ekipage på alla nivåer, världen runt. Till och med hos oss i lilla Ingelstad, mitt i Småland.

Det allra bästa med detta var hur nöjda och harmoniska hästarna såg ut.

 

 

Hästens anatomi i teori och praktik

Hej på er! Nu har jag kommit hem från Uppsala, har varit där och jobbat. Ska iväg och jobba/halvjobba ikväll också, men först ska jag ut och pussa min häst. Jobbar man med film så uppstår det ibland tillfällen som är lite ”halvjobb”. 😉 Film i Glasriket-filmfestival-invigningen t ex som jag tar med två kompisar från stallet till. Ska bli kul. Fast jag är egentligen så trött så jag vet inte vad, men jag kommer säkert på andra tankar. Jag är glad att jag tar med mig vännerna, hade nog inte pallat annars att köra själv genom mörka skogen i höstnatten. Usch vad jag har mycket jobb just nu. Men som sagt, jag ska inte klaga. Jag har ändå i allmänhet världens roligaste jobb. ❤

ridningens-anatomi-trana-ratt-och-prestera-pa-topp.jpgJag skulle ju skriva nåt om Albert Voorn-clinicen, det har jag nog inte gjort? Får göra det imorgon!

Dessutom fick jag ett ryck och beställde boken ”Ridingens anatomi” av Gillian Higgins som jag snart har plöjt igenom. SÅ bra! Rekommenderar den verkligen varmt. Jag har aldrig varit en naturvetartjej, men gäller det hästar så! Bring it on! Superintressant och mycket lärorikt. Och vilken grej att måla på hästar, vilken briljant pedagog!

 


I övrigt har det väl inte hänt så mycket. Mia och jag är ute och skrittar med Tell och Tim, mysigt att iallafall komma upp på hästryggen. 

Jag har pratat flera gånger med Jägersro hästklinik, nu är det bara själva veterinären som ska ringa upp mig (mest troligt imorgon) så jag får ställa några frågor direkt till honom. Men jag har tagit reda på precis allt annat iallafall. 3 veckor på box, 4 veckor liten hage, återbesök efter 6 och 12 veckor osv osv… vad det kostar.. ja. Det mesta.

Ringde Folksam också bara för att dubbelkolla att de sa i somras att de tänkte ersätta den här operationen. Det tänkte de fortfarande göra tack gode gud. Guldstjärna till dem som alltid är så hjälpsamma. Eller så har jag bara haft tur, men jag tycker iallafall de är super. (Det borde de väl vara iofs med tanke på hur dyrt det är med hästförsäkring). Och jag är lite sur över att de från och med i år ändrade till att man ska betala 20% utöver självrisken istället för 15 som det tidigare var. Men det är iallafall kundägt och i vintras fick jag plötsligt pengar insatta på mitt konto för att de tydligen gjort vinst och betalade tillbaka det till alla oss som har försäkringar där. Det kallas för återbäring. Det trodde jag aldrig man kunde få! Tycker dock att det hade varit bättre att ha kvar de där 15% istället.. men det är ju jag det. De har ju gaaaanska många olika försäkringar och försäkringstagare, inte direkt nåt litet bolag det där…

Usch jag hatar att behöva ringa hit och dit, man får sån ångest. Men alla är iallafall jättegulliga och hjälpsamma och det får jag ju vara glad för, det är inte roligt på något sätt att behöva operera sin häst. 😦

Hej svejs, hörs snart igen!

/Ida

Söndagsskritt och en lama modell större

Igår följde jag med några vänner till Boda Borg i Sävsjö, kul ställe! Det var ovisst in i det sista om jag egentligen skulle orka, men jag är glad att jag följde med. 🙂

Ibland är det bra att göra nåt helt annat så man slipper tänka på en massa elände. Fast jag hade nog inte lyssnat så noga när de sa vad Boda Borg är för nåt, så jag kom i vanliga kängor och jeans. Gympakläder hade nog varit mer passande. Boda Borg är ett ställe som har 14 olika utmaningar som man ska lösa i grupp. En del är mer ”gåtor” man ska lösa, andra måste man veva, kättra, balansera osv. Jag gillar gruppaktiviteter, så det var ju bra. Tyvärr innebar flera av de här rummen att man skulle klättra, typ hänga i stegar och klättra sig framåt med händerna, krypa i tunnlar osv. Och man klarade ju inte ett rum på första försöket direkt så det var snarare 15 försök tills man änteligen fick den där jävla stämpeln. 😉

Kul var det iallafall. Och idag kom jag knappt ur sängen. Fy fan vad jag har ont överallt. Mina knän är så blå så jag vet inte vad det ser ut som att jag gjort. Well well. Upp på hästen kom jag iallfall, Mia och jag hade bestämt att vi skulle skritta ut idag. I ösregnet. Men som tur var höll det upp just när vi red, bra tajmat! 🙂 Tim var väldigt pigg och gick som en galen giraff, vi bytte häst lite raskt så fick jag försöka säga till honom att gå i ordning och slappna av. Det var inte helt lätt, det var som att försöka samla ihop en hel ladugårdsvägg, förstår att Mia hade det kämpigt! Men sen bytte vi häst igen och då var det mycket lättare för henne. Såg fint ut. Tim är en sån duktig gentleman som är väldigt vältubildad, men han vill gärna gå som en lång lama om han får! 😉 Han är så stor dessutom så när han älgar iväg får man verkligen spänna magen! Mycket häst att rida. Men han är så fin när man får rätt på alla knapparna. Tell kändes som en liten B-ponny när vi bytte tillbaka igen.

Häromdagen var jag förresten på clinic, Agneta red Taleya och tränarn heter Albert Voorn. Skriver mer om det en annan dag!

Hoppas ni haft en bra helg. Här har det som sagt sportats i väldigt osportig outfit i Sävsjö, ridits ut i regn hemma, och så har jag röjt i garaget några timmar för jag har lovat min pärla att bygga en verkstad till honom där. Vi har haft en ”låneverkstad” i vår grannes förråd nu i de senaste 9 åren men tyvärr måste vi flytta ut därifrån nu. Känns skönt att jag har röjt i vårt eget garage, Matias kommer bli glad över att få en liten verkstad därinne så han kan pyssla med sina mekarprojekt. 🙂

 

Operation bokad

Hej gott folk! Hoppas det är bra med er alla. Här är det lite upp och ner. Nu har jag precis pratat med Jägersro och Tell ska opereras där i början på november. Gulp.

Det här känns fortfarande helt overkligt, men nu har jag pratat med Staffan flera gånger och det känns som att det här beslutet börjar landa. Nu blev det väldigt verkligt plötsligt när jag pratade med en gullig och oerhört skånsk medarbetare på Jägersro hästklinik och bokade in tid samt fick lite första info. Hon var väldigt trevlig och hjälpsam.

Igår kväll var jag i Karlskrona och sjöng med mina tjejer, sen ringde Staffan mitt i allt. På vägen hem sen när jag satt och körde i mörkret i 1,5 timme och lyssnade på musik så landade väl allt och jag började jag stortjuta. Grät typ hela vägen hem. Jag har varit väldigt låg på sistone men har inte gråtit så mycket direkt, vilket är lite konstigt jag som är en sån känslomänniska.

Det känns helt sjukt otäckt att operera, men den korta sammanfattningen är att det är den bästa chansen att försöka få honom bra. Hans cysta i bakknät kommer långsamt att försämras över tiden och göra benstrukturen vid knät sämre, och därför är det inte säkert att det kommer gå att operera om vi väntar ännu längre. Och även om jag skulle tycka att det kan vara okej att åka och behandla honom var tredje månad (fast det är lite för ofta tycker jag) så är det allra mest troliga att de behandlingarna inte kommer ta lika bra framöver, eller att det blir ännu tätare mellan behandlingarna.

Det som är jobbigast är ju att det är JAG som måste välja rätt. Och hur vet man vad som är rätt? Jag förstår att det är såhär att ha häst, det bara känns som att nu ligger hans liv i mina händer. Och hur vet jag vad jag ska göra? Jag kan ju ingenting! 😦 Men alla kloka veterinärer jag pratat med säger ju operation. Jag är inte veterinär själv, jag måste lyssna på dem. Det är 50/50 chans att han blir bra. Den förra operationen som gjordes när han var unghäst var med en annan teknik, och då var chansen högst 20% att han skulle bli bra, och det blev han ju. Den cystan är ju nästan helt borta nu på röntgenbilderna, det är den nya som vi såg i vintras som Palle Brink ska sätta en skruv rakt igenom.

Även om Palle är en erkänt mycket duktig hästkirurg (det var t ex han som opererade Peders All In) så är denna typ av operation (med skruv) väldigt ny i Sverige. Det är inte många såna operationer som har gjorts, och resultaten har varierat. Men han har ju gjort ett antal fler sen i vintras iallafall när vi först började prata om att Tell kanske skulle opereras, så i Sverige är han förmodligen den bästa. Enligt Staffan har Palle precis varit i USA på konferens och träffat hon som är bäst i världen på dessa operationer, en amerikansk veterinär. Tydligen är hon också involverad i Tells fall nu, det känns ju bra. Han är redan en kändis i USA, den lille räven… ❤

Ett annat plus är ju att den här hästen har nio liv, en grym livsgnista och läker bra. Han är i väldigt fin form. Åldern talar väl emot honom i detta, men allt annat för. 😉 Det är ändå svinläskigt såklart. ÅH vad jag önskar att vi bara kunde slippa allt det här och att han bara blev mirakulöst bra av sig själv!!! Men det går ju inte. 😦

På återhörande. Nu ska jag snart ta helg, ut och pussa på mina goa häst som går där lycklig i sin hage och har det bra, helt ovetandes. Sen får jag ta tag i nästa vecka med att dubbelkolla med försäkringsbolaget igen, reda ut exakt hur fattig jag själv kommer bli, samt få allt övrigt fixat och bokat. Tells skor ska av, fixa så han blir vaccinerad innan osv. (De kan vaccinera på kliniken men jag tror det blir billigare om jag får honom vaccinerad före vi åker dit. Jag är i allmänhet skeptisk till vad kliniker egentligen tar betalt för, även om detta visserligen inte är Evidensia. Samma sak med skorna, jag lovar att de kommer ta en miljon för att dra av skor, så det fixar vi hemma istället). 😛

Älskade, älskade vän!!

img_1160Skärmavbild 2016-04-24 kl. 11.17.12IMG_8933

IMG_7881Skärmavbild 2015-09-28 kl. 00.29.29AB8Z9788

Hoppet är väl sådär

Tyvärr verkar det som att det är knäet ändå, Tell är fortsatt halt i trav. Bläh. 

Dock är han pigg som en mört och har humorn i behåll, idag när jag tänkte trava honom några steg för att se hur han rör sig så pep han högt av lycka och satte av i bockar och brallar som bara den. Hej och hå. Man måste ju skratta åt honom, han är för rolig den göken. Men tyvärr som sagt inte ren i trav. 😦

Nåväl. Jag har hängt med min syster i två dagar, så underbart att hon kom hit! Nu måste jag bara få till en dejt med den ANDRA systern på nåt sätt. Saknar ihjäl mig ibland efter min familj, så det var ju toppen att familjemedlemmen som bor närmast (Köpenhamn)  kom hit! ❤

Gullesyster och gullehäst 😍😍😍

A post shared by Ida Q (@iqpic) on

Vi har haft superfint väder och mys och gos. Tell skrittar ju så fint så, så han har fått komma ut på promenad. Det tyckte han var en utmärkt aktivitet. Och jag har planterat ett nytt äppelträd och en ros som var på rea på handelsträdgården. Fint så. ❤

Men snart måste jag hitta på vad jag ska göra med min halta lurviga bus-lama. Ska jag åka ner till Staffan och be honom trycka in en till spruta i knät som han mest troligt blir bra av iallafall ett par månader, eller ska jag ta tjuren vid hornen och åka till Jägersro och operera? Nåt av det får det ju bli. Dessvärre har Staffan kommit på nån slags oklar strategi som går ut på att berätta för mig om alla gånger de här operationerna INTE har gått bra. 😦 Sånt vill jag ju inte höra. Alltså, jag fattar att det inte garanterat går bra. Garantier går ju aldrig att ge. Hästar kan ju kolavippa i släpet dit, eller under narkosen, eller så går skruvjäveln av mitt i benet och det blir skit av alltihopa. Jag förstår att det KAN hända. Jag vill bara göra det rätta för min häst. Kan nån säga vad det är????

Jag dricker vin, äter chips och kollar på mina tränare Philippa och Linda i terrängen i Strzegom. Allt jag vill här i världen är att rida fälttävlan. Ska jag köpa ett föl? En unghäst? Hehe. Visserligen har jag inte råd, särskilt inte om jag ska operera Telleman. Men man måste ju försöka att hålla drömmen vid liv på nåt sätt. Ett föl känns just nu som en oerhört bra idé. Jag får nog ta lite vin till. 😉 😉

http://www.tidningenridsport.se/Tavling/Falttavlan/2017/10/Fina-svenskrundor-i-Strzegom/

http://international.stragona.pl/pl/sof-live-2017.html