Jag bröt ihop

Hej i värmeböljan! Jag har varit helt utmattad. Inte av värmen egentligen, utan av oro för min häst.

Jag har varit så glad att han har kunnat gå ute och beta i liten hage och varit så snäll. Det är klart jag vet att man måste vänja hästar, han har ju fått beta både morgon och kväll ända sen gräset började växa och det var bra länge sen. Och jag har inte ställt ut honom i flera timmar utan att först vänja honom. Trodde jag. Men det räckte nog inte.

Igår var han halt fram i trav och gick stelt även i skritt. Tyckte han stod och avlastade höger fram. FÅNG-skräcken. Helvetes helvetes skit!! Här har jag varit så glad för att han varit så snäll. Mest tänkt på hans opererade bakben och att han ska ha tillräckligt att äta så han håller sig lugn (trots liten hage så betar han ju nåt så jävulskt, jag VET ju det). Har vi gått igenom allt detta sen i höstas med operation och hela faderittan och allt blod svett och tårar och sen får han FÅNG på det???!!! Jag ville bara dö. Det ville jag verkligen. Grät hela natten och kunde inte sova, det kändes som att hela hans (och mitt) liv kanske var förstört. Jag bröt fullständigt ihop. Men det hjälper ju inte att klanka ner på sig själv och känna sig som jordens sämsta hästägare. Jag är ju omgiven av massor av kloka kunniga hästmänniskor och ingen av dem hade tänkt på nån risk för fång heller. Och som sagt, det hjälper inte att tänka på vad man skulle gjort istället. Nu måste jag hjälpa min häst.

Som väl var fick vi fatt i både hovslagare och veterinär och kunde rådgöra på telefon. (Sånt här ska ju alltid hända på röda dagar dessutom). Så nu får Tell stå inne och jag kyler framben och hovar både morgon och kväll, och så får han äta en kur anti-inflammatoriskt. Han är inte varm i hovarna, och redan efter en dag skrittade han normalt igen och är pigg och glad. Stackarn, han fattar ju ingenting! Han gnäggar så alla tappar hörseln. Han vill UT. Och äta gräs. Tyvärr blir det inget med det just för tillfället. 😦

 

 

Värmebölja och skrämselhicka

Den bästa tid är nu. Mellan hägg och syrén. Men GEEZUZ vad varmt det är.

Det har blivit riktig värmebölja här och idag var det 29 grader. Man får ju inte klaga, men det är lite väl varmt faktiskt. Vi har ingen AC på kontoret, så där är det tusen grader. Tell har betat och betat, han har fått gå ute hela dan även fast vi nu är på jobbet och i skolan allihopa. Det verkar ha gått bra. Inga spår alls av nåt fuffens i den lilla hagen. Sen hade jag tur så igår var det folk där nästan hela dan ändå i olika omgångar fast det var vardag, så han fick tillsyn, och idag åkte jag ut och kollade till honom på lunchen.

Han har ju fått jobba lite mer i skogen ett par dagar nu och jag har ridit på honom och inte gått bredvid, även om det verkligen inte är något jobb att tala om. Pyttelite trav och mest skritt, men litelite längre rundor än de senaste veckorna har det ju blivit. Igår var han för rolig, vi skrittade i skogen med Mia och Tim på en stig vi inte ridit på länge och där är en liten stock över stigen som hästarna alltid brukar klivar över. Tell har väl gått där sjuhundra tusen gånger eller nåt sånt. Men igår. Vid blotta åsynen av denna lilla stock så körde han upp nosen och gnägg-pep i högan sky och jag kände hur hela han laddade på för kung och fosterland som om han skulle klippa av på Vicarage Vee i Badminton. Jag hann inte ens be en stilla bön, jag blundade och höll mig hårt i manen. (I dressyrsadel, i skritt på lång tygel). Som väl var ändrade han sig plötsligt och klev istället snällt över stocken. Och då började jag gapskratta. När jag insåg att vi båda överlevt. Lille älskade terränghäst!! ❤ ❤ ❤

Idag däremot var det ju 29 grader varmt och då ställde jag faktiskt in honom tidigare i stallet. Han har ingen skugga alls i den lilla hagen så jag tyckte han kunde få komma in och vila sig. Han hade ändå varit ute i några timmar. Han verkade så nöjd med det så. Sen när jag kom tillbaka senare (när det inte var lika varmt) och tog ut honom för en liten kvällstur så såg hela han halt ut. Liksom överallt! Vi skrittade på och som tur var gick han normalt efter en stund. Provade trava och det var inga problem. Alltså jag undrar om han inte är lite ”leabröten” både av att gå ute så mycket och av att gå omkring på stenhårda grusvägar med mig på ryggen? (Den lilla traven vi har tagit har jag naturligtvis valt ut bra underlag för, men det är ju ändå mycket hårdare överlag än det brukar ute nu när det är så varmt). Det är det enda jag kan komma på. Så idag skrittade vi bara och mjukade upp oss båda två. Skönt. Hoppas det bara var det. Man blir ju helt nipprig. Skickade en film till veterinären igår, vi får se vad han säger. Jag tycker nog jag ser en liten hälta på den filmen, men det är möjligt att Staffan fortfarande tycker att detta är inom det normala. Vi får se. Håller i vilket fall tummarna för att Tell bara är lite medtagen av allt just nu. Lite insektsbiten och svullen här och där är han också stackarn. Fast han är i allmänhet mycket nöjd med livet nu när han får gå ute. 🙂 Får se hur det verkar imorgon. Vi tar det lugnt. Det här får ta den tid det tar. Det är mycket man ska anpassa sig till! 🙂

Hej hopp!

Nu vänder det!

Jag känner mig som att jag har ridit fälttävlan hela helgen ungefär. Men det har jag såklart inte, men jag har varit ute exakt HELA helgen och ridit, grejat i stallet, målat min nya baklucka till släpet, pysslat, jobbat i trädgården och haft mig. Nu är alla växter inflyttade i växthuset, och alla fröna är i jorden. Även potatisen. Så underbart! Hela jag är helt saltig och klibbig, jag är solbränd, skitig och har riv- skrap- och skrubbsår här och där. Utmattad och glad. Ni hör, nästan som fälttävlan! 😉

IMG_6391IMG_6402

IMG_6406

Före jag körde med slipmaskinen. Detta kunde jag göra utomhus iallafall! 🙂

IMG_6407

Målning av det blivande nya baklämmen till släpet inne i ateljén. Känns bra att ha en ateljé även om vi tyvärr mest lagar cyklar, mopeder och delar till hästsläp här inne. Ni ser Karins staffli till vänster. Vi har iallafall en person här som ägnar sig åt riktig konst! Förutom min syster, när hon är här. Vi har ateljén ihop med våra grannar. På sommaren städar vi ur så det även kan vara gäststuga för 4 personer.

Jag har haft lite ångest på sistone över hur sjutton jag ska kunna sätta igång min häst i trav utan att dö. Och utan att han dör. Men idag är det som att allt har lossnat! Nu tror jag banne mig det vänder. Med sånt här kalasväder (som ska hålla i sig i minst en vecka dessutom) så KAN detta ju bara inte gå fel. Red ut idag med Agneta och Wilma, vi skrittade mest men jag fick bestämma var vi skulle trava. Tell passade på att ta galopp varje gång, men när jag fick ropa till framförvarande ryttare att sakta av gick det bra, och vi tog om allt i trav igen. Det fick vi upprepa några gånger eftersom herr Telleman ville misstolka precis ALL trav för galopp. Men men, inget bus och inga bocksprång! (Tur det var 23 graders värme iofs).

TACK naturen för denna värme!! Naturligt lugnande medel. 🙂 Tell kändes så himla glad och nöjd när vi kom hem efter vår uteritt och då fick han gå ut i hagen. Eftersom stallfamiljen nu hade kommit hem från sitt fälttävlansäventyr (och någon alltså var hemma) kunde jag lämna Tellepelle ute och sa åt dem att ta in honom när det passade. Agneta ringde nu, klockan 20.30 och sa att han fortfarande var ute för han var så snäll och lugn och verkade ha det så skönt i hagen!! 😀 😀 😀 Ni hör. NU VÄNDER DET!

Jag hoppas verkligen att jag kommer kunna ha honom ute mycket nu, betandes i sin lilla hage, och så ska vi ut och rida i skritt och trav i skogen varje dag så han får jobba ordentligt och komma igång lite lagom. Imorgon ska Mia och jag filma honom igen i trav på asfalt och skicka till veterinären. Men jag vet att han kommer se bra ut på den filmen också. Han travar som en miljon (när det inte är galopp istället alltså, hehe) och han mår ju så gott av att få gå ute och äta gräs. (För att inte tala om hur bra JAG mår av att han får gå ut)!! Så jag äter typ upp min hatt om han är halt imorgon. Jag säger ju det: NU VÄNDER DET! 😀 ❤

Nu ska jag fusk-surfa in på BBC och kolla ikapp mig på ”best of Badminton”. 😀

IMG_6386.JPG

IMG_6399

Gräsmumsarlama

Hej! Hoppas ni haft en skön valborg och 1 maj-helg!

Här har det varit som vanligt, alltså fullt ös blandat med lite vila ändå (trots allt). Men mest fullt ös tyvärr. Varför blir det ofta så? Särskilt när man bor på landet. Växthustaket ska tvättas med högtryckstvätt, släpet repareras, skit köras till återvinningen, däck bytas (som borde varit gjort för två veckor sen), avgassystemet på bilen ska bytas, bryggeri ska städas, växter ska planteras, det ska grävas i trädgården, hästen ska motioneras och syster hämtas och lämnas tre mil bort i skogen.

Å vad det är härligt med vår.

A post shared by Ida Q (@iqpic) on

Valborg blev mysigt trots halv storm, åska och strömavbrott och inställt byafirande. (Vi brukar ha en brasa på en flotte i sjön men det blåste så mycket så det blev helt livsfarligt och ställdes som sagt in). Hela byn låg i mörker. Vi fick laga klart middagen på stormkök. Jag tror inte det har varit ett så långt strömavbrott här (7 timmar) sen stormen Pär. I vilket fall hade vi klarat längre här hos oss, här finns både vedspis, stormkök och dieselverk om det skulle behövas. Vevradio och stearinljus. Hela kittet. Inte pga att vi är några ”preppare” direkt, vi bara bor på landet och är allmänna skrotsamlare. Och vevradion och solcellerna kommer väl från min eko-nördstid (som visserligen pågår än, den bara märkts inte så mycket sen jag skaffade häst).

Tell mår fint, han är inte halt och veterinären tycker jag ska börja sätta igång honom så smått i trav. Kul! Det ska vi göra. Filmade honom och skickade till veterinären. Vi ska skicka en ny film om en vecka ungefär. Tack bästa veterinären för att vi slipper 40 mils körning!! ❤

Jag ska bygga en liten gräshage till Telleman imorgon har jag tänkt. Vi får se om han håller sig i skinnet. Han är väldigt pigg (jag får håll/mjältugg varje gång jag går med honom nu för det går i en hiskelig fart) men han har varit väldigt snäll ändå förutom den gången när han kom lös av misstag. Hehe. Just nu är han mest lite laddad när man är ute och skrittar delvis för att att alla har tagit fram sina hästätande robotgräsklippare igen (detta djävulens påfund). En av grannarnas gräsklippare är dessutom i maskopi med samma grannes tupp. Det är Tell HELT övertygad om eftersom han har bevis på att han såg dem båda två ute i trädgården samtidigt en gång.

Mysfika 1 för dagen ❤️

A post shared by Ida Q (@iqpic) on

Men som bevis för att han faktiskt ÄR snäll och lugn OCKSÅ, så kan jag säga att när syrran var här över Valborg så fick hon skritta barbacka på honom. Det gick alldeles alldeles utmärkt. 🙂

Hej svejs, håll tummarna för att Telleman håller sig frisk och fräsch nu så vi kan komma igång nån gång och sen få släppa ut honom i HAGE framför allt!! Nom-nom-nom-perioden av året har verkligen startat här i Småland nu. 🙂

Hälsningar från avdelningen för kvällsbete och mys

A post shared by Ida Q (@iqpic) on

 

Dagen när hästrackan kom lös

Imorse tappade jag Tell. 😱 Som tur var pep han in i en liten hage så jag kunde fånga honom rätt snabbt igen. Men han hann minsann köra rena kosläppet innan dess.. om jag inte haft hjärtat i halsgropen i panik så hade jag väl uppskattat att han pep och bockade i rena glädjeyran. Han var så glad! Och inte det minsta halt nånstans. Hoppas han inte är det nu heller. Räv! Gök! Lama!!

Nåja. Man måste vara uppmärksam hela tiden. Så är det bara. 😅 Skulle filmat honom ikväll men han var så pigg då med och det hjälpte inte ens med lite lugnande medel. Han får travas på asfalt en annan dag så vi kan filma och skicka till veterinären.

Efter jobbet åkte jag och red ”Jan” hemma hos Ulrika. Hon är i Sopot, Polen och rider tvåstjärnig internationell fälttävlan med Jans storebror Tipphex. Håller alla tummar!! Jan var duktig och peppad hest idag. Han ser rolig ut också. 😊

Det har fötts två föl hittills på Ulrikas föräldrars gård. Här är två av dem! Bedårande söta!

… och efter jag varit hos Tell åkte jag hem till Anna. Stall nr 3 för dagen 😊 Här är hennes underbart fina lilla hingstföl som är en dag gammal! Crusader Ice-Airline H 😍 (kolla film på den lilla busen på min instagram)!

Neverending horse story

Hej på er! Solen skiner och fåglarna kvittrar. Det är äntligen vår. Det trodde man nästan inte i år…

Det har verkligen varit en intensiv vecka. Nu är det söndag, och imorgon bitti åker jag till Stockholm med fakirtåget. (Alltså kl 05 på morgonen). Tell får gå en längre skrittrunda på kvällen när jag kommer hem, jag tänker INTE tänker åka och ta ut honom kl 04.

I torsdags förlorade vi tyvärr ett föl, det enda som skulle fötts på gården i år. Veterinären kom snabbt och de fick ut fölet som satt fast, men de fick bara igång henne en kort stund dessvärre. Tyvärr klarade hon sig inte. Det var ett stort och välskapt stoföl, hon var så fin så fin. 😦 Hon låg rätt och satt inte fast jättelänge egentligen, men ibland går det bara fel ändå. Så otroligt tråkigt. Alla hästarna gnäggade och människorna grät. Jag var i stallet i flera timmar och hjälpte till med stoet, som fortfarande inte är riktigt bra även fast det är söndag idag. Det var strul med att få ut efterbörden och veterinär fick tillkallas igen. Hoppas nu att det ordnar sig, hon är under behandling och febern har gått ner. Håller alla tummar. Jag tog med lökar till påskliljor till stallet idag, de ska vi sätta på lilla fölis grav. Hon föddes på vårens varmaste dag och påskliljorna och vitsipporna blommade så fint. Nu får några växa hos henne så vi kan minnas henne. ❤

I fredags red jag hos Ulrika, det gick superbra! Red ”Jan”, den jättestora hästen (egentligen döpt till Check Me) som jag oftast kommer bra överens med, men jag tycker han är lite svår. Svårare än Charizma som är så bussig! Men han gillade ”bikramyoga-ridning” i ridhuset (med öppen långsida, men ändå).. och kändes väldigt mjuk och fin. Det var 24 grader ute och garanterat mer där inne. Skönt att det gick bra iallafall! Det är så roligt att rida! 🙂 Kunde typ vrida ur mina kläder sen efteråt. Kändes som att man var på sommar-ridläger!

Muppar oss i solen. Skön morgon-ridtur idag. 🌞💕

A post shared by Ida Q (@iqpic) on

Tell och jag har knatat omkring morgon och kväll som vanligt, ibland går jag med honom och ibland rider jag. Det beror lite på vilket humör jag är på, och vilket humör Tell är på. 😉 Han har varit snäll iallafall och snällhetsgelén har inte behövts nu på ett tag. Vi har dock fått mer utskrivet så vi har ifall ifall. Värmen hjälper säkert också till att han håller sig lite lugnare. Igår kunde han till och med vara ute i liten hage i sex timmar. Vi ställde dit snälla storebror bredvid som barnvakt.

Jag ska göra en liten hage till Tell nu på gräs. Han har liksom en skylt framför ögonen som blinkar dygnet runt nu när gräset börja växa. ”GRÄS” ”GRÄS” ”GRÄS” blinkar det. 🙂 Så jag tror han kommer hålla sig lugn bara han kan beta. Som det är nu har jag betat honom för hand två gånger om dagen. Han har lärt sig rutinen snabbt. Först är det skrittpromenad 30-40 minuter, sen går vi hem och betar. Idag ställde jag in honom i boxen emellan och tog ut honom för att beta sen, var tvungen att ta en teknisk paus. GUD vad han gnäggade!! Jag höll på att bli döv inne på toa men var ändå tvungen att skratta åt honom. Han kan sina rutiner den räven. Och han tänkte min själ inte vara utan gräs-mumsandet! 🙂 Sen efteråt var han så lugn och nöjd så. Då var allt som det skulle.

💕💕💕

A post shared by Ida Q (@iqpic) on

På tisdag eller onsdag har jag tänkt springa upp honom på asfalt och filma så vi kan skicka till veterinären. Vi får se då hur det ser ut. Har inte travat honom alls nu så jag har verkligen ingen aning. Men han skrittar fint iallafall. De andra åkte på terrängträning idag i det fina vädret, ibland undrar jag om jag nånsin kommer ut på sånt igen med Tell. 😦 Det går lite upp och ner med hur det känns kring detta, men än får jag väl inte ge upp även om det känns sjukt motigt och segt ibland. Jag åkte hem och pysslade i trädgården hela dagen istället, så nu är jag helt solbränd och mör. Det är ju också fint faktiskt.

Egentligen borde jag ta tag i att byta ut baklämmen på mitt släp, det blir alldeles för dyrt att göra det på verkstad så för att undvika personlig konkurs är det bara att kavla upp ärmarna och ta fram svetsen, vinkelslipen och cirkelsågen. Ser inte direkt fram emot det, men det måste ju göras. Men just idag behövde jag vila mig och gräva i jorden istället. 🙂

Hoppas ni haft en fin helg, ta hand om er allihopa!

Hästen i våra hjärtan

Här har SVT:s öppna arkiv inte hängt med riktigt. Men det har youtube gjort, eller i varje fall Per Wilén som lagt upp sin filmproduktion ”Hästen i våra hjärtan” som han gjort tillsammans med Göran Lidén, SVT-journalist som länge jobbade här i Växjö/Kalmar. Det är absolut värt 50 minuter. Jag satt som klistrad. Trots den dåliga 80-taliga syntmusiken. 😉

Två av mina hästfavoriter, Linde Klinkowström von Rosens Castor som hon red runt hela Europa med på 20-40-talet, och även Petrus Kastenmans Illuster som han tog OS-guld med i fälttävlan 1956, är med i den här filmen. Men framför allt får man lära sig om vår historia utifrån hästens viktiga roll(er). Dessutom är ju hela filmen i sig en del av historien. Se den. Gör det bara.

(”Oss håller inga bojor, oss binder inga band” heter boken om Lindes och Castors långritter på 20-talet och framåt, den rekommenderar jag också varmt att låna på närmsta bibbla)!

 

…och nuförtiden är det ju inte bara grevinnor och officerare som berättar vår historia om hästen, det är vi många fler som gör. ❤ 🙂