En glad och halt lama

Ja jisses, vad ska man göra. Tell ser inte fräsch ut i trav när man springer med honom, och ibland går han lite dåligt i skritt också. Särskilt när han stått stilla tex i stallgången. Men vad ska man göra när han är så fin och glad att rida?? Mest skrittar vi ju eller galopperar i skogen. 🙂 Men då är det svårt att filma, så idag red jag en stund på banan efter att vi varit ute i skogen, och bad Wilma filma.

Har skickat filmer till veterinären. Vi får se vad han säger. Jag vet verkligen inte. Ska jag åka ner (med lånesläp och lånebil) och ge honom en till spruta i knät, eller ska vi fortsätta som vi gör nu.. inte lätt att veta. Här får ni se en glad lama iallafall!

 

 

Önskar ibland att jag hade råd med en häst till. Vill gärna köpa något av Annas underbara föl till exempel! Kolla här! ❤ Capabel och Camano är till salu!

Här är Camanos storasyster Nova, som jag fick äran att ta hand om, rida och träna en vår när uppfödaren låg på sjukhus. Hon är så fin den hästen! Så coolt att hon är ute och tävlar internationellt nu! 🙂

Ps. Tror ni inte att det är punka på min elcykel, för tredje gången denna sommar. Så idag fick jag köra veteranmoped till stallet, Matias är på jobbet så han har ju vår enda bil. Ska se om jag orkar lämna in cykeln i stan eller om jag lagar den själv,  men jag måste ju ha bilen till det om den ska lämnas in för det går ju inte att cykla med den just nu. Nåt måste ju vara fel, detta är inte normalt. 😦 Har redan lämnat in den en gång och klagat, fick en ny dyrare slang. Det är jättebra kevlar-däck på den, så det ska ju nästan inte gå att få punktering. Men med min otur på sistone med allt som går på hjul så är jag inte förvånad…

Världsliga saker

Hej på er! Vet ni, jag har liksom blivit lite frälst på sistone. Hähä, eller ja jag är ju fortfarande inte ett dugg religiös, nu ska jag inte skrämma er, men jag har liksom kommit till INSIKT. Kan man säga. Nu ska ni få höra!

I helgen som var körde jag ner till Skåne till Gärds (Kristianstad) och hade en jättehärlig fälttävlansdag med mina fina vänner och stallfamilj, jag groomade, hejade, umgicks och hade det underbart.

Sen åkte jag vidare ner till Lund och träffade vänner och sov över där, hade det fortsatt toppen, sen när jag skulle hem till Småland så brakade helvetet lös. Min stackars Saab började hosta och dog en hastig död på 110-väg utanför Hässleholm, jag lyckades svänga in på en liten ficka tack och lov och fick ringa bärgningsbil. Sen stod jag själv kvar vid 23:an och ringde 1000 samtal för att styra om jobb som jag inte hann hem till, och blev slutligen upplockad av snälla vänner på väg till Värnamo som körde en omväg för att skjutsa mig till Växjö. Puh.

IMG_7664

Detta var troligen det sista jag såg av min kära starka diesel-dragbil.

Nu har jag pratat med verkstaden där bilen står, och det lät inte bra alls. Det kostar bra mycket mer att laga detta än vad bilen är värd, och de rekommenderade skroten. 😦 Jo, jag har redan förbrukat alla svordomar som finns. Ja, jag har även ringt alla mekaniker jag och sambon känner och ingen rekommenderar att vi försöker få hem bilen från Hässleholm och laga den. Så nu är det ajöss med syster Saab.

Men nu då till min nyvunna insikt. Vet ni vad. Det GÖR faktiskt inte så mycket. Det kostar ju mest en herrans massa pengar om man ska LAGA allt sitt trasiga skrot, inte egentligen om det går sönder. Jag behöver inte lägga de pengarna om jag inte vill. Kanske kan vi klara oss med en bil (halvrisig och från år 2000.. hehe), med buss och elcykel. Vi får se. Men det är faktiskt inte hela världen. Alla mina nära och kära mår bra, Tell mår bra, det är det enda som är viktigt. Visst, det är skit med bilar och släp som pajar, men det är en rätt så världslig sak i sammanhanget. Jag skulle inte DÖ utan den här bilen, och jag dör inte heller om jag säljer mitt släp (eller skrotar det också, kan säga att jag är rätt inne på att skrota ALLT just nu)!

Hursomhelst. Det kommer ordna sig ändå. Troligtvis byter jag väl ändå till nya axlar på släpet, eller köper ett annat, jag får se. Och bil kanske vi skaffar en till, men jag hoppas ni fattar ändå vad jag menar. Det är rätt skönt att inte vara så uppstressad över detta. Det är verkligen inte hela världen.

Nu till min ANDRA insikt på sistone. Och det är att Tell kanske aldrig blir helt bra i sitt knä. Alltså bra som helt ohalt i trav. Det är faktiskt inte heller hela världen, om han bara mår BRA! Som det är nu så är han fortsatt (tyvärr) inte särskilt fräsch i trav, men jättefin i skritt och galopp. Han är SUPERfin i kroppen, verkar inte ha ont någonstans, tar i jämnt och fint framåt och verkar ha det allmänt toppen. Öronen fram. SÅ glad och nöjd och LYCKLIG häst. DET är det viktigaste för mig. Jag förstår att det i så fall betyder att jag inte kan tävla med honom mer, om han nu aldrig BLIR riktigt bra i trav, men vet ni vad. Det är också en väldigt världslig sak i sammanhanget. Vi får väl se vad som händer helt enkelt, men så länge han mår fint så är jag inte ett dugg orolig! ❤

En mycket bra dag!

Jihoo, så skönt att det är helg! 😀 Idag fick jag besök av världens bästa Vera som var på Smålandssemester med mannen. Underbart! Så mysigt med besök. ❤

Till råga på allt gick Tell FANTASTISKT bra ikväll, han fick ju vila igår och i förrgår tog vi en ganska lång runda i skogen med rätt mkt galopp. Man blir ju lite smånervös att det kanske var lite för mkt.. eller lite för hårt underlag, även om det mesta såklart var i skritt… ja ni fattar. Men jag tror banne mig att jag tränat honom för LITE. Det är nog det han försöker berätta!

IMG_7634

Han var väldigt laddad kände jag redan när jag hoppade upp (fast han stod och sov på stallgången innan…) så han hade ett tjog rävar bakom öronen idag. Han kan verkligen växla läge snabbt. Från av till på.. tjoff! 😉 Han fjantade sig lite och var väldigt spänd när vi skulle gå ner på banan, det har ju varit hoppträning så de hade ÄNDRAT allt!!! My god. Svår chock även för 16-åriga herrar tydligen. Eller så är det nån som är lite pigg… 😉

Han var verkligen fin och fokuserade på mig rätt så snabbt ändå, och efter att jag ridit mycket skritt och skänkelvikningar, öppna och sluta så frustade han jättemycket. Men han började ladda på för han kände nog vad som var på gång.. han är inte dum! 😉 När vi sen tog galopp så kände jag bara att ”oj, nu paddlar han inte bara på, han jobbar”! Han liksom bar mig så himla fint med ryggen och jag hade en mjuk fin kontakt. Det kändes som värsta dressyrpasset helt plötsligt, fast jag inte red så länge såklart. Så roligt!!! 😀 😀 Tog lite trav också efter galoppen och han klev på huuuur fint som helst och ville gärna gå i ökad trav hela tiden. Jag fick i panik försöka komma ihåg NÅT av allt jag lärt mig om ridning på pigga peppade hästar…. andas… rid lätt långsamt, ta inte i handen först, ta förhållningar i magen och bromsa upp med kroppen… lätta.. andas.. låt honom gå fram, men balansera av… håll inte fast honom… andas.. puh!

Men åh så roligt detta var. Hoppas hoppas det fortsätter såhär! Då är vi back in business snart! 🙂

Imorgon ska jag på fälttävlan i Gärds och heja och grooma lite, sen ska jag till Lund på kalas hos en fin vän. Ska bli så mysigt! Bästa helgen känner jag redan nu! 😀 Nu ska jag gå och hämta franska bulldogen Greta som jag lovat mina grannar att passa ikväll. Så vi ska mysa i soffan Greta och jag. ❤

IMG_7625

IMG_7626

Hästarna får många äppel-leveranser 🙂

Parallella världar

Ibland känns det som att jag lever mitt hästliv parallellt med alla andra, som nu när det varit träningar i flera dagar på vår anläggning. Man träffar alla man känner, alla undrar om Tell, det är dressyrträning och det är hoppträning. Jag är där, jag kollar lite och hejar på folk och pratar med alla gulliga vänner.. och så sadlar jag min häst men rider ut i skogen, bort från alla träningsekipage, hästsläp och fina bilar.

IMG_7601

En parallell värld som jag är med i, men ändå inte

Ibland undrar jag om jag kommer gå tillbaka till mitt ”vanliga hästliv” när detta är över.. när Tell är bra igen alltså, det hoppas jag ju fortfarande att han kommer bli någon gång. 🙂 Detta kanske låter lite konstigt, men jag är inte helt säker på att jag kommer ha samma hästliv då som jag hade innan han opererades. Jag är inte säker på nånting, mer än att jag för allt i världen vill att min häst ska bli bra igen och att vi ska kunna vara med om många roliga saker tillsammans även i framtiden.

IMG_7597

Tell kollar längtansfullt ner mot hoppträningen. Men han var glad över skogsgalopp också.

Jag älskar ju fälttävlan, men kanske blir det med Tell, kanske inte. Just nu känner jag mig väldigt inspirerad att lära mig tömköra! Haha! Och dressyrträningarna längtar jag jättemycket till. Hoppträningarna – not som much. Tell älskar ju att hoppa, men jag gör ju faktiskt inte det har jag kommit på. Inte i klassiskt hoppträningsformat iallafall. Jag gillar liksom inte alls hela grejen heller med all tävlingshets det innebär. Allt snack om tävlingar, hästförsäljningar, prestation osv. Men vi har ju en tränare som verkligen är med i Sverigeeliten. Så jag förstår att det är hans grej, och säkert de flesta andras också som är med och tränar. Klart jag kommer hoppträna, men kanske blir det i så fall att jag väljer att träna för någon annan. På ett lite annat sätt. Det får jag se helt enkelt. 🙂 Jag känner nu när jag är lite mer ”från sidan” att jag har ett helt annat fokus. Jag vill bara träna, utvecklas och ha roligt ihop med min häst, jag är helt obrydd om tävlingar. Jag skulle verkligen inte dö om jag aldrig mer får tävla. Bara min häst blir bra (och mår bra)! Det är det enda som är viktigt. Och att vi har roligt tillsammans.

IMG_7599.JPG

Nåt som inte är så roligt är att mitt älskade Umesläp kanske måste renoveras lite TILL för jättemycket pengar. Det visade sig på besiktningen att fjädningen kärvar, och den sitter ju i axlarna. Ingen verkstad jag har pratat med rekommenderar att smörja upp det (som de sa på besiktningen att jag skulle göra 😦 ), alla rekommenderar nya axlar. Och det kan jag ju förstå. Hade jag varit gjord av pengar hade jag såklart gjort det, då vet jag ju också att det verkligen är säkert och bra för Tell att åka i i många år framöver. Och det är ett väldigt bra släp i övrigt som jag gjort så fint. SUCK. Jag tror aldrig jag varit med om ett så dyrt år, ända sen november förra året när Tell opererades har min ekonomi bara gått utför, och det tar ju aldrig SLUT! Tur att jag är ganska obrydd ändå om pengar, jag bryter ihop och kommer igen. Försöker tänka att det kommer ordna sig, det brukar det ju göra.

Jag ska höra med en släpverkstad till om pris, så ska jag bestämma mig sen. Men skulle jag sälja släpet nu, obesiktat med dålig fjädring och eventuellt axelbyte på gång så får jag ju ändå ge bort det i princip. Och ett nyare umesläp (vill inte ha nåt annat märke) får jag nog lägga nånstans runt 50-70 tusen för. Så kanske är det ändå värt en renovering på 20-30 tusen för detta. Men det är helveeeeetes mycket pengar för ett släp från -94… 😦

 

 

 

Work work work

Hej!

Jag var tvungen att jobba i fredags fast jag egentligen hade semester, var helt slut sen. Fy fan. Fattar inte hur jag ska orka börja ”på riktigt” på måndag. My god. 😦 Ja ja, jag har ändå ett roligt jobb. Ska inte klaga.

Den här helgen har varit tuff, min fina kusin Sofi gick bort efter en tids sjukdom. Hur är det möjligt att folk i 40-årsåldern (alltså typ som jag) bara kan få cancer helt plötsligt (läkarna visste inte ens vilken cancer, det gick inte att ta reda på. Det bara var överallt). – och så är det bara ajöss. Jag hatar cancer. Känns som att hur tacksam man än är kan man aldrig vara nog tacksam.. över att man lever, har det bra och allt sånt. Det var ju hon också, men ändå så var det bara inget att göra. Så jävla orättvist.

Tell mår fint, vi lyckades få till en riktigt anständig och fin galopp i båda varven igår och idag fick han slippa mig på ryggen och gå i pessoa-selen istället. Då blir det väldigt tydligt att han tycker det är jobbigt med höger galopp, han hänger liksom utåt och ser ut som en vild lama 😉 Men han har inga problem att fatta höger galopp ändå, det gör han gärna. I vänstergaloppen däremot får man verkligen anstränga sig för att få honom att sluta, haha! Det är stor skillnad. Han bara flyter på. 🙂 På lina har jag ju lite svårt att få honom i skritt direkt, så därför har jag sett en del trav. Han ser HUR fin ut som helst. Jättefin trav. Och han är så arbetsam, till skillnad från mig Idag blev han så taggad av galoppen så jag kunde inte ha honom på lina och skritta efter det, fick gå med honom istället. Han kunde icket hålla sig i skritt om han skulle ”skritta själv”. 😉 Lilla älskade peppade häst. Need for speed! I förrgår stack han lite med mig och drog mot en jättestor grön oxer i galopp, hahaha! Shit, det var nära att vi råkade hoppa en 1-metersoxer mitt i den ”lugna” igångsättningen för att hästskrället stack… 😀 Jag lyckades styra undan sista sekunden. Fick ändå skratta åt honom. Han är för rolig! Han tyckte väl det var för länge sen han fick hoppa.

Jag har lämnat in mitt släp på verkstad för att de ska fixa bromsarna och elen så inte Matias gör slut med mig. 😉 Tyvärr verkar det som att de kanske måste byta en hel massa, fjädringen hade ju också fått underkänt på besiktningen. Det var tydligen mer allvarligt än jag trott. Förbaskade skit. Har inte hört nåt mer än att de inte vet än vad det kostar, och nu har släpet varit där en vecka. Jäkla verkstäder alltså, detta är ju ändå Mekonomen. Får väl se vad de säger. Hoppas jag kan ha kvar släpet, annars vet jag inte vad jag gör. Jag borde väl byta upp mig till ett bättre släp, men hur ska jag ha råd med det? I vilket fall vill jag ha ett Umesläp.

Jag har fått ta över en gammal kamera från jobbet, den har varit lite knäpp med inställningarna men idag tror jag har fått ordning på den. Testade att fota Tell och Tim i hagen lite. Fina brorsorna brun! ❤

DSC_0055

Tellesprätt

DSC_0061

Gulle-Tim

DSC_0063

Tim – the lion king

DSC_0065

De är verkligen lika varann, särskilt på sommaren! Men Tell är ju mindre och lite ”kralligare” och Tim större och lite kantigare. Man kan alltid leta efter vem som har två vita ben. Det är Tell som har det, Tim har bara ett vitt ben. 🙂 

 

 

Home sweet home

Hej på er! Vi har haft det toppen i Västerbotten hos syrran, hon har skaffat världens sötaste lilla hus nära havet norr om Umeå. En gammal bagarstuga är det faktiskt. Helt rätt! Där kommer hon trivas super.

Precis badat i havet i Norum, här är min syster Annas gulliga hus!

Vi var en ”sväng” 20 mil norrut också till Piteå och våran stuga som ligger där utanför. Fem personer i syrrans lilla asvarma Honda med havererad AC. Det var bara jag som ville hyra bil, så jag fick tyvärr ge mig. Men det gick bra. Det blev värsta spontana släktträffen i stugan, tror vi var 15 personer där ett tag!

Mycket bad och mys på bryggan i stugan i Vitsjön

Min gölliga familj, minus Jeanette som var på jobbet. Vi skulle även haft med Tell, och katterna Bosse och Lisa så hade vi varit kompletta. 😉 Hundarna Tuva och Kenai kom med iallafall. Ser ni vilka fyra personer som är mina syskon? Mamma och pappa är inte så svårt kanske. 🙂 Om ni undrar över den jättekonstiga avkapade tallen i bakgrunden med en fontän-elefant högst upp så kan ni fråga min konstnärliga mor om det…

 

IMG_7551

Underbart att vara hemma igen!

Våra trädgårdsvakter hade tyvärr råkat ut för pumphaveri med sjövattnet (och inte sagt något) så vår fina trädgård var i total uttorkning och misär. Suck. Det ser ut som Pampas i Argentina eller nåt. Allt är dött och uttorkat. Men men, de hade väl kämpat på med vattenkannor. Inte lätt att vattna hos oss utan slang, då får man bära typ 200 vattenkannor. Bara i växthuset går det säkert åt 10 kannor nu när det är såhär varmt och om vi är hemma brukar jag ju vattna både morgon och kväll.

Om trädgården var katastrof så var iallafall hästen i fantastiskt fin form! Och det var ju det viktigaste. 🙂 Slank och blank och gnäggade högt när jag kom! Älskade älskade häst! ❤ Och verkligen högsta betyg till hästvakten Agneta. 🙂

Nu har vi kört igång igen med skritt och galopp, han känns superfin. Hoppas hoppas det fortsätter såhär!

Hästapållarna har inte vant sig ett dugg vid min elcykel. Förbaskade o-miljömedvetna djur. De är vana vid lastbilar, bilar, släp, traktorer och allt möjligt, då vinklar de inte ens ett öra, men kommer man på cykel håller de på att dö. Särskilt unghästarna. Nu får de ju cykelträning av mig så jag cyklar jättesakta förbi och pratar högt med dem, de får väl lära sig. Tell är rolig, han brukar ju känna igen ljudet av min bil och börja gnägga redan innan jag kör in på uppfarten vid stallet. Nu står han istället och glor skeptiskt (alternativt blir totalt överraskad och håller på att hoppa ur skinnet) när jag kommer på cykel, och inte förrän jag hoppat av fattar han att det är jag. Då tok-gnäggar han då istället på högsta volym. Hahaha! Knäpp-djur.

Semester norrut

Nu är vi på Bromma flygplats på väg till Umeå, ska bli så fint att ha lite semester med familjen! 😊

Skogsbranden hemma är under kontroll, tack och lov. Hoppas Tell inte blir förvandlad till grodan Boll medan jag är borta i en vecka. Agneta får stänga in honom i hans lilla diethage med halm i höhäcken emellanåt 😁

Igår red Wilma och jag ut och skrittade i säkert 1,5 timme. Superskönt. Hästarna kändes jättefina och glada. Vi tog pyttelite galopp också, försöker göra det nu varje pass. Det gick super. Passade på att motionera Tell det jag kan nu innan vi åker bort och han kommer grodan Boll-hetsäta torkat gräs. Jag är så glad åt att han känns superfräsch, har sett honom trava lite också nu och han är inte det minsta halt! 😃 Hoppas hoppas hoppas för allt smör i Småland att det fortsätter så 😊✊🏻