Etikettarkiv: älgar

Nära älg-upplevelse

Idag fick vi ridsällskap av Louise och Tess, så trevligt! Det behövdes verkligen eftersom det var riktigt eländigt väder ute. Regn och mörker. Novemberväder fast i oktober.

Idag har älgjakten börjat så vi tog på oss massor av reflexer och red ut på en lite lagom skogsrunda. Tess ska också ta det lilla lugna så det passade ju bra att rida ihop. Vi fick prioritera att ta in alla hästarna innan vi kom iväg, det var ingen som ville bli kvar ute i regnet kan jag tala om. Så det hade redan börjat skymma när vi kom iväg. Man är ju lite van vid det numera (tyvärr), men pannlamporna var ju på så det var ju ingen större fara.

Vi satt precis och pratade om hur rädd Tess hade blivit i förra veckan när Louise hade varit ute själv och en älg kom brakandes genom skogen mitt framför dem, och då kommer naturligtvis två älgar sättandes bara för det! En ko och en kalv. Så fina! Men Tell, den göken alltså. Han blev så rädd! Hjärtat slog så jag kände det tydligt genom sadeln, och han försökte springa hem flera gånger och tvärkastade sig och stod på bakbenen… Tess däremot stod stilla och spanade mest, hyfsat cool. Som tur är känner jag min lilla sprätt rätt så väl efter de här åren tillsammans, så jag insåg att det inte skulle hjälpa att bli arg på honom. Han bara VÄGRADE ha nosen ens i samma riktning som där vi hade sett älgarna. Lilla rädda fjant!

Lösningen på det hela var att Louise fick skritta framåt, och jag ryggade med Tell. Då tog vi oss åt samma håll iallafall. 😉 Tess bara blängde på Tell och suckade. Efter en stund provade jag att vända honom och ”skritta vanligt” och då funkade de knapparna igen. Det fick han mycket beröm för. Dock var han rätt säker på att han nog skulle dö ändå när som helst, så jag fick ta till alla mina knep för att få honom att vara uppmärksam på mig och inte vilja springa hem eller hitta på nåt annat fuffens. Men han lyssnade faktiskt fint och verkade inte ha lust att få rygga igen. Så det var ju bra att den manövern fungerade. Det är jobbigt när de kommer in i en ”bubbla” sådär, men har man nåt verktyg i lådan för att få ur dem ur det så är det ju tacksamt!

Vi skrittade mest, men tog lite trav också på de fina grusvägarna och då började han slappna av till slut och jobbade så fint så. Fina häst. När energin är åt rätt håll är han helt underbar att sitta på! Vi kom hem välbehållna och nöjda, och den lilla älgincidenten var ju inte så värst allvarlig ändå enades vi om. 🙂 Allt gick ju bra och hästarna såg så himla nöjda ut efteråt. Tell gäspade i sin box och var nog för en gångs skull rätt så välrastad i både kropp och knopp! Skönt.

…och så härligt det är att rida, det ska man verkligen inte ta för givet! Vilket lyckopiller alltså, trots regn, mörker och älgar! Nu ska jag krypa upp i soffan och mysa med lite te och kolla på Homeland. 

Annonser