Etikettarkiv: clinic

Albert Voorn-clinic

För nån vecka sen åkte jag till Ingelstad-gymnasiet och kollade när Albert Voorn höll hoppträning/clinic.

Katta Torstensson är en jätteduktig hoppryttare här i krokarna och hon har tränat för honom länge, men då i Göteborg (!) tror jag. Nu har hon lyckats få hit honom (från Holland) till Småland ett par gånger om året. Det är helt sjukt dyrt att rida för honom, men det verkar det vara värt. Jag har varit på gång att vara med med Tell flera gånger men det har tyvärr sammanfallit med att han känt av sitt bakknä så än har jag inte kunnat vara med. Det hänger lite på att jag kan ”dela” med någon också, för jag har ju inte velat rida tre dagars träning på honom utan i så fall ett eller två pass. Hur som helst. Jag åkte dit och tittade iallafall!

Här är en fin artikel från Ridsport en gång i tiden om Albert, läs gärna den så får ni lite bakgrund om honom!

Och här är en artikel i Smålandsposten från i våras när Albert var här förra gången.

Det jag framför allt gillade med honom är att han verkar väldigt lugn och sympatisk och förespråkar en väldigt mjuk ridning. Allt känns väldigt harmoniskt och lugnt även om flera av ryttarna säkert var jättenervösa.

En del såna här proffstränare vågar man ju inte rida för, men Albert kände jag direkt att det här hade jag absolut vågat! Han verkar väldigt snäll och trygg. Den här clinicen så satt han faktiskt upp på alla fyra hästarna i gruppen jag var och kollade på, det var lite oväntat! Tydligen var det en liten dotter till nån som sa ”ska den där gubben bara stå och prata, ska han inte visa hur man gör”? Och då gjorde han det. 😉 Som alltid när proffs rider så ser det så lätt ut. Det var fyra väldigt olika hästar, så det var superintressant att han berättade vad han gjorde och varför! En häst gick inte fram för skänkeln, så då var han väldigt tydlig med när han menade fram, och sen satt han bara stilla. Det tog inte lång stund. En annan häst var väldigt sur och tvär och kickade en massa, då väntade han ut den lugnt och tålmodigt och rörde den inte med sporren, tills hästen accepterade att han var där och att de hittade en ”mutual understanding”. Det var nästan ännu mer imponerande att se. Den hästen gillade verkligen Albert på ryggen, frustade jättemycket och jobbade på så fint. De flesta hästar gillar ju lugna och tydliga ryttare som låter hästen vara i fred, och ger bra förusättningar för hästen att göra rätt! 🙂 Ryttaren såg nästan gråtfärdig ut. Det förstår jag.

Det som är gemensamt med Albert och flera av de andra toppryttarna som jag beundrar allra mest, oavsett disciplin, det är att de rider väldigt stilla, och använder sin egen balans i kroppen till att få hästen i balans. De har nästan ingenting i handen, men ändå alltid en mjuk kontakt med hästens mun. Det kan se ut som att tygeln glappar, men när man tittar noga så ser man att den alltid är sträckt, fast väldigt väldigt mjukt och lätt. Helt sjukt.

Albert hade tidigare när ryttarna själva red sina hästar kommenterat ”vad är det med svenska ryttare, varför håller ni så krampaktigt i yttertygeln”?? Sen såg man ju vad han menade när han själv red, eftersom han håller hela hästen med sitsen och sin egen balans så får han med sig yttersidan även om han böjer hästens hals inåt, eller utåt. Det är inte i handen det sitter helt enkelt! Man måste låta hästen använda sin kropp mjukt och harmoniskt och det gör man inte genom att dra i yttertygeln eller ställa hästen utåt förklarade han.

Han menar också att många i Sverige har alldeles för långa stigbyglar och då sitter vi och flaxar med skänkeln hela tiden och har dessutom skänkeln för långt bak på hästen, särskilt om man rider med sporrar blir hästen bara irriterad av det. Korta upp lädren och sitt uppe på hästen, inte för tungt, följ med men driv inte med sitsen. Fråga lätt med sporren när du vill något, och sen sitt still och rör inte hästen med sporren, menade han. Ridningen ska vara effektiv men mjuk, och att man inte gör för mycket. Bara precis det som behövs. Nu finns det ju olika varianter av hoppsits, och jag tyckte att det här kändes väldigt ”klassiskt tyskt/holländskt” att sitta upprätt med skänkeln framför vikten, nästan åt stolsitshållet, men det såg ju väldigt harmoniskt och lätt ut när Albert satt så och han satt otroligt stilla och följsamt. Det kan det ju absolut se ut som om man ser ryttare som rider i lite lättare sits, men huvudsaken är ju att man kan hitta ett sätt som gör en mjuk och följsam tycker jag.

Albert förespråkar en lätt ridning som är effektiv och blir tydlig för hästen. Skänkla inte på samtidigt som du förhåller, exempelvis. Renodla hjälperna. Det kan ju låta lätt, men det är det inte alltid. Han frågar ofta ”kan du göra samma sak med ännu mindre hjälper”? Och det är ju mycket sympatiskt att alltid tänka så som ryttare. Att aldrig släppa kontakten med hästens mun är samma sak. Hur kan man rida med en mjuk kontakt med aldrig dra? ”Can you be softer? Even softer”?

Han verkar som sagt i allmänhet väldigt snäll och sympatisk, men ibland tycker jag han är lite gubbig. Som när han t ex sa till hela läktaren mestadels bestående av elever från ridgymnasiet att det bara är bullshit med ryttarträning utan häst. ”Kolla på mig, jag är en gammal gubbe och sitter still på en stol hela dagarna. Jag är ändå skitgrym på att rida. Att träna sig själv har ingenting att göra med att bli en bra ryttare”. Ja ja. Kom igen, tänkte jag. Det tyckte jag liksom inte fanns någon anledning att säga till andra, särskilt inte ungdomar, även om han tycker så.

Jag tror att det han ville komma till är att han förespråkar en ridning som inte alls kräver nån fysisk styrka, det är bara teknik och balans. Det såg inte alls jobbigt ut när han red, även fast han satt upp på fyra hästar. Han var som en lätt fjäder på hästen. DET är ju en annan sak. Men det är aldrig dåligt att må bra i kroppen, det kan ju göra att man orkar mer och lättare kan ta till sin instruktioner om teknik och kroppskontroll exempelvis, oavsett ålder. Och för att förebygga skador. Tycker jag iallafall. Det där kändes lite som att det är ”lätt för ett proffs” att häva ur sig nåt sånt. Säg att det är viktigt med timmarna i sadeln i så fall, och att verkligen vilja lära sig mer. Det är klart att man blir bättre på ridning av att rida, och att verkligen lära sig rätt från början. Det tycker jag han kunde ha sagt istället. Själv har han antagligen ridit miljontals med hästar, det är lätt att tycka att det är lätt då. Och då kan man också förlita sig på sin teknik, kunskap och sin erfarenhet på ett helt annat sätt.

Sen sa han också att han ser otroligt dålig ridning på högsta nivå, många som sitter och sågar och ställer hit och dit i världscupen, då vet de inte hur man rider säger han. Det kan ju ligga nåt i det. Tyvärr. Jag tänker att han måste ju se väldigt mycket folk som inte riktigt vet vad de håller på med så många träningar han håller, men att han ändå gör det han gör måste ju vara för att han faktiskt vill lära ut god ridning. Och det tar han sig tid till att göra för ekipage på alla nivåer, världen runt. Till och med hos oss i lilla Ingelstad, mitt i Småland.

Det allra bästa med detta var hur nöjda och harmoniska hästarna såg ut.

 

 

Annonser