Etikettarkiv: elände

Såna där dagar man helst vill glömma.

Jag skyndade mig till stallet på eftermiddagen för det kom ett ösregn som inte alls var med på SMHI:s prognos! Det höll på i några timmar, så det var tur att vi tog in hästarna som inte hade täcke (och är frusna av sig, de andra fick vara kvar ute) samt lilla fölisen med mamma.

Jag borde anat oråd redan i hagen, Tell var extremt fjantig och blåste upp sig. Jag fick ta av mig kapuschongen på regnjackan och prata lugnt. Då kunde jag få komma fram, men tjena att det gick att få på grimman. Han hälsade vänligt och stannade kvar hos mig, men direkt jag försökte klia honom på manken eller närma mig med grimman lade han i backen och ryggade. Suck. Jag kände hur vattnet började rinna innanför jackan så jag pallade inte hålla på, så jag gick in och hämtade en havrehink. Det är ett beprövat kris-knep, han får ingen havre förrän grimman är på. Plötsligt var det inte alls lika hemskt tyckte herr häst och sträckte fram huvudet rätt ner i grimman.

Skärmavbild 2014-05-18 kl. 21.22.10
Att få komma in och bli torkad och ompysslad tyckte han ändå var rätt mysigt. Såhär i efterhand var det tyvärr dagens enda trevliga stund. (Förutom lite på banan när det gick bra).

Sen klarnade det upp och jag red ett pass på banan i solen. Det gick väl lite fram och tillbaka, men på slutet var jag riktigt nöjd och hade en superfin känsla. Duktiga häst! Då kom min stallkompis ridandes och frågade om jag ville skritta med henne runt Rolands fält, det är vår klassiska skrittrunda med jättefin utsikt över Södra Åreda-sjön. Den rundan tar väl 20 min max. Idag tog den 1,5 timme. Minst. När vi var c:a 500 meter från stallet på den rundan började eländet. Hästskrället kastar sig bakåt, sprattlar omkring baklänges i 190 och frustar samtidigt. Reser sig om jag går på med skänkeln. Kul.

Det var ju ändå en väldig tur att jag inte var själv, då hade det blivit ännu svårare. Nu hade hästskrället fått för sig att HAN kunde få bestämma att plötsligt gå hem. Vilket märkligt sammanträffande att det här ALDRIG någonsin händer på terrängbanan.. eller hoppbanan heller för den delen. Jäkla hästracka!! Han har väldigt stark vilja dessutom, och tyckte det var jättetråkigt att jag skulle få bestämma.

Jag körde på taktiken ”göra det jätteobekvämt för honom när han strular, och väldigt bekvämt när han gör rätt”. Så han liksom inte ska kunna missförstå vad som är rätt och vad som är fel här i världen. Dock känner vi varann så bra vid det här laget vi två.. på gott och ont. Ibland känns det som att jag bara sitter där och går på med skänkeln och flyttar honom åt alla möjliga olika håll när han dummar sig, och han bara säger ”na-na-na-na-na-na”… Men när han reste sig ordentligt en gång så drog jag spöet i huvudet på honom och då blev han lite paff. Och när han backar så fortsätter jag att backa honom 100 meter till, tills han inte vill längre. Då frustar han och verkar ge sig.. för tillfället iallafall.

Såhär höll vi på, framsteg och bakslag. Hela tiden. Mycket beröm när han gjorde rätt, och tydlig med att livet blir väldigt jobbigt när han var istadig. Som tur var hade vi med oss en till människa med stort tålamod och goda råd, och en tålmodig häst också som bara tittade på Tells sprätt-cirkus och verkade sucka.

På slutet gick han iallafall som en dröm och bjöd stadigt framåt (jag red först). Lyssnade fint på mig, och jag kunde rida iväg från sällskapet och vända åt andra hållet, precis som jag ville. Alltså som ett helt normalt ekipage. Suck. Det är som om backen låg i redan från början idag (i kombination med en sur räv bakom örat)! Jäkla djur alltså… men sååå nöjd han är med sig själv sen när det går bra och ”testandet” eller vad det nu är har slutat! Frustar och frustar och tycker livet är toppen. Som om inget har hänt. Att han backat in med arslet i en stenmur i full kareta och gjort ett gethopp mitt på asfalten så den arma matten fick en hjärtattack, samt nästan förstört grannarnas trädgård, det är som bortblåst. För honom iallafall..

Nu tar jag mig en dusch och ett litet glas vin. Vissa dagar är de extremt billiga, de här djuren!! Om de bara visste.. Som tur är har Ellos charkuteri i Lammhult slutat ta emot häst. Det var annars ett stående hot här i Småland förr. ”Skärp dig nu, annars blir det Ellos!!!” (obs skämt). 

Annonser