Etikettarkiv: Inomhusterräng

Gårdagens terrängskuttande

Så. Nu har jag sovit en väldigt god natts sömn och sitter här med JORDENS träningsvärk. Det var fart på fläsket igår, jo jag tackar.. 😉

Vi sprang i snön med Tellepelle igår, och han var inte ett dugg halt. Så det var ju skönt. Ändå åkte jag verkligen till träningen med en klump både i magen och i halsen, fick säga hejdå till älskade syster Anna precis innan. Så tråkigt att hon inte kunde hänga med, mitt och Tells bästa och största fan! ❤ Men folk måste tydligen åka hem nån gång. Mitt i allt. Det har hur som helst varit jättemysigt att ha så mycket familj och vänner här i jul, även om det är väldigt tråkigt när de åker hem! Vi får ju ses snart igen hoppas jag.

Tell och jag fick sällskap av gulliga Ida S, så roligt att ha med sig nån! Filmarproffset dessutom! Så kul att Ida har varit med från allra första början, både på vår första träning och första riktiga stilterräng-tävlingen. 🙂

Det var ju såklart fantastiskt att vi kom iväg överhuvudtaget, det hade jag nästan inte räknat med. Väl på plats var jag väl inte jättenöjd med min ridning, och det tror jag berodde på dels att jag är ringrostig och fet efter julen, har knappt hoppat alls på evigheter, och att jag var lite i mental obalans eftersom jag varit så orolig för Tell (och ledsen för att syrran åkte hem). Men vi gjorde vårt bästa, och hade riktigt kul!

Tell var taggad till tusen och ville INTE bromsa och ta det lugnt. Ändå tog vi oss runt med hedern i behåll, men på ett ställe bara stack han med mig så jag inte hann bromsa, då halkade han i en sväng och jag fick typ HJÄRTATTACK av oro. Men det verkar ha gått bra. Vildpelle!!

Note to self: Jobba vidare på att få honom rund och avspänd i markarbetet, så han inte faller isär i galoppen. Mjuka bakben. Jag måste också låta honom ”hoppa klart” sprången även om han är pigg som en gnu så jag inte börjar bromsa i luften. Ta halvhalter rakt fram så att jag kan ”gasa ur rondellen” och lägga om ytterskänkeln och styra med benen, inte bromsa mitt i en sväng. Rida mjukt så det inte blir ”fram och tillbaka-ridning”. Detta kräver att JAG håller mig lugn i båten och inte använder för starka hjälper av misstag. (Typiskt mig när jag inte hoppat på ett tag. Blir asnervös och taggad jag också och fläskar iväg honom eller sitter och håller och håller).. Det är en känslig och pigg rackare jag har. Jag borde inte haft sporrar på mig även om de var jättesmå och runda, jag kunde knappt nudda honom. Men ändå, vilken härlig känsla det är. GUD som han sög mot alla hinder. Det var bara att sikta in honom så han förstod VILKET hinder han skulle hoppa så klippte han allt lätt som en plätt. Underbara älskade häst.

Inomhusterräng i Körningsven 16-01-03 from Ida Qvarnström on Vimeo.

Här är en liten ihopklippt film! På slutet hoppar vi bana. Woho! 🙂

PS. Linda är aktiv hon, Hippson har skrivit ett jättebra referat från en annan inomhusterräng-träning/clinic hon höll nyligen uppe i Rimbo. Läs det här vettja! Mkt bra och klokt! Kan verkligen rekommendera att träna för henne om ni får chansen. 

 

 

Annonser

Hurra!

Min peppade fåle var så taggad idag i minusgraderna och snön (och dessutom nyklippt) att han jagade de andra i hagen, brallade, bet i täcken och allmänt var en pigg tossig räv!! Förbaskade rackarhäst! 🙈😛

Så det var ju för väl att han inte var halt så han kunde få åka med till Linda och bli aktiverad i både kropp och knopp! 😊 Det var SÅ roligt!

  
Jag är så trött nu att jag nästan svimmar, men jag skriver mer imorgon och lägger upp filmer! (Finns några filmklipp på min instagram så länge).

Hörs! 

Inomhusterräng hos Algotssons

Så, nu har jag lite mer tid att skriva! Jag har även lyckats återuppliva min mobil som dog av kylan igår. Men den var stendöd i nästan ett dygn!! Haha.. 🙂

Tell och jag har alltså varit på kurs i två dagar hemma hos Algotssons i Körningsven. Det har varit helt otroligt kul och lärorikt! Dag två var det även en clinic där Sara och Linda red. Det var jättemycket folk, vi drack glögg och hade det mysigt i kylan och sen var det öppet stall. Kan man bli starstruck av en häst så blev jag det av Lindas Bullen, dvs Stand By Me som han egentligen heter. Gud vad jag har hejat på det ekipaget många gånger, och vilken häst det är! Nu är han 25 år och ser hur fin ut som helst. Han har det gott och lever ett härligt pensionärsliv. Linda varnade för att han kunde vara lite sur, men han älskade all uppmärksamhet och fick nog mest gotte av alla hästarna i stallet! ❤ Här kommer lite bilder från clinicen och stallvisningen. De har verkligen en superfin och mysig anläggning, riktig Smålandsstyle! 🙂

Detta bildspel kräver JavaScript.

Okej. Ridningen då? Första dagen trodde jag att vi mest skulle köra markarbete, mjuka upp hästarna ordentligt och kanske hoppa några smalhinder eller så. Men eftersom det var så kallt så ställde folk in osv, så i vår grupp var vi bara två personer. Jäklar vad vi fick rida! Vi fick hoppa nästan alla hinder de hade byggt upp, och även hoppa bana osv. Jag var helt slut, alldeles genomsvettig. Tell också. Men å vad glada vi var! Det kändes lite att jag inte hade ridit så mycket under julen, han var lite stel och särskilt vänsterbogen ville falla inåt. Jag fick sendrag av att trycka in vänsterskänkeln så mycket.. ähum. Nåväl, mot slutet var han jättejättefin och kändes verkligen igenomjobbad.

Dag två var vi fyra stycken i gruppen som det skulle ha varit, de andra två hade lyckats tina upp sina stall någorlunda så de kunde komma trots allt. 😉 Ambitiöst nog (som hela kursen var) hade Linda och co byggt om delar av banan, lagt till några fler hinder osv så det var liksom nästan som en ny bana IGEN! Ni får kolla på bilderna så ser ni hur fint det var, jag har aldrig varit med om en sån fin inomhusterrängbana förut!! Det brukar vara kanske ett eller två ”riktiga” terränghinder och resten mer eller mindre banhoppningshinder, men här var det tvärtom! Coffin, smalhinder, häckar, allt möjligt kul!! Den här gången fick vi hoppa alla olika hindertyper igen, samt lite olika banor. Mot slutet fick vi även hoppa en del riktigt svåra kombinationer, jag var lite tveksam först men Tell var med på noterna. När jag sa till Linda att ”Jag vet inte, det här verkar svårt…” sa hon bara ”Det är kul”! Och då var jag ju tvungen att hoppa det. Och ja, det var kul!! 😀

Detta bildspel kräver JavaScript.

Sån här träning är jättenyttig även om man inte tänkt rida fälttävlan, hästarna måste verkligen vara mjuka och smidiga, gasen och bromsen funka, och man måste ha hästen för SKÄNKELN så de verkligen följer en på den linjen man sett ut! Även om den linjen innebär att man först hoppar en spets jättesnett, sedan siktar på en vattenmatta (nästan på tvären, som egentligen är B-hindret i en kombination) och sen ett smalhinder direkt på studs efter det. Också på snedden naturligtvis. Lite som att man skulle hoppa en helt egen kombination på en vanlig bana med banhoppningshinder, men att man hoppar ”snett igenom allt” och gör helt nya vägar där INGET av hindren man hoppar är rakt framifrån! Som sagt, väldigt väldigt kul och nyttigt och hästarna måste verkligen vara med en.

Tell får en guldstjärna, för hela kursen sammantaget. Han åkte släp snällt hur långt som helst på slingriga grusvägar genom Småland, han stod och åt hö i lugn och ro medan jag var på clinicen och kollade, och han har hoppat som en gud. Okej lite väl glad ibland kanske och lite stark emellanåt, men han är en riktig stjärna. Och han älskar detta precis lika mycket som jag gör! Det är ju det allra bästa!! ❤ Nu har jag så mycket träningsvärk att jag nästan dör. Tell verkar oberörd, som vanligt. 🙂

Jag lade upp några filmklipp på instagram, kolla här och här om ni vill! Tyvärr fick jag åka själv på söndagen, så då hade jag ingen som filmade. Och det var ju då det gick som bäst, och vi gjorde mycket svårare grejor. Men ändå. Tack snälla lillasyster Maja för att du stod ut och frös en hel dag! 🙂 Och lördagen blev det ju lite filmat som sagt. Tusen tack!!

Wohooooo!!!

Jag har ju haft lite våndor över det här med inneterrängträningen hos Linda Algotsson i mellandagarna. Men nu ska jag åka trots allt!

Först trodde jag det var en dag, sen visade det sig vara en kurs på två dagar. Sen visade det sig att våra vänner från Berlin anländer precis då, och jag kände mig taskig… Sen var min sambo sur över att jag ville åka och rida istället för att umgås med dem (och honom), sen ändrade han sig och tyckte väl inte att det var hela världen. Jag bestämde till slut att jag åker på kursen, så får jag kanske med mig syrran, nån vän och/eller de här från Berlin med glöggtermosen i högsta hugg. Eller så vill de inte sitta i ett kallt ridhus och titta… ;)… och då åker jag dit själv. Jag kommer ju hem på kvällen igen, och de ska vara hos oss i en hel vecka nästan.

Så kan det gå när man försöker få ihop sitt hästliv med sitt vanliga liv! Inte helt lätt alla gånger. Men nu är det inbetalt och klart, Körningsven here I come! 🙂 Och familjen och vännerna, jag älskar er OCKSÅ! ❤ 🙂

img_4036_medium
Linda och Fairnando

Kursen jag ska på hos Linda står det lite om här

Och så blir det clinic med Sara (och Frank tror jag) som det står om här!

Halvfantastiskt och halvuselt

Igår fick jag verkligen kämpa för att ta mig upp på hästryggen.. hugaligen vilken hemskt väder det var! Det hade regnat och snöat blötsnö hela dagen och blåst nåt så förb-nnat. Det låg stora grenar och kvistar över vägarna som blåst ner, som tur var inga stora träd iallafall. Att det var mörkt som i en säck, ja, det är ju liksom standard såhär års.

Som tur var blev jag lite varm av att ta in alla hästarna och ge dem hö, det blir en del traskande när man ska hämta in nio pållar. Sen sadlade jag Tell och tände lyset på banan. Tell såg rätt missnöjd ut när jag gjorde iordning honom, men direkt vi kom ut spetsade han öronen och var sitt vanliga glada peppade jag. Det regnade iallafall inte, och vinden hade lagt sig lite. Oftast är ju sånt här väder allra värst när man kommer ut från ett varmt kontor, sen när man väl är igång och rider är det ju inte så illa. Det är att komma upp på hästen som är själva utmaningen.. 😉

Jag tror jag ville lite för mycket, det blev ett ganska konstigt ridpass tyvärr… Början var jättebra, han var så fin och avspänd! Härligt. Det var inga problem att det sprang omkring en lös schäfer och att både en grävskopa och en traktor var igång i mörkret precis vid banan. Det var även en hel del vatten på banan (dvs mörka hål) som han glatt travade rakt igenom. Ibland blir man så förundrad över dessa djur! Särskilt mitt.. han kan ju kasta sig iväg ibland åt valfritt håll efter att ha sett ett spöke. Men grävskopor och stora hundar går bra!

Senare under passet hamnade vi tyvärr i ett läge där han var så sjukt pigg och ville iväg åt alla håll, och jag tappade bjudningen som jag trodde att jag hade jobbat upp och fastnade i handbromsen i ren självbevarelsedrift. Suck. Fick någorlunda rätt på det mot slutet iallafall, men ååååå vad det är svårt att han ska gå i MIN takt, och inte att det blir HANS takt! (Dvs fri fart). När jag försöker rida lugnt och stadigt känner jag mig som en säck potatis som är helt i otakt med mitt peppade djur… och minsta lilla jag råkar vinkla bäckenet bakåt istället för mitt över så far han iväg som ett skott… bläh! Nåväl, på söndag ska vi ju rida en WE-träning för instruktör (inomhus) så jag får hoppas att vi får lite hjälp att hitta balansen då! Längtar!

Förresten kan jag inte bestämma mig hur jag ska göra med träningen hos Linda Algotsson i mellandagarna… det är tydligen en kurs på två dagar och inte bara en (vilket låter jättekul). Men det tar 1,5 timme att köra dit! Och min familj kommer skjuta mig.. 😉 Det är markarbete, gymnastikhoppning och smalhinder första dagen och inneterrängbana den andra dagen på kursen. Plus att det även är clinic då med Sara Algotsson-Ostholt och Frank Ostholt.. Vad ska jag göra tycker ni?? Jag vill ju dit, men det kommer ta hela dagen.. i två dagar…  

Här är förresten en gammal film från 2013 när Tell och jag tränade terränginspirerad hoppning för Linda på Växjöortens fältrittklubb. Det var första gången vi provade på det, så det är inte så höga hinder. Men oj vad kul det var! Tycker själv att jag rider bättre nu, ähum… och att Tell också är mycket rundare och mjukare. Spänstig har han alltid varit dock. 😉 Den stora skillnaden (förutom att jag har en annan sadel än då, plus att mina dreads tyvärr inte finns kvar mer) var att vi började träna fälttävlan sen på sommaren 2013, tycker allt har blivit mycket bättre sedan dess! 😀

 

Det syns kanske inte så bra på filmen vad som är terränginspirerat? Det är dels en coffin (alltså kombinationen av tre hinder där det ”bara” ligger en vattenmatta i mitten),  sen är det en spets (röd-blått hinder som ser ut som en oxer på filmen men det är smalare på ena sidan och bara ett hinderstöd där och brett på den andra, man hoppar där det är smalt), smalhindret och granrishindret med lådor och vattenmatta syns nog vilka de är, och så är det en kombination med där man hoppar ”snett” över båda hindrena.

Sol igen!

Ojojoj, det är sol igen här i Småland! 🙂

Var ute i stallet imorse och tog en tur i skogen, så mysigt. Ikväll ska jag stanna i stan, ska spela lite vinylplattor på ett event för kvinnofrid. En massa grymma band ska spela. Ska bli fint. Imorgon blir det upp astidigt, jag ska åka tåg kl sex på morgonen upp till Sthlm för möten på filmhuset på i två dagar.

OCH – det allra bästa med Stockholmsresan är såklart Friends Arena på torsdagkväll,  action night med inomhusterräng-lagtävling! Jag längtar ihjäl mig!!! 😀

Tyvärr hinner jag ju inte rida så mycket den här veckan, och blir fortfarande inte klok på om Tell är riktigt fräsch eller ej. Jag tror det, men helt säker är jag inte. Så nu ringer jag och flyttar fram kliniktiden, skulle gärna vilja ha helgen på mig (när jag kommit hem) att kolla i ordentligt dagsljus hur han rör sig. Och jag vill inte ringa samma dag och avboka (om han nu är fräsch) eftersom vi har tid på måndag.

Hej hopp, kanske träffar på nån bloggläsare eller vän på Friends rent av? Vore kul! 😉

Skärmavbild 2014-11-25 kl. 15.07.22
Ni får ju mest se bilder från landet där jag och Tell bor, men såhär ser det ut inne i stan! (Alltså Växjö). Trähuset till höger i bild (Kafé de luxe) är där jag ska spela vinyl senare i kväll.